Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av motioner om anläggande av pipe-lines.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna
1: 368 av herr Eric Carlsson och herr Fälldin samt II: 462 av herr Eliasson
i Sundborn m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om en förutsättningslös utredning angående anläggande av
pipe-lines i Sverige i enlighet med vad i motionerna anförts.
Motionerna
t motionerna anföres, att den svenska energiförbrukningen har ökat
avsevärt under de senaste åren. Oljan har kommit att få allt större betydelse
för vårt land. Enligt koncentrationsutredningens betänkande Oljebranschen
(SOU 1966:21) ökade under åren 1955—1964 förbrukningen
av olja med tio procent per år. 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1)
framhöll att den förutsedda samhällsutvecklingen kunde väntas föra med
sig att förbrukningen av energi ökar även i framtiden. Utredningen ansåg
att detta kunde väntas dra med sig bl. a. en ökning av importen av oljeprodukter
från 17 milj. kubikmeter 1963 till över 25 milj. kubikmeter 1970
och omkring 35 milj. kubikmeter 1975. Den förbrukade oljevolymen skulle
sålunda mer än fördubblas från 1963 till 1975.
Motionärerna framhåller, att det är av utomordentligt stor betydelse att
oljan kan transporteras inom landet till så låga priser som möjligt. Hittills
har huvudsakligen tåg, bil och båt använts som transportmedel. I andra
delar av världen har man emellertid sedan länge begagnat sig av rörledningar
(pipe-lines), och på senare år har man även i Europa tagit i bruk
anläggningar för detta ändamål. Bl. a. går en ledning från Trieste till Ingolstadt
i Västtyskland. Från denna bygges en anslutningsledning från Wildon
söder om Graz i Österrike till wienområdet. Trieste-Ingolstadt-ledningen hav
en längd av 500 km. En annan rörledning för olja går från den franska
hamnstaden Lavéra nära Marseille till Karlsruhe i Västtyskland. Den
mäter omkring 760 km.
Tidigare har rörledningar av denna art aktualiserats även i vårt land.
Sålunda framlades i början av andra världskriget förslag beträffande en
ledning för bensin från Uddevalla till Västerås. Förslaget föranledde emellertid
inte någon åtgärd. 1946 tillsatte chefen för handelsdepartementet en
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr 40
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr tO år 1967
utredning för att studera de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för
en oljeledning från västkusten till hamn i Östersjön eller Mälaren och
därmed förknippade spörsmål. 1948 avlämnade utredningsmannen ett betänkande.
Bl. a. med hänvisning till frågan om oljans möjligheter att konkurrera
med kolet och ovissheten om utsikterna att över huvud taget kunna
importera olja i önskad utsträckning föreslog utredningen att beslut då ej
skulle fattas rörande oljeledningen utan att frågan togs upp till omprövning
vid en senare tidpunkt då man bättre kunde överblicka läget på den
internationella oljemarknaden. I betänkandet konstaterades emellertid att
kostnaderna för transport i ledning skulle — vid de transportmängder
som låg till grund för beräkningarna — avsevärt understiga statens järnvägars
dåvarande frakttaxor för bensin och oljor.
Motionärerna anför, att starka skäl talar för att frågan om rörledningar
för olja i vårt land blir föremål för förnyad utredning. 1946 års oljeledningsutredning
anförde, att en avsevärd del av den beräknade efterfrågan
på eldningsolja kunde komma att bortfalla genom att oljan ersattes med
kol som industribränsle. Så har det emellertid inte blivit. Vidare ansåg utredningen,
att förbrukningen av olja för uppvärmning av fastigheter ägde
blott mindre betydelse för den totala konsumtionens storlek i ifrågavarande
delar av landet. Även denna uppfattning har emellertid vederlagts av utvecklingen.
Avseende måste även fästas vid att tankfartygstonnaget under senare
år undergått en påtaglig strukturell förändring. Från 1956 till 1965 ökade
den genomsnittliga fartygsstorleken från 15 500 ton dw till närmare
26 000 ton dw. Särskild uppmärksamhet måste i detta sammanhang ägnas
utvecklingen mot mycket stora fartyg. Redan nu använder man sig av
fartyg på betydligt över 100 000 ton dw, men planer på flerdubbelt större
enheter föreligger. För att fartyg av sådan storleksordning skall kunna
användas krävs betydande investeringar i hamnar och kaj anläggningar.
Följden härav skulle bli en koncentration av sjöfarten av detta slag till ett
mycket ringa antal hamnar.
Motionärerna framhåller, att ett av problemen vid transport av olja med
hjälp av rörledningar är att oljans konsistens påverkas av klimatiska förhållanden,
vilket gör att vissa trögflytande oljor kan vålla svårigheter.
Komplikationer av detta slag torde emellertid kunna undvikas, om man
transporterar råolja och raffinerar denna inom förbrukningsområdet. Utvecklingen
i Europa under senare år visar att allt fler raffinaderier förlägges
inne i landet och ej vid kusten. Vidare har en omlokalisering av
raffinaderierna skett från produktionsområden till rena konsumtionscentra.
I stället för att bygga ut kapaciteten i Mellersta Östern har man
i stor utsträckning valt att anlägga raffinaderier bl. a. i de viktigaste västeuropeiska
konsumentländerna. Koncentrationsutredningen har anfört att
överväganden beträffande transport- och lagringskostnader troligen har
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ''iO år 1967
3
spelat en viktig roll för denna utveckling. Ett rationellt utnyttjande av
pipe-Iines och tankfartyg kräver stora laster, varför uppdelningen i färdigprodukter
bör ske nära förbrukningsområdena. Emellertid står utvecklingen
i detta avseende i vårt land i stark kontrast till förhållandet i övriga
delar av Västeuropa. Självförsörjningsgraden med raffinerade produkter
är låg, och raffineringskapaciteten har inte hållit sin andel av den snabbt
växande oljekonsumtionen.
Genom att raffinera oljan i konsumtionsområdet undgår man vidare vid
transport genom rörledningar de eventuella svårigheter som det kan innebära
att ha att göra med olika typer av oljor. Även ur försvarssynpunkt
torde denna metod att frakta olja vara att föredraga. Raffinaderier i inlandet
torde bli mindre sårbara än sådana som ligger vid kusten.
Oljetransport genom rörledningar skulle vidare medverka till att avlasta
vägarna en del av den tunga trafiken. Det är angeläget att de stora
investeringarna i kommunikationsleder kan hållas tillbaka genom val av
andra transportmetoder.
Kostnaderna för rörledningarna beror givetvis i hög grad av terrängoch
grundförhållandena. Den ovannämnda ledningen från Trieste över
Alperna till Ingolstadt uppges ha kostat ca 2 miljoner kr. per kilometer.
Diametern på denna ledning är 100 centimeter. Gjorda beräkningar tyder
på att de aktuella anläggningskostnaderna i vårt land skulle vara 500 000
kr. per kilometer om man räknar med en diameter av 50 centimeter.
Motionärerna föreslår att en ny utredning görs om möjligheterna att
forsla olja genom rörledning exempelvis från västkusten till inlandet.
Yttranden
Utskottet har inhämtat yttranden från kommerskollegium — som även
överlämnat yttranden från Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare — överbefälhavaren och försvarets
intendenturverk och har vidare berett Svenska Petroleum Institutet, Sveriges
industriförbund och Oljekonsumenterna-OK tillfälle att yttra sig.
Stockholms handelskammare anför, att det vid tidigare utredningar i
frågan har kunnat konstateras att de förutsättningar, som skulle medföra
att oljetransporter i pipe-lines bleve billigare än andra transportmetoder,
inte synes föreligga i vårt land. Erfarenhetsmässigt har, med
Sveriges geografiska förutsättningar, oljetransporter med båt till eller i
närheten av större oljekonsumenter ställt sig billigast. Därtill kommer
avsaknaden här i landet dels av industrikoncentrationer av den storleksordning,
som påträffas i exempelvis Centraleuropa, dels även av ett inlandsraffinaderi
av sådana dimensioner, som skulle krävas vid anläggning av
1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 samt. Nr hO
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967
en råoljepipe-line. Nuvarande tendenser inom näringslivet ger ej stöd för
något antagande att dessa förhållanden kominer att ändras under överskådlig
tid. Då lönsamhetsförutsättningar för tillkomsten av råoljepipelines
i Sverige sålunda torde saknas, avstyrker handelskammaren den
föreslagna utredningen.
Liknande uppfattning redovisas av Skånes handelskammare, som även
avstyrker bifall till motionerna.
Handelskammaren i Göteborg anför, att det med hänsyn till den långa
tid, som förflutit sedan frågan om pipe-lines för oljetransport inom Sverige
senast var föremål för offentlig utredning, förefaller i och för sig befogat
att en förnyad förutsättningslös utredning kommer till stånd. Förutsättningarna
för vår energiproduktion har under denna tid förändrats avsevärt,
och även på transportväsendets område har utvecklingen medfört
väsentliga förskjutningar. Handelskammaren vill därför icke motsätta sig,
att frågan nu blir föremål för en förnyad utredning. I anslutning till de i
motionerna framförda synpunkterna erinrar handelskammaren emellertid,
att självförsörjningsgraden med raffinerade produkter kommer att öka
avsevärt sedan Shell-Koppartransraffinaderiet fått sin pågående utbyggnad
klar och det nya BP-raffinaderiet i Torslanda blivit färdigt. Handelskammaren
återger följande siffror:
1966 1968
Miljoner ton/år Raffinaderikapacitet 4,4 10,9
» m3/år Produktimport 19,2 19,0
Handelskammaren framhåller, att frågan om fördelar resp. nackdelar
i ekonomiskt avseende med råoljepipe-lines jämfört med produkt-pipelines
måste beaktas vid en eventuell utredning. Härvid bör observeras, att
raffineringskostnaderna är lägre vid kusten, där större raffinaderier kan
byggas, än vid placering i inlandet.
Handelskammaren framhåller slutligen, att analogier beträffande pipelines
mellan förhållandena på den europeiska kontinenten och i Sverige
bör göras med mycket stor försiktighet, eftersom de geografiska förutsättningarna
är mycket olika. Stora delar av vårt land kan utmärkt väl nås
sjövägen med relativt stora fartyg. Lederna i Trollhätte kanal och till Mälaren
ger här möjlighet att väl försörja även i inlandet belägna industricentra
med olja och oljeprodukter.
Svenska Petroleum Institutet anför bl. a. följande:
Frågan om oljeledningar i Sverige har varit föremål för ett flertal överväganden.
Senast har Kungl. Maj :t den 13 maj 1966 förordnat om tillsättande
av en utredning rörande lagstiftning om anläggande och utnyttjande
av rörledningar för transport av olja m. in. Inom den sålunda tillsatta
utredningen har preliminärt diskuterats behovet av oljeledningstrans
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr AO år 1967 5
porter i vårt land. Härvid har bl. a. framkommit att ekonomiska förutsättningar
— även med de ökade oljemängder, som numera konsumeras
i Sverige — knappast föreligger för ett sådant ledningsnät, som på andra
håll i världen visat sig rationellt. Anledning härtill är, att med vårt lands
speciella geografiska förutsättningar ingen hittills använd transportmetod
visat sig billigare än att utan omlastningar transportera petroleumprodukter
i stora fartyg till förbrukningsorten eller dess omedelbara närhet. Det är
att märka, att ingen stor förbrukningsplats ligger längre än 15—20 mil
från närmaste oljehamn.
Institutet uttalar vidare, att fartyg med mycket stor lastkapacitet användes
uteslutande för råoljetransporter. Om investeringar skall ske i ett
pipe-linenät för råolja, är förutsättningen att i ledningens andra ände
finnes dels raffinaderikapacitet, dels ock befolkningscentra och koncentrerade
industriområden, där de raffinerade produkterna kan användas utan
långa ytterligare transporter. Eftersom vårt land saknar inlandsraffinaderi
och någon koncentrerad inlandsmarknad av tillräcklig storleksordning
icke torde kunna förväntas inom överblickbar tid, synes förutsättningar för
råoljepipe-lines icke föreligga hos oss.
Institutet upplyser, att beräkningar angående kostnaderna för en produktledning
från Göteborg till Örebro/Västerås utfördes 1964 av intresserade
oljeföretag. Lönsamheten för ett sådant projekt visade sig dock vara
alltför svag, fastän man utgick från fortsatt ökad efterfrågan och från att
hela kvantiteten pumpbara oljor skulle transporteras genom den föreslagna
oljeledningen.
Institutet avstyrker bifall till motionerna.
Kommerskollegium ansluter sig i allt väsentligt till vad handelskamrarna
och Svenska Petroleum Institutet anfört och uttalar vidare, att det ej torde
ligga i linje med vare sig det enskilda näringslivets strävanden eller den
aktuella statliga lokaliseringspolitiken att i mellersta Sveriges inland skapa
områden med så stor folktäthet och stark koncentration av industrier som
synes nödvändiga för att göra det av motionärerna ifrågasatta pipe-linessystemet
företagsekonomiskt försvarligt. Det är vidare uppenbart att såväl
själva rörledningarna för råolja som de raffinaderier i inlandet vilka skulle
ingå i systemet kräver stora kapitalinvesteringar. Den knapphet som råder på
kapitalmarknaden gör en noggrann avvägning mellan olika behov särskilt
angelägen. Kollegium finner tveksamt om projektet är godtagbart från
samhällsekonomisk synpunkt.
Enligt kollegiets mening bör de risker för skador på vattentillgångarna
som följer med rörledningsdrift också beaktas. Det bör bl. a. uppmärksammas
att olj ef öroreningar i grundvatten hör till de mest svårbemästrade
problemen på detta område. Med hänsyn till de stora ansträngningar som
numera göres för att hindra vattenföroreningar och som bl. a. lett till skärpt
lagstiftning bör icke utan starka skäl ifrågakomma att vattentillgångarna
utsättes för de ytterligare faror som ett pipe-linessystem innefattar.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967
Kollegium erinrar om att kanaltrafikutredningen, som tillkallats år 1961
för att verkställa en trafikekonomisk utredning om godstransporterna
mellan väner- och vätterområdena samt västkusten, enligt sina direktiv
skall söka klargöra hur de tyngre transporterna från samhällsekonomisk synpunkt
bör fördelas mellan sjöfart, järnväg och landsväg. Härvid skall utredningen
bl. a. pröva möjligheterna att lägga om oljetransporterna till
befordran genom rörledningar. Eu sådan prövning har skett, och resultatet
kommer att framläggas i utredningens betänkande, som är att förvänta
inom den närmaste tiden. I proposition nr 191 till 1963 års riksdag angående
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken uttalade föredragande
departementschefen bl. a. att de slutsatser utredningen kommer till och de
överväganden den redovisar bör kunna tillämpas inte endast på de frågor
som utredningen är direkt inkopplad på.
Kollegium framhåller slutligen att den betydande uppmärksamhet som
från det allmännas sida ägnas kanaltrafiklederna, vägnätet och hamnväsendet
kan komma att bättre tillgodose bl. a. intresset av en rationell
transportförsörjning beträffande oljan.
Kollegium anser att tillräckliga skäl för närvarande saknas att utreda
den av motionärerna väckta frågan.
Överbefälhavaren uttalar bl. a. följande:
Ur konsumentsynpunkt föreligger ingen skillnad mellan krigsmaktens
och övriga konsumenters intressen. Om anläggande av pipe-lines kan medföra
billigare och mindre personalkrävande transporter, förenklad distribution
samt minskad belastning på övriga kommunikationer är detta till
fördel även för krigsmakten.
Beredskapslagringen i fred av färdiga petroleumprodukter är av stor
betydelse för krigsmaktens möjligheter att verka i krig. De lagringsresurser
som uppkommer vid raffinaderier är därvid icke oväsentliga. Med raffinaderier
i inlandet kan dessa lagringsresurser kanske ges en ur skydds- och
transportsynpunkt gynnsam lokalisering. Krigsmaktens förbrukningsområden
i krig sammanfaller dock ej med näringslivets förbrukningsområden
i fred, vilket ur beredskapssynpunkt är ogynnsamt.
Ur skyddssynpunkt har dock frågan flera aspekter. Installationer för
produktion och distribution av petroleumprodukter är lönande mål för en
angripares bekämpning. Med dagens stridsmedel kan bekämpning aldrig
helt avvärjas.
Långa rörledningar är, liksom t. ex. kraftledningar, svåra att skydda mot
olika former av bekämpning. Inte minst risken för sabotage kan i krig
kräva att omfattande resurser avdelas för bevakning och reparation av
rörledningarna.
Svårigheten att skydda produktionsresurserna för petroleumprodukter
mot bekämpning kommer således sannolikt icke att i avgörande grad
minska genom att förlägga dem till inlandet och ordna råvaruförsörjningen
med pipe-lines. Om man med pipe-lines kan öppna nya importvägar för
petroleumprodukter, skulle emellertid fördelar för vår försörjning under
avspärrning och krig kunna uppnås. Importen under krig bör från krigsmaktens
synpunkt som hittills inriktas på färdigprodukter.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr W år 1967 7
Jag vill dock framhålla att jag icke bedömer att behovet av lagrade färdiga
produkter kommer att minska genom en utbyggnad av pipe-lines och
raffinaderier. Väsentligt för krigsförsörjningen är också att nuvarande
lossnings-, lagrings- och distributionsresurser för färdiga petroleumprodukter
bibehålies.
Försvarets intendenturverk erinrar om 1965 års långtidsutrednings bedömning
av förbrukningens utveckling fram till år 1975 och anför vidare:
En sådan kraftig ökning av oljeförbrukningen under så kort tid kommer
att ställa stora krav på lagringsresurser och distributionsapparat. Härvid
måste fråga uppkomma hur landsvägs- och järnvägsnätet skall kunna
uppta en sådan ökning av transportvolymen och hur investeringsbehovet
för de behövliga transportresurserna skall kunna tillgodoses. Vid dessa
bedömningar synes rörledning för transport av petroleumprodukter komma
att inta en inte oväsentlig plats.
Här må framhållas att man inom andra länder i Västeuropa för att bemästra
motsvarande ökning av förbrukningen och av transportbehovet
tidigt tvingats övergå till transporter i rörledning. Av facklitteraturen kan
inhämtas att när transportvolymerna blivit så stora att rörledning kunnat
komma till användning sådan transport visat sig vara det mest ekonomiska
transportsättet.
Av nedanstående tablå, som utvisar medelvärdet av 20 oljeföretags transportkostnader
inom Västeuropa för transport av ett ton drivmedel 300 km,
framgår hur väsentligt mycket billigare transport i rörledning ställer sig
i förhållande till transport medelst andra transportmedel.
Transportmedel |
Fast kostnad öre/ton |
Transport- kostnad öre/tonkm |
Innebär |
Summa |
Tankbil till depå.............. |
180— 240 |
8—13 |
180+300x8 240+300x13 |
25:80 41:40 |
Kusttanker................... |
660—1080 |
1—2 |
660+300x1 1 080+300X2 |
9:60 16:80 |
Rörledning, 2 milj ton/år....... |
18 |
2 |
18+300x2 |
6:18 |
Rörledning, 5 milj ton/år....... |
18 |
1.1 |
18 + 300x1.1 |
3:48 |
Eftersom transportkostnaderna — förutom skatten —- är bestämmande
för priset på petroleumprodukter synes det motiverat att i god tid utreda
lönsamheten av transport av dylika produkter medelst rörledning.
Avgörande för vilken typ av rörledning som skall väljas (för transport av
råolja eller för transport av färdiga produkter) blir det marknadsmönster
som oljehandeln kommer att uppvisa; antingen utbyggnad av kapaciteten
för raffinering av råolja inom landet eller ökning av importen av raffinerade
petroleumprodukter.
En rörledning av den typ som motionärerna närmast åsyftar synes icke
kunna utnyttjas annat än i samband med nyanläggning av raffinaderier
i anslutning till rörledningens sträckning.
Som ett särskilt motiv från beredskapssynpunkt må framhållas, att en
rörledning av i motionerna skisserad längd innebär en icke oväsentlig utökning
av den totala lagringsvolymen i landet och samtidigt en god spridning
av denna utökade lagring.
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967
Rörledningar för direkt försörjning av enbart krigsmaktens förråd —
sådana rörledningar skulle avse färdigprodukter — torde det, med hänsyn
till de begränsade kvantiteterna som därvid ifrågakommer, icke vara realistiskt
att räkna med. Krigsmakten utnyttjar för sin försörjning såväl i
fred som i krig i hög grad oljehandelns lagrings- och transportresurser.
Intendenturverket anser att tidpunkten nu är lämplig att ta upp frågan
om oljeledning till nytt bedömande och finner det önskvärt att den föreslagna
utredningen kommer till stånd.
Sveriges industriförbund anför, att frågan om oljeledningar i Sverige
senast aktualiserades genom tillsättandet den 13 maj 1966 av utredningen
om oljeledningar. I direktiven har, liksom i motionerna, framhållits att
näringspolitiska, transporlpolitiska och försvarspolitiska intressen måste
beaktas beträffande frågan om anläggande av pipe-lines. Enligt direktiven
synes tiden nu mogen att överväga vilka lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga
för att den rättsliga regleringen av oljeledningsproblemen skall
kunna föreligga om ett aktuellt projekt presenteras.
Förbundet finner att motionärernas önskemål om en utredning synes
kunna tillgodoses inom utredningen om oljeledningar och föreslår att motionerna
överlämnas till denna utredning.
Oljekonsumenterna-OK framhåller bl. a., att våra långa kuster med goda
hamnar, som möjliggör användandet av relativt stort tonnage, samt de
förhållandevis korta transportsträckorna från importhamn till de mera
betydande konsumtionsområdena gör en jämförelse med förhållandena på
den europeiska kontinenten missvisande. Föreningen finner troligt — i
varje fall med oljehandelns nuvarande struktur — att ett raffinaderi i inlandet,
som förses med råolja via pipe-line, skulle tvingas avsätta en betydande
del av produktionen inom stort avstånd från anläggningen. De
sammanlagda transportkostnaderna (båt + pipe-line + bil och järnväg) kan
därför antagas bli större än vid lokalisering till lämpliga kustområden.
Föreningen avstyrker bifall till motionerna.
Utskottet
I motionerna hemställes om en förutsättningslös utredning angående anläggande
av pipe-lines i Sverige för transport av olja.
1965 års långtidsutredning har beräknat att importen av oljeprodukter
kommer att mer än fördubblas från 1963 till 1965 och sistnämnda år uppgå
till omkring 35 miljoner kubikmeter. En betydande del av petroleumprodukternas
slutpris bestäms av transportkostnaderna. Frågan om transportmetoder
får därför stor samhällsekonomisk betydelse.
Motionärerna framhåller att man i andra delar av världen och på senare
år även i Europa tagit i bruk rörledningar för oljetransporter.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 40 år 1967 9
Denna utveckling har också i skilda sammanhang uppmärksammats i
Sverige. Sålunda har i direktiven för kanaltrafikutredningen — vilken tillkallades
1961 för att verkställa en trafikekonomisk utredning om godstransporter
mellan väner- och vätterområdena samt västkusten och inom kort
väntas slutföra sitt arbete — bl. a. uttalats att möjligheterna att i större eller
mindre omfattning lägga om oljetransporterna till befordran via rörledningar
måste beaktas. I direktiven för den 1966 tillkallade utredningen om
oljeledningar, vilken har till uppgift att utreda behovet av lagstiftning om
anläggande och utnyttjande av rörledningar för transport av olja in. in. och
därmed sammanhängande frågor, har även anförts att det torde vara realistiskt
att räkna med att frågan om anläggande av oljeledningar av mer
betydande längd i Sverige kommer att aktualiseras på nytt. Utskottet vill
här även erinra om att 1965 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t anhållit
om utredning rörande bensinhandelns framtida organisation och utformning.
Den av motionärerna föreslagna utredningen åsyftar närmast ledning för
transport av råolja från importhamn till raffinaderier i förbrukningsområden
i inlandet. I ett flertal remissyttranden har framhållits, att det i Sverige
saknas förbrukningscentra av sådan storlek att dylika anläggningar skulle
bli lönsamma. Det har också uttalats att raffineringskostnaderna kan hållas
lägre vid kusten, där större raffinaderier kan byggas, än i inlandet. Denna
uppfattning har bekräftats vid de studier av anläggningar i Italien och Västtyskland
som ledamöter av utskottet haft tillfälle göra. Härutöver kan erinras
om att raffineringskapaciteten inom en nära framtid kommer att öka
väsentligt genom utbyggnad och nya anläggningar i göteborgsområdet. En
koncentration av raffinaderierna till några orter vid kusten blir också en
naturlig följ d av att endast ett litet fåtal hamnar kan ta emot de stora tankfartyg
som alltmer kommer till användning för råoljefrakt.
Mot denna bakgrund synes ledningar för transport av raffinerade produkter
(produktledningar) kunna bli av större intresse än råoljeledningar. Även
därvid avhänger lönsamhetsfrågan givetvis av konsumentmarknadens storlek
och täthet. Av Svenska Petroleum Institutets yttrande framgår, att oljeföretag
senast år 1964 utfört beräkningar angående kostnaderna för en produktledning
från Göteborg till Örebro/Västerås och därvid funnit att lönsamheten
blev alltför svag. Det är härvid att märka, att en betydande del av
de raffinerade produkterna — de tjocka eldningsoljorna — icke kan pumpas
genom rörledningar utan omfattande särskilda anordningar och bär
förutsatts transporteras på annat sätt. Däremot föreligger enligt vad utskottet
inhämtat icke någon avgörande svårighet att i samma ledning vid
olika tidpunkter befordra skilda slag av lättare produkter.
Enligt utskottets uppfattning är det icke osannolikt att tendensen mot
uppkomst av allt större befolkningskoncentrationer i vissa regioner kommer
att leda till att man når allt närmare en lönsamhetsgräns för produktförsörjning
genom rörledningar till dessa regioner.
Även andra synpunkter måste emellertid beaktas. Så måste t. ex. rörled -
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it) år 1967
ningarna ses i ett större trafikpolitiskt sammanhang. Bl. a. får det anses
vara av värde om landsvägstrafiken avlastas en del av de tunga oljetransporterna.
I den mån det kan visa sig möjligt att med produktledningar öppna nya
importvägar kan vidare — som överbefälhavaren anfört — fördelar uppnås
för vår försörjning under avspärrning och krig.
Vid överväganden om anläggande av oljeledningar måste största vikt läggas
vid skyddet mot föroreningar som kan orsakas av läckande olja. Utskottet
bär inhämtat uppgifter om hur man sökt tillgodose skyddssynpunkterna
vid vissa utländska anläggningar och har funnit att man genom olika anordningar
— t. ex. korrosionsskydd genom elektrisk avledning, dammbyggnader
för uppsamlande av eventuellt läckande olja och dubbla höljen på
vissa kritiska sträckor samt ett utbyggt system för kontinuerlig registrering
av tryck- och temperaturförhållanden — ansett sig kunna bemästra dessa
problem.
Den snabbt ökande konsumtionen av oljeprodukter och den internationella
tendensen att i större omfattning anlita rörledningar för transporter synes
ge anledning att undersöka lämpligheten av att anlägga sådana ledningar
även i Sverige. Även om utskottet ej till alla delar kan ansluta sig till den
motivering och de synpunkter, bl. a. av lokaliseringskaraktär, som motionärerna
framfört, finner utskottet dock önskvärt att en förutsättningslös
prövning av frågan om anläggande av rörledningar för transport av olja
kommer till stånd i den form Kungi. Maj :t kan finna lämplig.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 368 och II: 462 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en förutsättningslös utredning angående anläggande av
rörledningar för transport av olja i Sverige.
Stockholm den 18 maj 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Oscar
Carlsson, Axel Kristiansson, Hedlund, fru Hultell, herr Wååg, fru Diesen,
herrar Torsten Hansson, Johan Olsson och Wirtén;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa, fru
Jäderberg, herrar Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Larsson i Borrby,
Nordgren, Andersson i Örebro, Hugosson och Thylén.
Reservation
av herrar Möller och Hedlund.
ESSELTE AB. STHLM 67
714801