Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1966

1

Nr 81

Kungl Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om tillstånd för brukande av svävare; given
Stockholms slott den 4 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta ri sdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om tillstånd for
brukande av svävare.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att luftkuddefarkoster (svävare) i avvaktan på
utredning om trafikregler m. m. skall få brukas endast efter särskilt tillstånd.

l

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 81

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1966

Förslag

till

Förordning

om tillstånd för brukande av svävare

Härigenom förordnas som följer.

1 §‘

Luftkuddefarkost (svävare) får icke brukas inom riket utan särskilt tillstånd.

2 §•

Tillstånd att bruka svävare meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer.

Tillstånd skall förenas med de villkor som fordras och begränsas att
gälla viss tid.

Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån föreskrivna villkor,
ager den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det.

3 §•

Brukas svävare utan tillstånd eller i strid mot villkor för tillståndet, dömes
föraren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Lika med föraren dömes ägaren eller den som är i hans ställe, om han
ej iakttagit vad som ankommit på honom för att förekomma brottet.

j..^enna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
dara meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 81 år 1966

3

Utdraq av protokollet över kommunikationsärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 4 mars 1966.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge
Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler chefen
för kommunikationsdepartementet, stastrådet Palme, fråga om tillstånd
för brukande av luftkuddefarkoster (svävare) och anfor.

Svävaren kan i förenklad beskrivning till det yttre liknas vid en flygbåt
utan vingar. Karakteristiskt för svävaren är att den under gång bars upp ai
en av dess maskineri alstrad kudde av komprimerad luft mellan svavarens
botten och underliggande mark- eller vattenyta. Nuvarande typer av svavare
rör sig under färd normalt på en höjd av 0,1-1,5 meter. Med mycket lag
fart kan de passera hinder av upp till 3-4 meters höjd. Svävaren kan starta
från och landa på vatten och varje annat underlag som ar någorlunda
fast och jämnt. Den fordrar endast enkla start- och landningsbanor, forsta
hand är den avsedd för transporter till sjöss, men den kan också anvandas
över land som är flackt och utan högre vegetation. De största svavare som
nu är under byggnad har en vikt av 165 ton och kan ta närmare 700 passa“
" Ma" mlr.en för en 5ädan svävare är beräknad till 140 Wt™.

° Av det sagda framgår att svävaren är ett helt nytt kommunikationsmedel
som inte låter sig inordnas bland äldre typer av sådana Darav torde
också följa att de lagar och förordningar som nu reglerar andra kommunikationsmedel
inte är omedelbart tillämpliga på svavarna.

Den första svävaren provkördes i England år 1959. Sedan dess har utvecklingen
på området gått snabbt framåt och i dag används svavare på skilda
håll i världen under mycket olika yttre betingelser. I flera länder, danblanc
Sverige, arbetar man på att få fram nya och bättre typer av svavare. Det
finns all anledning räkna med att svävare också kommer att sattas in i
trafik i Sverige. Enligt vissa uttalanden kan det ske redan under sommaren
innevarande år.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1966

Svavaren befinner sig alltjämt i ett inledningsskede av sin utveckling och
det ar svårt att uttala sig om vilka möjligheter den har att i framtiden
havda sig gentemot andra kommunikationsmedel. Inte minst den omständigheten
att svavaren kräver så ringa investeringar i fråga om landningsplatser,
hamnar, vägar etc. talar dock för att den kan bli ett mycket anlitat
transportmedel. Jag finner angeläget att dess utvecklingsmöjligheter
i Sverige inte från början hämmas genom restriktiva bestämmelser för
dess brukande.

^ ac* nu saSts innebär inte att trafiken med svävare kan lämnas oreglerad.
Regler för sådan trafik fordras i första hand i trafiksäkerhetens intresse.
Hur reglerna i detalj bör utformas är det för tidigt att nu uttala sig
om. Det material som kan läggas till grund för en bedömning härvidlag är
nämligen mycket knapphändigt och behöver kompletteras i flera hänseenren.
På grund härav har jag ansett erforderligt att särskilt utreda frågor
i öi ande trafik med svävare. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag lämnat
bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga härför.

I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag att trafik med
svävare mom svenskt territorium bör vara tillåten endast efter särskilt tillstånd.
Bestämmelse härom bör meddelas i en ny förordning.

Det bör ankomma på Kungl. Maj.-t eller myndighet som Kungl. Maj:t
torordnar att meddela tillstånd för brukande av svävare. Tillståndet måste
iorenas med villkor för brukandet. Dessa villkor synes böra reglera inom
vdka delar av svenskt territorium och med vilken hastighet svävaren får
framföras. Frågor om besiktning, bemanning, ansvarsfördelning och säkerhet
ombord m. m. bör också regleras. Villkoren skall utformas med hänsyn
tagen till det ändamål för vilket svävaren skall brukas. Då denna form
av tillståndsgivning kommer att avse endast tiden till dess allmänna bestämmelser
for svävarna utfärdas, bör tillstånden ha begränsad giltighet. Om
innehavare av tillstånd i väsentlig mån åsidosätter villkor som förenats

darmed, bör den myndighet som meddelat tillståndet äga rätt att återkalla
det.

Om svavare brukas utan tillstånd eller i strid mot villkor som meddelats
oi rukandet bör i första hand den som svarar för svävarens framförande
— svavarens förare — drabbas av straffansvar. Vem som är att anse som
torare far avgöras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet
Härvid torde reglerna inom sjö- och lufträtten kunna tjäna till ledning.
Också svavarens ägare eller den som är i hans ställe bör kunna göras ansvarig
för brott av nyss angivet slag, om han inte iakttagit vad som anvommit
på honom för att förekomma brottet. Straffskalan bör uppta böter
eller fängelse i högst sex månader.

Förordningen bör träda i kraft snarast möjligt.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1966

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag att Kungl.
Maj :t inhämtar riksdagens yttrande över ett inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till förordning om tillstånd för brukande av
svävare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

MABCUS BOKTR. STHLM 1966 660280