Kanyl. Maj:tu proposition nr 69 år 1966
1
Nr 69
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 2/i maj
1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin, m. m.; given
Stockholms slott den 11 mars 1966.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr
209) om skatt på sprit och vin;
2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475) ;
3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928
(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;
4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959
(nr 507) om allmän varuskatt;
5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om särskild varuskatt;
6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961
(nr 653) om brännoljeskatt;
7) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 (nr 521).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i den indirekta beskattningen.
Sålunda föreslås att den särskilda omsättningsskatten på teknisk sprit
avskaffas. Det beräknade skattebortfallet härav uppgår till ca 6 milj. kr.
Vidare föreslås att det skattefria vinstvärdet enligt lotterivinstbeskattningen
höjs till 200 kr. i fråga om vinster i varu- eller tombolalotterier och
till 50 kr. för andra vinster. Skattebortfallet kan beräknas uppgå till ca 15
milj. kr. per år.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 69
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966
I förordningen om allmän varuskatt föreslås vissa tekniska ändringar
rörande redovisning av preliminär allmän varuskatt.
Ändringar av huvudsakligen teknisk natur och av begränsad räckvidd föreslås
i förordningen om särskild varuskatt samt i förordningen om brännoljeskatt.
I rusdrycksförsäljningsförordningen föreslås en mindre ändring. Frågan
avser tillståndsmyndighets rätt att vid byte av utskänkningslokal lämna föreskrifter
om utskänkningen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1966 utom såvitt avser den
allmänna varuskatten beträffande vilken ändringarna föreslås skola gälla
fr. o. m. den 1 januari 1967.
Kungl. Maj.ts proposition nr 6!) dr IDOG
3
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 24 uiaj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin
Härigenom förordnas, att 2 § 3 inom., 3 § 3 mom. samt 4 § förordningen
den 24 maj 1957 om skatt på sprit och vin skola upphöra atl gälla.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.
Tulltaxa
Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika
22.09 Alkohol (etanol, etylalkohol), odenaturerad, med en alkoholhalt
av mindre än 80 volymprocent; brännvin, likör och andra
alkoholhaltiga drycker; alkoholhaltiga beredningar (s. k.
koncentrerade extrakt) för framställning av drycker:
C. alkoholhaltiga beredningar (s. k. koncentrerade extrakt)
för framställning av drycker ........................ 10 %
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
Kap. 33. Flyktiga vegetabiliska oljor och resinoider; parfymer,
toalettmedel och kosmetiska preparat
33.04 Blandningar av två eller flera luktämnen (naturliga eller syntetiska)
samt blandningar (alkohollösningar härunder inbegripna)
på basis av ett eller flera av dessa ämnen, utgörande
råvaror för parfymindustrin, livsmedelsindustrin eller andra
industrier ............................................ fri
33.06 Parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat.......... 12 %
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Tullsatserna i denna förordning
skola, såvitt avser tulltaxenummer 22.09 C och 33.06, utgöra utgångspunkt
vid tillämpning av förordningen den 13 maj 1960 (nr 243) angående
rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan
m. m.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 28 september 1928 (nr 376)
om särskild skatt å vissa lotterivinster
Härigenom förordnas, dels att 1 § förordningen den 28 september 1928
om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad
3 a §, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
Å vinst i svenskt lotteri och å
vinst vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer skall,
därest vinstens värde överstiger i
fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri
etthundra kronor samt i
fråga om annan vinst tjugufem kronor,
till staten erläggas en särskild
skatt motsvarande, i fråga om vinst
å premieobligation tjugu procent
och i fråga om annan vinst trettio
procent av vinstens värde; dock att
1 Senaste lydelse av 1 § se 1960: 23.
(Föreslagen lydelse)
§•
Å vinst i svenskt lotteri och å
vinst vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer skall,
därest vinstens värde överstiger i
fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri
tvåhundra kronor samt i
fråga om annan vinst femtio kronor,
till staten erläggas en särskild skatt
motsvarande, i fråga om vinst å
premieobligation tjugu procent och i
fråga om annan vinst trettio procent
av vinstens värde; dock att å annan
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1966
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
å annan vinst än sådan i varu- eller
tombolalotteri skatt ej skall erläggas
med högre belopp än att därefter
av vinsten återstår tjugufem kronor.
Skatt som nu sagts skall icke utgå å
vinst vid vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar eller å vinst
i varu- eller tombolalotteri, däri endast
skänkta vinstföremål förekomma,
ej heller å vinst vid utlottning
av konstverk inom förening, vars enda
syfte är att främja intresset för
eller eljest stödja den bildande konsten.
vinst än sådan i varu- eller tombolalotteri
skatt ej skall erläggas med
högre belopp än att därefter av vinsten
återstår femtio kronor. Skatt
som nu sagts skall icke utgå å vinst
vid vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar eller å vinst i varueller
tombolalotteri, däri endast
skänkta vinstföremål förekomma, ej
heller å vinst vid utlottning av konstverk
inom förening, vars enda syfte
är att främja intresset för eller eljest
stödja den bildande konsten.
Vid beräkning---:—---belöpande skatten.
Skatt skall------vinnaren uttages.
3 a §.
Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet
i fråga om skatt enligt
denna förordning. Beskattningsmyndigheten
skall på ansökan av den saken
rör, om tillgänglig utredning
medger det, meddela förhandsbesked
huruvida lotterivinstskatt skall erläggas
i visst fall och, där skatteplikt
finnes föreligga, med vilket belopp
skatten skall utgå. Därvid äga
bestämmelserna i 32—46 §§ förordningen
den 3 april 1959 (nr 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
motsvarande tillämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden
före ikraftträdandet.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt
Härigenom förordnas, dels att 21 § 1 mom. och 23 § förordningen den 1
december 1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges, dels att till 21 § samma förordning skall fogas ett nytt moment,
betecknat 4 mom., av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
21 §.
1 m o m. Skattskyldig åligger att
utan anmaning avgiva uppgift (d eklaration)
rörande sin skattepliktiga
omsättning och om grunderna
för omsättningens beräknande.
Deklaration skall avse redovisningsperiod
om två månader. Redovisningsperioderna
under ett kalenderår
utgöras av, den första månaderna
januari och februari, den andra
månaderna mars och april, den tredje
månaderna maj och juni, den
fjärde månaderna juli och augusti,
den femte månaderna september och
oktober samt den sjätte månaderna
november och december. Länsstyrelsen
äger dock, när särskilda skäl
därtill äro, beträffande viss skattskyldig
föreskriva att redovisningsperiod
skall omfatta helt kalenderår
eller, om den skattskyldiges räkenskapsår
icke sammanfaller med
kalenderåret, räkenskapsår.
1 m o m. Skattskyldig åligger att
utan anmaning avgiva uppgift (deklaration)
rörande sin skattepliktiga
omsättning och om grunderna
för omsättningens beräknande.
Deklaration skall avse redovisningsperiod
om två månader. Redovisningsperioderna
under ett kalenderår
utgöras av, den första månaderna
januari och februari, den andra månaderna
mars och april, den tredje
månaderna maj och juni, den fjärde
månaderna juli och augusti, den femte
månaderna september och oktober
samt den sjätte månaderna november
och december. Länsstyrelsen
äger dock, när särskilda skäl därtill
äro, beträffande viss skattskyldig
föreskriva att redovisningsperiod
skall omfatta fyra eller sex kalendermånader
eller helt kalenderår eller,
om den skattskyldiges räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderåret.
räkenskapsår.
Deklaration skall------för redovisningsperioden.
Omfattar redovisningsperiod-------sådan del.
För varje-----— deklaration avlämnas.
Deklaration skall------fastställt formulär.
Belopp, som------öretal bortfalla.
4 mom. Har efter det skattskyldig
avgivit deklaration för den sista
redovisningsperioden under beskattningsåret
framkommit förhållande,
som föranleder ändring av tidigare
7
Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år lUfiti
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
redovisning av skattepliktig omsättning
för beskattningsåret, äger den
skattskyldige lämna särskild uppgift
(just er ings uppgift) om den
skattepliktiga omsättningen för hela
beskattningsåret.
Justeringsuppgiften skall inom
den tid, som gäller för avlämnande
av den skattskyldiges allmänna
självdeklaration för beskattningsåret,
eller, om skyldighet att avgiva
allmän självdeklaration icke föreligger,
före utgången av mars månad
under taxeringsåret lämnas till länsstyrelsen
i det län där den skattskyldiges
hemortskommun är belägen.
I fråga om justeringsuppgiftäga
bestämmelserna i 1 mom. fjärde,
femte och sjätte styckena samt 3
mom. motsvarande tillämpning.
23
Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen
stadgas rörande anmaning
att avgiva deklaration och att
fullständiga avgiven deklaration
skall äga motsvarande tillämpning å
deklaration och tilläggsdeklaration,
som ovan i 21 och 22 §§ sägs.
Denna förordning träder i kraft
§•
Vad i 36 § och 51—55 §§ taxeringsförordningen
stadgas rörande
anmaning att avgiva deklaration och
att fullständiga avgiven deklaration
skall äga motsvarande tillämpning å
deklaration, tilläggsdeklaration och
justeringsuppgift, som ovan i 21 och
22 §§ sägs.
1 januari 1967.
Förslag
till
Förordning
angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt
Härigenom förordnas, att hilagan till förordningen den 25 maj 1941 om
särskild varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
1 Senaste lydelse av bilagan se 1965: 76.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966
Bilaga
Förteckning
över
varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas
i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer
Tulltaxenummer |
Varuslag |
ur 33.06 |
Parfymer, toalettmedel — •— — följande varugrupper: Anm. Skatt utgår icke för preparat i förpackning varav framgår att |
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden
före ikraftträdandet.
: 1 ■■■ . ; ■;,
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)
om brännoljeskatt
Härigenom förordnas, att 4, 5, 9, 10 och 16 §§ förordningen den 15 december
1961 om brännoljeskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §•
Skattskyldighet föreligger, för- Skattskyldighet föreligger, förutom
i fall som i andra stycket c) utom i fall som i andra stycket c)
sägs, endast för den som är registre- och d) sägs, endast för den som är
rad enligt 3 §. registrerad enligt 3 §.
Skattskyldighet inträder
a) för registrerad------hans lager;
b) för registrerad förbrukare då b) för registrerad förbrukare då
obeskattad brännolja påfylles bräns- obeskattad brännolja påfylles bräns
-
Kungl. Maj.ts proposition nr ti!) år 1966
9
(Nuvarande lydelse)
letank i motorfordon, vartill lian är
ägare, eller av honom överlåtes till
den som icke är registrerad enligt 3 §
eller ock, vid avregistrering, ingår i
hans lager; samt
c) för den som icke är registrerad
enligt 3 § då brännolja för hans
räkning införes till riket och då obeskattad
brännolja påfylles bränsletank
till motorfordon, vartill han är
ägare.
Med ägare------eller
(Föreslagen lydelse)
letank i motorfordon, vartill han är
ägare, eller av honom överlåtes till
den som icke är registrerad enligt 3 §
eller ock, vid avregistrering, ingår i
hans lager;
c) för den som icke är registrerad
enligt 3 § då brännolja för hans
räkning införes till riket och då obeskattad
brännolja påfylles bränsletank
till motorfordon, vartill han är
ägare;
d) för icke registrerad tillverkare
och icke registrerad leverantör då
han levererar obeskattad brännolja
till köpare under sådana förhållanden
att det icke är uppenbart att
brännoljan är avsedd att förbrukas
för annat ändamål än drift av motor
i motorfordon.
saluvagnslicens.
5
Skatten utgår-------för
Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med
allenast trettioett öre för liter även
av registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för
drift av motorfordon är av betydande
omfattning.
Skatten beräknas------
9
§•
liter.
Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med
allenast trettioett öre för liter även
av registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för
drift av motorfordon är av betydande
omfattning. För brännolja som vid
avregistrering ingår i registrerad förbrukares
lager utgår skatt med trettioett
öre för liter.
- av volymen.
§•
Nyttjas motor------fordonets framförande.
Restitution må — ---— — — enlist 3 S.
Restitutionsbelopp, som avses i
denna paragraf, utbetalas av kontrollstyrelsen
efter ansökan halvårsvis
i efterskott. Närmare föreskrifter
om restitution varom nu är fråga
meddelas av kontrollstyrelsen.
Restitutionsbelopp, som avses i
denna paragraf, utbetalas av kontrollstyrelsen
efter ansökan halvårsvis
i efterskott. Om särskilda skäl
föreligga med hänsyn till beloppets
storlek eller av annan orsak, må
dock kontrollstyrelsen utbetala beloppet
i annan ordning. Närmare föreskrifter
om restitution varom nu
är fråga meddelas av kontrollstyrelsen.
It Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 69
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10
Den som icke är registrerad enligt
3 § må ej utan särskilt medgivande
av kontrollstyrelsen förbruka obeskattad
brännolja för drift av motor
i motorfordon.
16
Har någon i strid med 10 § förbrukat
obeskattad brännolja för drift
av motor i motorfordon dömes till
dagsböter eller fängelse i högst ett
år.
Den som förskyllt fängelse må,
efter omständigheterna, dömas att
gälda straffskatt med högst tre
gånger den skatt som belöper på den
förbrukade brännoljan.
Brott, som —-----— — straff
§■
Den som icke är registrerad enligt
3 § må ej utan särskilt medgivande
av kontrollstyrelsen leverera eller
förbruka obeskattad brännolja för
drift av motor i motorfordon.
§•
Har någon i strid med 10 § levererat
eller förbrukat obeskattad brännolja
för drift av motor i motorfordon
dömes till dagsböter eller fängelse
i högst ett år.
Den som förskyllt fängelse må,
efter omständigheterna, dömas att
gälda straffskatt med högst tre
gånger den skatt som belöper på den
levererade eller förbrukade brännoljan,
dömas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden
före ikraftträdandet.
Förslag
till
Förordning
om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)
Härigenom förordnas, att 38 §, 45 §, 80 § 1 och 2 inom., 81 § 1 mom.,
83—85 §§, 86 § 4 mom., 87 § samt 89 § 1 och 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
38 §.
När det------- nämnda paragraf.
Föreskrifter som avses i första
stycket må lämnas även vid medgivande
till ombyte av utskänkningsställe
enligt 45 § första stycket, om
väsentlig ändring i utskänkningens
1 Senaste lydelse av 45 §, 80 § 1 inom., 81 § 1 mom. och 83 § se 1963:221, av 80 § 2
mom., 86 § 4 mom., 87 § och 89 § 1 mom. se 1961: 184 samt av 84 § och 89 § 2 mom. se
1957:212.
n
Iiungl. Maj.ts proposition nr tit) ur It)Hd
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
bedrivande avses ske i samband med
ombytet eller annat särskilt skäl föreligger.
Sådana föreskrifter må vidare
lämnas vid medgivande till ombyggnad
av utskänkningsställe enligt
iö § andra stycket, om särskilda
skål föreligga.
45 §.
Ombyte av--------v<
Inrättande av drinkbar eller annan
väsentlig ändring i utskänkningslokalernas
anordnande eller införande
av självservering för rusdrycker må
ske endast efter godkännande av intendenten
för utskänkningsärenden.
80
1 m o m. Den som till någon säljer
rusdrycker utan att äga rätt därtill
enligt denna förordning eller som
överskrider sådan rätt, straffes för
olovlig försäljning med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall dock ej till straff
dömas.
Är brottet grovt, vare straffet
fängelse eller straffarbete i högst
två år.
Vid bedömande------
2 m o m. Innehar någon rusdrycker
i uppenbart syfte att olovligen
försälja dem, straffes för olovligt
innehav av rusdrycker med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
81
1 m o m. Den som tillhandagår
någon med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 §
första stycket, straffes såsom för
tillstandsmyndighet.
Ombyggnad av utskänkningsställe
må ske endast efter medgivande
enligt första stycket, om väsentlig
ändring i utskänkningens bedrivande
avses ske i samband med ombyggnaden.
Inrättande av drinkbar eller annan
väsentlig ändring i utskänkningslokalernas
anordnande eller införande
av självservering för rusdrycker må,
om ärendet ej prövas enligt andra
stycket, ske endast efter godkännande
av intendenten för utskänkningsärenden.
§•
1 m o in. Den som till någon säljer
rusdrycker utan att äga rätt därtill
enligt denna förordning eller som
överskrider sådan rätt, dömes för
olovlig försäljning till böter eller
fängelse i högst sex månader. I ringa
fall skall dock ej till straff dömas.
Är brottet grovt, dömes till fängelse
i högst två år.
eller yrkesmässigt.
2 m o m. Innehar någon rusdrycker
i uppenbart syfte att olovligen
försälja dem, dömes för olovligt innehav
av rusdrycker till böter eller
fängelse i högst sex månader.
§•
1 m o m. Den som tillhandagår
någon med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 §
första stycket, dömes såsom för olov
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
olovlig försäljning enligt vad i 80 § lig försäljning enligt vad i 80 § stad
stadgas.
Rusdrycker, med -----— —
83
Bryter någon mot 46 § 1 mom.,
48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe
mot 55 §, straffes
med böter, högst etthundra kronor.
84
Förbryter sig någon mot stadgandena
i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter
någon som ej handhar försäljning
enligt denna förordning mot 20
§ tredje stycket, straffes med dagsböter.
85
Bryter den som handhar tillåten
försäljning av rusdrycker eller någon
hos honom anställd i andra fall
än förut i detta kapitel sägs mot vad
i denna förordning är stadgat eller
mot föreskrift som meddelats med
stöd av förordningen, straffes med
dagsböter.
86
4 mom. Den som mot stadgandet
i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker
annorledes än till fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning
eller försäljning av obeskattade
varor å tullflygplats i föreskriven
ordning, straffes med dagsböter.
87
Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper och
verifikationer, så ock vad som eljest
vid tillsyn å utskänkning inhämtats
må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det med
bestämmelserna avsedda ändamålet.
Ej heller må någon, som handhar
utminutering, för obehöriga yppa
vad han i samband därmed inhämtat
gas.
förklaras förverkade.
Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48
eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe
mot 55 §, dömes till böter,
högst etthundra kronor.
§•
Bryter någon mot stadgandena i
5 § 2 eller 3 mom. eller bryter någon
som ej handhar försäljning enligt
denna förordning mot 20 § tredje
stycket, dömes till böter.
Bryter den som handhar tillåten
försäljning av rusdrycker eller någon
hos honom anställd i andra
fall än förut i detta kapitel sägs mot
vad i denna förordning är stadgat
eller mot föreskrift som meddelats
med stöd av förordningen, dömes
till böter.
§•
4 in o m. Den som mot stadgandet
i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker
annorledes än till fartygs eller luftfartygs
proviantering eller utrustning
eller försäljning av obeskattade
varor å tullflygplats i föreskriven
ordning, dömes till böter.
§•
Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper och
verifikationer, så ock vad som eljest
vid tillsyn å utskänkning inhämtats
må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det med
bestämmelserna avsedda ändamålet.
Ej heller må någon, som handhar utminutering,
för obehöriga yppa vad
han i samband därmed inhämtat
13
Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1966
(Nuvarande lydelse)
rörande enskilds personliga förhållanden.
Bryter någon häremot, straffes
med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader, där ej gärningen
är belagd med straff i strafflagen.
<Föreslagen lydelse)
rörande enskilds personliga förhållanden.
Bryter någon häremot, dömes
till böter eller fängelse i högst
sex månader, om ej för gärningen
är stadgat straff i brottsbalken.
89 §.
1 m o m. För försök till olovlig
försäljning, så ock till gärning, som
avses i 81 § 1 mom., dömes till ansvar
enligt 23 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken.
Vid försök------motsvarande tillämpning.
1 m o m. Försök till olovlig försäljning,
så ock till gärning, som,
avses i 81 § 1 mom., straffes efter
ty i 3 kap. I och 3 §§ strafflagen
stadgas.
2 mom. Hava flera medverkat
till gärning, som i 80 § eller 81 § 1
mom. sägs, eller vid försök till sådan
gärning eller ock till brott, som
avses i 81 § 2 mom., gäller vad i
3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är
stadgat. Den till vilken rusdrycker
försålts eller eljest anskaffats vare
dock ej förfallen till ansvar för annan
medverkan än anstiftan.
2 m o m. Hava flera medverkat
till gärning, som i 80 § eller 81 § 1
mom. sägs, eller vid försök till sådan
gärning eller ock till brott, som
avses i 81 § 2 inom., gäller vad i
23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken är
stadgat. Den till vilken rusdrycker
försålts eller eljest anskaffats skall
dock ej ådömas ansvar för annan
medverkan än anstiftan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11
mars 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Lundkvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändringar i den
indirekta beskattningen rn. m. och anför.
Inledning
Frågan om avveckling av den speciella omsättningsskatten på teknisk
sprit har aktualiserats i skilda sammanhang. Senast i höstas har bevillningsutskottet
i ett av riksdagen godkänt betänkande (BevU 1965: 48) sagt
sig förutsätta att en sådan avveckling genomförs snarast möjligt.
På lotterivinstbeskattningens område har frågan om högsta skattefria
vinstvärden tilldragit sig intresse, önskemål har framförts om höjning av
de nuvarande gränsbeloppen för skattskyldighet. Också vissa andra frågor
på detta beslcattningsområde har motiverat en viss översyn av lotterivinstskattens
tekniska utformning.
Härutöver har inom området för såväl den allmänna varuskatten som
vissa punktskatter samt rusdrycksförsäljningsförordningen aktualiserats ett
antal frågor av begränsad betydelse och räckvidd och huvudsakligen av teknisk
natur.
Jag avser att nu anmäla de olika frågor som är aktuella i detta sammanhang.
Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1960
15
De särskilda förslagen
Skatt på teknisk sprit
Med teknisk sprit förstås enligt 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr
181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat sprit som
är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt
eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenummer
22.08 eller 22.09 A eller B. Dessa tulltaxenummer omfattar alla slag av
sprit och spritdrycker.
Enligt 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på
sprit och vin utgår en speciell omsättningsskatt för teknisk sprit som
skall användas i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till
tulltaxenummer 22.09 C (alkoholhaltiga beredningar för framställning av
drycker), 33.04 A (vissa råvaror för främst parfym- och livsmedelsindustrin)
eller 33.06 A (alkoholhaltiga parfymer, toalettmedel och kosmetiska
preparat). För odenaturerad teknisk sprit utgår skatt oavsett ändamålet
men från beskattning undantas viss förbrukning som äger rum under särskild
kontroll samt också sprit som används vid tillverkning av läkemedel
eller homeopatiska preparat eller som av apotek säljs mot recept. Skatten på
teknisk sprit utgår med 2 kr. 70 öre per liter.
Bestämmelser om skattens erläggande vid införsel samt om restitution
av skatten vid utförsel av alkoholhaltiga preparat finns i 3 § 3 mom. och
4 § sistnämnda förordning.
Vid införsel till riket av alkoholhaltiga varor hänförliga till de angivna
tulltaxenumren erläggs en tilläggstull som skall svara mot omsättningsskatten.
Tilläggstullen utgör 200 kr. per 100 kg för varor hänförliga till
tulltaxenummer 22.09 C eller 33.06 A och 350 kr. per 100 kg för varor hänförliga
till tulltaxenummer 33.04 A.
Det ursprungliga motivet för beskattningen av teknisk sprit är av nykterhetspolitisk
natur. När skatten infördes år 1933 avsåg man att därigenom
utjämna skillnaden i pris mellan förtäringssprit och teknisk sprit för
att minska riskerna för obehörig användning av den tekniska spriten. Beskattningen
av förtäringsspriten har sedermera höjts i sådan grad utan
motsvarande höjning av skatten på den tekniska spriten att denna nykterhetspolitiska
funktion numera kan sägas ha helt bortfallit. Några olägenheter
härav synes inte ha uppkommit.
Frågan om avskaffande av skatten på teknisk sprit har under senare år
varit aktuell i flera olika sammanhang. Senast har, som jag redan inledningsvis
nämnt, bevillningsutskottet i höstas i ett av riksdagen godkänt betänkande
sagt sig förutsätta att denna skatt snarast möjligt avvecklas.
Även om man bortser från att det ursprungliga nykterhetspolitiska moti -
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
vet numera förlorat sin betydelse kan skäl anföras som direkt talar för att
den särskilda skatten på teknisk sprit slopas.
De mot skatten svarande tilläggstullarna på alkoholhaltiga preparat kan
av tekniska skäl inte graderas med hänsyn till varornas alkoholhalt utan
måste fastställas på ett schablonmässigt sätt. Härav följer att dessa tullar
verkar ojämnt. De får en protektionistisk effekt i fråga om varor med låg
alkoholhalt under det att de verkar diskriminerande mot den inhemska
industrin beträffande varor med hög alkoholhalt. Denna konstruktion av
tullarna står därför inte i överensstämmelse med EFTA-konventionen.
Dessutom medför beskattningen vissa snedvridningar av konkurrensförhållandena.
En del halvfabrikat med hög alkoholhalt hänförs nämligen vid
import till tulltaxenummer för vilka någon mot skatten svarande tilläggstull
inte utgår. Av dessa halvfabrikat framställs därefter varor som om de
tillverkas av sprit får tillverkas endast av beskattad sådan eller för vilka
vid import tilläggstull skall erläggas. Genom att beskattningen härigenom
i vissa fall kan undvikas uppkommer snedvridningar i konkurrenshänseende.
Sådana förfaranden i syfte att undgå beskattning har enligt vad jag inhämtat
blivit allt vanligare på senare tid.
Beträffande förbrukningen av beskattad teknisk sprit kan nämnas att
den kosmetiska industrin torde svara för mer än 60 % samt essens- och
sötvaruindustrin för ungefär 25 %. Återstoden fördelas på flera smärre
förbrukarkategorier. Kemisk-tekniska preparat och dessa sötvaror belastas
inte enbart med den här avsedda skatten utan dessutom med högre särskild
varuskatt och högre allmän varuskatt. Också detta förhållande är ett
motiv för att slopa den särskilda beskattningen av teknisk sprit.
Jag föreslår därför att den speciella omsättningsskatten på teknisk sprit
avskaffas. Några särskilda åtgärder för att avlyfta den skatt som belastar
eventuella inneliggande lager av teknisk sprit anser jag inte behöva ifrågakomma.
Samtidigt böi
tilläggstull.
Ett slopande av skatten på teknisk sprit kan beräknas medföra ett skattebortfall
av ungefär 6 milj. kr., varav drygt 4 milj. kr. motsvarar skatteinkomsterna
på teknisk sprit och återstoden utgör bortfall av särskild varuskatt
och allmän varuskatt.
Skatt på lotterivinster
\ bister i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer samt tipsvinster
är undantagna från inkomstbeskattning. I stället beskattas de enligt
förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster. Lotterivinstskatt utgår dock inte på vinst vid vadhållning
17
Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) år 1!)(i(i
med lotalisator vid hästtävlingar eller på vinst i varu- eller tombolalotteri
med endast skänkta vinstföremål. Inte heller utgår skatt på vinst vid utlottning
av konstverk inom förening vars enda syfte är att främja intresset
för eller eljest stödja den bildande konsten.
Lotterivinstskatten utgår med 30 % av vinstens värde. För premieobligationsvinster
är skattesatsen dock endast 20 %. Vissa smärre vinster är fria
från skatt. Sålunda utgår skatt endast om vinstens värde överstiger, i fråga
om vinst i varu- eller tombolalotteri, 100 kr. och i fråga om annan vinst 25
kr. På annan vinst än sådan i varu- eller tombolalotteri skall skatt inte erläggas
med högre belopp än att därefter av vinsten återstår 25 kr. Vid beräkning
av skattebeloppet inräknas i vinstens värde den på vinsten belöpande
skatten. Skatt beräknas inte för vinst på lott eller obligation som inte blivit
såld och inte heller för vinst som ej uthämtas av vinnaren. Skatten erläggs
av lotteriets anordnare eller premieobligationens utfärdare, vilken i
samband med utbetalningen av vinsten skall innehålla så stor del av denna
som motsvarar skatt.
Närmare bestämmelser är meddelade i kungörelsen den 11 december 1984
(nr 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster.
Enligt denna skall lotterianordnare erlägga den på vinsten belöpande skatten
genom insättning på postgirokonto hos kontrollstyrelsen, som är beskattningsmyndighet
sedan den 1 januari 1965.
Bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning (den s. k. förfarandeförordningen) äger
inte tillämpning på lotterivinstbeskattningen.
Som jag redan inledningsvis antytt har frågan om högsta skattefria vinstvärde
enligt lotterivinstskatteförordningen på senare tid tilldragit sig stort
allmänt intresse. I olika sammanhang har framförts önskemål om höjning
av de nuvarande gränsbeloppen för beskattning, bl. a. för att därigenom
underlätta finansieringen av verksamheten inom organisationer på t. ex.
bildnings- och ungdomsverksamhetens områden. Jag vill särskilt erinra om
att frågan om skatteplikt för vinster vid s. k. bingospel i höstas var föremål
för livlig offentlig debatt.
De nuvarande bestämmelserna om högsta skattefria vinstvärden har varit
oförändrade sedan lång tid tillbaka. Den för vinster i varu- och tombolalotterier
uppställda skattepliktsgränsen vid 100 kr. infördes sålunda
år 1945 i samband med en då genomförd omläggning av lotterivinstbeskattningen.
Den för andra vinster gällande skattepliktsgränsen vid 25 kr. har
varit oförändrad alltsedan förordningens tillkomst år 1928. Det kan därför
med hänsyn till penningvärdeförändringen med fog göras gällande att de nuvarande
gränsbeloppen för skattefria vinster är för låga och en höjning av
beloppen bör ske. Jag föreslår att skattepliktsgränsen höjs i fråga om
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
vinst i varu- eller tombolalotteri till 200 kr. samt i fråga om vinst i annat
iotteri till 50 kr. Detta innebär att vinster som inte överstiger de nämnda
beloppen alltid blir fria från skatt.
Härutöver bör också det minimibelopp som en vinnare alltid skall få
behålla vid vinst i annat lotteri än varu- eller tombolalotteri höjas till 50 kr.
För t. ex. vinst i Svenska penninglotteriet innebär de föreslagna bestämmelserna
att alla 25- och 50-kronorsvinster är skattefria under det att en vinst
på 100 kr. liksom hittills beskattas med 30 kr.
I samband med de föreslagna höjningarna av gränsbeloppen bör lämpligen
beskattningsförfarandet över huvud i görligaste män anpassas till bestämmelserna
i förfarandeförordningen. De bestämmelser som synes böra bli
tillämpliga också i fråga om lotterivinstskatt avser förhandsbesked och besvär
däröver (32—45 §§). Härjämte bör den i 46 § förfarandeförordningen
intagna bestämmelsen om möjlighet för Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t förordnar att i vissa fall medge befrielse från eller återbäring
av skatt kunna tillämpas också i fråga om lotterivinstskatt.
Höjningen av skattepliktsgränsen kan beräknas medföra ett skattebortfall
av ca 15 milj. kr. per år, vilket belopp nästan helt hänför sig till vinster
i penninglotteriet samt till premieobligations- och tipsvinster. Bortfallet till
följd av höjningen av gränsbeloppet för vinster i varu- och tombolalotterier
blir däremot mycket obetydligt.
Allmän varuskatt
Beskattningsförfarandet enligt förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt är i huvudsak uppbyggt med taxerings- och
uppbördssystemen för de direkta skatterna som förebild. Under löpande år
inbetalas sålunda i regel preliminär allmän varuskatt och efter årets slut
fastställs den skattepliktiga omsättningen genom taxering i samband med
den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt. På grundval av denna taxering
sker sedan debitering av slutlig allmän varuskatt för beskattningsåret
i fråga.
Redovisning av preliminär allmän varuskatt sker på grundval av deklaration.
Enligt 21 § 1 mom. varuskatteförordningen har skattskyldig att avge
deklaration rörande sin skattepliktiga omsättning sex gånger om året för
löpande perioder om två kalendermånader. Deklaration skall avges senast
den 18 i månaden närmast efter periodens utgång och samtidigt skall den
på perioden belöpande preliminära skatten inbetalas över postgiro. Från
denna huvudregel gäller det undantaget, att länsstyrelsen, om särskilda
skäl föreligger, kan föreskriva att redovisningsperiod skall omfatta kalenderår
eller annat helt räkenskapsår. Detta stadgande ger möjlighet att låta
de minsta företagen deklarera och erlägga skatt endast en gång om året.
För jordbrukarna gäller speciella regler.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) dr WHO
I sammanhanget må även nämnas, att enligt 13 § a) varuskatteförordningen
ett generellt undantag från skattskyldighet gäller för yrkesmässig
törsäljningsverksamhet eller motsvarande som är av allenast ringa omfattning.
Enligt av riksskattenämnden meddelad anvisning bör verksamhet
anses som ringa om den skattepliktiga omsättningen för år räknat inte
överstiger 1 000 kr. Detta gränsvärde har gällt alltsedan den allmänna
varuskatten infördes.
Av varuskatteförordningens bestämmelser i övrigt må vidare nämnas,
att deklaration till preliminär allmän varuskatt skall avse den faktiska
skattepliktiga omsättningen under den period deklarationen omfattar. Enligt
17 § varuskatteförordningen äger dock länsstyrelsen efter ansökan av
den skattskyldige medge, att den skattepliktiga omsättningen får beräknas
med ledning av verkställda inköp. Denna s. k. indirekta redovisningsmetod
är avsedd att kunna tillämpas främst för skattskyldiga som säljer både
skattepliktiga och skattefria varor. Metoden förutsätter att den sålunda
beräknade omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den
verkliga omsättningen framkommer. Fördenskull är skattskyldig, som erhållit
tillstånd att begagna den indirekta redovisningsmetoden, enligt 22 §
varuskatteförordningen skyldig att avge särskild uppgift — tilläggsdeklaration
— rörande den skattepliktiga omsättningen under beskattningsåret.
I samband med att vissa ändringar i varuskatteförordningen genomfördes
förra året på grundval av förslag i prop. 1965:87 framhöll jag bl. a. att
också andra frågor än de som upptagits i propositionen uppmärksammats
och att förslag till ytterligare ändringar i beskattningen utarbetats. Dessa
förslag, som redovisats i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria
(Stencil Fi 1965: 1), avsåg främst ändringar av formerna för redovisning
av preliminär allmän varuskatt. För att bereda lättnader i den löpande
skatteredovisningen för det betydande antalet skattskyldiga med mera
begränsad skattepliktig omsättning föreslogs ett förenklat redovisningssystem
— i stort sett en motsvarighet till det i källskattehänseende gällande
s. k. B-skattesystemet. Vidare innebar förslaget att den indirekta redovisningsmetoden
och den därmed förenade skyldigheten att avge tilläggsdeklaration
skulle slopas och ersättas med en författningsenlig möjlighet för alla
skattskyldiga till justering i efterhand av redovisad preliminär allmän varuskatt.
Jag uttalade samtidigt att jag ansåg dessa förslag vara av sådan
betydelse och räckvidd att de borde bli föremål för remissbehandling, innan
ett slutligt ställningstagande skedde, över promemorian har därefter infordrats
yttranden från ett 40-tal myndigheter och organisationer.
Vid remissbehandlingen har från flera håll en positiv inställning till de
föreslagna ändringarna kommit till uttryck. Samtidigt har emellertid ifrågasatts
om inte de praktiska fördelarna av förslagen skulle bli begränsade
med hänsyn till att nya arbetsuppgifter tillkom för myndigheterna. Från
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
kontrollsynpunkt har också erinringar riktats mot promemorians förslag.
Också för egen del anser jag de ifrågasatta ändringarna, främst den föreslagna
omläggningen av redovisningssystemet — även om en sådan omläggning
i vissa hänseenden kan medföra praktiska fördelar — vara förenad
med betydande svagheter. Jag är därför inte f. n. beredd att föreslå en så
genomgripande omläggning av varuskatteredovisningen som promemorians
förslag skulle innebära, A andra sidan framstår det som i hög grad angeläget
att förenkla redovisningsförfarandet för den allmänna varuskatten.
Det finns också en möjlighet att på ett enkelt sätt få till stånd en inte oväsentlig
begränsning i deklarationsskyldigheten. Jag skall nu behandla denna
fråga.
Vid skattens nuvarande höjd kan det knappast komma i fråga att i syfte
att begränsa deklarationsskyldigheten höja omsättningsgränsen för vad som
är att anse som skattepliktig verksamhet av ringa omfattning. Inte heller
kan det komma i fråga att generellt förlänga perioderna för redovisning av
preliminär skatt. Detta bör emellertid inte hindra att — i överensstämmelse
med allmänna skatteberedningens utformning av dess mervärdeskatteförslag
och med vad som även anförts i vissa remissyttranden över
promemorian — införa regler som erbjuder en mera differentierad deklarationsfrekvens.
Nuvarande regler erbjuder endast det avsteget från huvudregeln
om redovisning för tvåmånadersperioder att företag med liten skattepliktig
omsättning kan få avge årsredovisning. Detta betyder, att skattskyldig
med omsättning något över gränsen för sådan redovisning måste avge
sex deklarationer per år. Den på varje redovisningsperiod belöpande skatten
kan därvid väsentligt understiga det belopp som skattskyldig med årsredovisning
har att erlägga. En motiverad åtgärd som därtill skulle vara
förenad med praktiska fördelar synes därför vara, att för skattskyldiga i
storleksklasserna närmast över gränsen för årsredovisning skapa möjlighet
att redovisa skatt med så långa intervaller, att den på varje period belöpande
skatten står i ungefärlig överensstämmelse med skatten vid den övre
gränsen för årsredovisning. Då skäl talar för att inte öka antalet uppbördsterminer
bör dock de nu diskuterade nya redovisningsmöjligheterna begränsas
till att gälla redovisningsperioder om fyra eller sex kalendermånader.
Därmed skulle redovisningarna också i dessa fall komma att ske under
ordinarie uppbördsterminer.
Under hänvisning till det nu anförda föreslår jag den ändringen av 21 §
1 mom. varu skatteförordningen, att länsstyrelsen skall kunna inte endast
föreskriva, att redovisningsperiod skall omfatta helt kalenderår, utan även
bestämma redovisningsperioden till fyra eller sex månader, dvs. två eller
tre ordinarie redovisningsperioder om två månader.
Det i enlighet härmed utarbetade författningsförslaget ger anledning alt
något beröra frågan, när de förmånligare redovisningsreglerna skall äga
tillämpning. Det gäller f. n. ingen fix omsättningsgräns för medgivande av
21
Kungl. Maj:ts proposition nr ii9 or UJiiii
årsredovisning. Enligt praxis medges sådan redovisning i allmänhet när den
skattepliktiga årsomsättningen inte överstiger 5 000 kr. Mera undantagsvis
torde gränsen sättas vid 10 000 kr. Enligt min uppfattning bör det inte
föreligga hinder för att mera allmänt medge årsredovisning vid skattepliktig
årsomsättning upp till 10 000 kr., när det är fråga om skattskyldiga, som
man med hänsyn till solvens och andra förhållanden kan räkna med kommer
att fullgöra sin redovisningsskyldighet utan anmärkning. Under sådana
förhållanden bör den nya möjligheten att redovisa skatt per halvår kunna
allmänt tillämpas för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp
till 20 000 å 25 000 kr. och den nya möjligheten till redovisning för fyramånadersperioder
för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp
till 30 000 å 35 000 kr. Enligt 1965 års taxering hade inte mindre än drygt
72 000 skattskyldiga, dvs. ca 42 % av samtliga, en skattepliktig omsättning
ej över 30 000 kr. överslagsvis skulle därför förslaget vid en tillämpning
enligt nu angivna riktlinjer kunna beräknas minska antalet deklarationer
med upp till 200 000 för år räknat. Givet är emellertid, att länsstyrelsernas
tillståndsgivning måste baseras på individuella bedömningar. Det utslagsgivande
vid denna bedömning måste vara om risk kan antas föreligga för att
redovisning per fyramånadersperiod, halvår eller helt år kan leda till slcatteundandräkt.
Det ankommer på riksskattenämnden att i mån av behov
meddela vägledande anvisningar för reglernas tillämpning.
Vad härefter beträffar förslaget att den indirekta redovisningsmetoden
och den därmed förenade skyldigheten att avge särskild tilläggsdeklaration
slopas, vill jag erinra om att bl. a. riksskattenämnden i sitt remissyttrande
framhållit att visst behov av den indirekta redovisningsmetoden föreligger.
Med hänsyn härtill föreslår jag därför endast den åtgärden, att möjligheten
till rättelse i efterhand av redan verkställd redovisning av preliminär
allmän varuskatt ges en författningsenlig reglering genom att erforderliga
bestämmelser om avgivande av justeringsuppgift för detta ändamål intas
i varuskatteförordningen. Jag kan i sammanhanget nämna att det på
riksskattenämndens initiativ i praktiken redan tillskapats en möjlighet
för de skattskyldiga att i efterhand korrigera avgiven redovisning av preliminär
allmän varuskatt, t. ex. med avseende på förhållanden som framkommit
i samband med bokslut efter det sista deklarationen för räkenskapsåret
lämnats.
I författningsförslaget har bestämmelserna härom intagits i ett nytt
fjärde moment till 21 §, varjämte viss jämkning skett i 23 § varuskatteförordningen.
Särskild varuskatt
Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt utgår
sådan skatt bl. a. på parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat,
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966
hänförliga till vissa varugrupper ur tulltaxenummer 33.06. Som exempel
på skattepliktiga varugrupper kan nämnas puder (med undantag av ströpuder)
och hudkräm, som innehåller över 10 % pudersubstans (puderkräm),
samt läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda preparat.
Skatten utgår med 50 % av varans beskattningsvärde, vilket på det kemisk-tekniska
varuområdet är lika med det pris som den skattskyldige i
allmänhet betingar sig vid försäljning av varan till detaljhandlare.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 mars 1965 har kontrollstyrelsen framhållit
bl. a. att det skattepliktiga varuområdet omfattar dels vissa specialpreparat
mot finnar o. d. (s. k. aknepreparat), dels specialsmink för döljande
av ärr, födelsemärken m. m. Aknepreparaten är, fortsätter styrelsen,
i huvudsak av två olika typer. Den ena typen bygger på ytaktiva och desinficerande
ämnen, medan den andra brukar innehålla förutom desinficerande
ämnen också vissa delar puder samt svavelföreningar m. m. Den förra
gruppen av aknepreparat är f. n. i regel skattepliktig. Den senare däremot
är i allmänhet sammansatt så, att den fyller villkoren för skattefri hudkräm.
I en del fall uppgår dock pudersubstansen till mer än 10 % och varan
blir då skattepliktig.
Kontrollstyrelsen anser det otillfredsställande att pudcrlialtiga preparat
i regel är skattefria under det att de särskilda rengöringspreparaten är skattepliktiga.
Styrelsen hemställer därför att aknepreparat generellt undantas
från det skattepliktiga varuområdet liksom också specialsmink av förut
nämnt slag.
Generaltullstyrelsen, som avgett yttrande över förslaget, har inget att
erinra mot att skatten slopas på de angivna preparaten. Såvitt avser aknepreparaten
ifrågasätter dock styrelsen om inte vissa svårigheter kan föreligga
att på ett tillfredsställande sätt avgränsa det skattefria området.
Det torde vara uppenbart att aknepreparaten snarast kan sägas ha en
medicinsk användning och att de står läkemedlen nära. Det är därför motiverat
att inte ta ut särskild varuskatt för sådana preparat. Också för specialsmink
av förut nämnt slag anser jag skattefrihet böra ifrågakomma.
Jag föreslår därför att dessa varugrupper undantas från det enligt förordningen
om särskild varuskatt skattepliktiga området.
Beträffande främst aknepreparaten kan, såsom generaltullstyrelsen framhåller,
vissa avgränsningssvårigheter uppkomma. Denna typ av hudvårdspreparat
är nämligen en mycket heterogen grupp. Alla övergångsformer
förekommer alltifrån preparat för mera ordinär hudvård till egentliga aknepreparat
med närmast medicinsk funktion. För att vinna erforderlig avgränsning
av det skattefria området torde därför för skattefrihet böra
krävas att varan skall föreligga i förpackning, på vilken uttryckligen angetts
varans karaktär av sådant specialpreparat som här åsyftas.
23
Kungl. Muj. ts proposition nr (it) år li)G6
Lagtekniskt synes undantaget från skatteplikt lämpligen kunna intas
i en särskild anmärkning i bilagan till förordningen om särskild varuskatt.
Det skattebortfall som kan beräknas uppkomma vid ett genomförande av
förslaget blir obetydligt.
Brännoljeskatt
För brännolja som används för drift av motor i motorfordon utgår en särskild
skatt (brännoljeskatt) förutom allmän energiskatt och särskild skatt
på motorbränslen. Brännoljeskatten regleras enligt förordningen den 15 december
1961 (nr 653) om brännoljeskatt. Beskattningsmyndighet är kontrollstyrelsen
eller, om skatt skall utgå vid införsel, generaltullstyrelsen.
Tillverkare av brännolja är skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen
om inte styrelsen medger annat (registrerad tillverkare). I övrigt
äger kontrollstyrelsen efter ansökan pröva om registrering skall ske. Förutom
tillverkarna avses huvudsakligen två kategorier skola kunna registreras,
nämligen dels de som från depå försäljer brännolja i större omfattning,
dvs. i första hand oljeföretagen (registrerad leverantör), och dels de
som förbrukar brännolja för såväl drift av motor i motorfordon som för
annat ändamål, s. k. blandade förbrukare (registrerad förbrukare). Även
den som säljer brännolja annat än från depå kan emellertid om särskilda
skäl föreligger registreras som leverantör. Det sistnämnda innebär att
exempelvis innehavare av bensinstation eller liknande tankanläggning —
som regelmässigt kan förvärva och tillhandahålla endast beskattad motorbrännolja
— i vissa fall kan bli registrerad samt försälja obeskattad sådan
olja.
Skattskyldiga är med vissa undantag endast de som registrerats. Skattskyldighet
inträder för registrerad tillverkare och registrerad leverantör,
då brännolja levereras till köpare som inte är registrerad eller tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning. För registrerad förbrukare inträder
skattskyldighet då obeskattad brännolja påfylls bränsletank i motorfordon,
vartill han är ägare eller överlåts av honom till någon som inte är
registrerad. Härtill kommer att vid tidpunkten för skattskyldigs avregistrering
skattskyldighet inträder för då inneliggande lager av obeskattad brännolja.
I vissa fall inträder skattskyldighet även för den som inte registrerats. Så
är fallet då någon själv importerar brännolja och det inte är uppenbart att
oljan skall användas för skattefritt ändamål samt då obeskattad brännolja
påfylls bränsletank till motorfordon, vartill han är ägare.
Brännoljeskatten utgår med 34 öre per liter. Skatt som erläggs av tillverkare
eller registrerad leverantör eller vid införsel utgör dock endast 31
öre per liter. Kontrollstyrelsen äger, därest särskilda förhållanden det föranleda,
medge att skatt som skall erläggas av registrerad förbrukare skall
24
Kungl. Ulaj. ts proposition nr 69 år 1966
utgå med endast 31 öre per liter om förbrukningen är av betydande omfattning.
Då skatten erläggs till kontrollstyrelsen sker detta på grundval av
deklaration, i regel kvartalsvis.
Av brännoljeskatteförordningens bestämmelser i övrigt må här nämnas
endast att restitution av erlagd skatt i vissa fall kan medges förbrukare som
inte är registrerade. Kontrollstyrelsen kan medge sådan förbrukare restitution
av skatt på brännolja som i mera avsevärd omfattning förbrukats för
drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål
än fordonets framförande eller som använts för annat ändamål än motorfordonsdrift.
Restitutionsbelopp utbetalas av kontrollstyrelsen efter ansökan
halvårsvis i efterskott.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 juni 1965 har kontrollstyrelsen, mot
bakgrunden av vissa otillfredsställande erfarenheter styrelsen haft av den
nuvarande utformningen av brännoljebeskattningen, föreslagit flera, delvis
genomgripande ändringar i lagstiftningen. Bl. a. föreslås färgningsskyldighet
för viss typ av eldningsolja (s. k. eldningsolja 1) för att sådan olja
skall kunna skiljas från motorbrännolja samt skärpning av förordningens
straffbestämmelser, över styrelsens framställning har yttranden avgetts
av drygt ett 30-tal remissinstanser. Med hänsyn till förslagets genomgripande
natur och på grund av vad som förekommit vid remissbehandlingen
har jag ansett, att kontrollstyrelsens framställning inte i detta sammanhang
bör läggas till grund för någon proposition till riksdagen utan bör överlämnas
till bilskatteutredningen och skattestrafflagutredningen för att tas i
övervägande vid resp. utredningsuppdrags fullgörande. Endast i några detaljfrågor
beträffande vilka mer omedelbara ändringar är påkallade avser
jag att nu behandla styrelsens förslag.
Viss skattskyldighetsfråga. Av den förut lämnade redogörelsen framgår,
att skattskyldighet enligt brännoljeskatteförordningen åvilar den som registrerats.
För den som inte är registrerad föreligger skattskyldighet endast
om han själv importerar brännolja eller då obeskattad brännolja påfylls
bränsletank till motorfordon, som han äger. Däremot föreligger inte skattskyldighet
för t. ex. tillverkare eller leverantör, som inte är registrerad men
som försäljer obeskattad brännolja för motorfordonsdrift. Detta innebär i
praktiken att t. ex. en bensinstationsföreståndare som försäljer obeskattad
brännolja för motorfordonsdrift inte kan påföras skatt för vad som försålts.
Kontrollstyrelsen föreslår sådan komplettering av bestämmelserna att skattskyldighet
skall föreligga också i nu avsett fall.
Förslaget har på denna punkt inte föranlett erinran vid remissbehandlingen.
Även för egen del kan jag biträda det och förordar, att bestämmelserna
om skattskyldighet i 4 § brännoljeskatteförordningen kompletteras
i enlighet med styrelsens förslag.
25
Kunyl. Maj.ts proposition nr (i!) dr 1966
Tillämplig skattesats vid avregistrering. Skattesatsen är, såsom tidigare
nämnts, olika allteftersom den skattskyldige är registrerad som förbrukare
eller som tillverkare eller leverantör. Den högre skattesatsen för skattskyldig
förbrukare beror främst på att han under vissa förutsättningar får göra
avdrag för brännolja som han använt för drift av tippnings- eller lastningsanordning
eller eljest för annat ändamål än fordonets framförande. Den
oregistrerade förbrukaren har inte sådan möjlighet i vidare mån än att
han hos kontrollstyrelsen efter ansökan kan erhålla restitution om förbrukningen
varit av mera avsevärd omfattning. Vid avregistrering skall förbrukare
erlägga skatt för olja som ingår i hans lager. Skatten utgår då med
M öre för liter. Kontrollstyrelsen anser att detta inte står i överensstämmelse
med grunderna för skattedifferentieringen och föreslår sådan komplettering
av bestämmelserna att skattesatsen skall utgöra endast 31 öre
per liter i här åsyftade fall.
Ej heller på denna punkt har törslaget föranlett erinran från remissinstansernas
sida. Också för egen del biträder jag styrelsens förslag och förordar
en kompletterande bestämmelse av angiven innebörd i 5 § brännoljeskatteförordningen.
Restitution av skatt. I relativt stor omfattning tankas traktorer och motorredskap
vid bensinstationer, vilkas föreståndare inte är registrerade som
skattskyldiga leverantörer och som alltså kan tillhandahålla endast beskattad
olja. Skattefrihet för olja, som används för traktorer och motorredskap,
skulle ha kunnat erhållas genom att innehavarna halvårsvis i efterhand erhållit
restitution av erlagd brännoljeskatt. Kontrollstyrelsen fann emellertid
i samband med brännoljeskatteförordningens ikraftträdande att ett så omfattande
restitutionsförfarande av administrativa skäl och av hänsyn till förbrukarna
borde undvikas. Därför utarbetade styrelsen ett system som kan
sägas innebära att skatterestitutioner erhålls i förväg. Enligt detta system
kan den som inköper brännolja för annat ändamål än motorfordonsdrift
förvärva oljan skattefri antingen inköpet sker på bensinstation eller oljebolags
depå. Köparen har endast att vid varje inköpstillfälle avge en på heder
och samvete undertecknad försäkran rörande användningen. Sker inköpet
hos oregistrerad säljare t. ex. vid bensinstation, regleras den skattefria leveransen
vid avräkningen mellan säljaren och dennes leverantör av brännolja.
Leverantören å sin sida upptar de mot försäkran tillhandahållna kvantiteterna
såsom skattefri försäljning i sina deklarationer till kontrollstyrelsen.
Denna typ av försäkran har emellertid, konstaterar styrelsen, missbrukats
i sådan omfattning att den inte längre kan bibehållas. Det är enligt styrelsens
uppfattning nödvändigt att i stället övergå till ett system med restitutjoner
i efterhand som erbjuder erforderliga kontrollmöjligheter. För att
motverka de påfrestningar av ekonomisk art, som en övergång till ett sådant
restitutionssystem kan komma att medföra för konsumenterna _ enligt
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966
gällande regler utbetalas restitution halvårsvis i efterskott — föreslår emellertid
styrelsen att den skall äga medge tidigare restitution a conto i fall da
det är fråga om större belopp.
Den typ av försäkran, varom det här är fråga, har missbrukats i mycket
betydande omfattning. Även om det varit uppenbart att brännoljan skolat
användas för skattepliktigt ändamål — den har exempelvis direkt fyllts i
lastbilstank — har det i avsevärd utsträckning förekommit att köparen av
oljan avgett och försäljaren godtagit en falsk försäkran rörande användningen.
Härigenom har skatt kunnat undandras. Inom kontrollstyrelsen
uppskattas skattefusket enbart i fråga om denna försäkran uppgå till flera
milj. kr. om året. Det är därför uppenbart, att systemet inte kan bibehållas
trots att anordningen som sådan är förenad med betydande fördelar både
från administrativ synpunkt och för förbrukarna. Jag delar därför styrelsens
uppfattning att man måste övergå till restitution i efterhand i fall då
rätt till skattefri förbrukning föreligger. Härom har knappast några delade
meningar förelegat vid remissbehandlingen.
Vid en övergång till ett system med restitution i efterskott kommer emellertid
förbrukarna i ett sämre läge än nu är fallet. Jag anser mig därför
böra biträda styrelsens förslag om att restitutioner a conto skall få tillämpas
då fråga är om större restitutionsbelopp i syfte att därigenom mildra
de svårigheter av likviditetsmässig natur som eljest kan uppkomma. En
bestämmelse som möjliggör en sådan ordning bör intas i 9 § tredje stycket
brännoljeskatteförordningen.
Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
Tillståndsmyndighets rätt att vid byte av ntskänkningslokal lämna föreskrifter
om utskänkning. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 (nr 521) meddelas tillstånd till utskänkning i regel av länsstyrelsen
i det län där utskänkningen skall äga rum. När fråga är om turistutskänkning
meddelas tillståndet dock av Kungl. Maj :t och, om det avser
trafikulskänkning, av länsstyrelsen i det län där rederiet, järnvägens
styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.
Länsstyrelsen äger enligt 38 § samma förordning att i samband med
tillståndets meddelande, när särskilda förhållanden påkallar det, samtidigt
som länsstyrelsen fastställer vederbörliga av kommunen föreslagna inskränkningar,
lämna vissa föreskrifter rörande utskänkningen. Dessa får
dock inte vara av sådan art att de uttryckligen är undantagna från kommunens
befogenheter. Länsstyrelsen är sålunda skyldig att fastställa de
inskränkningar som fullmäktige föreslagit under förutsättning att dessa
faller inom fullmäktiges befogenhet. Vidare äger länsstyrelsen meddela föreskrifter
exempelvis om anställande av viss personal vid utskänkningsställe
eller rörande den med rätten till rusdrvcksutskänkning följande rätten att
27
Kungl. Maj:Is proposition nr 69 år 1966
utskänka öl, i den mån föreskrifterna inte berör ämnen som anges i 1(5 §
andra stycket ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1901 (nr 159). Också
ordningsföreskrifter äger länsstyrelsen utfärda.
Enligt 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen får ombyte av utskänkningsställe
ske efter medgivande av den myndighet som lämnat tillstånd
till utskänkningen. Intendenten för utskänkningsärenden vidtar i samband
därmed viss utredning i ärendet. Enligt samma paragraf får inrättande av
drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande
eller införande av självservering för rusdrycker ske endast efter godkännande
av intendenten för utskänkningsärenden.
Någon författningsenlig möjlighet för länsstyrelsen att meddela föreskrifter
rörande utskänkningen i samband med ombyte eller väsentlig ändring
av utskänkningslokal finns inte.
1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen
att problem kan uppkomma genom att särskilda föreskrifter rörande
utskänkningens bedrivande kan meddelas bara i samband med meddelande
av tillstånd till utskänkning men däremot inte vid ombyte av utskänkningslokal.
Styrelsen anser det inte vara tillfredsställande att vid
byte av lokal en restauratör skall kunna öppna en helt ny typ av utskänkningsrörelse
och framhåller att liknande problem kan uppkomma vid ombyggnad
av de gamla lokalerna. Kontrollstyrelsen hemställer att 38 § rusdrycksförsäljningsförordningen
ändras så, att länsstyrelsen erhåller rätt att
också vid medgivande till ombyte av utskänkningsställe lämna sådana föreskrifter
rörande utskänkningen som avses i nämnda paragraf. Denna rätt
anser kontrollstyrelsen böra begränsas till att gälla endast de fall, där utskänkningens
karaktär väsentligt förändras i samband med byte av lokal
t. ex. inrättande av självservering e. d. — eller eljest särskilda skäl påkallar
det, såsom att de nya lokalerna är belägna inom stadsdel eller område
av annan karaktär än där de gamla var belägna.
Över kontrollstyrelsens förslag har infordrats yttranden från ett 20-tal
myndigheter och organisationer. Utom i fall som anges i det följande har
lörslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att förslaget bör utvidgas
att gälla även vid ombyggnad av utskänkningslokal i samband varmed utskänkningen
får en väsentligt ändrad karaktär. Av huvudsakligen samma
uppfattning är Xya systemaktiebolaget och Föreningen Nya systemaktiebolagets
distriktschefer och biträdande intendenter.
Svenska stadsförbundet anser att kommunen bör få rätt att med bindande
verkan för den tillståndsgivande myndigheten föreslå inskränkningar
i fråga om utskänkningen även när fråga är om byte av lokaler under
löpande oktrojperiod. Kommunen bör sålunda ha möjlighet att i fall
som nu nämnts begagna den vetorätt som gäller vid beviljande av tillstånd
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966
till årsutskänkning. Liknande synpunkter framförs av Centralförbundet för
nykterhetsundervisning, Nationaltemplarorden och De kristna samfundens
nykterhetsrörelse.
Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser inte att tillståndsmyndigheten
under alla omständigheter skall äga rätt att meddela nya föreskrifter rörande
utskänkningen utan menar att sådan rätt bör få meddelas endast om
bytet av utskänkningsställe innebär en från nykterhetspolitisk synpunkt väsentlig
omlokalisering. Motsvarande betraktelsesätt anläggs av Sveriges
hotell- och restaurangförbund.
Som framgår av det anförda kan tillståndsmyndigheten lämna särskilda
föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande endast i samband med tillståndets
meddelande. Skulle restauratören byta utskänkningslokal kan särskilda
föreskrifter inte meddelas med avseende på det nya utskänkningsstället.
Med hänsyn till att den verksamhet, för vilken tillstånd meddelats,
genom bytet av utskänkningslokal kan komma att fortsättas under helt
andra former än som förutsatts vid tillståndets lämnande, framstår den gällande
ordningen som mindre tillfredsställande. Uppenbarligen måste det
vara av betydelse att möjligheter finns för tillståndsmyndigheten att, när
förhållanden inträffat som rubbat eller kan antas rubba förutsättningarna
för tillståndets meddelande, stadga de föreskrifter rörande den fortsatta
utskänkningen som kan vara påkallade.
Från något håll har anförts att tillståndsmyndigheten bör erhålla möjlighet
att meddela föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande också
vid ombyggnad av utskänkningslokalen. Mot en sådan uppfattning kan
möjligen invändas att, så snart fråga är om väsentlig ändring i utskänkningslokalernas
anordnande eller införande av självservering för rusdryc^
ker, godkännande skall meddelas av intendenten för utskänkningsärenden.
Sådant godkännande utesluter emellertid inte att tillståndsmyndigheten kan
komma till en annan bedömning i samband med prövningen av utskänkningstillstånd
för därpå följande oktrojperiod. För att såvitt möjligt förhindra
att restauratörens fortsatta verksamhet äventyras i samband med att
tillståndet omprövas efter periodens utgång anser jag därför lämpligt att
tillståndsmyndigheten erhåller rätt att meddela föreskrifter angående utskänkningens
bedrivande inte bara vid byte av utskänkningslokal utan även
när denna blir föremål för ombyggnad av väsentlig betydelse för utskänkningens
bedrivande.
Några remissinstanser har ansett att kommunen bör tillerkännas rätt att
begagna sin vetorätt också när fråga är om byte av utskänkningslokal under
löpande oktrojperiod. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag emellertid
att en sådan befogenhet för kommunen inte bör tillskapas i nu förevarande
sammanhang.
Med det tillägg, som jag enligt det nyss sagda förordat, biträder jag
29
Kungl. Mnj.ts proposition nr (ii) år 1960
kontrollstyrelsens förslag om rätt för tillståndsmyndighet att meddela föreskrifter
angående utskänkningens bedrivande.
Skott på spritdrycker som stulits hos partihandelsbolnget. Bestämmelser
om skatt på spritdrycker återfinns i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209 )
om skatt på sprit och vin. Vid inköp hos partihandelsbolaget erläggs skatt
enligt förordningen till bolaget. På partihandelsbolaget ankommer sedan att
leverera in skatten till statsverket.
Uttryckliga regler saknas i fråga om uttagande av skatt på spritdrycker
som avhänts partihandelsbolaget genom brott.
Enligt 7 § 3 mom. förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning
av sprit och vin skall den som olovligen tillverkat sprit dömas att för den
tillverkade myckenheten gälda skatt motsvarande omsättningsskatten för
samma mängd av den spritdryck med en alkoholhalt av 40 volymprocent
som har det lägsta utminuteringspriset. Skatten skall utgöra minst 100 kr.
1 skrivelse den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen att stölder
av sprit från AB Vin- & Spritcentralen förekommit vid olika tillfällen. Vid
rättegång mot de skyldiga har bolaget yrkat skadestånd för de stulna
dryckerna som beräknats efter utminuteringspriset inkl. den speciella omsättningsskatten.
I fall då yrkandet medgetts av de tilltalade har domstolarna
utdömt skadestånd i enlighet med denna beräkning. I ett nyligen avgjort
mål, där hos bolaget anställd personal tillgripit relativt betydande
kvantiteter spritdrycker, har de tilltalade bestritt skadeståndsyrkandet till
den del detta avsåg skatt, som belöpte på de stulna dryckerna. Underrätten
ogillade skadeståndsyrkandet i den del detta innefattade skatt som bolaget
skulle haft att leverera in till statsverket, om bolaget försålt spritvarorna.
Hovrätten fastställde sedermera underrättens dom i vad avsåg skadeståndet.
Motsvarande problem uppkommer inte, fortsätter styrelsen, vid tillgrepp
hos Nya systemaktiebolaget, eftersom skatten då redan erlagts. Styrelsen,
som anser det kunna förutsättas att huvudparten av de från Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen stulna dryckerna används till olovlig försäljning,
finner det otillfredsställande att en obehörig vinst kan göras av den
brottslige genom att skatt inte innefattas i utdömt skadestånd. Kontrollstyrelsen
föreslår därför sådan ändring av ansvarsbestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen,
att med stöd därav skyldighet att utge skatt skall
kunna åläggas för spritdrycker som tillgripits hos partihandelsbolaget.
Av praktiska skäl anser kontrollstyrelsen den föreslagna bestämmelsen
böra begränsas till att avse endast spritdrycker, eftersom dessa är mest gångbara
i den illegala handeln. Med spritdryck bör i förevarande sammanhang
avses all sprit som finns upptagen i detaljhandelsbolagets sortiment.
För att förenkla domstolarnas uträkning av den skatt som vederbörande
skall utge föreslår kontrollstyrelsen, att den schablonregel, som finns angiven
i 7 § 3 inom. förordningen om tillverkning av sprit och vin och som
30
Kangl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966
tillämpas för olovligen tillverkad sprit, kommer till användning också vid
utdömande av skatt i här berörda fall.
Kontrollstyrelsens förslag har, utom i fall som anges i det följande, tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.
Överståthållarämbetet menar, att förslaget innebär att man genom att
lägga skatt på en illegal verksamhet i berörda avseenden jämställer stöld
med laga fång, och avstyrker därför förslaget av principiella skäl. Länsstyrelsen
i Kopparbergs lön tillstyrker förslaget men anser att den föreslagna
bestämmelsen bör tillämpas även i fråga om vin som stulits från partihandelsbolaget.
Svenska nykterhetsvårdsförbundet tillstyrker förslaget men anser
att den »avgift», som sålunda skall kunna utdömas, bör omfatta förutom
den speciella omsättningsskatten för rusdrycker också allmän omsättningsskatt
samt parti- och detaljhandelsbolagens omkostnader och försäljningsvinst.
Som skäl för förslaget att införa en bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen
om utdömande av skatt på spritdrycker som stulits från partihandelsbolaget
har kontrollstyrelsen framhållit, att domstol i något fall
ogillat den del av yrkandet om skadestånd som innefattade skatt och som
bolaget vid en normal försäljning skulle haft att leverera in till statsverket.
Utan att närmare gå in på den rättsliga bedömningen av det av styrelsen
refererade fallet vill jag erinra om att mot skatten svarande belopp i och
för sig torde kunna utdömas med tillämpning av 36 kap. 1 § andra stycket
brottsbalken. Något omedelbart behov av en författningsbestämmelse i enlighet
med styrelsens förslag föreligger därför inte. Härtill kommer att
frågor om förverkande och olika specialstraffrättsliga spörsmål f. n. övervägs
inom justitiedepartementet.
Jag anser därför någon lagstiftningsåtgärd i berört hänseende inte f. n.
vara påkallad.
Utöver vad jag nu anfört bör i detta sammanhang vidtas de jämkningar
i rusdrycksförsäljningsförordningen av formell natur som föranleds av
ikraftträdandet av brottsbalken.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin;
2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475);
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966
3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928
(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;
i) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959
(nr 507) om allmän varuskatt;
5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj
19M (nr 251) om särskild varuskatt;
6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961
(nr 653) om brännoljeskatt;
7) förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26
maj 195t (nr 521).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Ro Josephson
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66025''