Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1967
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder mot ocker vid
försträckning.
I en till allmänna beredningsutskottet hänvisad motion, II: 104, av herrar
Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam och allsidig utredning
av den s. k. grå kreditmarknaden i syfte att genom effektiva åtgärder
mot ocker vid försträckning åstadkomma en sanering på området samt om
att för riksdagen framlägges de förslag som utredningen föranleder.
Motionärerna erinrar om att tidigare förslag om utredning angående åtgärder
mot ocker trots tillstyrkanden av flertalet remissinstanser avslagits
av riksdagen med motivering att en utredning inte skulle leda till effektiva
åtgärder.
I motionerna anföres vidare vissa synpunkter angående den ökande omfattningen
av ockerverksamheten och angående svårigheterna att uppdaga
ockerbrott. Anledning till att låntagare godtar ockerräntor är i regel ekonomiskt
nödläge på grund av sjukdom eller andra svårigheter. Många tragedier
i form av splittrade hem, alkoholism in. m. har följt med ocker.
Ingenting tyder på att bestämmelserna om straff för ocker skulle ha någon
förebyggande effekt. Kraftåtgärder behövs för att sanera den s. k. grå
kreditmarknaden. En utredning bör tillsättas.
Motionärerna anger icke riktlinjer för en sådan utredning men nämner
behovet av viss kontroll över all yrkesmässig utlåning, till vilken utlåning
via annonser i tidningarna bör räknas. Skärpta straff kan vidare vara lämpliga.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från Föreningen Sveriges
åklagare, som erinrar om att tidigare möjligheterna diskuterats bl. a.
att på ockerområdet införa ett oaktsamhetsbrott och omvänd bevisbörda
med avseende på den misstänktes kunskap om målsägandens situation.
Föreningen anför fortsättningsvis följande.
Båda dessa lösningar av frågan äro emellertid tvivelaktiga ur principiell
synpunkt. Enligt föreningens mening bör stor restriktivitet iakttagas när
det gäller att straffbelägga culpöst handlande inom förmögenhetsrätten. Införandet
av omvänd bevisbörda för ett brott av den synnerligen allvarliga
art, som det här gäller, skulle vara stötande för det allmänna rättsmedvetandet.
Behandlingen av nämnda motion av år 1962 ledde ej till någon åtgärd
med avseende på lagstiftningen om ocker.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 5
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1967
Med hänsyn till vad som ovan anförts och till att det icke efter 1962 inträffat
något, som leder till ändrad syn på hithörande frågor, synes utredning
rörande behovet av ändrade straffbestämmelser på detta område icke
vara befogad.
Föreningen finner alltså att rättelse icke torde kunna vinnas genom eu
ändrad konstruktion av ockerbrottet. De i årets motion påtalade missförhållandena
äro emellertid allvarliga, och det är föreningens förvissning att
åklagare och kriminalpolis inom ramen för sina resurser skall ägna oförminskad
uppmärksamhet åt dessa problem.
Det synes slutligen tveksamt, om det är möjligt att genom en utredning
kartlägga den så kallade grå kreditmarknaden. Oavsett hur det förhåller
sig därmed anser sig föreningen icke böra ingå på frågan, i vad mån det
av rent näringspolitiska skäl finnes anledning till ytterligare speciallagstiftning
i fråga om kreditmarknaden.
Utskottet
Det i motionen upptagna spörsmålet om utredning angående åtgärder
mot ockerverksamheten har behandlats av utskottet med anledning av vid
1962 och 1963 års riksdagar väckta motioner (utlåtandena nr 40/1962 och
nr 5/1963). Utskottet upptog därvid till prövning bl. a. vissa i motionerna
eller remissyttrandena berörda förslag till åtgärder, vilka förslag delvis återfinns
i den nu föreliggande motionen. Utskottet fann således på anförda
skäl att ett system med tillståndstvång, kontroll och uppgiftsskyldighet
m. m. icke torde bli ett verkningsfullt medel i kampen emot ockerverksamheten
men att det för såväl de lojala långivarna som berörda myndigheter
skulle medföra onödigt, administrativt krångel. Icke heller fann sig utskottet
kunna biträda förslag om en omprövning av de straffrättsliga bestämmelserna
i fråga om ockerbrott. Bestämmelserna hade nyligen prövats i samband
med förslaget till brottsbalk. Däremot fann utskottet sannolikt att resurser
för en utvidgad och intensifierad polis- och åklagarverksamhet i fråga
om ockerbrotten skulle kunna få effekt inte minst när det gäller de i detta
sammanhang viktigaste syftena, nämligen att förebygga sådana brott och
att bemästra de vid denna brottstyp särskilt påtagliga svårigheterna att
frambringa tillräcklig bevisning. Av yttrandena framgick att myndigheterna
uppmärksammat spörsmålet, och utskottet ansåg det kunna förutsättas
att tanken på en förstärkning av polisens och åklagarmaktens resurser
komme att fullföljas, varför någon särskild utredning i ämnet icke syntes
påkallad av denna anledning.
Utskottets majoritet föreslog att motionerna icke skulle föranleda någon
åtgärd medan i reservationer hemställdes om bifall till motionerna. Riksdagen
godkände majoritetsförslagen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om ockerverksamhetens allvarliga
konsekvenser för de enskilda och för samhället. Såvitt utskottet kunnat
finna har emellertid sedan frågan senast behandlades av riksdagen icke
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1967
inträffat något som bör föranleda ändrat ställningstagande till spörsmålet
om utredning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att bestämmelserna
i straffbalken (9 kap. 5 §), vilken trätt i kraft den 1 januari 1965,
innebär en viss skärpning av vad som tidigare gällt beträffande ocker så
till vida som för grov brottslighet stadgats ett minimistraff på sex månaders
fängelse. Straffskärpningen kan särskilt antagas få betydelse vid yrkesmässigt
ocker.
Utskottet får med hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att motion II: 104 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 fehruari 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson,
Axel Kristiansson, Hedlund, fru Hultell, herr Helge Karlsson*, fru
Diesen, herr Svanström*, fru Landberg och herr Wirtén;
från andra kammaren: herrar Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson
i Kungälv, Lundmark*, Wikner, Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille,
Gustafsson i Uddevalla, Hyltander*, Andersson i Örebro, Wiklund i Härnösand
och Thylén.
* Ej närva rande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Skoglösa, Axel Kristiansson, Svanström och Larsson i Borrby,
vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hade vid 1962 års riksdag till behandling en motion med samma
yrkande och med i allt väsentligt samma innehåll i övrigt som den nu föreliggande.
I sitt utlåtande över motionen (nr 40/1962), vilket avgavs efter en
rätt omfattande remissbehandling av frågan, varvid majoriteten av remissinstanserna
förordade utredning, framhöll utskottet bl. a. vikten av att frågan
om möjligheterna att bekämpa ockerverksamheten ägnades uppmärksamhet.
I utlåtande över motioner i samma ämne vid 1963 års riksdag vidhöll
utskottet denna uppfattning (utlåtande nr 5/1963).
Såsom framhållits i den föreliggande motionen har ockerverksamheten
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1967
under de senare åren ökat i betydande omfattning. Denna brottsliga verksamhet
är en allvarlig företeelse i dagens samhälle med stora sociala skadeverkningar.
Utskottet anser det därför angeläget, att effektivare åtgärder
kommer till stånd mot ockerverksamheten.
Naturligtvis är det ytterligt svårt att komma till rätta med ockerverksamheten.
Svårigheterna får emellertid inte utgöra hinder för att möjliga ågärder
prövas. En utredning i hithörande spörsmål är enligt utskottets mening
angelägen. Genom en allsidig utredning bör man bl. a. kunna få en klarare
bild av verksamhetens omfattning och de former, under vilka den be»
drives. Vid utredningen bör i motionen angivna möjligheter övervägas,
såsom en effektiv kontroll och tillsyn av all yrkesmässig utlåning och vissa
ändringar av nuvarande straffbestämmelser i fråga om ocker. Över huvud
taget bör utredningen syfta till att komma till rätta med den s. k. grå kreditmarknaden.
Den enskilde medborgaren bör ha rätt att kräva att samhällets
resurser ställs till förfogande i kampen mot ockerverksamheten.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen med bifall till motionen II: 104 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam och allsidig
utredning av den s. k. grå kreditmarknaden i syfte att
genom effektiva åtgärder mot ocker vid försträckning åstadkomma
en sanering på området samt om att för riksdagen
framlägges de förslag som utredningen föranleder.
ESSELTE AB, STHLM 07
714615