Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
1
Nr 30
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni
1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 10 februari 1967 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 40, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr
416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall
behållas oförändrat i arvsskatteförordningen och sålunda inte påverkas av
det nya fastighetsbegreppet enligt den lag om vad som är fast egendom
som träder i kraft den 1 juli 1967. Avsikten är att förslag till nya regler
om det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall läggas fram i god tid före
nästa allmänna fastighetstaxering.
Vidare föreslås att det skattefria beloppet för förmånstagarförvärv enligt
vissa liv- samt olycksfalls- och sjukförsäkringar höjs från 25 000 till
32 000 kr.
Det ovannämnda författningsfårslaget är av följande lydelse. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 30
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941
(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 om
arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Har någon -Vidare skall
vid skattens beräknande från värdet
av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp av 25 000
kronor. Har på grund av förordnande
av samma person förmånstagaren
tidigare erhållit sådant förvärv,
som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med
gåva, må likväl å värdet av vad som
inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än
sammanlagt 25 000 kronor.
eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet
av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt
avräknas ett belopp av 32 000
kronor. Har på grund av förordnande
av samma person förmånstagaren
tidigare erhållit sådant förvärv,
som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med
gåva, må likväl å värdet av vad som
inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren
ej avräknas mer än
sammanlagt 32 000 kronor.
Vad som---• —----äga rum.
Skattskyldighet enligt---annan livränteförsäkring.
Angående vad — — — i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Vad i---av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
12 §.
skolat ökas.
20 §.
Vid uppskattning---meddelade föreskrifter.
Att i —---—-----i 27 8.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i 21—27 §§ skall byggnad anses
såsom fast egendom, ändå att byggnaden
enligt allmän lag ej är hänförlig
till sådan egendom. 1
Såsom fast egendom enligt denna
förordning anses vad som är fast
egendom enligt lagen den 24- maj
1895 (nr 36 s. 1) angående vad till
fast egendom är att hänföra, oaktat
denna lag har upphört att gälla. Vid
tillämpning av bestämmelserna i 21
—27 §§ skall byggnad dock alltid
anses som fast egendom.
1 Senaste lydelse av 12 § se 1963: 51 och av 20 § se 1958: 562.
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
3
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967, såvitt avser 20 §. Beträffande
12 § träder förordningen i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och äger tillämpning i fall där skattskyldighet inträtt efter utgången
av år 1966.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 96 av herr Dahlén m. fl. och II: 131 av
fru Johansson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag angående ändring av 3 §
i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från arvsskatt befria
sådana stiftelser och sammanslutningar som nu är befriade från att erlägga
gåvoskatt»;
2) de likalydande motionerna I: 154 av herr Gösta Jacobsson in. fl. och
II: 194 av herr Nordgren in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att den av 1958 års riksdag begärda översynen
av bestämmelserna om arvsbeskattning i hela dess vidd omedelbart
måtte komma till stånd»;
3) de likalydande motionerna 1:220 av herr Hiibinette samt 11:281 av
herrar Fridolfsson i Stockholm och Bengtson i Solna, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring av 12 § andra stycket förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt, att vid arvsskattens beräknande skall från vad
som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till livförsäkring såsom
skattefritt avräknas 40 000 kr.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 154, II: 131 och II: 281.
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 4.
Fastighetsbegreppet, s. 4—5.
Beskattning av vissa förmånstagarförvärv, s. 5—6.
Av innehållet i de förevar ande motionerna må här återges följande.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 96 och II: 131 anför motionärerna
huvudsakligen följande. Enligt gällande lagstiftning föreligger större möjligheter
till skattefrihet vid gåvor än vid dispositioner genom testamente. Medan
gåvor till allmännyttiga ändamål över lag blir skattefria, så krävs för
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
skattefrihet vid testamente en allmännytta av särskilt höggradig beskaffenhet.
I fråga om gåvoskatt gäller skattebefrielsen alla slag av stiftelser och
sammanslutningar som har till huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra dämed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Frihet från arvsskatt
medges däremot endast för, förutom staten, sådana stiftelser och sammanslutningar
som huvudsakligen avser att främja allmännyttiga ändamål av
fyra olika kategorier, nämligen rikets försvar, barns eller ungdoms vård och
fostran eller utbildning, vård av sådana ålderstigna, sjuka och lytta, som
kan betecknas som behövande, samt vetenskaplig undervisning och forskning.
Domstolarna har vid tillämpningen av dessa bestämmelser haft stora
gränsdragningsproblem. Genom lagtextens restriktiva utformning har de
haft svårt att medge skattefrihet även för ändamål där skattefrihet eljest
framstår som naturlig.
Det måste anses vara i överensstämmelse med nutida betraktelsesätt att
medge skattefrihet för testamentariska förordnanden till sådana stiftelser
och sammanslutningar som främjar religiösa, välgörande, sociala, politiska,
konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga
ändamål lika väl som för gåvor till samma ändamål.
Genom den bristande överensstämmelsen mellan beskattningsreglerna i de
båda fallen blir det ofta rena tillfälligheter som avgör huruvida en donation
blir föremål för beskattning eller inte. Många personer som har bestämt sig
för att överlämna en del av sin förmögenhet till ett allmännyttigt ändamål
känner ej till skattekonsekvenserna av att gåvan ej genomförs under livstiden.
I förarbetena till lagstiftningen har åberopats att benägenheten att genom
gåvor under livstid understödja allmännyttiga ändamål kunde befaras minska
om en del av gåvan togs i anspråk för erläggande av skatt till staten.
Man har sagt att detta återhållande moment inte gör sig gällande med samma
styrka i fråga om testamentariska förordnanden. Motionärerna tror dock
icke att det generellt sett finns någon större skillnad i fråga om skattens inverkan
på gåvo- och testamentsbenägenheten.
Den av riksdagen år 1958 förordade men ännu inte tillsatta utredningen
rörande arvsbeskattningen i dess helhet kan enligt motionärernas mening
inte längre åberopas som skäl mot en snar lösning av här ifrågavarande
spörsmål. Det torde vara tämligen enkelt att få till stånd en teknisk lösning
på problemet. En ändring av reglerna om de arvsskattefria subjekten bör
genomföras utan mera tidskrävande utredningsarbete.
I motionerna 1: 15b och 11: 19b anför motionärerna bl. a. följande. De nuvarande
skatteskalorna för arvs- och gåvobeskattningen, vilka av riksdagen
fastställdes år 1958, har till följd av den sedan dess inträdda fortgående
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
5
penningvärdeförsämringen, vilken uppgått till ej mindre än 45 %, undergått
en motsvarande automatisk skärpning och träffar därför i de konkreta
fallen de enskilda hårdare än avsett. Utbyggnaden av realisationsvinstbeskattningen
har ytterligare skärpt skattebördan på området.
Helt allmänt ifrågasätter motionärerna om det är försvarligt att arbeta
med de nuvarande skattesatserna, vilka maximalt uppgår till 60—65 procent.
Arvsbeskattningen byggs på en engångsartad förmögenhetsuppskattning''
med betydande felmarginaler. Vid värderingen av företagsförmögenhet
och periodiskt utgående förmåner blir det fråga om synnerligen vanskliga
framtidsbedömningar. Vidare tages icke hänsyn till latenta inkomstskatteskulder.
Den marginella skatt, som uttages av arvinge eller testamentstagare,
kan i vissa fall överstiga värdet av vad denne faktiskt erhåller.
Vid en översyn av arvs- och gåvoskattelagstiftningen synes det motionärerna
naturligt att företagens och särskilt de s. k. familjeföretagens svårigheter
utredes. Arvsskatteskulden har ej sällan sin grund i en oväntad händelse
och kan sätta företaget i en olöslig likviditetskris. Anståndsmöjligheternå
kan endast i begränsad omfattning anses innebära en lösning på problemet.
Dödsfallet kommer ofta att framtvinga en försäljning av företaget. — Arvsbeskattningen
skapar ett läge, där större och kapitalstarkare företagsenheter
med mera spridd ägarekrets får ett övertag över mindre enheter. Motionärerna
ifrågasätter, om en utifrån dylika utgångspunkter framtvingad upplösning
av mindre enheter ur samhällets synpunkt kan betraktas som en
positiv utveckling.
Det vore rimligt, fortsätter motionärerna, om sådana tillgångar, som är
nödvändiga för fortsatt drift av ett jordbruk eller en rörelse, beskattas efter
ett reducerat värde, så att företagets fortsatta verksamhet säkrades, eller att
arvsskatt debiterades men avskrevs med visst belopp om året under förutsättning
att rörelsen fortsatte. Därutöver torde ändrade, mindre restriktiva
bestämmelser kunna övervägas angående möjligheten att erlägga skatt medelst
revers. Möjligheten att teckna livförsäkring för betalning av arvsskatten
utan att försäkringsbeloppet inräknas i de skattepliktiga arvslotterna
torde även vara förtjänt att undersökas.
Enligt motionärernas mening är det angeläget, att den av 1958 års Briksdag
begärda allsidiga översynen av arvsbeskattningen kommer till stånd
utan ytterligare tidsutdräkt.
Yrkandet i motionerna I: 220 och II: 281 angående höjning av det skattefria
beloppet för förmånstagarförvärv enligt vissa livförsäkringar grundar
sig på samma skäl som angivits i propositionen i denna del. Motionärerna
anför bl. a., att det synes vara av allmänt intresse att det genom uppgörelsen
mellan arbetsmarknadens parter utfallande maximibeloppet 31 500 kr. blir
skattefritt. De föreslår att det skattefria beloppet höjs till ett till 40 000 kr.
avrundat belopp.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
Utskottet
I den förevarande propositionen anmäler departementschefen, att han
har för avsikt att inom kort föreslå att särskilda sakkunniga tillkallas för
en allmän översyn av arvs- och gåvobeskattningen. Utan hänsyn till den
blivande utredningen föreslås emellertid att vissa frågor av närmast teknisk
natur löses redan nu. Sålunda förordas — i likhet med vad som
skett vid inkomstbeskattningen -—- att det skatterättsliga fastighetsbegreppet
behålls oförändrat i arvsskatteförordningen och sålunda inte påverkas
av det nya fastighetsbegreppet enligt den lag om vad som är fast egendom,
vilken träder i kraft den 1 juli 1967. Vidare föreslås att det skattefria
beloppet för vissa förmånstagarförvärv höjs från 25 000 till 32 000 kr.
Förslaget om en höjning till 32 000 kr. av det skattefria beloppet för förmånstagarförvärv
enligt vissa försäkringar har aktualiserats av de höjningar
av livförsäkringsbeloppen, särskilt på grupplivförsäkringsområdet,
som skett på senare tid. Det högsta försäkringsbelopp, som kan tillfalla
förmånstagare på grund av statlig tjänstegrupplivförsäkring eller tjänstegrupplivförsäkring
i Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag, har enligt
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter fr. o. m. år 1967 höjts
från 24 000 till 31 500 kr. Som skäl för förslaget åberopas också den penningvärdeförändring
som inträffat efter år 1958, då den nu gällande
gränsen fastställdes, och angelägenheten av att skyddet för efterlevande
tillgodoses i erforderlig omfattning. Yrkandet i motionerna I: 220 och II:
281 om en höjning av det skattefria beloppet till 40 000 kr. grundar sig på
samma skäl som propositionen.
Tidigare har i olika sammanhang framhållits att skyddet för de efterlevande
bör tillgodoses i erforderlig utsträckning. Detta blir också en väsentlig
uppgift för den kommande utredningen. Förslaget i propositionen
får närmast ses som en anpassning till de nya försäkringsvillkoren inom
stora delar av arbetsmarknaden. Med hänsyn därtill finner utskottet sig
inte böra förorda en större höjning av det skattefria beloppet än till 32 000
kr. Det är emellertid inte uteslutet att en omprövning av beskattningen av
förmånstagarförvärv kan bli aktuell vid den kommande utredningen. I
sammanhanget vill utskottet framhålla, att de nya reglerna på grund av
bestämmelserna i 12 och 15 §§ arvsskatteförordningen om beräkning av
makes skattefria giftorättsandel för efterlevande make innebär att endast
försäkringsbelopp över 64 000 kr. kan komma att träffas av arvsskatt.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen och avstyrker
således bifall till motionerna 1:220 och 11:281 i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom departementschefens förslag.
Yrkanden om en översyn av arvs- och gåvobeskattningen framställs i
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967 7
motionerna I: 96 och II: 131 samt I: 154 och II: 194. I de förstnämnda motionerna
hemställs om riksdagsskrivelse med begäran om en särskild utredning
och förslag till sådan ändring av arvsskatteförordningen, att befrielse
från arvsskatt medges stiftelser och sammanslutningar, som nu är
befriade från gåvoskatt. Enligt motionärernas mening är det tämligen
enkelt att finna en teknisk lösning på problemet. Det är därför inte motiverat
att invänta en allmän översyn av arvsbeskattningen, innan ställning
tas till dessa spörsmål. I de sistnämnda motionerna framhåller motionärerna
angelägenheten av att den av riksdagen år 1958 begärda allsidiga
översynen av arvsbeskattningen omedelbart kommer till stånd. Utredningen
bör bl. a. avse att åstadkomma lättnader i beskattningen och att
skapa nya regler för beräknandet och betalningen av skatten.
Av propositionen framgår att en utredning inom förevarande område nu
kommer att tillsättas. Som departementschefen — och tidigare även bevillningsutskottet
— anfört, bör utredningen få i uppdrag att överväga alla
de spörsmål, som aktualiserats inom detta område. Utskottet förutsätter
därför att samtliga de i ifrågavarande motioner berörda frågorna kommer
att uppmärksammas. Syftet med motionerna I: 154 och II: 194 torde härigenom
vara tillgodosett. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn av
arvsbeskattningen är utskottet inte berett att nu ta ställning till förslag
angående mer väsentliga ändringar i gällande bestämmelser. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna I: 96 och II: 131 samt I: 154 och
II: 194.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 40 måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse av
12 och 20 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt; samt
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 98 av herr Dahlén in. fl.
och II: 131 av fru Johansson m. fl. om befrielse jämväl
från arvsskatt för stiftelser och sammanslutningar som är
befriade från gåvoskatt,
2) de likalydande motionerna I: 154 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och II: 194 av herr Nordgren m. fl. om en
allmän översyn av arvsbeskattningen, ävensom
3) de likalydande motionerna I: 220 av herr Hiibinette
samt II: 281 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Bengtson
i Solna om höjning av det skattefria beloppet till för''
månstagare vid arvsbeskattningen,
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1967
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
danmark, herrar Tage Johansson, Enarsson, Erik Filip Petersson, Paul
Jansson*, Ottosson, Tistad och Mattsson*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Asp, Andersson
i Essvik, Eriksson i Bäckmora*, Forsberg, Carlsson i Västerås, Sterne*,
Dahlgren och Öhvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Enarsson, Erik Filip Petersson, Ottosson, Tistad, Mattsson, Magnusson
i Borås, Eriksson i Bäckmora, Sterne, Dahlgren och öhvall, vilka
— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:96 och
II: 131 — ansett, att utskottet under punkt B 1 hort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:96 av herr Dahlén m. fl. och II: 131 av fru Johansson
in. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning och förslag till riksdagen angående ändring
av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från
arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar
som nu är befriade från att erlägga gåvoskatt.
MARCUS BOKTR. STHLM 1967 67002&