Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

1

Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja
sparandet.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:21 av herr Svenungsson och 11:28 av herr
Thylén, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam översyn och förslag om höjning av de sparstimulerande
avdragen vid beskattningen och av avdraget för äkta makar vid aktieförsäljning; II)

de likalydande motionerna 1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278
av herr Bohman m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte anta följande

a) Förslag

till

Förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1968—1973 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
12 000 kronor.

3 §.

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem,
fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten
att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet
skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning
att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten
att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 37

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1978,
skola upptagas till beskattning vid 1979 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i
vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.

6 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1968 års taxering eller vid eftertaxering för
1968 eller tidigare år.

b) Förslag
till

Förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig rätt
att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en
ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och
andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall
dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §.

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

3

3 §.

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §.

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
till dess barnet fyllt 16 år.

5 §.

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.

6 §.

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §.

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörande hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.

9 §''

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1968 års taxering eller vid eftertaxering för
1968 eller tidigare år.

c) Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till föl -

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 37

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 är 1967

jande paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven
lydelse, nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment
betecknat 4, till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment
betecknat 5, ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas
en ny punkt betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och
ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som
här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt
25 § 4 mom. och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §
3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt
9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 5

drag med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, med 400 kronor.
I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1
mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (en familj sfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor
för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån
den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos
banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar
till 22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skail ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
ma åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1968 års taxering samt vid eftertaxering för 1968
och tidigare år.

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

dels om utredning och förslag rörande premiering av allmänt målsparande
genom avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts å särskilt
sparkonto enligt de i motionerna angivna riktlinjerna,

dels att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag om försäljning av obligationslån
till allmänheten i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna; III)

de likalydande motionerna 1:221 av herr Hiibinette samt 11:287 av
herrar Ringaby och Berglund, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte föreslå att ett system för premiering av sparandet genom
uppskjuten beskattning av sparbeloppet införes, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som i motionerna anförts;

IV) de likalydande motionerna 1:600 av herrar Thorsten Larsson och
Harald Pettersson samt 11:540 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga
sparandet i enlighet med vad i motionerna anförts; ävensom

V) motionen 11:128 av herrar Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
förslag till riksdagen med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering
av personligt sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning
samt rörande skattelättnader för målinriktat bostadssparande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:219, 11:28, 11:128, 11:287 och 11:540.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen
har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om
sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i
början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade
utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform
efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt
allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder
i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utred -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 7

ningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet
stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det
belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade
utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv
skatteminskning stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera
sådant sparande, som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen
måste omfatta även medel, som härrör från sparande, som ändå
skulle ha skett, samt sådana medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar.
Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli lika stora
som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna
komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande
verkningar pa statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt pa uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till
en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma
en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika
avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med av
dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband
med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen, Antonsson,
Brundin och Danmans, förordade sålunda införande av former för
sparpremiering genom såväl definitiv skatteminskning i form av rätt till
avdrag för avsättning till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning
genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson uttalade sig
därjämte för en premiering av även annat sparande än de nämnda formerna
för banksparande.

I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning
med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital
fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det
s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt
600 kr., komma att höjas till 400 resp. 800 kr. Riksdagen biföll vad
sålunda föreslagits. Genom 1963 års lagstiftning (med tillämpning fr. o. m.
1964 års taxering) omkonstruerades det sociala försäkringsavdraget så, att
avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat
belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, och
dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier för’ liv-,
sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För att dessa
senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas i avdraget i samma
utsträckning som tidigare bestämdes maximum till 250 kr. för ensamståen -

s Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 37

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

de och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av 1965 års riksdag utgår
fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a. fysisk person endast
för beskattningsbara förmögenheter överstigande 100 000 kr. i stället för
tidigare 80 000 kr.

I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det
i propositionen nr 200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer
för allmänt lönsparande. Dessa ledes av en kommitté, vari ingår
representanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner
och statsmakterna.

Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.
Inlåningsutvecklingen i sparinstituten under åren 1953—1966 i 1953
års penningvärde framgår av bilaga 2. I bilagorna 3—5 lämnas vissa uppgifter
rörande ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I motionerna 1:21 och 11:28 framhålles att genom inkomstutvecklingen och
den fortgående penningvärdeförsämringen har betydelsen av de skatteavdrag,
som tillkommit i avsikt att främja det frivilliga sparandet starkt
minskat för den skattskyldige. Därmed har också deras effekt när det
gäller att stimulera det enskilda sparandet starkt avtagit. Bristen på
kapital, som i så hög grad kännetecknar dagens samhälle, gör det angeläget
att de sparstimulerande åtgärderna inte minskar i effekt utan i stället
ökar. Inte minst av denna orsak bör de avdragsregler i kommunalskattelagen,
vilka tillkommit i avsikt att främja det frivilliga sparandet, bli
föremål för en översyn i syfte att avpassa dem till den penningvärdeförändring
som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens storlek fastställdes.
Beträffande det särskilda avdraget vid aktieförsäljning bör översynen
i första hand avse att rätta till det orimliga förhållandet att tva makar
inte medges högre avdragsbelopp än ensamstående.

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:219 och 11:278 framhåller motionärerna
bl. a. att det är oundgängligen nödvändigt att i det ekonomiska
läge vi nu befinner oss hålla tillbaka såväl allmän som enskild konsumtion.
Den enskilda konsumtionen hålls bäst tillbaka om allmänheten stimuleras
till ett ökat privat sparande. Vid sidan av de av motionärerna
föreslagna sparstimulerande åtgärderna bör staten gå ut med ett omfattande
obligationslån avsett att placeras i mindre valörer direkt hos allmänheten
och med betydande favörer. Influtna medel bör därvid steriliseras.

Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras
för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet
för sparande bör principiellt utformas så, att allt sparande behandlas
lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför anknytas till inkomstta -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

9

garnas nysparande. Härigenom skulle inte bara en ökning av tillgodohavanden
på bank och i form av värdepapper såsom obligationer, aktier och andelar
i ekonomiska föreningar, inbegripas utan även premier till liv-, kapital-
och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar i
rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt
från den sammanställning av förmögenheten som finns i
självdeklarationen kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen
som grundar sig på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter
att nå en helt invändningsfri metod vid uppskattningen av den
årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet får inte hindra
att man söker komma fram så långt som möjligt på vägen mot ett fullt
godtagbart system för allmän stimulans av det årliga nysparandet. Under
alla omständigheter bör frågan underkastas en ingående utredning så att
ett allmänt sparavdrag för det årliga nysparandet kan införas. Angeläget
«ir emellertid att redan nu genom speciella åtgärder uppmuntra den
enskilde till ökat sparande. Dessa speciella stimulansåtgärder bör i första
hand ta sikte på ett sparande till s. k. trygghetsägande. Därmed avses
framför allt bostadssparande, bosättningssparande, utbildningssparande
och aktiesparande.

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren
1968—1973 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt
bostadskonto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration.
Avdraget föreslås för hela perioden maximerat till 6 000 kr. för ensamstående
och sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen
skall vara avsedda för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för att betala
insats i bostadsrättsförening. Den som har eget hem och på sina lån gör
större amorteringar än »normala» skall få dra av överskjutande belopp
dock maximalt 700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under
16 år föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom
»normal» amortering bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 %
av taxeringsvärdet.

Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge en
högst betydande effekt hos barnfamiljer är barnens framtida utbildning.
Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på ett u t b i 1 dnings
konto bör få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall
vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,
exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan
barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och åtminstone
till dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller
efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag
bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes
på särskilt s p a r k o n t o för att där innestå i minst fem år. Även här
bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det
belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år
och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslås till 15 000 kr. (makar 30 000 kr.) exklusive
upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen
vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör
de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att
spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för
vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom
att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen
bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrides. Lämpligt
kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit
avyttring av realtillgång.

I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet
förordar motionärerna vidare, att det s. k. sparavdraget höjes med
200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp
utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.

Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån
som om han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening föreligger
inte någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhalles av
bankmedel eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda förvärvskällorna.
En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till den
personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta kapitalet.

Ytterliga vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste
statsmakterna göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning
grunda sin ekonomiska expansion på emission av aktier. En del av den
tidigare självfinansieringen skulle härigenom komma att ersättas med finansiering
över aktiemarknaden. Om denna breddas kan allt fler människor
genom förvärv av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare i enskilda
företag. Hittills har aktierna svarat för en mycket liten del av efterfrågan
på kapitalmarknaden. Anledningen till att aktiemarknaden under
efterkrigstiden inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till
väsentlig del med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen
ofördelaktig ur skattesynpunkt. En viss modifiering av dubbelbeskattningen
kom visserligen till stånd genom det s. k. Annellska förslaget, men denna
lättnad är otillräcklig. Resultatet av den dubbelbeskattning som tillämpas
i vårt land har blivit att småspararna — i direkt form som obligationsköpare
eller indirekt via banker och försäkringsbolag — fått träda till som

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

11

långivare utan tillfälle att som aktieägare i företagen bli delaktiga i dessas
värdetillväxt. En successiv avveckling av skatten på den utdelade vinsten
från aktiebolagen skulle med all sannolikhet medföra att bolagen i växande
utsträckning ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen. Denna utveckling
synes dock ha försvårats genom den nya aktievinstbeskattningen som
i än högre grad än den tidigare beskattningsformen missgynnar investering
av färskt kapital.

En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet göres
mer tillgängligt än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade
aktier skulle till exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även
möjliggöra större spridning av risken för varje enskild köpare. Det är vidare
angeläget att man i banklagstiftningen vidtar sådana ändringar som gör det
möjligt för bankerna att förenkla försäljningen av aktier. Bankerna borde
t. ex. medges rätt att som en serviceåtgärd ha ett mindre antal aktier liggande
för »strököpare». Möjligheter borde även finnas för en stående köporder
av exempelvis en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs. En
översyn av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering
och ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.

I motionerna 1:221 och 11:287 framhåller motionärerna att det största
hotet mot det betydelsefulla småsparandet i t. ex. sparbanker utan tvekan
är inflationen. Det behövs en relativt liten ytterligare ökning i
inflationstakten för att den reala avkastningen skall bli negativ och
spararen sålunda drabbas av en direkt kapitalminskning. Detta problem
är desto mer framträdande som de ökande överlåtelserna av egna hem
och mindre jordbruk tillför förhållandevis betydande kapitalbelopp till
åtskilliga, särskilt äldre familjer, som saknar erfarenhet av kapitalplacering
annat än i bank och för vilka en sådan placering framstår som den
naturliga. En annan effekt av inflationen är att denna på småspararnas bekostnad
leder till en omfördelning av förmögenheter från innehavare av små
till innehavare av stora förmögenheter vilket alla borde kunna enas om att
söka hindra.

Värdesäkringskommittén har kommit fram till att antalet hushåll, vars
inkomster helt eller till större delen utgöres av räntor, livräntor, pensioner
eller andra nominellt fixerade inkomster, synes vara betydande. Redan
detta borde vara skäl till åtgärder i syfte att skydda dessa sparare. Kommittén
ansåg sig kunna konstatera att det finns ett behov av nya värdesäkra
placeringsformer särskilt för småspararna. Hushållssparandet kan
dock bara i begränsad omfattning ske i realvärden. Detta måste även i
fortsättningen i allt väsentligt få formen av penningsparande. Detta måste
på allt sätt skyddas från inflationsförluster och spararen från uppluckring
av sparviljan. Härvid kan olika metoder användas.

En sådan metod skulle vara systemet med uppskov med inträdet av

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

skattskyldigheten på det sparade beloppet så länge detta innestår på bankkonto,
dock högst i 10 år och till ett belopp av högst 50 000 kr. Spararen
skulle göra dels en räntevinst, dels en skattevinst genom att sätta in pengar
när inkomsten är hög och ta ut den när inkomsten är låg. Ett sådant
sparstimulerande system skulle ställa sig fördelaktigt för inkomsttagare
som har varierande inkomster under olika år. Detta gäller främst jordbrukare
och smärre rörelseidkare, utövare av vissa fria yrken men i vissa
fall även löntagare, t. ex. om de under olika år har stora extrainkomster
eller står nära pensionsåldern.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:600 och II:5iO
framhålles bl. a. att under senare år betydande vikt lagts vid det kollektiva
och institutionella sparandet, varvid det personliga sparandet eftersatts. Detta
måste anses beklagligt med hänsyn till det personliga sparandets betydande
uppgift i dagens samhälle. Såväl den norska som den finska skattelagstiftningen
innehåller sparstimulerande regler som har avseende på banksparande.
Utredningen om sparstimulerande åtgärder var särskilt intresserad
av åtgärder, som byggde på uppskov i beskattningen. Dessa bedömdes
som positiva för sparandet på längre sikt. Emellertid ansågs att frågorna
borde tas upp till samlad bedömning, när olika skatteutredningar var färdiga
med sitt arbete. Motionärerna finner det lämpligt och angeläget att
tanken på ett program för sparstimulerande åtgärder nu åter tas upp till
behandling. En grundläggande princip bör därvid vara att den enskilde
skall ha full frihet att välja sparmål och bestämda former för sparandet
samt därvid, oavsett mål och form, åtnjuta en favör. Endast det reella nysparandet
skulle premieras. Det av sparutredningen rekommenderade förfarandet
med sparpremiering genom uppskjuten beskattning bör nu övervägas.
En sammanställning av föreliggande utredningsmaterial och av erfarenheterna
av de hittills bedrivna sparstimulerande åtgärderna bör snabbt
komma till stånd, därvid även samordning bör ske med redan existerande
premieringsformer.

I motionen 11:128 framhålles att det är nödvändigt att ökade resurser står
till förfogande för investeringsverksamheten, om vårt näringsliv skall kunna
hävda sig i den växande internationella konkurrensen och vårt folks
välstånd skall kunna ökas på sätt som vi alla önskar. Inte minst den
senaste långtidsutredningen har för de framförliggande årtiondena påvisat
behovet av ökade kapitalinsatser.

En betydande del av investeringarna måste finansieras genom de enskilda
hushållens sparande. Med den avsevärda minskning som under
senare tid skett av företagens sparande och självfinansiering måste det
personliga sparandet tillmätas ännu större roll för det ekonomiska
framåtskridandet och den samhällsekonomiska balansen. Klimatet för det

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

13

enskilda sparandet i vårt land kan emellertid inte betecknas som tillfredsställande.
Det lönsparande som främjas av det allmänna har fått viss
anslutning från allmänheten men kan inte sägas ha kommit upp till önskvärd
omfattning.

Uppenbart är att det personliga sparandet måste främjas på ett effektivare
sätt, nämligen genom särskild premiering i beskattningshänseende.

Banksparandet är en sparform som är särskilt betydelsefull för småspararna.
Det är angeläget att kompensera denna sparform, då den hör
till dem som särskilt hårt drabbas av inflationen. Även administrativa
skäl talar för att premiera banksparandet. En metod som i sammanhanget
bör prövas är följande:

Särskilt sparkonto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt
skattskyldig fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle få öppna sparkonto
för minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet,
dels förhindra missbruk skulle det premieberättigade beloppet maximeras
till t. ex. 2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta
makar. För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t. ex. 1 500 kr.
Högsta sammanlagda belopp på ett konto kunde t. ex. begränsas till resp.
20 000, 40 000 och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto
borde ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhörde barnet.

Premien borde utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med
viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien
kunde försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte att
stimulera ett långfristigt sparande skulle den utfalla endast om beloppet
stått inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarade en årlig
tilläggsränta av ca 2 %.

Denna metod skulle ge en sparstimulans, som blev oberoende av vederbörandes
inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga småsparandet.
För att förhindra s. k. vartannatårssparande borde premiering
endast ske för belopp som ökat kontots tidigare maximum.

Kontot borde inte vara spärrat, men om uttag skedde före utgången av
den stipulerade 5-årsperioden skulle den på uttaget belopp belöpande premien
återgå till statsverket. Detta kunde enkelt ske genom att banken till
statsverket som skattebelopp inbetalade 10 % av i förtid uttaget belopp.

Hinder borde dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren
och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid
källskatten. överenskommelse borde sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren
ombesörjde sparkontoinsättning för den anställdes räkning.
Källskatten borde då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt
belopp. För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare borde motsvarande
möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär
skatt.

Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skatte -

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

lättnader som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som
på detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för
spararna själva utan även för bostadssektorn. Motionärerna föreslår att
premiering bör utgå till den som under fem år sätter in pengar på särskilt
bostadssparkonto. Medlen skall användas för eget hem eller insats i bostadsrättsförening.
Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet
eller att kostnaden uppförs på jordbruksfastighet bör inte utgöra
hinder för premiering. Om det insatta beloppet används för okvalificerat
ändamål, bör det däremot återföras till beskattning. För att undgå beskattning
bör medlen vidare ha investerats för ändamålet senast före utgången
av tio år efter sparandeperiodens början.

Utskottet

I diskussionen om det nuvarande samhällsekonomiska läget och om
prognoserna för den svenska samhällsekonomin under de närmaste åren
har betonats betydelsen av en ökad kapitalbildning som en förutsättning
för den eftersträvade fortgående standardhöjningen. Även 1965 års långtidsutredning
(SOU 1966:1) påpekar behovet av ökade kapitalinsatser.
Avsevärda privata och offentliga investeringar torde krävas, om näringslivet
skall kunna hävda sig i den allt hårdare internationella konkurrensen
och om de alltmer ökade kraven på samhället skall kunna tillgodoses.
En betydande del av dessa investeringar måste finansieras genom det personliga
sparandet, vars betydelse alltmer uppmärksammats genom stegringen
av de personliga inkomsterna och den därmed följande ökningen av
konsumtionsefterfrågan. Man har därvid särskilt beaktat det kända förhållandet
att en viss ökning av det privata sparandet innebär en minskning
av den privata konsumtionen. Även om det personliga sparandet representerar
en stor del av det totala sparandet får emellertid inte bortses från
det sparande som äger rum inom företagen genom att vinstmedel användes
för nyinvesteringar. Genom införandet av möjligheter till omfattande avsättningar
till investeringsfonder och av avskrivnings- och lagervärderingsregler
vid beskattningen har man sökt stärka företagens konsolideringsoch
självfinansieringsförmåga. Man måste också ta hänsyn till det stora
och alltmer växande sparande som äger rum genom fonduppbyggnaden
inom ATP (jfr bilaga 1). Under 1960-talet visar emellertid företagssparandet
en minskning, medan det enskilda och offentliga sparandet visar en
ökning. Dessa tendenser har för kreditinstitutens del medfört att det enskilde
sparandet övertagit företagens roll som dominerande sparkälla och inlåningskund.
Sparandet inom företagssektorn väntas minska ytterligare
under tiden fram till år 1970, vilket innebär att kreditinstituten måste väsentligt
kunna öka utlåningen till industri, handel och samfärdsel för att
möjliggöra den eftersträvade förstärkningen av industrins internationella

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 15

konkurrenskraft. I sammanhanget bör erinras om att aktiebolagens kapitaltillförsel
i samband med nyemissioner i börsnoterade bolag och fondhandlarlistans
bolag under år 1966 uppgick till 341 milj. kr. Det belopp,
som skall inbetalas i anledning av hittills under år 1967 aviserade nyemissioner
av aktier, uppgår till 181 milj. kr. Man har emellertid anledning
räkna med att den nyligen beslutade permanentningen av Annell-lagen och
den ökade avdragsrätten för utdelning på nyemissioner kommer att underlätta
näringslivets kapitalanskaffning i fortsättningen.

Banksparandet visar ökning under år 1966 (jfr bilaga 2). Särskilt för
sparbankerna har detta år varit gynnsamt. Det positiva resultatet torde till
stor del bero på de initiativ till sparstimulerande åtgärder som hittills vidtagits
av statsmakterna och sparinstituten. Man har framför allt velat hos
de unga inskärpa värdet av regelbundna sparvanor. Den snabba inkomststegringen
torde också ha bidragit till ett ökat sparande. Av de sparstimulerande
åtgärderna bör särskilt framhållas ungdomens lönsparande och
det allmänna lönsparandet. De till betänkandet fogade bilagorna 3—5 visar,
att detta sparande fått en betydande omfattning. I anslutning härtill bör
omnämnas att lönsparkommittén ånyo aktualiserat tanken på premiering
av ett långsiktigt bostadssparande i nära anslutning till ungdomens lönsparande
och det allmänna lönsparandet. Förslaget bygger på att en premiering
från staten skulle ske för ett bundet långsiktigt målsparande
inriktat på anskaffandet av en permanent bostad i form av villa, radhus,
kedjehus eller bostadsrättslägenhet. Sedan lönsparkommitténs förslag utsänts
på remiss till sparinstitut och intresseorganisationer, anslutna till
kommittén, har remissinstanserna framställt önskemål om en representativ
undersökning av bostadssparandet och om möjligheterna att genom det
föreslagna systemet nå ett ökat nettosparande. Lönsparkommittén har anslutit
sig till tanken på en utredning av frågan och att därvid kan prövas
också andra alternativ, exempelvis stöd via de statliga låne- och bidragsformerna
för bostadsbyggandet i förhållande till sparprestationen. I anslutning
till den förordade utredningen bör enligt lönsparkommittén de
hittillsvarande reglerna för lönsparandet överses i syfte att ytterligare
effektivisera denna sparform. Kommitténs förslag jämte remissvar har av
fullmäktige för riksgäldskontoret överlämnats till chefen för finansdepartementet.

Utskottet vill vidare erinra om de åtgärder, som vidtagits på beskattningsområdet
för att premiera sparandet. I syfte att lindra beskattningen
av sparkapitalets avkastning höjdes genom beslut av 1961 års riksdag de
skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital med en tredjedel, varigenom
maximibeloppet för det s.k. sparavdraget bestämdes till 400 kr.
för ensamstående och 800 kr. för makar gemensamt. Det s.k. försäkringsavdraget
höjdes samtidigt till motsvarande belopp men genom lagstiftning
år 1963 omkonstruerades avdraget så, att avdrag numera medges dels för

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst 150 kr.
för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, dels för under beskattningsåret
erlagda avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar
med maximalt 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar.
Därvid har hänsyn tagits till att dessa frivilliga avgifter och premier skall
inrymmas i avdraget i samma utsträckning som tidigare.

Mot bakgrunden av de betydande investeringsbehoven finns det enligt utskottets
mening anledning att — trots den gynnsamma utvecklingen av det
enskilda sparandet — pröva nya vägar för att öka detta sparande i syfte
att minska den privata konsumtionen. Varje åtgärd, som kan befinnas
lämplig för sådant ändamål, bör allvarligt övervägas. Såsom utskottet tidigare
ett flertal gånger framhållit bör emellertid inte bortses från att skälen
samt viljan och förmågan till ett sparande torde vara så individuellt betingade,
att man knappast kan dra några säkra generella slutsatser om
beskattningsreglernas faktiska inverkan på sparandet. Den negativa effekt
som beskattningen kan tänkas ha på sparviljan uppvägs mestadels av
motivet för sparandet. Är motivet att skapa en framtida trygghet i någon
form, torde beskattningens utformning inte vara av större betydelse. Med
hänsyn härtill torde möjligheterna att genom lämpliga åtgärder vid beskattningen
stimulera det personliga sparandet vara begränsade.

I de förevarande motionerna framlägges förslag till olika åtgärder, som
syftar till att främja det personliga sparandet genom avdrag vid beskattningen
eller genom hel eller partiell skattebefrielse för belopp, som insättes
på vissa sparkonton.

I motionerna 1:219 och 11:278 samt motionen 11:128 hemställes sålunda
om riksdagsskrivelse med begäran om utredning och förslag till premiering
av personligt sparande genom skattelättnader för medel som insätts på särskilt
sparkonto i bank eller annan penninginrättning och är innestående där
minst fem år. Förslaget i det förstnämnda motionsparet innebär i huvudsak
införande av rätt att göra en högsta årlig insättning på sådant konto
med 1 000 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för äkta makar, därvid sparpremien
skall ges i form av avdragsrätt vid taxeringen. I den sistnämnda
motionen föreslås att de årliga insättningarna skall utgöra 2 000 resp. 4 000
kr. samt att föräldrar skall få rätt att öppna sparkonton för minderåriga
barn med en årlig insättning av 1 500 kr. Premiering skall ske genom
avdrag på den statliga inkomstskatten.

I motionerna 1:221 och 11:287 samt 1:600 och 11:540 framställes skrivelseyrkande
med begäran om utredning och förslag till riksdagen rörande
stimulans av det personliga sparandet. Därvid bör övervägas det av utredningen
om sparstimulerande åtgärder rekommenderade systemet med sparpremiering
genom uppskjuten beskattning.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen diskuterade

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

17

nämnda utredning ingående frågan om premiering av nysparandet. Utredningens
majoritet fann sig därvid inte kunna tillstyrka att det totala enskilda
sparandet stimulerades genom en skatteminskning satt i relation till
det belopp som insattes på särskilt konto. Utredningen fann det inte heller
möjligt att endast premiera sådant sparande som framkallades av själva
premieringsförfarandet. Det ansågs i praktiken inte möjligt att särskilja
det premierade sparandet från sådant nysparande, som skulle ha ägt rum
oberoende av premieringen. Inte heller ansågs det möjligt att i praktiken
fastställa storleken av det totala nysparandet, enär premieringsförfarandet
måste komma att gälla även befintliga tillgångar, vilka kunde överföras till
den sparandeform, som premierades. Kostnaderna för premieringen kunde
enligt utredningens beräkningar under sådana förhållanden antas bli minst
lika stora som den framkallade sparandeökningen och därigenom få betydande
stats- och kommunfinansiella verkningar. Utredningsmajoritetens
mening delades av flertalet remissinstanser.

Utskottet kan ansluta sig till den ståndpunkt, som intagits av utredningens
majoritet. Ett genomförande av förslagen om skattepremiering av
medel som insatts på sparkonto och om sparpremiering genom skatteuppskov
skulle dessutom innebära att nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning
infördes. Detta i sin tur skulle kunna medföra från
skatteförmåge- och rättvisesynpunkt mindre önskvärda resultat. Utskottet
har tidigare i olika sammanhang vid sin prövning av frågan om införande
av progressionsutjämning hänvisat till de invändningar av principiell art
som vid remissbehandlingen riktades mot 1957 års skatteutrednings
förslag till progressionsutjämning och för sin del ansett att spörsmålet om
åstadkommande av en sådan utjämning bör betraktas som en fråga på
längre sikt. De påtagligaste verkningarna av progressionen har utskottet ansett
vara undanröjda genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst, om
taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning
samt genom införandet av det schabloniserade kommunalskatteavdraget.
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i frågan och avstyrker
således bifall till motionerna 1:219 och 11:278, 1:221 och 11:287, 1:600 och
11:540 samt 11:128 i nu berörda delar.

I motionerna 1:219 och 11:278 samt 11:128 yrkas rätt till avdrag vid
taxeringen för medel, som insatts på särskilt bostadskonto för anskaffande
av eget hem, fritidsbostad eller för erläggande av insats i bostadsrättsförening.
I de båda förstnämnda motionerna framställes därvid ett lagstiftningsyrkande,
innebärande ett uppskov med beskattningen av de insatta
medlen. I dessa motioner föreslås vidare viss skattefrihet för sådant
sparande som sker i form av särskilt stora amorteringar på egnahemslån.

Vad utskottet ovan anfört som skäl mot en avdragsrätt för medel, som
insätts på särskilt sparkonto, gäller också i fråga om den av motionärerna
förordade rätten till avdrag för avsättning till särskilt bostadskonto. Be -

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

träffande förslaget om skatteförmåner för särskilt stora amorteringar på
egnahemslån anser utskottet, att gällande beskattningsregler i fråga om
egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter redan erbjuder betydande
förmåner för fastighets- och lägenhetsägarna och att ytterligare åtgärder
för stimulans av bostadssparandet därför bör prövas inom ramen för den
allmänna bostadspolitiken. I detta sammanhang bör erinras om den stimulans
av särskilt bostadssparande som sker genom det av vissa sparinstitut
praktiserade systemet med s.k. sparlån, innebärande att den, som
regelbundet sparar under en viss minimitid, kan erhålla ett borgensfritt
lån med belopp i förhållande till sparat kapital. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 1:219 och 11:278 samt 11:128 i nu berörda
hänseenden.

I motionerna 1:219 och 11:278 förordas därjämte i sparstimulerande syfte
avdragsrätt vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.
De på sådant konto insatta medlen föreslås vidare skola undantagas
från gåvoskatt.

Såsom utskottet tidigare framhållit vid prövningen av samma motionsyrkande
skulle förslaget innebära att man på en omväg införde rätt till
avdrag vid beskattningen för kostnader, vilka enligt nuvarande principer
inte är av avdragsgill natur. Motionärernas förslag har nämligen nära
samband med frågan om avdragsrätt för studieunderstöd. På förslag av
bevillningsutskottet (bet. nr 4) har årets riksdag avstyrkt motionsvis
väckta förslag om avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt understöd
till studerande. Utskottet anser sig således inte kunna tillstyrka lagstiftningsyrkandet
i motionerna 1:219 och 11:278 i nu berörda del.

Utskottet behandlar härefter de i vissa motioner framförda förslagen om
höjning av de sparstimulerande schablonavdragen vid beskattningen. I motionerna
1:21 och 11:28 anser motionärerna att dessa avdrag nu bör bli
föremål för översyn i syfte att anpassa dem till den inkomstutveckling
och penningvärdeförändring som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens
storlek fastställdes. De avdrag motionärerna har i åtanke är det
s.k. sparavdraget i inkomstkällan kapital, avdraget för frivilliga avgifter
och premier för försäkringar, extra avdraget på 200 kr. vid schablontaxering
av en- och tvåfamilj sfastigheter samt avdraget på 500 kr. vid realisationsvinstbeskattning
av sådana aktier m.m., som innehafts fem år eller
mera. I fråga om sistnämnda avdrag anser motionärerna det otillfredsställande
att två makar inte har rätt till högre avdragsbelopp än ensamstående.
I syfte att stimulera aktiesparandet föreslår motionärerna i motionerna
1:219 och 11:278 en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital
med 200 kr. för ensamstående och med 400 kr. för makar i den mån
kapitalavkastning till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller
andelar i ekonomisk förening. Vidare förordas att rätten till sparavdrag

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 19

utsträckes att gälla även fysiska personer, som har inkomst av jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet först framhalla att varken
200-kronorsavdraget vid taxering av en- och tvåfamilj sfastigheter eller 500-kronorsavdraget vid aktievinstbeskattningen är att betrakta som sparavdrag
i egentlig mening. Det förstnämnda avdraget infördes genom lagstiftning år
1957 och tillkom i syfte att förebygga förhöjning av den statliga inkomstskatten
med anledning av den väntade höjningen av fastighetstaxeringsvärdena
vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Schablonavdraget vid
aktievinstbeskattningen har enligt uttalande av departementschefen i prop.
1966:90 tillkommit främst för att begränsa de fall då undersökning av
vinstens storlek kan bli aktuell.

I dagens statsfinansiella läge är utskottet inte berett att medverka till
en höjning av de sparstimulerande avdragen eller till en utsträckning av
deras användning. Enligt kalkyler gjorda på grundval av 1966 års taxering
beräknas en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital från 400 kr.
till 600 kr. för ensamstående och från 800 kr. till 1 200 kr. för äkta makar
medföra ett skattebortfall för staten på 50—60 milj. kr. och för kommunerna
på 35 milj. kr. En höjning av avdraget för frivilliga avgifter och premier för
försäkringar från 250 kr. till 400 kr. för ensamstående och från 500. kr till
800 kr för äkta makar beräknas medföra ett statligt skattebortfall på 11—-12 milj. kr. och ett kommunalt skattebortfall på 7—8 milj. kr., medan en
höjning av schablonavdraget vid taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter
från 200 kr. till 300 kr. skulle föranleda ett skattebortfall för staten om 15
milj. kr. och för kommunerna om 8 milj. kr. Vid dessa beräkningar har
man i samtliga fall utgått från oförändrad kommunal utdebitering.

Vad angår förslaget om införande av särskilda sparavdrag i förvärvskällorna
jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse vill utskottet

_utöver de statsfinansiella verkningarna av genomförandet av ett sådant

förslag — även framhålla följande. Gällande beskattningsrätt innebär att
sparavdraget får utnyttjas av alla inkomsttagare som har behållen inkomst
av kapital, således också av dem, vilkas huvudsakliga inkomst kommer från
annan förvärvskälla. Det finns ingenting som tyder på att fastighetsägare
och egna företagare genomsnittligt sett skulle utnyttja avdraget i mindre
omfattning än löntagare. I sammanhanget bör även uppmärksammas att
beskattningsreglerna i fråga om inkomst av rörelse och jordbruksfastighet
medger rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning
vidsträckta möjligheter till konsolidering genom vinstreglerande
dispositioner, och de skattemässiga fördelar, som dessa beskattningsregler
innebär, torde vara större än de sparavdraget kan erbjuda. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:21 och 11:28 samt 1:219
och 11:278 i förevarande hänseenden.

Vad slutligen gäller skrivelseyrkandet i motionerna 1:219 och 11:278

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

om utgivandet av ett obligationslån vill utskottet erinra om att senast
föregående år i sparstimulerande syfte ett obligationslån (Spar 66) utgavs
på synnerligen förmånliga villkor. Utskottet vidhåller emellertid sin tidigare
uttalade uppfattning att utgivandet av obligationslån knappast är ägnat att
åstadkomma ett reellt nysparande. En sådan åtgärd torde i huvudsak endast
medföra en omplacering av redan befintliga tillgångar.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda ej heller skäl att biträda
yrkandet i motionerna 1:219 och 11:278 i nu berörda hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:21 av herr Svenungsson
och 11:28 av herr Thylén om vissa sparstimulerande åtgärder
vid beskattningen,

2) de likalydande motionerna 1:219 av herr Holmberg
m.fl. och 11:278 av herr Bohman m.fl. om vissa spartimulerande
åtgärder,

3) de likalydande motionerna 1:221 av herr Hiibinette
samt 11:287 av herrar Ringaby och Berglund om uppskov
med beskattning av sparbelopp,

4) de likalydande motionerna 1:600 av herrar Thorsten
Larsson och Harald Pettersson samt 11:540 av herr Nilsson
i Tvärålund m.fl. om stimulans av personligt sparande,
ävensom

5) motionen 11:128 av herrar Antonsson och Jönsson i
Ingemarsgården om premiering av sparande på särskilt
sparkonto och målinriktat sparande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, YVärnberg,
Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Paul Jansson*
och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Brandt*, Allard, Vigelsbo, Asp*, fru
Nettelbrandt*, herrar Eriksson i Bäckmora*, Kristenson, Carlsson i Västerås,
Söderström och öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 21

Reservationer

I) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson och Söderström, vilka ansett,

dels att utskottet bort tillstyrka bifall till de i motionerna 1:219 och

11:278 framförda förslagen om

1) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt bostadskonto
under åren 1968—1973 av medel, avsedda för förvärv av eget
hem eller fritidsbostad eller för insats i bostadsrättsförening med belopp
på sammanlagt högst 6 000 kronor för ensamstående och 12 000 kronor
för äkta makar,

2) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt konto
för utbildning av egna barn intill ett maximibelopp av 1 200 kronor per
år och 18 000 kronor sammanlagt,

3) rätt för ägare av en- och tvåfamilj sfastighet eller bostadsrättslägenhet
att under vissa förutsättningar i deklarationen göra avdrag för amortering
av skuld på fastigheten eller lägenheten, i den mån amorteringen
överstiger 1,5 % av vederbörande taxeringsvärde och maximalt med 700
kronor jämte 200 kronor för varje hemmavarande barn under 16 år,

4) höjning av maximibeloppet för sparavdraget i inkomstkällan kapital
(f. n. 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för äkta makar) med
200 respektive 400 kronor, i den mån kapitalavkastningen till motsvarande
belopp utgör utdelning på aktier eller på andelar i ekonomisk förening,
ävensom

5) rätt till sparavdrag om högst 400 kronor för ensamstående och 800
kronor för äkta makar för den som insatt sparkapital i inkomstkällorna
jordbruksfastighet annan fastighet eller rörelse, dock endast i den mån
sparavdraget ej kunnat utnyttjas i inkomstkällan kapital;

dels att utskottet på grund härav under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278 av herr Bohman
m fl., såvitt här är i fråga, måtte antaga de vid motionerna
fogade förslagen till

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande, samt

c) lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

II) av herrar Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Tistad, Vigelsbo,
fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Söderström och Öhvall,
vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med
»Vad slutligen» och slutar på s. 20 med »berörda hänseende», bort ersättas
med text av följande lydelse:

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

»Utskottet anser att obligationslån av det slag som framlagts i de
likalydande motionerna 1:219 och 11:278 skulle ge en angelägen sparstimulans
och åstadkomma ett reellt nysparande. Det bör uppdragas åt
Kungl. Maj :t att framlägga förslag härom, varvid även frågan om att
göra lånet värdesäkert bör övervägas.»

dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278 av herr Bohman
m. fl. i nu berörda del måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om förslag till riksdagen om försäljning av obligationer
till allmänheten i enlighet med vad motionärerna
anfört.

III) av herrar Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Tistad, Vigelsbo,
fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Söderström och öhvall,
vilka — under åberopande av innehållet i motionerna 1:219 och 11:278,
1:221 och 11:287, 1:600 och 11:540 samt motionen 11:128 — ansett, att utskottet
under punkterna 2—5 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av de likalydande motionerna
1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278 av herr
Bohman m. fl., 1:221 av herr Hiibinette samt 11:287 av
herrar Bingaby och Berglund, 1:600 av herrar Thorsten
Larsson och Harald Pettersson samt 11:540 av herr Nilsson
i Tvärålund m. fl., ävensom motionen 11:128 av herrar
Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag rörande
premiering av personligt sparande på särskilt sparkonto
i bank eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader
för bostadssparande.

Särskilt yttrande

av herrar Lundström, Tistad, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora och öhvall, vilka anfört följande:

Genom den fortskridande inflationen har värdet av vissa schablonavdrag
vid inkomstbeskattningen avsevärt reducerats. Det gäller inte
minst — som framhålles i motionerna 1:219 och 11:278 — beträffande
sparavdraget i inkomstkällan kapital. Genom en höjning av detta avdrag
skulle en sparstimulerande effekt åstadkommas. Vi anser dock med
hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen att
åtgärder för att höja det avdragsgilla beloppet tills vidare måste anstå.

Bilaga 1

Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter låntag arg r upp 31/12 1961—1966

Milj. kr. (kontantvärden)

%

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Statspapper

103,9

175,8

435,3

700,1

979,4

1 210,7

8,7

6,2

9,1

9,6

9,4

8,3

Bostads-

krediter

605,7

1 276,1

1 977,7

3 021,4

4 245,2

6 599,3

50,9

45,3

41,5

41,5

40,7

45,2

Jordbruk

40,0

74,2

165,9

250,1

349,4

474,4

3,4

2,6

3,5

3,4

3,3

3,2

Kommuner

153 9

342,0

665,4

1 139,5

1 672,6

1 963,9

12,9

12,1

14,0

15,7

16,0

13,5

Näringslivet

267)l

869,4

1 312,0

1 820,2

2 566,3

3 349,8

22,5

30,8

27,5

25,0

24,6

22,9

Utländska obl.

16,0

25,4

75,4

72,4

64,0

59,0

1,4

0,9

1,6

1,0

0,6

0,4

Äterlån

2,9

55,6

129,3

275,8

564,6

953,4

0,2

2,0

2,7

3,8

5,4

6,5

Bank- och pg-

tillgodo-

havande

0,1

1,9

3,2

1,5

1,4

6,4

0,1

0,1

_

_

_

Summa

1 189,6

2 820,4

4 764,2

7 281,0

10 442,9

14 616,9

100

100

100

100

100

100

to

ce

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

Bilaga 2

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde

Vid

Affärs-

Spar-

Postspar-

Jordbruks-

Försäkrings-

Totalt

slutet

bankerna

bankerna

banken

kassorna

bolagen1

av

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

1953 ...

11 839

9 343

2 849

617

7 266

31 914

1954 ...

12 600

9 878

2 992

703

7 833

34 006

1955 ...

12 277

10 268

3 086

765

8 282

34 678

1956 ...

12 235

10 572

3 154

799

8 570

35 330

1957 ...

12 784

10 937

3 267

834

8 872

36 694

1958 ...

13 672

11 259

3 379

848

9 163

38 321

1959 ...

16 188

11 988

3 580

921

9 889

42 566

1960 ...

15 279

12 434

3 865

1 001

10 165

42 744

1901 ...

15 630

12 882

3 970

1 087

10 251

43 820

1962 ...

16 821

13 219

4 109

1 181

10 151

45 481

1963 ...

18 250

13 812

4 344

1 312

_

_

1964 ...

19 590

14 520

4 487

1 529

_

_

1965 ...

19 564

14 993

4 567

1 720

_

_

1966 ...

20 132

15 525

4 588

1 851

—

—

1 På grund av ändrat redovisningssystem inom försäkringsbolagen föreligger inte jämförbara
resultat från dessa beträffande åren 1963—1966.

Bilaga 3

Ungdomens lönsparande

31/12

31/12

31/12

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Ökning

ökning

Ökning

1964

1965

1966

stående

under

under

stående

under

under

stående

under

under

under

1/1-65

1965

1965

1/1 -66

1966

1966

31/12

1964

1965

1966

-66

st.

st.

st.

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

112 624

102 671

97 047

144,5

55,4

63,2

144,1

55,3

60,0

147,4

4,6

—0,4

3,3

Sparbankerna ............

54 165

60 139

60 155

71,4

46,9

40,2

82,3

50,2

44,4

93,5

4,6

10,8

10,9

Affärsbankerna .........

4 571

5 146

6 091

6,9

4,4

3,4

8,3

5,5

3,9

10,4

1,0

1,4

2,1

Centralkassor för jord-

brukskredit ............

726

822

896

0,7

0,4

0 2

1,0

0,5

0,3

1,3

0,1

0,3

0,3

KF:s sparkassa............

262

226

174

0,5

0,2

0,3

0,5

0,1

0,3

0,4

0,1

0,0

—0,1

HSB ........................

35

84f

90

0,0

0,0

0,0

0,1

0,1

0,0

0,1

0,0

0,0

0,0

Summa

172 383

| 169 088

| 164 453

| 224,0

| 107,3

j 107,2

| 236,2

111,8

108,9

253,1

10,4

12,1

16,5

Motsvarande belopp utgjorde för år 1965 ..........

107,3

107,2

236,2

12,1

1964 .........

100,1

97,9

224,0

10,4

1963 .........

97,7

85,6

213,6

18,8

1962 .........

87,4

71,5

194,9

22,8

1961 .........

78,3

66,4

172,2

18,4

1960 .........

68,1

49,2

153,3

24,6

1959 .........

60,5

41,3

128,9

23,5

1958 .........

52,2

29,3

105,6

26,3

1957 .........

35,6

24,9

79,3

13,4

1956 .........

30,0

20,3

05.9

11,6

1955 .........

25,2

16,7

54,3

9,4

1954 .........

20,7

14,2

44,9

7,5

1953 .........

18,3

9,1

37,4

10,1

1952 .........

16,4

5,0

27,3

12,0

1951 .........

12,6

2,3

15,3

10,5

1950 .........

5,1

0,4

4,8

4,8

to

CJi

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

ro

05

Bilaga 4

De/ allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Sparbelopp (i mkr)

Kr

Inne-stående
1/1 -65

Netto-

ökning

under

Inne-stående
1/1-66

Netto

ökning

under

Inne-

stående

31/12

Ökning
av be-hålln.

Ökning
av be-hålln.

ökning
av be-hålln.

Konto-behålln.
i medel-

Konto-behålln.
i medel-

Konto-behålln.
i medel-

1964

1965

1966

(inkl.

ränta)

1965

(ins.

./. utt.
exkl.
ränta)

(inkl.

ränta)

1966

(ins.

./. utt.
exkl.
ränta)

-66

(inkl.

ränta)

under

1964

(inkl.

ränta)

under

1965

(inkl.

ränta)

under

1966

(inkl.

ränta)

tal per
lönsp.
31/12
1964

tal per
lönsp.
31/12
1965

tal per
lönsp.
31/12
1966

Postbanken

98 864

106 943

116 282

165,0

24,1

197,7

31,7

240,6

38,3

32,7

42,9

1 669

1 849

2 069

Sparbankerna

174 742

179 427

207 065

323,9

54,0

395,6

102,4

523,0

77,2

71,7

127,4

1 854

2 205

2 526

Affärsbankerna
Centralkassor
för jordbruks-

180 221

197 891

234 953

387,0

29,8

435,6

55,8

514,0

39,9

48,6

78,4

2 147

2 201

2 188

kredit

7 110

6 667

6 491

9,4

1,3

11,2

0,7

12,5

2,5

1,8

1,3

1 325

1 683

1926

KF:s sparkassa

1495

1340

1 214

2,1

0,1

2,3

0,0

2,4

0,5

0,2

0,1

1 393

1 725

1 977

HSB

994

1 186

1 219

1,9

0,3

2,3

0,2

2,6

0,5

0,4

0,3

1 898

1 933

2 132

463 426

493 454

567 224

889,3

109,7

1044,7

190,7

1295,1

158,9

155,4

250,3

1 919

2 117

2 283

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 7967

27

Ungdomens lönsparande
Antal lönsparare

Bilaga 5

År

Nytillkomna
under året

st.

Avgångna
under året

st.

Antal vid
slutet av
resp. år
st.

Förändring
under året

st.

1950 ........................

30 000

2 300

27 700

+ 27 700

1951 ........................

18 000

3 700

42 000

+ 14 300

1952 ........................

12 000

8 000

46 000

+ 4 000

1953 ........................

15 000

9 000

52 000

+ 6 000

1954 ........................

19 000

13 700

57 300

+ 5 300

1955 ........................

25 000

16 000

66 300

+ 9 000

1956 ........................

24 300

15 000

75 600

+ 9 000

1957 ........................

31 000

14 200

92 400

+ 16 800

1958 ........................

40 200

16 000

116 600

+ 24 000

1959 ........................

29 462

19 838

126 100

+ 10 000

1960 ........................

34 116

20 956

139 300

+13 000

1961 ........................

36 821

25 228

151 100

+ 11500

1962 ........................

37 554

22 782

165 900

+15 000

1963 ........................

26 589

25 991

166 500

+ 600

1964 ........................

54 723

48 836

172 400

+ 5 900

1965 ........................

55 031

58 345

169 100

- 3 300

1966 ........................

43 520

48160

164 450

— 4 600

Det allmänna lönsparandet
Antal lönsparare

Nytillkomna

Avgångna

Antal vid

Förändring

År

under året

under året

slutet av

under året

resp. år

st.

st.

st.

st.

1962 ........................

336 200

—

336 200

+ 336 200

1963 ........................

128 150

28 450

436 000

+ 99 700

1964 ........................

80 350

52 900

463 450

+ 27 450

1965 ........................

82 000

52 000

493 450

+ 30 000

1966 ........................

131 800

58 000

567 200

+ 73 750