Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
1
Nr 67
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande
av huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i
vissa städer, m. m.; given Stockholms slott den 18 mars
1966.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av
huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer,
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623),
3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272),
4) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring,
5) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
GUSTAF ADOLF
Svante Lundkvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås författningsreglering i anslutning till att staten
enligt principbeslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342)
den 1 januari 1967 övertar huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m.
i vissa städer. I lagförslaget, som knyter an till motsvarande bestämmelser
i anledning av förstatligandet av polisväsendet m. m., regleras stads skyldighet
att upplåta lokaler, överlåta inventarier och lämna bidrag till statsverkets
kostnader för lokal skattemyndighets verksamhet under en fem1—Bihang
till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 67
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
årig övergångstid. Ändringarna i taxeringsförordningen och uppbördsförordningen
samt förordningarna om beräkning av pensionsgrundande inkomst
och uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring grundas
främst på det förslag till ny organisation av de lokala skattemyndigheterna
som har lagts fram i prop. 1966: 66.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
3
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet
för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
I anslutning till att staten den 1 januari 1967 övertager huvudmannaskapet
för uppbördsväsendet och den verksamhet i övrigt, som ombesörjes av
uppbördsförvaltningen i vissa städer, åligger det sådan stad att upplåta
lokaler, överlåta inventarier m. m. och bidraga till statsverkets kostnader
för lokal skattemyndighets verksamhet.
2 §•
I fråga om stads skyldigheter enligt 1 § äga föreskrifterna i lagen den
29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande
av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. motsvarande tilllämpning
med följande avvikelser.
1. Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1, 7 §, 8 § första stycket 3 och 9 § andra stycket
lagen den 29 maj 1964 skola hänföra sig till åren 1966 och 1967 i stället
för till åren 1964 och 1965.
2. Framställning enligt 2 § nämnda lag om upplåtelse av lokaler behöver
icke göras före viss dag. Begäran enligt 3 § 1 samma lag att sådan upplåtelse
skall bestå längre tid än fem år från den 1 januari 1967 skall göras
sist den 30 juni 1971.
3. Skyldigheten att överlåta inventarier och annan lös egendom omfattar
även sådan lös egendom som anskaffats för uppbördsförvaltningen jämte
annan kommunal verksamhet för vilken staten övertagit huvudmannaskapet
före den 1 januari 1967.
4. Grundbeloppet för varje bidragsskyldig stad skall motsvara hälften av
stadens sammanlagda kostnader för uppbördsförvaltningen åren 1963 och
1964.
5. De pensionskostnader som ingå i grundbeloppet skola anses utgöra
tjugo procent av kostnaderna för löner.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
Förslag
till
Förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§,50 § 1 mom., 61 § 3 mom. samt
129 § 1, 2 och 6 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
4 §•
I län skola------särskilda taxeringsdistrikt.
Lokalt taxeringsdistrikt------lokalt taxeringsdistrikt.
För varje------ — paragraf sägs.
I fögderi, så ock i stad med egen
uppbördsförvaltning skall finnas särskilt
taxeringsdistrikt, inom vilket
särskild taxeringsnämnd
verkställer taxering av fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser,
vilkas inkomstförhållanden med
hänsyn till förvärvskällans art eller
eljest äro av mera invecklad beskaffenhet.
I fögderi och stad som nu
sagts må ock inrättas flera sådana
särskilda taxeringsdistrikt.
I län skall-----— och familjestiftelser.
En taxeringsnämnd —----—- kommunalt ändamål.
Taxering, som-----— särskilt taxeringsdistrikt.
I fögderi skall finnas minst ett särskilt
taxeringsdistrikt, inom vilket
särskild taxeringsnämnd
verkställer taxering av fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser,
vilkas inkomstförhållanden med
hänsyn till förvärvskällans art eller
eljest äro av mera invecklad beskaffenhet.
5 §•
Länsstyrelsen skall indela länet i
taxeringsdistrikt samt besluta om de
särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.
Beslutet skall
Länsstyrelsen skall efter lokal
skattemyndighets hörande indela länet
i taxeringsdistrikt samt besluta
om de särskilda taxeringsnämnder
-
nas verksamhetsområden,
före taxeringsåret.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 dr 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Innan länsstyrelsen ändrar i stad
tillämpad distriktsindelning, skall
yttrande infordras från kommunens
styrelse ävensom, i stad med egen
uppbördsförvaltning, från den lokala
skattemyndigheten. Vad nu sagts om
inhämtande av yttrande från kommunens
styrelse skall dock icke gälla
beträffande Stockholm.
50
1 mom. Granskning av ------
Sakkunnig må ---------
Ordningsman i lappby och lappfogde
äga verkställa granskning av
självdeklaration, som lapp inom vederbörande
lappby eller lappfogdedistrikt
avgivit.
— — i prövningsnämnden.
--biträde påkallas.
Ordningsman i lappby och förste
konsulent inom lappväsendet äga
verkställa granskning av självdeklaration,
som lapp inom vederbörande
lappby eller förste konsulents verksamhetsområde
avgivit
Vid taxeringsarbete —-----arbetets utförande.
För innehållet-----— oundgängligen erfordras.
Självdeklaration skall------del därav.
Självdeklaration må, — —---— — sådan bearbetning.
Den som------för taxeringen.
Då besvär --— — —- — annan vederbörande.
I övrigt------ — medgivande därtill.
61 §.
3 mom. I de taxeringsdistrikt,
där taxering av inkomst av renskötsel
ifrågakommer, böra sammanträden
för förrättande av dylik taxering
hållas i god tid före den 15 april; och
åligger det taxeringsnämndens ordförande
att om tid och plats för sammanträdena
samråda med vederbörande
lappfogde. Lappfogden samt
ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet
skola särskilt kallas
till dylikt sammanträde.
Vid sådant sammanträde skall ord -
3 m om. I de taxeringsdistrikt,
där taxering av inkomst av renskötsel
ifrågakommer, böra sammanträden
för förrättande av dylik taxering
hållas i god tid före den 15 april;
och åligger det taxeringsnämndens
ordförande att om tid och plats för
sammanträdena samråda med vederbörande
förste konsulent inom lappväsendet.
Förste konsulenten samt
ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet
skela särskilt kallas
till dylikt sammanträde.
Vid sådant sammanträde skall ord -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ningsman, som nu nämnts, vara när- ningsman, som nu nämnts, vara när -
varande, då fråga är om taxering av
lappar, som tillhöra ordningsmannens
lappby, med rätt för ordningsmannen
att deltaga i nämndens överläggningar
men ej i besluten. Ordningsmannen
skall till dylikt sammanträde
medföra det hos honom
förvarade exemplaret av senast upprättade
renlängd. Där så ske kan
skall jämväl lappfogden vara tillstädes
vid sådant sammanträde med
rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.
129
1 m o m. Av statsmedel bestridas:
1) ersättning åt ordförandena och
kronoombuden i taxeringsnämnderna,
2) gottgörelse för den medverkan
i taxering sarbetet, som enligt 16 §
1 mom. lämnas av lokal skattemyndighet
i stad med egen uppbördsförvaltning,
3) bidrag till kostnader, som kommun
åtagit sig för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande
av tjänstemän enligt 16 §
2 mom. eller annorledes, därest dessa
anstalter finnas äga särskilt värde
för det allmänna, samt
kostnader för taxeringen, vilka
omförmälas i 3 mom. samt 5—8
mom. här nedan.
2 mom. Det åligger länsstyrelsen
att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj :t utfärdar, meddela
beslut om de ersättningar och
bidrag, som skola utgå enligt bestämmelserna
i 1 mom. vid 1)—3).
6 m o m. Ersättning till lappfogde
varande, då fråga är om taxering av
lappar, som tillhöra ordningsmannens
lappby, med rätt för ordningsmannen
att deltaga i nämndens överläggningar
men ej i besluten. Ordningsmannen
skall till dylikt sammanträde
medföra det hos honom
förvarade exemplaret av senast upprättade
renlängd. Där så ske kan
skall jämväl förste konsulenten vara
tillstädes vid sådant sammanträde
med rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.
§•
1 mom. Av statsmedel bestridas:
1) ersättning åt ordförandena och
kronoombuden i taxeringsnämnderna,
2) bidrag till kostnader, som kommun
åtagit sig för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande
av tjänstemän enligt 16 §
2 mom. eller annorledes, därest dessa
anstalter finnas äga särskilt värde
för det allmänna, samt
3) kostnader för taxeringen, vilka
omförmälas i 3 mom. samt 5—8
mom. här nedan.
2 mom. Det åligger länsstyrelsen
att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj :t utfärdar, meddela
beslut om de ersättningar och
bidrag, som skola utgå enligt bestämmelserna
i 1 mom. vid 1)—2).
6 mom. Ersättning till förste
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse)
för inställelse vid sammanträde med
taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom.
utgår enligt allmänna resereglemente!.
(Föreslagen lydelse)
konsulent inom lappväsendet för inställelse
vid sammanträde med taxeringsnämnd
enligt 61 § 3 mom. utgår
enligt allmänna resereglementet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. De äldre bestämmelserna
i 129 § 1 mom. 2) skola dock även därefter tillämpas i fråga om gottgörelse
för medverkan i taxeringsarbete före utgången av år 1966.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 dr 1966
Förslag
till
Förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, dels att 64 § uppbördsförordningen den 5 juni 1953
skall upphöra att gälla, dels att 2 § 2 mom., 44 §, 53 § 1 mom., 56 § 3 mom.,
57, 59 och 63 §§, 68 § 1 mom., 73, 74 och 83 §§ samt rubriken närmast före
74 § förordningen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
2 mom. I denna----— — föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och uppbördsår: tiden från och
med mars månad ett år till och med med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år; februari månad nästföljande år.
landet: jämväl stad eller del av
stad, som enligt förordnande av
Kungl. Maj:t tillhör fögderi;
stad: stad eller del av stad, som
icke tillhör fögderi; samt
lokal skattemyndighet:
på landet häradsskrivare och i stad
kronokamrerare.
44 §.
Länsstyrelsen skall —----enligt bestämmelserna i 39—43 §§.
Det åligger lokal skattemyndighet Det åligger lokal skattemyndighet
att med hjälp av exekutionsbiträden att biträda länsstyrelsen vid fullgöinom
myndighetens tjänstgörings- rande av ovannämnda övervakning.
område biträda länsstyrelsen vid
fullgörande av ovannämnda övervakning.
På begäran------av bestämmelserna i 39—43 §§.
1 Senaste lydelse se beträffande 2 § 2 mom. 1964:672, 53 § 1 mom. 1960:155, 56 § 3 mom.
1958:300 samt 73 § 1964:354.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
53 §.
1 mom. Debilerad skatt------52 § sägs.
Inbetalning, som — — ----— sista dag.
Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare,
beträffande vilken länsstyrelsen eller
i stad den lokala skattemyndigheten
så förordnat, skall inbetala under
uppbördstermin förfallande skatt,
som innehållits å arbetstagares lön,
sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort
eller girokort inbetalas eller överföres
till postgirokontot för skatteavdelningen
vid postkontoret i residensstaden.
Samtidigt skola skatteanvisningar
jämte summerad förteckning
över de olika skattebeloppen
insändas till skatteavdelningen.
Dock äger statlig myndighet efter
anmälan till skatteavdelningen vid
postkontoret i residensstaden, så ock
annan arbetsgivare, om han har
minst etthundra arbetstagare, efter
tillstånd av vederbörande länsstyrelse
insända skatteanvisningar avseende
preliminär A-skatt jämte
summerad förteckning över de olika,
vid varje uppbördstermin till
skatteavdelningen inbetalda skattebeloppen
allenast en gång om året
i samband med inbetalning av
skatt förfallande till betalning under
uppbördsterminen i januari månad.
I sist avsett fall skall arbetsgivaren
för varje arbetstagare insända
allenast en skatteanvisning på vilken
upptagits sammanlagda beloppet av
de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta
stycke förmäles, må samtidigt med
inbetalning av arbetstagares skatt in
-
Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare, beträffande
vilken den lokala skattemyndigheten
så förordnat, skall inbetala
under uppbördstermin förfallande
skatt, som innehållits å arbetstagares
lön, sålunda att det sammanlagda
skattebeloppet medelst inbetalningskort
eller girokort inbetalas
eller överföres till postgirokontot
för skatteavdelningen vid postkontoret
i residensstaden. Samtidigt skola
skatteanvisningar jämte summerad
förteckning över de olika skattebeloppen
insändas till skatteavdelningen.
Dock äger statlig myndighet efter
anmälan till skatteavdelningen vid
postkontoret i residensstaden, så ock
annan arbetsgivare, om han har
minst etthundra arbetstagare, efter
tillstånd av vederbörande länsstyrelse
insända skatteanvisningar avseende
preliminär A-skatt jämte
summerad förteckning över de olika,
vid varje uppbördstermin till skatteavdelningen
inbetalda skattebeloppen
allenast en gång om året i samband
med inbetalning av skatt förfallande
till betalning under uppbördsterminen
i januari månad. I sist
avsett fall skall arbetsgivaren för
varje arbetstagare insända allenast
en skatteanvisning på vilken upptagits
sammanlagda beloppet av de
för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta
stycke förmäles, må samtidigt med
inbetalning av arbetstagares skatt
inbetala jämväl arbetsgivaren själv
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse)
betala jämväl arbetsgivaren själv påförd
preliminär och kvarstående
skatt. För att inbetalning skall anses
verkställd under uppbördsterminen,
skall inbetalningskortet eller girokortet
ävensom i förekommande fall
försändelsen hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad,
under vilken terminen infaller.
Vid inbetalning--—----
(Föreslagen lydelse)
påförd preliminär och kvarstående
skatt. För att inbetalning skall anses
verkställd under uppbördsterminen,
skall inbetalningskortet eller girokortet
ävensom i förekommande fall
försändelsen hava inkommit till postanstalt
senast den 18 i den månad,
under vilken terminen infaller.
avräknas härå.
56
3 mom. Beträffande inbetalning —
Avser inbetalningen skatt, som innehållits
för arbetstagare, vars anställning
upphört före ingången av
månad, varunder nästföljande uppbördstermin
inträffar, skall inbetalningen
göras inom fjorton dagar från
det anställningen upphörde, dock att
annan arbetsgivare än som avses i
53 § 1 mom. tredje stycket icke må
verkställa inbetalningen senare än
å nämnda uppbördstermin. Länsstyrelsen
eller i stad den lokala skattemyndigheten
må medgiva anstånd
med inbetalningen till uppbördsterminens
sista dag eller, beträffande
arbetsgivare som avses i 53 § 1 mom.
tredje stycket, till den 18 i den månad
under vilken terminen infaller.
I annat —--senast den 18 i den
§•
------följande gälla.
Avser inbetalningen skatt, som innehållits
för arbetstagare, vars anställning
upphört före ingången av
månad, varunder nästföljande uppbördstermin
inträffar, skall inbetalningen
göras inom fjorton dagar från
det anställningen upphörde, dock att
annan arbetsgivare än som avses i
53 § 1 mom. tredje stycket icke må
verkställa inbetalningen senare än
å nämnda uppbördstermin. Länsstyrelsen
må medgiva anstånd med inbetalningen
till uppbördsterminens
sista dag eller, beträffande arbetsgivare
som avses i 53 § 1 mom. tredje
stycket, till den 18 i den månad under
vilken terminen infaller.
månad under vilken terminen infaller.
57
Penninginrättning, varom — — —
Skatteavdelning vid postkontor
eller, såvitt gäller skattskyldiga i
stad och Kungl. Maj. t ej annorlunda
förordnat, den lokala skattemyndigheten
i staden skall anteckna inbetald
skatt å uppbördskort samt upp
-
§•
---Kungl. Maj :t bestämmer.
Skatteavdelning vid postkontor
skall anteckna inbetald skatt å uppbördskort
samt upprätta restlängd
i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 ar J966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
råtta restlängd i den ordning Kungl.
Maj :t bestämmer.
59
Det åligger utmätningsman eller,
efter dennes uppdrag, utmätningsman
underställt exekutionsbiträde
att enligt av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser verkställa indrivning
av skatt och för sådant ändamål,
i den utsträckning detta är medgivet,
förrätta utmätning eller bevilja införsel.
63
I den omfattning och på det sätt
Kungl. Maj :t föreskriver skall utmätningsman
eller exekutionsbiträde utfärda
särskilt kvitto (indrivningskvitto)
å medel, som han
uppbär enligt denna förordning.
Kvitto utfärdat annorledes än i enlighet
med vad därom föreskrives är
icke gällande.
§•
Det åligger utmätningsman att enligt
bestämmelser som Kungl. Maj :t
meddelar verkställa indrivning av
skatt och restavgift och därvid förrätta
utmätning eller bevilja införsel
i den utsträckning det är medgivet.
§•
I den omfattning och på det
sätt Kungl. Maj :t föreskriver skall
särskilt kvitto (indrivningskvitto)
utfärdas å medel, som
utmätningsman uppbär enligt denna
förordning. Kvitto utfärdat annorledes
än i enlighet med vad därom
föreskrives är icke gällande.
68 §.
1 mom. överstiger erlagd------fem kronor.
Det åligger lokal skattemyndighet
i stad att skyndsamt tillhandahålla
länsstyrelsen erforderliga uppgifter
om skatt, som enligt första stycket
skall återbetalas till skattskyldiga i
staden.
Sedan beslut,---—--äger återbekomma.
Finner Kungl. Maj :t — —-----därom förordna.
73 §.
Häradsskrivare, kronokamrerare, Tjänsteman hos länsstyrelse eller
tjänsteman hos lokal skattemyndig- lokal skattemyndighet, ordförande
het eller hos länsstyrelse, ordförande och ledamöter i centrala folkbokföoch
ledamöter i centrala folkbokfö- rings- och uppbörd snämnden, hos
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse)
rings- och uppbördsnämnden, hos
nämnden anställda tjänstemän samt
sakkunnig, som biträder nämnden,
ävensom, med motsvarande tillämpning
av bestämmelserna i 50 § 1 mom.
första, andra, tredje och fjärde styckena
taxeringsförordningen, taxeringsnämnd
och prövningsnämnd
äga taga del av preliminär självdeklaration
eller annan uppgift eller
handling, som avlämnats eller tillhandahållits
enligt bestämmelse i
denna förordning. Självdeklaration,
uppgift eller handling som nyss
sagts skall jämväl tillhandahållas
andra myndigheter än de förut
nämnda, därest dessa i och för sin
(Föreslagen lydelse)
nämnden anställda tjänstemän samt
sakkunnig, som biträder nämnden,
ävensom, med motsvarande tilllämpning
av bestämmelserna i 50 §
1 mom. första, andra, tredje och
fjärde styckena taxeringsförordningen,
taxeringsnämnd och prövningsnämnd
äga taga del av preliminär
självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelse
i denna förordning. Självdeklaration,
uppgift eller handling som nyss sagts
skall jämväl tillhandahållas andra
myndigheter än de förut nämnda,
därest dessa i och för sin verksamhet
böra erhålla del därav.
verksamhet böra erhålla del därav.
Den, som -— --ledning vid årlig taxering.
Självdeklaration, uppgift---självdeklaration vid årlig taxering.
Vad i — ---stycket avses.
Ansvarighet för debitering, uppbörd,
indrivning och redovisning av skatt.
74
1 mom. Härads skrivare eller
kronokamrerare är ansvarig för den
debitering, som på honom ankommer.
Postverket ansvarar för den uppbörd
av skatt, som äger rum genom
verkets försorg.
Kronokamrerare är ansvarig för
den redovisning av skatt, som på
honom ankommer.
Utmätningsman ansvarar för indrivning
och den redovisning därav,
som på honom ankommer.
2 mom. Underlåter lokal skattemyndighet
eller utmätningsman att
inom föreskriven tid fullgöra vad på
Tillsyn över debitering, indrivning och
redovisning av skatt.
§•
Underlåter lokal skattemyndighet
eller utmätningsman att inom föreskriven
tid fullgöra sina åligganden
enligt denna förordning, skall länsstyrelsen,
när det blivit känt, omedelbart
vidtaga de åtgärder som förhållandena
kunna föranleda.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse)
vederbörande enligt denna förordning
ankommer, skall länsstyrelsen,
då sådant blivit känt, omedelbart
vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena
kunna föranleda.
83
Hörsammar icke-----—
Om uttagande av förelagt vite förordnar
länsstyrelsen efter anmälan
av vederbörande föredragande i uppbördsärenden
hos länsstyrelsen, kronokamrerare
eller häradsskrivare.
(Föreslagen lydelse)
§•
lämpligt vite.
Om uttagande av förelagt vite förordnar
länsstyrelsen efter anmälan
av vederbörande föredragande i uppbördsärenden
hos länsstyrelsen eller
av lokal skattemyndighet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.
Vad som föreskrives om kronokamrerare eller häradsskrivare i lag eller
annan författning eller särskild föreskrift skall avse lokal skattemyndighet.
Bestämmelserna i 64 § om rätt till andel i restavgifter äga alltjämt tilllämpning
i fråga om exekutiv förrättningsman som erhållit rätt att efter
den 1 januari 1965 uppbära andel i restavgifter.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 är 1966
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 1, 5, 8 och 11 §§ förordningen den 18 december
1959 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
För här i riket bosatt eller mantalsskriven
försäkrad skall pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om
allmän försäkring bestämmas av den
lokala skattemyndighet, inom vars
tjänstgöringsområde den försäkrade
taxerats till statlig inkomstskatt eller
skulle hava taxerats till sådan skatt,
därest han varit bosatt i riket eller
icke haft att erlägga sjömansskatt.
Vad nu sagts om lokal skattemyndighet
skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.
För annan försäkrad än som i
första stycket sägs skall den pensionsgrundande
inkomsten bestämmas
av överståthållarämbetet.
(Föreslagen lydelse)
§•
För här i riket bosatt eller mantalsskriven
försäkrad skall pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om
allmän försäkring bestämmas av den
lokala skattemyndighet, inom vars
tjänstgöringsområde den försäkrade
taxerats till statlig inkomstskatt eller
skulle hava taxerats till sådan skatt,
därest han varit bosatt i riket eller
icke haft att erlägga sjömansskatt.
För annan försäkrad än som i
första stycket sägs skall den pensionsgrundande
inkomsten bestämmas
av den lokala skattemyndigheten
i Stockholm.
5 §•
Efter anmaning av riksförsäkringsverket,
överståthållaräm betet eller
lokal skattemyndighet åligger det
försäkrad och hans arbetsgivare att
i den omfattning och inom den tid,
som i anmaningen angivits, meddela
Efter anmaning av riksförsäkringsverket
eller lokal skattemyndighet
åligger det försäkrad och hans
arbetsgivare att i den omfattning och
inom den tid, som i anmaningen angivits,
meddela de upplysningar, som
1 Förordningen omtryckt 1962:395.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse)
de upplysningar, som finnas erforderliga
för beräkning av pensionsgrundande
inkomst för den försäkrade.
(Föreslagen lydelse)
finnas erforderliga för beräkning av
pensionsgrundande inkomst för den
försäkrade.
8 §
Har belopp---— — — stycket
Om pensionsgrundande — — —--
Pensionsgrundande inkomst som
överståthållarämbetet eller lokal
skattemyndighet bestämt senast den
20 november under taxeringsåret
skall, därest debetsedel å slutlig skatt
utfärdas för den försäkrade, angivas
å debetsedeln. Har pensionsgrundande
inkomst bestämts efter nämnda
tidpunkt, skall underrättelse härom
sändas till den försäkrade.
Har verkställd----— — h;
Underrättelse enligt---—- —
sägs.
--pensionsgrundande inkomsten.
Pensionsgrundande inkomst som
lokal skattemyndighet bestämt senast
den 20 november under taxeringsåret
skall, därest debetsedel å
slutlig skatt utfärdas för den försäkrade,
angivas å debetsedeln. Har pensionsgrundande
inkomst bestämts
efter nämnda tidpunkt, skall underrättelse
härom sändas till den försäkrade.
ör sändas till den försäkrade.
— över beslutet.
11 §•
över sådant------eller underrättelse.
över beslut, varigenom lokal skattemyndighet
ändrat verkställd beräkning
av pensionsgrundande inkomst,
må besvär anföras hos riksförsäkringsverket.
över beslut, varigenom överståthållarämbetet
eller lokal skattemyndighet
ändrat verkställd beräkning
av pensionsgrundande inkomst, må
besvär anföras hos riksförsäkringsverket.
Besvär skola---riksförsäkringsverket före besvärstidens utgång.
Riksförsäkringsverket äger, —--pensionsgrundande inkomst.
Klagan över---domstolen före besvärstidens utgång.
Riksförsäkringsverkets beslut — — — sådan prövning.
Riksförsäkringsverkets, överståthållarämbetets
och lokal skattemyndighets
beslut lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan. Lag samma
vare, där riksförsäkringsverket,
ändå att klagan icke förts, upptagit
ärende till prövning eller underställt
beslut försäkringsdomstolens provning.
Riksförsäkringsverkets och lokal
skattemyndighets beslut lända till
efterrättelse utan hinder av förd klagan.
Lag samma vare, där riksförsäkringsverket,
ändå att klagan icke
förts, upptagit ärende till prövning
eller underställt beslut försäkringsdomstolens
prövning.
16
Kungl. Maj:ts proposition nt 67 år 1966
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.
I fråga om besvär över beslut som överståthållarämbetet före den 1 januari
1967 meddelat om beräkning av pensionsgrundande inkomst eller ändring
av sådan beräkning äga de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
17
Förslag
till
Förordning
om^ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, in. m.
Härigenom förordnas, att 6—9 §§ förordningen den 18 december 1959
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 §•
Arbetsgivaruppgift skall av annan Arbetsgivaruppgift skall av annan
arbetsgivare än som i andra stycket arbetsgivare än som i andra stycket
sägs avlämnas till den lokala skatte- sägs avlämnas till den lokala skatte
myndighet,
inom vars tjänstgörings- myndighet, inom vars tjänstgöringsområde
han skall taxeras till statlig område han skall taxeras till statlig
inkomstskatt eller, om han icke skall inkomstskatt eller, om han icke skall
taxeras till sådan skatt, han bedrivit taxeras till sådan skatt, han bedrivit
sin huvudsakliga verksamhet. Vad sin huvudsakliga verksamhet.
nu sagts om lokal skattemyndighet
skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.
Redare, som — —-----till sjömansskattekontoret.
Arbetsgivaruppgift skall vara — —--— — efter utgiftsåret.
På ansökan-------—- vara avlämnad.
7 §•
Arbetsgivare, som------komplettera densamma.
Efter anmaning----—--för arbetsgivaren.
För kontroll---—- — --moment sägs.
Anmaning som avses i denna para- Anmaning som avses i denna paragraf
utfärdas av riksförsäkringsver- graf utfärdas av riksförsäkringsverket,
överståthållarämbetet, lokal ket, lokal skattemyndighet eller före
-
1 Förordningen omtryckt 1962:396.
2—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 67
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skattemyndighet eller föreståndaren
för sjömansskattekontoret.
I anmaning —-------
8
överståthållarämbetet, de lokala
skattemyndigheterna och sjömansskattekontoret
skola på sätt riksförsäkringsverket
närmare föreskriver
utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten
enligt denna förordning
fullgöres.
9
överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet
och sjömansskattekontoret
åligger att till riksförsäkringsverket
inom tid och på sätt verket
bestämmer överlämna det ena exemplaret
av inkomna arbetsgivaruppgifter.
ståndaren för sjömansskattekontoret.
— vite föreläggas.
§•
De lokala skattemyndigheterna
och sjömansskattekontoret skola på
sätt riksförsäkringsverket närmare
föreskriver utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten
enligt denna förordning
fullgöres.
§•
Lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret
åligger att till
riksförsäkringsverket inom tid och
på sätt verket bestämmer överlämna
det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967.
Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära
avgift för år 1967 eller år 1968 skall hänsyn tagas till ökning som avgiftsunderlaget
kan antagas komma att undergå till följd av ändring i 19 kap.
1 § lagen om allmän försäkring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
19
Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
18 mars 1966.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström,
Länge, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist lagstiftningsfrågor med anledning av förstatligandet
av uppbördsverken och omorganisation av de lokala skattemyndigheterna
samt anför.
Inledning
Magistratsstäderna har av ålder själva ombesörjt kronouppbörden medan
uppbörden i övriga delar av landet i princip har varit en statlig uppgift. Motsvarande
har med tiden kommit att gälla också mantalsskrivningen. Efter
hand har åtskilliga magistratsstäder emellertid befriats från ifrågavarande
skyldigheter. F. n. är det 29 städer som har egen uppbördsförvaltning. De
fullgör uppgiften genom att bestrida kostnaderna för den lokala skattemyndighetens
verksamhet i fråga om uppbörd och mantalsskrivning samt i viss
omfattning taxering.
Efter förslag av 1955 års stadsutredning och på grundval av en P. M. den
20 november 1963 angående avveckling av vissa av städernas särskilda
rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten beslutade statsmakterna
år 1964 (prop. 157, SU 164, rskr 342) bl. a. att staten skall överta
huvudmannaskapet för uppbördsväsendet i de städer som har egen uppbördsförvaltning.
Beslutet innefattade också vissa riktlinjer för genomförandet
av reformen. Genom beslut den 11 december 1964 uppdrog Kungl.
Maj:t åt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) att verkställa
utredning och avge förslag i fråga om de organisatoriska förutsättningarna
och formerna samt tidpunkten för förstatligandet.
CFU har under hösten 1965 lämnat tre betänkanden (stencilerade) med
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
förslag till formerna för huvudmannaskapsreformen samt ny organisation
för de lokala skattemyndigheterna.
I det första betänkandet, »Uppbördsverkens förstatligande», som avgavs
den 20 augusti 1965, föreslås att förstatligandet skall äga rum den 1 januari
1967 samtidigt som ny organisation för de lokala skattemyndigheterna
genomförs och att formerna för förstatligandet i allt väsentligt skall överensstämma
med vad som gällde vid förstatligandet av polis-, åklagar- och
exekutionsväsendet (se bl. a. prop. 1962: 148, SU 183, rskr 387 och prop.
1964: 101, L*U 28, rskr 291).
Remissyttranden över detta betänkande har avgetts av riksförsäkringsverket,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statens nämnd
för förhandlingar med kommuner, exekutionsväsendets organisationsnämnd,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län utom Gotlands, Skaraborgs
och Kopparbergs län, länsstyrelsernas utbildningsnämnd, Civila statsförvaltningens
personalnämnd, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Föreningen
Sveriges kronokamrerare. Överståthållarämbetet har bifogat yttrande
av Stockholms stad och länsstyrelserna yttranden av städerna Södertälje,
Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping,
Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Hälsingborg, Lund, Landskrona,
Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Rorås, Karlstad, Kristinehamn,
Örebro, Västerås, Gävle, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå, dvs. de
29 städer där det f. n. finns kommunal uppbördsförvaltning.
Av CFU:s andra båda betänkanden avser det ena, som avgavs den 27
oktober 1965, »Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation»
och det andra, som avgavs den 16 december 1965, »den lokala skattemyndigheten
i Stockholm, dess arbetsuppgifter och organisation m. m.».
På grundval av CFU:s betänkanden har förut i dag på min hemställan
beslutats proposition till riksdagen (1966:66) angående förstatligandet av
uppbördsverken och omorganisation av de lokala skattemyndigheterna
m. m. Förslaget innebär bl. a. att staten den 1 januari 1967 övertar huvudmannaskapet
för uppbördsförvaltningen i de 29 städer som jag har nämnt
nyss och att personalorganisation och distriktsindelning ändras i samband
därmed.
Kungl. Maj:ts proposition nr 07 är 7906
21
Huvuddragen i furslaget om förstatligande och omorganisation av uppbördsför
valtningen
Innan
jag går in på CFU :s förslag i fråga om den lagstiftning som aktualiseras
av reformerna inom uppbördsväsendet skall jag lämna en kortfattad
redogörelse för huvuddragen i 1964 års principbeslut och de förslag som
läggs fram i prop. 1966:66. Beträffande den närmare utformningen av
förslagen hänvisas till propositionen.
Förstatligandet
Förstatligandet av de 29 kommunala uppbördsförvaltningarna skall äga
rum den 1 januari 1967. Staten skall då överta ansvaret för all verksamhet
som de kommunala uppbördsverken bedriver, alltså också verksamhet
som inte ankommer på lokal skattemyndighet inom den redan f. n. statliga
fögderiförvaltningen. Den omreglering av uppgifterna som bör ske för
att alla lokala skattemyndigheter skall få likartade uppgifter skall anstå
tills automatiskt databehandlingssystem (ADB-system) införs inom folkbokförings-
och uppbördsväsendet.
Staten skall vid huvudmannaskapsreformen överta all personal vid de
kommunala uppbördsverken som vill gå över till statlig tjänst inom uppbördsväsendet.
Från statens sida skall samma principer för övergången
tillämpas som gällde vid förstatligandet av polisväsendet m. m. De närmare
villkoren för övergången har fastställts vid förhandlingar med vederbörande
personalorganisationer.
Staten skall svara för lokaler för de lokala skattemyndigheterna även
i de städer som nu har kommunala uppbördsverk. Dessa städer skall emellertid
upplåta lokaler och överlåta inventarier till staten enligt i stort sett
samma regler som vid förstatligandet av polisväsendet in. m. Motsvarande
skall gälla städernas skyldighet att under en femårig övergångstid bidra till
statens kostnader för den verksamhet som uppbördsverken bedriver f. n.
Städerna skall också bidra till statens pensionskostnader för den personal
som går över från kommunal till statlig tjänst.
Den nya organisationen
Den nuvarande indelningen av landet i verksamhetsområden för lokala
skattemyndigheter — städer med egen uppbördsförvaltning och fögderier
i landet i övrigt — ersätts med en enhetlig fögderiindelning, som grundas
på fastställda planer för länens indelning i kommuner (SFS 1964: 162)
samt indelningen i polisdistrikt (SFS 1964: 113, ändrad 1964: 620) och kronofogdedistrikt
(SFS 1964: 366). Genom den nya indelningen minskar antalet
verksamhetsområden för lokal skattemyndighet och därmed antalet
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
sådana myndigheter från 185 till ca 120. Inom varje fögderi skall finnas
endast en stationeringsort.
Lokal skattemyndighets uppgifter skall liksom hittills avse folkbokföring,
taxering, uppbörd och allmän försäkring. I fråga om folkbokföringen
skall lokal skattemyndighet ombesörja mantalsskrivning av fysiska personer
och fastigheter, föra register över befolkning och fastigheter samt
upprätta röstlängd. Huvuduppgiften på taxeringsområdet är att sortera
deklarationer och välja ut deklarationer som skall behandlas av särskild
taxeringsnämnd, föra längder och räkna ut beskattningsbar inkomst samt
i taxeringslängd anteckna uträknade skatter och avgifter samt motta, förvara
och tillhandahålla längder, längdavskrifter m. m. Bland uppgifterna
i fråga om uppbörd kan nämnas att verkställa preliminär taxering, debitera
preliminär B-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt,
lägga upp uppbördskort, föra debiteringslängd, utfärda debetsedlar och
pröva ansökningar om befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag och
om jämkning av preliminär skatt och anstånd med att erlägga debiterad
skatt. Till de mera väsentliga uppgifterna på försäkringsområdet hör
att kontrollera att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter att lämna uppgifter
till ledning för beräkning av pensionsgrundande inkomst, fastställa
sådan inkomst och debitera vissa tilläggspensionsavgifter.
I Stockholm ankommer det f. n. på överståthållarämbetet i stället för på
lokal skattemyndighet att beräkna pensionsgrundande inkomst och att kontrollera
de uppgifter som arbetsgivare lämnar till ledning för beräkning
av underlaget för arbetsgivaravgift enligt lagen om allmän försäkring. Dessa
åligganden skall även i Stockholm ankomma på lokal skattemyndighet
efter organisationsreformen.
Genomförandet av ADB-system inom folkbokförings- och uppbördsväsendet,
vilket beräknas ske år 1968, medför att lokal skattemyndighet avlastas
vissa uppgifter särskilt i fråga om taxering och debitering. T. v. blir emellertid
lokal skattemyndighets uppgifter på dessa områden i stort sett oförändrade.
Lokal skattemyndighets medverkan i det lokala taxeringsarbetet skall
öka. Sålunda skall myndigheten fungera som kansli för lokal taxeringsnämnd
och handha längdföringen i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen.
Den skall också utföra viss förberedande deklarationsgranskning
och eftergranskning av självdeklarationer. Vidare läggs ansvaret för skattedebiteringen
på lokal skattemyndighet, som även skall verkställa omräkning
av skatt på grund av beslut om ändrad taxering eller debitering.
Kontrollen att arbetsgivare fullgör skyldigheten att göra skatteavdrag
och redovisa innehållen skatt skall intensifieras. Kontrollen ankommer
främst på lokal skattemyndighet. Skärpt uppmärksamhet skall också ägnas
åt kontrollen att arbetsgivare fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt författningar
om allmän försäkring.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
Slutligen skall lokal skattemyndighet lämna allmänheten service inom
sitt verksamhetsområde, en uppgift som får större betydelse i och med att
myndighetens uppgifter växer.
I fråga om organisationen inom lokal skattemyndighet görs inga nämnvärda
ändringar f. n. För varje myndighet skall finnas en chef, en eller
flera kvalificerade medarbetare samt biträdespersonal. Den inre organisationen
sedan datareformen har genomförts skall utredas närmare.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
U tr ed ningsf ör slaget
Lokaler
Efter att ha erinrat om de allmänna principer för statens övertagande
av huvudmannaskapet för de kommunala uppbördsverken som har lagts
fast i prop. 1964: 157 tar CFU först upp frågan om lokalhållningen för
de statliga myndigheter som träder i stället för uppbördsverken.
Enligt principbeslutet skall, anför nämnden, lokalhållningen vila på statsverket
efter förstatligandet. Städerna anses då böra i fråga om hyrda lokaler
åläggas att medverka till att hyresrätten får övergå till statsverket och att
nya hyresavtal träffas med fastighetsägarna. Upphördsverkslokaler i stads
egen fastighet bör upplåtas på liknande sätt. Statsverket bör ha rätt att
använda lokalerna för annan statlig myndighet än lokal skattemyndighet
om det behövs för att staten skall kunna anskaffa andra kontorslokaler
för den lokala skattemyndigheten i staden. Hyressättningen för lokaler
som det här är fråga om föreslås skola bestämmas enligt de regler som
gäller för lokaler åt polisväsendet m. m., alltså av en särskild nämnd.
Lokalerna bör upplåtas till kronan under en femårsperiod om annat inte
avtalas.
Nämnden påpekar, att kommun- eller privatägda fastigheter kommer
att på några håll helt eller till huvudsaklig del användas för lokal skattemyndighet
jämte andra statliga myndigheter. Frågor om statens förvärv
av sådana fastigheter torde enligt nämnden kunna lösas genom förhandlingar.
Det får ankomma på byggnadsstyrelsen att väcka frågor om eventuell
inlösen av fastigheter.
Inventarier m. m.
I fråga om inventarierna påpekar nämnden att principbeslutet innebär
att städerna utan ersättning skall överlåta de inventarier och den övriga
lösa egendom som har anskaffats för uppbördsverken. Polisberedningen,
vars riktlinjer sedermera har godtagits, har i sitt stencilerade betänkande
nr 10 om kommuns skyldigheter i samband med statens övertagande av
huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. behandlat vad som är att hänföra
till inventarier.
Nämnden erinrar om att lös egendom, som har anskaffats uteslutande
för polisväsendet m. m., redan har överlämnats till kronan enligt tidigare
bestämmelser, medan egendom som används gemensamt med andra kommunala
förvaltningar är kvar i kommunens ägo. I och med att också uppbördsverken
förstatligas kan sådan gemensamt använd egendom komma
att användas uteslutande för statlig verksamhet. Enligt nämndens förslag
bör i så fall äganderätten övergå på statsverket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
25
B idrags skyldighet
De ekonomiska frågor som uppkommer i samband med huvudmannaskapsreformen
överensstämmer enligt nämnden i allt väsentligt med dem
som förekom vid de motsvarande tidigare huvudmannaskapsreformerna.
Städernas skyldighet att lämna övergångsbidrag till statsverket är redan
beslutad i princip och bör regleras på samma sätt som i fråga om det redan
förstatligade polis-, åklagar- och exekutionsväsendet och de numera statliga
rådhusrätterna. Därvid torde bestämmelserna också få i huvudsak motsvarande
innehåll.
Nämnden föreslår alltså att stad, som intill utgången av år 1966 är skyldig
att svara för uppbördsväsendet i staden, under fem år från den 1 januari
1967 skall lämna bidrag till statsverket för lokal skattemyndighets verksamhet.
Bidragen skall fastställas av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer
(riksrevisionsverket). Första årets bidrag skall motsvara ett efter vissa
regler bestämt grundbelopp och bidragen för vart och ett av de följande
åren skall utgöra närmast föregående års bidrag minskat med en femtedel
av grundbeloppet. Uppbörden skall ombesörjas av vederbörande länsstyrelse.
Grundbeloppet bör enligt nämnden beräknas på följande sätt.
Om uppbördsverken förstatligas två år senare än polisväsendet och rådhusrätterna
för vilka åren 1961 och 1962 utgjorde basår, synes det enligt
nämnden naturligt att grunda övergångsersättningen beträffande uppbördsverken
på förhållandena under basår som ligger två år senare än de nyss
nämnda. Nämnden föreslår därför att grundbeloppet, som bör beräknas efter
samma principer som gällde vid tidigare förstatliganden, skall omfatta
hälften av stadens faktiska bidragsgrundande kostnader åren 1963 och
1964 för uppbördsverket, dvs. personalkostnader samt utgifter för lokaler
och övriga omkostnader för verksamheten. Det får ankomma på städerna
att enligt anvisningar som kommer att utfärdas ta fram underlaget för beräkningen
av bidragen ur sin bokföring.
Den största posten i bidragsunderlaget är kostnaden för personalens
avlöningsförmåner, framhåller nämnden. Huvudregeln bör vara att all personal
medräknas, inte bara kronokamrerare, assistenter och biträden utan
också telefonister, vaktmästare, städerskor m. fl. Ett särskilt problem är
personal som har arbetsuppgifter som inte omfattas av förstatligandet, t. ex.
medverkan i valnämndens arbete eller handläggning av rent kommunala
uppgifter. Att i detalj spalta upp tjänstemännens arbete på olika sådana
uppgifter som sysselsätter dem tidvis under året jämsides med övrigt arbete
skapar enligt nämndens mening svårigheter och påverkar dessutom frågan
om avdrag för lämnade statsbidrag m. m. Nämnden föreslår att man beaktar
avlöningsförmånerna för all personal med undantag för sådan personal
som huvudsakligen är sysselsatt med kommunala uppgifter. Lön till kommunal
taxeringsrevisor och biträde åt denne bör inte medräknas.
Nämnden anser att bruttolönekostnaderna för personalen bör enligt tidi -
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
gare vedertagna principer räknas upp med hänsyn till löneutvecklingen
fram till förstatligandetidpunkten. Grunder för denna uppräkning skall
Kungl. Maj :t fastställa. Gränsdragningen mellan avlöningskostnader och
övriga personalkostnader träder då i förgrunden. Till avlöningskostnader
finner nämnden böra hänföras löner till löneplans- och arvodesanställd
personal, personliga lönetillägg eller avlöningsförstärkningar, ackords-,
semester-, vikariats- och övertidsersättningar, kallortstillägg m. m., arvoden
utöver lön för särskilda arbetsuppgifter, t. ex. åt särskilt förordnade biträdande
tjänstemän eller längdförare i taxeringsnämnder, samt löner, arvoden
och timersättningar åt tillfällig personal. Vidare bör i vissa fall till
avlöningskostnader räknas avlöning till annan personal än den som är
anställd vid uppbördsverket, t. ex. bidrag till avlöning av personal som är
gemensam med annan förvaltning för stansning, skötsel av telefonväxel,
budskickning etc.
I detta sammanhang anmärker nämnden att kompensation för förhöjda
folkpensionsavgifter enligt tidigare praxis över huvud taget inte skall ingå
i grundbeloppet. Detta bör enligt nämndens mening gälla också arvoden
till kommunala förtroendemän -— ledamöter i taxeringsnämnd, roteombud
m. fl. — vilka kostnader också efter förstatligandet kommer att åvila städerna.
Den på detta sätt beräknade avlöningskostnaden skall räknas upp till
lönenivån vid förstatligandetillfället. Om avlöning till tjänsteman som
tjänstgör även inom annan förvaltning ingår i uppbördsverkets lönekostnad
och uppbördsverket får ersättning för att bestrida dennes avlöning, bör
ersättningen enligt nämndens uppfattning frånräknas innan uppräkning
sker.
I fråga om pensionskostnaderna anmärker nämnden, att större delen av
avlöningskostnaderna skall utgöra underlag för städernas bidrag till statens
pensionskostnader som är hänförliga till tjänstetid efter förstatligandet.
Vid uträkningen av övergångsbidraget bör man, anför nämnden, enligt
vad som tidigare vedertagits bortse från de pensioner samt pensions- och
ATP-avgifter som städerna faktiskt har betalat ut och i stället grunda beräkningen
på en schablonmässigt beräknad pensionskostnad. »Pensionsunderlaget»
utgör därvid den del av de uppräknade avlöningskostnaderna
som består av tabellöner (grundlöner jämte rörligt tillägg) eller arvoden
till månadsavlönad personal. Pensionskostnaden föreslås utgöra 28 % av
nämnda underlag.
Härefter redogör nämnden för de övriga personalkostnader och expenser
m. m. som skall ingå i grundbeloppet men inte räknas upp till senare prisnivå,
samt hur kostnaden för hyra i stads egen fastighet under basåren skall
beräknas.
Till övriga personalkostnader, som skall ingå i grundbeloppet men inte
räknas upp till senare prisnivå, hänför nämnden ersättningar till tjänste
-
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
männen för utgifter i och för tjänsten, t. ex. resekostnads- och traktamentsersättningar,
vidare kostnader för sjukvård, yrkesskade- och sjukförsäkring,
personalutbildning, trivselförmåner och annan personalvård m. m.
Utöver personalkostnaderna skall i grundbeloppet i princip ingå stadens
samtliga utgifter för uppbördsverket med undantag av inventariekostnader,
yttrar nämnden. Kostnader för anskaffning och underhåll av inventarier
är alltså inte bidragsgrundande. Till inventariekostnader räknas också av
staden bokförda avskrivningar och intern ränta avseende egendom. Däremot
skall driftkostnader medräknas, t. ex. kostnader för elström och
abonnemangsavgifter för telefon. Detta gäller även inventarier och annan
utrustning som utan vederlag upplåtes till staten med nyttjanderätt.
Bland förut ej angivna bidragsgrundande kostnader anger nämnden alla
expens- och expeditionskostnader, t. ex. kostnader för blanketter, kontorsmateriel
och annan förbrukningsmateriel, bindning av böcker och handlingar,
inköp av tidskrifter, annonsering, tjänsteförsändelser, transporter
samt städning, rengöring och vakthållning, allt i den mån kostnaden belöper
på uppbördsverket och inte redan har medräknats som lönekostnad.
Vidare nämns telefonkostnader utom inträdesavgifter för nya abonnemang,
kostnader för hyra av maskiner o. d., tryckningskostnader m. m.
Har andra organ anlitats för viss del av den lokala skattemyndighetens
verksamhet skall enligt nämnden också kostnaden härför medräknas, t. ex.
ersättningen till postverket för dess bestyr med uppbörd åt staden och
ersättningen till statsverket för vissa tryckningsarbeten.
Av särskilt intresse i detta sammanhang finner nämnden förvaltningsoch
administrationskostnaderna vara. Vid förstatligandet av såväl polis- som
domstolsväsendet räknades dylika kostnader med endast när förvaltningen
hade handhafts av annat organ med huvudsaklig uppgift att ombesörja
de förstatligade verksamhetsgrenarnas förvaltning eller av särskild enhet
inom vederbörande verksamhetsgren. Kostnaderna fördelades på samma
sätt som övriga kostnader, dvs. på löner etc. Om emellertid administrationen
hade åvilat kommunalt organ med huvudsakligen andra arbetsuppgifter,
togs förvaltningskostnaderna med bara i den mån de hade belastat den
förstatligade verksamhetsgrenens räkenskaper. Bidrag till stadens finansförvaltning
ansågs därvid till ingen del utgöra avlöningskostnad. Nämnden
anser, att motsvarande principer bör tillämpas vid den nu aktuella beräkningen
av grundbelopp. Det innebär att man i vissa fall äger helt bortse
från t. ex. drätselkammarens medverkan.
Vid bestämmande av grundbeloppet bör enligt nämndens mening avdrag
göras för de ersättningar som har utgått för verksamheten under de angivna
basåren, i första hand ersättning från allmänna pensionsfonden för
uppbördsverkets handhavande av den allmänna försäkringen, gottgörelse
av statsmedel för medverkan i taxeringsarbete (129 § 1 mom. 2 taxeringsförordningen
den 23 november 1956, nr 623, och 84 § förordningen den
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
1 december 1959, nr 507, om allmän varuskatt) samt ersättning till vissa
städer för länsbyråverksamhet. Avdrag bör också göras för andra bokförda
inkomster som hänför sig till verksamheten, bl. a. restavgifter, expeditionsavgifter
o. d. Att man vid beräkningen av avlöningskostnaderna skall bortse
från löner till kommunal taxeringsrevisor och biträden åt denne har tidigare
nämnts. I konsekvens härmed skall utgående statsbidrag härför inte
dras av. Redovisas kostnader för annan icke förstatligad verksamhet särskilt
i uppbördsverkets utgiftsstat, t. ex. valarbete och hundskatteuppbörd,
bör även sådana kostnader räknas ifrån, uttalar nämnden.
Nämnden behandlar sedan kostnaden för lokaler. Är verket inrymt i förhyrd
lokal, bereder det inga svårigheter att ange hyreskostnaden för basåren,
menar nämnden. Men i de fall då staden äger fastigheten måste man med
hänsyn till de olika redovisningsmetoder som förekommer bortse från den
bokförda kostnaden för hyra, bränsle, ränta, avskrivning m. m. och beräkna
hyran särskilt. Man kan då antingen söka räkna ut en normal marknadshyra
för nämnda år eller skaffa fram underlag för en ekonomisk kalkyl
över stadens faktiska kostnad för lokalerna eller tillämpa den nya hyra
statsverket skall betala för lokalerna första året efter förstatligandet. Från
riksrevisionsverket, som har haft uppdrag att fastställa den kommunala
bidragsskyldigheten i anslutning till förstatligandet av polisväsendet m. m.,
har nämnden erfarit att hyresberäkningen har berett stora svårigheter. Det
har i åtskilliga fall visat sig ogörligt att ange en normalhyra för den gångna
tiden. Kommunerna har då ansett sig kunna godta den nya hyran. Vad uppbördsverken
beträffar är det i ungefär halva antalet fall städerna som direkt
eller indirekt äger fastigheterna.
Varken poiisberedningen eller stadsutredningen har berört den situationen
att kostnaderna under något av basåren kan ha varit exceptionellt
höga eller låga och därför i fråga om någon kommun föga rättvisande som
utgångspunkt för bidragsberäkningen. I denna fråga uttalar nämnden att
man självfallet aldrig kan nå ett absolut rättvist och exakt bidrag hur noggrant
reglerna än utformas.
Avslutningsvis erinrar nämnden om att uppbördsverken i Stockholm
och Göteborg intar en särställning i förhållande till övriga lokala skattemyndigheter
i landet såtillvida, att uppbördsverken ifråga fullgör vissa
arbetsuppgifter som i landet i övrigt ankommer på pastor. Nämnden har
föreslagit att den lokala skattemyndigheten i respektive stad även fortsättningsvis
skall handha dessa uppgifter. Städernas årliga kostnader för denna
del av uppbördsverkens verksamhet torde kunna beräknas till totalt ca 3
milj. kronor. Nämnden anser att det visserligen kan ifrågasättas om staten
bör ta på sig kostnaden för denna särskilda verksamhet, som i landet
i övrigt i princip är en församlingarnas angelägenhet. Med hänsyn till att
även denna del av uppbördsverkens verksamhet skall förstatligas anser
sig nämnden emellertid inte böra förorda avsteg från huvudprincipen att
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
uppbördsverkens hittillsvarande totalkostnader skall ligga till grund för
beräkningen av städernas bidrag.
Pensionskostnadernas fördelning
Förstatligandet bör enligt nämnden liksom förstatligandet av polisväsendet
och rådhusrätterna medföra att statsverket övertar ansvaret för pensionering
av den personal som vid reformen övergår till statlig tjänst men däremot
inte för redan utgående pensioner eller för blivande pensioner som
helt grundar sig på anställningstid före år 1967.
Till kostnaderna för pensionering av den övertagna personalen bör städerna,
anför nämnden, enligt reglerna för förstatligandet av polisväsendet
och rådhusrätterna vid varje särskilt pensionsfall lämna bidrag som avvägs
i förhållande till den pensionsnivå och det antal tjänsteår som har
uppnåtts närmast före förstatligandet. Bidraget bör erläggas fortlöpande så
länge pensionen utgår. Städernas bidrag till finansiering av de blivande
pensionerna bör utgå separat och har inte något samband med den övergångsersättning
som städerna skall erlägga under en femårsperiod från
förstatligandet.
Nämnden framhåller att frågan om avlösning under en kortare lid av
dylika pensionsbidrag, som eljest kommer att utgå lika länge som pensionerna,
lär övervägas såvitt gäller polisväsendet m. m. Huruvida det skall
åvila statens personalpensionsverk eller annat organ att träffa avtal med
kommunerna eller framlägga förslag till bestämmelser om dessa bidrag
är enligt vad nämnden vet inte beslutat för polisväsendet och rådhusrätterna.
Principerna vid bidragsgivningen bör emellertid bli desamma för
uppbördsväsendet.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
Remissyttrandena
De förslag som CFU har lagt fram har lämnats utan erinran av praktiskt
taget alla remissinstanser. Man åberopar genomgående att förslaget nästan
helt ansluter till de principer som har godtagits i fråga om förstatligandet
av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt domstolsväsendet och
att det är naturligt att samma principer skall gälla för den förstatligandereform
som är aktuell nu. Denna ståndpunkt intar bl. a. Svenska stadsförbundet
och 28 av de städer som berörs av reformen. På särskilda punkter
anmäls dock i remissyttrandena vissa reservationer.
Lokaler
I fråga om anskaffning av lokaler för de lokala skattemyndigheterna är
utgångspunkten i betänkandet att denna uppgift skall läggas på byggnadsstyrelsen,
som har haft samma uppgifter vid omorganisationen av polisväsendet
m. m. Byggnadsstyrelsen framhåller med denna utgångspunkt att
styrelsen redan har börjat att planera arbetet att skaffa lokaler och att det
är angeläget att styrelsen snarast möjligt får teckna hyresavtal. Länsstyrelsen
i Uppsala län finner det lämpligt att förberedelsearbetet för lokalanskaffningen
anförtros tjänsteman på länsstyrelsens kameralsektion, som
då måste förstärkas. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Västerbottens
län. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län bör alla frågor som hänger
samman med förstatligandet handläggas av länsstyrelserna.
I yttrandena från Jönköpings, Borås och Örebro städer vänder man sig
mot CFU:s uttalande att staten skall ha rätt att hyra de kommunägda lokaler
som f. n. används för uppbördsverken för att använda dem för annan
statlig verksamhet än lokal skattemyndighets. Det påpekas att förslaget
i detta avseende skiljer sig från vad som föreskrevs vid förstatligandet av
polisväsendet m. m. Genomförs förslaget läggs ett nytt onus på de städer
som har egen uppbördsförvaltning, vilket inte anses vara godtagbart. Behöver
den lokala skattemyndigheten inte de nuvarande lokalerna, bör hela
rådigheten ligga hos vederbörande stad. Dessa synpunkter delas av länsstyrelserna
i Älvsborgs och Örebro län, medan länsstyrelsen i Jönköpings
län inte ansluter sig till vad Jönköpings stad har anfört i denna fråga.
Inventarier m. m.
Endast i två remissyttranden görs erinran mot att inventarier och annan
lös egendom hos uppbördsverken skall överlämnas till staten. Uppsala
stad kan inte godta att skriv- och räknemaskiner samt andra kontorsutensilier
överlåts utan vederlag. Det anses inte vara svårt att få denna egendom
värderad av ojäviga värderingsmän. Enligt Kristianstads stad finns
det risk att städerna iakttar restriktivitet i fråga om anskaffning av inven
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1!)66
tarier före förstatligandet. Städerna bör därför få ersättning för förslagsvis
sådana inventarier som har anskaffats efter den 1 oktober 1965. Denna
uppfattning delar inte länsstyrelsen i Kristianstads län, som hänvisar till
1964 års principbeslut.
Bidragsskyldighet
Statskontoret påpekar att frågan hur städernas bidrag skall beräknas har
lämnats öppen i 1964 års principbeslut. Erfarenheterna av de bestämmelser
som utfärdades vid förstatligandet av polisväsendet m. m. ger vid handen
att det har uppstått avsevärda tillämpningssvårigheter. Detta gäller bl. a.
beräkningen av hyra för lokaler i kommunernas egna fastigheter. Statskontoret
föreslår därför en förenklad bidragsberäkning. Förslaget går ut
på att man på grundval av en beräknad kostnad för alla ifrågavarande uppbördsverk
bestämmer kostnaden per invånare i de berörda städerna och
sedan fördelar totalkostnaden på städerna i förhållande till deras invånarantal.
Undantag bör dock göras för Stockholm, Göteborg och Malmö.
Borås stad anser det mindre tillfredsställande att man vid bidragsberäkningen
skall bortse endast från kostnader för personal som huvudsakligen
är sysselsatt med uppgifter som kommunen behåller. Enligt stadens mening
bör man uppskatta vilken tid som använts för uppbördsverket resp.
andra kommunala uppgifter och räkna med endast kostnaden för den
arbetstid som använts för uppbördsverksamheten. Tidsåtgången för de rent
kommunala uppgifterna beräknar staden till genomsnittligt D/2 kanslibiträde.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att stadens synpunkter bör
beaktas.
I och för sig är det en riktig princip att bidraget till den nya huvudmannen
reduceras successivt, anför statens nämnd för förhandlingar med kommuner.
Nämnden anmärker emellertid att en helt annan princip har valts
för att reglera det ekonomiska förhållandet mellan staten och landstingen
i samband med att landstingen tar över ansvaret för mentalsjukvården.
Svenska stadsförbundet hävdar att förslaget att beräkna städernas pensionskostnader
till 28 % av kostnaderna för löner är felaktigt i fråga om
uppbördsväsendet. Förbundet lämnar följande motivering för sin ståndpunkt.
Vid bestämmande av pensionskostnaden har nämnden utgått från en
schablonmässig beräkning och föreslagit att denna kostnad skall utgöra
28 % av löneposten vilket är samma procenttal som begagnats vid såväl
polisväsendets som rådhusrätternas förstatligande. För uppbördsverkens
del kan emellertid angivna procenttal icke vara rättvisande. Vid fastställandet
av procenttalet beträffande polisen utgick man från den i statsbidragskungörelsen
rörande statspolisen redovisade tabelluppställningen. Den angivna
procentsatsen grundas således bl. a. på antagandet att hela personalen
är manlig och att pensionsåldern är 60 år. Personalen vid uppbördsverken
är till övervägande delen kvinnlig. Enligt för stadsförbundet till
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
gängliga statistiska uppgifter utgöres denna personal till icke mindre än
ca 80 % av kvinnor. Vidare har i regel personal vid uppbördsverken pensionsåldern
65 år. Om man tar hänsyn till denna skillnad i fråga om könsfördelning
och pensionsålder men i övrigt räknar med samma antaganden
som ligger till grund för pensionskostnadsberäkningarna enligt nyssnämnda
statsbidragskungörelse blir pensionskostnaden ca 18 % av lönekostnaden.
Det kan nämnas att man i propositionen angående uppbördsverkens
förstatligande (157/1964) beräknat pensionskostnaderna och övriga försäkringskostnader
till 20 % av lönekostnaderna. Vidare har man vid bestämningen
av statsbidraget till det nya gymnasiet räknat med en pensionskostnad
av 20 % av lönerna.
Med hänvisning till dessa synpunkter anser Svenska stadsförbundet att
pensionskostnaden vid bestämmandet av grundbeloppet i fråga om uppbördsverken
rätteligen bör utgöra 18 % av lönekostnaderna. Under inga förhållanden
bör procenttalet överstiga 20.
Samma invändning som Svenska stadsförbundet gör städerna Göteborg,
Norrköping, Borås och Kalmar. Kalmar stad anser för övrigt att övergångsersättning
inte alls bör utgå.
övergångsersättningen blir inte helt rättvis med åren 1963 och 1964 som
basår hävdar Gävle stad, som uppger att uppbördsförvaltningen i staden
under år 1963 har belastats med kostnader för vissa tryckningsarbeten som
avser ett flertal år.
Stockholms stad yrkar i sitt yttrande, att övergångsersättningen för stadens
del skall jämkas. Under de båda basåren sägs uppbördsverket nämligen
ha haft extraordinära kostnader av engångsnatur i samband med
övergången till ADB. Dessa kostnader anses rimligen inte böra ingå i grundbeloppet
för femårsbidragen. Staden anför vidare.
Uppbördsverket tillämpar sedan några år ADB vid såväl folkbokföringen
(mantalslängden) som taxeringen och uppbörden. Då rikssystemet för
ADB på här ifrågavarande verksamhetsområde införes blir det därför i
Stockholm inte samma »igångsättnings-» och uppläggningsarbete som för
landet i övrigt utan endast en »omkoppling» från stockholmssystemet till
rikssystemet. Detta måste innebära betydligt lägre initialkostnader för
statsverket i vad angår Stockholm än de som eljest skulle ha uppkommit.
Med de kostnader som staden haft för uppläggning och kontroll kan kostnadsminskningen
uppskattas till omkring 1 milj. kr.
Staden finner det skäligt att den kostnad för staden på ca 1 milj. kr. som
samtidigt utgör en kostnadsbesparing för statsverket på något sätt beaktas
vid den ekonomiska uppgörelsen mellan staden och staten.
Såväl överståthållarämbetet som Svenska stadsförbundet ansluter sig till
Stockholms stads yrkande.
Förslaget att riksrevisionsverket skall fastställa bidragen har godtagits
av remissinstanserna. Riksrevisionsverket anser emellertid att övervägande
skäl talar för att CFU i stället för verket bör få detta uppdrag.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 7966
Pensionskostnadernas fördelning
Mot förslaget på denna punkt invänder Norrköpings stad att staden på
visst sätt får erlägga dubbel pensionskostnad om man tar hänsyn till den
generella bidragsgivningen. Borås stad anser att uttrycket »pensionsnivå»
bör förtydligas.
Frågan om avlösning av de framtida pensionskostnaderna berörs av
exekutionsväsendets organisationsnämnd. F. n. undersöks möjligheterna att
inom polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt domstolsväsendet schablonmässigt
avlösa kommunernas skyldighet att i anslutning till varje inträffande
pensionsfall bidra till pensionskostnaderna för personal som har
övertagits av staten, anför nämnden. Kommer en sådan avlösning till stånd,
bör motsvarande avlösning ske av bidragsskyldigheten med anledning av
uppbördsverkens förstatligande. Detta bör i klarhetens intresse anges uttryckligen
när förslag läggs fram om reglering av denna fråga vid uppbördsverkens
förstatligande.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 67
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
Föredraganden
Enligt principbeslut av 1964 års riksdag skall statsverket överta huvudmannaskapet
för lokal skattemyndighets verksamhet i de 29 städer som
fortfarande har kommunala uppbördsverk. Tidigare i dag har Kungl.
Maj :t på min föredragning beslutat föreslå riksdagen att huvudmannaskapsövergången
skall äga rum den 1 januari 1967.
Liksom vid förstatligandet av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
samt rådhusrätterna i vissa städer skall kommunerna bistå staten vid förstatligandet
av uppbördsverken. 1964 års principbeslut innebär i detta
avseende att stad som f. n. har kommunalt uppbördsverk skall medverka
vid anskaffningen av de lokaler som behövs för lokal skattemyndighets
verksamhet samt till staten utan vederlag överlåta inventarier och annan
utrustning som har ställts till förfogande för uppbördsverkets verksamhet.
Vidare skall sådan stad lämna ekonomiska bidrag till staten under en femårig
övergångstid. Dessa skyldigheter för ifrågavarande städer motsvarar
de skyldigheter som ålades kommunerna i samband med förstatligandet
av polisväsendet m. m.
Efter uppdrag av Kungl. Maj :t har centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU) på grundval av principbeslutet lagt fram förslag till
närmare reglering av städernas skyldigheter i samband med förstatligandet
av uppbördsverken. Förslaget överensstämmer praktiskt taget helt med
motsvarande reglering i fråga om förstatligandet av polisväsendet m. m.
Vid remissbehandlingen har förslaget lämnats utan erinran på alla väsentliga
punkter. Även enligt min mening bör bestämmelserna om kommuns
skyldigheter i anledning av förstatligandet av polisväsendet m. m. följas så
långt det är möjligt i fråga om städernas skyldigheter i anledning av den
nu aktuella huvudmannaskapsreformen. Att som statskontoret har förordat
använda en helt annan, mer schablonmässig metod för att bestämma bidragsskyldighetens
omfattning vid denna huvudmannaskapsreform anser
jag inte lämpligt. Det skulle för övrigt stämma mindre väl överens med
riksdagens principbeslut.
Bestämmelserna om kommuns skyldigheter i anledning av förstatligandet
av polisväsendet m. m. finns i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa
bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet
för polisväsendet m. m. Jag hänvisar till bestämmelserna i denna lag och
till den utförliga redovisning av skälen för bestämmelserna som lämnas i
prop. 1964: 101 (s. 148—159 och 206—219) och har godtagits av riksdagen
(LHJ 28, rskr 291). Vad som sägs där bör i motsvarande mån gälla vid
förstatligandet av uppbördsverken. Jag inskränker mig därför i fortsättningen
till att ta upp de punkter där det skulle kunna komma i fråga att
göra avvikelser från vad som gällde vid polisväsendets förstatligande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 är 1666 Ii,''»
Staten skall enligt principbeslutet hålla lokaler för den förstatligade
verksamheten. Städernas medverkan vid lokalanskaffningen skall
bestå i att de ställer de lokaler som är upplåtna för uppbördsverken till
statens förfogande genom att antingen hyra id dem till staten, om lokalerna
är inrymda i städernas fastigheter, eller i annat fall medverka till att
staten får överta hyresrätten till lokalerna. CFU har föreslagit att skyldighet
att upplåta lokalerna skall föreligga även om staten vill använda dem
för annan verksamhet än den som nu förstatligas. Motivet för förslaget
är att staten kan behöva inrymma annat statligt organ i lokalerna för att
på så sätt bereda lokal skattemyndighet lämpliga lokaler. I likhet med
några av de städer som berörs av huvudmannaskapsreformen anser jag del
inte påkallat att ge upplåtelseskyldigheten så vidsträckt innebörd som CFU
har föreslagit. I de situationer som närmast har åberopats som motiv för
förslaget torde frågan om lokalanskaffningen kunna lösas genom överenskommelse
med vederbörande stad. Jag förordar därför att upplåtelseskyldigheten
får samma omfattning som den som har ålagts kommunerna med
anledning av förstatligandet av polisväsendet m. m.
I fråga om överlåtelsen av inventarier jn. m. erinrar CFU att
egendom, som hade anskaffats för polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet
eller rådhusrätterna jämte annan kommunal förvaltning, inte överlämnades
till staten i samband med förstatligandet av dessa verksamhetsgrenar utan
fortfarande är kvar i kommunens ägo med rätt för staten att nyttja egendomen.
Kommer sådan egendom genom förstatligandet av uppbördsverken
att användas uteslutande för statlig verksamhet, bör den enligt CFU :s
mening utan ersättning överlämnas till staten. Jag ansluter mig till denna
uppfattning.
Som framgår av vad jag har sagt förut skall städernas bidragsskyld
i gh et motsvara kommunernas bidragsskyldighet med anledning av förstatligandet
av polisväsendet m. m. Det innebär bl. a. att de ifrågavarande
städernas bidrag skall bestämmas på grundval av ett grundbelopp som för
varje stad motsvarar hälften av stadens sammanlagda kostnader för uppbördsverkets
verksamhet under två basår. I likhet med CFU, vars uppfattning
har godtagits av remissinstanserna, föreslår jag att åren 1963 och
1964 skall vara basår för beräkningen av grundbeloppen.
CFU har med ledning av föreskrifterna i 1964 års lag med vissa bestämmelser
i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m. och lagens motiv sammanfattat vad som bör gälla i fråga
om beräkningen av grundbeloppen för de städer som f. n. har kommunala
uppbördsverk. Jag har i stort sett ingen erinran mot denna sammanfattning.
På några punkter har invändningar emellertid gjorts vid remissbehandlingen
av CFU :s betänkande.
Den största post som ingår i grundbeloppet är avlöningskostnader för
personalen hos uppbördsverk. CFU anser att det skapar svårigheter om
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
man skall i detalj spalta upp tjänstemännens arbete på olika uppgifter som
sysselsätter dem tidvis under året jämsides med övrigt arbete. I enlighet
härmed föreslår nämnden att man beaktar avlöningsförmånerna för all
personal med undantag för sådan personal som huvudsakligen sysselsätts
med sådana kommunala uppgifter som staten inte övertar ansvaret för. En
stad anser förslaget vara mindre tillfredsställande och förordar att endast
den del av avlöningskostnaden för sådan personal räknas med som belöper
på uppbördsverkets verksamhet enligt en uppskattning av vilken
arbetstid som har använts för olika uppgifter. Enligt min uppfattning kan
det knappast komma i fråga att i detalj undersöka för vilka olika uppgifter
tjänstemännen använder sin arbetstid. Huruvida fördelningen sker enligt
den metod som CFU bär förordat eller efter en generell uppskattning av hur
många årsarbetskrafter som har använts för annan verksamhet än den
staten övertar synes ha underordnad betydelse. Resultatet lär bli i stort
sett detsamma vilken av de båda metoderna man använder för uppskattningen.
Det får ankomma på den myndighet som fastställer bidragen att
bedöma hur beräkningen lämpligen bör göras för varje särskild stad.
Vid förstatligandet av polisväsendet m. in. beräknades med visst undantag
den pensionskostnad som ingick i grundbeloppet till 28 % av kostnaden
för löner. Enligt CFU :s förslag skall motsvarande gälla vid beräkningen
av städernas pensionskostnader för uppbördsverkens personal. Svenska
stadsförbundet hävdar i sitt remissyttrande att förslaget ger felaktigt resultat
i fråga om uppbördsverken. Beräkningen av pensionskostnaden för polispersonal
m. m. grundade sig enligt vad förbundet anför på antagandena
att hela personalen är manlig och har pensionsåldern 60 år. Förbundet påpekar
att ca 80 % av uppbördsverkens personal är kvinnlig och att pensionsåldern
för personalen i regel är 65 år. Med hänsyn till dessa faktorer
beräknar förbundet pensionskostnaden för uppbördsverkens personal till
18 % av lönekostnaden. Pensionskostnaden bör därför enligt förbundets
mening anses utgöra 18 % eller under inga förhållanden mer än 20 % av
lönekostnaden, dvs. samma procentsats som har fastställts för att beräkna
pensionskostnaden vid bestämmande av statsbidrag till det nya gymnasiet.
Flera städer gör samma invändning på denna punkt som Svenska stadsförbundet.
Som Svenska stadsförbundet har framhållit bestämdes procentsatsen för
att beräkna pensionskostnaden för polispersonal på grundval av antagandet
att all personal var manlig och hade pensionsåldern 60 år. De beräkningar
som Svenska stadsförbundet har presenterat med utgångspunkt i att
personalen vid uppbördsverken är kvinnlig till 80 % och har pensionsåldern
65 år synes i stort sett kunna godtas. Polispersonalen utgjorde emellertid
en personalgrupp med huvudsakligen enhetlig löneställning. Här däremot
har man att göra med en personalkader som är lönemässigt oenhetlig. En
förhållandevis stor del av personalen har lägre löneställning än den övriga
Kuiujl. Maj.ts proposition nr 67 ur 1666 87
personalen. Vid avvägning löneinässigt av andelen kvinnlig personal måste
andelen därför vid beräkningen av pensionskostnaden sänkas. Tar man
hänsyn härtill och till att pensionsåldern för uppbördsverkens tjänstemän
inte över lag är så hög som 65 år hör pensionskostnaden inte beräknas till
lägre belopp än 20 % av lönesumman. Delta procenttal synes å andra
sidan vara rimligt. Jag kan i detta sammanhang hänvisa till att beräkningen
i prop. 1964:157 (s. 21) av magistratsstädernas nettokostnader för uppbördsverken
grundades på antagandet att pensionskostnader och övriga försäkringskostnader
för personalen utgjorde 20 % av lönekostnaderna. Vidare
har man i fråga om kommunalanställd lärarpersonal räknat med att
pensionskostnaderna utgör 20 % av lönekostnaderna. Jag föreslår därför
att de pensionskostnader för uppbördsverkens personal som ingår i grundbeloppen
skall beräknas till 20 % av kostnaderna för löner till sådan personal.
Eftersom beräkningen av de bidrag som de här ifrågavarande 29 städerna
skall lämna till staten sker på grundval av endast två års kostnader för
uppbördsverkens verksamhet, kan det inträffa att bidraget i något fall blir
opåräknat högt eller lågt, om kostnaderna har varit högre eller lägre än
normalt ett av dessa år eller båda åren. Vid förra årets förstatligandereformer
godtogs dylika konsekvenser av bidragsberäkningen. Enligt min mening
finns inte skäl att i detta sammanhang välja en annan väg och gå in
på närmare undersökning av normalkostnaden för varje stad. Det skulle
möta stora svårigheter att avgöra vilka omständigheter som skulle medföra
att kostnaderna för basåren skulle anses för höga eller för låga. Jag
föreslår därför att de faktiska kostnader som varje stad har haft för uppbördsverken
under de båda basåren läggs till grund för bidragsberäkningen
även vid denna huvudmannaskapsreform. Låt mig tillägga att bidragens
storlek vid denna liksom vid de tidigare reformerna bör vara helt oberoende
av vilka kostnader staten får för verksamheten efter förstatligandet. Att
enligt vad som har antytts i ett remissyttrande reducera bidrag på grund
av att staten slipper utgifter för anordningar som en stad redan har bekostat
bör alltså inte komma i fråga.
Fördelningen av pensionskostnader för den personal vid
uppbördsverken som går över till statlig anställning vid lokal skattemyndighet
på grund av förstatligandet bör som CFU har föreslagit ske enligt samma
principer som i fråga om personal inom polisväsendet m. m. Inom inrikesdepartementet
undersöks möjligheterna att avlösa kommunernas skyldighet
att i anslutning till varje särskilt pensionsfall bidra till pensionskostnaderna
för den personal som staten övertog med anledning av förstatligandet
av polis-, åklagar-, exekutions- och domstolsväsendet samt stadshäktena.
Syftet är att beräknade engångsbidrag skall betalas under begränsad
tidrymd. Kommer avlösningen till stånd bör den omfatta även motsvarande
bidrag till pensionskostnaderna för uppbördsverkens personal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
38
F ör fattningsf ör slag
Städernas skyldighet att i anledning av uppbördsverkens förstatligande
upplåta lokaler, överlåta inventarier m. in. och bidra till statsverkets kostnader
för lokal skattemyndighets verksamhet bör regleras i lag i enlighet
med de principer som jag har angett i det föregående.
Jag föreslår också vissa ändringar i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623) och uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) samt
förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkningen av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring och förordningen
samma dag (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m. Dessa ändringar, som jag skall behandla närmare
i det följande, hänför sig huvudsakligen till den omorganisation av
de lokala skattemyndigheterna som jag har nämnt inledningsvis.
Förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande
av huvudmannaskapet för uppbördsvåsendet m. m. i vissa städer.
Genom huvudmannaskapsreformen övertar staten ansvaret för all verksamhet
som uppbördsverken bedriver. Verksamheten avser inte bara uppbördsväsendet
utan i viss utsträckning också taxeringsväsendet och folkbokföringen.
Som framgår av vad jag har föreslagit förut skall städernas skyldigheter
i anledning av uppbördsverkens förstatligande praktiskt taget helt överensstämma
med kommunernas skyldigheter i anledning av förstatligandet av
polisväsendet m. m. Med hänsyn härtill finner jag det mest ändamålsenligt
att regleringen av städernas skyldigheter sker genom en generell hänvisning
till bestämmelserna i 1964 års lag med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. Hänvisningen
bör kompletteras med de få avvikelser från föreskrifterna i nämnda
lag som betingas av formella eller sakliga skäl vid uppbördsverkens förstatligande.
1 §•
Liksom 1964 års nyssnämnda lag bör nu ifrågavarande lag inledas med en
allmän föreskrift om städernas åligganden i anledning av uppbördsverkens
förstatligande. Förstatligandet sker den 1 januari 1967, om förslaget därom
i prop. 1966: 66 godtas av riksdagen. Jag föreslår därför föreskriften att
det i anslutning till att staten den 1 januari 1967 övertar huvudmannaskapet
för uppbördsvåsendet och den verksamhet i övrigt, som ombesörjs
av uppbördsverken i vissa städer, åligger sådan stad att upplåta lokaler, överlåta
inventarier m. m. och bidra till statsverkets kostnader för lokal skattemyndighets
verksamhet. Att dessa skyldigheter åvilar de städer som f. n.
ansvarar för den verksamhet som förstatligas framgår av statsmakternas
beslut om förstatligandet.
Kunyl. Maj.ts proposition nr t>7 år l!)ti(i 39
2 8.
I enlighet med vad jag har sagt nyss bör föreskrivas att bestämmelserna
i lagen den 29 maj 1964 med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande
av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. äger motsvarande
tillämpning i fråga om stads skyldigheter i anledning av uppbördsverkens
förstatligande. Självfallet skall bara de bestämmelser i 1964 års lag tilllämpas
som är aktuella vid nu ifrågavarande reform.
De avvikelser som bör göras från regleringen i 1964 års lag hänför sig i
första hand till tidsangivelserna. Eftersom förstatligandet av uppbördsverken
äger rum två år efter förstatligandet av polisväsendet m. m. bör regleringen
av skyldigheterna genomgående förskjutas två år framåt i tiden.
Sålunda bör de bestämmeler i 1964 års lag som knyter an till tidpunkten
för polisväsendets m. m. förstatligande den 1 januari 1965 i stället hänföra
sig till tidpunkten för uppbördsverkens förstatligande den 1 januari 1967.
Detta gäller föreskrifterna i 2 § 1964 års lag om vilka lokaler som upplåtelseskyldigheten
omfattar, i 3 § 1 om upplåtelsetiden och i 7 § om bidragstiden.
Vad som sägs i 8 § första stycket 3 samma lag om uppräkning
av lönekostnaden till löneläget vid 1964 års utgång bör i stället avse löneläget
vid 1966 års utgång. Vidare bör nedsättning av första årets bidrag
enligt 9 § andra stycket kunna medges för stad, som under år 1967 betalar
ut pension till personal på grund av att den har varit anställd vid uppbördsverket,
och bedömas med hänsyn till stadens kostnader år 1966 för uppbördsverkets
verksamhet. I enlighet härmed föreslår jag att bestämmelserna
i 2 §, 3 § 1, 7 §, 8 § första stycket 3 och 9 § andra stycket 1964 års lag
skall hänföra sig till åren 1966 och 1967 i stället för till åren 1964 och 1965.
Enligt 2 § 1964 års lag gäller den kommunala upplåtelseskyldigheten
endast under förutsättning att kronan har gjort framställning om upplåtelse
sist den 30 september 1964. I likhet med CFU och samtliga remissinstanser
anser jag att denna föreskrift saknar betydelse i fråga om den
upplåtelseskyldighet som skall åvila de 29 städer som berörs av förstatligandet
av uppbördsverken. Jag föreslår därför att framställning om upplåtelse
av de lokaler som omfattas av upplåtelseskyldigheten inte skall behöva
göras före viss dag. Begäran från kronans sida om förlängning av upplåtelsetiden
utöver fem år från förstatligandetidpunkten skall enligt 3 § 1
1964 års lag göras sist den 30 juni 1969. Denna tidpunkt bör i fråga om
lokaler för lokal skattemyndighet förläggas två år framåt i tiden, dvs. till
den 30 juni 1971.
Kan avtal inte träffas om hyrans storlek för lokaler som omfattas av
upplåtelseskyldigheten, skall hyran enligt 3 § 2 1964 års lag bestämmas
av en nämnd som är gemensam för hela landet. Kungl. Maj :t förordnar ordföranden
och de två andra ledamöter som ingår i nämnden. Av sistnämnda
båda ledamöter förordnas en efter gemensamt förslag av styrelserna för
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Motsvarande bör
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
gälla den nämnd som tillsätts med anledning av uppbördsverkens förstatligande.
Den omständigheten att denna reform inte rör Svenska kommunförbundets
medlemmar synes inte göra det nödvändigt att avvika från lydelsen
av 3 § 2 1964 års lag. Det blir alltså möjligt att låta den nämnd som
har tillsatts på grund av 1964 års lag fungera som central nämnd också
för att bestämma hyror för lokaler som upplåts med anledning av uppbördsverkens
förstatligande.
I fråga om överlåtelse av inventarier och annan lös egendom bör enligt
vad jag har förordat i den allmänna motiveringen föreskrivas att överlåtelseskyldigheten
omfattar även sådan lös egendom som har anskaffats för
uppbördsförvaltningen jämte annan kommunal verksamhet för vilken staten
har övertagit huvudmannaskapet före den 1 januari 1967. Den verksamhet
som åsyftas är polis-, åklagar- och exekutionsverksamheten, stadshäktesverksamheten
och rättskipningen. I fråga om rådhusrätterna skall visserligen
stad med rådhusrätt fortfarande hålla möbler och andra dylika inventarier,
vilka alltså finns kvar i stadens ägo. Detta torde dock inte behöva
påverka regleringen av den nu aktuella överlåtelseskyldigheten. Den egendom
som har anskaffats för flera verksamhetsgrenar och därför kommer
att omfattas av överlåtelseskyldigheten enligt mitt förslag blir praktiskt
sett sådan egendom som telefonväxlar, kontorsmaskiner och liknande. Staten
har f. n. nyttjanderätt till denna egendom enligt föreskrifterna i 6 g
1964 års lag och 4 § sista stycket lagen den 20 november 1964 (nr 645) med
vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet
för rådhusrätterna. Den rätt kommun har enligt förstnämnda lagrum att
få ersättning för driftkostnader för sådan egendom upphör givetvis i den
mån egendomen nu i sin helhet skall överlämnas till kronan.
Som jag har angett i det föregående skall basåren vid beräkningen av
grundbeloppen vara åren 1963 och 1964 i stället för åren 1961 och 1962.
Denna avvikelse från 8 § första stycket lagen den 29 maj 1964 bör komma
till uttryck genom en föreskrift att grundbeloppet för varje bidragsskyldig
stad skall motsvara hälften av stadens sammanlagda kostnader för uppbördsförvaltningen
åren 1963 och 1964. Vidare bör den avvikelsen från 8 §
första stycket 4 samma lag föreskrivas att de pensionskostnader som ingår
i grundbeloppet skall anses utgöra 20 % av kostnaderna för löner. Motivet
för denna föreskrift har jag angett i det föregående.
I 11 § lagen den 29 maj 1964 åläggs länsstyrelserna att ha tillsyn över
att kommunerna fullgör sina skyldigheter att medverka till anskaffningen
av lokaler för polisväsendet m. m. och att överlåta eller upplåta inventarier
och annan lös egendom. Länsstyrelse kan i detta syfte förordna om rättelse
och om förordnandet inte följs förelägga vite och döma ut försuttet vite.
Även om sådan tillsynsverksamhet kan antas få ringa betydelse vid den begränsade
reform som nu förestår finner jag inte anledning att föreslå for
-
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
mellt undantag från tillsynsbestämnielserna vid regleringen av städernas
skyldigheter i anledning av reformen.
De närmare bestämmelser som behövs för tillämpningen av lagreglerna
om stads skyldigheter i anledning av reformen ankommer det på Kungl.
Maj :t att utfärda.
Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623)
4§.
I 4 § fjärde stycket föreskrivs att det i fögderi och i stad med egen uppbördsförvaltning
skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, inom
vilka särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser vilkas inkomstförhållanden är av mera invecklad
beskaffenhet med hänsyn till förvärvskällans art eller av annan anledning.
Genom omorganisation av de lokala skattemyndigheterna försvinner
skillnaden mellan fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning. Verksamhetsområdet
för lokal skattemyndighet blir fögderi även i städer som
f. n. har egen uppbördsförvaltning. Bestämmelserna i 4 § fjärde stycket
bör därför ändras att avse endast fögderi.
5 §.
Enligt 5 § taxeringsförordningen delar länsstyrelsen in länet i taxeringsdistrikt
och beslutar om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.
Innan ändring beslutas i tillämpad distriktsindelning i stad skall
länsstyrelsen inhämta yttrande från kommunens styrelse och i stad med
egen uppbördsförvaltning även från den lokala skattemyndigheten. I fråga
om Stockholm behöver yttrande dock inte inhämtas från kommunens styrelse.
Anledningen till att stads styrelse skall höras före beslut om ändring i
distriktsindelningen är att andra indelningar, t. ex. indelningen i valdistrikt,
bör beaktas. Sådana indelningar torde emellertid praktiskt taget alltid vara
kända för länsstyrelsen. Så fastställs t. ex. indelningen i valdistrikt såväl i
stad som på landet av länsstyrelsen. Jag delar därför CFU :s och samtliga
remissinstansers uppfattning att kommunen inte behöver höras i ärende
om indelning i taxeringsdistrikt eller särskild taxeringsnämnds verksamhetsområde.
Däremot bör lokal skattemyndighet, vilken äger den ortskännedom
som har betydelse för hur indelningen lämpligen bör ske, få tillfälle
att yttra sig. Jag föreslår att sådan myndighet alltid skall höras i dessa ärenden.
Innan myndigheten yttrar sig är det givetvis ofta lämpligt att den rådgör
med vederbörande kommunala organ. Sådant samråd torde när det finns
skäl för det komma till stånd utan särskilda föreskrifter därom.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1966
50 och 61 §§.
I 50 § 1 mom. tredje stycket föreskrivs, att ordningsman i lappby och
lappfogde äger granska självdeklaration som lapp inom vederbörande lappby
eller lappfogdedistrikt har avgett. Lappfogde har vissa funktioner också
enligt 61 § 3 mom. Sålunda skall taxeringsnämndens ordförande samråda
med vederbörande lappfogde om tid och plats för sammanträde för att förrätta
taxering av inkomst av renskötsel. Lappfogden skall kallas till sådant
sammanträde och han skall om möjligt vara närvarande vid sammanträdet
med rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten.
Tjänstebenämningen lappfogde har numera bytts ut mot tjänstebenämningen
förste konsulent inom lappväsendet. Beteckningen lappfogdedistrikt
för verksamhetsområdet förekommer inte heller längre. Lydelsen av de
förut nämnda författningsrummen bör ändras med hänsyn härtill.
129 §.
Enligt 1 mom. 2 bestrids av statsmedel gottgörelse för den medverkan
i taxeringsarbetet som författningsenligt lämnas av lokal skattemyndighet
i stad med egen uppbördsförvaltning. Grunden för denna bestämmelse är att
stadens skyldighet att svara för kostnaderna för uppbördsförvaltningen
inte omfattar taxeringsarbetet. Eftersom staten nu övertar huvudmannaskapet
för all verksamhet som uppbördsverken bedriver, bör ifrågavarande
bestämmelse utgå. Detta föranleder formell omdisposition av övriga bestämmelser
i momentet och ändring av den hänvisning till vissa punkter i
momentet som görs i 2 mom. i samma paragraf.
I 6 mom. regleras ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde
med taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom. Som jag har anfört under 61 §
bör benämningen lappfogde ersättas med benämningen förste konsulent
inom lappväsendet.
Övergångsbestämmelse
Ersättning enligt 129 § 1 mom. 2 till stad med egen uppbördsförvaltning
bör självfallet utgå fram till förstatligandet. Ersättningsfrågan prövas först
efter utgången av det år som ersättningen avser. Jag föreslår därför en
övergångsbestämmelse att de äldre bestämmelserna i nämnda författningsrum
skall tillämpas även efter den 1 januari 1967 i fråga om gottgörelse för
medverkan i taxeringsarbete före utgången av år 1966.
Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni
1953 (nr 272)
2§.
2 inom. i denna paragraf innehåller definitioner av olika beteckningar
som används i förordningen. Bl. a. sägs att med landet förstås även
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 dr 1966
stad eller del av stad som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi.
Genom den nya fögderiindelningen försvinner skillnaden mellan land och
stad. Alla städer kommer att ingå i fögderiorganisationen. Bestämmelsen bör
alltså utgå. Motsvarande gäller den definition av stad som ges i momentet,
nämligen att med stad förstås i förordningen stad eller del av stad som
inte tillhör fögderi.
I momentet heter det vidare att med lokal skattemyndighet förstås på
landet häradsskrivare och i stad kronokamrerare. Även i fråga om tjänstetitlarna
kommer skillnaden mellan land och stad att upphöra. Det blir efter
omorganisationen emellertid inte möjligt att över huvud taget ha kvar
definition av lokal skattemyndighet. Lokal skattemyndighet blir då benämningen
på en myndighet inom den statliga förvaltningen och det finns
här lika litet som i fråga om flertalet andra statliga myndigheter anledning
att i en författning av ifrågavarande slag ange vem som är chef
för myndigheten eller vem som beslutar på myndighetens vägnar. Dessa
frågor hör hemma i myndighetens instruktion. Jag föreslår att definitionen
av lokal skattemyndighet utgår ur momentet.
44 §.
Enligt 44 § andra stycket åligger det lokal skattemyndighet att med
hjälp av exekutionsbiträden inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda
länsstyrelsen vid fullgörande av länsstyrelsens övervakning av att
arbetsgivare fullgör sina skyldigheter i fråga om avdrag på arbetstagares
lön för gäldande av skatt.
Efter exekutionsväsendets förstatligande används inte längre benämningen
exekutionsbiträde. Dessutom är skyldigheten för tjänstemän inom exekutionsväsendet
att lämna lokal skattemyndighet biträde vid fullgörandet
av dess uppgifter reglerad i 9 § första stycket kronofogdeinstruktionen den
3 december 1965 (nr 687). I den mån rätten för lokal skattemyndighet att
få biträde av exekutiv personal behöver anges särskilt, bör regleringen ske
i administrativ ordning. Jag föreslår därför att föreskriften att lokal skattemyndighet
skall fullgöra sin ifrågavarande biträdesskyldighet med hjälp
av exekutionsbiträden inom tjänstgöringsområdet utgår ur uppbördsförordningen.
53 §.
53 § 1 mom. tredje stycket reglerar, hur arbetsgivare skall betala in skatt
som han har innehållit på arbetstagares lön. Bl. a. skall arbetsgivare med
minst två arbetstagare betala in sådan skatt medelst inbetalningskort eller
girokort till postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden.
Detsamma gäller även annan arbetsgivare beträffande vilken
länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten förordnat det.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
Arbetsgivarkontrollen åvilar i praktiken lokal skattemyndighet. Den nyss
angivna befogenheten för länsstyrelse och lokal skattemyndighet i stad
bör därför i stället tillkomma alla lokala skattemyndigheter.
56 §.
Länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i stad kan enligt 56 § 3 mom.
andra stycket medge arbetsgivare anstånd med inbetalning av innehållen
skatt. Ärenden av detta slag är sällsynta. För enhetlig bedömning av ärendena
bör de avgöras på regionalt plan. Jag föreslår att fråga om medgivanden
enligt detta stycke skall avgöras av länsstyrelse.
57 §.
I denna paragraf ges bestämmelser om bl. a. anteckningar om inbetald
skatt på uppbördskort och upprättande av restlängd. Enligt paragrafen ankommer
detta på skatteavdelning vid postverket eller i fråga om skattskyldiga
i stad den lokala skattemyndigheten om Kungl. Maj :t inte har beslutal
annat. Sådant beslut har fattats beträffande alla städer, varför uppgifterna
ankommer på skatteavdelning vid postverket i fråga om alla skattskyldiga
i landet. Bestämmelserna i 57 § andra stycket bör ändras i enlighet härmed.
59 och 63 §§.
I 59 § åläggs utmätningsman eller efter hans uppdrag exekutionsbiträde
som är underställt honom att verkställa indrivning av skatt och för detta
ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel i den utsträckning som
det är medgivet. I 63 § föreskrivs att utmätningsman eller exekutionsbiträde
skall utfärda indrivningskvitto på medel som han uppbär enligt förordningen.
Som jag har sagt förut förekommer tjänstebenämningen exekutionsbiträde
inte längre. Den exekutiva personal som står till utmätningsmans
förfogande utgörs av kronokommissarier, förste kronoassistenter och kronoassistenter.
För att sådan tjänsteman skall kunna verkställa indrivningsåtgärder
på eget ansvar krävs att utmätningsman med stöd av 4 § utsökningslagen
har satt honom i sitt ställe som utmätningsman. I vilken utsträckning
detta får ske bestäms av Kungl. Maj :t. I enlighet härmed meddelas
närmare regler i detta avseende i 11 och 12 §§ kronofogdeinstruktionen.
I 13 § samma instruktion bemyndigas chef för kronofogdemyndighet
att uppdra åt tjänsteman vid myndigheten att på eget ansvar utfärda
bl. a. indrivningskvitto.
Bestämmelserna i 59 och 63 §§ uppbördsförordningen om åliggande för
utmätningsman underordnad personal bör därför utgå. Jag föreslår vidare
att föreskriften om skyldighet för utmätningsman att verkställa indrivning
av skatt skall omfatta också indrivning av restavgift. Bestämmelsen i 64 §
sista stycket om uttagande av restavgift blir då onödig.
45
Knngl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
64 §.
Underlåter arbetsgivare som har verkställt skatteavdrag eller skattskyldig
att betala in skatt i rätt tid och föreskriven ordning utgår restavgift. Föreskrifter
härom ges i 58 § uppbördsförordningen.
I 64 § förordningen regleras fördelningen av restavgifter mellan staten
och tjänsteman som har tagit befattning med indrivning av skatten. Vidare
meddelas bestämmelser om rätt för utmätningsman att få ersättning för
kungörelse- eller resekostnader vid utmätning av fast egendom för uttagande
av skatt. Restavgift och ersättning får enligt paragrafen tas ut utan
särskilt bemyndigande.
I samband med exekutionsväsendets förstatligande upphörde rätten för
exekutiv förrättningsman att få andel i restavgifter. Enligt förordningen
den 29 maj 1964 (nr 335) om upphävande av exekutiv förrättningsmans rätt
till andel i restavgifter tillfaller sådan andel i stället statsverket, om Kungl.
Maj :t inte föreskriver annat. Sådana föreskrifter har meddelats i fråga om
vissa tjänstemän, som hade rätt till andel i restavgifter före förstatligandet
av polis- och exekutionsväsendet den 1 januari 1965 och som efter anställning
inom det förstatligade exekutionsväsendet har anmält önskan att
behålla rätten till andel i restavgifter. I fråga om enskilds skyldighet att
betala kostnader för utmätning av bl. a. fast egendom gäller numera föreskrifterna
i kungörelsen den 4 december 1964 (nr 861) om vissa avgifter i
utsökningsmål m. m. Förrättningsmannen får ersättning för resekostnader
m. m. enligt de bestämmelser som gäller för statliga tjänstemän i allmänhet.
I fråga om uttagande av restavgift hänvisar jag till vad jag har anfört under
59 §.
Av det anförda framgår att bestämmelserna i 64 § uppbördsförordningen
är aktuella endast övergångsvis i fråga om vissa tjänstemäns kvarstående
rätt till andel i restavgifter. Jag föreslår att 64 § upphävs. I en övergångsbestämmelse
bör föreskrivas att de nuvarande bestämmelserna i paragrafen
om andel i restavgifter alltjämt skall gälla i fråga om exekutiv förrättningsman
som har erhållit rätt att efter den 1 januari 1965 uppbära andel i restavgifter.
68 §.
Uppbördsverk har hittills förvarat kreditkort som gäller skattskyldiga
i staden och gjort anteckningar på korten om inbetalningar m. m. I vissa
fall skall enligt 68 § 1 mom. första stycket erlagd skatt som överskjuter vad
den skattskyldige skall betala i skatt betalas tillbaka till honom. Återbetalningen
ombesörjs av länsstyrelsen. I andra stycket föreskrivs att lokal
skattemyndighet i stad skall tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter
om skatt som enligt första stycket skall betalas tillbaka till skattskyldiga
i staden. Uppgifterna lämnas med ledning av kreditkorten.
Den ordning som jag nu har redogjort för avses skola bestå tills data -
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
reformen genomförs. För att emellertid redan nu mönstra ut alla särbestämmelser
för stad ur uppbördsförordningen föreslår jag i likhet med
CFU att 68 § 1 mom. andra stycket flyttas från uppbördsförordningen till
uppbördskungörelsen den 16 oktober 1963 (nr 628, ändrad senast 1964: 887).
73 §.
I första stycket av denna paragraf talas om rätt att ta del av vissa självdeklarationer
m. m. Rätten tillkommer bl. a. häradsskrivare, kronokamrerare
och tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Chefen
för lokal skattemyndighet är tjänsteman hos myndigheten. Orden häradsskrivare
och kronokamrerare kan alltså utgå utan att det innebär någon
ändring i sak. Jag föreslår att rätten att ta del av de handlingar som avses
i paragrafens första stycke skall tillkomma tjänsteman hos länsstyrelse
eller lokal skattemyndighet.
74 §.
I 1 mom. föreskrivs att häradsskrivare eller kronokamrerare är ansvarig
för den debitering som ankommer på honom. Vidare sägs att postverket
ansvarar för den uppbörd av skatt som äger rum genom verkets försorg
och att kronokamrerare är ansvarig för den redovisning av skatt som ankommer
på honom. Enligt sista stycket i momentet ansvarar utmätningsman
för indrivning och den redovisning därav som ankommer på honom.
Bestämmelserna i 1 mom. torde syfta till att klargöra vem som har redogöraransvaret
för olika åtgärder som har samband med uppbörd och indrivning
av skatt. Redogöraransvaret har emellertid upphört genom förordningen
den 2 juni 1961 (nr 313) om förfarandet i anmärkningsmål
och bestämmelserna i 74 § 1 mom. uppbördsförordningen torde i den mån
de avser att reglera redogöraransvaret ha upphävts genom övergångsbestämmelserna
till 1961 års förordning.
Anledning att av andra skäl behålla ifrågavarande bestämmelser synes
inte föreligga. Lokal skattemyndighets åligganden i fråga om debitering av
skatt framgår av främst 22 § uppbördsförordningen. Ansvaret för vederbörande
uppbördsmyndighet i fråga om uppbörd av skatt och redovisning
av uppburen skatt är också reglerat i andra bestämmelser i förordningen.
Att utmätningsman svarar för handläggning av de indrivningsuppdrag som
lämnas honom följer likaledes av andra föreskrifter än 74 § 1 mom. uppbördsförordningen.
Detsamma gäller hans redovisningsskyldighet för lämnade
indrivningsuppdrag. Jag föreslår därför att 74 § 1 mom. upphävs och
att paragrafen i övrigt ändras formellt med hänsyn härtill. Härvid bör
också rubriken till 74 § ändras. Rubriken ånger f. n. att 74 § reglerar ansvarighet
för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt. Paragrafen
bör i stället anges reglera tillsyn över debitering, indrivning och
redovisning av skatt.
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 dr 1966
83 §.
Enligt 83 § första stycket kan länsstyrelsen i vissa fall förelägga försumlig
arbetsgivare eller skattskyldig vite. Om uttagande av sådant vite förordnar
länsstyrelsen enligt andra stycket efter anmälan av vederbörande föredragande
i uppbördsärende hos länsstyrelsen, kronokamrerare eller häradsskrivare.
Av skäl som jag har redovisat förut bör orden kronokamrerare
och häradsskrivare bytas ut mot benämningen på den myndighet som det
är fråga om, dvs. lokal skattemyndighet.
övergångsbestämmelser
Tjänstebenämningarna kronokamrerare och häradsskrivare förekommer
i åtskilliga författningar eller andra föreskrifter. Även om de flesta kommer
att ändras i samband med förstatligandet av uppbördsverken och
omorganisationen av de lokala skattemyndigheterna torde det vara nödvändigt
att genom en generell föreskrift ange att vad som föreskrivs om
kronokamrerare eller häradsskrivare i lag eller annan författning eller
särskild föreskrift skall avse lokal skattemyndighet. Eftersom de grundläggande
bestämmelserna om kronokamrerares uppgifter finns i uppbördsförordningen
anser jag det lämpligt att nyssnämnda generella föreskrift
tas in i övergångsbestämmelserna till denna förordning i fråga om både
kronokamrerare och häradsskrivare.
Dessutom bör meddelas en övergångsbestämmelse om fortsatt tillämpning
i vissa fall av 64 § uppbördsförordningen. Motiveringen härför framgår
av vad jag har sagt under denna paragraf.
Förslag till ändringar i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring
och förordningen samma dag (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Enligt de nu angivna författningarna åligger det lokal skattemyndighet att
beräkna pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring
och att utöva kontroll m. m. av de uppgifter som arbetsgivare skall lämna
till ledning för beräkning av underlaget för arbetsgivaravgift. I Stockholm
åligger dock dessa uppgifter i stället överståthållarämbetet.
Som jag har sagt inledningsvis föreslås i prop. 1966: 66 att de uppgifter
som sålunda åligger överståthållarämbetet skall föras över till den lokala
skattemyndigheten i samband med huvudmannaskaps- och organisationsreformen.
Förslaget föranleder ändringar i 1, 5, 8 och 11 §§ förordningen
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring samt 6, 7, 8 och 9 §§ förordningen angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
På föredragning av chefen för socialdepartementet har förut i dag förslag
till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1966
försäkring remitterats till lagrådet. Enligt förslaget skall bl. a. löneunderlaget
för beräkning av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen höjas den
1 januari 1967. Det är önskvärt att de preliminära avgifterna redan fr. o. m.
år 1967 generellt anpassas efter det ändrade avgiftsunderlaget. Efter närmare
samråd med chefen för socialdepartementet föreslår jag att en övergångsbestämmelse
som möjliggör sådan anpassning tas in i förordningen
angående uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.
I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom inrikesdepartementet
upprättats förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m.
i vissa städer samt förordningar om ändring i taxeringsförordningen den
23 november 1956 (nr 623), uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272),
förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pen>
sionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring och förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Förslagen till ändringar i taxeringsförordningen
och uppbördsförordningen har utarbetats i samråd med
chefen för finansdepartementet och förslagen till de båda andra förordningarna
i samråd med chefen för socialdepartementet. Jag föreslår att författningsändringarna
skall träda i kraft den 1 januari 1967.
Hemställan
Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att anta förut nämnda förslag till
1) lag med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av
huvudmannaskapet för uppbördsväsendet m. m. i vissa städer,
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623),
3) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr
272),
4) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring,
5) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
ESSELTE AD. STHLM 66
614618
Ur protokollet:
Ingemar Reimer