Bevillningsutskottets betänkande nr i5 år 1967

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om befrielse för handikappade från bilskatt.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
I: 324, av herrar Göran Karlsson och Högström har hemställts, att möjlighet
till skattebefrielse för bil snarast öppnas för handikappade, som erhåller
bidrag av statliga medel enligt kungörelsen den 22 oktober 1965 (nr
544) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Länsstyrelse äger enligt 2 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt medge befrielse från skatteplikt för vissa slag
av motorfordon under förutsättning att ifrågavarande fordon ägs av höggradigt
invalidiserad person, som innehar körkort för förande av fordonet
och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning
är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets
ägare till följd av sin invaliditet icke erhålla körkort för förande av
fordonet, må länsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen likväl
medge befrielse, om ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av
fordonet för transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.
Närmare föreskrifter i fråga om tillämpningen meddelas av Konungen eller
den myndighet som Konungen bestämmer. Kungl. Maj :t har uppdragit
åt riksförsäkringsverket att, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
och medicinalstyrelsen, meddela sådana föreskrifter.

Enligt 6 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt
på motorfordon i vissa fall är fordon, vilket enligt bl. a. 2 § första
stycket c) bilskatteförordningen funnits vara frikallat från bilskatteplikt
eller vilket enligt 2 § andra stycket samma förordning av länsstyrelse befriats
från bilskatteplikt, även befriat från omsättningsskatt såvida inte
länsstyrelsen i samband med beslutet om skattebefrielse — då särskilda
skäl därtill är — förordnat att återbäring av erlagd omsättningsskatt ej
skall äga rum.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 15

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1967

Den som jämlikt nyssnämnda bestämmelser i bilskatteförordningen är
frikallad från skatteplikt är enligt förordningen den 25 november 1960 (nr
603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon berättigad till bidrag av
allmänna medel. Detta s. k. bensinskattebidrag är för helt år beräknat till
belopp, som motsvarar skatten för viss i förordningen angiven mängd bensin
eller brännolja — 480 resp. 340 liter.

Gemensamt för de återgivna bestämmelserna om skattelättnader för
handikappade är att som villkor härför uppställts att fordonet måste användas
för förvärvsverksamhet eller utbildning. I sådana fall kan även arbetsmarknadsstyrelsen
lämna bidrag till anskaffande av invalidbilar.

I den förevarande motionen påtalas den olikhet från skattesynpunkt som
uppkommer om en invalidbil anskaffas med statligt bidrag enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 22 oktober 1965 (nr 544) om statsbidrag till
vissa hjälpmedel för handikappade.

Enligt 3 § nämnda författning utgår statsbidrag även när den som ordinerats
motordriven invalidvagn i stället för sådan vagn erhållit kontantbelopp
för köp av invalidbil, under förutsättning att han efter ordinationen
köpt sådan bil, som han har rätt att föra själv, och icke erhållit statsbidrag
till denna i annan ordning. Statsbidrag utgår endast för invalidvagn
som ordinerats av vissa i kungörelsen angivna tjänsteläkare. I fråga om
inköp av invalidbil utgår statsbidrag med belopp som motsvarar kontantbeloppet
i den mån detta icke överstiger skälig kostnad för anskaffande av
motordriven invalidvagn. Denna kostnad uppskattas f. n. till 2 000—2 300
kr.

Frågan om en översyn av de handikappades förhållanden i vad avser vägtrafikbeskattningen
ingår i uppdragen för två under 1965 tillsatta utredningar,
nämligen bilskatteutredningen och handikapputredningen. I direktiven
för bilskatteutredningen anförs i denna fråga följande.

Redan i det föregående nämnde jag att utredningen bör se över reglerna
om möjlighet till befrielse från automobilskatt. Bland dessa regler finns
särskilda bestämmelser rörande handikappade. Även beträffande drivmedelsbeskattningen
tillämpas särskilda bestämmelser för denna kategori. De
sistnämnda bestämmelserna är utformade som ett provisorium. Utredningen
bör eftersträva en lösning för de handikappades vidkommande av mer
definitiv karaktär. Möjligheterna att tillgodose de handikappade genom
andra former av sociala förmåner bör därvid undersökas.

Frågan behandlas utförligare i direktiven för handikapputredningen, ur
vilka följande avsnitt är hämtat.

Utöver den invaliditetsersättning som inom folkpensioneringens ram kan
utgå till vissa handikappade finns flera olika former av ekonomiskt stöd för
anskaffning och drift av invalidbilar. Arbetsmarknadsstyrelsen kan från
anslaget till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl.
lämna bidrag till anskaffande av invalidbilar för handikappade, som är beroende
av bil för sitt arbete eller sin yrkesutbildning. Vidare kan genom anslaget
till bidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl. erhållas trehju -

3

Bevillningsutskottets betänkande nr to år 1967

liga mopeder, s. k. invalidvagnar. I stället för invalidvagn kan den handikappade
få ett motsvarande kontantbelopp för inköp av invalidbil. Höggradigt
rörelsehindrad kan befrias från fordonsskatt och även få återbäring
av erlagd omsättningsskatt (den s. k. bilaccisen) för fordonet. De som befriats
från fordonsskatt kan få bidrag av staten med belopp motsvarande
skattekostnaderna för en viss mängd drivmedel. Utredningen bör företa eu
översyn av dessa olika bestämmelser om bidrag till anskaffande och drift
av invalidfordon och pröva ändamålsenligheten av de ifrågavarande bestämmelserna.
Därvid bör utredningen även pröva huruvida nu utgående skatterestitutioner
lämpligen bör omläggas till ett stöd i form av direkta bidrag.
Utredningen bör i hithörande frågor samråda med bilskatteutredningen.

Utredningen bör även uppmärksamma andra frågor rörande de handikappades
resor och transporter. Utredningen bör också vara oförhindrad att
föreslå andra åtgärder som syftar till att bryta de handikappades isolering.

Enligt uppgift från de nämnda utredningarna har överenskommelse träffats
om att handikapputredningen i första hand skall behandla de vägtrafikbeskattningsfrågor
som rör handikappade.

Motionen

Motionärerna konstaterar att handikappade personer med ortopediska
skador kan efter läkarordination erhålla bidrag av statliga medel enligt förordningen
om bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade för anskaffande
av motordriven invalidvagn. Bidraget kan utbytas mot ett kontant belopp
för inköp av personbil. Denna bidragsmöjlighet utnyttjas företrädesvis
av sådana handikappade, som av olika skäl inte har någon kvarstående
förmåga till yrkesutbildning eller förvärvsarbete. Till denna bidragsform
är också de handikappade hänvisade, som på grund av arbetets förläggningtill
bostaden eller dess närhet inte uppfyller villkoren för bidrag av näringshjälpmedel
genom arbetsmarknadsstyrelsen. Förhållandena gäller även en
handikappad husmor. Tillgången till det tekniska förflyttningsmedel, som
bilen i dessa särskilda sammanhang utgör, innebär att en husmor i väsentlig
utsträckning själv kan sköta och taga ansvar för de arbetsuppgifter, som
normalt ankommer på henne.

Befrielse från motorfordonsskatt för invalidfordon kan endast komma
i fråga då den handikappade är beroende av bil för sin yrkesutbildning eller
sitt förvärvsarbete. Då förut nämnda bilägare, oaktat sin kvalificerade medicinska
situation, inte uppfyller bestämmelserna i denna del måste den
handikappade följaktligen erlägga de skatter för bilen som gäller i allmänhet.
Det är naturligt att denna grupp handikappade anser sig synnerligen
ogynnsamt bedömd i detta sammanhang i jämförelse med vad som gäller
för personer, som kan arbetsrehabiliteras eller som råkar ha sin arbetsplats
på tillräckligt långt avstånd från bostaden.

Ofta torde även förhållandet vara att denna grupp handikappade har för -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1967

tidspension och i övrigt har svaga ekonomiska förutsättningar att svara för
en bils driftkostnader. Det torde av denna anledning, utöver den sociala
gränslinje mellan handikappade som förordningen om skattebefrielse uppställer,
finnas starka ekonomiska skäl för att itrågavarande handikappade
även får möjlighet till skattebefrielse. Kostnaderna härför blir ringa då antalet
bilar, till vilka bidrag hittills lämnats genom medicinalstyrelsens försorg,
kan uppskattas till högst 400.

Handikapputredningen och bilskatteutredningen har i uppdrag att överse
reglerna för skattebefrielse för fordon, som ägs av handikappade. Starka
skäl talar dock enligt motionärernas mening för att man i avvaktan på
dessa utredningars förslag utformar provisoriska bestämmelser för skattebefrielse
av i motionen avsedda bilar.

Utskottet

Enligt bestämmelserna om bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade
kan en handikappad under vissa förutsättningar erhålla kontantbidrag för
inköp av personbil, motsvarande kostnaden för en motordriven invalidvagn.
Som förutsättning härför gäller bl. a. att invalidvagn skall vara behövlig
av ortopediska skäl. För bil som inköps med sådant bidrag medges
inga skattelättnader.

I den förevarande motionen hemställs att sådana handikappade, som erhåller
de angivna bidragen för inköp av bil, även skall komma i åtnjutande
av de skatteförmåner som gäller för invalidbil —• befrielse från bilaccis
och fordonsskatt samt viss ersättning för skatten på använd mängd drivmedel
-—- trots att hilen i dessa fall inte används för transport till förvärvsarbete
eller utbildning. Till stöd för yrkandet åberopas bl. a. att de handikappade
varom här är fråga anser sig synnerligen ogynnsamt bedömda i
jämförelse med vad som gäller för dem som kan arbetsrehabiliteras. Vidare
hänvisas till att de under senare tid beslutade skärpningarna av bilbeskattningen
ytterligare bidragit till att försämra denna grupps från början svaga
ekonomiska förutsättningar för att svara för en bils driftkostnader.

Utskottet har i likartat sammanhang tidigare haft anledning att från
principiella synpunkter ifrågasätta om inte stöd åt handikappade bör ske
på annat sätt än genom skattelättnader. Denna ståndpunkt, som utskottet
vidhåller, har även kommit till uttryck i direktiven för de två utredningar
som f. n. överser dessa spörsmål i deras större sammanhang, nämligen bilskatteutredningen
och handikapputredningen. Som framgår av den tidigare
lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser m. m. kommer den av
motionärerna aktualiserade frågan att i första hand behandlas av handikapputredningen.

I fråga om de grupper av handikappade som avses i motionen kan först

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1967 5

konstateras, att anledningen till att de inte kan komma i åtnjutande av
skattebefrielse är att de inte använder bilen för transport till arbete eller
utbildning. Det kan givetvis ifrågasättas om detta villkor för skattebefrielse
alltjämt bör äga giltighet. I direktiven för handikapputredningen talas nämligen
även om allmänna åtgärder för att bryta de handikappades isolering.
Om man vill tillgodose ett sådant syfte genom skattelättnader frångår man
emellertid helt de principer som hittills tillämpats i fråga om skattebefrielse
och s. k. bensinskattebidrag. Utskottet anser därför att de nuvarande reglerna
inte bör rubbas utan mycket starka skäl, i synnerhet som hela frågekomplexet
rörande de handikappades transporter kan väntas få en samlad lösning
inom en relativt nära framtid. Den i motionen föreslagna åtgärden
förtjänar visserligen enligt utskottets mening beaktande i och för sig.
Den är dock behäftad med den svagheten att den endast gynnar en viss
grupp av handikappade, nämligen de som har behov av ortopediska hjälpmedel,
men utestänger andra grupper, exempelvis de som är invalidiserade
på grund av hjärt- och kärlsjukdomar. Med hänsyn härtill och till att handikapputredningen
i fråga om de handikappades transportproblem beräknas
kunna framlägga förslag, som väntas resultera i lagstiftning vid 1968 års
riksdag, anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 324 av herrar Göran Karlsson och Högström
om befrielse för handikappade från bilskatt icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve
Nilsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Paul Jansson, Sundin,
Tistad och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,
Forsberg, Enskog och Hammarsten.

MARCUS BOKTR. STHLM1967 6 70028