Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående en speciell u-hjälpsavgift, m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 95 av herr Blomquist och II: 136 av fru
Sundberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla att visst belopp till u-landsbistånd befrias från statlig inkomstskatt;
II)
de likalydande motionerna I: 100 av herr Schött m. fl. och II: 130
av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning rörande införande av rätt
för fysiska personer till avdrag vid den statliga inkomstbeskattningen för
gåvor till en viss maximigräns till u-hjälps- och andra humanitära ändamål
samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål;
III) de likalydande motionerna 1:101 av herr Svenungsson m. fl. och
II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning rörande införande
av avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till religiösa, humanitära,
kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;
IV) de likalydande motionerna I: 164 av herrar Sörenson och Johan
Olsson samt II: 201 av herrar Wiklund i Stockholm och Johansson i Växjö,
vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en snabb
utredning av förutsättningarna för uppförande på debetsedeln av det ulandsbidrag
som varje skattebetalare bär att erlägga;
V) de likalydande motionerna 1:417 av herrar Harrg Carlsson och Per
Jacobsson samt II: 532 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag till nästa års riksdag om avdragsrätt vid beskattningen
för gåvor till u-länder i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer»;
VI) de likalydande motionerna 1:423 av herrar Thorsten Larsson och
Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i Skärstad och Boo, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
av möjligheterna att stimulera enskilda personer att lämna bidrag
och gåvor till religiösa och ideella organisationer samt hjälporgan för
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 25
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
insatser på humanitära, allmännyttiga och vetenskapliga områden i enlighet
med vad i motionerna anförts»;
VII) de likalydande motionerna I: 479 av herr Holmberg m. fl. och II: 603
av herr Bohman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa,
1) att en allsidig utredning med representanter för staten, näringslivet,
missionen och de humanitära organisationerna tillsättes, vilken skyndsamt
bör överse riktlinjerna för den svenska u-landshj alpen — i avsikt att underlätta
en ökning av hjälpen — i enlighet med de principer och förslag som
anges i motionerna,
2) att förslag till nationellt investeringsgarantisystem förelägges innevarande
års höstriksdag,
3) att förslag till sådana ändringar i skattelagstiftningen förelägges riksdagen
att det ekonomiska samarbetet med u-länder underlättas,
4) att de svenska insatserna på familjeplaneringens område ges prioritet»;
VIII) de likalydande motionerna I: 556 av herr Eric Carlsson och II: 713
av herrar Jonasson och Dockered, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om framställning och försäljning genom
postverkets försorg av brevmärken, frimärken, s. k. helgkort o. d. till förmån
för biståndet till u-länderna i enlighet med vad i motionerna anförts»;
IX) motionen II: 200 av herr Werner m. fl., vari hemställts, »att en årlig
obligatorisk avgift av 50 kronor pålägges skattebetalare med en beskattningsbar
inkomst över 10 000 kronor att förvaltas och disponeras av SIDA»;
X) motionen 11:539 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta,
1) att på den del av statligt taxerad inkomst som ligger över 20 000 kr.
per år uttaga en speciell u-hjälpsavgift å en procent,
2) att denna avgift skall uttagas på debetsedlarna under särskild rubrik,
samt
3) att debitering, uppbörd och redovisning av u-hjälpsavgiften skall ske
genom skattemyndigheterna;
XI) motionen II: 734 av herr Rubin, vari hemställts, att riksdagen måtte
antaga följande
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 30 juni 1960 (nr 81)
om omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 30 juni 1960 om omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 3
4 §■
Omsättningsskatten utgår---— 1 600 kilogram.
Särskild skatt utöver vad ovan stadgas utgår med 20 procent av personbils
beskattningsvärde under förutsättningen att detta överstiger 20 000
kronor.
Beskattningsvärdet är lika med det pris som detaljhandlaren i allmänhet
betingar sig för varan, däri inberäknat ant omobil skatt enligt 5 § c) förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
XII) motionen II: 735 av herr Rubin, vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § mom. 1 förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt
Härigenom förordnas, att 3 § punkt 1 förordningen den 25 maj 1941 om
särskild varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 § 1. Skatten utgår i enlighet med vad i förteckningen angives, antingen
med däri angivet procenttal av varans beskattningsvärde eller med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet.
2) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av bilagan till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt
Härigenom förordnas att bilagan till förordningen den 25 maj 1941 om
särskild varuskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Bilaga
Förteckning över-- |
--tulltaxenummer |
||
Tulltaxe- |
Varuslag |
Skattesats, |
Skattesats |
nnmmer |
procent av beskatt-ningsvärdet |
öre, för |
|
33.06 |
Parfymer m. m. |
40 % |
|
70.10.200 |
Flaskor för Öl och mineralvatten |
5 öre per st |
|
70.10.301 |
Flaskor med högst |
5 öre per st |
|
92.11—92.13 |
Grammofoner m. m. |
20 % |
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
XIII) motionen 11:736 av herr Rubin, vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utgivande av en frimärksserie
under budgetåret 1967/68 till förmån för u-biståndet».
De ovan under VII upptagna motionerna I: 479 och II: 603 bär hänvisats
till bevillningsutskottet såvitt avser ändringar i skattelagstiftningen och i
övrigt till statsutskottet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 164, I: 417, 1:479, II: 129, II: 130, II: 136
(II: 113), II: 200, II: 536, II: 539, II: 713, II: 734 (II: 612), II: 735 (II: 612)
och II: 736 (II: 612).
Speciell u-hjälpsavgift m. m.
Motionerna
I motionen II: 200 framhålles bl. a. att tanken på 1 % av nationalinkomsten
till hjälp åt u-länder vunnit gehör från alla partier och från stora folkgrupper
i vårt land. Med hänsyn till det statsfinansiella läget synes dock
målsättningen avlägsen under förutsättning att man inte vill medge skattehöjning
eller vidta prutning på annan utgiftspost — åtgärder som på olika
sätt ogynnsamt påverkar vårt ekonomiska läge liksom också våra möjligheter
att framdeles ge hjälp. Man måste emellertid väga vår egen nuvarande
status mot en hotande katastrof inom en snar framtid. Fördenskull tarvas
radikala åtgärder utan uppskov. Motionärerna föreslår därför att en fast
avgift om 50 kr. som engångsbelopp skall erläggas av varje skattebetalare
med en beskattningsbar inkomst över 10 000 kr. Skatteskalornas progressivitet
torde därvid ge rimlig kostnadsfördelning. Avgifterna bör ingå i en
fond, som förvaltas av SIDA.
Som motivering för yrkandet i motionen II: 539 anföres i huvudsak följande.
Man måste konstatera att vi i avvaktan på ett långsiktigt och väl
genomarbetat program för u-hjälpen inte kan utöka anslaget till u-länderna
inom budgetens ram med det ekonomiska läge vi har. Även om viljan
att hjälpa är stor hos de lägre inkomsttagarna, så är den ekonomiska förmågan
helt otillräcklig för många. Men det är självklart att de som har
större inkomster har plikt, råd, intresse och möjligheter att öka vår del av
hjälpen till u-länderna. Det förefaller även rimligt att riksdagen aktivt stöder
en sådan aktion genom att fatta beslut om en speciell avgift från de
större inkomsttagarna och att denna avgift får uttas på debetsedlarna under
en särskild rubrik. Avgiften till u-länderna bör knytas till det skatteuttag
för taxering till statlig inkomstskatt, som anges på debetsedeln samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
5
uttas med förslagsvis en procent på den del av inkomsten som ligger över
20 000 kr. Även om en sådan begränsad hjälp, utöver den budgetmässiga,
kan anses blygsam i förhållande till de större inkomsttagarnas hjälpförmåga,
är det ändock lämpligt att pröva sig fram även här. Skulle någon
önska ge större bidrag, kan detta givetvis ske på frivillighetens väg. Med
tanke på att det är angeläget att invänta ett planmässigt och långtidsbetonat
hjälpprogram är det även rimligt att en viss begränsning sker. Ett uttag
av en procent till u-hjälpen på den del av statligt taxerad inkomst som
överstiger 20 000 kr. innebär att den som har en inkomst på 30 000 kr. får
betala 50 kr. i avgift, på 40 000 kr. 150 kr., på 50 000 kr. 250 kr. etc. Även
om dessa avgifter kan förefalla små, torde de dock tillföra u-hjälpen både
ett ekonomiskt och ett moraliskt stöd som icke bör underskattas.
Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna 1:164 och II: 201 om
angivande på debetsedel av u-hjälpsbidrag anföres bl. a. I den totala skatt,
varje skattskyldig betalar, ingår också »skatten» till u-hjälpen. Motionärerna
anser det riktigt, att denna skatt, som kanske snarare bör kallas ett
bidrag, till sin storlek redovisas för individerna. Ett led i uppbyggandet av
den internationella gemenskapskänslan och det internationella ansvaret
vore — menar motionärerna — att på debetsedeln uppföra vad varje skattebetalare
bidrar med till den skattefinansierade u-hjälpen. Mot en dylik
tanke kan invändas, att särskilda punktskatter inte är önskvärda. Redan
nu redovisas emellertid ett flertal avgifter särskilt på debetsedeln, exempelvis
folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, statlig
förmögenhetsskatt och skogsvårdsavgift. Ytterligare en kolumn med angivande
av u-landsbidraget torde icke bryta den nuvarande ordningen
men skulle skapa förutsättningar för ett betydligt kraftigare svenskt u-landsbidrag,
än vad som nu lämnas.
Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till u-hjälp m. m.
Frågans tidigare behandling
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Avdrag får därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och
därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning
inte ansetts kunna medgivas, såvida bidraget inte lämnats av rörelseidkare
till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren
företräder. Inte heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala
institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. 5, RÅ 1941 Fi not. 534, RÅ 1943 ref. 20
och RÅ 1950 Fi not. 670).
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 25
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,
humanitära in. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit
föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och
1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att
vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.
Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.
Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t
medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor ej understigande
visst belopp till internationellt hjälparbete för lindrande av
nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast
om gåvobeloppet uppgått till minst 1 000 kronor.
De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden
och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan
avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,
att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de principer,
som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet
framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga
ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande
fall genom direkta bidrag från statens sida.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga behandlat
frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till allmännyttiga
ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart den omständigheten
att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna behöver
stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det kan vid förutsättningslöst
övervägande befinnas lämpligare att understöd ges i annan form,
om understöd från det allmännas sida över huvud taget anses böra ifrågakomma.
Efter att ha anfört en rad invändningar mot eu utvidgad avdragsrätt
har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt
för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid även
framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget att vid beskattningen
hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den beskaffenhet,
varom här är fråga —- en annan utväg än att tillskapa en särskild avdragsform
skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att bestämmelserna
om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d. ändrades så,
att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till vissa andra ändamål
än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom nu vara begränsad
till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag till allmännyttiga
ändamål eller till sammanslutningar hade från social synpunkt ett värde,
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 7
som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens, och det kunde därför
icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot att skattskyldig medgavs
en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av ifrågavarande av sociala
skäl betingade avdrag.
Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,
litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål
bär därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,
bl. a. år 1961, 1964 och 1965, men avvisats av riksdagen.
Bevillningsutskottet har, då fråga om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga
och liknande ändamål varit under dess prövning, upprepade gånger
uttalat att regler av förevarande art innebar en klar avvikelse från grundläggande
principer i den svenska skattelagstiftningen samt hävdat att samhällets
stöd åt dylika ändamål inte borde ske i form av skattelättnader för
de enskilda bidragsgivarna. Utskottet har också erinrat om att införandet
av eu avdragsrätt för gåvor skulle direkt strida mot och troligen tillintetgöra
planerna på en definitiv källskatt.
I sitt betänkande nr 5 vid 1966 års riksdag hemställde bevillningsutskottet
i anledning av väckta motioner, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning rörande införande av viss rätt till avdrag vid
den statliga inkomstbeskattningen för belopp, som skattskyldig skänkt till
humanitära, kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål. I en vid betänkandet fogad reservation av herr John
Ericsson in. fl. hemställdes om avslag på motionerna. Riksdagen beslutade
i enlighet med reservationen.
Motionerna
Till stöd för utredningsyrkandet om införandet av rätt till avdrag vid
inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa m. fl. ändamål anföres i motionerna
1: 101 och II: 129 i huvudsak följande. I princip torde man vara
enig om att det arbete som utföres av t. ex. religiösa, kulturella och humanitära
organisationer utgör ett värdefullt komplement till samhällets egna
institutioner. I kampen mot bl. a. brottslighet och alkoholmissbruk är frivilliga
insatser ett nödvändigt stöd till de statliga insatserna. Värdet av detta
enskilda stöd kan svårligen uppskattas. Starka skäl talar för att samhället
bör underlätta dessa organisationers frivilliga arbete. För de stora delar av
vårt folk som är intresserade för de ideella strävandena är riksdagens hittills
visade motvilja att bifalla framlagda motioner om en utredning av här
förevarande spörsmål helt oförklarlig. Mot bakgrund härav synes det helt
omotiverat att längre vägra en utredning, som man väntat på i många år.
I motionerna 1: b23 och II: 536 anföres bl. a. Enskilda personer ställer
medel till förfogande både för religiösa och ideella organisationer men även
för vetenskapligt arbete, undervisning och kulturminnesvård. Skattetrycket
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
försämrar emellertid bidragsgivarnas möjligheter att främja sådana initiativ
och intressen. Det bär hävdats, att en stimulans till gåvor borde åstadkommas
genom att bidragen gjordes avdragsgilla vid beskattningen. Metoden
skulle emellertid medföra en gradering inte efter angelägenhetsgrad
utan efter givarens ekonomi och skattekraft. Sålunda skulle en gåva från
person med hög inkomst till mindre del bestå av dennes inkomst efter skatt
och till större del av de skattemedel som genom avdragsrätten får anses
inkluderade i gåvan. Å andra sidan skulle metodens stöd helt utebli i t. ex.
de fall då medel till ett allmännyttigt eller ideellt ändamål åstadkommes
genom bössinsamling. I sådana fall rör det sig om så små belopp att avdragsrätten
i praktiken saknar betydelse.
Vid vissa tillfällen har samhället stimulerat bidrag till insamlingar för
angelägna ändamål på sätt som medfört att de ovannämnda olägenheterna
eliminerats. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljade således riksdagen
anslag till främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå med
samma belopp som insamlades genom gåvor, doek med högst 10 milj. kr.
sammanlagt för de båda budgetåren. Vid två senare tillfällen har riksdagen
vidare beviljat anslag för liknande stöd till insamlingarna »Sverige hjälper».
Erfarenheterna vid dessa tillfällen har varit goda, och den praktiserade
metoden bör kunna tillämpas i ökad omfattning.
Det synes obestridligt att åtskilliga andra ändamål kan anses lika angelägna
och behjärtansvärda som de ändamål till vilka stöd lämnats på nämnda
sätt. De omättliga behoven i världens utvecklingsländer kan inte betvivlas
av någon. Oavsett vilken målsättning den statligt administrerade hjälpen
har kommer ytterligare insatser att fordras. Man kan ifrågasätta om inte
statsmakterna varje år borde anslå ett visst belopp till stimulans av gåvor
och bidrag för klart preciserade ändamål. Det är angeläget att en utredning
får förutsättningslöst pröva dessa frågor. Valet av metod för stödets lämnande
— bidrag eller avdrag direkt på den statliga inkomstskatten — liksom
bidragets andel av gåvan blir naturligtvis beroende av ändamålens begränsning
och omfattningen av samhällets stöd.
Motiveringen för utredningsyrkandet i motionerna 1: 95 och It: 136 om
införande av avdragsrätt för gåvor till u-hjälp återfinnes i motionen 11: 113.
1 sistnämnda motion konstateras att i dagens läge utrymme saknas i statsbudgeten
till en sådan ökning av u-landshj älpen att 1 % av nationalinkomsten
kan avsättas till biståndsverksamhet inom åtskilliga år. Givetvis måste
den offervilja som finns utnyttjas. Man måste emellertid räkna med att en
frivillig insamling för att ge resultat måste administreras så att en central
organisation svarar för såväl insamling som redovisning för vidarebefordran
av insamlade medel till SIDA.
Insamlingen bör ske över debetsedeln. Man kan tänka sig två olika förfaringssätt.
Varje preliminär debetsedel skulle förses med ett tillägg. Detta
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1067 9
skulle utgöras dels av en talong för en bekräftelse av löntagaren att arbetsgivaren
äger att av lönen dra ett visst av löntagaren fastställt belopp till
u-landshjälp vid varje löneutbetalningstillfälle, dels av inbetalningskort att
användas av arbetsgivaren för insändning av de dragna medlen. Detta förfaringssätt
bör kompletteras med möjligheten att vid slutlig deklaration på
deklarationsblanketten anteckna ett visst belopp att av taxeringsnämnden
inbetalas till SIDA, varefter avräkning på sedvanligt sätt skulle göras vid
den slutliga taxeringen. Det effektivaste resultatet torde ernås genom eu
kombination av dessa bägge möjligheter.
Motionärerna föreslår också att visst bidragsbelopp göres skattefritt. Eu
de! av svenska folket kommer att vilja föredra att lämna sin u-hjälp till
enskilda organisationer av olika slag, varför hänsyn då måste tagas till att
dessa medel i så fall blir avdragsgilla vid taxeringen i samma grad som de
till SIDA insamlade.
Motionärerna föreslår, att Kungl. Maj:t gör en snabbutredning för att
fastställa det tekniska tillvägagångssättet för en fortlöpande nationell insamling
enligt ovan skisserade förslag varvid förutsättes att insamlingen
kan påbörjas i och med ingången av år 1968 och löneavdragen verkställas i
och med detta års ingång. Kommittén bör också behandla förslaget om skattefrihet
för visst belopp liksom frågan om administrationen av insamlingen.
I motionerna 1: 100 och II: 130 framhålles bl. a. att det från officiellt häll
på senare tid beklagats att den allmänna opinionen inte är tillräckligt förberedd
på en omfattande svensk u-hjälpsinsats. Motionärerna påpekar att
statsmakterna bör eftersträva att stimulera det stora intresse som finns hos
privatpersoner att göra egna insatser för de fattiga folken. Ett sätt att stimulera
till sådana insatser är att medge avdragsrätt vid inkomstbeskattningen
för gåvor till bl. a. u-hjälpsändamål. En utredning bör tillsättas för att
fritt pröva de möjligheter till lösning som finns. Motionärerna anser dock
att avdragsrätten bör tillkomma fysiska personer och att den i första hand
bör ifragakomma vid den statliga beskattningen. Dessutom bör en maximigräns
sättas för det avdragsgilla beloppet.
Motionärerna i motionerna 1: 417 och 11: 532 anvisar ett system för avdragsrätt
för gåvor till u-ländema av följande innebörd. Ett centralt ulandskonto
inrättas. Den som önskar ge en gåva sätter in medlen på detta
konto och erhåller samtidigt postens kvitto. Medlen fördelas av en särskild
fondstyrelse. På postgirotalongen skall finnas möjlighet för dem som så
önskar att ange till vilket ändamål eller vilken organisation/myndighet
pengarna skall gå. Medel som inte är avsedda för visst syfte bör fördelas av
nämnda fondstyrelse, sammansatt på så sätt att såväl statsmakterna som
folkrörelser/organisationer blir representerade. Givaren skall sedan ha rätt
att göra avdrag vid beskattningen för de gåvor vederbörande lämnat till
u-hjälpen. Avdragsrätten bör dock maximeras samt begränsas med vissa.
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
procentsatser beroende på givarens årsinkomst. Från rättvisesynpunkt bör
två olika procentsatser införas, en högre om tio procent för lägre inkomsttagare
intill viss inkomstgräns, en lägre om fem procent för högre inkomsttagare
intill viss övre inkomstgräns. En tredje modell vore att införa någon
form av avtrappningsregel vad procentsatserna beträffar, d. v. s. lägre procentsatser
för avdraget ju högre inkomsten är. Det bör ankomma på särskild
utredning att närmare undersöka de möjligheter som kan finnas i syfte att
införa en enkel men rättvis avdragsrätt av här antytt slag. Det bör vidare
undersökas om särskild plats på deklarationsblanketten kan reserveras
för postens kvitto, varigenom kontrollen underlättas avsevärt. Eftersom
endast ett kontonummer skall finnas, måste avdragen lätt kunna kontrolleras
genom stickprovsundersökningar på mottagarkontot. Administrationen
för skattemyndigheterna förenklas härigenom i betydande omfattning till
skillnad från andra system för avdragsrätt.
Enligt det förslag som här skisserats kvarstår frivilligheten i givandet
samtidigt som givaren alltjämt har möjlighet att vara med och bestämma
till vilket ändamål eller genom vilket organ hjälpen skall gå. De gåvor som
nu ges till olika missionssamfund, fackliga eller kooperativa sammanslutningar
in. in. kan givetvis samordnas över ett centralt u-landskonto, om
detta anses förenkla systemet med avdragsrätten. Det fordrar i sin tur
viss insyn från myndigheternas sida i respektive organisations bokföring
och u-landsadministration, vilket emellertid inte bör leda till att villkor
knyts till hur hjälpen skall utformas. Insynen bör endast avse möjligheten
att kontrollera att medlen verkligen kommer respektive mottagarland till
del.
Åtgärder på beskattningsområdet för att främja investeringar i u-länderna
Frågans tidigare behandling
Den svenska skattelagstiftningen bygger så gott som uteslutande på principen,
att internationell dubbelbeskattning skall undvikas genom överenskommelser
med vederbörande främmande stat. Ehuru Sverige har ett rikt förgrenat
nät av allmänna överenskommelser för undvikande av dubbelbeskattning,
saknas ännu dubbelbeskattningsavtal bl. a. med flertalet stater i
Latinamerika, Asien och Afrika.
I sitt betänkande nr 47 vid 1965 års riksdag tillstyrkte bevillningsutskottet
ett unotionsvis framfört utredningsyrkande om åtgärder i syfte att stimulera
svenska investeringar i u-länderna. Riksdagen beslutade emellertid i enlighet
med en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson
in. fl. Reservanterna framhöll bl. a. att den angelägnaste uppgiften när det
gäller att skapa gynnsammare förutsättningar för investeringar i utvecklingsländerna
var att undanröja gällande internationell dubbelbeskattning.
Detta kunde enligt reservanternas mening bäst ske genom dubbelbeskattningsavtal.
Det var inte utan vidare klart att förekomsten av interna lag
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 11
stiftningsåtgärder, som medgav skattefavörer i olika former för investeringar
utomlands, alltid skulle komma att gynna utvecklingslandet. Dylika
regler kunde också användas som ett medel för skatteflykt.
Genom beslut vid 1966 års riksdag (bet. nr 54) infördes som ett komplement
till dubbelbeskattningsavtalen i skattelagstiftningen ett avräkningsförfarande
för utländsk skatt, ett s. 1c. credit of tax-system. Förfarandet innebär
en rätt för fysiska personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska
personer att under vissa förutsättningar från den svenska statliga
inkomstskatten på inkomster från länder, med vilka dubbelbeskattningsavtal
saknas, avräkna vad i motsvarande skatt erlagts i ett sådant land. Härigenom
beskattas den utländska inkomsten i princip statligt endast en gång
men efter den skattesats som tillämpas i den stat som uttar den högsta
skatten.
I ovannämnda, av riksdagen godkända betänkande nr 54 avstyrkte utskottet
även bifall till motionsyrkanden av samma innebörd, som i motionerna
vid 1965 års riksdag.
Motionerna
Till stöd för utredningsyrkandet rörande skattelagstiftningen i motionerna
I: 479 och II: 603 anföres följande. På beskattningens område kan betydelsefulla
åtgärder vidtas för att främja investeringar i u-länderna. Arbetet
med att införa dubbelbeskattningsavtal med dessa länder bör fullföljas.
Dessutom bör åtgärder vidtas, så att dubbelbeskattning helt undvikes vid
transferering av vinster från främmande länder, bland annat u-länderna.
Förmånen av skattefrihet i ett u-land bör inte till någon del upphävas genom
att beskattning i stället sker i Sverige. En förenkling och förbättring av de
delvis svåröverskådliga skattereglerna för företag som investerar i u-länderna
är också ett önskemål.
Ett ytterligare önskemål är att investeringskostnaden i ett u-land ger rätt
till avdrag från investerarens skattepliktiga inkomst i Sverige. Skattelindringar
av denna typ har införts i Västtyskland och övervägts i Förenta staterna.
Genom ett dylikt avdrag skulle en kännbar skattebelastning elimineras
i de förhållandevis talrika fall då en u-landsinvestering till större eller
mindre del får formen av leverans av begagnad utrustning, t. ex. maskiner.
Om dessa i moderbolaget är nedskrivna till ett lägre värde än det vartill de
upptagits vid aktieteckning mot apportegendom, uppstår vid nu gällande
regler en osäker vinst i moderbolaget, för vilken detta är skattskyldigt.
Bilaccisen
Gällande bestämmelser
På omsättningen av nya motorfordon utgår skatt, förutom enligt förordningen
om allmän varuskatt, också enligt förordningen den 23 november
1956 (nr 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall (s. k.
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
bilaccis). Bilacoisen är i princip en producentskatt på motorfordon, som
tillverkas inom landet eller införs hit. Skattepliktiga fordon är personbilar,
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar vars
tjänsteVikt inte överstiger 1 800 kg samt motorcyklar. Förutsättning för
skatteplikt är vidare att fordonet inte är eller tidigare varit upptaget i bilregister.
Härigenom begränsas beskattningen till att omfatta endast nya
fordon.
Bilacoisen för personbilar och lastbilar utgår sedan den 1 januari 1966
med det antal kronor, som motsvarar 155 % av det tal som anger fordonets
tjänstevikt uttryckt i kg. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kg utgår
dessutom ett tillägg med 195 kr. för varje fullt femtiotal kg varmed tjänstevikten
överstiger 1 600 kg. Skatten avrundas till närmast lägre helt tiotal
kronor.
För motorcyklar utgör bilaccisen 255 kr. om tjänstevikten inte överstiger
75 kg, 335 kr. om tjänstevikten är högre men ej överstiger 160 kg samt
505 kr. i övriga fall. Nämnda skattesatser beslutades vid 1966 års riksdag
(prop. 1966: 10; BevU 1966: 1).
Motionen
Motiveringen till förslaget om höjning av bilaccisen i motionen II: 73b
återfinnes i motionen II: 612, vari yrkas höjda anslag till internationell
hjälpverksamhet med belopp motsvarande 1 % av bruttonationalprodukten.
De höjda anslagen föreslås bl. a. finansierade genom en extra beskattning
av personbilar med inköpspris överstigande 20 000 kr. Den höjda bilaccisen
beräknas av motionären medföra en inkomstförstärkning med
40 milj. kr.
Den särskilda varuskatten
Gällande bestämmelser
Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt utgår
sådan skatt fr. o. in. den 1 juli 1965 på choklad- och konfektyrvaror samt
på vissa kosmetiska preparat. Skatten utgår som en värdeskatt med 50 %
av varans beskattningsvärde. För choklad- och konfektyrvaror utgöres detta
värde av det lägsta priset exklusive skatt vid försäljning i större poster
till fristående återförsäljare (grossister), medan priset exklusive skatt vid
försäljning till detaljist utgör beskattningsvärde i fråga om det kemisktekniska
varuområdet. Vid skattepliktig import utgår skatten på varans
tullvärde med tillägg för tull.
Gällande skattesatser tillkom genom beslut vid 1965 års riksdag (prop.
1965: 14; BevU 1965: 16) i samband med höjningen av den allmänna varuskatten
från 6 till 9,1 %. Samtidigt slopades den särskilda varuskatten på
bl. a. munvårdspreparat, hudkrämer och schamponeringsmedel.
På grundval av förslag i prop. 1965: 14 upphävdes försäljningsskatten på
grammofonvaror fr. o. in. den 1 juli 1965.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
13
Motionen
I motionen II: 735 yrkas att särskild varuskatt skall utgå på samtliga till
tulltaxenr 33.06 hänförliga parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat
med 40 % av varans beskattningsvärde samt att en sådan skatt skall införas
för till tulltaxenr 92.11-92.13 hänförliga grammofonvaror med 20 %
av varans beskattningsvärde samt för till tulltaxenr 70.10 varunr 200 och
301 hänförliga flaskor med 5 öre per styck. Motiveringen för yrkandet återfinnes
i motionen 11:612, vari motionären hemställer om väsentligt höjda
u-hjälpsanslag, som bl. a. skall finansieras genom höjda skatter. Enligt
motionärens mening bör lyxskatt läggas på den konsumtion, som är lättast
att avvara och som dessutom starkt försämrar betalningsbalansen. Den
ökade användningen av engångsglasförpackningar, som dessutom bidrar till
nedskräpningen av naturen, bör även beskattas. Motionären beräknar att
hans förslag rörande den särskilda varuskatten skall medföra en inkomstökning
på 75 milj. kr.
Frimärksutgivning till förmån för u-länderna
Motionerna
Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna I: 556 och 11: 713
anföres bl. a. följande. Vid postanstalterna har vid flera olika tillfällen försålts
brevmärken för välgörande ändamål. Likaledes har postverket utgivit
och försålt frimärken och s. k. helgkort i liknande syfte. Härvid har frimärkenas
frankovärde varit lägre än försäljningsvärdet. De s. k. helgkorten
har tryckts frankerade, och försäljningspriset har givetvis varit högre än
frankovärde och framställningskostnad m. in. tillsammans. Nettot har
gått till det ändamål som varit i fråga. Om dessa möjligheter tillvaratas för
u-landshjälpen kan man räkna med dubbel effekt; dels skulle en betydande
opinionsbildning uppnås, dels skulle vissa medel erhållas till biståndsinsatserna.
Då ändamålet är angeläget torde man kunna påräkna en mycket
positiv inställning hos allmänheten. Man torde också kunna räkna med
aktiv medverkan från folkrörelserna, vilket torde kunna utrönas genom
SIDA:s försorg.
I motionen II: 736 framställs yrkande om utgivande av en frimärksserie
under budgetåret 1967/68 till förmån för u-hjälpen. Yrkandet får ses mot
bakgrunden av motionärens begäran om höjda anslag till internationell
hjälpverksamhet i motionen 11:612. Enligt motionärens mening skulle en
sådan frimärksserie kunna inbringa ca 5 milj. kr.
Utskottets yttrande
I detta betänkande behandlar utskottet motionsvis väckta förslag om
skatte- och avgiftshöjningar för finansieringen av ökad biståndsverksamhet
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
till u-länderna och om vissa åtgärder på beskattningsområdet i syfte att
främja u-hjälp samt andra humanitära och allmännyttiga ändamål.
Speciell u-hjälpsavgift in.in.
I motionen II: 539 av herr Lundberg yrkas att riksdagen skall besluta att
under särskild rubrik på debetsedeln utta en speciell u-hjälpsavgift om 1 %
av till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som överstiger 20 000 kr. Även i
motionen II: 200 av licrr Werner in. fl. framställs yrkande om en obligatorisk
avgift till hjälp åt u-länderna. Enligt förslaget skall skattskyldiga med en
beskattningsbar inkomst överstigande 10 000 kr. erlägga en årlig avgift
om 50 kr. Inkomsterna härav skall förvaltas och disponeras av SIDA. I
anslutning härtill behandlar utskottet yrkandet i motionerna I: 164 av herrar
Sörenson och Johan Olsson samt II: 201 av herrar Wiklund i Stockholm
och Johansson i Växjö om skyndsam utredning av förutsättningarna att på
debetsedeln ange vad varje skattskyldig erlägger i u-landsbidrag av den totala
skatten.
De avgifter av olika slag, som f. n. uttas vid sidan av de statliga skatterna,
exempelvis sjukförsäkringsavgift, skogsvårdsavgift och expeditionsavgifter,
utgör i första hand ersättning för eller bidrag till direkta prestationer från
samhällets sida till den enskilde. Den u-hjälpsavgift, som motionärerna föreslår,
har i realiteten karaktär av en direkt skatt. Vid den fortgående reformeringen
av skattesystemet har man emellertid i möjligaste mån sökt undvika
en skärpning av progressiviteten vid den statliga inkomstbeskattningen och
i stället eftersträvat en övergång till generell indirekt beskattning. Det skall
inte förnekas att det inom den svenska beskattningen finns exempel på att
skatter och avgifter uttagits för att tillgodose bestämda kollektiva ändamål.
Under senare år har det emellertid ansetts mindre lämpligt att specialdestincra
nya skatter och avgifter. En sådan anordning är särskilt olämplig, när
man kan förutse att de statliga bidragen till internationell hjälpverksamhet
kommer att successivt öka.
Trots en mycket restriktiv bedömning av budgetens utgiftssida har en försämring
av budgetbalansen endast kunnat undvikas genom de betydande
inkomstförstärkningar i form av ökat skatte- och avgiftsuttag på sammanlagt
1 600 milj. kr., varom riksdagen nyligen beslutat. Utskottet anser sig på
grund härav inte kunna förorda en ytterligare skärpning av den direkta
beskattningen.
Det torde vara förenat med betydande svårigheter att ens någorlunda
exakt ange vad varje skattebetalare bidrar med till u-hjälpen, eftersom anslagen
därtill finansieras inte endast med direkta utan även indirekta skatter
och andra statsinkomster. Det merarbete, som förslaget i motionerna
I: 164 och II: 201 skulle förorsaka de lokala skattemyndigheterna, står inte
i rimlig proportion till det syfte man skulle uppnå med motionerna. Enligt
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
15
utskottets mening bör i stället andra åtgärder vidtas för att åstadkomma
ökad förståelse för u-hjälpsproblemen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 164 och II: 201
samt II: 200 och II: 539.
Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till n-bjälp m.m
I de motioner, som utskottet i detta sammanhang behandlar, framställs
yrkanden om utredning dels av frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
för gåvor till u-hjälp och andra allmännyttiga ändamål och dels av möjligheterna
att stimulera enskilda personer att lämna bidrag till sådana ändamål.
Enligt motionerna I: 101 av herr Svenungsson m. fl och II: 129 av herr
Fridolfsson i Stockholm in. fl. bör avdragsrätt för gåvor föreligga både vid
den statliga och den kommunala taxeringen, medan avdragsrätten enligt
motionerna I: 100 av herr Schött m. fl. och II: 130 av herr Gustafsson i Borås
m. fl. endast bör tillkomma fysiska personer och begränsas till visst maximibelopp
vid den statliga taxeringen. Den i motionerna 1: 423 av herrar
Thorsten Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i Skärstad
och Boo begärda utredningen om åtgärder för att stimulera enskilda
att lämna bidrag till allmännyttiga ändamål tar sikte på insamlingar, vartill
anslag lämnas med belopp motsvarande de insamlade medlen, och på möjligheterna
att medge avdrag för gåvor direkt på den statliga inkomstskatten.
I motionerna 1:95 av herr Blomquist och 11:136 av fru Sundberg m. fl.
föreslås att avdrag skall medges bl. a. för frivilliga bidrag i form av löneavdrag
till förmån för SIDA och dels för u-hjälpsbidrag, som lämnats till
enskilda organisationer. Slutligen föreslås i motionerna 1:417 av herrar
Harry Carlsson och Per Jacobsson samt II: 532 av herr Hamrin i Jönköping
m. fl. att avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt skall
medges med visst maximibelopp i förhållande till årsinkomsten för bidrag,
som inbetalats till ett av en särskild fondstyrelse administrerat u-landskonto.
Det torde inte råda några delade meningar om nyttan och värdet av det
arbete, som utförs såväl inom som utom landet av olika humanitära, kulturella,
religiösa och vetenskapliga organisationer. Den ekonomiska situationen
för dessa institutioner har under senare år försämrats främst genom
att det höga skattetrycket försvårat möjligheterna för enskilda bidragsgivare
att främja organisationernas intressen. En sådan utveckling kan inte
anses tillfredsställande. De ideella organisationerna utgör ett värdefullt komplement
till samhällets egna institutioner, och det måste därför anses vara ett
direkt samhällsintresse att medborgarna av statsmakterna stimuleras att
stödja de ideella organisationernas verksamhet.
Under senare år har man i vårt land blivit alltmer medveten om det växande
behovet av hjälp till u-länderna, och i den allmänna debatten har krav
framförts på en betydande ökning av denna hjälpverksamhet. I ett läge då
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
staten av finansiella och organisatoriska skäl inte har möjlighet att själv
öka biståndsverksamheten i önskvärd utsträckning är det enligt utskottets
mening naturligt, att statsmakterna på allt sätt underlättar den hjälpverksamhet
till förmån för u-länderna, som sedan länge och med stor framgång
bedrivits av enskilda organisationer.
I åtskilliga andra länder medges avdrag vid beskattningen för bidrag
till ideell verksamhet. En sådan avdragsrätt är inte heller någon nyhet i den
svenska skattelagstiftningen. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen
framgår, att en tidsbegränsad avdragsrätt för gåvor till olika försvarsändamål
förelåg vid den statliga taxeringen under andra världskriget och att
skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
krigskonjunkturskatt åren 1944 och 1945 under vissa förutsättningar ägde
åtnjuta avdrag för penninggåvor till internationellt hjälparbete för lindrande
av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder.
Med hänsyn till behovet av ekonomiskt stöd till de enskilda ideella organisationernas
verksamhet, inte minst i u-länderna, delar utskottet motionärernas
uppfattning att en utredning av frågan om avdragsrätt vid beskattningen
för gåvor till allmännyttiga ändamål snarast möjligt bär komma till
stånd.
Genom den av utskottet förordade utredningen torde yrkandena i motionerna
1:95 och 11:136, 1:100 och 11:130, 1:101 och 11:129, 1:417 och
II: 532 samt I: 423 och II: 536 vara tillgodosedda.
Åtgärder för att främja investeringar i u-länderna
I motionerna I: 479 av herr Holmberg in. fl. och II: 603 av herr Bohman
m. fl. hemställes om förslag till sådana ändringar i skattelagstiftningen att
det ekonomiska samarbetet med u-länderna underlättas.
Som utskottet tidigare framhållit (bet. nr 54/1966) kan det förhållandet
att Sverige saknar dubbelbeskattningsavtal med ett stort antal utvecklingsländer
motivera att man genom interna lagstiftningsåtgärder söker underlätta
investeringar och annan ekonomisk verksamhet i dessa länder. De regler
om en generell rätt till avräkning för utländsk skatt som antogs av förra
årets riksdag innebär otvivelaktigt att det viktigaste hindret mot svensk
industriell etablering i u-länderna undanröjts. De nya skatteavräkningsreglerna
torde nämligen ha medfört att förekommande dubbelbeskattning i förhållande
till dessa länder i flertalet fall upphävts.
Med hänsyn härtill och då svenska företag enligt gällande regler för beskattning
av inkomst av rörelse har stora möjligheter att finansiera investeringar
utomlands är utskottet inte berett att biträda skrivelseyrkandet i motionerna
I: 479 och II: 603.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
17
Bilaccisen
Den särskilda omsättningsskatten på motorfordon, den s. k. bilaccisen,
utgår för bl. a. personbilar med det antal kronor, som motsvarar 155 % av
det tal, som anger fordonets tjänstevikt uttryckt i kg. För bilar med högre
tjänstevikt än 1 600 kg utgår dessutom en tilläggsavgift med 195 kr. för
varje fullt femtiotal kg varmed tjänstevikten överstiger 1 600 kg.
I motionen II: 734 av herr Rubin yrkas att en särskild tilläggsavgift skall
uttas på personbilar, vilkas detalj handelspris överstiger 20 000 kr. Avgiften
bör utgöra 20 % av nämnda pris och beräknas av motionären medföra en
inkomstförstärkning på 40 milj. kr. Yrkandet får ses mot bakgrunden av
motionärens förslag i motionen II: 612 om väsentligt höjda anslag till den
internationella hj älpverksamheten.
Utskottet vill erinra om att bilaccisen den 1 januari 1966 höjdes med ca
4 % av detalj handelspriset för en bil av standardkaraktär. Med hänsyn till
den nyligen beslutade höjningen av den allmänna varuskatten, som även
utgår på nya personbilar, med 0,9 % och av motorfordonsskatten med 50 %
är utskottet inte berett tillstyrka en så väsentlig höjning av bilaccisen, som
motionären föreslagit. På grund härav och då förslaget inte heller är godtagbart
från teknisk synpunkt avstyrker utskottet bifall till motionen II: 734.
Oen särskilda varuskatten
Särskild varuskatt uttas fr. o. in. den 1 juli 1965 på choklad- och konfektyrvaror
samt på kemisk-tekniska varor med undantag av munvårdspreparat,
hudkrämer och schamponeringsmedel. Skatten utgår som en värdeskatt
med 50 % av varans beskattningsvärde. För choklad- och konfektyrvaror
utgöres detta värde av det lägsta priset från tillverkaren, medan för de
kemisk-tekniska varorna beskattningsvärdet utgöres av priset vid försäljning
till detaljist.
I motionen II: 735 av herr Rubin yrkas att särskild varuskatt skall utgå
på samtliga kemisk-tekniska preparat med 40 % av beskattningsvärdet och
att sådan skatt skall införas på grammofonvaror med 20 % av beskattningsvärdet
och på vissa flaskor med 5 öre per styck. Enligt motionärens uppgift
kan förslaget beräknas medföra en inkomstökning för staten på 75
milj. kr.
Nuvarande enhetliga skattesats för den särskilda varuskatten och omfattningen
av det skattepliktiga varuområdet fastställdes genom beslut av
1965 års riksdag i samband med höjningen av den allmänna varuskatten
från 6 till 9,1 %. Därvid avskaffades den särskilda varuskatten på vissa
kemisk-tekniska varor, socker, sirap och spelkort. Samtidigt upphävdes
även försäljningsskatten på grammonfonvaror. Dessa åtgärder står i överensstämmelse
med tidigare i olika sammanhang uttalade önskemål om en
avveckling av punktbeskattningen vid övergången till en generell indirekt
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
beskattning. Denna avveckling, som aktualiserats genom den successiva
skärpningen av den allmänna varuskatten, har med hänsyn till punktskatternas
statsfinansiella betydelse hittills endast kunnat genomföras etappvis.
Motionärernas förslag om en skärpning av den särskilda varuskatten
och ett återinförande av en redan avvecklad punktskatt ligger således inte
i linje med de aktuella strävandena att åstadkomma en mer enhetlig och
rationell utformning av skattesystemet. Därtill kommer att förslaget svårligen
kan genomföras utan en tidsödande teknisk överarbetning och samordning
med den nuvarande lagstiftningen på området. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen II: 735.
Frimiirksförsäljning till förmån för u-länderna
I motionerna I: 556 av herr Eric Carlsson samt II: 713 av herrar Jonasson
och Dockered ävensom i motionen 11:736 av herr Rubin yrkas riksdagsskrivelse
med begäran att postverket skall utge frimärken, brevmärken, helgkort
o. d. till förmån för biståndet till u-länderna. Motionären i den sistnämnda
motionen uppger att en sådan frimärksserie med tilläggsavgift
skulle kunna tillföra u-lijälpen ca 5 milj. kr.
Den svenska frimärksutgivningens inriktning på kvalitet i såväl konstnärligt
som tekniskt avseende har hittills begränsat antalet nya frimärksutgåvor
till ett fåtal varje år. Frimärken med tilläggsavgift har utgivits företrädesvis
i samband med nationella jubileer vid åtta tillfällen under 1900-talet. Konkurrensen om möjliga frimärksemissioncr för jubileums- och
andra ändamål är mycket stor och poststyrelsen har därför i stor utsträckning
tvingats avslå i och för sig beaktansvärda framställningar.
En frimärksutgivning med tilläggsavgift komplicerar självfallet redovisningen
inom postverket och torde f. ö. ligga utom postverkets egentliga verksamhetsområde.
Motionärerna torde även ha överskattat det ekonomiska
resultatet av en sådan frimärksutgivning. Utskottet betvivlar inte att ett
särskilt u-landsfrimärke kan ha en viss opinionsbildande verkan. Postverket
kan emellertid vid sin frimärksutgivning beakta gjorda framställningar
om utgivande av sådana frimärken. Med hänsyn därtill anser utskottet sig
inte ha anledning tillstyrka skrivelseyrkandet i motionerna I: 556 och II: 713
samt i motionen II: 736.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I) beträffande en speciell u-hjälpsavgift m.m.
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 164 av herrar Sörenson
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
19
och Johan Olsson samt 11:201 av herrar Wiklund i Stockholm
och Johansson i Växjö,
2) motionen II: 200 av herr Werner m. fl. samt
3) motionen II: 539 av herr Lundberg,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
II) beträffande avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor
till u-hjälp m. m.
A) att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
I: 95 av herr Blomquist och II: 136 av fru Sundberg
in. fl., 1:100 av herr Schött m. fl. och II: 130 av herr Gustafsson
i Borås m. fl., 1:101 av herr Svenungsson m. fl. och
II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl., I: 417 av herrar
Harry Carlsson och Per Jacobsson samt II: 532 av herr
Hamrin i Jönköping in. fl., ävensom I: 423 av herrar Thorsten
Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson
i Skärstad och Boo — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om skyndsam utredning rörande införande av rätt
till avdrag vid beskattningen för gåvor till u-hjälps- och
andra humanitära ändamål samt till kulturella, religiösa,
vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:95 av herr Blomquist
och II: 136 av fru Sundberg m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 100 av herr Schött m. fl.
och II: 130 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 101 av herr Svenungsson
m. fl. och II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.,
4) de likalydande motionerna 1:417 av herrar Harry
Carlsson och Per Jacobsson samt II: 532 av herr Hamrin i
Jönköping m. fl. samt
5) de likalydande motionerna 1:423 av herrar Thorsten
Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i
Skärstad och Boo,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan under punkt A hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd;
III) beträffande åtgärder för att främja investeringar i
u-länderna
att de likalydande motionerna 1:479 av herr Holmberg
m. fl. och II: 603 av herr Bohman m. fl., i vad motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
IV) beträffande bilaccisen
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
att motionen II: 734 av herr Rubin icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
V) beträffande den särskilda varuskatten
att motionen II: 735 av herr Rubin icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
VI) beträffande frimårksutgivning till förmån för u-lånderna
att
följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 556 av herr Eric Carlsson
samt II: 713 av herrar Jonasson och Dockered, samt
2) motionen II: 736 av herr Rubin,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Wärnberg*, Tage Johansson, Enar sson, Ottosson, Tistad,
Mattsson* och Alilmark*; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Asp, Eriksson i Bäckmora*,
Forsberg, Carlsson i Västerås, Larsson i Umeå, Lothigius, Dahlgren, Wiklund
i Härnösand* och öhvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) beträffande avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till u-hjälp
in. m.
av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark, herrar Wärnberg,
Tage Johansson, Brandt, Asp, Forsberg, Carlsson i Västerås och Wiklund
i Härnösand, vilka
dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 15 med
orden »Det torde» och slutar på s. 16 med orden »vara tillgodosedda», bort
ha följande lydelse:
»Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967 21
avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till olika allmännyttiga ändamål
upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling. Under åren
före och under det andra världskriget medgavs rätt till avdrag vid beskattningen
för bl. a. gåvor till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd
bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. Dessa medgivanden var emellertid
alla begränsade till tiden och föranledda av speciella förhållanden.
När frågan om införande av rätt till avdrag för gåvor till olika ändamål
under senare år varit föremål för behandling har från riksdagens sida uttalats,
att en sådan avdragsrätt innebär en avvikelse från grundläggande
principer i skattelagstiftningen och att främjandet av allmännyttiga eller
liknande ändamål bör ske, inte genom beredande av lättnader vid beskattningen,
utan genom direkta statliga bidrag.
En avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle medföra att det
stöd som lämnas blir svårbedömligt och ojämnt. Sådana ändamål, till
vilka inkomsttagare med större inkomster lämnar bidrag, blir gynnade på
grund av att sådana inkomsttagare till följd av marginalskatten har möjlighet
att med mindre personlig uppoffring stödja ändamål som anses behj
ärtansvärda. Att bidragens antal och storlek under sådana förhållanden
inte alltid skulle rätta sig efter ändamålets angelägenhetsgrad och behovets
storlek är uppenbart.
Därtill kommer att det inte torde vara möjligt att i författningstexten exakt
ange de institutioner eller sammanslutningar, till vilka bidrag med avdragsrätt
kan ges. Varje bestämmelse i sådan riktning av mera allmänt innehåll
skulle otvivelaktigt ge upphov till en mängd skattetvister. I vissa fall lämnas
bidrag till allmännyttiga ändamål under sådana former att det inte är
möjligt att kontrollera att bidragen utbetalats, exempelvis då bidrag lämnats
vid upptagande av kollekt eller liknande insamlingar. Bidrag lämnas också
ofta i form av medlemsavgifter till sammanslutningar, som arbetar för allmännyttiga
ändamål. Avdrag för sådan avgift medges inte enligt gällande
bestämmelser. Införande av avdragsrätt för vissa slag av medlemsavgifter
skulle ytterligare i hög grad komplicera skattelagstiftningen.
På grund härav och då införandet av en dylik avdragsrätt enligt utskottets
mening skulle strida mot planerna på en definitiv källskatt avstyrker utskottet
bifall till samtliga de ifrågavarande motionerna.»
dels ock ansett, att utskottet under punkt II bort hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1: 95 av herr Blomquist och
II: 136 av fru Sundberg m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 100 av herr Schött in. fl.
och II: 130 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 101 av herr Svenungsson
m. fl. och II: 129 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl.,
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
4) de likalydande motionerna 1:417 av herrar Harry
Carlsson och Per Jacobsson samt 11:532 av herr Hamrin
i Jönköping in. fl., ävensom
5) de likalydande motionerna 1:423 av herrar Thor sten
Larsson och Svanström samt II: 536 av herrar Johansson i
Skärstad och Boo,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
II) beträffande åtgärder för att främja investeringar i u-länderna
av herrar Enarsson, Ottosson och Lothigius, vilka ansett,
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med »Som
utskottet» och slutar med »och II: 603» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I motionerna erinras om att FN:s generalförsamling år 1965 enhälligt
antagit en rekommendation, vari bl. a. ingick en uppmaning till regeringarna
i de kapitalexporterande länderna att undvika åtgärder som hindrade eller
begränsade utflödet av kapital från sådana länder till u-länderna och att
vidtaga alla nödiga åtgärder för att främja strömmen av enskilda investeringar
i u-länder, exempelvis i form av befrielse från eller lättnader i beskattning
och genom investeringsgarantier för dem som investerade i u-länder
och genom stöd till utbildning av företagsledare och teknisk personal.
Motionärerna finner det med hänsyn till u-ländernas behov av investeringar
självklart att också vårt land bör vidta åtgärder för att underlätta
för svenska företag att kommersiellt och industriellt bidraga till att öka
takten i u-ländernas ekonomiska utveckling.
Utskottet delar denna motionärernas uppfattning. Som utskottet tidigare
framhållit (bet. nr 54/1966) kan det förhållandet att Sverige saknar dubbelbeskattningsavtal
med ett stort antal utvecklingsländer motivera att man
genom interna lagstiftningsåtgärder söker underlätta investeringar och annan
ekonomisk verksamhet i dessa länder. De regler om en generell rätt
till avräkning för utländsk skatt som antogs av förra årets riksdag innebär
blott ett steg på vägen för undanröjande av de hinder av skattemässig natur
som svensk industri möter när den önskar etablera sig i n-länderna. Utskottet
finner det exempelvis föga rimligt att skattefrihet eller skattelättnader,
som ett n-land beviljar främmande företagare för att locka dessa att investera
i utlandet, på grund av de svenska skattebestämmelserna skall tillfalla
icke det investerande svenska företaget utan svenska staten. I likhet
med vad som gäller i Västtyskland och som övervägs i Förenta Staterna
bör vidare investeringskostnader i ett u-land ge rätt till avdrag från investerarens
skattepliktiga inkomst i Sverige.
Utskottet vill av anförda skäl tillstyrka bifall till motionerna 1:479 och
II: 603.»
dels att utskottet under punkt III bort hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1967
23
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: 479 av herr Holmberg m. fl. och II: 603 av herr Bohman
m. fl., i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att förslag till
sådana ändringar i skattelagstiftningen förelägges riksdagen
att det ekonomiska samarbetet med u-länder underlättas.
Särskilt yttrande
beträffande åtgärder för att främja investeringar i u-länderna
av herrar Tistad, Mattsson, Ahlmark, Eriksson i Bäckmora, Larsson i
Umeå, Dahlgren och öhvall, vilka anfört följande:
»Vi anser att åtgärder bör vidtagas i syfte att stimulera svenska investeringar
i u-länderna. Skattereglerna för företag, som investerar i dessa länder,
är tämligen svåröverskådliga. Reglerna är i behov av förenkling och
förbättring. I första hand bör dubbelbeskattningsavtal med berörda länder
eftersträvas. Frågan om ytterligare utbyggnad av det vid fjolårets riksdag
beslutade avräkningsförfarandet bör tas upp till prövning. Vid sidan av en
reformering av skattereglerna bör garantiskyddet för svenska u-landsinvesteringar
förbättras. Vi har i motioner begärt förslag till årets höstriksdag
om införande av ett svenskt garantisystem för skydd av svenska investeringar
i u-länderna.»