Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

1

Nr 5

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om höjt avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 19 av herrar Johan Olsson och Mattsson samt 11:27 av
herr Sjönell in. fl, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att avdrag
vid inkomsttaxeringen må medgivas för avgifter och premier till frivilliga
liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar intill ett belopp av högst 800 kr. för
akta makar ävensom för ensamstående vårdnadshavare med hemmavarande
barn under 18 år samt intill ett belopp av högst 400 kr. för övriga ensamstående,
i enlighet med vad i motionerna anförts, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 19.

I skattehänseende skiljer man mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring.
I fråga om pensionsförsäkring beskattas utfallande belopp och i
konsekvens härmed medges avdrag för erlagda premier. För kapitalförsäkring
gäller motsatt beskattningsprincip: utfallande kapitalförsäkringsbelopp
är skattefria och avdrag för kapitalförsäkringspremier medges i princip
inte.

Regeln om att premier för kapitalförsäkringar och vissa andra avgifter
och premier inte är avdragsgilla är dock modifierad så till vida att avdragsrätt
av sociala skäl medges inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget^

Före 1964 års taxering var detta avdrag maximerat till 800 kr. för makar
och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år samt till 400 kr.
för övriga skattskyldiga.

Vid 1963 års riksdag beslutades att av arbetsgivare erlagda premier och
avgifter för tjänstegrupplivförsäkring skulle vara fritagna från beskattning
hos de anställda. I samband därmed omkonstruerades försäkringsavdraget
Avdrag medges sålunda numera dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 5

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

med debiterat belopp, dock lägst med 150 kr. för ensamstående och 300 kr.
för makar, dels för andra under beskattningsåret erlagda avgifter och premier
för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar med viss maximering. Maximiavdraget
för frivilliga avgifter bestämdes till 250 kr. för ensamstående
och 500 kr. för makar. Med hänsyn till att avgifterna till den allmänna
sjukförsäkringen i regel är större för företagarna än för de anställda gavs
företagarna genom uppdelningen av försäkringsavdraget möjlighet till ökade
avdrag för frivilliga försäkringspremier.

Frågan om en maximering av avdraget för frivilliga försäkringspremier
till 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar prövades av 1963 års
riksdag men avvisades. Riksdagen följde därvid en vid bevillningsutskottets
betänkande nr 12 fogad reservation av herr John Ericsson in. fl. Reservanterna
hade framhållit bl. a. att — vid ett uppdelat försäkringsavdrag —
ett maximibelopp för frivilliga avgifter och premier om 250 kr. för ensamstående
och 500 kr. för gifta i regel inrymde avdrag för sådana avgifter och
premier i samma omfattning som före utbrytningen av den obligatoriska
sjukförsäkringsförmånen. I åtskilliga fall skulle bl. a. företagarna komma
att genom försäkringsavdragets uppdelning bli bättre ställda än vid tillämpning
av dittills gällande avdragsbestämmelser. Företagarnas kostnader för
den reformerade obligatoriska sjukförsäkringsavgiften, avseende sjukvårdsersättning,
grundsjukpenning och tilläggssjukpenning, torde i regel inte
nämnvärt avvika från företagarnas tidigare kostnader för ett motsvarande
försäkringsskydd, således dels den obligatoriska avgiften, avseende sjukvårdsersättning
och grundsjukpenning, dels frivilliga avgifter för att täcka
inkomstbortfall, motsvarande tilläggssjukpenning. Enligt reservanternas
mening var rörelsebeskattningens bestämmelser så utformade att de medgav
möjligheter till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår och
uppläggande av reserver inom företagen. Härigenom skapades i åtskilliga
fall resurser att möta sådana situationer, mot vilka de anställda måste
skydda sig med frivilliga försäkringar.

I de förevarande motionerna framhålles att ett av de främsta motiven till
försäkringsavdraget är viljan att stimulera allmänheten till försäkringssparande.
Detta sparande är av både allmänheten och samhället erkänt som
ytterst värdefullt. Genom den snabba försämringen av penningvärdet har
det stöd för sparandet som avdraget skulle utgöra alltmer urholkats. En
anpassning till penningvärdet motiverar därför en höjning av avdraget.

Genom tillkomsten av den kollektivavtalsbeslutade grupplivförsäkringen
har de anställda blivit försäkrade genom arbetsgivaren. Premien belastar
inte löntagarens avdragsrätt. Företagarna får däremot själva genom sina
organisationer eller på annat sätt sörja för sina försäkringar. Premierna för

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967 3

dessa skall inrymmas i de genom penningvärdeförsämringen relativt minskade
avdragen.

Det ekonomiska läget med kapitalknapphet och tendenser till överkonsumtion
gör sparstimulerande åtgärder mera nödvändiga än någonsin. Från
samhällsekonomisk synpunkt är därför en höjning synnerligen angelägen.

Utskottet

Från och med 1964 års taxering är försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen
uppdelat på två avdrag. Det ena avser den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
och det andra frivilliga sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier.
För den obligatoriska avgiften medges avdrag med debiterat
belopp, dock lägst med 300 kr. för makar och 150 kr. för ensamstående.
Avdraget för frivilliga avgifter och premier är maximerat till 500 kr. för
makar och 250 kr. för ensamstående. Samma avdrag som för gift tillkommer
ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år.

I motionerna yrkas höjning av avdraget för frivilliga avgifter och premier
till 800 kr. för gifta och 400 kr. för ensamstående.

Reglerna om en uppdelning av försäkringsavdraget på två särskilda avdrag
tillkom av två skäl. Efter 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen
kom de obligatoriska avgifterna för företagare m. fl. att i vissa fall
överstiga tidigare gällande maximum för försäkringsavdraget. Vidare hänfördes
genom beslut av 1963 års riksdag av arbetsgivare erlagda premier
för tjänstegrupplivförsäkring till icke skattepliktig intäkt för löntagarna.
Härigenom fick dessa ett i förhållande till andra kategorier skattskyldiga
ökat utrymme för försäkringar med premier, som var avdragsgilla vid
taxering.

När högsta tillåtna avdragsbelopp för frivilliga avgifter och premier sattes
till 500 resp. 250 kr. skedde detta med det syftet att de skattskyldiga
skulle ha rätt att tillgodogöra sig avdrag för frivilliga avgifter och premier
i ungefär samma omfattning som tidigare. I en vid bevillningsutskottets
betänkande nr 12/1963 fogad reservation av herr John Ericsson m. fl., vilken
reservation godtogs av riksdagen, uttalades att detta syfte gott och väl
skulle komma att uppnås med en maximigräns på 500 kr. för gifta och
250 kr. för ogifta och att bl. a. företagare genom utbrytningen av den obligatoriska
sjukförsäkringsavgiften till ett särskilt avdrag skulle komma att
bli bättre tillgodosedda än vid tillämpning av då gällande avdragsregler.
Reservanterna ansåg nämligen företagarnas kostnader för den reformerade
obligatoriska sjukförsäkringsavgiften inte i nämnvärd grad avvika från
företagarnas tidigare kostnader för ett motsvarande försäkringsskydd.

Utskottet instämmer i detta uttalande och vill för sin del understryka
att företagarna genom rörelsebeskattningens bestämmelser har möjlighet

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

att utjämna sina inkomster mellan olika beskattningsår och att upplägga
reserver inom företagen. Härigenom får företagarna resurser att möta sådana
situationer, mot vilka de anställda måste skydda sig med försäkringar.

Motionärerna har framhållit att en höjning av schablonavdraget för frivilliga
avgifter och premier är motiverad också med hänsyn till önskvärdheten
av ett ökat försäkringssparande. Utskottet har tidigare i olika sammanhang
uttalat att det personliga sparandet på allt sätt bör uppmuntras.
Med hänsyn till att såväl skälen för som viljan och förmågan till ett sparande
är individuellt betingade bör emellertid inte alltför stor vikt läggas
vid värdet av förmånliga beskattningsregler som medel att stimulera sparandet.
Enligt utskottets mening torde det knappast vara vanligt förekommande
att skattskyldig har så höga premier och avgifter för frivilliga försäkringar,
att han kan tillgodogöra sig hela maximiavdraget på 500 resp.
250 kr.

Med hänsyn till det anförda, och då en utbyggnad av försäkringsavdraget
enligt utskottets mening är ägnad att avsevärt försvåra genomförandet av
en definitiv källskatt, avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 19 av herrar Johan Olsson
och Mattsson samt II: 27 av herr Sjönell m. fl. om höjt
avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve
Nilsson, Elofsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström och Erik
Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Engkvist, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt,
herrar Carlsson i Västerås och Börjesson i Falköping.

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

5

Särskilt yttrande

av herrar Yngve Nilsson, Elof sson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip
Petersson, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt
och herr Börjesson i Falköping, vilka anfört:

I motionen anföres att det samhällsekonomiska läget med kapitalknapphet
och tendenser till överkonsumtion gör sparstimulerande åtgärder mer
nödvändiga än någonsin. Vi delar denna uppfattning liksom att försäkringssparandet
har sin betydelse härvidlag. En höjning av schablonavdraget
för frivilliga avgifter och premier är därför angelägen för att öka försäkringssparandet.
Därtill kommer att avdraget bör vara så utformat att det
stimulerar alla medborgare att skaffa sig ett fullgott försäkringsskydd.

Enligt vår uppfattning är det sålunda angeläget med en höjning av ifrågavarande
schablonavdrag. Vi avstår emellertid på grund av det rådande
statsfinansiella läget från att ställa något yrkande härom.

MARCUS BOKTR. STHLM1967 670028