Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
1
Nr 33
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försöksverksamhet på det nykterhetspolitiska
området jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 10 februari 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 42, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att under åren 1967 och
1968, utan hinder av rusdrycksförsäljningsförordningen, medge den försöksverksamhet
på det nykterhetspolitiska området som förordats i propositionen
samt att meddela de närmare föreskrifter som fordras för försöksverksamhetens
genomförande.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att tillfälligt
medge undantag från vissa bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen,
så att olika former av försöksverksamhet på rusdrycksförsäljningsområdet,
som föreslagits av alkoholpolitiska utredningen, kan genomföras.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de liltalydande motionerna I: 716 av herr Bengtson in. fl. och II: 894
av herr Rimmerfors m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 42 ville i ett uttalande starkt understryka
de aktualiserade förslagens karaktär av försöksverksamhet och led i
pågående större utredningsverksamhet på alkoholpolitikens område liksom
att försöksverksamhetens resultat inte utan mycket starka skäl får läggas
till grund för förslag, som kan innebära ett föregripande av en framtida,
samlad bedömning av alla de frågor, som tillkommer den alkoholpolitiska
utredningen att utreda och söka lösa»; ävensom
2) motionen II: 893 av herrar Hamrin i Jönköping och Nyberg, vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 42 vad
avser förslaget om friare regler för försäljning av starköl».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta till bevillningsutskottet
hänvisade motioner, nämligen
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 33
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
1) de likalydande motionerna I: 579 av herrar Schött och Brundin samt
II: 705 av herr Carlsliamre m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att destillerade drycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger 22 volymprocent,
skall i skattehänseende jämställas med starkvin»;
2) motionen II: 24 av herr Gustafsson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att den sittande alkoholpolitiska
utredningen får i uppdrag att jämväl överväga frågan om konsumentupplysning
rörande alla slag av alkoholhaltiga drycker»; samt
3) motionen II: 192 av fru Kristensson, vari hemställts,
»dels att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj :t att en utredning
tillsättes i syfte att i första hand liberalisera handeln med starköl och lättvin,
dels att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att legitimationskontrollen
vid systembutikerna snarast upphäves».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:24, 11:192, 11:705, 11:893 och 11:894.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 2—3.
Utredningen, s. 3—7.
Remissyttrandena, s. 7—11.
Departementschefen, s. 11—13.
Motionerna
I motionerna I: 716 och II: 894- anför motionärerna bl. a. följande.
De stora medborgargrupper, som är speciellt intresserade av nykterhetsfrämjande
samhällsåtgärder, har sedan decennier inriktat intresset på noggrant
studium av försök med olika former för alkoholförsäljningen i syfte
att finna de från nykterhetssynpunkt minst skadebringande försäljningsmetoderna.
Hittills har dock experimentella åtgärder gällt ändringar av alkohollagstiftningen
för hela landet, då denna efter längre tids erfarenhet på
vissa punkter visat sig inte alls eller mindre ändamålsenlig från nykterhetssynpunkt.
De genom den förevarande propositionen aktualiserade försöken får anses
representera en delvis ny typ av experiment på alkoholförsäljningens
område. Dessa motiveras i varje fall inte tydligt med att berörda bestämmelser
är ägnade att öka tendenserna till alkoholmissbruk i samhället utan
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967 3
syftar närmast till att få till stånd en prövning huruvida en utbyggd försälj -ningsservice i form av ökad tillgång till alkoholdrycker i vissa fall kan förenas
med kravet på tillfredsställande nykterhetsförhållanden. Pågående försök
med måltidsfri spritdrycksutskänkning är exempel på experiment av liknande
art som de nu aktuella.
Mot bakgrunden av den i vissa yttranden tämligen reserverade inställningen
till utredningens förslag till försöksverksamhet — särskilt vad gäller
starkölsförsäljning i friare former — ställer motionärerna sig ytterst tveksamma
till denna verksamhet i de delar, som regeringen godtagit genom
propositionen. De delar i huvudsak den uppfattning, som en av ledamöterna
i den alkoholpolitiska utredningen uttalat, nämligen att de hittills begränsade
men dock fullt tydliga tecknen på missbruk av mellanölet är av sådan
art, att man lämpligen borde avvakta utvecklingen, innan försök med friare
försäljning av starköl anordnas, om nu sådant försök över huvud bör ifrågakomma.
Motionärerna erinrar om att detta försök går det enskilda vinstintresset
direkt till mötes både på det industriella planet och i detalj handelsledet.
Risker för en överdriven och sannolikt skadlig reklam för starköl, som
i nuvarande lagstiftning betecknas som rusdryck, kan mot bakgrunden av
mellanölsreklamen inte uteslutas.
Skall de i propositionen förordade försöken genomföras, en åtgärd vartill
motionärerna ställer sig i hög grad tveksamma särskilt vad gäller starkölförsäljningen
men även vad beträffar slopandet av utskänkningsförbudet i
teaterfoajcer, vill motionärerna understryka uttalandet i propositionen att
försöksverksamheten inte får föregripa framtida ställningstaganden. Uppmärksamheten
riktas också på att försöksresultaten även är beroende på
hur försöken genomföres. Därtill kommer de mycket stora svårigheterna att
tolka utfallet av försöksverksamheten och orsakerna till detta. I fråga om sättet
för försöksverksamhetens bedrivande borde t. ex. organiserade och fackmässigt
genomförda observationer av utvecklingen mitt ute på fältet jämsides
med inhämtande av statistiska försäljningsdata och deras bedömning
kunna bli av stort värde, då försöksverksamhetens resultat skall granskas
och bedömas. Denna verksamhet får dessutom såvitt nu kan bedömas inte
utan vidare tillmätas avgörande betydelse och prövas för sig genom delreformer,
innan övrigt utredningsmaterial sammanförts och kunnat bedömas.
Dess resultat bör i stället i överensstämmelse med god och riktig ordning
vid lösningen av andra samhällsfrågor sammanvägas med andra iakttagelser
och erfarenheter liksom på dem grundade förslag på detta allmänt svårbedömda
område. I den offentliga debatten har framskymtat, att t. ex. fri
starkölsförsäljning nu omedelbart skulle införas i hela landet. I varje fall
har saken framställts på sådant sätt, att allmänheten fått detta intryck. Denna
fråga bör enligt motionärernas synsätt liksom övriga sidor av den alkoholpolitiska
problematiken prövas i sitt större sammanhang, hl. a. i samband
med principerna för alkoholbeskattningen.
It Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 33
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
Motionärerna i motionen 11:893 ställer sig kritiska främst till den föreslagna
experimentverksamheten i fråga om starkölet. Allvarliga olägenheter
med hänsyn till nykterhetstillståndet har enligt motionärerna förmärkts
av det tillskott i ölkonsumtionen, som införandet av ett i den allmänna livsmedelshandeln
fritt salubjudet mellanöl innebär. Från nylderhetsvårdande
organ i olika delar av landet har alarmerande rapporter ingått om ett florerande
missbruk särskilt bland vissa ungdomskategorier. Det synes motionärerna
redan med tanke därpå innebära ett svårt misstag att införa ytterligare
en öltyp i livsmedelsbutikerna och i ölutskänkningen, även om åtgärden
skulle ha karaktären av försöksverksamhet. Man rör sig här på ett område,
där det av flera skäl är angeläget att gå fram med yttersta försiktighet.
Betydande skadeverkningar kan i många enskilda fall uppkomma även
under en till tiden avgränsad försöksperiod. Därjämte är det tvivel underkastat,
om det över huvud taget låter sig göra att med försök av detta slag
åvägabringa några statistiskt säkra eller eljest relevanta uppgifter av betydelse
för den fortsatta reformverksamheten på det nykterhetspolitiska området.
I motionerna l: 579 och II: 705 uppges, att gällande bestämmelser om
beskattning av rusdrycker efter tillverkningsmetoden medfört vissa olämpliga
och orättvisa konsekvenser. I den rikare differentiering av dryckesvanorna,
innefattande en märkbar övergång från starkare till svagare
drycker, som i vårt land kunnat iakttagas under senare år, har de s. k.
apéritiferna kommit att spela en viss roll. Sådana saluföres dels som vin,
dels som sprit. I Nya system AB:s sortiment ingår bland spritdryckerna
ett antal drycker av denna typ med en alkoholhalt av omkring 45 volymprocent
samt eu enda, den italienska Campari Bitter, med en alkoholhalt
av 21 volymprocent. Bland starkvinerna ingår ett antal jämförbara drycker
med ungefär samma alkoholhalt som Campari men på grund av olika
skatteregler saluförda till ett pris som uppgår till en tredjedel eller högst
något mer än hälften av vad Campari kostar. Renat brännvin, nästan dubbelt
så alkoholstarkt som Campari, är 3:50 kr. billigare per helbutelj än
den jämförelsevis oskyldiga apéritifen.
Denna av skattereglerna betingade prissättning ter sig orättvis, då den
diskriminerar en dryck i jämförelse med andra likartade som skiljer sig
från den hårdare beskattade huvudsakligen däruti att de i fråga om tillverkningsmetod
bättre anpassats till de svenska skattereglerna. Ur nykterlietspolitisk
synpunkt måste det anses otillfredsställande att en svag dryck,
som visat sig i övrigt ha förmåga att konkurrera med de starkare och skadligare
spritdryckerna, hindras att göra sig gällande genom att av formella
skäl beskattas på ett sätt som inte motsvarar dryckens faktiska karaktär
och användningsområde.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
Motionären i motionen II: 24 anser, att kravet på konsumentupplysning,
som beaktats inom allt fler områden, bör föranleda varudeklaration
även beträffande rusdryckerna. Den alkoholpolitiska utredningen har inte
till uppgift att överväga om och i vad mån konsumentupplysning med varudeklaration
skall förekomma i alkoholreklamen eller i systembutiker och
på flaskornas etiketter. Även den, som helst såge att all reklam för de ur
hälsosynpunkt riskabla varor — som alkoholdrycker odisputabelt utgör —
försvunne, har dock intresse av att frågan om varudeklaration och annan
konsumentupplysning överväges. Skall alkoholreklam även i fortsättningen
förekomma i vårt land synes det vara en mycket rimlig begäran att reklamen
ger varudeklaration och gärna också vissa fakta om dryckernas risker.
Det är fullt klarlagt att just alkoholen är ett av våra farligaste nervgifter.
Bara detta borde vara skäl nog till en sund och väl avvägd konsumentupplysning
och varudeklaration. Därtill kommer vissheten att alkoholen
för många — om inte för alla — har tillvänjningsbefordrande och vanebildande
egenskaper. Fysiologiska, farmakologiska och biokemiska forskningsrön
pekar alla mot de oerhörda risker de flesta människor måste
räkna med vid alkoholbruk redan på initialstadiet. Ett oemotståndligt begär
och beroende kan utvecklas hos de individer, vilkas anlag och förvärvade
egenskaper leder dem att söka och finna ett slags utväg i alkoholen.
Reklamen borde ge en exakt upplysning om detta. Därtill kommer önskemålet
att t. ex. upplysning om alkoholstyrkan klart angives på flaskorna.
Naturligtvis kan det sägas, att de som av skilda anledningar köper alkoholdrycker
rimligen borde ha åtminstone en ungefärlig kännedom om alkoholhalten
i dryckerna. Tydligen är så inte fallet. Troligen kan t.o.m. en
'' iss form av alkoholreklam inge en föreställning om att vissa alkoholdrycker
knappast har några skadeverkningar.
Bryggeriindustrin har enligt statistiska uppgifter satsat 3,7 miljoner kronor
pa introduktionsreklamen för mellanölet, en dryck som man trodde
skulle ersätta starkare drycker. I själva verket har — bortsett från en
kvantitetsmässigt ganska ringa nedgång av starkölet — det nya ölet mest
trängt fram på bekostnad av den vanliga pilsnern, som håller lägre alkoholhalt.
Den väldiga reklamen för det nya ölet har emellertid aldrig givit
några fakta om att ölet kan medföra risker. Det har emellertid visat sig
att mellanöl synes ha blivit en ganska vanlig dryck för vissa tonåringar
och för alkoholmissbrukare. Livsmedelsbutikerna i Stockholms tunnelbanor
har måst införa restriktioner i försäljningen. Då det nya ölet introducerades
på svensk marknad hade det varit lämpligt att bryggerinäringen
haft skyldighet till en varudeklaration, omfattande alkoholprocent, och t. ex.
ett meddelande om att den nya drycken knappast är lämplig för bilförare.
Även om alkoholhalten är låg jämfört med starkvin och starksprit kan
drycker av detta slag få skadeverkningar på grund av bl. a. det låga priset
och lättillgängligheten.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
När frågan om varudeklaration varit uppe till övervägande har man invänt,
att angivande av alkoholprocenten kunde få en icke önskvärd effekt.
Människor kunde lockas till drycker, som i jämförelse med andra hade låg
alkoholprocent, utan att vara medvetna om effekten av även dessa drycker.
Dylika invändningar är värda allt beaktande och skäl kan vägas mot skäl.
Enligt motionären förefaller dock övervägande skäl tala för att frågan om
såväl konsumentupplysning som varudeklaration beträffande alkoholdrycker
förutsättningslöst överväges.
I motionen II: 192 vänder sig motionären mot att rusdrycker inte får
försäljas annat än genom Nya system AB. Denna ordning skapar emellertid
enligt motionärens mening en negativ psykologisk effekt. Nykterhetspolitikerna
synes vilja undervärdera lockelsen i det som är omgärdat av
restriktioner. Erfarenheterna av det nuvarande systemets effekt på nykterhetstillståndet
i riket är ej sådana att de utgör skäl för ett bibehållande
av monopolet.
Missbrukare skaffar sig alltid tillgång till rusdrycker — om än till mycket
stora kostnader — under det att man försvårar inköp för konsumenter i allmänhet.
Det finns anledning antaga att en ökad frihet kommer att medföra
en naturligare inställning till rusdryckskonsumtionen.
Med hänsyn till den långa tid som försäljningsmonopolet existerat synes
det emellertid lämpligt att en avveckling sker successivt. Det föreslås därför
att en utredning tillsättes i syfte att i första hand liberalisera handeln
med starköl och lättvin.
Utskottet
I propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att tillfälligt
medge att viss av alkoholpolitiska utredningen begärd försöksverksamhet
kommer till stånd utan hinder av gällande bestämmelser. Utredningen har
begärt att få pröva friare regler för försäljning av starköl inom ett par försöksområden,
att få slopa begränsningen av dryckesurvalet vid försöksverksamheten
med måltidsfri spritdrycksförtäring, att försöksvis få utskänka
rusdrycker i teaterfoajéer samt att undersöka effekterna av ändrade
öppethållandetider vid systembolagets butiker. Departementschefen
tillstyrker de tre förstnämnda försöken, men avstyrker med hänvisning till
bl. a. de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av utredningens
förslag att försöksverksamheten också skall omfatta systembutikernas
öppethållande.
Inom alkoholpolitiska utredningen har alla ledamöter utom en varit eniga
om värdet av den föreslagna försöksverksamheten. Den ledamot som haft
avvikande mening har ansett att försöket med en friare starkölsförsäljning
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
7
är utan värde och att man i stället bort avvakta ytterligare erfarenheter av
försäljningen av mellanöl.
I motionerna I: 716 och II: 894 förklarar motionärerna att de i huvudsak
ansluter sig till den uppfattning som uttalats av reservanten i alkoholpolitiska
utredningen, men motionärerna nöjer sig med att hemställa om
ett riksdagsuttalande som starkt understryker de förevarande förslagens
karaktär av försöksverksamhet.
I motionen II: 893 yrkas däremot avslag på propositionen i vad den avser
friare regler för försäljning av starköl. Motionärerna ifrågasätter värdet av
denna försöksverksamhet och anser att betydande skadeverkningar i enskilda
fall kan uppkomma även under en begränsad försöksperiod.
Utskottet är för sin del berett att understryka att den föreliggande propositionen
endast avser försöksverksamhet och att ett bifall till propositionen
inte till någon del föregriper det slutliga ställningstagandet till nykterhetspolitikens
framtida utformning, särskilt som dessa förhållanden med
all önskvärd tydlighet redan framgår av såväl utredningens framställning
som av propositionen. I den mån allmänheten, såsom i de förstnämnda motionerna
görs gällande, skulle ha fått den uppfattningen att en fri starkölsförsäljning
nu omedelbart skulle införas i hela landet, befarar dock utskottet
att ett sådant uttalande inte kan tillrättalägga en dylik missuppfattning.
Beträffande de invändningar som i övrigt rests mot försöket med en friare
starkölsförsäljning finner utskottet att det givetvis kan ifrågasättas om
ett försök kommer att ge några resultat av värde, men att ingen med nämnvärd
säkerhet kan uttala sig därom förrän försöket genomförts. Det finns
anledning förmoda att de intressantaste erfarenheterna av en friare starkölsförsäljning
kommer att erhållas från utskänkningen, där starkölet i viss
mån bibehållit sin position efter mellanölets införande. Att försäljningen
av starköl i systembutikerna sjunkit i betydande omfattning, sedan mellanölet
tillkom, ger anledning till det antagandet att intresset för starkölsförsäljning
inom den enskilda handeln sannolikt kommer att vara förhållandevis
svalt. Det finns under dessa förutsättningar inte anledning att befara
att den föreslagna försöksverksamheten skulle medföra några sociala skadeverkningar
av nämnvärd betydelse. Skulle mot förmodan försöket snabbt
ge entydiga utslag på ett försämrat nykterhetsläge inom försöksområdena
har Kungl. Maj :t möjligheter att omgående avbryta verksamheten.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen II: 893 och tillstyrker
alltså den föreslagna försöksverksamheten med en friare starkölsförsäljning.
Genom vad utskottet ovan uttalat torde yrkandet i motionerna
I: 716 och II: 894 få anses vara tillgodosett.
Vad gäller alkoholpolitiska utredningens förslag i övrigt finner utskottet
i likhet med departementschefen och flertalet remissinstanser att lördagsstängning
av systembutikerna uppenbarligen skulle innebära en väsentligt
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
försämrad service åt allmänheten samt medföra risker för ökad langning,
medan försöken i fråga om spritdrycksutskänkningen, vilka är av mera
begränsad räckvidd, inte föranleder någon erinran från utskottet, som således
tillstyrker propositionen i dess helhet.
I samband med behandlingen av propositionen tar utskottet också upp
vissa vid riksdagens början väckta motioner med nära anknytning till alkoholpolitiska
utredningens uppdrag.
I motionerna I: 579 och II: 705 hemställs att riksdagen måtte besluta, att
destillerade drycker, vilkas alkoholhalt inte överstiger 22 volymprocent,
skall i skattehänseende jämställas med starkvin. Motionärerna avser med
sitt yrkande närmast att den italienska drycken Campari Bitter inte skall
beskattas hårdare än s. k. vinaperitifer med ungefär samma alkoholhalt.
Enligt såväl den svenska tillverkningslagstiftningen som brysselnomenklaturens
definitioner till tulltaxan är Campari Bitter på grund av framställningsmetoden
att anse som en spritdryck. Bent tekniskt skulle ett bifall
till motionsyrkandet därför medföra att man i skattelagstiftningen skulle
införa en undantagsbestämmelse för en särskild produkt och att denna vara
skulle särbehandlas inte bara i tulltaxan utan även i de särskilda schablontullbestämmelserna
för resandeinförseln. Härigenom skulle man även öppna
möjligheter för en lägre beskattning av alla spritdrycker, som brukar förtäras
i utspätt skick. Om man jämställer Campari Bitter med vin i beskattningshänseende,
bör konsekvensen bjuda att drycken får samma ställning
vid utskänkningen. På samma grund skulle i så fall en vinrestaurang kunna
begära att få servera spritdrycker som spätts ut till högst 22 volymprocent,
vilket är den övre alkoholgränsen för vin. Utskottet finner inte att den föreslagna
åtgärden skulle vara av nämnvärd betydelse från nylcterhetspolitisk
synpunkt med hänsyn bl. a. till att konsumenterna redan är väl tillgodosedda
med vinaperitifer av ungefär samma typ som Campari Bitter, vilka
alltså beskattas enligt de gynnsammare regler som gäller för vin. Frågan
om avvägningen av beskattningen mellan vin och spritdrycker liksom skatteinstrumentets
betydelse över huvud taget inom alkoholpolitiken hör emellertid
till de centrala uppgifterna i den alkoholpolitiska irtredningens uppdrag
och utskottet finner därför inte skäl förorda att man föregriper kommitténs
ställningstagande i dessa frågor genom att i strid mot hittillsvarande
praxis besluta om beskattningsåtgärder i en detaljfråga av sekundärt
intresse.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 579 och
II: 705.
I motionen II: 24 hemställer motionären om riksdagsskrivelse av innebörd
att alkoholpolitiska utredningen genom tilläggsdirektiv skulle få i
uppdrag att också överväga frågan om konsumentupplysning rörande alla
slag av alkoholhaltiga drycker.
Utskottet vill i denna fråga nöja sig med att erinra om att utredningen
är oförhindrad att ta upp alla frågor av nykterhetspolitisk betydelse till
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967 9
behandling, alltsa även den som motionären aktualiserat. Med hänsyn härtill
finner utskottet inte skäl tillstyrka riksdagsskrivelse i ämnet och utskottet
avstyrker således detta motionsyrkande.
I motionen II: 192 hemställs slutligen om en utredning i syfte att liberalisera
handeln med starköl och lättvin samt om en riksdagsskrivelse angående
slopande av legitimationskontrollen vid inköp av rusdrycker. Det syns
utskottet som om motionären förbisett att de föreslagna åtgärderna helt
faller inom den alkoholpolitiska utredningens uppdrag och att det därför
inte finns skäl att begära ytterligare utredning på detta område eller att
genom beslut om partiella ändringar av alkohollagstiftningen rubba förutsättningarna
för utredningsarbetet.
Utskottet avstyrker således motionen II: 192.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 42 och med avslag på motionen II: 893
av herrar Hamrin i Jönköping och Nyberg, måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att under åren 1967 och 1968, utan hinder av
rusdrycksförsäljningsförordningen, medge den försöksverksamhet
på det nykterhetspolitiska området, som förordats i
propositionen;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:579 av herrar Schött
och Brundin samt II: 705 av herr Carlshamre m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 716 av herr Bengtson
m. fl. och II: 894 av herr Rimmerfors in. fl.,
3) motionen II: 24 av herr Gustafsson i Borås, ävensom
4) motionen II: 192 av fru Kristensson,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Wärnberg*, Tage Johansson, Enarsson, Erik Filip Petersson,
Ottosson, Tistad och Mattsson*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Asp, Andersson
i Essvik, Eriksson i Bäckmora*, Forsberg, Carlsson i Västerås,
Larsson i Umeå, Dahlgren och Öhvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1967
Reservation
av herrar Wärnberg och Erik Filip Petersson, vilka
dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
orden »Utskottet är» och slutar med orden »vara tillgodosett» bort ha följande
lydelse:
»Beträffande förslaget om försök med friare starkölsförsäljning ifrågasätter
utskottet om en sådan försöksverksamhet har någon uppgift att
fylla. Det kan nämligen med stor säkerhet antas att denna begränsade verksamhet
blir ett prov utan värde på grund av att de som har intresse av en
konsumtionsökning under tiden försöksverksamheten pågår kommer att
iakttaga återhållsamhet med reklam och andra försälj ningsstimulerande
åtgärder, varför resultatet av provet blir missvisande.
Av den senaste försäljningsstatistiken framgår att starkölsförsäljningen
gått relativt kraftigt tillbaka sedan mellanölet infördes. Denna tillbakagång
synes vara den enda påvisbara positiva nykterhetspolitiska vinsten av mellanölets
införande, varför en uppmuntran till ökad försäljning av starköl
knappast kan anses vara motiverad. Den angelägnaste undersökningen f. n.
på ölhanteringens område borde i stället vara en kartläggning av mellanölets
nykterhetspolitiska effekter, då ju erfarenheterna från ordningspolis
och nykterhetsvårdande myndigheter varit mycket delade.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen
II: 893 och avstyrker alltså propositionen i vad den avser försöksverksamhet
med friare regler för försäljning av starköl. Genom detta ställningstagande
torde det i motionerna I: 716 och II: 894 begärda uttalandet, som
starkt skulle understryka att propositionens förslag endast avser försöksverksamhet,
inte längre vara påkallat, då motionärernas farhågor i första
hand avser försöket med den friare starkölsförsäljningen.»
dels ansett, att utskottet under punkt A bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionen II: 893 av herrar
Hamrin i Jönköping och Nyberg måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 42 i vad densamma avser försöksverksamhet
med friare regler för försäljning av starköl men bemyndiga
Kungl. Maj :t att under åren 1967 och 1968, utan hinder av
rusdrycksförsäljningsförordningen, medge den försöksverksamhet
i övrigt på det nykterhetspolitiska området, som
förordats i propositionen.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 6 7 00