Knngl. Maj:ts proposition nr (it dr 1966

1

Nr 61

Knngl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 29 november
1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,
m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 29 november 1963
(nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar; 2)

förordning angående ändring i förordningen den 29 november 1963
(nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar;

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — till följd av en i november 1965 införd ny låneform
i hypoteksväsendet — höjning av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan
från 400 milj,, kr. till 900 milj. kr.

Samtidigt föreslås ändrad konstruktion av Konungariket Sveriges stadshypotekskassas
och Svenska bostadskreditkassans grundfonder. I stället för
att som nu utgöras av statsobligationer avses fonderna komma att bestå av
garantiförbindelser, som utfärdas av riksgäldsfullmäktige. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 61

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 29 november 1963 (nr 573) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 16, 17 och 20 §§ förordningen den 29 november
1963 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 §.

Som grundfond för kassan ställer
staten genom riksgäldsfullmäktige
till förfogande svenska statens tre
och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida,
till ett nominellt belopp av en och
en halv miljard kronor.

G rund fondsobligationerna fortfara
att tillhöra staten. Så långe kassans
samtliga förbindelser icke äro fullgjorda,
äger staten dock ej förfoga
över obligationerna för annat ändamål
än här sagts.

17 §.

Efter anmälan till riksgäldskontoret
må kassan taga grundfondsobligationer
i anspråk till fullgörande
av sina förbindelser, då kassan
för tillfället saknar tillgängliga medel
till detta, samt, i den ordning
som sägs i 20 §, då kassan trätt i
likvidation.

Då i annat fall än vid kassans likvidation
grundfondsobligationer tagits
i anspråk, skall kassan ersätta
staten den ränta, som staten med anledning
härav må hava utgivit, och
snarast möjligt tillföra grundfonden
obligationer svarande mot de grund- 1

1 Senaste lydelse av 16 § se 1965:140.

Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse
på en och en halv miljard kronor.

Efter anmälan till riksgäldskontoret
må kassan taga grundfonden i
anspråk till fullgörande av sina förbindelser,
då kassan för tillfället
saknar tillgängliga medel till detta,
samt, i den ordning som sägs i 20 §,
då kassan trätt i likvidation.

Då i annat fall än vid kassans likvidation
grundfonden tagits i anspråk,
skall kassan ersätta staten
den ränta, som staten med anledning
härav må ha utgivit, och snarast
möjligt återbetala vad som tagits
i anspråk.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 1900

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fondsobligationer, som tagits i anspråk.

20 §.

Om kassans--------Kungl. Maj :t.

Vid likvidation må grundfonds- Vid likvidation må grundfonden
obligationer tagas i anspråk endast tagas i anspråk endast i den mån ani
den mån annan tillgång saknas, nan tillgång saknas, som svarar för
som svarar för kassans förbindelser, kassans förbindelser.

Vad som —• -— —---av föreningarna.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 29 november 1963 (nr 575) om
Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

Härigenom förordnas, att 16, 17 och 20 §§ förordningen den 29 november
1963 om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 §.

Som grundfond för kassan ställer
staten genom riksgäldsfullmäktige
till förfogande svenska statens fyra
och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida,
till ett nominellt belopp av fyra
hundra miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara
att tillhöra staten. Så länge kassans
samtliga förbindelser icke är o fullgjorda,
äger staten dock ej förfoga
över obligationerna för annat ändamål
än här sagts.

Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse
på nio hundra miljoner kronor.

1 Senaste lydelse av 16 § se 1965:141.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 61

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Efter anmälan, till riksgäldskontoret
må kassan taga grundfondsobligationer
i anspråk till fullgörande
av sina förbindelser, då kassan
för tillfället saknar tillgängliga medel
till detta, samt, i den ordning
som sägs i 20 §, då kassan trätt i likvidation.

Då i annat fall än vid kassans likvidation
grnndfondsobligationer tagits
i anspråk, skall kassan ersätta
staten den ränta, som staten med anledning
härav må hava utgivit, och
snarast möjligt tillföra grundfonden
obligationer svarande mot de grundfondsobligationer,
som tagits i anspråk.

Efter anmälan till riksgäldskontor
må kassan taga grundfonden i
anspråk till fullgörande av sina förbindelser,
då kassan för tillfället
saknar tillgängliga medel till detta,
samt, i den ordning som sägs i 20 §,
då kassan trätt i likvidation.

Då i annat fall än vid kassans likvidation
grundfonden tagits i anspråk,
skall kassan ersätta staten
den ränta, som staten med anledning
härav må ha utgivit, och snarast
möjligt återbetala vad som tagits
i anspråk.

20 §.

Om kassans —---—---Kungl. Maj :t.

Vid likvidation må grundfonds- Vid likvidation må grundfonden
obligationer tagas i anspråk endast tagas i anspråk endast i den mån ani
den mån annan tillgång saknas, nan tillgång saknas, som svarar för
som svarar för kassans förbindelser, kassans förbindelser.

Vad som------— —- av föreningarna.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Mnj:ls proposition nr (il är 1966

;>

Utdrag an protokollet över finansärenden, hället inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om höjning av grundfonden
för Svenska bostadskreditkassan, m. m., och anför.

Inledning

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan
har till uppgift att finansiera stadshypoteks- resp. bostadskreditföreningarnas
utlåning. Finansieringen sker genom obligationsupplåning. Storleken
av denna upplåning bestäms av storleken på de grundfonder som staten
ställer till kassornas förfogande. Upplåningen får inom var och en av
kassorna inte överstiga ett belopp, som motsvarar tio gånger grundfondens
belopp. F. n. har stadshypotekskassan en grundfond om 1,5 miljard kr.
och bostadskreditkassan en grundfond om 400 milj. kr.

Grundfonderna består f. n. av statsobligationer, som tillhandahålls genom
riksgäldsfullmäktiges försorg.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan
har i gemensam skrivelse den 31 januari 1966 till Kungl. Maj :t hemställt
att förslag om höjning av bostadskreditkassans grundfond till 900
milj. kr. föreläggs riksdagen.

I skrivelsen framläggs också förslag till ändring av grundfondernas konstruktion.
Grundfonderna anses böra utgöras av statliga garantiförbindelser
i stället för av statsobligationer.

Över kassornas framställning har efter remiss yttranden avgetts av bankinspektionen
samt av riksbanksfullmäktige och riksgäldsfullmäktige.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1966

Gällande ordning

Bestämmelserna för stadshypotekskassan finns i förordningen den 29
november 1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar (SF). Bestämmelserna för bostadskreditkassan
lämnas i förordningen den 29 november 1963 (nr 575) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar (BF). Reglerna i SF och BF
stämmer i stora delar helt överens.

Huvudbestämmelserna om grundfond finns i 16 § SF och 16 § BF (ändrade
senast genom SFS 1965: 140 resp. 141). De båda paragraferna har samma
lydelse utom i vad de anger grundfondsbeloppens storlek samt arten av
de obligationer vilka utgör resp. grundfond. Enligt 16 § första stycket SF
ställer staten genom riksgäldsfullmäktige till stadshypotekskassans förfogande
som grundfond svenska statens 3 1/2 % obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 1,5 miljard kr. För bostadskreditkassan
utgörs grundfonden, enligt 16 § första stycket BF, av
svenska statens 4 1/2 % obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida,
till ett nominellt belopp av 400 milj. kr. I andra stycket av resp. paragraf
föreskrivs att grundfondsobligationerna fortfar att tillhöra staten men att
staten inte har rätt att förfoga över obligationerna för annat ändamål, så
länge kassans samtliga förbindelser inte är fullgjorda.

Grundfonderna bildar det yttersta underlaget för kassornas verksamhet
i det att de utgör beräkningsunderlag vid bestämmande av upplåningsmaximum.
Sammanlagda beloppet av resp. kassas utelöpande obligationer
får inte uppgå till mera än tio gånger grundfondens belopp (8 § första stycket
SF och 8 § första stycket BF).

Kassorna kan, efter anmälan till riksgäldskontoret, ta grundfondsobligationer
i anspråk till fullgörande av sina förbindelser, när kassorna tillfälligtvis
saknar tillgängliga medel till detta. Vidare kan grundfondsobligationer
tas i anspråk vid kassas likvidation (17 § första stycket SF och 17 § första
stycket BF). Tas grundfondsobligationer i anspråk i annat fall än vid likvidation
skall kassan ersätta staten den ränta, som staten kan ha utgett med
anledning därav, och snarast möjligt tillföra grundfonden obligationer som
svarar mot de ianspråktagna grundfondsobligationerna (17 § andra stycket
SF och 17 § andra stycket BF). Vid likvidation får grundfondsobligationer
tas i anspråk endast i den mån det saknas andra tillgångar som svarar för
kassans förbindelser (20 § andra stycket SF och 20 § andra stycket BF).

Nedgår stadshypotekskassans grundfond genom förluster, som uppkommit
på kassans rörelse i dess helhet, med 15 milj. kr., får kassan inte ta
upp nytt lån om inte Kungl. Maj :t lämnar tillstånd till det. Nedgår grundfonden
av nämnda anledning med 25 milj., kr. får nytt lån inte tas upp
med mindre riksdagen på framställning av Kungl. Maj :t medger detta (8 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1960 7

andra stycket SF). Motsvarande föreskrifter gäller för bostadskreditkassan
om denna kassas grundfond skulle nedgå med 2 milj. kr. resp. 5 milj. kr.
(8 § andra stycket BF). Om grundfonderna tas i anspråk för täckande
av förluster skall resp. kassa anmäla detta hos Kungl. Maj :t (8 § tredje
stycket SF och 8 § tredje stycket BF).

Kassornas framställning och remissyttrandena

Kassorna erinrar om att frågan om grundfondernas storlek senast prö-i
vats av 1965 års riksdag (prop. 1965: 89, B:oU 34, rskr 287, SFS 1965: 140
och 141). I den framställning från kassorna som låg till grund för detta
riksdagsbeslut framhöll kassorna bl. a. att nettoutlåningen uppgått till betydande
belopp under den senast förflutna femårsperioden. För stadshypotekskassan
hade beloppen varierat mellan lägst 502 milj. kr. och högst 1 141
milj. kr. Motsvarande siffror för bostadskreditkassan hade varit 143 milj.
kr. och 348 milj. kr. Kassorna uttalade vidare att det från skilda synpunkter
syntes önskvärt att frågan om grundfondernas storlek inte behövde prövas
med alltför korta mellanrum. Den relativt betydande fondökning som beslutades
förra året — för stadshypotekskassan en ökning från 1 till 1,5
miljard kr., för bostadskreditkassan en ökning från 250 milj. kr. till 400
milj. kr. — skulle också, heter det nu i kassornas framställning, ha inrymt
erforderliga upplåningsmöjligheter under ett antal år framåt, om förutsättningarna
för kassornas verksamhet förblivit oförändrade. Mot slutet av
år 1965 inträffade emellertid en förändring, som inte kunde förutses när
frågan om grundfondernas storlek senast prövades. Kassorna syftar därvid
på följande förhållande.

De författningsbestämmelser, som reglerar stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas
verksamhet, bygger på den principen att stadshypoteksinstitutionen
skall utlämna primärlån upp till högst 60 % av ett belåningsobjekts
uppskattningsvärde medan bostadskreditinstitutionen skall tillhandahålla
sekundärlån upp till högst 75 % av nämnda värde. Storleken av
grundfonderna har, påpekar kassorna, hittills avvägts med hänsyn till denna
fördelning av låneverksamheten, som inneburit att stadshypoteksinstitutionen
haft att svara för huvudparten. Efter initiativ av riksbanken infördes
emellertid under november förra året en ny låneform för bostadsbyggandet,
nämligen ett enhetligt amorteringslån från botten och upp till det förutvarande
sekundärlånets övre gräns. Eftersom stadshypoteksinstitutionens
övre belåningsgräns inte får överstiga 60 % av uppskattningsvärdet,
måste utlåningsverksamheten i den nya formen ske helt genom bostadskreditinstitutionen,
som är oförhindrad att utlämna även primärlån. Kassorna
finner anledning anta att den nya utlåningsformen kommer att tillämpas
åtminstone tills vidare. Kassornas obligationsupplåning sägs därmed kunna

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1966

väntas bli koncentrerad till bostadskreditkassan. Den lämpliga storleken av
denna kassas grundfond måste därför bedömas från andra utgångspunkter
än som var fallet våren 1965, heter det i framställningen.

Kassorna redovisar härjämte visst siffermaterial till belysning av bostadskreditkassans
möjligheter att på grundval av den nuvarande grundfonden
möta väntade låneanspråk. Det uppges först att kassans outnyttjade
upplåningsrätt den 31 december 1965 uppgick till 1 607 838 000 kr.
Härefter lämnas redogörelse för utvecklingen av stadshypoteks- och bostadskreditkassornas
obligationsskuld och låneverksamhet enligt följande uppställningar.

Nettobelopp utelöpande obligationer i milj. kr.

31/12 Stadshypotekskassan Bostadskreditkassan Summa

1955 .............................. 2 933 515 3 448

1956 .............................. 3 268 586 3 854

1957 .............................. 3 847 731 4 578

1958 .............................. 4 342 880 5 222

1959 .............................. 4 894 999 5 893

1960 .............................. 5 493 1 142 6 635

1961 .............................. 6 137 1 289 7 426

1962 .............................. 7 089 1 628 8 717

1963 .............................. 7 656 1 809 9 465

1964 .............................. 8 879 2 122 11 001

1965 .............................. 9 753* 1 2 392= 12 145

1 Inklusive ett belopp av 94 425 000 kr. avseende försålda men vid årsskiftet icke likviderade
obligationer.

2 Inklusive ett belopp av 48 340 000 kr. avseende försålda men vid årsskiftet icke likviderade
obligationer.

Nettoökning av utestående hypotekslån i milj. kr.

år Stadshypotekskassan Bostadskreditkassan Summa

1955 ............................ 360 75 435

1956 ............................ 337 74 411

1957 ............................ 583 147 730

1958 ............................ 506 155 661

1959 ............................ 561 121 682

1960 ............................ 605 143 748

1961 ............................ 608 145 753

1962 ............................ 1 057 348 1 405

1963 ............................ 502 189 691

1964 ............................ 1 141 290 1 431

1965 ............................ 990 265 1 255

Av den uppställning som visar nettoökningen av utestående hypotekslån
framgår, säger kassorna, att nettoökningen under den senaste femårsperioden
för kassorna sammanlagt varierat mellan lägst 691 milj. kr. och högst

1 431 milj. kr.

Kassorna framhåller att det givetvis inte är möjligt att med någon större

y

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1666

grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om låneverksamhetens omfattning
under den närmaste framtiden. Det påpekas emellertid att bostadskreditkassans
nuvarande upplåningsmarginal av 1 607 milj. kr. inte ens når upp till
beloppet av den balans av redan beviljade låneansökningar som kassorna
ännu inte kunnat effektuera till följd av läget på kapitalmarknaden. Med
hänsyn härtill och med beaktande av omfattningen av det planerade bostadsbyggandet
synes bostadskreditkassan böra vara beredd att tills vidare
möta låneanspråk av minst samma omfattning, som under de senaste åren
riktats mot båda kassorna tillsammans. Bostadskreditkassans upplåningsmarginal
kan därvid visa sig otillräcklig för att medge erforderlig rörelsefrihet
under de cirka fem kvartal som skulle återstå om prövning av frågan
om en ökning av bostadskreditkassans grundfond skulle anstå till 1967 års
riksdag, framhåller kassorna.

Höjningen av grundfonden bör enligt kassorna ge bostadskreditkassan
samma upplåningsmöjligheter som kassorna tillsammans erhöll genom 1965
års riksdagsbeslut. Höjningsbeloppet sägs således inte böra understiga 500
milj. kr. Kassorna anför dessutom.

Kassorna har i tidigare framställningar om fondökningen framhållit att
de är väl medvetna om kraven på en stram kreditpolitik men har samtidigt
ansett sig böra understryka att ifrågavarande låneanspråk i främsta rummet
är beroende av omfattningen av det bostadsbyggande, som statsmakterna
efter prövning ur bostadspolitiska utgångspunkter finner vara av den
angelägenhetsgrad att det bör ges utrymme i investeringsplanerna. I de tidigare
framställningarna har kassorna vidare framhållit att en grundfondshöjning
endast skapar formella förutsättningar för en ökad obligationsutgivning
och sålunda inte i och för sig bereder möjligheter till en ökad kreditgivning.
Kreditgivningens omfattning och inriktning är beroende av andra
faktorer. Slutligen har kassorna, som redan i det föregående nämnts, understrukit
önskvärdheten av att frågan om storleken av grundfonderna inte
skulle behöva prövas med alltför korta mellanrum. Kassorna anser att dessa
uttalanden äger tillämpning även beträffande den nu aktuella höjningen.

Kassorna övergår härefter till att behandla frågan om grundfondernas
konstruktion. Kassorna erinrar i detta sammanhang om riksgäldskontorets
remissyttrande i anledning av kassornas senaste framställning om grundfondshöjning.
Remissyttrandet återgavs i prop. 1965: 89 (s. 7). Fullmäktige
framhöll att den omständigheten att grundfonderna utgjordes av obligationer
till visst nominellt belopp och löpande med fastställd ränta innehar
att det faktiska värdet av grundfonderna varierade allt efter ändringar i
ränteläget på den långa obligationsmarknaden. Om man ville undvika en
sådan konsekvens av bestämmelsernas nuvarande utformning borde man
lämpligen välja att — vilket tidigare skett beträffande garantifonderna i
lantbruksnäringarnas primär- och sekundärkreditaktiebolag och som av
fullmäktige tillstyrkts även beträffande skeppshypotekskassans garantifond
— låta grundfonderna i stället för obligationer utgöras av garantiförbindelser,
utfärdade av fullmäktige på resp. grundfondsbelopp.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1966

Enligt kassornas mening synes skäl föreligga att nu ändra konstruktionen
av kassornas grundfonder i enlighet med riksgäldsfullmäktiges
förslag. Bestämmelserna torde därvid kunna utformas i huvudsak efter
mönster av bestämmelserna för Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens
sekundärlånekassa i motsvarande hänseende (se SFS 1965: 139),
heter det slutligen i kassornas framställning.

Kassorna har på grundval av de i framställningen framförda synpunkterna
upprättat ett förslag till ändrad lydelse av 16, 17 och 20 §§ SF samt 16,
17 och 20 §§ BF.

Remissinstanserna har lämnat kassornas framställning utan erinran.

Departementschefen

Stadshypotekskassans och bostadskreditkassans grundfonder, som bl. a.
bildar underlag för beräkning av kassornas rätt till obligationsupplåning
och därmed för kassornas möjlighet till utlåning, höjdes senast förra våren.
Kassorna uttryckte i den framställning, som föranledde denna höjning,
bl. a. önskvärdheten av att frågan om grundfondernas storlek inte skulle
behöva prövas med alltför korta mellanrum. Orsaken till att kassorna
ånyo, efter så kort tid, gjort framställning om grundfondshöjning är emellertid
att kassorna efter initiativ av riksbanken så sent som i höstas introducerade
en ny låneform för bostadsbyggandet. Sålunda har man konstruerat
ett enhetligt amorteringslån, som lämnas mot säkerhet från botten
och upp till det förutvarande sekundärlånets övre gräns. Med hänsyn
till de utlåningsbestämmelser som f. n. gäller för stadshypoteks- resp. bostadskreditinstitutionerna
måste det nya lånet helt administreras inom
bostadskreditinstitutionen. Härav följer att motsvarande upplåning måste
ske av bostadskreditkassan.

Som kassorna framhåller är det givetvis inte möjligt att med någon
större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om låneutveeklingen under
den närmaste framtiden. Kassorna har på grundval av en sammanställning
av material från sin verksamhet visat att nettoökningen under den
senaste femårsperioden för kassorna sammanlagt varierat mellan lägst
691 milj. kr. (år 1963) och högst 1 431 milj. kr. (år 1964). Kassorna påpekar
vidare att bostadskreditkassans nuvarande upplåningsmarginal,
1 607 milj. kr., inte ens når upp till beloppet av de balanser av inneliggande
beviljade låneansökningar som kassorna ännu inte kunnat effektuera till
följd av läget på kapitalmarknaden. Det synes sålunda finnas risk för att
bostadskreditkassans upplåningsmarginal inte räcker till för att medge
erforderlig rörelsefrihet under de cirka fem kvartal som skulle återstå ifall
frågan om höjning av bostadskreditkassans grundfond skulle anstå till

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 är 1966

1967 års riksdag. Jag finner därför i likhet med kassorna att bostadskreditkassans
grundfond redan nu bör höjas som en beredskapsåtgärd.
Höjningen bör ske med 500 milj. kr., således från nuvarande 400 milj. kr.
till 900 milj. kr. Mot en sådan höjning har heller ingen invändning rests
från remissinstansernas sida. Den föreslagna höjningen kräver ändring
av 16 § BF.

I sammanhanget är det värt att påpeka att grundfondshöjningen endast
innebär formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska
upplåningen måste liksom hittills följa de normer som förestavas av den
allmänna kreditpolitiken.

Kassorna har också tagit upp frågan om en ändring av grundfondernas
konstruktion. I detta hänseende föreligger som nämnts i det föregående
ett tidigare initiativ av riksgäldsfullmäktige. Som fullmäktige påvisat innebär
den nuvarande ordningen med grundfonderna bestående av räntebärande
obligationer att grundfondernas reella värde varierar i förhållande
till ändringarna i ränteläget på marknaden för långfristiga obligationer.
Kassornas förslag, som anknyter till den lösning som föreslagits av
riksgäldsfullmäktige, innebär att grundfonderna skall utgöras av garantiförbindelser,
vilka utfärdas av riksgäldsfullmäktige och ställs till förfogande
av staten. En sådan konstruktion av motsvarande fond kan man
återfinna i förordningen den 26 maj 1965 (nr 139) om Svenska skeppshypotekskassan
och Skeppsfartens sekundärlånekassa. Jag ansluter mig
helt till kassornas förslag i denna del och förordar således en härav betingad
ändring i 16 § SF och 16 § BF.

Genomförs den nu föreslagna ändringen krävs vissa konsekvensändringar
i såväl SF som BF. Ändringarna är av teknisk natur och är en
följd av den utformning bestämmelserna f. n. har i fråga om sättet för
grundfondernas ianspråktagande. Någon saklig ändring härutöver i reglerna
om ianspråktagande är inte avsedd. Konsekvensändringarna berör 17 och
20 §§ i resp. SF och BF.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 29 november 1963
(nr 573) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar; 2)

förordning angående ändring i förordningen den 29 november 1963
(nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar; -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1966

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda garantiförbindelser
på sammanlagt högst 2 400 milj. kr. att ingå i kassornas
grundfonder i stället för svenska statens tre och en halv procent obligationer
till ett nominellt belopp av 1 500 milj. kr. och svenska statens fyra
och en halv procent obligationer till ett nominellt belopp av 400 milj. kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Josephson

MARCUS BOKTR. STHLM 1466 660246