Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1967
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckta motioner om arbetsgivares uppgifts-
och uppbördsskgldighet m. in.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1: 184 av herr Ottosson m. fl. och 11: 228 av herr Nordgren in. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att utredningen
beträffande samordning och förenkling av de uppgifts- och uppbördsskyldigheter
som av det allmänna ålägges företagen påskyndas och att utredning
och förslag till bestämmelser genom vilka arbetsgivare medgives rätt till ersättning
för de uppgifts- och uppbördsskyldigheter till det allmänna, vilka
för närvarande icke är ersättningsgrundande, framlägges.
I motionerna anföres, att enbart föreskrifterna om uppbördsskyldighet i
fråga om källskatt, ATP-avgift och allmän varuskatt innebär att ett företag
under ett år har att erlägga avgifter till staten vid sjutton olika tillfällen.
Härtill kommer inbetalning av eventuell kvarskatt och, för branscher med
punktskatter, därav betingad redovisning. I förekommande fall åligger det
också arbetsgivarna att för statens räkning verkställa införsel i lön.
På företagen ankommer vidare att till olika myndigheter lämna uppgifter
om bl. a. anställda, löner, sysselsättning och omsättning.
Det blir allt vanligare att företag har helt stängt under juli månad. Då
under denna månad källskatt och allmän varuskatt skall inbetalas måste
kontorspersonal avbryta sin semester eller extra personal anställas, vilket
medför extra besvär och kostnader för företagaren.
I anledning av tidigare framställningar har 1965 års riksdag i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhållit om utredning beträffande samordning och förenkling
av företagens uppbörds- och uppgiftsskyldighet. Då det synes angeläget
att möjligheterna till rationalisering och förenkling snarast tillvaratages,
bör utredningen härom påskyndas.
Det arbete som erfordras för att fullgöra berörda åligganden är enligt motionärerna
både tidsödande och kostnadskrävande, speciellt för de mindre
företagen, där särskild arbetskraft inte finnes avdelad för kamerala uppgifter.
Någon ersättning utgår dock inte för andra bestyr än uppbörd av allmän
varuskatt. Inte minst med tanke på att flertalet göromål endast utföres i statens
intresse utan nytta för företagen själva bör dessa erhålla gottgörelse
för sitt arbete. Frågan härom bör enligt motionärerna omedelbart tagas upp
till behandling.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 228.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 4
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1967
Utskottet
Motioner med i allt väsentligt likartade motiveringar och yrkanden som
de nn föreliggande har årligen sedan år 1960 prövats av riksdagen. Åren
1960—1964 samt år 1966 har riksdagen icke funnit skäl bifalla motionsförslagen
men som motionärerna framhållit har 1965 års riksdag — på förslag
av allmänna beredningsutskottet (utlåtande nr 30/1965) — i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhållit om utredning beträffande samordning och förenkling
av de uppgifts- och uppbördsskyldigheter som av det allmänna ålägges företagen.
Frågan om en sådan utredning är under prövning av Kungl. Maj :t. Utskottet
finner angeläget att utredningen kommer till stånd, eventuellt i något
lämpligt större sammanhang, och förutsätter att så kommer att ske utan
onödig tidsutdräkt. Utskottet finner f. n. icke påkallat med någon förnyad
framställning i denna fråga.
Vad gäller spörsmålet huruvida företagarna bör erhålla ersättning för
dem åvilande uppgiftsskyldighet har utskottet tidigare anfört, att företagarnas
skyldighet att lämna uppgifter i princip inte avviker från den uppgiftsskyldighet
som i dagens samhälle åvilar varje medborgare utan att ersättning
härför utgår. I fråga om åliggandena med uppbörd av skatt har utskottet
erinrat om att ersättning redan utgår för uppbörd av varuskatt. Här kan
tilläggas att ersättningen för beskattningsåret 1966 uppgick till drygt 27,4
miljoner kronor. Uskottet har vidare framhållit att även i fråga om källskatten
en viss ersättning kan sägas utgå genom att företagen äger under
viss tid disponera och tillgodogöra sig ränta å innehållna skattemedel.
Såvitt utskottet kunnat finna har under den tid som förflutit sedan frågan
sist prövades av riksdagen icke förekommit något som bör föranleda ett
ändrat ställningstagande. Utskottet vill härtill erinra om att det pågående
arbetet med rationalisering av skattesystemet och skatteadministrationen
kan komma att medföra lättnader i arbetsgivarnas åligganden.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 184 och II: 228 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1967
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1967 3
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson,
Oscar Carlsson, Axel Kristiansson, Hedlund, fru Hultell, herr Helge
Karlsson*, fru Diesen, herr Svanström*, fru Landberg och herr Wirtén;
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson
i Kungälv, Lundmark*, Wikner, Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille,
Gustafsson i Uddevalla, Hyltander*, Andersson i Örebro, Wiklund i Härnösand
och Thylén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Gustaf Peterson, Axel Kristiansson, fru Hultell, fru Diesen,
herrar Svanström, Wirtén, Skoglösa, Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille,
Hyltander, Andersson i Örebro och Thylén, vilka ansett att utskottet bort
anföra och hemställa följande.
Motioner med i etc.---(= utskottet i första och andra stycket )
---i denna fråga.
Det arbete som erfordras för att fullgöra samtliga lagstadgade uppgiftsoch
uppbördsskyldigheter är både tidsödande och kostnadskrävande. Detta
gäller speciellt mindre företag där företagsledningen ofta aktivt deltager i
produktionen och vilka inte kan avdela särskild arbetskraft för kamerala
ändamål. För uppbörd av allmän varuskatt erhåller företagare viss ersättning
men i fråga om övriga ålägganden, som i många fall är mer betungande,
utgår ingen som helst ersättning.
I motionerna har tagits upp frågan om ersättning till företagen för det
merarbete och det ansvarsfulla uppbördsarbete, som det allmänna ålägger
företagen. Såväl uppbördsarbetet som uppgiftslämnandet har endast intresse
för det allmänna. Staten beställer eller »köper» tjänster av de enskilda
företagen. Rent principiellt synes det riktigt att ersättning skall lämnas för
detta arbete. Som ovan nämnts har en sådan ordning godtagits av riksdagen
vad gäller den allmänna varuskatten. Arbetet med och ansvaret för det övriga
uppbördsarbetet och uppgiftslämnandet är lika betungande, varför det
synes utskottet skäligt att ersättning utgår även härför.
Enligt utskottets mening bör en utredning av denna fråga komma till
stånd.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet således hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 184 och II: 228 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om
utredning och förslag till bestämmelser genom vilka arbetsgivare
medgives rätt till ersättning för de uppgifts- och uppbördsskyldigheter
till det allmänna, vilka f. n. icke är ersättningsgrundande.