Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1967

1

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner rörande
befrielse från bensinskatt och differentiering av skatt på bensin
och olja.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av utskottet
till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:39 av herr Strandberg och II :57 av herr Petersson,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan
ändring av bensinskatteförordningen att restitution möjliggöres av skatt på sådan
bensin som utnyttjas för den renskötande befolkningens snöscooters;

2) de likalydande motionerna 1:323 av herr Per Jacobsson och 11:426 av herr
Westberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t
hemställa om förslag innebärande att pristillägget på bensin och olja för zonerna 3,
4 och 5 tas bort och att en motsvarande prisreduktion genomförs för eldningsolja,
varvid Kungl. Maj:t särskilt bör beakta möjligheten att åstadkomma prisutjämningen
genom en differentiering av skatten på bensin och olja; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:578 av herr Schött samt II:741 av herrar Thylén
och Bengtson i Solna, varit hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: t
måtte hemställa om en utredning om möjligheterna att införa antingen färgad skattefri
bensin för motorbåtar eller bensin med en skattebelastning som endast motsvarar
de verkliga kostnader som motorbåtarna förorsakar samhället.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena,
får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna 1:39, II :426 och II:741.

Gällande bestämmelser in. m.

Enligt förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt utgår skatt för bensin
och vissa alkoholer. Vidare utgår enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt sådan skatt för de varuslag, som avses i 1 § bensinskatteförordningen,
och slutligen utgår även skatt på bensin enligt förordningen den 4 februari
1966 (nr 21) om särskild skatt på motorbränslen. Varje liter bensin beskattas således
för närvarande med 43 öre bensinskatt, 9 öre allmän energiskatt och 5 öre särskild
skatt på motorbränslen eller sammanlagt 57 öre.

För eldningsolja utgår endast allmän energiskatt med 25 kr. per m3 för lättare
oljor och 16 kr. per m3 för tyngre.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 41.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1967

Brukare av bensindrivna traktorer och skördetröskor åtnjuter individuell restitution
av bensinskatt medan trädgårdsnäringen och fisket får kollektiva anslag som gottgörelse
för erlagd bensinskatt. Med anledning av det här aktuella motionsyrkandet om
befrielse för motorbåtar från bensinskatt kan nämnas att för budgetaret 1967/68 föreslagits
ett bidrag på 4,2 milj. kr. till småbåtshamnar m. m., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Några säkra uppgifter om fritidsbåtarnas bensinförbrukning har
inte kunnat erhållas. Enligt uppgifter från fritidsbåtarnas organisationer till bilskatteutredningen
skulle inleveransen av drivmedelsskatter röra sig om 20—25 milj. kr. per
år för fritidsbåtsägarnas del. Om med drivmedelsskatter avses alla de tre nu utgående
skatterna på bensin kan bensinskattens andel beräknas motsvara 15—19 milj. kr. Frågan
om restitution eller skatteavlyftning berör endast den till vägväsendet specialdestinerade
bensinskatten.

Frågan om befrielse för motorbåtar från bensinskatt eller om restitution av skatt på
bensin till snöseooter, som används för renskötsel, har inte tidigare prövats av riksdagen.
Spörsmålen har dock tangerats i samband med behandlingen av motioner rörande
restitution av skatt på bensin, som använts till motorsågar. Senast 1966 års
riksdag hänvisade i sistnämnda fråga (BevU 1966:26) till att bilskatteutredningen
har att pröva alla problem som sammanhänger med att drivmedelsskatterna belastar
vissa näringsgrenar utöver den direkta nytta de har av vägväsendet och att frågan
om bensinskattebelastningen på motorsågarna därför borde behandlas i samband
med drivmedelsbeskattningen i övrigt.

Yrkanden om differentiering av drivmedelsbeskattningen har tidigare avvisats av
riksdagen. Då frågan behandlades av 1965 års riksdag anförde bevillningsutskottet
(BevU 1965 :16) bl. a. följande. Utskottet finner det vara praktiskt ogörligt att ernå
det av motionärerna åsyftade resultatet genom en differentiering av drivmedelsskatterna.
Den första förutsättningen för förslagets genomförande torde vara att oljebolagen
sinsemellan tillämpar enhetliga priser inom de olika försäljmngszonerna,
vilket ingalunda är fallet. En dylik åtgärd skulle ej heller vara möjlig utan att drivmedelspriserna
låstes och den fria konkurrensen således sattes ur spel.

Motionerna

I motionerna 1:39 och 11:57 framhålles att inom renskötselns område införes successivt
modern utrustning för att underlätta den renskötande befolkningens arbete.
Under senare år har särskilt snöseooters kommit till användning i allt större utsträckning
och avsevärt underlättat framkomligheten. Som bekant arbetar rennäringen
med betydande problem med relativt minskande lönsamhet som följd. Den senaste
offentliga bekräftelsen härpå är de 400 000 kronor som ställts till rennäringens förfogande
med anledning av årets besvärliga renbetesförhållanden. Det måste även ur
samhällets synpunkt vara angeläget att i rennäringen utnyttjas nutida hjälpmedel för
rationell näringsutövning. Snöseooter är ett sådant transportfordon som utgör en
nödvändig utrustning för rennäringens rationella drift. Det synes då oriktigt att detta

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1967

transportredskap skall belastas med den höga bensinskatten. Inom andra näringsomraden
t. ex. jordbruk, fiske m. fl. har man tidigare insett att där utnyttjade motorer
och icke väggående fordon icke skall belastas med bensinskatt. Särskilda system för
restitution av erlagd skatt har därför införts. Motsvarande princip som tillämpas i
fråga om jordbrukets bensindrivna traktorer bör enligt motionärernas mening också
kunna tillämpas i fråga om snöscooters, som utnyttjas för renskötseln.

De s. k. zontilläggen medför — konstateras det i motionerna 1:323 och 11:426 — att
främst Norrland får högre drivmedelspriser än landet i övrigt. De stora avstånden
och det faktum att man i avsevärd utsträckning är hänvisad till landsvägstransporter
medför höga transport- och resekostnader. Även kostnaderna för uppvärmning av bostäder
blir större i de fall där uppvärmning sker med flytande bränsle. En utjämning
av priserna på bensin och olja medför en rent lokaliseringspolitisk effekt därigenom
att gynnsammare förutsättningar skapas för industrier i Norrland och andra
perifera delar av landet. Den lokaliseringspolitiska effekten framhölls också av kommittén
för näringslivets lokalisering, som bland annat uttalade: »Kommittén anser,
att en prisutjämning på bensin och olja utgör ett viktigt led i strävandena att förbättra
lokaliseringsbetingelserna i vissa delar av Norrland.» Enligt motionärernas
mening är en prisutjämning på bensin och olja i hög grad motiverad. Frågan är bara
hur denna prisutjämning skall åstadkommas. Lokaliseringskommitténs förslag om en
överenskommelse mellan oljebranschen och statsmakterna är givetvis en möjlighet.
Det är emellertid osäkert om denna väg är framkomlig. Därför borde man ånyo
allvarligt överväga att åstadkomma den åsyftade prisutjämningen genom en differentiering
av drivmedelsskatten. När förslag härom tidigare framförts har de
avvisats med hänvisning till att inom beskattningsrätten tillämpas principen att statlig
skatt skall uttagas efter en enhetlig skattesats för hela landet. Enligt motionärernas
mening bör man — för att på enkelt sätt uppnå en önskvärd lokaliseringspolitisk
och i viss utsträckning social reform — i förevarande fall kunna göra ett undantag
från principen. Oavsett vilket sätt som väljes för att uppnå en utjämning av
priserna på bensin och olja, är ett statligt initiativ nödvändigt. En sådan reform som
ovan nämnts bör nu komma till stånd. Reformen bör genomföras i enlighet med lokaliseringskommitténs
förslag så att pristillägget för zonerna 3, 4 och 5 borttas för
motordrivmedlen och att en motsvarande prisreduktion genomförs för eldningsoljan.

Motionärerna i motionerna 1:578 och 11:741 erinrar om att enligt gällande principer
skall intäkter av fordons- och bensinskatt användas för vägväsendet. Från denna
regel göres endast vissa undantag. Ägare av motorbåtar och segelbåtar med hjälpmotor,
vilka uppgår till stort antal och ökar med varje år, erlägger årligen avsevärda
belopp i bensinskatt. Av dessa intäkter användes endast en mycket liten del för ändamål,
som kommer berörda kategorier till godo. Av rättviseskäl borde det vara angeläget
att finna ett system varigenom de undgår denna beskattning. En möjlighet vore
att som redan skett i andra länder införa s. k. färgad bensin och sälja denna till båtägarna
antingen skattefritt eller endast belastad med skatt för de kostnader som motorbåtarna
kan anses förorsaka samhället.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1967

Utskottet

I motionerna 1:39 och 11:57 begärs sådan ändring av bensinskatteförordningen att
de renskötande samerna kan få restitution av skatt pa bensin, som använts för snöscooters.
Ett till sina verkningar likartat yrkande framställs i motionerna 1:578 och
11:741, där motionärerna begär utredning i syfte att ge motorbåtsägare möjlighet att
inköpa skattefri eller lägre beskattad bensin för drift av båtmotorer. En fråga av delvis
annorlunda karaktär tas upp i motionerna 1:323 och 11:426, där motionärerna framställer
yrkande om åtgärder för att åstadkomma en prisutjämning för bensin och olja
mellan olika delar av landet genom en differentiering av beskattningen.

Utskottet har under senare år haft anledning att upprepade gånger pröva motionsyrkanden
om befrielse från eller restitution av skatt pa bensin, som inom skogsbruket
använts för drift av motorsågar. Utgångspunkten för dessa motioner har genomgående
varit att bensinskatten är avsedd att täcka vissa med vägväsendet förenade
kostnader och att denna skatt följaktligen inte bör drabba bensin för motorsågar. Utskottet
har i sådant sammanhang haft anledning framhålla, att den tekniska utvecklingen
medfört att stora grupper av bensinförbrukare i princip kan göra lika välgrundade
anspråk på restitution av bensinskatt som skogsarbetarna och därvid hänvisat
till den ökade användningen av beskattad bensin för bl. a. motorbåtar och snöscooters.
Samtidigt har utskottet understrukit att de restitutionsanspråk som kan resas
på grund av bensinens användning i förvärvsverksamhet måste anses väga tyngre än
de anspråk som huvudsakligen hänför sig till fritidssysselsättningal. Da frågan om
skatt på bensin för motorsågar behandlades av 1966 ars riksdag hade utskottet fatt
uppgift från bilskatteutredningen —som även skall pröva frågan om avlyftning av bensinskatt
för de näringsgrenar som använder bensin för andra ändamål än drift av motorfordon
— att utredningens förslag kunde förväntas under ar 1967 och således ligga
till grund för proposition till 1968 års riksdag. Enligt vad utskottet nu erfarit är det
osäkert om denna tidsplan kan följas. Under vissa förutsättningar räknar dock utredningen
med att restitutionsfrågorna kan brytas ut och särbehandlas inom den från
början avsedda tiden.

Att utskottet i detta sammanhang redovisat fragan om skatteavlyftning för bensin
till motorsågar beror på att detta spörsmål i huvudsak inrymmer samma problem som
nu aktualiserats i motionerna om skatteavlyftning för snöscooters och motorbåtar.
Skillnaden är dock i fråga om motorbåtarna att det här i huvudsak rör sig om bensinförbrukning
i samband med fritidssysselsättning, vilket knappast kan ge fragan
prioritet. Härtill kommer att företrädare för båtägarnas organisationer vid överläggningar
med bilskatteutredningen förklarat sig nöjda med den nuvarande formen för
kollektiv restitution genom anslag till byggande av småbåtshamnar m. m. Dessa anslag
avräknas från bilskattemedlen. Vad gäller bensin för snöscooters inom rennäringen
kan först konstateras att denna förbrukning sannolikt är förhållandevis obetydlig.
Man kan visserligen som motionärerna gör jämföra snöscooters med jordbrukets
bensindrivna traktorer och skördetröskor, men frågan är dock om en sådan jämförelse
är rättvisande, då samernas användning av snöscooters knappast torde vara

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1967

begränsad endast till renskötsel. Det kan erinras om att snöscooters även har viss användning
inom turisthotellens verksamhet, varför ett bifall kan leda till motsvarande
krav på skattelättnader från detta håll.

Med de anförda synpunkterna har utskottet endast velat påvisa vissa frågeställningar
som måste beaktas. Det finns enligt utskottets mening anledning understryka
att de tidigare nämnda kraven på skattelättnader för bensin till motorsågar framstår
som ett betydligt angelägnare önskemål än de nu behandlade motionsyrkandena.
Med hänsyn härtill och till att bilskatteutredningen redan har tagit upp restitutionsoch
avlyftningsfrågorna till behandling finner utskottet inte skäl att tillstyrka motionerna
1:39 och 11:57 eller 1:578 och 11:741.

Vad slutligen gäller yrkandet om differentiering av skatten på bensin och olja har
utskottet tidigare bestämt avstyrkt en dylik åtgärd med hänvisning till att förslaget
uppenbarligen förutsätter vittgående näringspolitiska ingripanden för att kunna ge
önskat resultat. Även om de lokaliseringspolitiska synpunkter som motionärerna åberopar
i och för sig kan vara värda beaktande och även om vissa åtgärder tidigare vidtagits
inom beskattningen för att tillgodose lokaliseringspolitiska syften måste det
dock enligt utskottets mening anses vara en från skatteteknisk synpunkt olycklig väg
som motionärerna förordar, när de vill differentiera skattesatserna för bensin och
olja. Självfallet kan man genom differentieringen av beskattningen i teorin tillgodose
åtskilliga av de anslagskrav som reses, men följden härav skulle bli att man får ett
ohanterligt skattesystem med minskade inkomster och ökande utgifter för uppbörd
och kontroll. Motionärerna har inte heller beaktat att deras förslag är omöjligt att
genomföra i fråga om eldningsolja, som i de i motionerna avsedda områdena belastas
med tillägg, vilka är väsentligt högre än den skatt som utgår för denna vara.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:323 och 11:426.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:39 av herr Strandberg och
11:57 av herr Petersson om restitution av skatt å bensin för snöscooter
använd i renskötsel,

2) de likalydande motionerna 1:323 av herr Per Jacobsson och
II :426 av herr Westberg m. fl. om differentiering av skatten på
bensin och olja, ävensom

3) de likalydande motionerna 1:578 av herr Schött samt 11:741
av herrar Thylén och Bengtson i Solna om befrielse för motorbåtar
från bensinskatt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1967
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Yngve Nilsson, Stefanson, Tage
Johansson, Lundström, Paul Jansson, Arne Pettersson och Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Asp, Andersson i Essvik, Forsberg,
Hammarsten, Sterne, Josefsson i Halmstad, Dahlgren och Börjesson i Falköping.