Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1967

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av motioner angående skolungdomens ferieresor.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 661 av lierr Bengt Gustavsson in. fl. samt II: 8^1 av fru Lewén-Eliasson
och herr Björk hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
genom skolöverstyrelsen begära en prövning av hur kontroll av och upplysning
om skolungdomsresorna bäst skall kunna ske.

Motionärerna framhåller, att efterfrågan på skolungdomsresor snabbt
ökar och att man räknar med att drygt 25 000 ungdomar varje år reser utomlands
antingen under sommarlovet på ferieresor för att lära främmande
språk eller på mer semesterbetonade resor under vintersportlovet.

Från skilda håll har framförts önskemål om en bättre samhällelig kontroll
av dessa resor och om bättre upplysning till föräldrar och elever om de reseföretag
och resor som marknaden bjuder.

I sällskapsreseutredningens betänkande (SOU 1966:25) påpekas att de
sociala och pedagogiska arrangemangen vid sådana skolungdomsresor ligger
nära allmänna frågor om fostran och undervisning. Enligt utredarnas
mening torde skolöverstyrelsen därför vara den myndighet som i första hand
borde ha ansvaret för och tillsynen av denna verksamhet. Skolöverstyrelsen
har också vid flera tillfällen gjort framställningar om anslag till en sådan
övervakning.

Det är enligt motionärernas uppfattning nödvändigt att överstyrelsen får
någon form av inspektionsrätt eller åtminstone rätt att pröva kompetensen
hos de lärare och andra som har ansvaret för dessa skolungdomsresor. Även
en ökad konsumentupplysning på området behövs.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från skolöverstyrelsen,
som mot bakgrund av sitt ställningstagande i yttrande över sällskapsreseutredningens
betänkande avstyrker bifall till motionärernas hemställan.

I sistnämnda yttrande har bl. a. anförts, att överstyrelsen funnit utredningens
förslag till åtgärder för bättre konsumentupplysning värdefulla, då
lärarnas möjligheter att från sakkunnigt håll skaffa material som grund
för sin undervisning därigenom skulle underlättas.

I den av utredningen behandlade frågan om utbildning av reseledare har
överstyrelsen upplyst, att den i februari 1966 tillsatt en expertgrupp för
utredning rörande utbildningsbehov och utbildningsvägar inom turistväsendet.
Enligt direktiven skal! expertgruppen företa en inventering av nu före Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 11 saml. Nr 33

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1967

kommande kurser för utbildning av personal för reselivet, turistnäringen
och fritidsverksamheten inom Sverige med en uppdelning på bl. a. rese- och
resebyråverksamhet, informationsverksamhet och fritidsverksamhet. Bland
övriga uppgifter skall expertgruppen också föreslå lämpliga utbildningsvägar
för de föreslagna kategorierna och därvid avge förslag beträffande
utbildningstidens längd, dess innehåll, syfte och organisation med beaktande
även av lärarutbildningsaspekten.

Överstyrelsen har vidare uttalat, att den liksom utredningen anser det
önskvärt med central tillsyn över skolungdomsresor till utlandet med pedagogiskt
inslag. Även med denna verksamhet hör fostran och undervisning
givetvis nära samman, överstyrelsen finner det dock otänkbart att inom
ramen för sina personella och ekonomiska resurser ta ansvaret för en dylik
verksamhet.

Slutligen har överstyrelsen anfört följande:

I betänkandet framförs tanken att överstyrelsen kunde åta sig den begränsade
uppgiften att pröva kompetensen hos lärare, som har ansvaret för
undervisning i samband med skolungdomsresor — bär avses uppenbarligen
lärare utan föreskriven behörighet för språkundervisning på åsyftat skolstadium.
Enligt överstyrelsens uppfattning saknas emellertid anledning att
vidta några sådana åtgärder. Med den målsättning som gäller för modern
språkundervisning faller behovet av specialutbildade svenska lärare vid
dessa kurser och det framstår som mest önskvärt att fullt utnyttja möjligheten
att engagera infödda lärare. Givetvis är det ett välmotiverat önskemål
att kompetensen hos kursledare med ansvaret för sociala arrangemang
blir säkerställd. En prövning syns inte vara möjlig att genomföra utan
inspektion på ort och ställe.

Överstyrelsen anser att den person som atar sig uppdraget att vai a ledare
för en ungdomsresa till utlandet bör vara väl förtrogen med språket i det
land, dit kursen är förlagd, äga god insikt i landets kultur och vara en god

ungdomsledare. _

Den ovan nämnda expertgruppen skulle kunna få i uppdrag att undersöka
möjligheterna till kortare introduktionskurser för sådana reseledare.

Utskottet

I proposition nr 106 till årets riksdag med förslag till lag om ställande
av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet har föredragande departementschefen,
med anledning av vad som anförts i betänkandet »Sällskapsresor»
(SOU 1966: 25), bl. a. uttalat att det torde få ankomma på skolöverstyrelsen
att, om behov anses föreligga, föreslå lämpliga åtgärder i fråga om skolungdomsresor
med pedagogiskt inslag.

I propositionen har vidare redovisats sällskapsreseutredningens rekommendationer
rörande effektivare konsumentupplysning om sällskapsresor
samt remissinstansernas uttalanden. Departementschefen har i denna fråga
anfört att det kan förväntas att utredningens rekommendationer och de
övriga synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen kommer att
beaktas av de organ, till vilka rekommendationerna riktats.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1967 3

Med hänsyn till departementschefens uttalanden och till det arbete skolöverstyrelsens
expertgrupp bedriver i frågan om utbildning för reseledare
m. fl. kan förväntas att motionärernas önskemål i väsentlig mån kommer
att tillgodoses utan särskilda initiativ från riksdagens sida.

Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna I: 661 och II: 841 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1967

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson,
Axel Kristiansson, Hedlund, Nyman, Helge Karlsson*, Wååg, Svanström*
och Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg*,
herrar Hamrin i Kalmar, Lundmark, Wikner, Larsson i Borrby*, Nilsson
i Bästekille, Johansson i Simrishamn*, Johansson i Växjö, Nilsson i Agnäs*,
Hugosson och fru Fraenkel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.