Kungl. Maj.ts proposition nr 66 är 1966

Nr 66

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förstatligandet
av uppbördsverken och omorganisation av de lokala
skattemyndigheterna, m. mgiven Stockholms slott den
18 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1964 års principbeslut om uppbördsverkens förstatligande
föreslås i propositionen att uppbördsväsendet i de 29 städer som har egen
uppbördsförvaltning skall förstatligas den 1 januari 1967.

övertagandet skall omfatta både uppbördsverkens arbetsuppgifter och
den personal som finns anställd och är villig att gå över till den statliga organisationen.
Huvudmannaskapsreformen berör i runt tal 1 900 tjänstemän.

Vidare framläggs förslag om lokal skattemyndighets arbetsuppgifter efter
det att ADB-systemet införts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
under år 1968. Bl. a. skall myndigheten i högre grad än nu biträda de lokala
taxeringsnämnderna i deras arbete och intensifiera den arbetsgivarkontroll
i fråga om skatter och avgifter som redan i dag ankommer på lokal skattemyndighet.

I propositionen redovisas även principer för en ny fögderiindelning. Dessa
innebär att antalet lokala skattemyndigheter minskas från 185 till ca 120
genom att kontor på samma orter slås samman och vissa stationeringsorter
dras in. Ny fögderiindelning föreslås bli genomförd den 1 januari 1967.
Omorganisationen föranleder nya personalplaner för hela fögderiorganisationen,
omfattande ca 3 200 tjänster. Under en övergångstid tills datareformen
är genomförd behålls dock i huvudsak all personal inom den nuvarande
statliga och kommunala organisationen.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 66

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Avtal har under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande slutits mellan
statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer om lönesättning
m. m. fr. o. m. 1967 års ingång för den fasta personalen inom den
nya fögderiorganisationen. Av tjänsterna inom denna föreslås 1 080 bli
ordinarie och övriga extra ordinarie. Härtill kommer tillfällig personal.

För budgetåret 1966/67 föreslås att anslagen till avlöningar och omkostnader
för fögderiorganisationen förs upp med 44 260 000 resp. 4 700 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18 mars

1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström,

Länge, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lundkvist fråga om förstatligandet av uppbördsverken och omorganisation
av de lokala skattemyndigheterna, m. m. och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 13 s. 52) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, beräkna till Häradsskrivarna
m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 44 500 000 kr. och till
Häradsskrivarna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag av 3 500 000 kr.
Beredningen av denna fråga är nu avslutad.

Inledning

I den omfattning gällande bestämmelser föreskriver handhas väsentliga
uppgifter inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsväsendet i varje län
av lokala skattemyndigheter som är underställda länsstyrelsen. Inom fögderi,
dvs. på landet och i stad eller del av stad som enligt förordnande av
Kungl. Maj:t tillhör fögderi, är häradsskrivaren lokal skattemyndighet.
Antalet fögderier är 156. För lokal skattemyndighet i fögderi är staten
huvudman. I stad med egen uppbördsförvaltning, dvs. stad eller del av stad
som inte tillhör fögderi, är kronokamreraren (i Stockholm uppbördsdirektören)
lokal skattemyndighet och chef för stadens upphördsverk. Antalet
städer med kommunala upphör dsverk är f. n. 29. Uppbördsväsendet i dessa
städer bekostas i huvudsak av städerna själva.

På grundval av Kungl. Maj :ts förslag i prop. 1963: 32 angående riktlinjer
för organisationen av folkbokförings- och uppbördsväsendet, m. m. har 1963
års riksdag (SU 41, rskr 101) fattat principbeslut om övergång till automatisk
databehandling (ADB) inom ifrågavarande verksamhetsområden.
ADB-systemet avses bli genomfört omkring årsskiftet 1967—1968. Vidare
har 1964 års riksdag (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342) fattat principbeslut
om att staten skall överta huvudmannaskapet för uppbördsväsendet i de

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

städer som nu har egen uppbördsförvaltning. Huvudmannaskapsreformen
har föreslagits skola genomföras senast den 1 januari 1967.

Vid sin anmälan av nyssnämnda prop. 1963: 32 uttalade föredragande
departementschefen, att den föreslagna datareformen får betydande återverkningar
för de lokala skattemyndigheternas del. Påbörjad utredning om
dessa myndigheters framtida organisation och verksamhet borde fullföljas
och utredningsarbetet planläggas så, att i varje fall huvuddragen av den
framtida organisationen kunde föreligga utarbetade vid tidpunkten för övergången
till ADB-system. Utredningsarbetet har sedermera uppdragits åt centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), som också fått i uppdrag
att undersöka de organisatoriska förutsättningarna och formerna samt
den närmare tidpunkten för uppbördsverkens förstatligande.

Under hösten 1965 har CFU avgett tre betänkanden (stencilerade), betänkande
1 den 20 augusti 1965, benämnt »Uppbördsverkens förstatligande»,
betänkande 2 den 27 oktober 1965 om »Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter
och organisation» och betänkande 3 den 16 december 1965 »angående
den lokala skattemyndigheten i Stockholm, dess arbetsuppgifter och organisation
m. m.»

I betänkande 1 föreslår nämnden att de kommunala uppbördsverken förstatligas
den 1 januari 1967. Vidare lämnas förslag till övergångsanordningar
och författningsreglering av övergångsfrågorna. Nämnden rekommenderar
att statsverket övertar uppbördsverken med deras nuvarande arbetsuppgifter
och personalorganisation.

Remissyttranden över detta betänkande har avgetts av riksförsäkringsverket,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statens nämnd
för förhandlingar med kommuner, exekutionsväsendets organisationsnämnd,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län utom Gotlands, Skaraförvaltningens
personalnämnd, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförvaltningens
personalnämnd, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Föreningen
Sveriges kronokamrerare. överståthållarämbetet har bifogat yttrande
av Stockholms stad och länsstyrelserna yttranden av städerna Södertälje,
Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping,
Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Hälsingborg, Lund, Landskrona,
Halmstad, Göteborg, Uddevalla, Borås, Karlstad, Kristinehamn, Örebro,
Västerås, Gävle, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå, dvs. de 29 städer
där det f. n. finns kommunal uppbördsförvaltning.

Nämnden redogör i betänkande 2 för de ändringar av lokal skattemyndighets
arbetsuppgifter som datareformen kommer att medföra och lämnar
förslag rörande verksamhetens art och omfattning i fortsättningen. I betänkandet
föreslår nämnden också att den nuvarande distriktsindelningen för

Kungl. Maj.ts proposition nr (>6 är Ut Cd 5

lokal skattemyndighet revideras den 1 januari 1967. Vidare lägger nämnden
fram förslag till personalorganisation för de nya lokala skattemyndigheterna.

Remissyttranden över sistnämnda betänkande har avgetts av riksförsäkringsverket,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, riksrevisionsverket,
riksskattenämnden, riksarkivet, exekutionsväsendets organisationsnämnd,
överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län, landskontorsutredningen,
Civila statsförvaltningens personalnämnd, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund, SACO,
TCO, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening
och Taxeringsnämndsordförandcnas riksförbund. Vid länsstyrelsernas remissyttranden
har fogats yttranden från fyra kronofogdemyndigheter, 61
häradsskrivare, nio kronokamrerare och fem lokalavdelningar för länens
häradsskrivare, vidare från 56 kommunala samarbetsnämnder eller kommunförbund,
54 kommuner och två försäkringskassor.

I nämndens betänkande 3 slutligen lämnas vissa återstående förslag, som
främst berör den lokala skattemyndigheten (uppbördsverket) i Stockholm
och avser dess framtida arbetsuppgifter och personalorganisation m. m. Remissyttranden
häröver har avgetts av riksförsäkringsverket, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden,
riksarkivet, exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Civila statsförvaltningens personalnämnd,
Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund, SACO,
TCO, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. Vid överståthållarämbetets remissvar har fogats yttrande
från Stockholms stad, åtföljt av utlåtanden av uppbördsdirektören i Stockholm,
stadens kammarkontor, uppbördsdirektion och drätselnämnd.

Avtal har den 13 mars 1966 slutits mellan statens avtalsverk och statstjänstemannens
huvudorganisationer angående anställnings- och arbetsvillkor
m. m. för tjänstemän inom den blivande statliga fögderiorganisationen
fr. o. m. den 1 januari 1967. Sedan Kungl. Maj :t överlämnat avtalet till riksdagens
lönedelegation för prövning, har delegationen denna dag godkänt
avtalet under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar
som legat till grund för avtalet.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få ta upp frågor om förstatligandet
av de kommunala uppbördsverken och organisationen för lokal
skattemyndighet för tiden fr. o. m. 1967 års ingång.

De lagstiftningsfrågor som aktualiseras av förstatligandet och organisationsförändringarna
avser jag att anmäla i ett sammanhang senare i dag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Uppbördsverkens förstatligande
Nuvarande förhållanden

Enligt 2 § 2 inom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) förstås
med lokal skattemyndighet på landet häradsskrivare och i stad med egen
uppbördsförvaltning kronokamrerare. Häradsskrivarens tjänstgöringsområde
är fögderiet och hans expedition benämns häradsskrivarkontor. Kronokamrerarens
tjänstgöringsområde är staden. I stad finns uppbördsverk
för vilket kronokamreraren är chef.

De lokala skattemyndigheterna i stad resp. fögderi har i huvudsak likartade
funktioner. Arbetsuppgifterna för lokal skattemyndighet omfattar
medverkan inom folkbokföringen, som består i att bl. a. förrätta mantalsskrivning
och ombesörja uppgifter som har samband därmed, föra kortregister
m. m. över personer och fastigheter inom verksamhetsområdet samt
komplettera och färdigställa röstlängder. I fråga om källskattearbetet är
lokal skattemyndighet första instans och har att utfärda debetsedlar å preliminär
skatt, besluta om jämkning av sådan skatt och om anstånd samt
utöva kontroll av att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter enligt uppbördsförordningen.
Lokal skattemyndighet medverkar i taxeringsarbetet
främst genom att åt taxeringsnämnderna sortera inkomna självdeklarationer
och kontrolluppgifter, fördela taxeringsmaterialet mellan lokala och
särskilda taxeringsnämnder samt ombesörja längdföringen av taxeringsnämndernas
beslut. Debitering m. m. av slutlig och tillkommande skatt
samt fastställande av pensionsgrundande inkomst åvilar lokal skattemyndighet.
Därutöver har de lokala skattemyndigheterna tillagts åtskilliga lokala
administrativa uppgifter inom folkbokföring, taxering, uppbörd och allmän
försäkring.

Lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning har tillagts
ytterligare arbetsuppgifter som i fögderi inte utförs vid häradsskrivarkontoren
utan i stället åvilar bl. a. länsstyrelserna.

För Stockholm och Göteborg gäller i fråga om folkbokföringen särskilda
bestämmelser, enligt vilka uppbördsverken medverkar i kyrkobokföringen
som i övriga delar av landet ankommer på pastor. Uppbördsverken i dessa
städer skall sålunda bl. a. ta emot flyttningsanmälningar, avgöra frågor om
rätt kyrkobokföringsort, m. m. Vidare ombesörjer de i stället för pastor
erforderlig för-skrivning. Uppbördsverken i de båda städerna har fortlöpande
civil bokföring av stadens befolkning, centralbokföring, vid sidan av den
kyrkliga registreringen. Den civila registreringen, som är av gammalt datum,
sker i s. k. folkregister med därtill hörande extraregister av olika slag. Vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

flyttningar till och från staden samt inom staden sker pastorsämbetenas
utväxling av personakter via uppbördsverket.

Uppbördsverken i Stockholm, Göteborg och Malmö är liksom länsstyrelserna
länsbyråer för folkbokföringen. I denna egenskap skall de bl. a. föra
tryckande register över befolkningen och fastigheterna i staden, upprätta
stommar till mantals-, taxerings- och röstlängder, m. m. Utöver uppgifter
som eljest åligger länsbyrå skall uppbördsverket i Stockholm föra tryckande
register över personer som inte är skrivna i riket men kan antas bli taxerade

1 staden.

Kostnaderna för de tryckande registren hos uppbördsverken i Stockholm,
Göteborg och Malmö ersätts delvis av statsmedel. För budgetåret 1964/65 har
denna ersättning utgjort 191 000 kr. Övriga uppbördsverk, som inte har egna
tryckande register, betalar ersättning till statsverket för tryckningsarbeten
som utförs av länsstyrelserna, en ersättning som för motsvarande tid kan
beräknas till i runt tal 680 000 kr.

Bland övriga säruppgifter för lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning
kan nämnas inom folkbokföringsområdet mottagning och
sortering av mantalsuppgifter, inom taxeringen större service gentemot taxeringsnämnderna
och deklaranterna än vad som sker i fögderierna, inom
uppbörden bl. a. kreditering av skatt samt arbetsgivarkontroll med i huvudsak
egen personal. I fråga om medverkan vid handhavandet av den allmänna
försäkringen är uppbördsverk och häradsskrivarkontor helt likställda.
Dock skall i Stockholm pensionsgrundande inkomst bestämmas samt
arbetsgivaruppgifterna tas emot och granskas av överståthållarämbetet i
stället för av uppbördsverket.

Gottgörelse för den medverkan i taxeringsarbetet som lämnas av lokal
skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning utgår enligt 129 §
taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) av statsmedel. I enlighet
härmed har för budgetåret 1963/64 betalats ut i runt tal 1 400 000 kr. till
Stockholm, 750 000 kr. till Göteborg och 1 500 000 kr. till övriga uppbördsstäder.

Enligt 62 § uppbördskungörelsen den 16 oktober 1953 (nr 628) skall
stad med egen uppbördsförvaltning ersätta postverket dess kostnader för
uppbörd av skatt m. m., såvitt angår skattskyldiga i staden. Städernas
avgifter för postens medverkan utgjorde år 1964 i runt tal sammanlagt
4 722 000 kr., varav för Stockholm 1 538 000 kr., för Göteborg 704 000 kr.
och för Malmö 441 000 kr. samt för övriga städer 2 039 000 kr.

För städernas medverkan i ATP-arbetet utgår viss ersättning från allmänna
pensionsfonden. För år 1964 har sålunda betalats ut i runt tal 135 000
kr. till Stockholm, 807 000 kr. till Göteborg, 474 000 kr. till Malmö och

2 535 000 kr. till övriga städer.

Utan att detta framgår av föreskrifter i folkbokförings-, taxerings- eller
uppbördsförordningarna har uppbördsverken f. n. också att fullgöra vissa

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

andra beskattningen närliggande säruppgifter, främst i deras egenskap
av kommunala organ.

Mer än en tredjedel av Sveriges befolkning bor i de 29 städer som har egen
uppbördsförvaltning. Personalbehovet vid uppbördsverken i dessa städer
påverkas självfallet i hög grad av invånarantalet, som varierar mellan lägst
ca 20 000 och högst ca 800 000. Totalt uppgår personalen till ca 1 900 personer
(årsarbetskrafter), varav drygt 300 är chefs- och assistentpersonal.
Av uppgifter rörande folkmängd, personalstyrka och lönekostnader för
varje uppbördsverk som nämnden redovisat framgår emellertid att det
även relativt sett finns vissa skillnader uppbördsverken emellan. Skillnaden
beror sannolikt på lokala förhållanden samt på faktorer som inte tillåter
en rättvisande jämförelse.

Som kommunalt organ sorterar uppbördsverk i regel under stadens drätselkammare
i administrativt och ekonomiskt hänseende. Uppbördsverkets
chef — kronokamreraren — lyder emellertid under länsstyrelsen i de avseenden
och den omfattning som anges i särskilda bestämmelser.

I fråga om personalens nuvarande anställningsvillkor framgår att flertalet
är i kommunal mening ordinarie tjänstemän med viss ömsesidig uppsägningstid.
Den som har innehaft ordinarie tjänst hos kommunen under
minst 15 år eller, om han fyllt 40 år, under minst 10 år, kan sägas upp från
kommunens sida endast om uppsägningen föranleds av att tjänsten har
dragits in. I sistnämnda fall skall staden iaktta en uppsägningstid av ett år.
I övrigt finns vid uppbördsverken extra tjänstemän och annan tillfällig
personal.

Liksom i fråga om personalstyrkan föreligger skillnader uppbördsverken
emellan också i den inre organisationen. Det medelstora eller mindre uppbördsverket
fungerar i allmänhet som en enda arbetsenhet under kronokamrerarens
ledning. Vid de större uppbördsverken kan urskiljas två organisationsformer.
I det ena fallet, t. ex. i Stockholm och Norrköping, har indelningen
skett enbart med hänsyn till arbetsuppgifternas art, dvs. i specialavdelningar.
För allmänheten finns en gemensam central expedition. Utmärkande
för den andra organisationsformen — t. ex. i Göteborg, Malmö,
Uppsala — är att indelningen har skett efter geografisk grund församlingseller
stadsdelsvis på olika avdelningar, som var och en sköter det stora
flertalet arbetsuppgifter i den mån de berör stadsdelen. Vid sidan av dessa
avdelningar finns ett fåtal specialavdelningar. Varje avdelning har i regel
egen expedition.

Nämnden

Nämnden tar först upp frågan om uppbördsverkens övertagande i befintligt
eller reviderat skick. Inledningsvis erinrar nämnden om att denna fråga
tidigare har behandlats av 1955 års stadsutredning som framhöll (SOU

Kungl. Maj:ts proposition nr (>(> år

1962: 9) att datareformen kunde väntas medföra betydande omläggningar
av den lokala organisationen varvid begränsning och omflyttning av personal
kunde förutses. Enligt stadsutredningen borde det statliga huvudmannaskapet
principiellt avse en reviderad organisation och sålunda inte
den tidigare kommunala. En av utredningens experter lade emellertid i
särskilt yttrande fram skäl för ett förstatligande i befintligt skick och framhöll
bl. a. att statsverket hade intresse av att tillvarata och utnyttja uppbördsverkens
specialutbildade personal.

Nämnden redogör för frågans vidare bedömning av de remissinstanser,
som avgav yttranden över en inom finansdepartementet upprättad, den 20
november 1963 dagtecknad »PM angående avveckling av vissa av städernas
särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten». Departementspromemorian
och remissvaren finns omnämnda i prop. 1964: 157, som
låg till grund för 1964 års riksdags principbeslut om att uppbördsverken
skall förstatligas (SU 164, rskr 342). Av redogörelsen där framgår att flertalet
av dem som yttrade sig i denna fråga ansåg att statsverket borde ikläda
sig ansvaret för uppbördsverkens organisation i befintligt skick. Föredragande
departementschefen framhöll, att det i avbidan på ytterligare utredning
rörande förutsättningarna för förstatligandet inte fanns skäl för honom
att då gå in på vilken personalorganisation som staten skulle överta. Inte
heller riksdagen gjorde något uttalande på denna punkt.

Vppbördsverkens säruppgifter

Enligt nämnden har man anledning att först diskutera uppbördsverkens
säruppgifter och ta ställning till om uppbördsverk och häradsskrivarkontor
behöver likriktas med avseende på verksamheten. Bl. a. för datareformens
genomförande är det angeläget att man söker komma ifrån rådande olikheter,
men det är inget som hindrar, att man tills vidare har kvar vissa
säruppgifter.

I fråga om kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg anför nämnden,
att avvikande rutiner och därav föranledd särlagstiftning måste beaktas, så
snart administrativa ändringar övervägs i ett eller annat avseende. Man
måste därför i samband med de nu förestående reformerna ta ställning till
om den hittills tillämpade ordningen i de båda städerna skall bestå tills
vidare eller om man skall gå över till det förfarande som tillämpas för landet
i övrigt.

För att kunna medverka på föreskrivet sätt i kyrkobokföringen har de
båda uppbördsverken ca 10 % mer personal än som annars skulle behövas.
Denna medverkan i kyrkobokföringen innebär emellertid fördelar både för
uppbördsverken själva och för allmänheten vid handläggning av bl. a.
skatte- och uppbördsfrågor. Kontakten med andra myndigheter, t. ex. försäkringskassa,
polisväsendet och arbetsmarknadsstyrelsen, samt med industrin
och allmänheten i arbetet med taxering och uppbörd har också i

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 66 år 1966

praktiken visat sig vara till nytta när lokal skattemyndighet avgör kyrkobokföringsfrågor.

Utan att gå in på för- och nackdelar med den särskilda ordningen för kyrkobokföringen
i Stockholm och Göteborg finner nämnden det vara tillräckligt
att påpeka, att frågan om primärregistreringen skall ske hos pastor eller hos
annat organ kommer att tas upp av nämnden i anslutning till det utredningsarbete
som pågår inom 1958 års utredning kyrka—stat. Att upphäva särbestämmelserna
om kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg skulle visserligen
medföra arbetslättnad och personalreducering för uppbördsverken,
men å andra sidan skulle pastorsämbetena då behöva förstärkas i motsvarande
grad. I avvaktan på den slutliga utformningen av folkbokföringen i
landet synes det inte vara rationellt att nu vidta någon genomgripande ändring
av det inarbetade förfarandet. De rationaliseringar, som det finns möjlighet
att göra, kommer att övervägas ytterligare.

En särskild fråga är hur kyrkobokföringen skall ordnas i områden som
inkorporeras med Stockholm eller Göteborg. I samband med de inkorporeringar
som har skett tidigare har man gjort motsvarande justeringar av
uppbördsverkens verksamhetsområden, varvid kyrkobokföringen i de nytillkomna
stadsdelarna samtidigt har anpassats till de för storstaden gällande
särbestämmelserna. Att döma av tidigare erfarenheter har dylik ändring
kunnat ske utan svårighet, framhåller nämnden. Inte minst med hänsyn till
befolkningens stora rörlighet skulle ett förfarande med två olika system i en
och samma stad bli besvärande såväl från administrativ synpunkt som för
allmänheten.

Nämnden föreslår, att kyrkobokföringssystemet i Stockholm och Göteborg
lämnas utan ändring i avvaktan på kommande översyn av kyrkobokföringen
i landet samt att den centralbokföring m. m., som nu åvilar de båda kommunala
uppbördsverken, får bestå t. v. även efter huvudmannaskapsreformen.
I den mån nya områden inkorporeras med Stockholm eller Göteborg
föreslås att även de nya stadsdelarna omfattas av ifrågavarande storstadssystem.

Att länsbyråverksamheten i Stockholm, Göteborg och Malmö hittills har
ankommit på resp. uppbördsverk grundar sig på avtal mellan staten och
de tre städerna, som uppbär ersättning för sin medverkan.

Uppbördsverket i Stockholm, som har tillstånd att övergångsvis använda
ADB-maskiner för vissa arbetsuppgifter inom folkbokföring, taxering och
uppbörd, utnyttjar sin adressmaskinanläggning endast för den löpande
registreringen av fysiska personer i staden samt för avisering, upplyser
nämnden. I övrigt är förfarandet vid verkets länsbyrå automatiserat. Genom
att länsbyråverksamheten för storstäderna är förlagd till uppbördsverken
avlastas berörda länsstyrelser motsvarande arbetsuppgifter.

Anläggningarna i Stockholm och Göteborg utnyttjas i stor utsträckning
för serviceverksamhet, bl. a. framställning av registerkort o. d. som behövs
i andra verksamhetsgrenar eller som underlag för befolkningsstatistik m. m.

K ungt. Maj.ts proposition nr <>6 år 19(if>

såvitt angår dessa städer. Nämnden anför att också de politiska partierna,
försäkringsbolagen in. fl. i inånga avseenden är kunder hos ifrågavarande
båda kommunala länsbyråer.

Länsbyråverksamheten vid länsstyrelserna och vid de nämnda tre uppbördsverken
är enligt nämnden avsedd att upphöra i och med att datareformen
genomförs. Avveckling av de nuvarande tryckande registren beräknas
kunna ske successivt i samband med att de med ADB-maskiner utrustade
datakontoren hos länsstyrelserna börjar sin verksamhet. Länsbyråerna skall
emellertid dessförinnan medverka i omläggningsarbetet genom att framställa
vissa extra längder och avtryckskort över fastighets- och personbestånden,
vilka behövs för genomförandet.

För Stockholms vidkommande måste åtskilliga problem lösas, bl. a. samordningen
av redan pågående ADB-mässig verksamhet med övergång till ett
med övriga landet likartat ADB-system. I Göteborg, som har större invånarantal
än Göteborgs och Bohus län i övrigt, skall länsbyråfunktioner både
i tekniskt och lokalt hänseende flyttas till datakontoret. Liknande fastän
mindre betydande problem föreligger också i Malmö stad.

Erforderliga extra arbetsuppgifter som föranleds av datareformen kan
enligt vad nämnden anför vid enhetligt, statligt huvudmannaskap utföras
utan att särskilda avtal behöver träffas med de tre städerna om när och hur
det skall ske eller vilken ekonomisk gottgörelse som skall utgå. Dessutom
kan den personal som friställs vid ifrågavarande länsbyråer omdisponeras
successivt för arbetsuppgifter i det nya systemet i samma takt och efter
samma regler som för länsstyrelsernas motsvarande personal.

Det är de hos länsbyråerna registrerade uppgifterna, som skall föras över
till hålkort och magnetband. Omläggningsarbetet anser nämnden då böra
ske efter i stort sett enahanda regler i hela landet. Detta innebär emellertid
inte att länsbyråerna i Stockholm, Göteborg och Malmö måste i avvecklingsskedet
skiljas administrativt och lokalt från de tre uppbördsverken och flyttas
över till det regionala organet.

Nämnden föreslår, att länsbyråverksamheten i Stockholm, Göteborg och
Malmö t. v. även efter huvudmannaskapsreformen skall ankomma på lokal
skattemyndighet och där avvecklas i den takt ADB-genomförandet medger.
Den extra serviceverksamhet, som nu utövas av nämnda länsbyråer, bör
därvid i princip fortgå i oförändrad omfattning.

Uppbördsverk liksom häradsskrivarkontor skall medverka i taxeringsarbetet
i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver. Stad
med egen uppbördsförvaltning får viss ersättning av statsmedel för denna
medverkan. Nämnden har undersökt omfattningen av uppbördsverkens
arbetsinsats härvidlag och kommit fram till att uppbördsverken — utöver
föreskriven sortering och längdföring åt taxeringsnämnderna — i större
eller mindre omfattning lämnar biträde vid taxeringsarbetet i första instans.
I detta hänseende anmärker nämnden följande.

Några uppbördsverk fungerar som kansli åt taxeringsnämnderna och om -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

besörjer hämtning och expediering av post, kontrollerar att deklarationsplikten
har fullgjorts och skriver ut erforderliga anmaningar. Inkomna
deklarationer och uppgifter kompletteras sedan med fjolårshandlingar, allmänna
avdrag kontrolleras och nämnderna får besked om fastighetsförsäljningar
m. m. samt hjälp med bl. a. kontrollräkning av deklarationer. En del
uppbördsverk biträder vid åsättande av skönstaxeringar genom att beträffande
dem som har försummat att deklarera inhämta upplysningar hos
vederbörande exekutiva tjänsteman om ekonomi och sysselsättning samt
genom att komplettera med uppgift om erlagd skatt m. m. Frågor om samtaxering
och existensminimum utreds åt taxeringsnämnderna, ortsavdrag
kontrolleras med hjälp av personregister eller dylikt, blanketter för inkomststatistik
fylls i och taxeringsstatistik upprättas.

Det förekommer inte sällan, fortsätter nämnden, att svar på anmaningar
och frågor begärs under adress uppbördsverket, något som har till naturlig
följd att allmänheten vänder sig till uppbördsverkets personal och där lämnar
sina skriftliga svar eller muntliga redogörelser. Över huvud taget är
servicen gentemot allmänheten i taxeringsfrågor omfattande året runt —•
blankettutlämning, inlämning av taxeringshandlingar, konsultationer i anledning
av nämndernas beslut, hjälp med besvär sskrifter. Måhända är expeditionsarbetet
stort och besöken många av bl. a. den anledningen att verket
ligger i en centralort som utgör arbetsplats både för stadens befolkning och
för dem som är bosatta i närheten av staden.

Vidare erinrar nämnden om att det i elva av städerna finns kommunala
taxeringsrevisorer jämte biträden. De är anställda hos drätselkammaren
eller i vissa fall hos uppbördsverket med uppgift bl. a. att bevaka stadens
beskattningsintressen. Statsbidrag utgår för denna verksamhet.

Eftersom uppbördsverkens nuvarande stundom förhållandevis stora arbetsinsats
på taxeringsområdet ligger i linje med de blivande uppgifterna, är
det enligt nämnden angeläget att dessa i princip redan nu statliga funktioner
också omfattas av huvudmannaskapsreformen. Länsstyrelserna och taxeringsnämnderna
bör alltså även fortsättningsvis kunna påkalla biträde i
taxeringsarbetet, åtminstone i den grad som dylik medverkan hittills har
förekommit vid många av uppbördsverken.

Förstatligandet ger inte heller, anför nämnden, anledning att ifrågasätta
någon ändring av systemet med taxeringsrevisorer som kommun anställer
och avlönar. Samordningen av deras arbete med länsstyrelsernas taxeringsrevisioner
får med stöd av taxeringsförordningen organiseras från fall till
fall efter vad som är mest praktiskt.

Vad slutligen angår de övriga säruppgifter som förekommer vid uppbördsverken
gör verken enligt vad nämnden framhåller en stor insats som serviceorgan
åt staden och dess invånare i fråga om folkbokföring och beskattning.
I det störa sammanhanget är detta att räkna som en fördel, och förstatli -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

gandet bör självfallet inte medföra försämring härvidlag. Den service uppbördsverken
nu lämnar myndigheter och allmänhet bör alltså fortsätta men
efter förstatligandet ske enligt de grunder som gäller för lokal skattemyndighet
över lag, vilket innebär att verken skall biträda — förutom med ren
upplysningsverksamhet — med att la fram uppgifter ur de register som
normalt skall föras och utfärda bevis mot gällande expeditionsavgifter.
Viss begränsning inträder dock, nämligen i fråga om rent kommunala
funktioner.

Arbetsgivarkontrollen finner nämnden vara en viktig arbetsuppgift som
kräver stor insats. Kontrollen kommer enligt nämndens uppfattning att successivt
öka i betydelse. De särskilda befattningshavare härför, uppbördskontrollanter
eller assistenter jämte biträdespersonal som redan finns hos uppbördsverken,
behövs också framdeles. Även om kronofogdemyndighetens
resurser kan komma att ökas på detta område och omfatta bistånd inte bara
i fögderi, anser nämnden att kontrollen i första hand bör åvila lokal skattemyndighet.

Genom den förestående datareformen kommer skatteuppbörden och redovisningen
av skatt att i allt väsentligt flyttas över till länsstyrelsernas datakontor
och uppbördssektioner. Uppbördsverkens säruppgifter på detta område
faller då automatiskt bort, och de lokala skattemyndigheterna blir helt
likställda med varandra i detta hänseende. Att övergångsvis vid förstatligandet
men före datareformen flytta över de nuvarande uppbördsverkens säruppgifter
i fråga om skatteuppbörd på länsstyrelserna samt tillfälligt öka
länsstyrelsens personal med tjänstemän, som skall utföra samma arbete som
uppbördsverken hittills har brukat fullgöra, synes inte ändamålsenligt. Arbetet
bör utföras under statligt huvudmannaskap men —■ även om stad och
fögderi skall bilda gemensamt distrikt — såvitt angår staden ligga kvar hos
det lokala organet efter förstatligandet tills arbetsmetoderna automatiseras
genom datareformen.

Uppbördsverkens personal

Uppbördsverkens personalstyrka är relativt sett högre än häradsskrivarkontorens,
framhåller nämnden. Detta har delvis sin grund i att uppbördsverken
har säruppgifter, att de i regel själva ombesörjer uppbördskontroll
och att deras arbetsinsats är stor i fråga om service gentemot bl. a. allmänheten.
Oavsett hur man framdeles dimensionerar arbetsuppgifterna måste
man enligt nämndens bedömande räkna med att den personal som finns
vid förstatligandet också behövs så länge arbetsuppgifterna står kvar oförändrade.
Omläggningen till ADB-system kommer att ske successivt med
början hösten 1967. Under denna omställningsperiod sker fortlöpande avveckling
av de nuvarande uppbördsverkens säruppgifter, men också under
viss tid efter förstatligandet skall de ha samma funktioner som f. n. Även

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

om viss personalbesparing skulle kunna åstadkommas dessförinnan, måste
en eventuell rationalisering föregås av organisationsundersökningar och
jämförelser mellan de olika kontoren. Nämnden anser att tiden härför är
knapp och att resultatet kan nyttiggöras endast under kort tid innan arbetsrutinerna
ändå i vissa delar måste läggas om i anledning av datareformen.

Det finns ytterligare motiv för att i samband med förstatligandet ta över
personalen utan reducering. Nämnden anför att det torde ligga i linje med
andra tidigare förstatliganden att staten tar på sig ansvaret både för verksamheten
och personalen. Sammanslagningen av uppbördsverk och häradsskrivarkontor
liksom också den genom ADB-systemet efterföljande rationaliseringen
är åtgärder som för med sig personalproblem. Dessa bör om
möjligt inte belasta städerna.

De kvalificerade arbetsuppgifterna avses i ADB-systemet bli kvar i oförminskad
utsträckning och fördelas mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet
i huvudsak på samma sätt som f. n. Nya arbetsuppgifter torde komma
till, bl. a. vissa kontrollfunktioner som föranleds av det nya systemet. Dessutom
övervägs att tillföra lokal skattemyndighet ytterligare arbetsuppgifter
utöver dem som redan har tillkommit eller beslutats under mellantiden samt
att intensifiera och utöka den kontroll- och serviceverksamhet som nu förekommer
hos de lokala skattemyndigheterna. Vidare kan lokal skattemyndighets
arbetsuppgifter komma att påverkas av blivande organisationsförslag
av landskontorsutredningen m. fl.

Mot denna bakgrund anser nämnden det realistiskt att räkna med att den
personal hos de lokala skattemyndigheterna som har förvärvat erfarenhet
av skatte- och uppbördsfrågor i nuvarande system också kommer att behövas
framdeles. Det är då angeläget, att man söker inom organisationen
behålla den kunniga och erfarna personal som finns vid uppbördsverken.
Viss personalavgång äger rum genom befordringar, pensionering m. m. och
framförallt genom att yngre personal ofta byter anställning. Detta minskar
farhågorna för att man efter förstatligandet kommer att ha personalöverskott.
Om det skulle anses påkallat får man givetvis räkna med viss vakantsättning
t. v. av lediga tjänster.

Personal- och anslagsfrågor, inventarieköp etc. för uppbördsverken handläggs
i regel under drätselkammarens överinseende av kronokamrerarna
eller dem närmast underställda medhjälpare. Härvidlag innebär statens
övertagande av huvudmannaskapet, att länsstyrelserna kommer att få överta
hithörande frågor. Liksom redan nu sker i viss utsträckning i fråga om
häradsskrivarkontoren bör emellertid länsstyrelsen kunna delegera en del
av dessa arbetsuppgifter till lokal skattemyndighet. Sannolikt torde det därvid
visa sig ändamålsenligt att denna delegering görs mer omfattande för
de största nya kontoren, som helt eller till huvudsaklig del utgörs av f. d.
uppbördsverk och som redan har särskild personal som sysselsätts med dessa
arbetsuppgifter och organisationsfrågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr l>6 år t!)6(i

Av dessa skäl föreslår nämnden, alt staten övertar de kommunala uppbördsverken
med de arbetsuppgifter och den personal som verken har f. n.

Tidpunkten för förstatligandet

Vad sedan gäller tidpunkten för förstatligandet erinrar nämnden om att
denna fråga har diskuterats av stadsutredningen, som har uttalat att tidpunkten
i och för sig skulle kunna väljas så att den sammanfaller med dalareformens
genomförande eller förläggs till tiden efteråt, men alt starka
skäl också talar för en huvudmannaskapsreform redan före övergången
till automatisk databehandling. I prop. 1964: 157 har emellertid föredragande
departementschefen framhållit som angeläget, att förstatligandet
genomförs senast den 1 januari 1967. Också statsutskottet har berört frågan
i sitt utlåtande (SU 1964: 164 s. 3) och därvid förutsatt, att förstatligandet
samordnas med åtgärderna för att införa automatisk databehandling och
genomförs senast den 1 januari 1967.

För de berörda städerna kommer uppbördsverkens förstatligande, anför
nämnden, att i första hand medföra att städerna befrias från att själva bära
kostnaden för lokal skattemyndighets verksamhet och att de sålunda i ekonomiskt
hänseende blir likställda med övriga kommuner. Men övertagandet
resulterar också i att uppbördsväsendet kommer att lyda under ett och
samma huvudmannaskap i hela riket. Detta är till fördel, eftersom verksamheten
i ADB-systemet skall drivas efter enhetliga rutiner. Både städernas
ekonomiska intresse och den förestående datareformen motiverar alltså att
övertagandet inte fördröjs.

Övergången från nuvarande i många avseenden manuella förfarande inom
folkbokförings- och uppbördsväsendet till ADB är en genomgripande procedur
för berörda regionala och lokala myndigheter. Omläggningen, som skall
ske samtidigt för hela landet, kräver enligt nämnden stadga och likformighet
i det nuvarande systemet. Förberedelsearbetet för datareformen pågår f. n.
och bedrivs så, att reformen skall kunna genomföras vid årsskiftet 1967/68.
Det är angeläget, att själva övergången till nytt tekniskt system inte vid
den tidpunkten störs av ändringar som inte hänger samman med den tekniska
omläggningen.

När förstatligandet väl har ägt rum — eller i direkt anslutning till förstatligandet
—- finns enligt nämnden också möjlighet att justera indelningen i
tjänstgöringsområden för lokal skattemyndighet och på lämpligt sätt anpassa
dessa områden efter folkmängd och ytvidd, kommunblocksgränser och
förekomsten av lämpliga centralorter för stationering av sådan myndighet.
Kommunsammanslagningar har tid efter annan aktualiserat frågan om en
åtminstone partiell revision av distriktsindelningen, men det kommunala
huvudmannaskapet för vissa lokala skattemyndigheter har varit till hinders
för önskvärda ändringar.

Nämndens uppdrag innefattar bl. a. att avge förslag rörande den närmare

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

tidpunkten för huvudmannaskapsreformen. Eftersom principbeslut redan
föreligger om övertagande senast den 1 januari 1967 har nämnden följaktligen
att ta ställning till om förstatligandet skall ske vid nämnda tidpunkt
eller om det bör äga rum dessförinnan. Frågan torde få bedömas med hänsyn
till dels den tid som behövs för att utfärda nödvändiga författningar, handlägga
frågor om tillsättning av personal och i övrigt slutbehandla förstatligandet,
dels i vad mån den ena eller den andra tidpunkten kan vara fördelaktigast
mot bakgrunden av arbetet med övergång till ADB-system som
kommer att pågå under åren 1966 och 1967.

Förutsättningar bör enligt nämnden finnas att till 1966 års riksdag lägga
fram proposition i sådan tid att den kan behandlas av vårriksdagen. Under
hösten 1965 och våren 1966 kan arbetet med att utarbeta erforderliga ändringar
i de administrativa författningarna fullföljas så att detta är i huvudsak
klart, när riksdagsbehandlingen är avslutad.

Även om alla detaljer är så väl förberedda att förstatligandet kan ske omedelbart
efter det riksdagsbeslut föreligger, behövs ändock viss tid för ärendenas
handläggning. Nämnden anför, att erfarenheterna från statens övertagande
av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet samt rådhusrätterna ger
vid handen, att det om möjligt bör finnas åtminstone några månaders rådrum
mellan beslutet om förstatligande och genomförandet därav.

Arbetsbelastningen inom såväl Kungl. Maj :ts kansli som hos de myndigheter
vilka berörs av förstatligandet är enligt vad nämnden anför betydande
under månaderna före ett budgetårsskifte. Man bör därför undvika att forcera
fram övertagandet redan till den 1 juli 1966, om inte särskilda omständigheter
gör det nödvändigt.

Mot bakgrund härav förordar nämnden, att huvudmannaskapet för de
kommunala uppbördsverken övertas av staten den 1 januari 1967.

Formerna för personalövertagandet

Formerna m. m. för övertagandet av personal bör enligt nämnden bli
huvudsakligen desamma som har tillämpats vid tidigare förstatliganden.
Åtskilliga tjämsterättsliga eller praktiska problem har lösts genom förhandlingsöverenskommelser
mellan staten och statstjänstemännens huvudorganisationer
dels den 5 mars 1964 för personal inom polis-, åklagar- och
exekutionsväsendet m. m., dels den 10 november 1964 för personal inom domstolsorganisationen.
Dessa överenskommelser innefattar bl. a. förslag till
övergångsanordningar för att skydda sådana tjänstemän som övergår till
statlig tjänst inom någon av de nämnda verksamhetsgrenarna mot löneminskning
och underlätta genomförandet av omorganisationen.

I fråga om uppbördsverkens personal finns emellertid också andra problem,
som måste övervägas. Härtill kommer de ändringar som följer av
tjänstemännens nya förhandlingsrätt.

I betänkandet tar nämnden upp frågor som ankommer på den blivande

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 ur 1966

arbetsgivaren — staten — att själv avgöra, men också spörsmål som skall
lösas genom förhandlingar. Till frågor av sistnämnda slag kan hänföras
bl. a. principerna för lönegrads- och löneklassplacering, personlig lönefyllnad,
tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring, tjänsteår sberäkning i pensionsavseende,
rätt att stå kvar på de kommunala pensionsbestämmelserna,
möjlighet till förtidspensionering etc.

Enligt nämnden har uppbördsverkens tjänstemän inte ovillkorlig rätt
att vid ett förstatligande få gå över till motsvarande statliga tjänster. Inte
heller föreligger det någon skyldighet för tjänstemännen att söka över till
eller ta emot likvärdig tjänst hos staten, övergången kräver därför någon
form av viljeförklaring både från vederbörande tjänstemäns och från statens
sida. Detta sker enligt nämnden lämpligen genom att den som är villig
att övergå till den nya organisationen söker motsvarande statliga tjänst och
att staten som ny huvudman anställer vederbörande. I fråga om biträdespersonal
eller vissa grupper av denna personalkategori torde ansökningsförfarandet
kunna förenklas till anmälan enligt lämpligt formulär huruvida
vederbörande önskar motsvarande tjänst hos staten eller inte.

Om sålunda tillsättningen i princip endast innebär att fortsatt förordnande
på tidigare eller likvärdig befattning beslutas, bör enligt nämndens
förslag tjänstetillsättningen — i motsats till vad som gällde polistjänsterna
m. fl. — inte handhas av någon särskild tillsättningsnämnd utan kan
ske i vanlig ordning i varje län för sig. Det synes därvid lämpligt, att Kungl.
Maj :t efter förslag av vederbörande länsstyrelse utser chef för den lokala
skattemyndigheten och att övriga kungjorda tjänster sedan tillsätts av länsstyrelsen.
För den händelse någon tjänsteman inte har kommit i fråga
till sådan utannonserad tjänst, torde länsstyrelsen få anmäla förhållandet
till Kungl. Maj:t och vid behov begära utökning av planen med personlig
tjänst inom landsstaten.

Vid uppbördsverken förekommer i viss omfattning fast biträdespersonal
som är anställd för deltidstjänstgöring. Även de statliga bestämmelserna
lämnar enligt nämnden utrymme för deltidsanställning, i första hand i form
av partiell tjänstledighet. Inom landsstaten har man dock inte f. n. några
sådana deltidstjänster i personalplanen. Metoden att bevilja partiell tjänstledighet
är inte tillfredsställande från den synpunkten att dubblering av
halvtidstjänsten då måste ske utom planen utan möjlighet för »vikarien» att
bli fast placerad. Anställningsformen deltid synes få allt större betydelse

1 den hårdnande konkurrensen om personal och bör enligt nämnden därför
prövas i fortsättningen.

Lönesättningen för de olika tjänsterna är i sista hand en förhandlingsfråga,
påpekar nämnden. För uppbördsverkens tjänstemän torde dessutom
frågan om befordringsmöjligheterna efter förstatligandet få aktualitet. Rekryteringsbasen
för de högre tjänsterna vid uppbördsverk eller motsvarande
kommer att vidgas genom att tjänsterna i fråga görs tillgängliga också

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 66

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

för den redan tidigare statliga personalen vid länsstyrelser och häradsskrivarkontor.
Nämnden betonar emellertid, att uppbördsverkens personal självfallet
har rätt att konkurrera om lediga tjänster vid länsstyrelse och landsstaten
i övrigt på lika villkor som gäller för personal som redan är anställd
där. Den kommunala tjänstgöringen bör därvid i merithänseende tillgodoräknas
efter samma grunder som skulle ha gällt om vederbörande under
samma tid i stället hade haft statlig anställning.

I detta sammanhang påpekar nämnden, att det vid en del uppbördsverk
föreligger stort behov av personalutbildning. Utbildningskur ser måste därför
komma till stånd både i central och regional regi. Det synes dock uppenbart
att någon mera omfattande kompletterande utbildning inte behövs av
dem som i många år har tjänstgjort inom organisationen och förvärvat erfarenhet
där. I förekommande fall torde sådan personal kunna beviljas dispens
från särskilda kompetenskrav. Härutöver kommer emellertid att finnas ett
stort antal som behöver utbildning. Att genomföra sådan utbildning måste
bli en fråga på relativt lång sikt. Dels medger inte nuvarande resurser hos
länsstyrelsernas utbildningsnämnd ett väsentligt utvidgat program och dels
kommer uppbördsverken sannolikt att få svårt att avvara personal.

Remissyttrandena

Nämndens förslag i fråga om uppbördsverkens förstatligande har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av så gott som alla remissinstanser.
Man godtar sålunda allmänt att huvudmannaskapet för de kommunala
uppbördsverken fr. o. m. den 1 januari 1967 läggs hos staten och förslagen
i övrigt föranleder i stort sett endast smärre påpekanden från vissa håll.

Uppbördsverkens säruppgifter

Nämndens förslag att inte ändra kyrkobok föri ngssystemet i
Stockholm och Göteborg och att tillämpa storstadssystemet med
centralbokföring hos lokal skattemyndighet också på nya områden som
inkorporeras tillstyrks av Stockholms stad och Göteborgs stad och lämnas
utan erinran av överståthållaråmbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län.

Förslaget att behålla särbestämmelserna för kyrkobokföringen i landets
båda största städer kritiseras däremot av statskontoret, som visserligen kan
acceptera det som ett provisorium men reagerar mot att systemet skall
tillämpas på områden som inkorporeras. Enligt statskontoret kan kyrkobokföringen
i sådana områden utan nämnvärd olägenhet t. v. ske på samma
sätt som hittills, särskilt med tanke på att de båda städernas länsbyråfunktioner
kommer att upphöra. Härigenom kommer också de av nämnden
befarade olägenheterna från administrativ synpunkt med två olika kyrkobok -

1<>

Kungl. Maj.ts proposition nr ti''6 år 1966

föringssystem inom samma stad praktiskt taget att bortfalla. Statskontoret
framhåller vidare att registreringsförfarandet inom kyrkobokföringen i de
båda städerna, som tillgodoser inte endast rena folkbokföringssyften utan
även kommunala ändamål, är kostsamt oeh omständligt. Man kan också,
säger statskontoret, med fog förutsätta att den blivande översynen av kyrkobokföringen
i landet inte kommer att resultera i ett förslag till folkregistrering
i första instans enligt de bestämmelser som nu gäller för Stockholm
eller Göteborg. Allt talar sålunda enligt statskontorets mening för att man
inte bör bygga ut denna särordning annat än i absolut tvingande undantagsfall.

Förslaget att länsbyrå verksam heten i Stockholm, Göteborg
och Malmö t. v. även efter huvudmannaskapsreformen skall ankomma
på lokal skattemyndighet och avvecklas i den takt ADB-genomförandet
medger biträds av dem som yttrat sig i frågan, bl. a. av statskontoret,
Stockholms stad och Göteborgs stad.

Vad beträffar uppbördsverkens säruppgifter inom taxeringen
tillstyrker remissinstanserna eller lämnar utan erinran förslaget
att uppbördsverken skall medverka i taxeringsarbetet på samma sätt som nu
och att huvudmannaskapsreformen sålunda inte skall leda till minskad
arbetsinsats på detta område.

Mot förslaget på denna punkt har statskontoret inte någon erinran under
förutsättning att avsikten är att i samband med ADB-reformens genomförande
skapa likformighet i detta avseende samtliga lokala skattemyndigheter
emellan i fråga såväl om arbetsuppgifterna som den personal som
behövs.

Göteborgs stad erinrar om att stadens uppbördsverk biträder taxeringsnämnderna
i stor omfattning och att uppbördsverket är väl rustat för de
uppdrag i fråga om taxeringsarbetet som nämnden avser att tillföra lokal
skattemyndighet.

Frågan om de kommunala taxeringsrevisorernas ställning berörs i några
yttranden. Länsstyrelsen i Södermanlands län och Stockholms stad delar
nämndens uppfattning att förstatligandet inte bör leda till någon ändring av
systemet med taxeringsrevisorer som kommun anställer och avlönar.

Malmö stad betonar vikten av att systemet med sådana revisorer behålls,
även efter förstatligandet av uppbördsverken och att systemet blir oförändrat
även i fråga om rätt att få statsbidrag för denna verksamhet.

Västerås stad anför, att taxeringsrevisorn förvaltningsmässigt är underställd
uppbördsverket och att han efter förordnande av vederbörande taxeringsintendent
har att utföra helt statliga arbetsuppgifter. När nu uppbördsverket
föreslås bli förstatligat anser staden det vara mest ändamålsenligt
att även taxeringsrevisorn och hans biträde förs över till statliga tjänster.
Blir dessa tjänstemän kvar i kommunal tjänst bör kostnaderna för deras
verksamhet i vart fall helt ersättas av staten, anser staden. Länsstyrelsen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Västmanlands län, som tar upp denna fråga, föreslår att den kommunala
taxeringsrevisorn och hans biträde inlemmas i länsstyrelsens taxeringssektion.

I fråga om uppbördsverkens övriga säruppgifter har
vissa remissinstanser uttalat sig på några punkter.

I fråga om arbetsgivarkontrollen anför sålunda exekutionsväsendets organisations
nämnd.

F. n. kan lokal skattemyndighet, som inte har särskild personal för uppgiften,
erhålla biträde av kronofogdemyndigheten för kontroll över att
arbetsgivare fullgör skyldigheten att verkställa skatteavdrag och redovisa
innehållen skatt. I betänkandet uttalas: »Även om kronofogdemyndighetens
resurser kan komma att ökas på detta område och omfatta bistånd inte bara
i fögderier, anser nämnden att denna kontroll i första hand bör åvila lokal
skattemyndighet.»

Exekutionsväsendets organisationsnämnd vill framhålla, att någon utökning
av kronofogdemyndighetens resurser för att bistå lokal skattemyndighet
vid arbetsgivarkontrollen inte är planerad och inte heller är lämplig.
De i och för sig viktiga arbetsuppgifter det här är fråga om, är för exekutionspersonalen
en bisyssla bredvid de exekutiva. Exekutionspersonalen
utbildas inte heller för dessa arbetsuppgifter. Mest ändamålsenligt synes
vara att arbetsgivarkontrollen helt ombesörjes av specialutbildad personal
hos de lokala skattemyndigheterna.

Statskontoret godtar att de nuvarande säruppgifterna för uppbördsverken
får ligga kvar t. v. även efter huvudmannaskapsrefonnen. I den mån lokal
skattemyndighet i fortsättningen skall fullgöra några funktioner som är
att hänföra till kommunal serviceverksamhet är det enligt statskontoret
angeläget, att kostnaderna tas ut av vederbörande kommun och inte belastar
statsverket.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller det angelägna i att den betydande
serviceverksamhet, som uppbördsverken har utövat i samband med
taxeringsarbetet både mot allmänheten och mot taxeringsfunktionärer och
nämnder i möjligaste mån behålls också i fortsättningen.

Serviceverksamheten har berörts också av länsstyrelserna i Uppsala län
och Göteborgs och Bohus län, som anser det angeläget att den särskilda
service gentemot allmänhet och kommunala organ som uppbördsverken
lämnar inte minskar efter förstatligandet.

I fråga om sådana serviceåtgärder mot andra kommunala myndigheter,
som utförs av uppbördsverken utan att egentligen åligga dem eller direkt
ha samband med tjänsten, finner länsstyrelsen i Södermanlands län att en
viss inskränkning kommer att följa av förstatligandet. Länsstyrelsen anser
det dock angeläget att de blivande lokala skattemyndigheterna inom ramen
för tillgängliga resurser biträder kommunala myndigheter på sätt tidigare
skett.

Åtskilliga av de städer som berörs, nämligen Stockholm, Nyköping, Eskilstuna,
Linköping, Jönköping, Växjö, Hälsingborg, Göteborg, Uddevalla,

Kanyl. Maj:ts proposition nr (iti ur Itillti

liorås, Karlstad, Kristinehamn och Västerås, framhåller att uppbördsverken
f. n. är kvalificerade serviceorgan åt städernas invånare och att förstatligandet
självfallet inte får medföra en försämring. liorås stad uttalar att en
förutsättning för staden att tillstyrka förslaget om förstatligandet är att det
inte resulterar i sådana organisatoriska ändringar, som blir till men för
allmänheten eller de myndigheter och organ, som samverkar med den lokala
skattemyndigheten.

Uppbördsverkens personal

Nämndens förslag att staten tar över uppbördsverkens personalstyrka i
befintligt skick tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser.

Svenska stadsförbundet framhåller att de förslag som nu lagts fram utgör
en konkretisering och utformning mera i detalj av det principbeslut som
statsmakterna tidigare har fattat angående uppbördsverkens förstatligande.
I betänkandet tas emellertid också ställning till vissa för berörda städer
betydelsefulla frågor som tidigare har lämnats helt öppna. Så är fallet beträffande
spörsmålet om staten skall ta över uppbördsverken i befintligt
skick, dvs. med den personal som nu är anställd, eller först efter den omorganisation
som kan antas bli nödvändig till följd av bl. a. datareformens
genomförande. När nämnden för sin del har stannat för det förstnämnda
alternativet, att ta över verken i befintligt skick, kan förbundet inte annat
än uttrycka sin tillfredsställelse med detta.

Enligt TCO, som tillstyrker att staten tar över huvudmannaskapet med
den verksamhet uppbördsverken nu bedriver, är det logiskt och riktigt att
staten också tar över den personal som finns vid tidpunkten för förstatligandet.

Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar också sin tillfredsställelse
över att staten skall ta över de kommunala uppbördsverken i befintligt
skick. Föreningen anser sig kunna räkna med att nämndens förslag i denna
del skall bidra till en lugnare situation på personalsidan. Tidigare ovisshet
har medfört en viss avgång och rörlighet bland personalen till men för
arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att personalbehovet hos uppbördsverken
åtminstone under en övergångstid kan antas bli av i huvudsak
samma omfattning som f. n. För att undvika störningar på grund av eventuella
ändringar i personalbeståndet under övergångstiden anser länsstyrelsen
det ofrånkomligt att staten tar över all den personal som vid tidpunkten
för förstatligandet är anställd vid uppbördsverken. Härför talar
också svårigheten att vid samma tidpunkt överblicka det personalbehov som
på längre sikt kommer att finnas i de nya fögderierna efter datareformen.
Åtskilligt tyder på att uppbördsverkens nuvarande personal helt kan nyttiggöras
i den nya organisationen.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan man räkna med att den personal

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

som inte behövs för de nuvarande arbetsuppgifterna utan svårighet skall
kunna omdisponeras för de ytterligare uppgifter inom taxeringen, den allmänna
försäkringen och arbetsgivarkontrollen som kan komma att läggas
på lokal skattemyndighet.

Liknande synpunkter anför bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads,
Västernorrlands och Västerbottens län.

I detta sammanhang erinrar riksförsäkringsverket om att de lokala skattemyndigheterna
har arbetsuppgifter i fråga om den allmänna försäkringen.
Verket nämner särskilt det viktiga och omfattande arbetet med beräkning
av pensionsgrundande inkomst samt granskning och kontroll av de arbetsgivaruppgifter,
som skall ligga till grund för beräkning av arbetsgivaravgift.
Enligt riksförsäkringsverkets erfarenhet är uppbördsverken f. n. såväl i
fråga om de personella resurserna som den organisatoriska formen för
arbetet bättre rustade för att ha hand om nämnda arbetsuppgifter än flertalet
övriga lokala skattemyndigheter. Dessa resurser bör nödvändigtvis tas
tillvara. En reduktion av uppbördsverkens personal skulle kunna befaras
gå ut över den personal som särskilt har utbildats för arbetet med beräkning
av pensionsgrundande inkomst och kontroll av arbetsgivaruppgifter och
således kunna allvarligt äventyra möjligheterna att utföra arbetet i föreskriven
ordning. I den framtida organisation för de lokala skattemyndigheterna,
som nu övervägs, måste enligt riksförsäkringsverkets mening ökade
resurser ges för de kvalificerade arbetsuppgifter inom allmänna försäkringen
som ligger på myndigheterna. Av särskild vikt synes därvid vara
att behovet av kvalificerade tjänstemän blir väl tillgodosett. Riksförsäkringsverket
tillstyrker bifall till nämndens förslag att uppbördsverken bör
tas över av staten i befintligt skick.

Statskontoret anför att det inte är möjligt att utan utredningsmaterial
som belyser den framtida verksamhetens innehåll och organisation bedöma
om det förslag som lagts fram är det lämpligaste.

Skulle något överskott på personal uppstå, bör enligt civila statsförvaltningens
personalnämnd vederbörande arbetsmarknadsmyndigheter snarast
orienteras om läget. Då emellertid i varje fall inte till en början något överskott
synes uppkomma, anser personalnämnden att något ingripande från
dess sida f. n. varken är nödvändigt eller befogat.

Tidpunkten för förstatligandet

Nämndens förslag att huvudmannaskapet för de kommunala uppbördsverken
skall övertas av staten den 1 januari 1967 tillstyrks eller lämnas utan
erinran av samtliga remissinstanser.

Formerna för personalövertagandet

Nämndens redovisning av tidigare förhandlingsöverenskommelser i samband
med förstatligandet av kommunal verksamhet och uttalande att mot -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 dr U)66 2.‘1

svarande principer i huvudsak kan tillämpas också nu godtas i stort sett av
remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har inte något att erinra mot förslaget i
fråga om tjänstetillsättning, lönegrads- och löneklassplacering, personlig
löncfyllnad och tjänsteårsberäkning i pensionshänseende, och länsstyrelsen
i Uppsala län förordar att man tillämpar liknande regler nu som vid polis-,
åklagar- och exekutionsväsendets förstatligande.

Riksrevisionsverket anför.

I betänkandet föreslås att tjänsteman, som omedelbart före reformens
ikraftträdande är anställd vid uppbördsverk och erhåller tjänst i den nya
organisationen äger att — om detta är till fördel för honom — behålla sin
lönegrad. Med hänsyn till statens förestående inträde som arbetsgivare för
uppbördsverkens personal kan vid bifall till förslaget ifrågasättas, om inte
statens avtalsverk bör beredas tillfälle delta i eventuella förhandlingar
mellan Svenska stadsförbundet och berörda personalorganisationer rörande
lönesättningen beträffande tiden intill förstatligandet för de tjänster varom
här är fråga.

Frågan om lönesättningen för personalen kommer att lösas förhandlingsvägen,
påpekar länsstyrelsen i Södermanlands län, som anser det tillräckligt
för de tjänstemän som berörs att veta, att deras ekonomiska villkor inte
kommer att försämras.

SACO framhåller dock att det inte är givet att samma lösningar av personalproblem
m. m. som förhandlingsvägen har kommit till stånd vid tidigare
huvudmannaskapsreformer direkt kan tillämpas i fråga om uppbördsverken.

TCO utgår från att det i vanlig ordning skall ges tillfälle att vid förhandlingsbordet
noga penetrera alla de personalproblem, som hör samman med
huvudmannaskapsreformen. I några speciella personalfrågor anför TCO
vissa synpunkter och nämner bl. a. att tjänstemän i den kommunala organisationen
som inte har haft möjlighet att genomgå sådan utbildning som
krävs för vissa kvalificerade tjänster bör ges generell dispens från formella
krav i största möjliga utsträckning. Vidare måste utbildningsfrågorna uppmärksammas.
TCO framhåller att man har att utbilda inte bara den personal
som vid förstatligandet ges dispens utan alla kategorier anställda för
att göra dem bättre skickade att motsvara de ökade krav som en ny och
effektivare skatteorganisation kan väntas ställa.

Utbildningsfrågorna berörs också av bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings län,
som anser det angeläget att uppbördsverkens tjänstemän inte kommer i ett
sämre utgångs- och befordringsläge än fögderikontorens tjänstemän.

Biträdespersonalens utbildning är närmast ett problem som skall lösas
av vederbörande länsstyrelse, påpekar länsstyrelsernas utbildningsnämnd.
Ifråga om den utbildning av uppbördsverkens assistent-, revisors- och kamrerspersonal,
som behövs för att denna kategori skall kunna utnyttjas och
få tjänster inom landskanslistkarriären, är utbildningsbehovet mer kompli -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

cerat. Utbildningsnämnden anför att det redan nu finns möjlighet för denna
personal att bevista landskanslistkursen. Denna möjlighet har emellertid
inte i någon större omfattning tagits tillvara av uppbördsverkens personal,
vilket enligt utbildningsnämnden främst synes ha berott på att städerna i
allmänhet inte har velat bekosta denna utbildning.

Utbildningsnämnden anser att för befordran till kvalificerade tjänster i
princip skall krävas att vederbörande gått genom den nuvarande landskanslistutbildningen
men pekar på möjligheten för förtjänta tjänstemän
hos uppbördsverken att genom dispens från behörighetsvillkor söka och få
högre tjänst inom de statliga lokala skattemyndigheterna. Någon möjlighet
för utbildningsnämnden att i nämnvärd omfattning, inom ramen för nuvarande
utbildningsverksamhet, öka intagningen av sökande från uppbördsverken
utan att eftersätta länsstyrelsernas utbildningsbehov finns inte
inom de närmaste budgetåren. Det är enligt utbildningsnämnden emellertid
möjligt att vissa extra kurser kan anordnas av någon eller några länsstyrelser
om så skulle behövas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1666

Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation m. m.

Datareformens inverkan på arbetsuppgifterna

Utgångsläget inför datareformen, som beräknas bli genomförd omkring
årsskiftet 1967/68, är att lokal skattemyndighet kommer att avlastas kvantitativt
betydande rutingöromål främst inom taxering, debitering och uppbörd.
Samtidigt tillkommer hos myndigheten en del kontrollfunktioner som
en följd av dess medverkan i ADB-systemet.

Lokal skattemyndighets bestyr med folkbokföringen blir i huvudsak detsamma
som f. n. Möjligen kan arbetet med att komplettera och färdigställa
röstlängder bli något mindre arbetskrävande efter en övergångsperiod.

Genom ADB-systemet befrias lokal skattemyndighet däremot från en betydande
del av sitt nuvarande arbete på taxeringsområdet. Sålunda kommer
uträkning av beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet
liksom längdföring, anteckning i taxeringslängd om skatt m. m. och summering
av taxeringslängderna att i allt väsentligt ske på datakontoren. Även
längdavskrifter och uppgifter om taxeringsutfallet kommer att framställas
maskinellt.

Innan lokal skattemyndighet lämnar dekiarationsmaterialet till datakontoret
för stansning av taxeringsdata, skall myndigheten i vissa avseenden
granska och lägga materialet till rätta. Denna beredning skall bl. a. innefatta
viss kontrollsummering av taxeringarnas sammanfattningar, kontroll
av vissa koder, kontroll och uträkning av ortsavdrag när sådant avdrag
skall medges med reducerat belopp samt kollationering av anteckningar angående
taxerade inkomster och skattepliktig förmögenhet och av uppgifter
angående sjömän som har erlagt sjömansskatt. Vid beredningen skall otydliga
siffror och övriga anteckningar göras fullt läsliga. Lokal skattemyndighet
skall även anteckna yrkeskod för maskinell framställning av underlag
för inkomststatistik. Beredningsarbetet beräknas komma att kunna fullgöras
med ca 60 % tidsbesparing jämfört med den tid som i dag går åt för
att längdföra taxeringsnämndernas beslut samt räkna ut beskattningsbar
inkomst och förmögenhet m. m.

Lokal skattemyndighets särskilda göromål i fråga om fastighetstaxering
kommer att förenklas i ADB-systemet, bl. a. på så sätt att de maskinellt
framställda stommarna till fastighetslängd kommer att innehålla de uppgifter
om taxeringsvärden m. m. som nu förs in manuellt genom myndighetens
försorg.

Den minskning av arbetsbelastningen hos lokal skattemyndighet som datareformen
medför blir mest påtaglig inom området för debitering och upp -

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

bord. Myndighetens bestyr med att utfärda debetsedlar begränsas i regel
till visst förberedelsearbete. Detta avser granskning och i förekommande
fall rättelse av vissa koder, som angetts i den maskinellt framställda stommen
till mantalslängd och som visar efter vilka grunder preliminär skatt
skall utgå. Arbetet med att framställa och expediera debetsedlar för preliminär
och slutlig skatt överflyttas nästan helt till datakontoren. Lokal skattemyndighet
kominer också att befrias från större delen av sitt arbete med att
räkna ut skatter, avgifter och vissa räntor, att föra debiteringslängd samt att
summera denna längd och att upprätta sammandrag av den. Vidare kommer
förteckningar över skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt, s. k.
överskottsförteckningar, att upprättas och tillställas taxeringsintendent och
kronofogdemyndighet genom datakontorens försorg. Uppbördsverkens säruppgifter
i fråga om skatteuppbörd och redovisning av skatt — skattekreditering,
tillhandahållande av uppgifter för återbetalning av överskjutande skatt
och göromål avseende inbetalningar till det centrala skattekontot — kommer
att flyttas över till länsstyrelsernas datakontor eller uppbördssektioner.

Lokal skattemyndighets göromål inom den allmänna försäkringen kommer
i viss mån att underlättas i ADB-systemet. För beräkning av pensionsgrundande
inkomst skall myndigheten bestämma dels bruttobeloppen av inkomst
av anställning och av annat förvärvsarbete, dels kostnadsavdragen
härför, medan arbetet i övrigt till större delen sker maskinellt på datakontoren.
Vidare befrias lokal skattemyndighet från att sända inkomstavier till
de allmänna försäkringskassorna.

Riktigheten av olika produkter som framställs på datakontoret, t. ex.
taxerings- och debiteringslängder, kommer så långt möjligt att kontrolleras
maskinellt i samband med framställningen. Särskilt under en övergångsperiod
beräknas emellertid kompletterande manuella kontroller bli nödvändiga.
Dessa bör utföras hos den myndighet som svarar för att vederbörande
produkt är innehållsmässigt riktig. De lokala skattemyndigheterna
kommer alltså att engageras härvidlag.

Nämnden

De framtida arbetsuppgifterna

Genom datareformen avlastas lokal skattemyndighet vissa arbetsuppgifter
av rutinkaraktär. I konsekvens härmed kan, anför nämnden, en minskning
ske av den biträdespersonal, som är sysselsatt huvudsakligen med arbetsuppgifter
av mindre kvalificerad art. Behovet av kvalificerad personal
blir oförändrat, om man bedömer detta med den utgångspunkten att antalet
befattningshavare svarar mot behovet i dagens läge. I sista hand blir det en
avvägningsfråga, om man genom att så långt som möjligt skära ned personalorganisationen
skall söka utvinna vissa kostnadsbesparingar eller om
man genom att ge myndigheten bättre personella resurser skall öka organi -

Kungl. Maj:ts proposition nr (>6 år l(J6ti

sationens slagkraft och effektivitet. Vid denna avvägning får enligt nämnden
inte bortses från att man genom ADB-systemet kan undgå sådana
personalökningar som eljest skulle bli följden, när den lokala skattemyndighetens
verksamhet utvidgas.

Mot bakgrund av att hela frågekomplexet om folkbokföringen på det
lokala planet, dvs. kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, är under utredning
är det enligt nämnden inte möjligt att f. n. göra något uttalande
om hur lokal skattemyndighets framtida verksamhet kan komma att påverkas
av eventuella förändringar inom folkbokföringssystemet. Nämnden
räknar därför i förevarande sammanhang med att lokal skattemyndighets
arbetsuppgifter i fråga om folkbokföringen skall bli i stort sett lika omfattande
som nu.

Frågan om ökad medverkan i taxeringsnämndernas arbete utöver vad
som redan åligger lokal skattemyndighet har enligt vad nämnden påpekar
övervägts i olika sammanhang, bl. a. av 1955 års taxeringssakkunniga (SOU
1955:51) och uppbördsorganisationskommittén (SOU 1962:18). Nämnden
återger en del yttranden i anslutning därtill och konstaterar, att kritik har
riktats mot den ordning som f. n. gäller för arbetet inom lokal taxeringsnämnd
i fråga om både taxeringen för inkomst och förmögenhet och den
särskilda fastighetstaxeringen. Härvid har bl. a. uttalats att, så som taxeringsnämnderna
är organiserade och verkar, rättssäkerhetssynpunkter inte
alltid blir tillgodosedda och att organisationen som får anses otidsenlig bör
effektiveras.

För taxeringsarbetet i första instans kan det enligt nämnden övervägas
antingen att för de lokala nämnderna tillskapa en ordning som motsvarar
den som gäller för de särskilda nämnderna eller att ge lokal skattemyndighet
sådana resurser att myndigheten i större omfattning än nu kan biträda de
lokala nämnderna i deras arbete. Under de diskussioner som har förts sedan
taxeringssakkunniga hade frågan uppe torde man inte ha varit inne på tanken
att för de lokala nämnderna tillskapa motsvarighet till taxeringsassistentorganisationen.
Däremot har i olika sammanhang ifrågasatts om
inte lokal skattemyndighet kunde åläggas att i samband med övergången till
ADB-systemet i större utsträckning än nu biträda de lokala nämnderna. Enligt
nämndens mening är den senare vägen till effektivare taxering framkomlig
och lämplig. Eftersom lokal skattemyndighet under årens lopp har
tillförts nya arbetsuppgifter på beskattningsväsendets område, synes det
följdriktigt att denna myndighets medverkan i taxeringsarbetet i första
instans ökas. Detta ligger också hell i linje med vad som är förutsatt i taxeringsförordningen
(16 § 1 mom.).

Nämnden har funnit angeläget att klarlägga i vilken utsträckning personal
hos de lokala skattemyndigheterna lämpligen kan sysselsättas med nya
göromål i fråga om taxeringsarbetet i första instans. Därvid kommer i
främsta rummet sådant arbete i fråga som kan utföras av biträdespersonal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Efter redovisning av nuvarande arbetsfördelning och arbetsuppgifter inom
taxeringen, diskussion av olika lösningar m. m. lämnar nämnden en översikt
över göromål, som anses vara av sådan art att de i och för sig bör kunna
utföras hos de lokala skattemyndigheterna. Nämnden framhåller dock att
alla de arbetsuppgifter i fråga om ökad medverkan i taxeringsarbetet, som
har räknats upp, inte torde kunna tilläggas lokal skattemyndighet annat
än på längre sikt. Nämnden har därför angett ett önskvärt minimum för
sådan medverkan fr. o. m. år 1968. Detta avser följande.

Kansligöromål: bl. a. omfattande utskrift och expediering av erinringar
och anmaningar att avge deklaration, utskrift av vissa sammanställningar
som skall överlämnas till vederbörande taxeringsintendent och utarbetande
av ersättningsstatistik.

Förberedande åtgärder med avseende på särskild fastighetstaxering: kontroll
av i stomme till fastighetslängd införda uppgifter om fastighets ägare,
kontroll av i fastighetsdeklaration lämnade uppgifter om fastighetsbeteckning
och areal, kontrollräkningar och införskaffande från byggnadsnämnd
eller annat kommunalt organ av uppgifter om ny-, till- eller ombyggnad på
fastighet, m. m.

Förberedande granskning av självdeklarationer: summering och kontrollräkning
av samtliga deklarationer med bilagor, kontroll av att olika belopp
i deklarationerna och bilagorna blivit riktigt överförda samt förberedande
åtgärder för beräkning av ortsavdrag m. m.

Nämnden finner det sannolikt att de lokala skattemyndigheterna fr. o. m.
år 1968 och i varje fall på något längre sikt i regel kan medverka i de lokala
taxeringsnämndernas arbete även i andra avseenden än de nyss nämnda.
Härvid kan komma i fråga inte endast göromål som nämnden har räknat
upp utan också andra uppgifter, som med hänsyn till lokala förhållanden
anses lämpliga. Ett successivt genomförande av medverkan i taxeringsarbetet
utöver den som nämnden generellt har tänkt sig kan ske på olika
vägar. Ett första år kan den måhända inriktas på ett eller några distrikt
inom verksamhetsområdet. Det är också möjligt att i stället låta den lokala
skattemyndigheten biträda samtliga eller flertalet nämnder i någon eller
några ytterligare detaljer. Vilken väg man här väljer finner nämnden ytterst
bero på personalresurserna vid de olika kontoren, främst biträdenas kompetens
och skicklighet. Även den enskilde taxeringsnämndsordförandens erfarenhet
anses ha betydelse i detta sammanhang.

Av det anförda anser nämnden framgå att det i dagens läge inte är möjligt
att mer exakt ange i vilken omfattning lokal skattemyndighet lämpligen
bör medverka i taxeringsarbetet i första instans. Enligt nämndens mening
bör en grundlig organisationsundersökning göras i syfte att klarlägga hur
detta arbete bör bedrivas på sikt. En förutsättning för att de samlade personella
resurserna inom taxeringsnämnder och hos lokala skattemyndigheter
skall kunna utnyttjas på bästa sätt och de fördelar som ADB-tekniken ger
verkligen blir tillvaratagna är att formerna för samverkan mellan de olika
organen blir klarlagda. Efter samråd med statskontoret föreslår nämnden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1666 29

atl sådan undersökning utförs av statskontoret under medverkan av bl. a.
riksskattenämnden och nämnden.

överståthållarämbetet förordnar årligen en taxeringsnämnd i Stockholm
att som en för landet gemensam taxeringsnämnd bl. a. taxera skattskyldiga
som saknar hemortskommun i landet. Överståthållarämbetet fullgör vissa
expeditionsgöromål och andra kansliuppgifter åt denna taxeringsnämnd.
Dessa arbetsuppgifter föreslås nu skola föras över till den lokala skattemyndigheten
i Stockholm.

En annan fråga som nämnden också tar upp är eftergranskning av taxeringarna
med ledning av t. ex. överskottsförteckningar, kontrolluppgifter
som kommit in sedan taxeringsnämnderna har avslutat sitt arbete etc.

Ett särskilt skäl att i möjligaste mån utnyttja lokal skattemyndighets
resurser för eftergranskning av deklarationer är, anför nämnden, att arbetsbördan
vid länsstyrelsernas taxeringssektioner är stor under höstmånaderna,
då ifrågavarande arbete i första hand bör utföras, samtidigt som arbetsbelastningen
hos den lokala skattemyndigheten efter ADB-reformens genomförande
väntas bli relativt sett låg under motsvarande tid.

Nämnden förordar att den eftergranskning som redan nu sker hos lokal
skattemyndighet bl. a. i samband med att pensionsgrundande inkomst fastställs
intensifieras. I den mån myndigheten inte har befogenhet att själv
rätta felaktigheter som upptäcks bör den så långt möjligt utreda ärendena.

Nämnden förordar vidare att lokal skattemyndighet skall ta hand om de
kontrolluppgifter m. m. som kommer in sedan taxeringsnämnderna har
avslutat sitt arbete och vidta åtgärder som behövs med anledning av uppgifterna.
Myndigheten bör också utföra den eftergranskning som skall ske
med ledning av överskottsförteckningarna.

Nämndens förslag i dessa hänseenden anses böra genomföras successivt
med början under andra halvåret 1968.

Även i det nya systemet, anför nämnden, kommer lokal skattemyndighet
att få viktiga uppgifter i fråga om slcattedebiteringen. Särskilt gäller detta
den preliminära skatten, i fråga om vilken de grundläggande beslutsfunktionerna
avses skola ligga kvar hos lokal skattemyndighet. Beträffande den
slutliga skatten nämns de göromål avseende särskild skatteberäkning i vissa
fall för äkta makar som nyligen har ålagts myndigheten. Mot bakgrund härav
har nämnden stannat för att den lokala skattemyndigheten bör anses vara
debiteringsförrättare även sedan datareformen har genomförts. I detta hänseende
blir datakontoret myndighetens serviceorgan.

Nämnden förutsätter alltså att lokal skattemyndighet såsom debiteringsförrättare
även i fortsättningen i samma utsträckning som nu skall verkställa
omräkning av skatt på grund av beslut om ändrad taxering och debitering,
oavsett om sådan omräkning föranleder utfärdande av debetsedel för
tillkommande skatt respektive ny debetsedel för slutlig skatt eller medför
restitution eller avkortning av skatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Arbetsgivarkontrollen på skattesidan är enligt nämnden eftersatt på
många håll. Detta beror främst på att personalresurserna är otillräckliga
både kvalitativt och kvantitativt. De lokala skattemyndigheternas möjligheter
att verkställa räkenskapsgranskningar anses i särskilt hög grad begränsade
till följd av bristen på härför lämplig personal. Inom nämnden
bearbetade statistikuppgifter angående 1963 års arbete synes utvisa, att man
bos de lokala skattemyndigheterna i regel ägnar påfallande kort tid åt ifrågavarande
kontrollverksamhet. Med hänsyn härtill torde kritiken mot dessa
myndigheters nuvarande organisation få speciell tyngd. Det sagda ger enligt
nämndens mening starkt belägg för att intensifiering av denna del av lokal
skattemyndighets verksamhet bör komma till stånd.

Nämnden konstaterar att flertalet arbetsgivare fullgör sina skyldigheter
på uppbördsområdet. Gruppen försumliga arbetsgivare är relativt sett liten.
Kontrollverksamheten bör därför syfta till att genom regelbundna undersökningar
ringa in denna mindre grupp och att fortlöpande och snabbt vidta
åtgärder för att skatteförluster skall undvikas. Härvid står arbetsgivarregistret
i centrum. Myndigheten får efter varje uppbördstermins utgång
uppgifter om de skattebelopp som arbetsgivarna har betalt in. Fall av försummelse
kommer fram bl. a. genom de skattskyldigas klagomål över påförd
slutlig skatt. Men också andra möjligheter kan och bör utnyttjas. Man bör
exempelvis följa upp tillgängliga uppgifter om bctalningsförelägganden,
växelprotester och konkurser. Bl. a. i syfte att kontrollera skatteredovisningen
kan man med debiteringslängden eller motsvarande handling som
utgångspunkt undersöka orsaken till att större kvarstående skattebelopp
har uppkommit. Framför allt bör kontrollåtgärderna dock inriktas på att i
större omfattning än f. n. avse granskning av arbetsgivarnas räkenskaper.
Granskningen bör i första hand avse lönebokföringen men även sådana kostnadskonton
som kan antas vara belastade med lönekostnader. Verksamheten
bör vidare innefatta kontroll och uppföljning av att arbetsgivarna iakttar
gällande föreskrifter om hur deras bokföring eller anteckningar skall vara
ordnade i fråga om löner och skatteavdrag m. m.

Vid uppbördsverken står särskilda uppbördskontrollanter f. n. regelmässigt
till förfogande för arbetsgivarkontroll. Häradsskrivarkontoren har
inte någon motsvarighet till kontrollanterna. Emellertid har, framhåller
nämnden, både häradsskrivare och kronokamrerare i allmänhet tillgång till
biträdespersonal, som är väl skickad att ombesörja den löpande, rutinmässiga
delen av kontrollverksamheten. Åtskilliga biträden kan också göra
insatser genom viss medverkan vid räkenskapsgranskningar. Sällsynt är
däremot att ett biträde har de bokföringskunskaper m. m. som fordras för
att på egen hand utföra sådana granskningar. Nämnden finner det angeläget
att de lokala skattemyndigheterna i större utsträckning än vad som hittills
har varit fallet får tillgång till befattningshavare, som är kompetenta att
självständigt verkställa också mer omfattande bokföringsgranskningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966 31

Nämnden förutsätter att kronofogdemyndighet skall biträda vid arbetsgivarkontrollcn
i ungefär samma omfattning som f. n.

Inom socialförsäkringen medverkar lokal skattemyndighet (i Stockholm
överståthållarämbetet) bl. a. genom att räkna fram och fastställa pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Detta sker med ledning
av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt samt vissa kontrolluppgifter
m. m. Besluten skall aviseras försäkringskassorna.

Nämnden erinrar om att lokal skattemyndighet äger anmana försäkrad
och dennes arbetsgivare att lämna upplysningar för beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten. I vissa fall skall myndigheten bereda försäkrad
tillfälle att yttra sig före beslut om sådan inkomst. Myndigheten har även
skyldighet att i vissa fall underrätta försäkrad om sitt beslut. Om besvär
anförs åligger det myndigheten att yttra sig över besvären. Lokal skattemyndighet
har möjlighet att själv rätta vissa felaktigheter vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Vid taxeringsändring eller eftertaxering skall
sådan beräkning justeras, om taxeringsändringen eller eftertaxeringen föranleder
avvikelse från beräkningen med minst 500 kr. Arbetet med att fastställa
pensionsgrundande inkomst pågår mest koncentrerat under tiden
april—oktober.

Arbetet med att bereda deklarationsmaterialet för stansning är koncentrerat
till andra kvartalet. Om nämndens förslag att lokal skattemyndighet
i ökad omfattning skall biträda taxeringsnämnderna i deras arbete genomförs,
kommer detta enligt nämnden att medföra ytterligare koncentration av
göromål till denna tidsperiod. Genom att i större utsträckning än hittills
förlägga arbetet med att fastställa pensionsgrundande inkomst till tredje i
stället för till andra kvartalet bör man kunna undvika den svårbemästrade
arbetstopp som eljest skulle uppkomma. Den personal som är erfaren i taxerings-
och ATP-arbete kan härvid utnyttjas bättre för lämpliga arbetsuppgifter
och förutsättningarna ökar att nå den jämna arbetsbelastning under
året som är önskvärd från personalsynpunkt. Härtill kommer att det för
datakontorens vidkommande är angeläget att stansningen av taxeringsdata
respektive ATP-data sprids ut över så lång tid som möjligt.

I fråga om beräkning och uppbörd av arbetsgivaravgifter erinrar nämnden
om att allmänna skatteberedningen i sitt förslag till nytt skattesystem
(SOU 1964: 25) bl. a. har förordat viss omläggning av avgiftsfinansieringen
inom folkpensioneringen och sjukvårdsförsäkringen. I sitt yttrande över
förslaget har nämnden anfört, att beredningen av olika skäl har stannat för
att inte föreslå att enhetligt avgiftsunderlag för finansiering av socialförsäkringen
i dess olika former tillskapas. Vidare har framhållits att genomförande
av förslaget innebär, att den oenhetlighet som vidlåder det nuvarande
systemet i stor utsträckning behålls. Nämnden har även strukit under att
en mera långsiktig planläggning — särskilt för de lokala skattemyndigheternas
befattning med arbetsuppgifter inom socialförsäkringsområdet — sna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

rast bör komma till stånd. Tills det har skett finner sig nämnden inte böra
förorda att de lokala skattemyndigheterna skall medverka i det egentliga
arbetet med beräkning och uppbörd av arbetsgivaravgifter i vidare omfattning
än nu.

Arbetsgivarkontrollen på avgiftssidan bör emellertid ägnas skärpt uppmärksamhet,
anför nämnden. I olika sammanhang har uttalats att de resurser
som står till förfogande för kontrollverksamheten inte är tillräckliga.
En intensifiering av verksamheten har ansetts i hög grad påkallad. Det har
ifrågasatts om inte avgiftsredovisningen borde kontrolleras lika ingående
som i första hand rörelseidkarnas deklarationer. Med hänsyn bl. a. till omfattningen
av övriga göromål hos lokal skattemyndighet sker granskningen
av arbetsgivaruppgifterna på många håll under stor tidsnöd. Följden blir
viss schablonmässighet. Av olika uttalanden att döma har man hos flertalet
lokala skattemyndigheter hittills inte verkställt några granskningar av arbetsgivares
bokföring eller anteckningar med tanke på avgiftskontrollen.
De granskningar av detta slag som har kommit till stånd synes enligt nämnden
ha skett inom riksförsäkringsverket. De pågående utredningarna rörande
lokal skattemyndighets framtida arbetsuppgifter m. m. kan ha bidragit
till att man har iakttagit viss återhållsamhet när det har gällt personaltilldelningen
åt lokal skattemyndighet för här avsedda arbetsuppgifter.

Arbetsgivarna beräknas under år 1965 ha erlagt ca tre miljarder kr. i form
av arbetsgivaravgifter påpekar nämnden och anger som jämförelse att statens
inkomster av direkta skatter för budgetåret 1964/65 utgjorde ca elva
miljarder kr. och av indirekta skatter likaså ca elva miljarder kr. Mot bakgrund
av bl. a. den betydande storleken på dessa avgifter och då nämnden
finner det vara av intresse för såväl pensionskollektivet och sjuk- och olycksfallsförsäkringarnas
underlag som arbetsgivarna att avgiftspåföringen blir
riktig och rättvis bedöms det vara angeläget att samhället har väl avvägda
resurser för den kontrollverksamhet som behövs. Nämnden anser det naturligt
att kontrollen skärps allteftersom avgifterna ökar.

Nämnden anför, att en första kontroll av arbetsgivaruppgifterna i fortsättningen
liksom hittills måste ske under tiden mars—juni, dvs. innan
det ena exemplaret av uppgifterna lämnas över till riksförsäkringsverket.
Det förutsätts att lokal skattemyndighet därutöver fr. o. m år 1968 skall
eftergranska arbetsgivaruppgifterna. Detta bör ske företrädesvis under månaderna
oktober—januari. Det anses vidare önskvärt att lokal skattemyndighet
bereds möjlighet att i viss omfattning — vid sidan av den revisionsverksamhet
som äger rum hos riksförsäkringsverket — kontrollera avgiftsredovisningen
genom att granska arbetsgivares bokföring eller anteckningar.
Huruvida det skall kunna ske är enligt nämnden helt beroende av de personalresurser
— kvalitativt sett — som myndigheten får till sitt förfogande.

I Stockholm åligger det överståthållarämbetet i stället för lokal skattemyndighet
att fastställa pensionsgrundande inkomst och utföra därmed för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 19G6

enade göromål. I förberedelsearbetet biträds ämbetet av ordförande och
kronoombud i taxeringsnämnderna, överståthållarämbetet skall också ta
emot, sortera och granska de arbetsgivaravgifter, som lämnas till ledning
för beräkning av arbetsgivarnas ATP-avgifter. Vidare förvaras deklarationsmatcrialct
beträffande Stockholm på de olika taxeringskontoren hos överståthållarämbetet.
Nämnden föreslår att ifrågavarande funktioner övertas
av den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Som motivering anför nämnden
att det får anses principiellt riktigt att överståthållarämbetets åligganden
på socialförsäkringsområdet flyttas över till den lokala skattemyndigheten
i Stockholm. Härigenom uppnås den enhetlighet beträffande arbetsfördelningen
mellan regionala och lokala organ som från praktisk synpunkt
bör eftersträvas i det för riket gemensamma ADB-systemet. För en sådan
överflyttning talar också bl. a. att möjlighet därigenom skapas att bättre
än nu samordna arbetet med å ena sidan fastställande av pensionsgrundande
inkomst och å andra sidan det granskningsarbete som nu sker i anslutning
till taxeringsstansningen och som efter det lokal skattemyndighet
har tillagts befogenhet att företa rättelser av vissa taxeringsfel i framtiden
kommer att bli en följd av detta förfarande.

Nämnden föreslår att överståthållarämbetets åligganden i fråga om bestämmande
av pensionsgrundande inkomst — även för i riket ej bosatt
eller mantalsskriven försäkrad — och kontrollen in. m. av arbetsgivaruppgifterna
fr. o. m. år 1967 förs över till den lokala skattemyndigheten i Stockholm.

Också sedan denna omorganisation har genomförts bör av praktiska skäl
accepteras att taxeringsnämndsordförande och kronoombud biträder i Stockholm
vid det förberedande arbetet med att fastställa pensionsgrundande
inkomst. I vad mån också detta arbete skall flyttas över till den lokala skattemyndigheten
bör enligt nämndens mening övervägas närmare.

Nämnden anlägger synpunkter också på serviceverksamheten och uttalar
bl. a. att de lokala skattemyndigheterna har en viktig uppgift som serviceorgan
åt ett flertal andra myndigheter och utövar omfattande upplysningsoch
rådgivningsverksamhet gentemot allmänheten. Deras uppgifter i dessa
avseenden har under senare tid fått allt större betydelse med hänsyn till
reformer, som har genomförts framför allt på socialförsäkringsområdet.

I och för sig medför enligt nämnden datareformen ingen ändring av de
lokala skattemyndigheternas funktioner i de avseenden som har nämnts nu.
Deras uppgift att vara upplysnings- och rådgivningsorgan gentemot allmänheten
kommer däremot att få ännu större betydelse i den mån verksamheten
utvidgas på det sätt som nämnden har föreslagit. Uppgiften att i större
omfattning än nu biträda de lokala taxeringsnämnderna torde dessutom -—•
i förening med åliggande att rätta vissa formella taxeringsfel —• komma att
medföra att lokal skattemyndighets kontor framstår som ett kansli för de
lokala taxeringsnämnderna. Medverkan vid eftergranskning av självdekla3
— Bihang till riksdagens protokoll 196G. t saml. Nr 66

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

rationer kan också, liksom intensifierad arbetsgivarkontroll på såväl skattesom
avgiftssidan, väntas öka omfattningen av expeditionsgöromålen hos de
lokala skattemyndigheterna.

Sammanfattningsvis anför nämnden bl. a. följande i fråga om den framtida
verksamheten hos lokal skattemyndighet.

Lokal skattemyndighets resurser i syfte att effektivera verksamheten inom
uppbörds- och taxeringsområdena kan inte ökas förrän i anslutning till att
ADB-systemet genomförs. Huruvida effektiveringen skall avse endast uppbördsverksamheten
eller taxeringsverksamheten eller avse båda dessa verksamhetsområden
blir en avvägningsfråga.

Från de synpunkter som nämnden i sin egenskap av centralt organ på
uppbördsväsendets område närmast har att företräda bedömer nämnden
det som mycket angeläget att lokal skattemyndighet får resurser för att
aktivera sin verksamhet. Nämnden förordar därför sådan upprustning av
organisationen att lokal skattemyndighet får ökade möjligheter att inom
ramen för nuvarande åligganden intensifiera främst den verksamhet som
avser arbetsgivarkontroll på skattesidan, fastställande av pensionsgrundande
inkomst och kontroll av arbetsgivarnas redovisning som skall ligga till
grund för beräkning av bl. a. avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen.

Såvitt nämnden kan bedöma är det möjligt att efter viss förstärkning av
organisationen för här angivna ändamål tidsmässigt disponera lokal skattemyndighets
arbetsuppgifter på sådant sätt att arbetsbelastningen blir i stort
sett jämn under hela året.

Genom att ytterligare bygga ut organisationen öppnas enligt nämnden
möjlighet att på lokal skattemyndighet lägga dels vissa kanslifunktioner åt
de lokala taxeringsnämnderna, dels vissa funktioner på taxeringsområdet.
Omfattningen av lokal skattemyndighets insats i dessa hänseenden måste i
viss mån bestämmas av möjligheten att fördela samtliga arbetsuppgifter så
att man får jämn arbetsbelastning. Myndighetens medverkan i taxeringsarbetet
i första instans bör mot bakgrund härav begränsas till en början tills
erfarenhet har vunnits.

Nämnden har i samråd med statskontoret funnit sig böra föreslå, att
statskontoret under medverkan av nämnden och riksskattenämnden utför
organisationsundersökningar i syfte att bl. a. klarlägga dels formerna för
samverkan mellan lokal taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet, dels
hur arbetet i övrigt bör bedrivas hos sistnämnda myndighet.

Distriktsindelningen

Nämnden erinrar om de principer som har legat till grund vid bl. a. den
nya kommunindelningen samt indelningen i polis- och kronofogdedistrikt
och som avses skola tillämpas vid bl. a. pågående översyn av domkretsindelningen.
Vad fögderiindelningen beträffar framhåller nämnden att den nu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 ur W66

varande indelningen av riket i verksamhetsområden för de lokala skattemyndigheterna
hänför sig till tiden för 1!)46 års nppbördsrcform. Den indelning
som då gjordes och som i huvudsak alltjämt gäller har reviderats endast
i sådana fall då kommungränserna har ändrats eller städer med egen uppbördsförvaltning
tillförts fögderi. Genom kungörelse den 18 januari 1946
(nr 18) fastställde Kungl. Maj :t ny indelning i fögderier (häradsskrivardistrikt)
och stationeringsorter för häradsskrivarna. Antalet fögderier, som
sedan inte ändrats, bestämdes vara 156. Härtill kom 32 städer med egen
uppbördsförvaltning, ett antal som sedermera minskat till 29. Åtskilliga fögderier
framstod redan år 1946 som förhållandevis små. En del har sedan
dess ökat sitt invånarantal medan andra till följd av befolkningens flyttning
från landsbygd till större tätorter i dag har färre invånare. Nuvarande indelning
framgår av kungörelsen den 1 juni 1951 (nr 408) angående rikets indelning
i fögderier, ändrad senast 1965: 32.

I och med att uppbördsverken förstatligas är det enligt nämnden möjligt
att göra en översyn och revidering av distriktsindelningen för hela landet
både mot bakgrund av andra indelningar och med hänsyn till befolkningsutvecklingen
m. in.

Nämnden erinrar om att uppbördsorganisationskommittén på sin tid uttalade
(SOU 1962: 18), att ADB-systemet i och för sig inte krävde någon
ändring av fögderiindelningen men att det ändrade personalbehovet gjorde
en översyn av indelningen ofrånkomlig. Man hade i åtskilliga fall att räkna
med sammanslagningar av kommuner som hörde till olika distrikt. Fögderiindelningen
borde anpassas härtill. Vidare borde fögderikontoren utgöra
arbetsenheter som med hänsyn till de framtida arbetsuppgifterna var funktionsdugliga
och effektiva med möjlighet till bl. a. intern arbetsfördelning
efter uppgifternas svårighetsgrad och varierande art. Detta talade enligt uppbördsorganisationskommittén
för stora distrikt. Samtidigt som avsevärd del
av rutingöromålen skulle försvinna genom datareformen, kunde de kvalificerade
arbetsuppgifterna väntas öka i omfattning och ställa högre krav på
ortskännedom och goda kontakter med arbetsgivare, skattskyldiga och olika
myndigheter inom verksamhetsområdet. Detta i sin tur utgjorde skäl för att
begränsa distriktens storlek. 1944 års uppbördsberednings uttalande (SOU
1945:27), att fögderierna inte borde vara större än att de skattskyldiga
utan alltför stora svårigheter kunde komma i personlig förbindelse med
vederbörande häradsskrivare, ägde enligt uppbördsorganisationskommittén
fortfarande giltighet. Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande
begränsade sig flertalet remissinstanser till att konstatera behovet av översyn
av indelningen men de framhöll också genomgående önskvärdheten av
god service från lokal skattemyndighets sida.

Enligt nämnden bör följande huvudprinciper ligga till grund för ny indelning
i verksamhetsområden för de lokala skattemyndigheterna (fögderiindelning).

1. Fögderiet bör ha sådan storlek (folkmängd) att kontorsorganisationen

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

blir rationell och ekonomisk. Stor vikt måste emellertid fästas vid att allmänhetens
och myndigheters berättigade krav på fullgod service, även vid
stora avstånd och mindre goda kommunikationer, blir tillgodosedda. Detta
leder till att man även vid ny fögderiindelning bör godta fögderier, vilka
visserligen i fråga om folkmängden blir förhållandevis små men i fråga om
arealen blir stora.

2. Den lokala skattemyndigheten bör vara stationerad på ort inom fögderiet
som är lämplig från bl. a. kommunikationssynpunkt.

3. I likhet med vad fallet är i fråga om indelningen i kronofogdedistrikt
och polisdistrikt bör gälla att fögderigräns skall sammanfalla med kommunblocksgräns
(i förekommande fall med länsgräns i stället för med kommunblocksgräns).
Fögderigräns bör inte skära gräns för kronofogdedistrikt.

I små fögderier med förhållandevis ringa personal blir organisationen
sårbar, framhåller nämnden. Större personalorganisation, dvs. större distrikt,
ger enligt nämnden ökade möjligheter att vid ledigheter och vakanser
göra sådana omdispositioner bland personalen som behövs för arbetets behöriga
gång. Med hänsyn härtill bör som undre gräns för fögderistorlek
sättas en folkmängd om 40 000 å 45 000 personer. Av serviceskäl måste
emellertid också fögderier med lägre befolkningstal godtas. Enligt nämndens
mening bör hos varje lokal skattemyndighet finnas, förutom chefen och erforderligt
antal biträden, minst en tjänsteman i landskanslistkarriären.
Nämnden har kommit till att en sådan tjänsteman behövs, när befolkningstalet
ligger omkring 25 000. Mot denna bakgrund bör enligt nämndens mening
kunna godtas fögderier med minst 25 000 invånare. Undantagsvis, när
särskilda skäl föreligger, kan man bli nödsakad att godta även fögderi med
mindre än ca 25 000 invånare. Det rör sig då främst om fall när servicesynpunkterna
eljest inte blir tillgodosedda. När servicefrågan bedöms bör särskild
vikt fästas vid kommunikationsförhållandena inom området.

Särskild uppmärksamhet har nämnden ägnat frågan om stationeringsorten
kan ligga utanför fögderiet. I endast tre fall har nämnden ansett sig
böra godta sådant förhållande, trots att företrädare för Sveriges häradsskrivarförening,
med vilka överläggningar har ägt rum i bl. a. distriktsindelningsfrågan,
har hävdat att man bör undvika alltför störa distrikt och att
det inte bör vara något hinder att på en centralort stationera flera lokala
skattemyndigheter.

Inom några län förekommer det, säger nämnden, att vederbörande häradsskrivare
har mottagning på annan ort än stationeringsorten. Enligt
nämndens mening bör denna ordning kunna tillämpas även i framtiden i
den mån länsstyrelsen finner det lämpligt.

Nämndens förslag till ny distriktsindelning har föregåtts av skriftväxling
med länsstyrelserna, som har lämnat preliminära förslag med kartskisser
etc. När det har visat sig nödvändigt har nämnden också haft underhandskontakt
med länsstyrelserna för att få ytterligare synpunkter från dem i de

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

fall när nämnden för sin del har funnit skäl att avvika från länsstyrelsernas
preliminära förslag.

Med tillämpning av de nyss angivna huvudprinciperna för ny indelning
har nämnden kommit fram till att riket bör indelas i 123 fögderier. Innebörden
av nämndens förslag är att även städerna inbegrips i fögderiindelningen
och att de nya distrikten blir avsevärt större befolkningsmässigt sett
än f. n. Befolkningstalen i de föreslagna fögderierna är följande.

Folkmängd	Nuvarande antal	Föreslaget antal fögderier
fögderier	städer
-24 999	32	1	11
25 000-29 999	49	6	9
30 000-39 999	51	5	32
40 000-49 999	17	4	23
50 000-69 999	6	4	23
70 000-99 999	1	6	11
100 000-	-	3	14
Summa	156	29	123

Liksom Stockholms stad föreslås Göteborgs stad och Malmö stad t. v. skola
utgöra särskilda distrikt, medan återstoden av resp. kommunblock förts till
fögderi för områdena omkring. I tre fall har nämnden ansett motiverat att
godta att delar av ett fögderi hänförs till skilda kronofogdedistrikt och i tre
fall att den lokala skattemyndigheten är stationerad utanför fögderiet. I ett
fall har av serviceskäl kommunblock delats på två fögderier.

Enligt förslaget kommer 24 av de nuvarande stationeringsorterna att dras
in och nio att flyttas.

Nämnden föreslår att den nya indelningen genomförs den 1 januari 1967.

I fråga om den inre organisationen framhåller nämnden att denna påverkas
av att de lokala skattemyndigheterna är olika stora. Två organisationsformer
kan urskiljas i fråga om de större uppbördsverken, den ena med
indelning på specialavdelningar och den andra med indelning på olika avdelningar
efter geografisk grund. För häradsskrivarkontorens del förekommer
i allmänhet inte indelning på arbetsdetaljer. Förstatligandet av uppbördsverken
och fögderireformen kommer att medföra organisatoriska problem
för myndigheterna. Enligt nämndens mening är det angeläget att reformens
genomförande inte störs av stora ändringar av den inre organisationen.
Frågan om hur de nya lokala skattemyndigheternas kontor bör vara
organiserade bör enligt nämnden utredas av statskontoret.

När uppbördsverken förstatligas och ny indelning i verksamhetsområden
för den lokala skattemyndigheten genomförs, anser nämnden det lämpligt
att föra in enhetliga beteckningar för dessa områden och enhetlighet i fråga
om tjänstebenämningar för personalen. Genom omorganisationen försvinner
beteckningarna »lokal skattemyndighet i stad» resp. »lokal skattemyndig -

Kungl. Maj. ts proposition nr 66 år 1966

het på landet», yttrar nämnden. Beteckningen lokal skattemyndighet bör
enligt nämndens mening behållas som enhetlig beteckning för myndigheten.

Inom uppbördsverken finns kvalificerade befattningshavare i varierande
löneställning. Någon enhetlighet uppbördsverken emellan i fråga om dessa
befattningshavares tjänstebenämning föreligger inte. Som exempel på tjänstetitlar
anför nämnden uppbördsintendent, mantalskommissarie, uppbördsassistent
och mantalsassistent.

I fråga om beteckningen för lokal skattemyndighets geografiska verksamhetsområde
samt tjänstebenämningarna framhåller nämnden att man
om möjligt bör söka nå ett system med beteckningar som på något sätt
knyter an till myndighetens verksamhet, dess egenskap av lokal skattemyndighet.
I fråga om beteckningen för det geografiska området har dock
nämnden, efter att ha övervägt olika alternativ, stannat för att behålla
»fögderi» som beteckning för verksamhetsområdet vare sig det utgörs av
land eller stad.

Som nyss har sagts används bl. a. prefixen »uppbörds» och »mantals»
i tjänstebenämningarna för personalen. Något motiv för att bibehålla tjänstetitlar
med prefixet »uppbörds» finns inte enligt nämndens mening. Däremot
kan skäl anföras för att man tar upp prefixet »skatte» (skattedirektör,
skatteintendent osv.), eftersom det är fråga om tjänstemän hos den lokala
skattemyndigheten. Mot att införa dessa tjänstetitlar på det lokala planet
anses dock tala att chefen för skatteavdelningen hos överståthållarämbetet
bär titeln skattedirektör. Ytterligare ett skäl skulle möjligen kunna tala mot
att man i detta sammanhang tar upp prefixet »skatte». Om resultatet av
landskontorsutredningens arbete blir att taxerings- och uppbördssektionerna
samt datakontoren bryts ut ur länsstyrelserna och förs samman
till regionala enheter, synes det kunna bli aktuellt att inom en sådan ny
organisation använda benämningar och tjänstetitlar, som innehåller uttrycket
»skatte». Som alternativ till att använda tjänstetitlar med prefixet
»skatte» diskuteras prefixen »mantals» (mantalsdirektör, mantalsintendent
etc.) eller »fögderi» (fögderidirektör, fögderiintendent etc.).

Nämnden anser sig vid sitt slutliga ställningstagande böra särskilt beakta
önskvärdheten från allmänhetens synpunkt, att tjänstemännen hos lokal
skattemyndighet har tjänstetitlar som knyter an till verksamheten. Med
hänsyn härtill förordar nämnden, att prefixet »skatte» används och att
tjänstebenämningarna inom den nya organisationen blir skattedirektör,
skatteintendent och skatteassistent.

Personalbehov och anslagsberäkningar

Nämnden beräknar att datareformen i och för sig medför att arbetsbelastningen
hos de lokala skattemyndigheterna i genomsnitt kommer att
minska med cirka 40 %. Minskningen avser främst mindre kvalificerade göromål.
På grund av redan beslutade och av statsmakterna planerade nya

Kimgl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

arbetsuppgifter av kvalificerad natur antar nämnden att minskningen av
arbetsvolymen kommer att stanna vid omkring en tredjedel. Nämnden har
som framgår av vad tidigare har anförts föreslagit att de lokala skattemyndigheternas
verksamhet ytterligare skall utvidgas bl. a. genom ökad
medverkan i de lokala taxeringsnämndernas arbete, genom intensifierad
arbetsgivarkontroll, som skall innefatta revision av räkenskaper och anteckningar
samt eftergranskning av arbetsgivaruppgifter, och även genom
eftergranskning av självdeklarationer. Nämnden har vidare föreslagit att
lokal skattemyndighet i viss mån skall biträda taxeringsintendenten i länet
vid formell övervakning av taxeringsarbetet i första instans och räknat med
att de föreslagna nya uppgifterna kommer att öka besöksfrekvensen på
myndigheternas expeditioner. De göromål som sålunda skall tillkomma är
enligt nämnden till övervägande del av kvalificerad natur.

Den nuvarande personalstyrkan vid häradsskrivarkontoren och uppbördsverken
uppgår enligt nämnden till — utöver cheferna — ca 275 assistenter
och ca 3 500 biträden. Av assistenterna finns flertalet eller ca 200 vid uppbördsverken.
I fråga om häradsskrivarkontoren har endast de största fast
assistent, medan övriga vid behov har tilldelats personalförstärkning av
länsstyrelserna, som härför disponerar visst antal landskanslisttjänster.

Nämndens förslag till fögderiindelning innebär att antalet distrikt minskar
vilket medför att också antalet chefstjänster reduceras. Behovet av
assistentpersonal ökar emellertid i samma mån som lokal skattemyndighet
får nya kvalificerade uppgifter.

Redan med nuvarande arbetsuppgifter föreligger det, anför nämnden,
ytterligare behov av assistenter på häradsskrivarkontoren, vilket inte har
kunna tillgodoses genom de personalresurser som har funnits att tillgå.

Beaktas de nya arbetsuppgifterna bör enligt nämndens mening hos varje
lokal skattemyndighet i princip finnas en eller flera kvalificerade medhjälpare
över biträdeskarriären. Dessa tjänstemän bör i första hand syssla
med arbetsgivarkontroll på skatte- och avgiftssidan, främst räkenskapsgranskningar
och materiell granskning av arbetsgivaruppgifter, handlägga
svårare ärenden angående pensionsgrundande inkomst och verkställa eftergranskning
av självdeklarationer. De har vidare givna arbetsuppgifter bl. a.
i fråga om rättelse av formella taxeringsfel och vid lokal skattemyndighets
medverkan i taxeringsarbetet i första instans, såvitt avser både inkomsttaxering
och särskild fastighetstaxering. De bör ta del i expeditionsarbetet
— besök från allmänheten — och utöva viss arbetsledning, i varje fall inom
större distrikt.

I distrikt med mindre folkmängd än cirka 25 000 invånare anser nämnden
att en assistent i regel inte får full sysselsättning med lämpliga arbetsuppgifter
under hela året. I dessa distrikt kan behovet av kvalificerad medhjälpare
över biträdeskarriären lämpligen tillgodoses genom att ett mindre
antal landskanslister på landskontor avdelas för tjänstgöring hos de lokala

Kiingl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

skattemyndigheterna enligt länsstyrelsernas bestämmande. Däremot bör
varje distrikt med minst 25 000 invånare i regel tilldelas minst en fast
assistent. I de allra största distrikten (cirka 75 000 invånare och däröver)
behövs enligt nämnden, med hänsyn främst till de kvalificerade arbetsuppgifternas
omfattning — förutom assistenter -— tjänstemän som skall
självständigt handlägga vissa mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Assistenttjänster och högre tjänster i den nya organisationen bör enligt
nämnden ha samma anknytning till landsstaten som tjänsterna i den nuvarande
häradsskrivarorganisationen och följaktligen i princip höra till
landskanslistkarriären. Tjänsterna bör i möjligaste mån över lag tillsättas
fr. o. m. den 1 januari 1967. En av anledningarna härtill är att de nuvarande
uppbördsverkens personal på ett smidigt sätt bör inordnas i den nya organisationen.

Förslaget till ny fögderiindelning medför också, anför nämnden, att ett
antal små distrikt med förhållandevis högt antal biträden försvinner. Därigenom
kan ca 120 biträden sparas in. Men behovet av biträdespersonal påverkas
mest av att ADB-systeinet minskar volymen av rutinmässiga arbetsuppgifter.
En närmare analys av biträdespersonalens arbetsuppgifter i den
nya organisationen finner nämnden ge vid handen att ungefär 50 % av
uppgifterna kräver väl kvalificerad och utbildad personal. Eftersom också
sådana arbetsuppgifter emellertid i viss utsträckning bör kunna utföras av
något mindre kvalificerad biträdespersonal ifrågasätter nämnden om inte
antalet kvalificerade biträdestjänster bör begränsas till ca 45 % av totala
antalet sådana tjänster.

I den nuvarande organisationen används tillfällig personal bl. a. för sortering
av taxeringsmaterialet och längdföring av taxeringarna. Sådan personal
behövs också i fortsättningen men enligt nämndens bedömande i
betydligt mindre omfattning än f. n. och i huvudsak endast för sorteringsarbetet
under februari och mars månader. Behovet av sådan extrapersonal
för hela den nya organisationen beräknas till cirka 150 årsarbetskrafter.

Med ledning av arbetsstatistik och andra tillgängliga uppgifter har nämnden
övervägt behovet av biträdespersonal för olika arbetsuppgifter i den nya
organisation som nämnden har föreslagit. Resultatet av dessa överväganden
redovisar nämnden i sitt betänkande nr 2 i form av ett diagram, som månad
för månad visar behovet av sådan personal för arbetsuppgifter av skilda
slag inom ett distrikt med cirka 45 000 invånare. Enligt diagrammet beräknas
behovet av fasta biträden till totalt 13. Härtill kommer tillfällig personal,
främst för sorteringsarbetet i februari—mars, ca 3/4 årsarbetskraft. F. n.
sysselsätts, inklusive tillfällig personal, på ett häradsskrivarkontor av denna
storlek ca 16 biträden (årsarbetskrafter). Denna undersökning lägger nämnden
till grund för den beräkning av behovet av biträdespersonal den 1 juli
1968 i fögderierna utom i Stockholm, Göteborg och Malmö som redovisas
i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1666

I Stockholm, Göteborg och Malmö finns speciella storstadsproblem,
anför nämnden. Vidare kommer säruppgifterna i fråga om kyrkobokföringen
att åtminstone t. v. ligga kvar hos de lokala skattemyndigheterna i Stockholm
och Göteborg. Beträffande Stockholm tillkommer att nuvarande organisation
i väsentliga delar avviker från den som gäller för riket i övrigt.

För dessa tre lokala skattemyndigheter måste personalberäkningen, i
fråga om både assistenter m. fl. och annan personal, uppenbarligen ske efter
särskilda grunder. Nämnden anser sig ha anledning förutsätta att personalbesparingen
för dessa de största distrikten relativt sett blir något större
än genomsnittet för övriga distrikt. Nämnden framhåller bl. a. alt de nuvarande
uppbördsverken i Stockholm, Götehorg och Malmö har funktion
som länsbyrå och att denna speciella säruppgift faller bort i ADB-systemet.
Vid fördelningen av det totala antalet tjänster på å ena sidan assistentpersonal
och å andra sidan biträdespersonal bör för de tre största uppbördsverkens
del stor hänsyn tas till den relation mellan dessa personalgrupper
som råder f. n.

Nämnden redovisar resultatet av sina beräkningar av personalbehovet den
1 juli 1968 vid de föreslagna fögderikontoren i betänkande nr 3 i fråga om
Stockholm och i betänkande nr 2 i fråga om landet i övrigt.

Vid sina beräkningar förutsätter nämnden att ADB-systemet i allt väsentligt
skall ha genomförts vid nämnda tidpunkt och att de personalbesparingar
som blir möjliga genom distriktsindelningsreformen har slagit
igenom. Beräkningarna, som anges ha skett på basis av varje fögderis folkmängd
vid 1965 års ingång, slutar på totalt ca 3 300 tjänstemän, varav 123
chefstjänstemän, 383 i assistent- och ca 2 800 i biträdeskarriären. Beräkningarna
sägs vara approximativa, bl. a. eftersom sådana skillnader i distriktens
struktur inte har beaktats som sammanhänger med befolkningens
sammansättning, befolkningstäthet, flyttningsfrekvens, antal fastigheter,
antal arbetsgivare m. m.

I fråga om Stockholm anför nämnden, att behovet av fast personal den
1 juli 1968 har räknats fram med ledning av en organisationsskiss som har
upprättats av uppbördsdirektören i Stockholm, överföringen av ATP-arbetet
m. m. från överståthållarämbetet till den lokala skattemyndigheten har
beaktats i skissen. Innan de organisationsundersökningar som är nödvändiga
har utförts, finner nämnden det svårt att i detalj bedöma den framtida
utformningen av organisationen inom Stockholms lokala skattemyndighet
och personalbehovet där. Nämnden anser försiktigheten bjuda att
under en övergångstid redovisa endast viss del av tjänsterna i personalplan.
Därför har ca 10 % av assistenttjänsterna och ea 15 % av biträdestjänsterna
redovisats utom ramen för fast personal enligt plan.

Det antal tjänstemän som vid sintet av år 1966 sysselsätts inom fögderiförvaltningen
och vid uppbördsverken behövs emellertid också i den nya
organisationen under hela år 1967, anför nämnden. Visserligen kan en

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

del personalbesparingar i och för sig påräknas genom den nya distriktsindelningen,
men det krävs personal tillfälligt bl. a. för indelningsreformens
genomförande (omsortering av register m.m.). Nämnden anser det vidare
ofrånkomligt att förstärka personalen under första halvåret 1967 för arbetet
med särtaxering av äkta makar och rättelse av taxeringsfel. Under första
halvåret 1968 kan personalbehovet däremot beräknas minska successivt.
Under tiden den 1 januari 1967—den 30 juni 1968 måste sålunda finnas
tillgång till personal utöver vad nämndens beräkningar visar. Också under
en kortare övergångsperiod efter den 30 juni 1968 — innan personalen har
vunnit erfarenhet av ADB-systemet — kan vissa personalförstärkningar
visa sig nödvändiga.

Omorganisationen aktualiserar vissa personalfrågor, anför nämnden, bl. a.
frågor som har samband med den kommunalanställda personalens övergång
till statstjänst. Denna personal och personalen på de nuvarande häradsskrivarkontoren
skall inordnas i en ny fögderiorganisation.

Utgångsläget den 1 januari 1967, då fögderireformen genomförs, är alltså,
framhåller nämnden, att i princip all den personal som vid utgången av år
1966 tjänstgör vid uppbördsverk och häradsskrivarkontor behöver tas i anspråk
för att lokal skattemyndighet skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Antalet chefstjänster reduceras dock medan antalet andra tjänster
över biträdeskarriären ökar. En konsekvens härav blir att en del av de
sistnämnda tjänsterna t. v. bör hållas vakanta så att de tillfälligt kan besättas
av häradsskrivare eller kronokamrerare, som inte får chefstjänst
inom den nya organisationen.

Mot bakgrund av det nuvarande personalläget med brist på personal i
mellangradstjänsterna pekar nämnden på att svårigheter kommer att uppstå
att från början besätta alla tjänster mellan chefstjänsterna och tjänster
i biträdeskarriären. Nämnden förutsätter därför att den upprustning av
fögderiorganisationen som inrättandet av fasta assistenttjänster innebär
måste ske successivt.

Nämnden beräknar att antalet tjänstemän i biträdeskarriären i stort sett
blir oförändrat under år 1967 och in på första halvåret 1968. Att nu närmare
ange när successiv nedskärning kan börja äga rum är enligt nämnden inte
möjligt. Enligt nämndens förslag blir emellertid antalet tjänster för kvalificerade
biträden väsentligt högre än i nuvarande organisation. Antalet
övriga biträden, den kader där de största rekryteringssvårigheterna f. n.
finns, minskar kraftigt i förhållande till nuvarande antal.

Nämnden pekar också på att de gjorda beräkningarna av personalbehovet
inom fögderierna den 1 juli 1968 är mycket approximativa. Beräkningarna
har gjorts med befolkningstalet den 1 januari 1965 som utgångspunkt och
under förutsättning att arbetsuppgifterna kvantitativt och kvalitativt får en
omfattning som ungefär motsvarar den som nämnden för sin del har föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Omorganisationen och den successiva förändringen av arbetsuppgifterna,
främst bortfallet av mera rutinbetonat arbete, medför enligt nämnden att
särskild uppmärksamhet måste ägnas frågan om utbildningen av personal.
Det är givetvis ett starkt intresse för det allmänna, anför nämnden, att den
erfarna och kunniga personal som nu finns stannar kvar inom den nya
fögderiorganisationen. Med tanke på de nya och vidgade arbetsuppgifter
som skall läggas på den lokala skattemyndigheten är det angeläget, att den
kursverksamhet som nu bedrivs intensifieras.

Nämnden lägger fram anslagsberäkningar för de närmaste tre budgetåren
och utgår därvid från att uppbördsverken förstatligas den 1 januari
1967, att den nya fögderiindelningen genomförs den 1 januari 1967, att
lokal skattemyndighets framtida arbetsuppgifter blir av den omfattning
som nämnden har föreslagit, att nämndens personalplaner följs, att avvecklingen
av äldre arbetsuppgifter för lokal skattemyndighet är slutförd under
första halvåret 1968, att lokal skattemyndighet i Stockholm tillförs arbetsuppgifter
från överståthållarämbetet enligt nämndens förslag och att utbyggnaden
av den nya verksamheten sker successivt.

Avlöningskostnaderna är framräknade på grundval av 1965 års löneläge
i ortsgrupp 4 (i fråga om Stockholm ortsgrupp 5). De har delats upp på
kostnader för dels »personal enligt plan», dvs. fast personalstyrka nödvändig
även efter den 1 juli 1968, och dels »personal i övrigt». Kostnaden
för »personal i övrigt» omfattar ersättningar till sådan personal, som behövs
inom organisationen under tiden fram till dess att verkningarna av
ADB-reformen helt har slagit igenom, samt de ökade kostnader som kan
föranledas av att tjänstemän inom den nuvarande organisationen i förekommande
fall kan, med bibehållna avlöningsförmåner, bli placerade på
lägre tjänst inom den nya organisationen.

Omkostnaderna för sjukvård, reseersättningar och expenser har beräknats
till 10 % av nettokostnaden för löner. Kostnader för flyttning av kontor
är inte medräknade, inte heller ersättning till postverket för dess medverkan
vid skattekrediteringen.

Nämndens kostnadsberäkningar framgår av följande uppställning.

Iludgetåret 1966/67 (sista halvåret)

Avlöningar

Personal enligt plan .................................................. 31 950 000

Personal i övrigt .................................................. 5 880 000

37 830 000

Ersättning från allmänna pensionsfonden ............................ —7 220 000

Nettoutgift 30 610 000

Omkostnader

10% av 30 610 000 .............................................. 3 070 000

Särskilda ADB-kostnader i Stockholm ................................ 800 000

3 870 000

Intäkter ....................................................... —50 000

Nettoutgift 3 820 000

Kungi. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Bugetåret 1967/68
Avlöningar

Personal enligt plan ............................ Personal i övrigt ..............................		63 900 000 13 110 000
		77 010 000
Ersättning från allmänna pensionsfonden		—14 440 000
	Nettoutgift	62 570 000
Omkostnader
10 % av 62 570 000 ..............................		6 260 000
Särskilda ADB-kostnader i Stockholm ............		800 000
Intäkter .........................................		7 060 000 —100 000
	Nettoutgift	6 960 000
Budgetåret 1968/69
Avlöningar Personal enligt plan ............................. Personal i övrigt ..............................		63 90Ö 000 2 500 000 66 400 000
Ersättning från allmänna pensionsfonden ........		—14 440 000
	Nettoutgift	51 960 000
Omkostnader
10 % av 51 960 000 ..............................		5 200 000
Intäkter .......................................		—100 000
	Nettoutgift	5 100 000

Nämnden framhåller, att statens verkliga kostnader för fögderiorganisationen
blir väsentligt lägre än de nu angivna om hänsyn tas till de bidrag
vissa städer skall erlägga under en övergångstid i anledning av huvudmannaskapsreformen
i fråga om uppbördsverken.

För länsstyrelserna kommer genomförandet av den nya fögderiindelningen
och uppbördsverkens förstatligande att medföra en del extra arbete av engångsnatur
under sista kvartalet 1966 och första kvartalet 1967. Med anledning
härav bör enligt nämnden medel beräknas för avlöning under ett
halvår av 25 landskanslister och ett 30-tal biträden. Om länsstyrelserna i
framtiden skall ha hand om avlöningsuträkning m. m. för personalen inom
hela fögderiorganisationen, bör viss arbetskraftsförstärkning medges inom
några län. Nämnden räknar med tillskott av ett 20-tal biträden. Å andra
sidan kan länsstyrelsernas avlöningsanslag reduceras med ca 1 milj. kr.,
på grund av att flertalet fögderier får fasta assistenter i stället för de 63
landskanslister som nu är avsedda för tjänstgöring i fögderi.

Den personal vid överståthållarämbetet, som enligt nuvarande ordning är
sysselsatt med arbetsuppgifter inom socialförsäkringsområdet, bör i princip
föras över till den lokala skattemyndigheten i Stockholm fr. o. m. den 1 januari
1967. Överflyttningen torde dock inte påverka medelsbehovet för ämbetets
del, eftersom denna personal avlönas med medel ur allmänna pensionsfonden.
Slutligen erinrar nämnden om att arbetet inom överståthållarämbetet
i fråga om den för riket gemensamma taxeringsnämnden och med
deklarationsförvaring m. m. enligt nämndens förslag skall föras över till
den lokala skattemyndigheten fr. o. m. år 1967. Hänsyn bör tas härtill vid
bedömningen av ämbetets medelsbehov.

Knngl. Maj:ls proposition nr 66 är 1966

Remissyttrandena

I åtskilliga av de frågor, som nämnden redovisar beträffande lokal skattemyndighets
framtida funktioner, gör remissinstanserna uttalanden i detaljer
som får beaktas vid utformning av den inre organisationen, arbetsordning
m. m. i ett senare läge. Detta gäller främst förfarandet i taxeringsarbetet
ocii arbetsmetoderna vid arbetsgivarkontrollen m. m. Dessa frågor
tas därför inte upp i detta sammanhang.

Nämndens beskrivning av utgångsläget inför datareformen har i allmänhet
inte föranlett särskilda yttranden. Några remissinstanser ställer sig
emellertid kritiska främst i fråga om de personalbesparingar nämnden förutser
att ADB-systemet bör möjliggöra.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att det framlagda förslaget tycks
bygga på den uppfattningen att man efter datareformen kommer att ha
överskott på kvalificerad biträdespersonal. De arbetsuppgifter som avlastas
är emellertid enligt länsstyrelsen av enkel rutinkaraktär.

Datareformen för också med sig ökad arbetsbörda för lokal skattemyndighet,
påpekar Föreningen Sveriges kronokamrerare. Det kommer till inte
bara beredning av deklarationsmaterialet för stansning. Kollationeringen
av röstlängderna blir besvärlig och omständlig, särskilt i störa kommuner.
Lokal skattemyndighet skall fortfarande vara ansvarig debiteringsförrättare,
och göromålen inom socialförsäkringsområdet blir i stort sett desamma
som förut trots att datamaskinerna avlastar något. Statistiken för häradsskrivarkontoren
utvisar 40 % bortfall av arbetsuppgifter, men för uppbördsverken
innebär ADB-systemet endast 35 % besparing. Att då räkna
med 40 % för hela landet är enligt föreningen i överkant.

Länsstyrelsen i Malmöhus län sätter ifråga om det är realistiskt att räkna
med någon personalminskning, innan alla rutiner i det nya systemet har
blivit prövade. Kronokamreraren i Malmö påpekar, att sifferkodning av
fastigheter, kompletteringar i anledning av fastighetsförändringar m. m.
kan väntas kräva ökade arbetsinsatser inom folkbokföringen och att
granskning och rättelse av bl. a. koder för källskattekolumnen kommer
till. Det blir enligt kronokamreraren konkurrens om deklarationsmaterialet
för taxering, stansning och ATP. Vinsten genom ADB-systemet anser
han överskattad. Det blir bara vissa enkla arbetsuppgifter som utförs maskinellt.
Som en allvarlig brist anser han det vara att betänkandet inte
lämnar någon redogörelse för hur man tänker sig att datasystemet skall
fungera i fråga om de manuella kontrollerna av de produkter som framställts
ADB-mässigt. Han anser att betänkandet närmast ger intryck av att
nämnden inte har beaktat omfattningen av manuella kontroller av dataflödet.
Även kronokamreraren i Hälsingborg ifrågasätter om man har analyserat
alla fältrutiner, bl. a. lokal skattemyndighets medverkan. Vid beräkningen
av arbetsminskningen har man enligt hans uppfattning inte tagit

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

hänsyn till arbetsuppgifter som ADB-systemet för med sig i fråga om röstlängderna,
fastighetslängderna, fastighetsregistret och debetsedlarna. Han
framhåller dessutom särskilt, att sorteringen av deklarationsmaterialet —
kontrolluppgifter, deklarationer, taxeringsavier — i förhållande till dagens
system blir mera arbetskrävande.

De framtida arbetsuppgifterna

Att den framtida verksamheten för lokal skattemyndighet bör koncentreras
på de uppgifter som den har redan i dag eller som har nära samband
med dessa uppgifter tillstyrks av så gott som alla remissinstanser. Man anser
allmänt att rationaliseringsvinsten i ADB-systemet bör tas ut genom att
förstärka de lokala skattemyndigheterna.

Landskontorsutredningen anser sig böra kraftigt tillstyrka förslaget att
man inte skall göra sig av med personal utan tvärtom utnyttja det tillfälle
datareformen nu ger att intensifiera verksamhet som redan åvilar lokal
skattemyndighet men som har blivit eftersatt och att ge myndigheterna nya
uPPgifter inom områden där de redan är verksamma, bl. a. taxeringsområdet.

Taxeringen inom de lokala taxeringsdistrikten är, stryker riksskattenämnden
under, behäftad med påtagliga brister. Det ligger i sakens natur att
åtgärder, som syftar till att avhjälpa bristerna, då hälsas med tillfredsställelse
från de synpunkter riksskattenämnden företräder. Den mest rationella
lösningen på längre sikt synes emellertid vara att över hela fältet lägga
taxeringsarbetet på tjänstemän som är anställda på heltid, men detta kräver
i sin tur en avsevärd utbyggnad. Flera skäl, bl. a. planerna på en definitiv
källskatt, talar mot att f. n. vidga verksamheten utöver vad CFU
har föreslagit. Den reform som nu är aktuell bör därför enligt riksskattenämnden
inte vara alltför genomgripande. Att man skall lämna taxeringsnämnderna
viss biträdeshjälp finner riksskattenämnden välbetänkt.

Att arbetsgivarkontrollen inom skatteuppbörden och på socialförsäkringsområdet
behöver intensifieras bekräftas av riksrevisionsverket. Nämndens
uttalande att kontrollåtgärderna bör inriktas på räkenskapsgranskning
inger emellertid betänkligheter, anför verket. Sådana granskningar
är tidsödande och kan därför bara ske i ett fåtal fall. För den eftersträvade
effektiveringen av kontrollverksamheten i stort krävs framför allt att försummelser
från arbetsgivarnas sida uppmärksammas på tidigt stadium
och snabbt åtgärdas på ett sätt som inte kräver alltför mycket arbete men
ändå är effektivt. De ökade personalresurserna bör i första hand utnyttjas
för regelbundna kontroller, som snabbt verkar och som hos indrivningsmyndigheten
kan fullföljas i form av skyndsamma exekutiva åtgärder.

Riksförsäkringsverket framhåller, att verket som central tillsynsmyndighet
inom socialförsäkringen vid flera tillfällen har betonat att lokal skattemyndighet
måste få tillräckliga personalresurser för intensifierade insat -

Kungl. Maj.ls proposition nr 66 år 1966

ser. Verket konstaterar nu med tillfredsställelse att de förslag som liar lagts
fram i betänkandet allmänt sett medför ökade arbetsinsatser på socialförsäkringsfältet.
Slutmålet är emellertid att lokal skattemyndighet tar över
huvudparten av arbetet med beräkning och uppbörd av arbetsgivaravgift
till socialförsäkringen. Myndigheten bör därför få sådan organisation att
den i framtiden kan ta över ytterligare arbetsuppgifter.

Behovet av ökad slagkraft inom dessa områden av statsförvaltningen
vitsordas av länsstyrelsen i Stockholms län.

Av övriga länsstyrelser uttalar flertalet sin stora tillfredsställelse med
förslagen till effektivering av bl. a. taxeringen i första instans och arbetsgivarkontrollen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför sålunda bl. a. att det uppenbarligen
måste vara till stor fördel för taxeringsarbetet, om de lokala skattemyndigheterna
genom den avlastning av arbetsuppgifter som datareformen
medför i stället kan utnyttjas för taxeringsarbete på rutinplanet. Utvecklingen
har tydligt visat, att det system som hittills har tillämpats, vari taxeringsarbetet
i första instans till väsentlig del utförs såsom fritidssyssla,
i längden är ohållbart. Den tilltagande svårigheten att rekrytera taxeringsnäinndsfunktionärer
tyder på att man successivt nödgas övergå till att
låta beredningen av hela deklarations- och taxeringsmaterialet utföras av
heltidsanställda tjänstemän. Detta innebär enligt länsstyrelsen givetvis inte
att en ren tjänstemannataxering är önskvärd. Taxeringen bör som hittills
äga rum med lekmannainslag men materialet bör bearbetas och serveras
även de lokala taxeringsnämnderna i likhet med vad som redan sker beträffande
de särskilda nämnderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som i princip tillstyrker nämndens förslag
på denna punkt, framhåller att erforderlig personal måste ställas till förfogande
och att datareformen måste få vinna stabilitet innan man kan gripa
sig an med att i större omfattning tillföra vidgade arbetsuppgifter.

Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är förslaget alltför allmänt hållet
för att man skall få någon mera konkret uppfattning om hur de lokala
skattemyndigheterna egentligen skall fungera efter 1968 års ingång. Alla
förslagen är formulerade i mer eller mindre allmänna ordalag. Man frågar
sig, anför länsstyrelsen vidare, i hur hög grad en sådan myndighet skall
tillåtas att svälla ut. Detta har ju inte minst sin betydelse i fråga om berörda
myndigheters lokalbehov, som måste bedömas och säkerställas i god
tid innan de många nya aktiviteterna skall sättas in. En ökning med 50 %
av lokala skattemyndigheternas nuvarande personal framstår ju inte som
något orimligt, om man skall försöka omsätta nämndens förslag i antal
anställda. Kansligöromålen åt ca 150 taxeringsnämnder i ett genomsnittslän
kan bli mycket personalkrävande, likaså en mera effektiv kontroll av
arbetsgivarnas skatte- och avgiftsredovisning, anför länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i princip intet att erinra mot de arbets -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

uppgifter som nämnden har föreslagit. Betänkandet ger emellertid, anför
länsstyrelsen, också vid handen att betydande svårigheter måste uppstå på
det lokala planet för häradsskrivare och kronokamrerare i samband med
att datasystemet genomförs och farhågorna för att åtskilliga arbetsdetaljer
inte skall kunna utföras som har avsetts bli än mer påtagliga inför den
minskning av personalen, som antas bli en följd av systemförändringarna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har i och för sig inte något att erinra
mot de nya arbetsuppgifter som har föreslagits i följd av att datareformen
genomförs men riktar kritik mot att många aktuella frågor särskilt i fråga
om ökad medverkan vid taxeringsarbetet inte har kunnat behandlas av
nämnden, då de har legat utom ramen för nämndens utredningsuppdrag.
Länsstyrelsen anser att granskningen av självdeklarationerna kan förenklas
och ordningen att ta ut ATP-avgifterna rationaliseras. Länsstyrelsen tar
också upp frågan om taxeringsassistenternas ställning. Enligt länsstyrelsens
mening bör dessa tjänstemän knytas till lokal skattemyndighet. Vidare
anser länsstyrelsen att frågan om definitiv källskatt för löntagare först bör
lösas innan lokal skattemyndighet organiseras om. Denna reform kräver
nämligen enligt länsstyrelsens mening, att den taxering som blir kvar i
fråga om löntagarna läggs på den lokala skattemyndigheten, vilket givetvis
kommer att kräva en helt annan organisation och helt annan tillgång på
personal än nämnden har förutsatt. Länsstyrelsen avstyrker att nämndens
förslag vidare övervägs och föreslår att frågan om den lokala skattemyndighetens
arbetsuppgifter och organisation får tas upp av en utredning som
har kompetens att arbeta ut förslag till alla nödvändiga ändringar för att
lösa frågan om taxeringsarbetet i första instans och om uppbördsväsendet
över huvud taget.

Enligt statskontoret präglas frågan om lokal skattemyndighets framtida
verksamhet av viss osäkerhet trots de förslag som redovisas i betänkandet.
Detta gäller, enligt statskontoret, både arbetsuppgifternas art och omfattning
och formen för deras utförande. Vid den omorganisation av de lokala
skattemyndigheterna som ADB-systemets tillämpning i och för sig nödvändiggör
synes det enligt statskontoret finnas skäl till återhållsamhet med
åtgärder som kan försvåra framtida anpassning främst i fråga om personalorganisationen.
Statskontoret nämner därvid bl. a. att frågorna om den
lokala folkbokföringen och om socialförsäkringens finansiering f. n. utreds.

Frågan om folkbokföringen har i allmänhet inte föranlett några
särskilda uttalanden, utöver att några remissinstanser beklagar att detta
f rågekomplex — kyrkobokföringen och mantalsskrivningen — inte hunnit
lösas i samband med översynen av lokal skattemyndighets arbetsuppgifter.

Statskontoret påpekar, att här avsedda arbetsuppgifter har betydelse för
arbetssystem, personalbehov och arbetsbelastning under skilda perioder av
året, och länsstyrelsen i Blekinge län anför, att en överflyttning till de lo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1066

kala skattemyndigheterna av den på pastorsämbetena nu ankommande civila
delen av folkbokföringen skulle tillföra dessa myndigheter en väl tilltagen
volym av under året förhållandevis jämnt fördelade arbetsuppgifter, som
genom sin beskaffenhet väl skulle låta sig förena med organisationens övriga
verksamhet och som skulle skapa mer enhetlighet och stadga åt organisationen.

I fråga om ökad medverkan i de lokala taxeringsnämndernas
arbete är samtliga remissinstanser positivt inställda
till nämndens förslag och tillstyrker att det genomförs i den omfattning och
vid den tidpunkt som förhållandena medger.

Kammarrätten stryker under angelägenheten av att de lokala taxeringsnämndernas
verksamhet effektiveras och anser förslaget att låta lokal skattemyndighet
fungera som kansli åt nämnderna med uppgift att avlasta dem
göromål som är rutinbetonade vara en önskvärd utveckling. Kammarrätten
anser att överflyttningen av de rutinmässiga arbetsuppgifterna till detta
kansli bör kunna förbättra taxeringsarbetet i första instans genom att
nämnderna får ökad tid för det kvalificerade granskningsarbetet.

Riksrevisionsverket anser det riktigt, att lokal skattemyndighet hjälper
nämnderna med att åsätta sådana taxeringar som måste påföras utan tillgång
till självdeklaration, s. k. skönstaxeringar, och förordar den medverkan
härvidlag som har skisserats i betänkandet.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att stora fördelar bör kunna vinnas
genom ytterligare ökad biträdeshjälp åt de lokala taxeringsnämnderna.
Länsstyrelsen anser att den inventering av arbetsmoment, som har gjorts
i betänkandet och som kan utföras hos lokal skattemyndighet, är uttömmande
och förordar att den läggs till grund för en omorganisation av rutinarbetet
och det förberedande och enklare granskningsarbetet. Liknande uttalande
gör länsstyrelsen i Södermanlands län.

Allt beror emellertid på vilka personella resurser som ställs till förfogande,
anför länsstyrelsen i Kristianstads län, och länsstyrelsen i Gotlands
län anser det oklart om de lokala skattemyndigheterna i praktiken kan hinna
med att hjälpa taxeringsnämnderna under den korta tid som står till buds
varje år för taxeringsarbetet i första instans.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det knappast realistiskt att räkna
med någon nämnvärd medverkan, då man utgår från att biståndet skall
lämnas under en i övrigt arbetstyngd period, att personalen skall minska,
att hjälpen till taxeringsnämnderna kräver utbildning och att datasystemets
genomförande kräver arbetsinsatser från lokal skattemyndighets sida
som ej öppet redovisas i betänkandet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att man under de första
åren, när datareformen skall sättas i kraft, måste inrikta så gott som all
uppmärksamhet på kontroller av produkterna och inskränka sig till att
låta lokal skattemyndighet överta endast de egentliga kansligöromålen vid
4—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

den årliga taxeringen. Länsstyrelsen har granskat den översikt som lämnas
i betänkandet av göromål, som bör kunna avlastas taxeringsnämndsordförande
och kronoombud, och anser att samtliga uppräknade kansligöromål
i och för sig lämpar sig för lokal skattemyndighet. Enligt länsstyrelsen
är det nödvändigt att lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet
sker i fasta former så att tvekan inte skall behöva uppstå i fråga
om myndighetens skyldigheter mot taxeringsorganen. Bestämmelser härom
bör utfärdas genom författning eller centralt utfärdade direktiv. Ramen för
denna medverkan bör enligt länsstyrelsens uppfattning bestämmas så att
flertalet myndigheter skall kunna fylla den.

Lokal skattemyndighets stationeringsort har avgörande betydelse för den
medverkan som kan lämnas nämnderna, anför länsstyrelsen i Stockholms
län. Vid stora avstånd uppstår svårigheter om nämnderna under taxeringsarbetets
fortgång skall enbart för exempelvis utskriftsarbete behöva skicka
materialet via postverket. Länsstyrelsen anser att — under den tid deklarationerna
finns hos nämnderna — nödvändiga utskrifter av exempelvis förfrågningar,
preliminära underrättelser om avvikelse från självdeklaration
m. in. bör göras av taxeringsnämndens ordförande eller av skrivhjälp på
platsen. Det måste enligt länsstyrelsen undvikas att deklarationer och övriga
handlingar under taxeringsarbetet upprepade gånger sänds mellan taxeringsnämnderna
och den lokala skattemyndigheten bara för att sistnämnda
myndighet har ålagts fullgöra vissa kanslifunktioner.

Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår för sin del att lokal skattemyndighets
medverkan i taxeringsarbetet begränsas till sådana arbetsmoment
som i tiden ligger före taxeringsnämndens sakgranskning av deklarationerna.
Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelsen i Värmlands län.

ADB-systemets krav på att förseningar i taxeringsarbetet i första instans
undviks gör det önskvärt, anför statskontoret, att taxeringsnämndens ordförande
avlastas vissa göromål. Statskontoret uttalar emellertid tveksamhet
mot att flytta över uppgifter i den omfattning som i betänkandet anges
vara minimum.

Länsstyrelsen i Uppsala län berör frågan om lokal skattemyndighets
kontroll av taxeringsarbetet i nämnderna. Enligt länsstyrelsen är det viktigt
att arbetet i taxeringsnämnd påbörjas så tidigt som möjligt och att deklarationsanmaningar
skickas ut skyndsamt. Lokal skattemyndighet bör enligt
länsstyrelsen ansvara för att taxeringsarbetet tidsmässigt går i lås och därför
bl. a. ges rätten att meddela anstånd med avgivande av deklarationer.

Att lokal skattemyndighet bör hjälpa till med bl. a. förarbetet för särskild
fastighetstaxering vitsordas av så gott som alla remissinstanser, som uttalar
sig i frågan. Fastighetsredovisningen har grundläggande betydelse för ADBsystemet
påpekar bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län framhåller att det i praktiken visat sig vara värdefullt
vid fastighetstaxeringen att man från byggnadsnämnd eller annat

Kungl. Maj.ts proposition nr fi(i år lOtiti

kommunalt organ har kunnat skaffa uppgifter angående ny-, till- eller ombyggnad.
Man kan enligt länsstyrelsen lägga dessa uppgifter på lokal skattemyndighet
men enklare är att lagstiftningsvägen lägga uppgiftsskyldighet
ex officio på ett kommunalt organ.

Många remissinstanser anser som nämnden att organisationsundersökning
är nödvändig för att klarlägga hur taxeringsarbetet i första instans
bör bedrivas för att med tillgänglig personal nå bästa resultat. Länsstyrelsen
i Kronobergs län förutsätter att den förutskickade utredningen kommer
med mer preciserade förslag i frågan om takten i överflyttning av
olika arbetsmoment från lokal taxeringsnämnd till lokal skattemyndighet
och föreslår att någon person som är verksam i det praktiska taxeringsarbetet,
t. ex. taxeringsintendent, knyts till utredningen.

Nämndens förslag i fråga om eftergranskning av taxeringarna
tillstyrks eller lämnas utan erinran i flertalet remisser.

Sveriges häradsskrivarförening, som helt biträder nämndens förslag om
att intensifiera eftergranskningen av taxeringarna, anför emellertid att förutsättning
härför är att den kvalificerade biträdespersonalen får lämplig
utbildning, och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det nödvändigt
att man avdelar personal härför enligt en på förhand uppgjord plan.
Enligt länsstyrelsen är risken i annat fall stor för att granskningsuppgifterna,
åtminstone i dagens personalsituation, får stå tillbaka för andra
arbetsuppgifter, som lokal skattemyndighets chef kanske själv anser vara
mera angelägna.

Eftergranskningsarbetet måste, anför länsstyrelsen i Skaraborgs län,
även när det utförs av de lokala skattemyndigheterna ledas av förste taxeringsintendenten.
Det bör ankomma på honom att årligen genom anvisningar
till myndigheterna dirigera deras arbete härvidlag.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att eftergranskningen i praktiken
kommer att skötas av biträdespersonalen och godkänner därför förslaget
endast i fråga om den granskning som automatiskt kommer till stånd
i samband med beredningen av deklarationsmaterialet för stansning och
vid ATP-arbetet. I detta instämmer länsstyrelsen i Kristianstads län som
bl. a. tillägger, att eftergranskningen i övrigt som hittills bör utföras av
personal som tillhör länsstyrelsens taxeringssektion.

Landskontorsutredningen anför bl. a. följande.

I betänkandet föreslås, att eftergranskningsarbetet skall utvidgas till att
omfatta jämväl utredning i de fall, där höjning av taxering kan ifrågakomma,
och att ärendet först därefter skall överlämnas till taxeringsintendenten.
På denna punkt har vi en annan mening. Vi anser sålunda, att den
lokala skattemyndighetens arbete bör stanna vid den egentliga eftergranskningen
och att det bör ankomma på vederbörande taxeringsintendent att
avgöra huruvida uppdagad eller ifrågasatt felaktighet bör föranleda utredning.
Om utredning skall ske eller underlåtas är nämligen ofta beroende
på en bedömning huruvida felaktigheten är av sådan art eller storlek, att
taxeringsintendenten kan se sig föranlåten att anföra besvär. Ett annat skal

Kangl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

mot att engagera den lokala skattenmyndigheten i det, utåt sett, flskaliskt
betonade utredningsarbetet på taxeringsområdet är att detta vore ägnat
att i viss mån rubba myndighetens alltmer betydelsefulla ställning som
service- och rådgivningsorgan gentemot allmänheten.

Naturligt är, anför Sveriges Industriförbund, att granskningen bör ske
då felaktigheter upptäcks automatiskt eller genom påpekande från den
skattskyldige. Det är givetvis också nödvändigt att åtgärder vidtas då nytt
material kommer in efter det taxeringsarbetet har avslutats. Däremot anser
förbundet det tveksamt om en organiserad eftergranskning i övrigt bör
vidtas hos den lokala skattemyndigheten. Skall sådan ske bör den ske stickprovsvis
och mera inriktas pa att kontrollera att taxeringsnämnderna i
sådana frågor som berör ett stort antal skattskyldiga har tillämpat skatteförfattningarna
på riktigt och likformigt sätt. En rutinmässig granskning
av hela deklarationsmaterialet hos de lokala skattemyndigheterna skulle
sannolikt inte ge ett utbyte som motsvarar arbetsinsatsen. Enligt förbundets
mening bör därför eftergranskning ske endast i den omfattning som
behövs för att hålla tillgänglig personal fullt sysselsatt under mindre intensiva
arbetsperioder.

Arbetsgiv arkontrollen behöver intensifieras och vidgas både
på skattesidan och avgiftssidan anför praktiskt taget alla remissinstanserna
och uttalar därvid att de biträder nämndens förslag i detta avseende.

En intensifiering av arbetsgivarkontrollen på skattesidan är behövlig
anser Föreningen Sveriges kronokamrerare och tillägger, att i den mån de
lokala skattemyndigheterna inte tidigare har haft tillgång till kontrollanter
de bör få sådana. Detta skulle, om så anses lämpligt, kunna ske i samband
med att kontrollen genom kronofogdeorganisationen successivt avvecklas.
Arbetsgivarkontroll förutsätter enligt föreningen sakkunskap och erfarenhet,
som bäst förvärvas genom att specialister får ägna sig åt arbetet. Befattningen
med arbetsgivarkontrollen i ATP-sammanhang gör också lokal
skattemyndighet särskilt ägnad att själv ta hand om motsvarande kontroll
på skattesidan. Möjlighet bör dock finnas att i speciella fall kunna få biträde
av kronofogdemyndighet.

Landskontorsutredningen erinrar om att skattekontrollen ifråga fullgörs
av lokal skattemyndighet med biträde i viss utsträckning av kronofogdemyndigheten,
medan avgiftskontrollen åligger riksförsäkringsverket och de
lokala skattemyndigheterna samt överståthållarämbetet och sjömansskattekontoret.
Landskontorsutredningen anför vidare, att arbetsgivarkontrollen
både på skattesidan och på avgiftssidan lämnar åtskilligt övrigt att önska.
De lokala skattemyndigheternas i allmänhet otillräckliga personal har hittills
utgjort hinder för en effektiv kontroll. En kvalitativ personalförstärkning
är därför ofrånkomlig och kronofogdemyndighetens medverkan får
bedömas som en provisorisk anordning, som efterhand bör avvecklas för
att helt upphöra när de lokala skattemyndigheterna fått tillräcklig perso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

nal för denna verksamhet. Landskontorsutredningen anser det föga rationellt
att till arbetsgivarkontroll använda personal, som i huvudsak är avsedd
för helt andra uppgifter. Härmed försvåras också samordningen med
annan kontroll- eller revisionsverksamhet i lråga om skilda slag av taxeringar,
skatter och avgifter. Sambandet mellan skatter och socialförsäkringsavgifter
skulle hli mer markant, om arbetet med avgifterna decentraliserades
från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna. Det
egentliga hindret mot en sådan decentralisering är att avgiftsunderlaget
för de olika socialförsäkringsavgifterna nu beräknas efter oenhetliga och
delvis komplicerade grunder. Enligt vad landskontorsutredningen inhämtat
finns det goda förutsättningar för att avgiftsreglerna skall kunna förenklas.
Målet uppges vara att nå fram till en ordning, där arbetsgivare har
att erlägga en enda avgift till socialförsäkringen, beräknad på ett enhetligt
och relativt enkelt avgränsbart underlag. En reform i sådan riktning anser
landskontorsutredningen omedelbart aktualisera en förläggning av detta
arbete till de lokala skattemyndigheterna.

Exekutionsväsendets organisationsnåmnd anser också att de lokala skattemyndigheterna
bör få tillgång till tjänstemän, som är kompetenta att
självständigt verkställa också mer omfattande bokgranskningar, och föreslår
i remissyttrandet sådan förstärkning. Enligt organisationsnämnden
skall exekutionsmyndigheterna inte behöva anlitas för dessa arbetsuppgifter
annat än vid exekutiv handräckning för att eftersöka och ta ut räkenskaper
och andra handlingar som arbetsgivare inte frivilligt tillhandahåller.

Kontrollverksamheten får inte splittras, anför Sveriges Industriförbund,
och erinrar om att bokföringsgranskning är en åtgärd av ingripande natur
även om den har ett begränsat syfte och innefattar endast en del av räkenskaperna.
Förbundet anser att biträdespersonalen inte bör användas för
denna uppgift även om den i enstaka fall är kapabel att utföra enklare räkenskapsgranskning.
I den mån kontroll i uppbördshänseende måste ske
genom räkenskapsgranskning bör sådan beslutas av en högt kvalificerad
tjänsteman och utföras av kvalificerad personal, anför förbundet.

Om arbetet med att fastställa pensionsgrundande inkomst
skall koncentreras till tredje kvartalet måste, anför Sveriges håradsskrivarförening,
en förhållandevis stor arbetsstyrka sättas in på denna
svårbemästrade och grannlaga uppgift. En betydligt större del av personalen
än f.n. måste därför utbildas för detta ändamål. Denna utbildning måste
vara genomförd före år 1968, då det i annat fall kan bli omöjligt att
bemästra övergångssvårigheterna. Samråd med riksförsäkringsverket i denna
fråga bör enligt föreningen ske snarast. Även den utökade arbetsgivarkontrollen
på avgiftssidan måste beaktas, då personalplanerna fastställs.
Också här behövs kvalificerad personal som självständigt kan utföra bokgranskning.
Liknande synpunkter anför länsstgrelsen i Västerbottens län.

Göteborgs allmänna försäkringskassa uttalar att det från kassans syn -

Kungi. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

punkt av vissa skäl är fördelaktigt att så snart som möjligt få besluten om
pensionsgrundande inkomst. En koncentrering av lokal skattemyndighets
ifrågavarande arbetsuppgifter behöver emellertid för kassan inte innebära
några problem gentemot nuvarande förfaringssätt, om bl. a. den omfattande
sorteringen av inkomstavier elimineras i ADB-systemet.

Förslaget att pensionsgrundande inkomst i Stockholm
fr. o. in. 1967 års ingång skall fastställas av lokal skattemyndighet i stället
för överståthållarämbetet har inte föranlett några väsentliga erinringar av
de remissinstanser, som berört denna fråga.

överståthållarämbetet kommenterar förslaget och anför därvid bl. a. att
det i Stockholm åligger överståthållarämbetet att fastställa pensionsgrundande
inkomst. Taxeringsfunktionärerna (dvs. ordförande, kronoombud och
taxeringsassistenter) biträder med att i samband med deklarationsgranskningen
upprätta förslag till pensionsgrundande inkomst och verkställa de
utredningar som behövs. Enligt ämbetet är arbetsuppgiften i det stora flertalet
fall inte särskilt betungande men inrymmer en mängd göromål av
sådan rutinmässig karaktär, som nämnden i fråga om taxeringen har föreslagit
att lokal skattemyndighet skall överta. Detta talar i och för sig för att
bestyret med att fastställa pensionsgrundande inkomst i Stockholm liksom
i landet i övrigt helt borde anförtros åt den lokala skattemyndigheten.
Stockholmssystemet har emellertid enligt ämbetet obestridliga fördelar
bl. a. därigenom att arbetet har kunnat bedrivas snabbare än i landet i övrigt,
varigenom exempelvis stansning av taxeringsdata och pensionsdata
har kunnat ske samtidigt. Med hänsyn till fördelarna och till taxeringsarbetets
bedrivande delar överståthållarämbetet således nämndens uppfattning
att någon förändring i fråga om taxeringsfunktionärernas medverkan
i arbetet med att fastställa pensionsgrundande inkomst i vart fall inte f. n.
bör vidtas. I en framtid anser ämbetet det kunna övervägas om inte taxeringsnämnderna
kan fastställa pensionsgrundande inkomst och de lokala
skattemyndigheterna biträda dem i rutingöromålen.

I likhet med nämnden finner statskontoret det motiverat att bestämmandet
av pensionsgrundande inkomst förs över från överståthållarämbetet
till lokala skattemyndigheten i Stockholm. Statskontoret anser emellertid
att frågan om biträde av taxeringsfunktionärerna i detta arbete bör lösas
samtidigt. Skäl till fortsatt dylik medverkan från taxeringsnämndens sida
föreligger inte när lokal skattemyndighet har ansvaret för ifrågavarande
arbetsuppgift. Sådan medverkan har inte ansetts erforderlig i landet i
övrigt.

Att lokal skattemyndighet har viktiga funktioner som serviceorgan
bekräftas i allmänhet av remissinstanserna.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anför i detta sammanhang att uppgiften
som serviceorgan åt andra myndigheter, och framför allt åt allmänheten,
kan väntas öka. Enligt föreningen synes detta inte ha beaktats av
nämnden vid beräkningen av personalbehovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 106ti

Distrikts indelningen

Att den nuvarande fögderiindelningen bör ses över vitsordas eller lämnas
utan erinringar av remissinstanserna som också i allmänhet godtar de angivna
huvudprinciperna för en ny indelning. Man bekräftar att
åtskilliga distrikt nu är för små för att utgöra rationella arbetsenheter och
att sammanslagningar därför bör äga rum. I yttrandena framhåller man
emellertid också att servicekraven och de på sina håll långa avstånden
måste beaktas.

De föreslagna nya stora distrikten bör kunna fungera väl enligt länsstyrelsen
i Västerbottens län och en ytterligare reducering av antalet är möjlig,
anser länsstyrelsen i Västernorrlnnds län.

De grunder som nämnden har följt vid bedömning av distriktsindelningen
anser statskontoret kunna accepteras. Servicesynpunkter synes enligt statskontoret
i en del fall ha utgjort hinder för en från kontorsorganisatorisk
synpunkt rationell storlek på distrikten. Förslaget till distriktsindelning
synes dock enligt statskontorets uppfattning innebära en godtagbar avvägning
mellan de olika faktorer som man har att beakta vid lösningen av
denna fråga.

Riksförsäkringsverket ansluter sig till de huvudprinciper för en ny indelning
i verksamhetsområden för de lokala skattemyndigheterna som nämnden
redovisar i betänkandet. En väsentlig fördel med den övergång till färre
och större arbetsenheter som den nya indelningen innebär är enligt verkets
mening, att den skapar bättre förutsättningar för en önskvärd upprustning
av skattemyndigheternas personalorganisation med kvalificerade
befattningshavare.

Sveriges håradsskrivarförening kritiserar att man inte, i de fall detta
kunnat ske, valt att hellre dela stora distrikt än sammanföra dem till alltför
stora enheter. Föreningen föreslår uppdelning av ett antal distrikt som
anses bli onödigt stora. Även landskontorsutredningen anser att man bör
överväga uppdelning av vissa distrikt med särskild hänsyn till servicesynpunkten.
Att stationeringsorten blir gemensam har underordnad betydelse.

Liknande synpunkter anför bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län, som
uttalar att det med hänsyn främst till kravet på god service kommer att
medföra allvarliga nackdelar att skapa mycket störa fögderier genom sammanslagning
av en större stad och en till ytinnehållet vidsträckt landsbygd
däromkring. Från rent ekonomisk synpunkt kommer alltför stora fögderier
inte heller att innebära några fördelar. Man får nämligen räkna med att
verksamheten inom ett fögderi över en viss storleksgräns kommer att proportionsvis
fördyras genom en alltför tyngande administration. Gränsen är
förvisso enligt länsstyrelsens mening flytande med hänsyn till verksamhetsområdets
omfattning och allmänna struktur samt till befolkningsförhållandena.
Som vägledande principer har vidare angivits, anför länsstyrelsen,
att den lokala skattemyndigheten bör vara stationerad på en inom fögderiet

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

från bl. a. kommunikationssynpunkt lämpligt belägen ort samt att fögderigräns
skall sammanfalla med kommunblocksgräns och inte skära gräns
för kronofogdedistrikt. Enligt länsstyrelsens mening saknas tillräcklig anledning
att alltför rigoröst hålla fast vid det uppställda kravet i fråga om
den lokala skattemyndighetens stationeringsort. Det bör således inte möta
hinder att lokal skattemyndighet stationeras utanför fögderiet, om så av
särskilda skäl skulle anses lämpligt och ändamålsenligt. Inte heller bör det
vara något hinder att mera än en lokal skattemyndighet stationeras på en
och samma ort. Principen beträffande fögderigränsens anpassning till kommunblocksgräns
och gräns för kronofogdedistrikt kan däremot, anför länsstyrelsen,
anses väl motiverad och framför allt ägnad att ge indelningen
stadga.

I de fall nämnden föreslagit indragning av viss stationeringsort för
lokal skattemyndighet har vederbörande kommun eller samarbetsnämnd
i kommunblocket anfört erinringar mot förslaget och därvid främst påtalat
att servicen kommer att bli försämrad om förslaget följs.

Frågan om tidpunkten för en ny distriktsindelning har i allmänhet
lämnats utan erinran. Länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län tillstyrker att ny
fögderiindelning genomförs den 1 januari 1967.

Från de lokala skattemyndigheternas synpunkt hade det emellertid, anför
Sveriges häradsskrivarförening, varit bättre att dröja. Häri instämmer
länsstyrelsen i Värmlands län och kronokamreraren i Hälsingborg.

Den lämpliga tidpunkten för genomförandet synes i och för sig kunna
diskuteras, anför statskontoret. Det är svårt att nu bedöma det praktiska
arbetsutfallet för lokal skattemyndighets del av ADB-systemet och åtskilliga
frågor väntar på sin slutliga lösning. Då emellertid väsentliga fördelar
kan vinnas genom att förlägga distriktsindelningens genomförande till
samma tidpunkt som förstatligandet av uppbördsverken tillstyrker statskontoret
nämndens förslag.

Byggnadsstyrelsen erinrar om att lokalanskaffningen på vissa håll kan
medföra problem men bedömer det ändå i stort sett möjligt att under medverkan
av berörda kommuner klara lokalfrågorna.

Lämplig inre organisation för de lokala skattemyndigheterna
bör, uttalar några av remissinstanserna, avgöras efter närmare utredning.
Först måste emellertid, anför riksförsäkringsverket, fögderireformen och
verkningarna av ADB-systemet avvaktas. Kronokamreraren i Malmö däremot
anser att organisationsundersökningarna måste komma till stånd
snarast.

Frågan om valet mellan geografisk indelning och indelning på specialavdelningar
har inte föranlett några kommentarer.

Att enhetliga beteckningar bör användas, tillstyrks i yttrandena.
Man är i stort sett enig om att distrikten bör kallas »fögderier». Där -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

emot skiljer sig meningarna om lämpliga tjänstebeteckningar. I vissa remisssvar
förordas prefixet »skatte», medan delta alternativ avvisas i andra yttranden.
Några föredrar »uppbörds», andra godtar beteckningar som föregås
av »fögderi».

Bl. a. länsstyrelserna i Älvsborgs och Värmlands län anser att det inte
finns skäl att slopa hävdvunna beteckningar som fögderi och häradsskrivare.

Personalbehov och anslagsberäkningar

Nämndens personalberäkningar har kritiserats av åtskilliga
remissinstanser, vilka i allmänhet framhåller, att den personaluppsättning
som nämnden har föreslagit fr. o. m. den 1 juli 1968 kommer att bli
otillräcklig. Å andra sidan finns också några remissinstanser som anser
att man bör gå fram med försiktighet vid personaltilldelningen. I några
remissyttranden framhålls att nämnden inte redovisat underlaget för sina
personalberäkningar så att förslaget på denna punkt kan bedömas.

Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar att nämnden har föreslagit
en betydande förstärkning av personalen i mellangraderna och i den kvalificerade
biträdeskarriären. Länsstyrelsen finner denna förstärkning nödvändig
men anser att nämnden i sitt förslag till personaltilldelning för länet
inte beaktat bl. a. den snabba befolkningstillväxten och flyttningsfrekvensen
i Stockholmsområdet. För länsstyrelsen framstår personaltilldelningen
för länet som otillräcklig.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om inte den tilltänkta organisationen
kommer att kräva större personal än som har förutsatts i betänkandet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att personalramarna beräknats så
att allvarliga farhågor måste uppstå för hur lokal skattemyndighet skall
kunna lösa sina framtida arbetsuppgifter i det nya systemet och få tillfälle
ägna sig åt den intensifiering av arbetet i vissa detaljer som är önskvärd.

Befolkningstalet är en alltför grov måttstock vid beräkning av personalbehovet,
framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och lägger
fram ett eget förslag till personalram för länets fögderier med fler tjänster
än som har beräknats i betänkandet.

Sveriges häradsskrivarförening anser de uppgjorda personalplanerna
vara minimum för normalfögderierna. Personalbehovet påverkas enligt föreningen
självklart av t. ex. stark befolkningsökning, närheten till en större
stad eller besvärliga fastighetsförhållanden. Föreningen Sveriges kronokamrerare,
som inte finner nämndens personalberäkningar realistiska,
hemställer att man gör nya sådana.

Enligt SACO finns det skäl att öka slagkraften och effektiviteten genom
större personella resurser. Med detta som utgångspunkt finner SACO den
föreslagna personaltilldelningen i den nya organisationen vara otillräcklig,
främst i fråga om tjänster av mera kvalificerad natur. Redan i den nu varan -

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

de organisationen är bristen på medhjälpare ovanför biträdeskarriären mycket
kännbar.

Med hänsyn till den bristsituation, anför Sveriges Industriförbund, som
enligt långtidsutredningen kommer att råda på arbetsmarknaden under
överskådlig tid är det av största vikt att alla möjligheter till inbesparing
av arbetskraft tas till vara. Detta gäller givetvis inte endast inom den statliga
och kommunala verksamheten utan även företagen. Situationen på
arbetsmarknaden kan förväntas bli så allvarlig att det allmänna måste
ålägga sig största återhållsamhet med att sätta igång ny verksamhet, i synnerhet
om man inte därigenom vinner någon motsvarande arbetsavlastning
på annat håll. Det är naturligt, framhåller förbundet, att särskilt sådan
verksamhet som inte har annat syfte än att utöva kontroll i ett dylikt läge
måste sättas i andra hand, om kontrollen inte är synnerligen angelägen.

Statskontoret anför att det i nuvarande läge är svårt att mera exakt bestämma
de lokala skattemyndigheternas personaluppsättning i såväl kvantitativt
som kvalitativt hänseende och även ifråga om personalens fördelning
på resp. myndigheter. De framlagda beräkningsresultaten är också
som anförts i betänkandet att anse som approximativa. Statskontoret framhåller
att personalförstärkning för nya arbetsuppgifter är att anse som
en avvägningsfråga, som inte har något direkt samband med den organisationsförändring
som har aktualiserats genom ADB-systemet. Man bör
enligt statskontoret vara försiktig med att inrätta nya fasta tjänster och
i stället bör den tillfälliga personalen göras relativt sett större än vad som
har förutsatts i nämndens förslag.

Åtskilliga uttalanden görs i fråga om personalutbildningen.

Riksförsäkringsverket delar nämndens uppfattning om utbildningens
betydelse och är för sin del berett medverka i den del som berör verkets
arbetsområde.

Landskontorsutredningen räknar med att det inte blir möjligt att ge mer
än en relativt ringa del av personalen önskvärd utbildning och omskolning
för de nya göromålen på den korta tid som står till buds, innan omorganisationen
träder i kraft. Man måste därför, säger landskontorsutredningen,
räkna med att personalen till en början endast kan anförtros begränsade
uppgifter inom de nya arbetsområdena.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det nödvändigt att kursverksamheten
intensifieras. Särskilt angeläget är det enligt länsstyrelsens mening att man
kan få fram ett rekryteringsunderlag till assistenttjänsterna vid de lokala
skattemyndigheterna utan att landskanslist- och taxeringsassistentkåren
ytterligare tunnas ut.

Cheferna för de lokala skattemyndigheterna bör utbildas i rationalisering,
anför statskontoret, och Föreningen Sveriges kronokamrerare nämner korrespondensstudier
som en lämplig parallellform till centralt anordnade kur -

ser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Ciuila statsförvaltningens personalnämnd understryker önskvärdheten av
att den lägre biträdespersonalen erbjuds möjligheter att utbilda sig vidare
för att kunna fullgöra de arbetsuppgifter som kommer att åvila kvalificerad
biträdespersonal och erinrar om att sådan personal beräknas öka med
ca 400 tjänstemän.

Jämsides med de föreslagna organisationsundersökningarna måste enligt
vad TCO framhåller utbildningen av personal på alla nivåer starkt intensifieras
under övergångsperioden 1966—68, vilket givetvis är grundförutsättningen
för att nyordningarna skall bli effektiva och mötas med fullt
förtroende även av personalen. TCO hänvisar till och upprepar tidigare
framförda krav om olika former av kompletteringsutbildning. Enligt TCO:s
förmenande har man från ansvarigt håll inte hittills beaktat detta behov
tillräckligt. Det är nödvändigt, att statsmakterna redan hösten 1966 ställer
erforderliga medel och lärarresurser till förfogande för att effektivt och
ändamålsenligt planera och genomföra det utbildningsprogram, som TCO
under hand fått positiva uttalanden om från både nämndens ledning och
från länsstyrelsernas utbildningsnämnd.

Klingl. Maj. ts proposition nr 66 år 1966

Föredraganden

Inledning

De lokala skattemyndigheterna verkar under länsstyrelserna som lokala
organ inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsväsendet. De har också
viktiga uppgifter inom den allmänna försäkringen. Lokala skattemyndigheter
är häradsskrivare med fögderi som tjänstgöringsområde och häradsskrivarkontor
som expedition och kronokamrerare i vissa städer som
ej hör till fögderi. Kronokamreraren är chef för ett kommunalt uppbördsverk.
F. n. finns 185 lokala skattemyndigheter, nämligen 156 häradsskrivare
i fögderi och 29 kronokamrerare. Lokal skattemyndighet i fögderi är
statlig myndighet. De kommunala uppbördsverken bekostas i huvudsak av
städerna själva.

Enligt statsmakternas principbeslut (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342)
skall staten överta huvudmannaskapet för uppbördsväsendet i de städer som
har kommunala uppbördsverk. Efter Kungl. Maj :ts uppdrag har centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden utrett och lämnat förslag om de
organisatoriska förutsättningarna och formerna samt den närmare tidpunkten
för huvudmannaskapsreformen.

Omkring årsskiftet 1967—1968 avses automatisk databehandling bli genomförd
inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Länsstyrelsernas
datakontor kommer då att ta över en del kvantitativt betydande arbetsuppgifter
från lokal skattemyndighet. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
som leder omläggningen till ADB-system, har lagt fram förslag
även i fråga om lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation
efter datareformen. Bl. a. föreslår nämnden ökad arbetsinsats inom taxeringsväsendet
och för kontroll av arbetsgivarnas redovisning av skatter
och avgifter. Förslaget innebär vidare att ny fögderiindelning genomförs
den 1 januari 1967 samtidigt som de kommunala uppbördsverken förstatligas.
Förslag till nya personalplaner och kostnadsberäkningar för lokal
skattemyndighet läggs fram.

Uppbördsverkens förstatligande

Uppbördsverk finns i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i ytterligare
26 städer, nämligen Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Lund,
Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Uddevalla, Borås, Karlstad, Kristinehamn,
Örebro, Västerås, Gävle, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.
Uppbördsverken har samma arbetsuppgifter som häradsskrivarkontoret i
fögderierna men fullgör också vissa uppgifter därutöver.

Kungl. Maj:Is proposition nr 66 år 1!)66

(»1

I Stockholm och Göteborg har uppbördsverken i samverkan med pastor
hand om central folkbokföring av invånarna i staden. Uppbördsverken i
Stockholm, Göteborg och Malmö sköter i stället för länsstyrelsen den nuvarande
länsbyråverksamheten, dvs. förandet av tryckande register över
stadens befolkning m. m. Samtliga uppbördsverk fullgör också vissa sådana
åligganden inom skatteuppbörden som för fögderi åvilar länsstyrelsen. Vidare
är uppbördsverk i större utsträckning än häradsskrivarkontor serviceorgan
åt länsstyrelsen, kommunen och allmänheten. Städerna får i viss utsträckning
gottgörelse för sina kostnader för verksamheten. Sålunda utgår
gottgörelse av statsmedel för länsbyråverksamheten och insatsen på taxeringsväsendets
område och av allmänna pensionsfonden för uppgifter inom
det allmänna försäkringsväsendet.

Uppbördsverkens såruppgifter

Frågan om staten skall överta all personal som f. n. är anställd hos uppbördsverken
eller ej har inte lösts i samband med 1964 års principbeslut
om uppbördsverkens förstatligande. Förstatligandet kan ske redan innan
datareformen kan genomföras. Någon omedelbar reducering av nppbördsverkens
personal med hänsyn till att ADB-systemet införs torde därför
inte vara aktuell. Frågan är då om man av andra skäl bör begränsa den
personalstyrka som staten skall överta vid huvudmannaskapsreformen.
Innan denna fråga kan avgöras måste man som nämnden har framhållit
ta ställning till vilka uppgifter som skall åvila de lokala skattemyndigheter,
som vid förstatligandet träder i uppbördsverkens ställe.

Kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg skulle i och för sig kunna
läggas om till det system som tillämpas i övriga delar av landet. Det är
emellertid f. n. en öppen fråga om civil eller kyrklig myndighet skall svara
för kyrkobokföringen i framtiden. Med hänsyn härtill anser jag i likhet
med nämnden att det är lämpligast att t. v. behålla det särförfarande i fråga
om folkregistreringen som är inarbetat i Stockholm och Göteborg. Nämndens
uppfattning att systemet bör göras tillämpligt också i fråga om områden
som kan komma att inkorporeras med dessa städer har vid remissbehandlingen
mött invändningar från statskontorets sida. Enligt min mening
skulle det medföra avsevärda olägenheter för både allmänheten och
pastorsämbetena om man för en och samma stad tillämpade olika registreringssystem,
i synnerhet som de nya områdena kan antas komma att
bebos av personer som flyttar ut från stadens centralare delar. Jag ansluter
mig därför till nämndens förslag. Däremot anser jag att centralbokföring
inte bör tillämpas för de kommuner och församlingar som efter ny fögderiindelning
kan komma att tillhöra samma fögderi som någon av ifrågavarande
städer. I dessa fall skall alltså tillämpas centralbokföring för staden
och pastorsbokföring för övriga områden som tillhör fögderiet.

Kung!. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

Nämndens förslag att länsbyråverksamheten i Stockholm, Göteborg och
Malmö t. v. skall ankomma på lokal skattemyndighet men avvecklas i den
takt ADB-genomförandet medger det har inte föranlett invändningar från
remissinstanserna. Med hänsyn till den korta tid som återstår innan förfarandet
läggs om till ADB bör denna verksamhet också enligt min mening
t. v. ligga kvar hos lokal skattemyndighet i fråga om dessa städer. För områden
som kommer att tillhöra samma fögderi som Göteborg eller Malmö bör
däremot länsstyrelsen alltjämt svara för länsbyråverksamheten.

Jag delar också nämndens uppfattning att det taxeringsarbete och de
övriga säruppgifter som f. n. åligger uppbördsverken bör fullgöras i huvudsakligen
samma omfattning av de förstatligade uppbördsförvaltningarna
som förut av de kommunala, självfallet bortsett från rent kommunala
funktioner, t. ex. kansliarbete åt valnämnderna. Med anledning av vissa
remissuttalanden vill jag vidare framhålla att de kommunala taxeringsrevisorernas
ställning inte bör påverkas av uppbördsverkens förstatligande.
Anordningen med dessa revisorer bör därför inte ändras.

I åtskilliga remissvar har man särskilt pekat på att uppbördsverken
fyller en viktig funktion som serviceorgan och att servicen gentemot allmänheten
inte får försämras. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att
lokal skattemyndighet blir inte bara en på debitering och kontroll inriktad
myndighet utan också ett serviceorgan åt allmänheten och myndigheter.
Detta bör beaktas när man bedömer myndighetens personalbehov.

Uppbördsverkens personal

Uppbördsverken har i dag sammanlagt ca 1 900 tjänstemän. Av dessa
återfinns ca 300 i chefs- eller assistentbefattningar. Återstoden utgörs i
huvudsak av biträdespersonal. Tjänstemännen har i regel sådana anställningsförhållanden
som motsvarar statlig ordinarie anställning. Viss del
av kadern är dock extra eller tillfälligt anställd. Skyldighet för vederbörande
att gå över till statlig tjänst föreligger inte. Enligt gällande kollektivavtal
kan tjänsteman emellertid sägas upp bl. a. om tjänsten dras in.

Eftersom arbetsuppgifterna för de lokala skattemyndigheter som övertar
uppbördsverkens uppgifter inte ändras nämnvärt i samband med huvudmannaskapsreformen
föreslår nämnden att staten tar över all den nuvarande
personalen hos uppbördsverken.

Det ligger i statens intresse att personalen vid uppbördsverken, med den
kunnighet och erfarenhet den har i fråga om taxering och uppbörd, tas till
vara inom den statliga organisationen. Under en övergångstid behövs all
nuvarande personal och med undantag för ett antal tjänstemän för rutinarbete
kommer den att behövas också framdeles för samma eller liknande
uppgifter som den har i dag. Jag delar nämndens och samtliga remissinstansers
uppfattning att alla de som är villiga att gå över från kommunal

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

anställning hos uppbördsverken till motsvarande statlig anställning bör få
tillfälle till det. Skulle personalen behöva disponeras om torde det inte möta
större svårigheter att bereda de anställda likvärdiga uppgifter hos andra
statliga organ. Det finns exempelvis vakanser att fylla vid länsstyrelserna.
Härtill kommer att personalomsättningen är hög, åtminstone i de större
centralorterna, vilket underlättar en indragning av tjänster om detta skulle
visa sig påkallat.

Tidpunkten för förstatligandet

I fråga om tidpunkten för förstatligandet har redan i samband med
principbeslutet uttalats att reformen om möjligt bör genomföras senast
den 1 januari 1967. Tiden är så långt framskriden att det inte är möjligt
att hinna med det nödvändiga förberedelsearbetet före nämnda datum.
Valet står därför nu mellan den 1 januari 1967 och en senare tidpunkt.

Med hänsyn till att kommunernas budget löper kalenderårsvis talar
praktiska skäl för att huvudmannaskapsändringen sker vid ett kalenderårsskifte.
Såväl nämnden som remissinstanserna har ansett att de förberedande
åtgärderna kan vidtas till årsskiftet 1966—1967. Också enligt
min mening bör detta vara möjligt. Jag föreslår alltså, att uppbördsverken
förstatligas den 1 januari 1967. Som jag strax skall återkomma till bör ny
fögderiindelning genomföras vid samma tidpunkt.

Formerna för personalövertagandet

De tjänsterättsliga och praktiska problem som kommer upp i samband
med övertagandet av kommunalanställd personal har i väsentliga delar lösts
vid de tidigare huvudmannaskapsreformerna inom polisväsendet m. m. I likhet
med nämnden föreslår jag att dessa lösningar skall få motsvarande tilllämpning
i fråga om övertagandet av uppbördsverkens personal (se prop.
1962: 148 s. 184, SU 183, rskr 387 och prop. 1964: 100, SU 114, rskr 259). De
tjänster som tas upp i personalplan för lokal skattemyndighet fr. o. m. år
1967 bör emellertid formellt sökas av all nuvarande personal som vill komma
ifråga till tjänsterna och sedan tillsättas i vederbörlig ordning. Jag anser det
inte nödvändigt att vid denna begränsade reform centralisera handläggningen
av tjänstetillsättningarna till en särskild tillsättningsnämnd, men
Kungl. Maj :t bör ge vissa direktiv åt länsstyrelserna för att tillsättningsärendena
skall bli så enhetligt bedömda som möjligt. Stora omplaceringar bör
undvikas så långt det kan ske.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att uppbördsverken förstatligas
den 1 januari 1967 och att verksamheten där t. v. skall fortgå i princip som
förut samt att staten övertar all nuvarande personal vid uppbördsverken
som vill gå över till motsvarande statliga tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation

Det ADB-system inom folkbokförings- och uppbördsväsendet som efter
vissa förberedande åtgärder skall genomföras vid årsskiftet 1967—1968
kan beräknas medföra väsentlig arbetslättnad för lokal skattemyndighet
i fråga om bl. a. framställning och expediering av debetsedlar, längdföring,
skatteuträkning och slutlig debitering av skatt och försäkringsavgifter.
Dessa rutinbetonade arbetsuppgifter är f. n. mycket personalkrävande. Utan
att gå in närmare på de enskilda detaljerna i systemet har nämnden räknat
med att man kan reducera biträdespersonalen hos lokal skattemyndighet
med närmare 40 % genom datareformen. Gentemot denna beräkning har
remissinstanserna uttalat stor tvekan. De har allmänt gjort gällande att
nämnden inte till fullo har beaktat alla de kontroller m. m. som blir nödvändiga
i ADB-systemet. Personalbesparingarna som gäller anställda med
rutinuppgifter anses därför inte komma till synes förrän det nya systemet
har varit i drift under någon tid.

Enligt min uppfattning är det inte nödvändigt alt söka närmare precisera
hur stor rationaliseringsvinsten av enbart datareformen kan komma
att bli. Också andra omständigheter, framför allt en ny och mera rationell
distriktsindelning, kommer nämligen att återverka på personalbehovet i
den framtida organisationen. Jag anser det därför tillräckligt att i detta
sammanhang slå fast att automatiseringen i och för sig kommer att innebära
ett betydande bortfall av arbetsuppgifter som ger utrymme för att
friställa personal.

Rationaliseringsvinsten genom ADB-systemet kan antingen utnyttjas för
att intensifiera verksamheten på nuvarande områden eller också tas ut i
den formen att personalen och därmed kostnaderna minskas. Det råder
enighet bland remissinstanserna om att man i enlighet med nämndens förslag
bör utnyttja rationaliseringsvinsten i första hand till att öka organisationens
slagkraft genom att sätta in den personal som frigörs genom datareformen
på arbetsuppgifter som hittills har varit eftersatta.

Även jag anser att detta bör vara förstahandsmålet. Som landskontorsutredningen
bar förordat i sitt remissyttrande bör man ta till vara tillfället
att behålla personal, som är erfaren och kunnig i beskattning. Det finns
dock som bl. a. statskontoret och flera länsstyrelser har framhållit anledning
att gå fram med återhållsamhet när det gäller att öka arbetsuppgifterna
för kvalificerad personal hos de lokala skattemyndigheterna, eftersom det
råder brist på tjänstemän i mellangraderna. De kvalificerade biträdena,
som har varit ryggraden i nuvarande organisation, kommer att behövas för
hittillsvarande och ofrånkomliga nya arbetsuppgifter. Den nuvarande personalramen
bör därför i huvudsak behållas. I fråga om personal för rutinuppgifter
bör den reducering som kan bli aktuell ske successivt genom naturlig
avgång.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1066

De framtida arbetsuppgifterna

Den framtida verksamheten för lokal skattemyndighet hör som nämnden
har anfört liksom hittills vara inriktad på folkbokföring, taxering, uppbörd
och allmän försäkring och på serviceverksamhet inom ansvarsområdet.
Utökning av verksamheten till andra områden hör alltså inte komma ifråga
t. v.

Inom folkbokföringen kommer lokal skattemyndighet i enlighet med vad
nämnden har anfört att få vissa nya arbetsuppgifter med den för ADBsystemet
grundläggande fastighetsredovisningen. Vad däremot gäller personredovisningen,
bl. a. kyrkobokföringen, är det f. n. inte möjligt att ta
ställning till om lokal skattemyndighet skall ha hand om primärregistreringen
av befolkningen. Denna fråga får övervägas av nämnden i anslutning
till det utredningsarbete som pågår inom 1958 års utredning kyrkastat.
Jag begränsar mig därför här till att konstatera att folkbokföringen
inte undergår någon nämnvärd förändring genom införandet av ADBsystemet.

I fråga om taxeringsarbetet och arbetsfördelningen mellan å ena sidan
lokal taxeringsnämnd och å andra sidan lokal skattemyndighet och länsstyrelsen
finns det som nämnden har framhållit påtagliga brister f. n. Åtskilliga
av taxeringsnämndernas rutingöromål är väl lämpade att utföras av
lokal skattemyndighet. De förslag nämnden lägger fram om sådan medverkan
från lokal skattemyndighets sida redan vid 1968 års taxering har
föranlett invändningar i en del remissvar. Sålunda har man bl. a. från några
länsstyrelsers sida varnat för att i hög grad satsa på dylik medverkan under
den tid på året som av andra skäl är arbetstyngd för lokal skattemyndighet.
Lokal skattemyndighets medverkan har därför ansetts böra begränsas
till rent förberedelsearbete åt taxeringsnämnderna.

Enligt mtin mening bör liksom hittills Kungl. Maj :t och länsstyrelserna
föreskriva i vilken omfattning lokal skattemyndighet skall biträda de lokala
taxeringsnämnderna i arbetet. I stort sett kan jag biträda nämndens
förslag att de lokala skattemyndigheterna skall få ökade uppgifter i fråga
om taxeringen i första instans. Förslagen bör emellertid genomföras successivt
i den takt som personalresurserna medger.

Jag tillstyrker vidare förslaget att lokal skattemyndighet skall biträda
länsstyrelsens taxeringssektion vid erforderlig eftergranskning av taxeringarna.
Detta arbete lämpar sig väl för det lokala organ som dels normalt
förvarar deklarationshandlingarna, dels kan lämna bistånd under en för
länsstyrelsen arbetstyngd period och dels nyligen har tillagts befogenhet att
rätta vissa taxeringsfel. Vidare förordar jag att den lokala skattemyndigheten
i Stockholm, där f. n. tillämpas ett förfarande som i vissa hänseenden
avviker från det som tillämpas i landet i övrigt, fr. o. m. 1967 skall svara för
överståthållarämbetets nuvarande uppgifter beträffande den gemensamma
taxeringsnämnden och förvaringen av deklarationer.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 66

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1666

Uppbörd och allmän försäkring har bl. a. det gemensamt att arbetsgivarkontrollen
åvilar lokal skattemyndighet i första hand. På båda områdena
behöver denna kontroll intensifieras. Nämnden och remissinstanserna anser
det angeläget att förstärka organisationen så alt arbetsuppgifterna ifråga
blir tillfredsställande utförda och ger resultat. Jag delar denna uppfattning.

Kronofogdemyndigheterna biträder f. n. de lokala skattemyndigheterna
med arbetsgivarkontroll. Som exekutionsväsendets organisationsnämnd anmärker
beror omfattningen av det biträde som kronofogdemyndighet kan
lämna på hur arbetstyngd myndigheten är av sina huvuduppgifter. På
längre sikt hör därför enligt min mening de lokala skattemyndigheterna
få resurser att ombesörja kontrollen med egen personal. I dagens personalsituation
torde det visserligen inte vara möjligt att lita enbart till de lokala
skattemyndigheterna, men jag anser att det är lämpligt att berörda kontrollfunktioner
successivt flyttas över till dessa myndigheter. Slutmålet bör vara
att kronofogdemyndigheten biträder med exekutiva åtgärder men avlastas
själva kontrollarbetet.

Till uppbördsverksamheten hör bl. a. att granska och fördela de skatteinbetalningar
som sker över postgirokonto 300. För städernas del har arbetet
skötts av uppbördsverken. Nämnden föreslår att dessa uppgifter i samband
med datareformen skall flyttas över till länsstyrelserna utom i fråga om
Stockholm, där de skall ligga kvar hos uppbördsverket. Jag biträder förslaget
att uppgifterna skall övertas av länsstyrelserna. Enligt min mening
bör samma ordning gälla även i Stockholm. I likhet med statskontoret anser
jag därför att ifrågavarande arbetsuppgift bör i ADB-systemet utföras inom
ö\ erståthallarämbetets datakontor eller under dess medverkan.

På försäkringsområdet föreslår nämnden beträffande Stockholm den ändringen
att lokal skattemyndighet skall överta överståthållarämbetets arbete
med att fastställa pensionsgrundande inkomst och granska arbetsgivaruppgifter.
Härigenom skulle förfarandet bli enhetligt i hela landet. Förslaget
har tillstyrkts av bl. a. statskontoret och riksförsäkringsverket. Även
jag förordar förslaget som bör genomföras vid 1967 års ingång. Frågan om
den medverkan i ATP-arbetet som taxeringsnämnderna i Stockholm lämnar
bör fortgå som förut har föranlett olika uttalanden vid remissbehandlingen.
Medan överståthållarämbetet tillstyrker sådan ordning förordar statskontoret
att AlP-arbetet i Stockholm liksom i övriga delar av landet skall
skötas av lokal skattemyndighet. Enligt min mening bör omfördelningen
av ATP-arbetet mellan överståthållarämbetet och lokal skattemyndighet
genomföras innan man tar ställning till om sistnämnda myndighet också
skall ombesörja den förberedande handläggning som taxeringsnämnderna
i Stockholm fullgör. Frågan bör därför prövas slutligt först efter genomförandet
av datareformen.

Enligt nämndens förslag som remissinstanserna har tillstyrkt skall stats -

(»7

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

kontoret vidta organisationsundersökningar för att klarlägga bl. a. formerna
för samverkan mellan lokal taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet
samt hur arbetet i övrigt bör bedrivas hos sistnämnda myndighet.
Detta är enligt min mening en angelägen uppgift. Undersökningarna bör
kunna medföra kostnadsbesparingar för statsverket. För personalen torde
ändamålsenliga kontorsrutiner, väl avvägda arbetsuppgifter och lämplig
arbetsfördelning öka både effektiviteten och trivseln i arbetet.

Vid dessa undersökningar bör också övervägas vilken form av service från
lokal skattemyndighets sida som allmänheten och myndigheterna är mest
betjänta av. Vidare bör utredas hur arbetet skall bedrivas internt på avdelningar
eller arbetsdetaljer inom de större lokala skattemyndigheterna för
att organisationen skall fungera så effektivt som möjligt och god kontakt
kunna uppehållas med fögderiet och dess invånare.

Distriktsindelningen

Gällande indelning i verksamhetsområden för lokal skattemyndighet är
föråldrad. Den är inte anpassad till den nya kommunblocksbildningen. I
vissa orter finns 1. n. både uppbördsverk och ett eller flera häradsskrivarkontor,
som bör kunna slås ihop. Åtskilliga av de nuvarande distrikten
är för små för att utgöra rationella arbetsenheter. En nyindelning är av
tekniska skäl önskvärd innan ADB-systeinet träder i kraft. Jag anser därför
att tiden nu är mogen att ändra distriktsindelningen. Den bör lämpligen
genomföras i samband med att uppbördsverken förstatligas och de lokala
skattemyndigheterna omorganiseras den 1 januari 1967. I samband härmed
bör som enhetlig beteckning för lokal skattemyndighets verksamhetsområde
införas »fögderi».

Huvudprinciperna för ny fögderiindelning bör enligt nämnden vara att
verksamhetsområdena för de lokala skattemyndigheterna görs så stora att
de ger underlag för en rationell kontorsorganisation. Samtidigt måste myndigheterna
kunna tillgodose rimliga krav på service gentemot andra myndigheter
och allmänheten. Verksamhetsområdena bör bildas på grundval
av de fastställda planerna för ny kommunindelning och ha en befolkning på
i regel minst 45 000 invånare. I särskilda fall måste dock mindre distrikt
godtas. Endast i undantagsfall bör befolkningstalet understiga ca 25 000. Det
indelningsförslag som nämnden lägger fram med tillämpning av dessa riktlinjer
innebär att antalet distrikt minskas från 185 till 123 bl. a. genom sammanslagning
av distrikt med kontor på samma orter och indragning av ett
tjugotal stationeringsorter. Indelningsförslaget har upprättats efter ingående
överläggningar med länsstyrelserna.

I likhet med nämnden anser jag det givet att fögderiindelningen liksom
de nyligen beslutade nyindelningarna i polis-, åklagar- och kronofogde 5*

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 66

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

distrikt skall bygga på den nya indelning som fastlagts genom kungörelsen
den 21 maj 1964 (nr 162) om fastställda planer för länens indelning
i kommuner. Avsteg från denna kommunindelning bör dock ske i de fall
då kommun enligt den nya indelningen f. n. tillhör skilda län. Med dessa
grunder för fögderiindelningen kan fögderierna anpassas till bl. a. indelningen
i kronofogdedistrikt. Sistnämnda indelning bör beaktas såtillvida
att fögderi om möjligt inte kommer att ingå i mer än ett kronofogdedistrikt.
Om dessa utgångspunkter råder enighet bland remissinstanserna.

Också i fråga om fögderiernas storlek har remissinstanserna i allmänhet
godtagit nämndens förslag även om önskemål på en del håll har förts fram
om såväl större som mindre fögderier. Bland dem som har förordat mindre
fögderier hyser man i många fall farhågor för att den indragning av stationeringsorter
som nämndens förslag leder till kommer att medföra försämrad
service och kontakt med allmänheten. Jag vill med anledning härav
erinra om att länsstyrelserna redan f. n. har möjlighet att föreskriva att
lokal skattemyndighet skall ha mottagning för allmänheten även på annan
ort än den där myndigheten är stationerad. Tid och plats härför bestämmer
länsstyrelsen. Denna möjlighet skall givetvis finnas också i fortsättningen.
Härigenom kan servicebehovet enligt min mening tillgodoses i betydande
grad även i vidsträckta fögderier.

Det väsentligaste skälet för nämndens förslag att reducera antalet verksamhetsområden
för lokal skattemyndighet har varit strävan att skapa underlag
för arbetsenheter som skall vara rationella med hänsyn till arbetsfördelning
och personalsammansättning. Förslaget har emellertid utarbetats
även med beaktande av servicebehovet.

Vid en fögderiindelning efter de linjer som nämnden har dragit upp kan
inte undvikas att stor spännvidd kommer att finnas kvar mellan de befolkningsmässigt
största och minsta distrikten. Av de nya fögderierna enligt
nämndens förslag har ca 25 närmare 100 000 invånare eller däröver. Från
vissa synpunkter kunde det kanske vara önskvärt att dela dessa i mindre
distrikt, men kontoren i de uppdelade distrikten måste ändå förläggas till
samma ort. Härigenom försvinner ett av de starkaste motiven för mindre
distrikt, nämligen tillgodoseendet av servicebehovet genom spridning av stationeringsorterna.
Erfarenheterna visar också att de stora enheter som finns
redan i dag, nämligen uppbördsverken i storstäderna, fungerar tillfredsställande.
Det torde från allmänhetens synpunkt vara fördelaktigt att ha ett enda
kontor i orten att vända sig till så att tvekan inte uppstår om tillhörigheten
till det ena eller det andra fögderiet. Om arbetet kräver det kan uppdelning
göras internt på avdelningar som var och en sköter sitt geografiska område.
Inom den stora enheten kan vissa slag av arbetsuppgifter också behandlas
av specialavdelning.

Enligt min uppfattning, som överensstämmer med huvuddelen av remiss -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 är 1966 69

instansernas, innebär förslagets allmänna grunder en lämplig avvägning mellan
de skilda synpunkter som gör sig gällande i detta sammanhang. Jag
föreslår därför att de föreslagna riktlinjerna läggs till grund för ny fögderiindelning.
Det ankommer på Kungl. Maj :t att enligt dessa riktlinjer fastställa
den nya indelningen. Vid mina överväganden i det följande av personal-
och medelsbehoven för den nya organisationen räknar jag med att antalet
fögderier kommer att bli 120.

Personalbehov och anslagsberäkningar

Nämndens beräkningar av personalbehovet i den nya fögderiorganisationen
tar sikte på förhållandena fr. o. m. år 1968, då ADB-systemet i allt väsentligt
förutsätts ha genomförts. Förslaget grundar sig på den nya fögderiindelningen
som föreslagits gälla fr. o. m. den 1 januari 1967 och som beräknas
medföra vissa personalbesparingar. Totalt skall enligt nämndens förslag
den nya fögderiorganisationen omfatta ca 3 300 tjänster, varav 123
chefstjänster samt 383 i assistentgrader och återstående ca 2 800 i biträdeskarriär.
I antalet biträden har nämnden räknat in ca 150 årsarbetskrafter
utan fasta tjänster.

Vid remissbehandlingen av förslaget har man i allmänhet lämnat frågan
om fördelningen av personalen på chefstjänstemän, assistenter och kvalificerade
biträden resp. övrig personal utan erinran. Däremot har man som
jag förut antytt från många håll i''iktat invändningar mot den personalminskning
som nämnden har ansett kan ske och hävdat att det personalbehov
som kommer att föreligga blir högre än nämnden räknat med. Bl. a.
har man pekat på att åtskilliga distrikt när organisationen genomförs
kommer att ha högre invånarantal än det som nämnden har lagt till grund
för sina överväganden.

Även om de beräkningar som nämnden har gjort är approximativa, utgör
de enligt min mening en tillfredsställande grundval för erforderliga personalplaner
och anslagsberäkningar. Vid min granskning av förslagen har
jag dock funnit vissa smärre justeringar påkallade med hänsyn till befolkningsutvecklingen
i olika fögderier. Särskild uppmärksamhet kräver frågan
om personalbehovet i de största distrikten. Att döma av hittillsvarande
erfarenhet har vissa svårigheter förelegat att bemästra de särskilda problemen
i storstäderna, där bl. a. koncentrationen av arbetsgivare och rörelseidkare
är hög i förhållande till invånarantalet och personalomsättningen är
stor. Med hänsyn till angivna förhållanden har jag funnit det befogat att
öka den av nämnden föreslagna personalen med ett trettiotal fasta tjänster.
Sammanlagt upptar mitt förslag till personalplan 3 183 fasta tjänster, vartill
kommer tillfällig personal, ca 150 årsarbetskrafter. Statskontoret bör få
i uppdrag att vid blivande organisationsundersökningar se över personalbehovet
ytterligare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

I fråga om tjänstebenämningarna för personalen i den nya fögderiorganisationen
bör man sträva efter ett enhetligt system. Eftersom prefixet
»krono» har tagits i anspråk för tjänsterna inom exekutionsväsendet bör
den nuvarande benämningen kronokamrerare som används inom de kommunala
uppbördsverken inte komma i fråga. Som landskontorsutredningen
har anfört bör vidare prefixet »skatte» reserveras för tjänster inom en framtida
ny taxeringsorganisation. För min del förordar jag att tjänstebenämningen
häradsskrivare, som har vunnit hävd inom den hittillsvarande statliga
organisationen för lokal skattemyndighet, behålls i de mindre och medelstora
fögderierna som tjänstetitel för myndighetens chef. För övriga
tjänster inom den nya organisationen förordar jag att prefixet »fögderi»
utnyttjas. Härigenom kan man direkt genom tjänstebenämningen utläsa
anknytningen till fögderiorganisationen. Chef för större fögderi bör med
tillämpning av denna princip ha tjänstetiteln fögderidirektör.

På grundval av ett inom inrikesdepartementet upprättat organisationsförslag
har statens avtalsverk fört förhandlingar med statstjänstemännens
huvudorganisationer om anställnings- och arbetsvillkor m. m. både för personalen
vid häradsskrivarkontoren och för den personal som i samband
med huvudmannaskapsreformen går över från de kommunala uppbördsverken
till de motsvarande nya statliga lokala skattemyndigheterna. Förhandlingsresultatet,
som framgår av ett den 13 mars 1966, under förbehåll
om Kungl. Maj :ts godkännande, slutet avtal mellan statens avtalsverk och
vederbörande personalorganisationer, innebär bl. a. följande lönegradsplaceringar
för den i organisationsförslaget upptagna fasta personalen i fögderierna.

Chef för lokal skattemyndighet (120 tjänster):

1 fögderidirektör

2 fögderidirektörer
20 fögderidirektörer
17 häradsskrivare
71 häradsskrivare

9 häradsskrivare

Assistentpersonal m. fl. (376 tjänster) :

2 avdelningsdirektörer

3 avdelningsdirektörer

6 fögderisekreterare ....................

27 fögderisekreterare ....................

27 fögderisekreterare ...................

29 fögderiassistenter ....................

59 fögderiassistenter ....................

B 4
B 3
B 1
A 27
A 25
A 23

B 2
B 1
A 27
A 25
A 23
A 21
A 19

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

119 fögderiassistenter
104 landskanslister

A 17
A 9/15

Biträdespersonal (2 626 tjänster):

35 förste kontorsskrivare
203 kontorsskrivare
483 kansliskrivare

610 kontorister

611 kanslibiträden
684 kontorsbiträden

högst A 5

A 15
A 13
A 11
A 9
A 7

Expeditionsvaktspersonal m. fl. (61 tjänster):

54 förste expeditionsvakter

4 expeditionsvakter

1 materialförvaltare

2 expeditionsförmän

A 13
A 11
A 9
A 7

Avtalet innefattar även vissa övergångsanordningar som har till syfte att
utgöra skydd mot löneminskning för dem som går över från tjänst vid
uppbördsverk till tjänst i fögderiorganisationen, samt reglerar bl. a. frågor
om ersättning för flyttningskostnader och rätt att behålla vikariatslön under
vissa förutsättningar.

Riksdagens lönedelegation har godkänt avtalet, dock under förbehåll att
riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar som legat till grund
för avtalet.

Av de nyss angivna tjänsterna bör chefstjänsterna och övriga tjänster på
löneplan B, tjänsterna som fögderisekreterare i A 23, fögderiassistent, förste
kontorsskrivare, kontorsskrivare och kansliskrivare inrättas som ordinarie,
medan återstående tjänster inrättas som extra ordinarie. Antalet ordinarie
tjänster blir med angiven fördelning 1 080.

I den mån ordinarie tjänsteman vid uppbördsverk går över till den motsvarande
statliga organisationen men därvid inte kan beredas ordinarie
tjänst, bör han anställas som extra ordinarie tjänsteman. Kan han i den
kommunala anställningen åberopa ordinarie anställning under minst 15
år eller, om han fyllt 40 år, under minst 10 år bör han dock erhålla personlig
statlig ordinarie tjänst i lönegrad motsvarande den kommunala tjänsten.
Jag föreslår att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att vid
behov inrätta sådana ordinarie och extra ordinarie tjänster.

Kungl. Maj :t bör äga föra sådana statliga ordinarie tjänster på övergångsstat,
vilkas innehavare inte får annan likvärdig eller högre ordinarie
tjänst i samband med reformen.

Jag förordar vidare att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1966

att i likhet med vad som skett vid tidigare förstatliganden och omorganisationer
vidta de övriga övergångsanordningar som kan visa sig bli nödvändiga.

Vid en omorganisation av den omfattning det här gäller är det av praktiska
skäl nödvändigt att samtliga de i den nya personalplanen upptagna
tjänsterna kungörs till ansökan lediga.

För att erhålla kronokamrerar- eller häradsskrivartjänst gäller f. n.
vissa kompetenskrav. Oavsett om man i fortsättningen vill bibehålla särskilda
behörighetsvillkor eller inte bör man av den som skall erhålla chefstjänst
i den nya organisationen fordra — förutom arbetsledarförmåga —•
kunnighet i och erfarenhet av det specialbetonade ämnesområde det här
gäller. Samma bör också gälla för avdelningsdirektörer och fögderisekreterare.
Särskild utbildning för dessa uppgifter ges bl. a. i de kurser som
länsstyrelsernas utbildningsnämnd anordnar för landskontorens landskanslister
och som även tar sikte på häradsskrivartjänst. Det synes därför
naturligt att rekryteringen också i fortsättningen sker bland tjänstemän
med denna utbildning. För fögderiassistenttjänsterna, vilka naturligt sluter
an till och kompletterar landskanslistkarriären på landskontor, bör gälla
samma behörighetsvillkor som för denna karriär.

Vid upphördsverken finns åtskilliga tjänstemän i mellangrad som inte
uppfyller dessa behörighetsvillkor. Som nämnden uttalat bör dispens kunna
komma ifråga för dessa. Sådana frågor får övervägas av Kungl. Maj:t.

Vad härefter angår medelsbehovet för nästa budgetår har länsstyrelserna
i sina anslagsframställningar beräknat detta för den nuvarande statliga
organisationen för tiden den 1 juli—den 31 december 1966. Avlöningskostnaderna
för häradsskrivarorganisationen har därvid angetts till i runt tal
18,2 milj. kr. Denna beräkning anser jag mig kunna godta. På grundval
av den träffade förhandlingsöverenskommelsen och tillgängliga uppgifter
om personalsammansättningen vid uppbördsverken och häradsskrivarkontoren
uppskattar jag i huvudsaklig överensstämmelse med nämndens beräkningar
medelsbehovet till avlöningar i den nya fögderiorganisationen
för tiden den 1 januari—den 30 juni 1967 till 31,7 milj. kr. för personal
enligt personalplanen och till 6 milj. kr. för personal i övrigt, dvs. den
personal som måste bibehållas tills datareformen genomförs. Totalt beräknar
jag sålunda avlöningskostnaderna för nästa budgetår till 55,9 milj. kr.
Kostnaderna för den personal som skall handha de uppgifter ifråga om
administrationen av den allmänna tilläggspensioneringen som har lagts på
de lokala skattemyndigheterna kan enligt oförändrade grunder beräknas
till 11 640 000 kr. Dessa kostnader skall bestridas av allmänna pensionsfonden.
I avlöningsstaten bör därför tas upp en inkomstpost som svarar
häremot. Jag förordar därför att ett förslagsanslag av 44 260 000 kr. för
nästa budgetår anvisas till avlöningskostnader för fögderiorganisationen.

Som redan har sagts skall arbetet med administrationen av den all -

Kungl. Maj.ts proposition nr 66 år 1666

manna tilläggspensioneringen fr. o. m. den 1 januari 1907 föras över från
överståthållarämbetet till den lokala skattemyndigheten i Stockholm. Hänsyn
härtill har inte tagits vid beräkningen av anslaget överståthållarämbetet:
Avlöningar för nästa budgetår. På grund av överföringen kommer såväl
utgifterna som inkomsterna under anslaget att minska med 400 000 kr.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att vidta härav föranledda dispositioner.

Länsstyrelserna har beräknat omkostnaderna för den nuvarande häradsskrivarorganisationen
för tiden den 1 juli 1966—den 31 december 1966 till
ca 1,7 milj. kr. Jag anser mig kunna godta denna beräkning. För tiden
den 1 januari—den 30 juni 1967 har nämnden enligt viss schablon beräknat
den nya fögderiorganisationens omkostnader till 3 870 000 kr. och intäkter
i verksamheten till 50 000 kr. Vissa kostnader i samband med omorganisationen
såsom flyttningskostnader har härvid inte medräknats. Då uppbördsverkens
nuvarande omkostnader inte kan framräknas anser jag att
nämndens beräkningar av de löpande omkostnaderna får godtas. Jag föreslår
emellertid att för vissa engångsutgifter, bl. a. kompletterande inventarieanskaffningar
och flyttningskostnader m. m. i samband med omorganisationen,
beräknas ett belopp av i runt tal 500 000 kr. I omkostnadsstaten
bör även föras upp inkomst från allmänna pensionsfonden för tillläggspensioneringens
administration. Dessa inkomster kan beräknas till
1 320 000 kr. Jag förordar sålunda att ett förslagsanslag till omkostnader
för fögderiorganisationen av 4,7 milj. kr. anvisas för nästa budgetår.

Anslagen till fögderiorganisationen, som i riksstaten för innevarande budgetår
är uppförda under rubrikerna Häradsskrivarna m. fl.: Avlöningar
och Häradsskrivarna m. fl.: Omkostnader, bör fr. o. m. budgetåret 1966/67
betecknas Fögderiorganisationen: Avlöningar resp. Fögderiorganisationen:
Omkostnader.

Den föreslagna omorganisationen påverkar också medelsbehovet för
länsstyrelserna. Vissa arbetsuppgifter som överståthållarämbetet nu har
kommer att fr. o. m. den 1 januari 1967 läggas på fögderimyndigheten i
Stockholm. Vidare kommer ett antal landskanslist^ änster som finns upptagna
på länsstyrelsernas personalplan att kunna dras in. Å andra sidan
kan viss förstärkningspersonal bli nödvändig under någon tid i samband
med övergången till den nya organisationen. Det bör ankomma på Kungl.
Maj :t att ta hänsyn till dessa förhållanden vid fördelningen av anslagen för
nästa budgetår.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t föreslår riksdagen att

A. besluta att de kommunala uppbördsverken skall förstatligas
den 1 januari 1967;

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1966

B. godkänna de av mig angivna riktlinjerna för lokal
skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation;

C. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter och
vidta de åtgärder i övrigt som fordras för genomförande
av de framlagda förslagen samt meddela nödvändiga övergångsbestämmelser; D.

bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa personalförteckning
för fögderiorganisationen i överensstämmelse med de
förslag jag har redovisat;

E. godkänna följande avlöningsstat för fögderiorganisationen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1966/67:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 17 200 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................ 38 700 000

Summa kr. 55 900 000

Särskilda uppbördsmedel

Ersättning från allmänna pensionsfonden ...... 11 640 000

Nettoutgift kr. 44 260 000

F. till Fögderiorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1966/67 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 44 260 000 kr.;

G. till Fögderiorganisationen: Omkostnader för budgetåret
1966/67 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 700 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas propositionen av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ingemar Reimer

Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1666 75

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning........................................................... 3

Uppbördsverkens förstatligande.......................................... g

Nuvarande förhållanden.............................................. g

Nämnden........................................................ g

Uppbördsverkens säruppgifter...................................... 9

Uppbördsverkens personal......................................... 43

Tidpunkten för förstatligandet...................................... 15

Formerna för personalövertagandet.................................. Ig

Remissyttrandena.................................................... 43

Uppbördsverkens säruppgifter...................................... 18

Uppbördsverkens personal......................................... 21

Tidpunkten för förstatligandet...................................... 22

Formerna för personalövertagandet.................................. 22

Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter oeh organisation m. m............... 25

Datareformens inverkan på arbetsuppgifterna............................ 25

Nämnden.......................................................... 26

De framtida arbetsuppgifterna...................................... 26

Distriktsindelningen............................................... 34

Personalbehov och anslagsberäkningar............................... 38

Remissyttrandena.................................................... 45

De framtida arbetsuppgifterna...................................... 4g

Distriktsindelningen............................................... 55

Personalbehov och anslagsberäkningar............................... 57

Föredraganden........................................................ gO

Inledning.......................................................... gp

Uppbördsverkens förstatligande....................................... 60

Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation................ 64

Hemställan........................................................... 73