Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1966
1
Nr 88
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning
på köpekontrakt som avser fartgg; given Stockholms
slott den 18 mars 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att rederiföretag och fiskare skall få rätt till avdrag
vid 1967—1974 års taxeringar för avskrivning på köpekontrakt som
avser fartyg med 30 % av det avtalade priset.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 88
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1966
Förslag
till
Förordning
om avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt
som avser fartyg
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som driver rederirörelse eller yrkesmässigt fiske och som under beskattningsår,
för vilket taxering till statlig och kommunal inkomstskatt i
första instans sker något av åren 1967—1974, slutit skriftligt avtal om leverans
av fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton avsett för
stadigvarande bruk i rörelsen, får utan hinder av punkt 1 av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) vid taxeringen
nämnda år åtnjuta avdrag för avskrivning på det ej fullgjorda köpekontraktet
med sammanlagt högst 30 procent av det avtalade priset.
Har skattskyldig erhållit avdrag för avsättning till investeringsfond enligt
förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond för
avyttrat fartyg, får avdrag enligt första stycket åtnjutas endast med belopp
varmed 30 procent av det avtalade priset överstiger beloppet av fondavsättningen
vid beskattningsårets utgång.
Vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt kommunalskattelagen
skall avdrag enligt denna förordning anses åtnjutet enligt punkt 1 av anvisningarna
till 41 § nämnda lag.
2 §■
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1966
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18
mars 1966.
Närvarande :
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström, Länge,
Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg och
anför.
Inledning
Enligt punkt 1 tolfte stycket anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) (KL) medges avdrag för avskrivning av
värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt i den mån skattskyldig
visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen
understiger det kontraherade priset eller det görs sannolikt, att dylikt prisfall
kommer att inträffa innan tillgångarna levereras. Med stöd av denna
bestämmelse har riksskattenämnden till ledning vid 1952 1966 års taxe
ringar
utfärdat anvisningar rörande avdrag för avskrivning på kontraherade
fartyg. Medgivna avskrivningsprocenter har varierat. Vid de senaste årens
taxeringar har avdrag medgetts med 10 %, om fartyget skolat levereras året
efter beställningsåret, och med 15 %, om fartyget skolat levereras senare.
Angående riksskattenämndens anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna
vid 1966 års taxering för avskrivning av fartygskontrakt hänvisas
till nämndens meddelande 1965, serie I, nr 7: 2.
I en till finansdepartementet den 11 november 1965 inkommen, till statsrådet
och chefen för finansdepartementet ställd skrift har Sveriges redareförening
hemställt om ändring av nämnda anvisningar till 41 § KL av innebörd,
att avskrivning av värdet på rättigheter till leverans av fartyg medges
med 30 % av avtalat pris.
Till stöd för framställningen har redareföreningen anfört.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 88
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1966
Det nuvarande systemet, som innebär att anvisningar rörande kontraktsnedskrivningar
kan meddelas för allenast ett år i taget, försvårar långtidsplanering
av rederiernas finansiering. Denna olägenhet blir särskilt framträdande
under nuvarande förhållanden, då det pågår ett intensivt arbete
för att få fram nya konstruktioner av fartyg.
De nu berörda problemen för rederierna skulle minskas, om permanenta
regler för nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av fartyg infördes
i skattelagstiftningen och om tillåten nedskrivningsprocent i likhet
med vad som gäller i Danmark bestämdes till 30 % av avtalat pris. En sådan
avdragsrätt skulle också medföra, att rederier hos vilka bokföringsvärdet
för levererade fartyg tillfälligt är onormalt lågt fick en jämförbar
behandling som rörelseidkare med stora växlingar i varulager. Vid lagerminskning
har nämligen rörelseidkare rätt att avskriva 60 % av medeltalet
av lagervärdena vid utgången av de två närmaste beskattningsåren.
Det kan anmärkas att hänsyn tagits till vissa av rederinäringens speciella
problem i samband med tillfälliga växlingar i beståndet av fartyg därigenom
att de tillförsäkrats avdragsrätt för avsättningar till särskild investeringsfond
för avyttrat fartyg. De ifrågasatta permanenta bestämmelserna om avdragsrätt
för nedskrivning på kontraherade fartyg skulle innebära en fullföljd
av tidigare lagstiftning.
Det må vidare framhållas, att rederier i alla sjöfartsländer av betydelse
frånsett Sverige och Norge subventioneras, skyddas genom lastpreferenser
och/eller privilegieras i skattehänseende. I fråga om subventioner kan nämnas,
att de kontanta bidragen i form av byggnads- och driftssubventioner
till USA:s rederier under de senare åren årligen överstigit 300 milj. dollars.
I Västtyskland lämnas bl. a. stora räntesubventioner och s. k. nedskrotningspremier.
Flottorna i länder där rederierna skyddas — exempelvis öststaterna
och Japan — ökar snabbt. Ryssland låg således för tre år sedan på
elfte plats bland världens sjöfartsnationer men ligger i dag på sjätte plats.
De skattefria ländernas procentuella andel i världshandelstonnaget har
ökat på följande sätt:
1954 1964
% %
Liberia .......................... 2,44 9,51
Grekland ........................ 1,21 4,50
Panama .......................... 4,20 2,79
7,85 16,80
Utöver vad som framgår av tablån åtnjuts total skattefrihet i ett stort
antal länder av sekundär betydelse för sjöfarten. Partiella skattefavörer
åtnjuts vidare i t. ex. Danmark (frihet från ordinär statsskatt vid ren utrikesfart)
och England (40 % investeringsavdrag -f- vanlig avskrivning =
140 % avskrivning). I England har under år 1965 införts lagbestämmelser,
som ger rederier rätt till helt fri avskrivning av fartyg anskaffade efter den
5 april 1965.
Den svenska handelsflottans andel av världstonnaget har minskat under
de senaste åren. Beställningarna av fartyg för svensk räkning ger en ännu
mörkare bild för framtiden. Den ökning av sjöf artsnettot, som förutses i den
reviderade nationalbudgeten, ser ut att förbytas i en minskning. Sålunda
ligger nettot för såväl första som andra kvartalet 1965 under motsvarande
siffra för 1964.
b
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1966
Av det anförda torde framgå, att permanenta bestämmelser rörande kontraktsnedskrivningar
erfordras för att rederierna skall komma i liknande
skattesituation som rörelseidkare med växlande lagerbehållningar. Den
svenska rederinäringen önskar inga subventioner men det synes naturligt,
att bestämmelserna rörande avdragsrätt för kontraktsnedskrivningar ändras
så att de blir mer ändamålsenliga för rederierna än de nu gällande.
Yttranden över redareföreningens skrift har efter remiss avgetts av kammarrätten,
riksskattenämnden, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, allmänna ombudet
hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund samt Sveriges lantbruksförbund. Den sistnämnda
organisationen åberopar såsom sitt yttrande ett inom Lantbrukets skattedelegation
upprättat utlåtande.
Remissyttrandena
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt framställningen. Några har dock
förordat provisoriska bestämmelser framför permanenta regler. Överståthållarämbetet
anser sig inte kunna tillstyrka en permanent lagstiftning av
den innebörd och omfattning, som föreningen yrkat. Kammarrätten finner
sig fi’ån principiellt grundade skattemässiga synpunkter ej kunna tillstyrka
framställningen men framhåller samtidigt, att den favorisering och subventionering
av rederinäringen och varvsindustrin, som i vissa länder uppenbarligen
gått mycket långt, kan motivera överväganden rörande de
motsvarande svenska företagens situation och konkurrensförutsättningar.
Om därvid åtgärder befinns påkallade kan enligt kammarrätten sådana
givetvis vidtas inom skattelagstiftningens ram. Kammarrätten anför.
Kammarrätten finner ett lagfästande av viss procentsats för nedskrivning
av värdet på rättigheter varom nu är fråga möta invändningar. Nuvarande
regler uppbärs av synpunkten att värdet av ett leveranskontrakt kan
under tiden fram till dess fartyget levereras undergå förändringar. Nya fartygskonstruktioner
kan vid sidan av fluktuationer i rederinäringens lönsamhet
inverka på detta värde. Låsningen i en författning av avdragsrättens
omfattning omöjliggör att denna i praxis avvägs med hänsyn till vad den
utifrån de vid varje tillfälle föreliggande förhållandena borde vara. Möjligt
är givetvis att kontinuerligt överse lagregeln i fråga men detta skulle innebära
att kanske till och med förhållandevis obetydliga ändringar i konjunkturerna
på världsmarknaden med därav följande mindre eller större risker
för prisfall skulle ge anledning underställa riksdagen förslag till lagändring.
En sådan ordning ger emellertid inte rederinäringen de efterlysta förbättrade
förutsättningarna för en ekonomisk långtidsplanering.
Kammarrätten anser att en ytterligare sänkning av nybyggnadspriserna
för fartyg med åtföljande prisfallsrisker för redan beställda fartyg inte kan
helt uteslutas. Att prisfallsrisken f. n. skulle vara så betydande som 30 %
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1966
finner kammarrätten emellertid föga sannolikt. De procentsatser som återfinns
i riksskattenämndens anvisningar, 10 resp. 15 %, kan enligt kammarrättens
mening knappast antas vara för snävt avvägda. Ett lagfästande av
rätt till avskrivning med 30 % skulle följaktligen, anser kammarrätten, innebära
ett avsteg från de principer som uppbär nuvarande skattelagstiftning.
Riksskattenämnden anför bl. a.
Vid en bedömning av frågan från strikt skatterättsliga synpunkter bör
beaktas, att de för rederierna föreliggande speciella förhållandena redan
tillgodosetts genom speciallagstiftning såtillvida, att möjlighet föreligger
till skattefri avsättning till särskild investeringsfond för avyttrat fartyg" enligt
förordningen den 19 februari 1954 (nr 40). Emellertid bör vid en sådan
bedömning som nyss sagts också beaktas, att rederinäringen intar en
särställning gentemot flertalet andra näringsidkare med hänsyn dels till
sina i allmänhet fåtaliga men stora och dyrbara inventarieenheter (fartygen)
och dels till att lagertillgångarna är ringa jämfört med det i verksamheten
investerade kapitalet.
Enligt nämndens mening är det här fråga om ett näringspolitiskt spörsmål,
sammanhängande med de subventionsåtgärder av olika slag som under
senare år vidtagits i flertalet av de mera betydande sjöfartsländerna. Nämnden
erinrar om att nämnden i sina anvisningar de senare åren tillämpat en
relativt välvillig tolkning av gällande bestämmelser vid bedömning av rätten
till avdrag för avskrivning på fartygskontrakt. Med hänsyn härtill och då
fråga inte är om en definitiv skatteeftergift anser sig nämnden inte ha anledning
motsätta sig, att en specialregel införs på området. Nämnden tilllägger
att med nyssnämnda utgångspunkt — nämligen den näringspolitiska
aspekten — nämnden saknar anledning att uttala sig beträffande
frågan huruvida avskrivningsprocenten bör vara 30 eller bör bestämmas
till ett lägre tal med anknytande till de av nämnden i dess anvisningar rekommenderade
procenttalen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller bl. a. att den stora
konjunkturkänslighet, som utmärker rederinäringen, talar för att lagstiftningen
åtminstone till att börja med görs provisorisk för viss tid — kanske
en tio-årsperiod. Efter denna period bör konsekvenserna av lagstiftningen
bättre kunna bedömas än nu är fallet. Länsstyrelsen förordar därför, att
bestämmelser rörande rätt till avskrivning på fartygskontrakt intas i en
särskild förordning. Med hänsyn till vad föreningen anfört angående rederinäringens
svårigheter samt den mer eller mindre markerade subventionering,
som tillämpas i många länder, vill länsstyrelsen inte motsätta sig
föreningens förslag beträffande procentsatsen. Länsstyrelsen tillägger.
Sedan några år har förekommit, att yrkesfiskarna påyrkat avdrag för
avskrivning på kontrakt avseende fiskefartyg. Mot det berättigade i dylika
yrkanden kan göras gällande, att fiskerinäringen inte är på långt när lika
konjunkturkänslig som rederinäringen. Yrkesfiskarna har emellertid hävdat,
att deras näring är särskilt riskfylld. Sålunda krävs numera stora investeringar
i fartyg och redskap för att på rationellt sätt bedriva fiske. Till
-
7
Kungi. Maj.ts proposition nr 88 år 1966
gången på fisk tenderar vidare att minska på grund av det intensiva fiske,
som bedrivs av flera nationer i de vatten som vanligen utnyttjas av svenska
fiskare. Slutligen har framhållits, att vissa länder, exempelvis Norge, tillerkänt
yrkesfiskarna favörer i skattehänseende. Det torde därför inte vara
opåkallat att införa motsvarande möjligheter till avskrivning även för beställare
av fiskefartyg. Det kan antecknas att taxeringsnämnderna här i
länet inte torde ha motsatt sig överprisavdrag jämväl för fiskefartyg enligt
de normer riksskattenämnden fastställt för fartyg utnyttjade i rederirörelse.
Det är emellertid inte ovanligt, att yrkesfiskarna vill påyrka avdrag för
kontrakt på smärre båtar under påstående att desamma avses skola användas
för yrkesmässigt fiske. Båtarna i fråga används emellertid i stor utsträckning
för andra ändamål än dylikt fiske. Enligt länsstyrelsens mening
bör en gränsdragning ske, så att till fiskefartyg hänförs endast fartyg av
en viss storleksordning (lägst 20 registerton). En gränsdragning är nödvändig
även av praktiska skäl. Avdrag för kontraktsavskrivning bör sålunda
förbehållas dylika större objekt i den mån reglerna om överprisavdrag för
kontrakt på fartyg över huvud anses böra omfatta jämväl fiskefartyg.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att rederierna under en försöksperiod
på 6—8 år medges rätt att skriva av på värdet av rättigheter till
leverans av fartyg. Med beaktande av att kontraktsavskrivning de senaste
åren godtagits med högst 15 % föreslår länsstyrelsen att den föreslagna
avskrivningen maximeras till 20 U. Eftersom levererade fartyg redan leveransåret
får avskrivas med 30 % på det återstående anskaffningsvärdet,
så innebär detta en total nedskrivning på 44 % av anskaffningsvärdet redan
under leveransåret, vilket länsstyrelsen anser vara fullt betryggande
och i hög grad underlättande för långtidsplaneringen av rederiernas finansiering.
Sjöfartsstyrelsen redovisar i sitt yttrande vissa uppgifter, som belyser
den svenska handelsflottans utveckling och som enligt styrelsen visar att
det svenska tonnaget starkt moderniserats under de senare åren. I anslutning
härtill anför styrelsen bl. a.
Under 1961 till 1965 i form av nybyggen levererade fartyg svarar mot
43 % av dagens samlade tonnage. Den i och för sig höga andelen tonnage
i de lägsta åldersklasserna får emellertid bedömas mot bakgrund av den
snabba omdaningen av världshandelsflottan liksom den internationellt sett
höga svenska kostnadsnivån. Även jämförelsevis nya fartyg synes i många
fall svåra att driva med lönsamhet under svensk flagg. Anledning finns att
förmoda att avgången från den svenska handelsflottan även under de närmast
följande åren kommer att ligga på en hög nivå. Kända nyfayggnadskontrakt
tyder vidare på att nyleveranserna åtminstone under 1966 och
1967 inte kommer att överstiga medeltalet för den gångna delen av 1960-talet, dvs. 400 000 ton per år.
Utvecklingen inom den svenska handelsflottan har kommit att avspegla
sig i betalningsbalansens sjöfartsnetto. Trots en jämförelsevis fördelaktig
utveckling av transportefterfrågan och frakter under 1965 synes nettoinseglingen
— av uppgifterna lör de tre första kvartalen att döma bli lägre
än år 1964, vilket tyder på en minskad förtjänstförmåga räknat per ton.
Detta lär följa av den mycket starkt ökade andelen storbäriga fartyg inom
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1966
ramen för ett oförändrat totalt tonnage. Reellt får den svenska handelsflottan
anses ha minskat de senaste åren.
Efter ett konstaterande av att de mycket stora fartygen dominerar den
utestående orderstocken, i vilken ingår starkt kapitalkrävande fartyg av
olika slag, yttrar styrelsen vidare.
Sjöfaidsstyrelsen ser den svenska rederinäringens framtid i hög grad
inom den tekniskt och organisatoriskt mest avancerade delen av
världssjöfarten. Inom vissa avsnitt har redan nåtts långt i detta avseende.
De krav som nu berörda del av sjöfarten ställer på kapital är emellertid redan
mycket stora och kommer sannolikt att öka ytterligare. Samma gäller
det risktagande, som är förbundet med en innovationsinriktad verksamhet.
Motsvarande synpunkter kan till viss del läggas på massgodsfarten.
Mot den angivna bakgrunden finner styrelsen det angeläget att permanenta
regler införs för avskrivningar på beställda ej levererade fartyg. Rederinäringen
har behov av denna speciella konsolideringsmöjlighet. Detta
gäller inte minst nya företag inom näringen. Kontraktsavskrivning är också
motiverad av den ytterligt snabba teknisk-ekonomiska utvecklingen inom
sjöfarten. Styrelsen får därför tillstyrka den remitterade framställningen.
Även Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund tillstyrker
framställningen under åberopande av förhållandena inom sjöfartsnäringen.
Industriförbundet yttrar bl. a.
En lämplig metod synes vara att en första avskrivning normalt får ske
redan vid tecknande av fartygskontrakt med maximalt 30 % av kontraktsumman,
dvs. samma procentsats som gäller vid räkenskapsenlig avskrivning.
I realiteten betyder detta endast att den första tidens avskrivning
tidigareläggs. Att en sådan regel måste få gynnsamma verkningar för redareföretagens
planeringar ligger i öppen dager.
Lantbrukets skattedelegation uttrycker uppfattningen att redareföreningens
framställning är välgrundad men anser samtidigt att permanenta
regler för avskrivning av leveranskontrakt i fråga om maskiner och inventarier
borde tillskapas jämväl för näringslivet i övrigt. Delegationen föreslår
därför, att den av redareföreningen gjorda framställningen måtte leda
till en allmän översyn av bestämmelserna i nu ifrågavarande hänseende.
Departementschefen
I den tidigare återgivna skrivelsen från Sveriges redareförening framhålls
att nuvarande system för avdrag vid taxeringen för kontraktsavskrivning försvårar
långtidsplanering av rederiernas finansiering, därför att systemet
innebär att man endast för ett år i taget kan veta vilket avdrag som kommer
att godkännas vid taxeringen. Enligt föreningen blir denna olägenhet
särskilt framträdande under nuvarande förhållanden, då det pågår ett intensivt
arbete för att få fram nya konstruktioner av fartyg. Föreningen gör
9
Kangl. Maj.ts proposition nr 88 år 1966
gällande, att de nu berörda problemen för rederierna skulle minskas, om
permanenta regler för avdrag för avskrivning av värdet på rättigheter till
leverans av fartyg infördes i skattelagstiftningen och om avdrag i likhet med
vad som gäller i Danmark får ske för avskrivning med 30 % av beställningspriset.
Framställningen har i princip tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Några har dock förordat att bestämmelserna görs provisoriska.
Enligt nu gällande regler i anvisningarna till 41 § KL medges avdrag för
avskrivning på kontraherade tillgångar endast i den mån skattskyldig visar,
att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger
det kontraherade priset eller det görs sannolikt att dylikt prisfall
kommer att inträffa innan tillgångarna levereras. Det är således fråga om
en reservering för prisfall, som antingen redan skett eller sannolikt kommer
att inträffa. Det ligger i sakens natur att en bestämd procentsats inte
kan anges i lagen för denna reservering.
Med hänsyn till den utveckling som f. n. äger rum inom sjöfarten mot
allt större och mer kapitalkrävande fartyg och med hänsyn till de subventioner
och lättnader, som beviljas rederinäringen i många länder, vill jag
inte motsätta mig en tillfällig lagstiftning om rätt till större avdrag för avskrivning
på fartygskontrakt. Bestämmelserna bör gälla endast för en kortare
period, förslagsvis åtta år. Huruvida bestämmelserna bör gälla även
efter denna tid får bedömas med hänsyn till utvecklingen inom sjöfartsnäringen.
De speciella reglerna synes böra omfatta alla slags fartyg, således
även fiskefartyg. En begränsning till fartyg om minst 20 bruttoregisterton
bör dock ske.
Jag anser mig även kunna tillstyrka att procentsatsen sätts till 30. Innebörden
av förslaget blir, som Sveriges industriförbund framhållit, att den
första tidens avskrivning tidigareläggs. Fartyg får därmed vid taxeringen
avskrivas något snabbare än andra maskiner och inventarier.
Om kontraktstiden överstiger ett år kan avdrag för avskrivning på kontraktet
ifrågakomma vid flera års taxeringar. Avskrivning behöver inte ske
det år kontraktet tecknas utan först påföljande år och avskrivningen kan
också fördelas på flera år. Sammanlagt får dock under kontraktstiden, dvs.
för tidigare beskattningsår än det då fartyget levereras, inte avskrivas mer
än 30 %.
Till förhindrande av dubbelavdrag bör gälla att, om den som yrkar avdrag
för kontraktsavskrivning enligt nu föreslagen lagstiftning fått avdrag
för avsättning till investeringsfond enligt förordningen den 19 februari
1954 (nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg, avdrag för
kontraktsavskrivning får åtnjutas endast om och i den mån sådant avdrag
överstiger fondavsättningen vid beskattningsårets utgång. En bestämmelse
av motsvarande innebörd återfinns i 3 § nyssnämnda förordning såvitt avser
kontraktsavskrivningar enligt anvisningarna till 41 § KL.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1966
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan-Erik Torsell
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 6 6 0 2 7