Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning av
socionomer och gymnastiklärare m.m.; given Stockholms
slott den 25 februari 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. inrättande av en socialhögskola och en gymnastik-
och idrottshögskola i Örebro.

Vad gäller socionomutbildningen förordas i propositionen — med hänsyn till
den betydande brist som råder på personal med socionomexamen — att intagningskapaciteten
ökas utöver planerad utbyggnad av de befintliga socialhögskolorna
genom inrättande av en ny högskola. Förslaget baseras på ett av 1965 års
utredning om socialhögskola i Örebro framlagt betänkande. Den nya högskolan
avses inleda sin verksamhet vårterminen 1967 med en intagning av 60 elever,
varefter utbyggnad beräknas ske successivt intill dess en årlig intagning av 180
elever uppnåtts. Verksamheten vid örebrohögskolan föreslås bli organiserad på
samma sätt som vid övriga socialhögskolor. För budgetåret 1966/67 begärs för
den nya högskolan anslag till avlöningar med 218 000 kr. och till omkostnader
med 102 000 kr.

I fråga om gymnastiklärarutbildning m. m. föreslås på grundval av ett betänkande
avgett av gymnastik- och idrottslärarutredningen, att en andra gymnastik-
och idrottshögskola upprättas i Örebro den 1 juli 1966. Den årliga intagningskapaciteten
förutsätts bli 75 platser under uppbyggnadsskedet, då verksamheten
avses förlagd till provisoriska lokaler. Beträffande gymnastiska centralinstitutet
föreslås att namnet ändras till gymnastik- och idrottshögskolan i
Stockholm. Vidare framläggs förslag om inrättande av en idrottslärarlinje vid
sistnämnda högskola. Slutligen föreslås att det för de båda gymnastik- och
idrottshögskolorna skall finnas en gemensam styrelse. För budgetåret 1966/67
begärs vid dessa båda högskolor anslag till avlöningar med 2 094 000 kr., till omkostnader
med 424 000 kr. och till materiel, böcker m. m. med 251 000 kr. eller
med sammanlagt 2 769 000 kr., vilket jämfört med kostnaderna för gymnastiska
centralinstitutet innevarande budgetår innebär en kostnadsökning för statsverket
med 882 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 åt 1966

IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25
februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökad utbildning
av socionomer och gymnastiklärare m. m. och anför.

I statsverkspropositionen (bil. 10 s. 617) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1966/67
beräkna

a) till Gymnastiska centralinstitutet: Avlöningar ett förslagsanslag av
2 075 000 kr.

b) till Gymnastiska centralinstitutet: Omkostnader ett förslagsanslag av
411000 kr.

c) till Gymtiästiska centralinstitutet: Materiél, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 253 000 kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 är 1966

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 23 april 1965
tre sakkunniga för att utreda frågan om ökad utbildning av socionomer. De
sakkunniga som antog benämningen 1965 års utredning om socialhögskola i Örebro
(ledamöter överdirektören Jonas Orring, ordf., landstingsdirektören Gothard
Nilsson och rektorn Lars Sköld; direktiv se 1966 års riksdagsberättelse s. 249)
har den 16 november 1965 framlagt betänkandet »ökad socionomutbildning»
(stencil E 1965:4). Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av
statskontoret, riksrevisionsverket, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån,
kriminalvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet efter
hörande av berörda universitets- och högskolemyndigheter, samarbetsnämnden
för socialhögskolorna efter hörande av styrelserna för socialhögskolorna, styrelsen
för regional teknisk magisterutbildning, direktionen över gymnastiska centralinstitutet,
länsstyrelsen i Örebro län efter hörande av Örebro stad, riksbibliotekarien,
samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för
universitet och högskolor (LUP-nämnden), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) efter hörande av Sveriges Läkarförbund, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Sveriges socionomförbund, Svensk
kuratorsförening, Skolkuratorernas förening, Sveriges förenade studentkårer
(SFS), Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Centralförbundet för socialt arbete samt Örebro läns landstingskommuns
förvaltningsutskott. Härjämte har Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
inkommit med en skrift i hithörande spörsmål.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag vidare den 23 april 1965
fem sakkunniga för att utreda frågan om ökad utbildning av gymnastikdirektörer
m. m. De sakkunniga som antog benämningen gymnastik- och idrottslärarutredningen
(ledamöter riksdagsmannen Henry Allard, ordf., rektorn Paul Högberg,
konsulenten Per Lindbo, idrottsdirektören Bengt Schelin och direktören
Halvar Sehlin; direktiv se 1966 års riksdagsberättelse s. 252) har den 23 november
1965 framlagt betänkandet »Gymnastik- och idrottshögskola i Örebro man.»
(stencil E 1965:7). Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgetts av
statskontoret, riksrevisionsverket, överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statistiska
centralbyrån, skolöverstyrelen, universitetskanslersämbetet efter hörande
av berörda universitets- och högskolemyndigheter, samarbetsnämnden för
socialhögskolorna efter hörande av styrelsen för socialhögskolan i Stockholm,
länsskolnämnden i Örebro län, styrelsen för regional teknisk magisterutbildning,
direktionen över gymnastiska centralinstitutet, länsstyrelsen i Örebro län efter

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

hörande av Örebro stad, riksbibliotekarien, 1962 års ungdomsutredning, SACO,
TCO, LO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges socionomförbund, SFS,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Skid- och friluftsfrämjandet, Örebro läns landstingskommuns förvaltningsutskott
samt Sveriges riksidrottsförbund.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i vanlig ordning avgett
anslagsframställning för verksamheten vid institutet under budgetåret 1966/67.

I det följande tar jag först upp frågan om ökad socionomutbildning. Därefter
behandlar jag frågorna om dels ökad gymnastiklärarutbildning, dels idrottslärarutbildning.
Slutligen berör jag vissa gemensamma organisatoriska spörsmål
m. m. samt anslagsberäkningar för budgetåret 1966/67. På vissa punkter redovisas
för sammanhangets skull förslag, som inte kräver beslut av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

2. Utbildning av socionomer

2.1. Nuläget

I vårt land finns f. n. fyra socialhögskolor, som samtliga leder sitt ursprung
till socialinstitut, startade med stöd av kommunala bidrag och organiserade som
fristående stiftelser — i Stockholm år 1921, i Göteborg år 1944, i Lund år 1947
och i Umeå år 1962. Genom statsmakternas beslut (prop. 1963: 79, SU 110, rskr
237) förstatligades instituten den 1 juli 1963. Följande år ombildades instituten
till socialhögskolor i samband med att socionomutbildningen fick en ny uppläggning
(prop. 1964: 48, SU 71, rskr 190). Utbildningen, som redan från början
varit av högskolekaraktär, har inriktats på att förse framför allt kommunerna
med personal inom socialvård, kameral verksamhet och allmän administration.
Även statliga organ, särskilt inom socialvården, samt enskilda organisationer och
företag rekryterar sedan länge personal med socionomutbildning.

Intagningskapaciteten till socionomutbildning har under senare år ökat i
snabb takt. Läsåret 1962/63 intogs totalt 380 studerande, läsåret 1963/64 ca
480, läsåret 1964/65 ca 540 samt läsåret 1965/66 ca 600 studerande. Enligt förslag
till årets riksdag (prop. 1966:1 bil. 10 s. 499) avses intagningskapaciteten
vid socialhögskolorna läsåret 1966/67 bli 660 platser, varav 210 i Stockholm,
150 i Göteborg, 150 i Lund och 150 i Umeå. I den nyssnämnda prop. 1964: 48
framhöll jag, att en intagningskapacitet av ca 750 platser borde läggas till grund
för planeringen av nya lokaler för ifrågavarande högskolor.

Socionomutbildningen omfattar numera — i överensstämmelse med statsmakternas
beslut år 1964 — sammanlagt 3 1/2 år, vilken utbildningstid är uppdelad
på en ettårig grundkurs i samhällsvetenskapliga ämnen, tre terminers studier i
yrkesinriktade examensämnen samt en ettårig studiepraktik. Examensstudierna
bedrivs alternativt inom social linje, förvaltningslinje eller teoretisk linje.

Socialhögskolorna är var för sig fristående utbildningsanstalter, vars organisation
och verksamhet regleras genom stadgan den 29 juni 1964 (nr 538) för socialhögskolorna
(ändrad 1965:372 och 1965:901). Högskolorna, som står under ledning
av var sin styrelse samt lärarråd och rektor, lyder direkt under Kungl.
Maj:t. Genom en särskild samarbetsnämnd samordnas högskolornas verksamhet
i viss utsträckning. Vid socialhögskolorna finns anställda bl. a. universitetslektorer
i teoretiska ämnen, lektorer i praktiska ämnen samt konsulenter för praktikförmedling
m. m.

2.2. Utredningens förslag om ökad socionoinutbildning

Utredningen redogör i sitt betänkande inledningsvis (s. 13—86) för reformverksamheten
på socionomutbildningens område samt för socionomernas nuva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

rande utbildnings- och arbetsmarknadsförhållanden m. m. I anslutning härtill
framläggs (s. 87—123) förslag om en femte socialhögskola, förlagd till Örebro,
samt om organisationen av där befintlig och planerad högre utbildning. Därefter
berör utredningen (s. 124—175) bl. a. möjligheterna att bättre anpassa
socionomutbildningens innehåll till arbetsmarknadens krav. I betänkandet tas
härjämte upp (s. 176—193) vissa särskilda utbildningsfrågor, bl. a. rörande tekniska
hjälpmedel i undervisningen. Slutligen redovisar utredningen (s. 194^232)
i anslutning till förslaget om en socialhögskola i Örebro vissa synpunkter och
beräkningar i fråga om behovet av bl. a. lärare och annan personal, biblioteksresurser
och undervisningslokaler samt drift- och investeringsanslag. I det följande
kommer jag att närmare beröra betänkandet endast i de delar som hänför
sig till förslaget om en femte socialhögskola. I övrigt tillåter jag mig att hänvisa
till handlingarna i ärendet.

2.2.1. Utgångspunkter

I direktiven till utredningen anförde jag bl.a., att bristen på
personal för administrativ och kameral samt kurativ och annan social verksamhet
under senare ar accentuerats. Av denna anledning borde intagningskapaciteten
till socionomutbildning ökas utöver vad som förutsattes i prop. 1964: 48.
Då lokalproblemen vid de nuvarande läroanstalterna syntes hindra ytterligare
intagningsökningar av nämnvärd omfattning förordade jag, att den tidigare
framförda tanken att inrätta en femte socialhögskola skulle prövas mera ingående.
Utredningen borde, enligt vad jag uttalade, undersöka förutsättningarna
för att åstadkomma den erforderliga kapacitetsökningen genom anordnande av
socionomutbildning vid en ny socialhögskola av samma storlek som de befintliga
i Göteborg och Lund, dvs. med en årlig intagningskapacitet av ca 150 platser.
Av de tre linjer som förekommer vid socialhögskolorna — social linje, teoretisk
linje och förvaltningslinje — borde de båda förstnämnda anordnas vid den nya
högskolan. För att skolväsendets växande behov av personal för elevvårdande
uppgifter skall kunna tillgodoses borde de sakkunniga undersöka möjligheterna
att inom socialhögskolan få till stånd en utbildningsgång lämplig för blivande
skolkuratorer.

Vidare förutsatte jag, att de sakkunniga i vissa frågor skulle bedriva sitt arbete
gemensamt med de samtidigt tillkallade sakkunniga för utredning rörande ökad
utbildning av gymnastikdirektörer m.m. Till dessa frågor hörde bl. a. utbildningens
förläggning samt möjligheterna till sambruk av lokaler och lärarkrafter.
De sakkunniga borde överväga lokalisering till en ort i Mellansverige utanför
de nuvarande universitets- och högskolestäderna — i första hand Örebro.

Som bakgrund till sina förslag redovisar och kommenterar utredningen visst
statistiskt material rörande socionomernas utbildnings- och arbetsmarknadsförhållanden.
Därvid berörs bl. a. frågan om elev -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

underlaget vid de befintliga socialhögskolorna. Medan år 1950 varannan sökande
kunde beredas plats, kunde — enligt tillgängliga uppgifter — år 19G5 av sammanlagt
1 940 sökande antagas endast 640, dvs. ungefär var tredje sökande.
Denna utveckling ter sig enligt utredningen anmärkningsvärd och beklaglig mot
bakgrunden av en samtidigt ökande efterfrågan pa socionomer. De sökande som
avvisats från socialhögskolorna har också — i varje fall under de senaste åren —
till övervägande del utgjorts av sådana som varit behöriga att vinna inträde.
Från allmänt utbildningspolitiska synpunkter kan det enligt utredningen inte
anses vara rationellt att utestänga ett sa stort antal utbildningssökande från en
målinriktad utbildning. Olägenheterna härav framträder än starkare genom att
åtskilliga studenter, som avvisas från en eftersträvad socionomutbildning, i stället
utan hinder övergår till universitetens allmänna, icke målinriktade akademiska
utbildning inom det samhällsvetenskapliga området.

Enligt vad utredningen understryker har den sociala linjens dominans alltmer
betonats; numera finns på denna linje mer än 75 % av antalet studerande. Förvaltningslinjens
andel har samtidigt sjunkit och motsvarar i dag inte fullt 20 %
av elevantalet. Elevkåren består till mer än 60 % av kvinnliga studerande, något
som enligt utredningen torde komma att paverka graden av yrkesverksamhet
bland de examinerade. Vidare har, framhåller utredningen, en förskjutning mot
lägre genomsnittsålder bland de studerande, framför allt pa social linje, kunnat
iakttagas.

I detta sammanhang pekar utredningen på den låga examinationen vid socialhögskolorna
under perioden 1956—1963, som inneburit att inte fler än i runt tal
200 studerande per år avlagt examen. Examinationen vid de fyra högskolorna
ökade betydligt under åren 1964 och 1965. Enligt tillgängliga uppgifter omfattade
examinationen sistnämnda år sammanlagt 305 socionomer, varav 246 vid
social linje, 41 vid förvaltningslinje och 18 vid teoretisk linje. Den ökning av
examinationen som kan väntas från år 1967 är enligt utredningens uppfattning
inte tillräcklig för att svara mot det växande behovet av socionomer.

Efterfrågan på socionomer, särskilt sådana med examen från social linje, har
enligt utredningen ökat väsentligt från början av 1960-talet. Då tillgången på
personer med socionomutbildning varit otillräcklig, har inom flera typiska socionomyrken
en betydande del av personalen måst rekryteras från andra utbildningsvägar
eller utbildats på arbetsplatsen.

Enligt beräkningar av samarbetsnämnden för socialhögskolorna uppgår antalet
yrkesverksamma socionomer f. n. till ca 3 500. Av dessa har ungefär 1 800 sociala
arbetsuppgifter inom socialvård, anstaltsvård, sjukvård och personaladministration,
medan drygt 1 300 har administrativa och kamerala uppgifter inom kommunal
och i viss begränsad utsträckning statlig förvaltning. Ett par hundra
socionomer beräknas vara anställda inom fackliga och ideella organisationer
samt inom pressen.

Samtliga under åren 1960—1964 publicerade undersökningar rörande arbetsmarknadsläget
i här aktuellt hänseende har enligt utredningen redovisat brist

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

på examinerade socionomer från såväl sociala linjen som förvaltningslinjen; bristen
har i flertalet enkäter betecknats som utpräglad.

Utredningen erinrar därefter om att socialstyrelsen i mars 1965 framlagt en
prognos för tiden 1964—1969 över personalutvecklingen inom vad styrelsen betecknar
som den sociala administrationen, nämligen socialstyrelsen, konsulentorganisationen
och kommunernas socialvård. I fråga om den statliga sociala administrationen
— socialstyrelsen och konsulentorganisationen — räknar styrelsen
med en ökning av personalbeståndet från ca 280 år 1964 till ca 370 år 1970.
Beträffande personalutvecklingen inom den kommunala socialvården — socialnämnder,
barnavårdsnämnder och nykterhetsnämnder — utgår styrelsen på
grundval av eu kommunenkät från en ökning av socialt utbildad personal på
chefs- och assistentbefattningar med ca 780 personer under perioden; däri inräknas
även personer med akademisk examen eller med examen från Svenska diakonanstaltens
(det s. k. Sköndalsinstitutets) sociala linje. Av de förvärvsarbetande
socionomerna beräknas ca 60 % vara i kommunernas tjänst, därav 45 %
mom den sociala administrationen. Med tillämpning av dessa proportioner på
en antagen examination av 2 000 socionomer under tiden 1964—1969 skulle den
sociala administrationen inom kommunerna under samma period tillföras 612
socionomer. Socialstyrelsen beräknar vidare, att 115 personer med social examen
från Sköndalsinstitutet kommer att träda i kommunernas tjänst på det sociala
verksamhetsområdet under den angivna perioden. Totalt skulle sålunda den
sociala administrationen erhålla ett tillskott av ca 730 socialt utbildade personer.
Socialstyrelsen reserverar sig i vissa avseenden mot de bedömningsgrunder
som den nyssnämnda kommunenkäten vilar på men räknar med att efterfrågan
på socialt administrativ personal inom kommunerna skall bli ungefär så
stor som enkäten utvisar. En sådan utveckling skulle enligt styrelsen kräva ett
årligt tillskott av ca 155 chefer och assistenter under perioden 1964—1969. Med
hänsyn till den del av dessa befattningar, som kommunerna kan väntas besätta
med socionomer, räknar styrelsen med ett årligt behov av ca 130 socionomer
inklusive de från Sköndalsinstitutet examinerade. Enligt socialstyrelsen innebär
prognosen att »utexamineringen från socialhögskolorna och från Sköndalsinstitutet
skall räcka till för att täcka behovet».

Utredningen konstaterar, att socialstyrelsens prognos — för att kunna bilda
underlag för en bedömning av utbildningsbehovet av socionomer inom den sociala
administrationen — bör kompletteras med analyser av efterfrågan på socionomer
inom andra verksamhetsområden. Den balans mellan beräknad tillgång
och uppskattad efterfrågan pa socionomer inom den sociala administrationen,
som socialstyrelsen redovisar för perioden 1964—1969, kan enligt utredningen
betecknas som högst osäker. Socialstyrelsens undersökning illustrerar enligt utredningen
svårigheterna att utarbeta detaljerade prognoser över utbildningsbehovet,
i synnerhet när prognoserna inskränks till ett begränsat avsnitt av
arbetsmarknaden. Starka skäl talar enligt utredningens mening för att den kommunala
socialvården kommer att utsättas för hård konkurrens om den vid

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1966

socialhögskolornas sociala linje utbildade arbetskraften. Utredningen erinrar om
den väntade ökningen av efterfrågan på skolkuratorer och exemplifierar marknadssituationen
i övrigt genom att hänvisa till sadana företeelser som sjukvårdens
och personaltjänstens växande behov av socionomer, lör att bilda sig en
uppfattning om behovet av skolkuratorer m.m. har utredningen inhämtat vissa
uppgifter från kommunala och regionala skolmyndigheter. Inom skolkurativ
verksamhet finns i dag — uttryckt i heltidstjänster — ca 110 tjänster som kurator.
Med stöd av dels de uppgifter som skolmyndigheterna lämnat, dels gymnasieutredningens
bedömningar räknar utredningen med en ökning av antalet
dylika heltidstjänster till drygt 300 år 1970.

Efterfrågan på socionomutbildad arbetskraft kommer enligt utredningens
uppfattning sannolikt att öka under den återstående delen av 1960-talet. I fråga
om utvecklingen därefter kommer en rad okända faktorer in i bilden. Såvitt nu
kan bedömas — framhåller utredningen — torde samma tendenser mot ökad
efterfrågan på fackutbildad arbetskraft komma att göra sig gällande. Utredningen
betonar dock, att utbildningsverksamheten vid andra läroanstalter än
socialhögskolorna kan komma att förändra förutsättningarna för avnämarnas
personalrekrytering inom vissa socionomyrken. Om en betydande ökning sker
av den vid universiteten i samhällsvetenskapliga ämnen utbildade arbetskraften,
skulle socionomerna sålunda kunna utsättas för en hardare konkurrens om arbetstillfällena
än tidigare. Å andra sidan erbjuder enligt utredningen den yrkesinriktade
socionomutbildningen ett i förhallande till icke-specialiserad samhällsvetenskaplig
utbildning vid universiteten konkurrenskraftigt alternativ, som ger
förutsättningar för en ytterligare utvidgning av socionomernas yrkesområden.
En annan faktor som enligt utredningen bör uppmärksammas i samband med
bedömningen av socionomernas framtida arbetsmarknadssituation är den förändrade
bilden av de yrkesverksamma socionomernas ålderssammansättning.
Hittills har avgången från yrkesutövning på grund av pensionering varit ringa.
Från 1970-talet inträder en markerad förändring härvidlag, innebärande en successiv
ökning av åldersgrupperna över 60 år.

Utredningen berör i detta sammanhang ett förslag av socialstyrelsen om att
brist på fackutbildad arbetskraft inom den aktuella sektorn bör mötas med
ökad fortbildning av personer med praktisk erfarenhet av socialt arbete. Detta
förslag förtjänar i och för sig att understrykas, anser utredningen, som likväl
finner att ansträngningarna bör koncentreras på i första hand en utbyggnad av
socionomutbildningen.

2.2.2. Utbildningens dimensionering och förläggning

Utbildningskapaciteten vid de befintliga socialhögskolorna bör
enligt utredningens mening ökas väsentligt mer och i snabbare takt än som planerats.
Utredningen har emellertid enligt sitt uppdrag inte haft att undersöka
förutsättningarna för ökad utbildning vid dessa högskolor. I överensstämmelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

med direktiven har utredningen prövat möjligheterna att uppnå kapacitetsökning
genom inrättande av en ny socialhögskola. Vidare har utredningen — likaså
på grundval av direktiven — upprättat ett organisationsförslag för en högskola
omfattande tva linjer, social linje och teoretisk linje, med en intagningskapacitet
av ca 150 platser per år fr. o. in. läsåret 1966/67. Detta förslag betecknas
som alternativ I. Utredningen har emellertid upprättat även ett alternativ
II, som avser en högskola med såväl social linje och teoretisk linje som förvaltningslinje.

Under sina överväganden beträffande utbildningsplatsernas fördelning
på linjer har utredningen ansett sig kunna räkna med intagning
vid en ny högskola av högst 20 studerande per år på den teoretiska linjen. Inom
alternativ I medför detta, att den sociala linjen ges en intagningskapacitet av
ca 130 platser per år. Vid utarbetandet av förslag till undervisningsplaner för en
högskola med en sådan fördelning mellan linjer har utredningen kunnat konstatera
betydande praktiska olägenheter vid uppläggningen av betygsundervisningen.
Det enligt utredningen mest ändamålsenliga sättet att nå bättre balans
i undervisningen och effektivare utnyttjande av lärarkrafterna är att även en
förvaltningslinje anordnas vid högskolan. I samband med uppgörandet av alternativa
undervisningsplaner har utredningen vidare funnit, att en förvaltningslinje
skulle i vissa ämnen underlätta organisationen av undervisningen i grupper.
Merkostnaderna för anordnande av en förvaltningslinje är enligt utredningen
relativt små.

Utredningen finner en förvaltningslinje motiverad även med hänsyn till arbetsmarknadens
behov. Den utveckling som de administrativa och ekonomiska
förvaltningsuppgifterna inom kommunerna genomgått under senare år har enligt
utredningen medfört ökade krav på de anställda i fråga om såväl specialisering
som överblick. Förvaltningslinjen vid socialhögskolorna synes — enligt vad utredningen
framhåller — genom den där utvecklade kombinationen av målinriktade
teoretiska studier och praktik f. n. bättre än andra utbildningsvägar kunna
tillgodose dessa krav.

Övervägande skäl talar sålunda enligt utredningen för att en ny socialhögskola
organiseras med samtliga tre linjer. Intagningskapaciteten vid högskolan
bör i detta fall — alternativ II — redan från den planerade starten läsåret 1966/
67 bli 180 platser per år, varav 130 på social linje, 30 på förvaltningslinje och
20 på teoretisk linje. Enligt detta alternativ — utredningens huvudförslag —
kommer högskolan vid full utbyggnad att få sammanlagt ca 650 studerande, av
vilka i runt tal 160 kommer att vara utplacerade på praktikplatser.

Enligt direktiven har utredningen haft till uppgift bl. a. att undersöka möjligheterna
att inom den nya socialhögskolan anordna en utbildningsgång lämplig
för blivande skolkuratorer. Därvid skulle övervägas dels att förlägga
studiepraktiken till skolor av skilda slag, dels att kombinera alternativkurser i
examensämnena på lämpligt sätt. Med anledning av detta uppdrag framhåller
utredningen, att nya utbildningsbehov som ligger inom ramen för socialhög -

Kungl. Maj:U proposition nr f>0 ur 196G

skolornas verksamhet — exempelvis utbildning av sjukvårdsadministratörer,
personaladministratörer oeh skolkuratorer — så långt möjligt bör tillgodoses.
Detta bör enligt utredningen i betydande utsträckning kunna ske genom införande
av nya alternativkurser till befintliga ämnen och genom anordnande av
fortbildningskurser. Däremot avvisar utredningen tanken på en ytterligare linjeindelning
för att speciella yrkesutbildningskrav skall kunna tillgodoses. Vad
gäller skolkuratorerna menar utredningen, att kursplanerna vid socialhögskolorna
på lämpligt sätt bör anpassas till detta yrkes särskilda utbildningsbehov.
Lämpliga ämnen för skolkuratorerna är i första hand rättskunskap, social metodik,
psykologi och sociologi; i vissa kursplaner bör enligt utredningen modifieringar
åstadkommas. I ämnet rättskunskap bör sålunda ett nytt moment om
skolväsendet föras in, i ämnet psykologi ett moment om skolans mål och organisation
komma till samt avsnittet om barn- och ungdomspsykologi utvidgas.
Under förutsättning att nämnda åtgärder vidtas bör enligt utredningen utbildningen
vid socialhögskolornas sociala linje i stort sett svara mot skolkuratorernas
behov av teoretiska kunskaper. Denna utbildning bör dock — framhåller
utredningen — kompletteras med fortbildningskurser om skolväsendets organisation
och utveckling. I fråga om studiepraktiken finner utredningen, att en
successiv ökning av antalet praktikplatser inom skolkurativ verksamhet kan
väntas i samband med utbyggnaden av kuratorsorganisationen.

Lokaliseringen av en ny socialhögskola har av utredningen
bedömts mot bakgrund av en undersökning beträffande de lokala förutsättningarna
för decentraliserad akademisk utbildning, som lagts fram av särskilda experter
inom ramen för den av 1963 års universitets- och högskolekommitté bedrivna
verksamheten (jfr SOU 1965:12 s. 455). Undersökningen ger i fråga om
städerna i Mellansverige till resultat att Linköping och Örebro — med beaktande
av utvecklingstendenserna in på 1970-talet — i förhallande till andra tänkbara
orter utanför kretsen av befintliga universitetsstäder ligger i centrum för de
största gymnasieregionerna. Experternas undersökning visar därjämte bl. a., att
det råder särskilt god tillgång på akademiskt utbildad arbetskraft i de båda
nämnda städerna. Resultatet av undersökningen är enligt utredningen av intresse
vid val av lokaliseringsort inom området för all högre utbildning av akademisk
karaktär.

Sedan planerna på att förlägga en teknisk högskola och en medicinsk utbildnings-
och forskningsenhet till Linköping efter hand tagit fastare form har utredningen
utgått från att denna stads resurser i hög grad kommer att tas i
anspråk för dessa ändamål. Utredningen har därför — även med utgångspunkt
i de åt utredningen givna direktiven — koncentrerat sitt arbete på att närmare
undersöka betingelserna för förläggning av en ny socialhögskola till Örebro, i
synnerhet som utredningen på ett tidigt stadium kunnat konstatera att denna
stad har synnerligen goda mark- och lokalresurser. Utredningen förordar med
hänsyn till resultatet av sina undersökningar, att den nya socialhögskolan för -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

läggs till Örebro. Statsmakternas beslut att inrätta en universitetsfilial i Örebro
och att ge den till staden förlagda tekniska magisterutbildningen en fastare status
(prop. 1965:141, SU 173, rskr 411) har för utredningen framstått som ytterligare
ett skäl att förlägga en ny socialhögskola till denna stad.

2.2.3. Lokaler

I syfte att undersöka möjligheterna till lokalförsörjning för en socialhögskola i
Örebro har utredningen haft överläggningar med företrädare för stadens drätselkammare.
Därvid orienterades utredningen om det markområde — TybbleÖstra
Mark — som reserverats för universitets- och högskoleändamål liksom
om de provisoriska lokaler socialhögskolan skulle kunna få disponera under läsåren
1966/67—1969/70. Staden har vidare förklarat det möjligt att tillgodose
behovet av dels bostäder för lärare och studerande, dels kårlokaler.

Utredningen föreslår, att byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att omedelbart påbörja
programmering av en högskoleanläggning. Det synes därvid — enligt utredningen
— lämpligt och rationellt att samordna planeringen med hänsyn till
de totala lokalbehov som betingas av de olika utbildningsorganisationer på högskolenivå
som kan beräknas bli förlagda till Örebro, dvs. socionomutbildning,
gymnastiklärarutbildning, teknisk magisterutbildning samt utbildning vid universitetsfilial.

Provisoriska lokaler för socialhögskolan — avseende såväl undervisnings- som
biblioteksändamål — kan enligt utredningen under läsåren 1966/67—1969/70
disponeras i Medborgarhuset. För administrationen kan utrymme beredas till
att börja med i Medborgarhuset och senare i en fastighet inte långt därifrån.

2.2.4. Personal

Utredningens förslag beträffande studiernas uppläggning och undervisningsvolymens
omfattning överensstämmer i allt väsentligt med förhållandena vid de
befintliga socialhögskolorna. Behovet av fast anställda lärare — dvs. universitetslektorer
och lektorer i praktiska ämnen — under högskolans uppbyggnadsperiod
åren 1966/67—1969/70 har framräknats ur det för vart och ett av
berörda läsår beräknade totala antalet undervisningstimmar. Ungefär 1/4 av
undervisningen har förutsatts bli tillgodosedd av timarvoderade lärarkrafter.

Rekryteringen under de två första läsåren av fast anställda lärare till en ny
socialhögskola torde enligt utredningen inte komma att bli nämnvärt svårare
än vid nu befintliga socialhögskolor. Under de följande läsåren, 1968/69 och
1969/70, kan det däremot — framhåller utredningen — bli svårt att i vissa ämnen,
främst psykologi och rättskunskap, möta behovet av fast anställda lärare.
De olägenheter som följer härav kan dock enligt utredningens mening i stort
sett bemästras genom särskilda åtgärder. I första hand bör sålunda antalet timarvoderade
lärare ökas. Utredningen pekar därjämte på andra vägar, som över -

Kungl. Maj:U proposition nr f>0 år lOfiG

gångsvis kan erbjuda en godtagbar lösning i en akut bristsituation. Den av utredningen
framlagda undervisningsplancn förutsätter en intensiv undervisning
som utredningen anser väl avvägd inom ramen för en normalplan med tillfredsställande
tillgång på lärarpersonal. Planen ger doek enligt utredningen utrymme
för jämkningar i fråga om undervisningsgruppernas storlek och antalet undervisningstimmar
per elev. Med bibehållande av utbildningens kvalitet torde salunda
undervisningsgruppernas storlek kunna nagot ökas i flera ämnen och undervisningsvolymen
per studerande något minskas under betygsstudierna. Utredningen
anser, att man vidare bör kunna räkna med att särskilt de studerande för
högre betyg i stor utsträckning kan bedriva sina studier självständigt.

Enligt direktiven har utredningen haft att tillsammans med gymnastik- och
idrottslärarutredningen undersöka möjligheterna till sambruk av lärarkrafter
vid utbildningen av socionomer resp. gymnastikdirektörer. Dessa undersökningar
har emellertid lett fram till konstaterandet, att möjligheterna till gemensamt
utnyttjande av lärare är begränsade; i ämnet psykologi bör dock enligt utredningen
finnas förutsättningar för ett sådant sambruk såvitt gäller grundundervisningen.

Viss samverkan mellan socialhögskolan och den tekniska och naturvetenskapliga
utbildningen i Örebro torde enligt utredningen kunna komma till stånd.
Sålunda torde lärare verksamma inom sistnämnda utbildning kunna ställas till
förfogande för undervisning i ämnet statistik i grundkursen vid socialhögskolan.
Med hänsyn till att Örebro är jämförelsevis väl rustat i fråga om akademisk
arbetskraft torde det finnas förutsättningar för att anlita lokala lärarkrafter vid
undervisningen även i vissa andra ämnen. Utredningen utgår dock från att den
timarvoderade undervisningen under de första verksamhetsåren i viss utsträckning
måste bedrivas med anlitande av lärarkrafter från Uppsala universitet samt
från universiteten och socialhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Vad galler
lärarrekryteringen i ämnet kommunal ekonomi och planering kan det enligt utredningen
bli nödvändigt att vidtaga särskilda rekryteringsåtgärder. I detta
sammanhang uttalar utredningen, att ett betydande utbyte av lärare bör kunna
äga rum mellan socialhögskolan och den decentraliserade samhällsvetenskapliga
universitetsutbildning, som enligt riksdagens beslut i anledning av prop. 196o:
141 skall anordnas i Örebro.

Med hänsyn till bristen på lämpliga platser för studiepraktik, speciellt för
studerande från social linje, måste enligt utredningen särskilda ansträngningar
göras redan från högskolans start för att säkra tillgången på sådana platser. Utredningen
föreslår därför, att vissa tjänster som konsulent redan från början
inrättas vid den nya högskolan. Det är enligt utredningen nödvändigt, att man
skapar förutsättningar för en grundlig planering av praktikutbildningen och
därvid upprättar kontakter med nya praktikinstitutioner samt organiserar utbildning
av praktikhandledare. Konsulenterna skall även lämna de studerande
studieorientering och individuell yrkesvägledning i samband med praktikförmedlingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1966

Det administrativa arbetet under högskolans uppbyggnadsperiod kan enligt
utredningen förutsättas bli omfattande. Med hänsyn till den organisatoriska planeringen
föreslår utredningen, att flertalet av de administrativa tjänster
som erfordras vid högskolan inrättas redan vid början av det första Verksamhetsåret.
Därvid utgår utredningen från ätt högskolan erhåller en beträffande
de admihistrativa resurserna självständig ställning. I sitt betänkande lägger
utredningen även fram vissa förslag om en större högskoleorganisation i Örébro,
vilken skulle omfatta samtliga till staden förlagda utbildningslinjer på högskolenivå.
Vid ett förverkligande av en sådan organisation skulle det enligt utredningen
vara ändamålsenligt att upprätta ett gemensamt kansli. I det följande
redogörs för sistnämnda förslag.

Utrednihgen anser det nödvändigt att ett särskilt referensbibliotek anordnas
för socialhögskolan. Även i fråga om bibliotekspersonalen föreslår
utredningen, att flertalet tjänster skall tillkomma från högskolans start. En
preliminär undersökning, som utredningen gjort beträffande fötutsättningara att
i Örebro samordna biblioteksfunktionen vid de olika utbildningsgrenarna av
högskolekaraktär, redovisas i det följande.

Den av utredningen beräknade utvecklingen av personalorganisationen vid
socialhögskolan i Örebro under dess fyra första Verksamhetsår framgår av följande
sammanställning, i vilken redovisas utvecklingen för Såväl alternativ I,
dvs. social lirije och teoretisk linje, som alternativ II, dvs. social linje* förvaltningslinje
och teoretisk linje.

				Bud	g e t å	r

Tjänst	1966/67	1967/68	1968/69	1969/70
Alternativ	Alternativ	Alternativ	Alternativ
	I	1 ”	I	II	I	II	I	II
Rektor (Bpl) ..................	1	1	1	1	1	1	1	1
Universitetslektor ...............	1	1	3	6	9	12	13	16
Förste bibliotekarie ..............	1	1	1	1	1	1	1	1
Lektor (Ae 25) ..................	1	1	3	3	3	3	3	3
Bibliotekarie (Ae 23) ............	—	—	—	_	_	_	1	1
Konsulent (Ae21) ...............	2	3	2	3	3	4	3	4
Förste byråsekreterare (Ae2I) ....	1	1	1	1	1	1	1	1
Assistent (Ae 17) ................	1	1	1	1	1	1	1	1
Biblioteksassistent ...............	1	1	1	1	1	1	1	1
Förste biblioteksbiträde ..........	1	1	1	1	1	1	1	1
Kontorist .......................	—	_	_	_	1	1	1	1
Kanslibiträde ...................	1	1	2	2	3	3	3	4
Kontorsbiträde .................. Förste expeditionsvakt/expeditions-	1	1	1	1	1	1	2	2
vakt .........................	2	2	2	2	2	2	2	2
Summa	H \|	15 \|	19	23	28 \|	32	34	39

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år lt)GC>

Enligt utredningen bör eu sakkunnig tillkallas för att fr. o. m. den 1 mars 1960
planlägga och organisera utbildningen inför det första verksamhetsåret samt förbereda
lokalutrustning m. m. Den sakkunnige förutsätts utföra sitt arbete i nära
samverkan med samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som enligt utredningen
bör få i uppdrag att ledigförklara tjänster, avge förslag till tjänsteinnehavare
samt i övrigt handlägga därmed sammanhängande ärenden i avvaktan
på att rektor och styrelse för högskolan utses.

2.2.5. Övriga frågor

Utredningen berör i sitt betänkande en rad spörsmål av allmänt intresse för
socionomutbildningen. Av dessa bör särskilt nämnas frågorna om anordnande
av studiepraktik och om utnyttjande av vissa tekniska hjälpmedel i undervisningen.

Beträffande studiepraktiken framhåller utredningen, att tillgången
på lämpliga praktikplatser redan nu är knapp, framför allt inom kommunal
socialvård. En förutsättning för att socialhögskolorna skall kunna genomföra
sitt utbildningsprogram är — betonar utredningen — en nära samverkan mellan
socialhögskolorna och berörda kommunala och statliga myndigheter. Enligt utredningen
är det angeläget, att praktikanter placeras på även andra arbetsområden
än dem som hittills varit vanliga, exempelvis inom arbetsvärd, ungdomsvård,
nykterhetsvård och kriminalvård samt vid försäkringskassor och kuratorsexpeditioner.
De blivande skolkuratorernas praktikutbildning bör enligt utredningens
mening kunna förläggas till — förutom skolkuratorsexpeditioner — bl. a.
barnavårdsnämnder, ungdomsvårdsskolor och yrkesvägledningsverksamhet.

Utredningen erinrar vidare om det uppdrag samarbetsnämnden för socialhögskolorna
tidigare erhållit att undersöka de praktiska förutsättningarna för anordnande
av försök med särskilda undervisningscentra för praktikutbildningen.
Enligt utredningens mening är det angeläget att sådana undervisningscentra
nu kommer till stånd inom såväl statliga som kommunala förvaltningar,
företrädesvis på större orter med väl utbyggd socialvård och sjukvård.
Det synes utredningen önskvärt, att samarbetsnämnden ges resurser att redan
under budgetåret 1966/67 anställa en expert för att utreda vilka åtgärder som
fordras för en upprustning av socialhögskolornas praktikresurser; därvid bör
behandlas bl. a. frågan om upprättande av undervisningscentra.

Undervisningen vid socialhögskolorna bör enligt utredningen kunna effektiveras
och konkretiseras genom ökad användning av moderna tekniska
hjälpmedel. Bandinspelade radioprogram liksom undervisningsfilmer bör
enligt utredningen kunna tjäna som diskussionsunderlag och även vara av värde
för kunskapsförmedling. Dylikt material tillhandahålls för uthyrning av en rad
centraler för audiovisuella hjälpmedel. Socialhögskolan i Örebro bör enligt utredningens
mening på försök anslutas till en sådan central. Inköp av film -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

kopior bör samordnas mellan högskolorna genom ett för dessa gemensamt
arkiv. Utredningen föreslår vidare, att försök med s. k. sluten krets-television
anordnas vid örebrohögskolan. Erfarenheterna från andra länder visar — hävdar
utredningen — att ett sådant system lämpligen kan användas vid brist på kvalificerade
lärare. Även övriga socialhögskolor bör erhålla motsvarande utrustning,
anser utredningen. Högskolorna förutsätts kunna i betydande utsträckning utnyttja
program från Sveriges radios ordinarie sändningar. I viss mån bör enligt
utredningen program kunna produceras vid socialhögskolorna, varvid produktion
och utlåning samordnas mellan högskolorna. Detta undervisningssystem
förutsätter att högskolorna ges tillgång till flyttbara televisionsanläggningar, omfattande
bl. a. kamera, mikrofon, videobandspelare och monitor. För framställning
av stillbildsmateriel bör enligt utredningen dessutom tillkomma utrustning
för bl. a. reproduktionsfotografering. Här angivna förslag förordas av utredningen
bli genomförda för örebrohögskolans del i samband med att permanenta lokaler
kan tas i bruk. Det bör därför enligt utredningen uppdragas åt byggnadsstyrelsen
att vid projekteringen av dessa lokaler reservera utrymmen för televisionsundervisning
m. m. Viss försöksverksamhet anser utredningen böra komma till
stånd redan i de för högskolan föreslagna provisoriska lokalerna.

2.2.6. Kostnader

De totala kostnaderna för ett genomförande av utredningens förslag — vilket
av de sakkunniga beräknats ske under budgetåren 1966/67—1969/70 — framgår
av följande sammanställningar.

Kostnader enligt alternativ I

Ändamål		Budgetår
1966/67	1967/68	1968/69	1969/70
Avlöningar ...................... Omkostnader .................... Inredning av lokaler m. m.........	510 000 147 000 271 000	894 000 179 000 118 000	1 395 000 225 000 129 000	1 714 000 230 000 13 000
Summa kr.	928 000	1 191 000	1 749 000	1 957 000
Kostnader enligt alternativ II (utredningens huvudförslag)
Ändamål		Budgetår
1966/67	1967/68	1968/69	1969/70
Avlöningar ................... Omkostnader .................. Inredning av lokaler m. m.......	592 000 158 000 275 000	1 096 000 181 000 129 000	1 672 000 228 000 132 000	1 993 000 235 000 13 000
Summa kr.	1 025 000	1 406 000	2 032 000	2 241 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19GG

Utredningens bedömning av personalbehovet under uppbyggnadsperioden
framgår av en sammanställning som förut redovisats. Eu närmare specifikation
av de beräknade avlöningskostnaderna under det första verksamhetsåret lämnas
i det följande. Därvid redovisas också utredningens motiveringar till vissa förslag.
Omkostnadsbeloppen har av utredningen beräknats med ledning av uppgifter
från de befintliga högskolorna. I beloppen för inredning av lokaler m. m
har räknats in även kostnader för utrustning, undervisningsmateriel m. m. Den
medelsanvisning för hjälpmedel som tagits upp i en till betänkandet fogad utrustningsplan
för högskolan utgör enligt utredningen ett minimibehov för en
rationellt anordnad undervisning. Kostnadsberäkningarna för inredning och utrustning
av biblioteket samt för bokinköp redovisas närmare i det följande. Övriga
utrustningskostnader upptas av utredningen till 131 000 kr., vilket belopp
fördelats med 65 000 kr. på det första verksamhetsåret och 33 000 kr. på vartdera
av de båda följande. Kostnaderna för inredning av administrationslokaler
och tjänsterum m. m. kan enligt utredningen uppskattas till 48 000 kr. under det
första verksamhetsåret. Utredningen har vidare beräknat 14 000 kr. till inredning
av vissa lokaler för de studerande. Under de närmast följande åren väntas
uppkomma behov av endast mindre belopp för inredningsändamål. De provisoriska
undervisningslokalerna avses bli förhyrda möblerade, varför medel för inredning
av sådana lokaler f. n. inte erfordras.

2.3. Remissyttrandena

Utredningens förslag att ökad utbildning av socionomer snarast bör komma
till stånd tillstyrks av nära nog samtliga remissinstanser. Från åtskilliga håll
framhålls dock som en förutsättning för ökad utbildningskapacitet att behovet
av lämpliga praktikutbildningsplatser kan tillgodoses. När det gäller det sätt på
vilket en kapacitetsökning skall kunna genomföras finns bland remissinstanserna
förespråkare för såväl inrättande av en ny socialhögskola som utbyggande av de
befintliga högskolorna.

Arbetsmarknadens behov av socionomer understryks av bl. a. statskontoret,
medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
skolöverstyrelsen, universitetskansler sämbetet, rektorsämbetet
och samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm, rektorsämbetet
och filosofiska fakulteten vid universitetet i Umeå, samarbetsnämnden för
socialhögskolorna, styrelserna för socialhögskolorna, SACO, TCO, LO, Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges socionomförbund,
SFS, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet,
vilka samtliga betonar angelägenheten av en snar ökning av
utbildningskapaciteten. Flera remissinstanser, bl. a. statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen,
framhåller, att en ökning av socionomutbildningen bidrar
till en önskvärd avlänkning av studerande från de samhällsvetenskapliga fakul2
— Bihang till riksdagens ''protokoll 1965. 1 sand. Nr 50

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1966

teterna. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det sannolikt, att den rådande bristen
på socionomer kommer att ytterligare accentueras, om inte utbildningskapaciteten
ökas. Socialstyrelsen tillstyrker ökad intagning under hänvisning till dels
det stora behovet av en framtida utbyggnad av den sociala verksamhetens
olika grenar, framför allt den öppna social- och sjukvården, dels den lämpliga
grund socionomutbildning utgör för verksamhet i offentlig och enskild tjänst
på andra områden än de rent sociala.

Utredningens bedömning av det framtida behovet av socionomer kritiseras
av statistiska centralbyrån som framhåller att utredningen inte preciserat efterfrågeökningen
i kvantitativa termer och inte heller studerat relationerna på
tillgångs- och efterfrågesidan mellan socionomerna och närliggande utbildningsgrupper
såsom civilekonomer och samhällsvetare m. fl. Enligt centralbyrån bör
arbetsmarknadsutvecklingen pa hela det aktuella området ses i ett sammanhang.
Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala anser, att en utförligare analys
av hur behovet av socionomer kommer att kunna täckas genom den ökade
examinationen från de samhällsvetenskapliga fakulteterna hade varit av värde.

Enligt universitetskansler sämbetets mening bör en översyn göras av socionomutbildningen
i syfte att utbildningskapaciteten skall kunna vidgas väsentligt.
I avvaktan härpå bör den av utredningen föreslagna ökningen snarast
genomföras. Skolöverstyrelsen och TCO framhåller att socionomutbildningen,
kompletterad med praktisk lärarutbildning, bör kunna utgöra en god grund för
vissa lärarbefattningar i gymnasiet och fackskolan.

I vad avser den lämpligaste formen för genomförande av kapacitetsökningen
rader som nyss framhållits delade meningar bland
remissinstanserna. Till dem som tillstyrker — eller förklarar sig lämna
utan erinran — förslaget om inrättande av en ny socialhögskola
hör statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen, rektorsämbetet vid universitetet i
Göteborg, styrelsen för regional teknisk magisterutbildning, länsstyrelsen i
Örebro län, drätselkammaren i Örebro, TCO, LO, Sveriges socionomförbund,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Centralförbundet för socialt arbete samt Örebro läns landstingskommuns
förvaltningsutskott. Vissa remissinstanser, bl. a. medicinalstyrelsen, styrelsen för
socialhögskolan i Stockholm och SFS, förordar i första hand utbyggnad av befintliga
socialhögskolor, dock utan att ställa sig avvisande till alternativet med
en ny högskolenhet.

I flera yttranden avstyrks förslaget om ny socialhögskola
och förordas i stället intagningsökning vid de befintliga högskolorna.
I denna riktning uttalar sig universitetskansler sämbetet, rektorsämbetena och
de samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i Lund och Stockholm,
rektorsämbetet och filosofiska fakulteten vid universitetet i Umeå, samarbetsnämnden
för socialhögskolorna, styrelserna för socialhögskolorna i Göteborg,

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Lund och Umeå, SACO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund
samt Svensk lcuratorsförening.

Riksrevisionsverket anser att en utredning bör komma till stånd angående
möjligheterna att öka utbildningskapaciteten även vid de befintliga högskolorna.
En utbyggnad innebärande dels inrättande av en ny högskola, dels ökad
elevintagning vid befintliga socialhögskolor förordas vidare av statskontoret,
arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges socionomförbund och Centralförbundet för
socialt arbete. Statskontoret anser därvid att möjligheterna till en ökad intagning
vid de befintliga högskolorna bör prövas av lokal- och utrustningsprogramkommittécrna.

Som skäl för inrättande av en ny socialhögskola skulle enligt styrelsen för socialhögskolan
i Stockholm kunna anföras behovet av en på något längre sikt nödvändig
och mer omfattande expansion av socionomutbildningen. Vid bedömningen
av denna fråga bör enligt styrelsen beaktas även tillgången på och
möjligheterna att bygga undervisningslokaler och studentbostäder.

De remissinstanser som avstyrker förslaget om en ny socialhögskola framhåller
genomgående att utredningen bort göra en avvägning mellan möjligheterna
att öka kapaciteten vid befintliga högskolor och att inrätta en ny
enhet. Sålunda borde lokalfrågorna vid de nuvarande högskolorna ha undersökts
närmare. Enligt flertalet av nu ifrågavarande remissinstanser skulle
det bli betydligt billigare att öka intagningen vid de befintliga läroanstalterna.
Vidare framhålls att studerandeantalet vid de nuvarande socialhögskolorna
från utbildningssynpunkt är alltför lågt. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna
anser att en från nämnda synpunkt lämplig intagning vore 250 elever
per högskola och år. Denna intagningskapacitet skulle enligt nämnden kunna
uppnås vid de befintliga socialhögskolorna i början av 1970-talet. Styrelsen för
socialhögskolan i Umeå understryker, att alla möjligheter bör tas tillvara att
på ett från driftsynpunkt optimalt sätt utnyttja de befintliga högskolorna.
De nuvarande högskolornas underoptimala storlek framgår enligt styrelsen bl. a.
av att marginalkostnaderna för en intagningsökning ligger väsentligt under de
genomsnittliga årskostnaderna för driften. Också från utbildningssynpunkt är,
framhåller styrelsen, en ökning vid befintliga högskolor angelägen, inte minst
med hänsyn till gällande timplaner. SFS anser att lämpligt elevunderlag skulle
erhållas med ett årligt intag av ca 200 studerande vid varje socialhögskola.

Styrelsen för socialhögskolan i Lund kritiserar — liksom flera andra remissinstanser
— utredningens konstaterande att lokalfrågorna inte kan lösas vid
en ökad utbildningskapacitet vid de befintliga högskolorna. Styrelsen för socialhögskolan
i Göteborg framhåller att — med hänsyn till den ringa årliga studerandeökning
på varje ort som skulle bli följden av en utbyggnad av de befintliga
högskolorna — studentbostadssynpunkterna saknar betydelse vid avvägningen
av huruvida kapacitetsökningen skall ske genom inrättande av en ny
socialhögskola eller ej.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

I anslutning till frågan om hur utbildningskapaciteten vid socialhögskolorna
lämpligen bör ökas för flera remissinstanser fram tanken på en framtida
integration av s o c i o n o m u t b i 1 d n in ge n i universitetsorganisationen.
Rektorsämbetet vid universitetet i Lund finner att en
dylik integration skulle medföra fördelar av undervisningsorganisatorisk och
ekonomisk art samt möjliggöra en nära kontakt mellan utbildning och forskning.
Enligt samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg kan
särskilt hänsynen till ett optimalt utnyttjande av de begränsade personella
resurserna vid de samhällsvetenskapliga institutionerna motivera att socionomutbildningen
i framtiden inordnas i universitetsorganisationen. Till förmån för
en framtida integration uttalar sig även bl. a. rektorsämbetet vid universitetet
i Stockholm, rektorsämbetet och filosofiska fakulteten vid universitetet i Umeå,
styrelsen för socialhögskolan i Umeå, SACO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund och SFS.

TCO anser att den nuvarande särskilda socialhögskoleorganisationen försvårar
en ändamålsenlig samordning av all samhällsvetarutbildning och medför
ett orationellt utnyttjande av utbildningsresurserna. Enligt Svenska arbetsgivareföreningens
och Sveriges industriförbunds mening bör inga beslut beträffande
specialhögskolor av typen socialhögskola fattas förrän den nyligen tillsatta
utredningen rörande fasta studiegångar getts tillfälle att närmare pröva
i vilken utsträckning den nya studieordningen vid filosofisk fakultet kan inrymma
även sådan direkt yrkesinriktad specialutbildning.

Styrelsen för socialhögskolan i Umeå, SACO och TCO uttalar sig för en utredning
rörande möjligheterna till en integration av socionomutbildningen i
universitetsorganisationen. Svenska landstingsförbundet föreslår att den av universitetskanslersämbetet
tillsatta utredningen för en översyn av den samhällsvetenskapliga
utbildningen vid universiteten får i uppdrag att i sitt arbete beakta
även utbildningen av socionomer.

En lokalmässig integration mellan universiteten och socialhögskolorna i resp.
Stockholm, Göteborg och Umeå planeras redan i samband med förestående nybyggnader,
påpekar LUP-nämnden.

Vad gäller utbildningsplat sernas fördelning på linjer tillstyrks
utredningens förslag att en ny socialhögskola skall omfatta såväl social
och teoretisk linje som förvaltningslinje av ett stort antal remissinstanser,
däribland statskontoret, riksrevisionsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm
och Lund, länsstyrelsen i Örebro län, TCO, LO, SFS, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Från många håll,
bl. a. LO, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, understryks
därvid att kommunerna har stort behov av socionomer med examen från
förvaltningslinje.

I anslutning till den förut redovisade kritiken av utredningens bedömning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

socionombehovet föreslår statistiska centralbyrån att vid en ny socialhögskola
inrättas endast social linje. På det rent sociala området föreligger nämligen,
anser centralbyrån, inga större möjligheter till substitution av socionomer med
arbetskraft tillhörande andra utbildningsgrupper.

Styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm och Lund finner det med hänsyn
till undervisningsunderlaget nödvändigt att en ny socialhögskola omfattar
såväl social linje som förvaltningslinje. Intagningskapaciteten på förvaltningslinjen
bör enligt styrelsen för socialhögskolan i Stockholm vara 60 platser per år.

Utredningens förslag att utbildningsbehovet i fråga om skolkuratorer,
sjukvårdsadministratörer in. f 1. skall tillgodoses genom införande
av alternativkurser till befintliga ämnen samt anordnande av fortbildningskurser
— och inte genom en ytterligare linjeindelning — tillstyrks av bl. a.
medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet,
styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm och TJmeå,
SACO, TCO, Sveriges socionomförbund, Skolkuratorernas förening, SFS,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet
och Örebro läns landstingskommuns förvaltningsutskott. Socialstyrelsen
betonar samtidigt att det är mycket svårt att nu beräkna det framtida
behovet av skolkuratorer med hänsyn bl. a. till att det f. n. råder brist på andra
befattningshavare inom skolsocial verksamhet, exempelvis skolpsykologer. Styrelsen
för socialhögskolan i Lund anser att, om en förstärkning av utbildningen
rörande skolområdet skall komma till stånd vid socialhögskolorna, denna bör
vara av mera allmän karaktär och inte utgå från enbart de blivande skolkuratorernas
utbildningsbehov. Sveriges läkarförbund finner det tveksamt om den av
utredningen föreslagna fortbildningen av sjukvårdsadministratörer bör påbörjas
innan en utredning rörande sjukvårdsadministrationens hela utbildningsbehov
på högskolenivå företagits. I nu aktuellt sammanhang framhåller LO att det
hade varit värdefullt om utredningen närmare behandlat frågan om vidareutbildning
och kompletterande utbildning av personer med praktisk erfarenhet av
socialt arbete men utan socionomutbildning.

Frågan om lokaliseringen av en ny socialhögskola till
Örebro berörs av ett flertal remissinstanser. Byggnadsstyrelsen, som framhåller
att Örebro erbjuder goda förutsättningar i fråga om möjligheterna att
anskaffa lokaler, anser att inflyttning i nybyggda permanenta lokaler kan ske
tidigast under år 1971. Intill dess kan dock lämpliga provisoriska lokaler få
disponeras. LTJP-nämnden betonar vikten av att permanenta lokaler snarast
kommer till stånd och understryker — i likhet med bl. a. Örebro läns landstingskommuns
förvaltningsutskott — möjligheterna till lokalmässig integration
med samhällsvetenskapliga ämnen vid universitetsfilialen. Arbetsmarknadsstyrelsen
finner det värdefullt med den anknytning till akademisk utbildning i
samhällsvetenskapliga ämnen, som kan komma till stånd för en socialhögskola i

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

Örebro. Angelägenheten av att en ny socialhögskola, om en sådan skall inrättas,
anknyts till en ort med universitetsfilial betonas av bl. a. statskontoret. Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet tillstyrker Örebro som lokaliseringsort
under hänvisning till att staden erbjuder möjligheter till samordning
av socialhögskolan med annan högskole- och universitetsutbildning. Enligt TCO
innebär ett inrättande av en socialhögskola i Örebro en önskvärd breddning av
utbildningsmöjligheterna i staden.

Universitetskanslersämbetet hävdar å sin sida att det inte är klarlagt,
att Örebro kommer i första rummet som lokaliseringsort för en ny socialhögskola.
En närmare utredning rörande lokaliseringen erfordras enligt samarbetsnämnden
för socialhögskolorna. Därvid får, anför nämnden, inte endast lokaltillgången
vara avgörande för valet. Med hänsyn till vikten av nära samverkan
mellan socionomutbildningen och annan högre utbildning och forskning bör
enligt nämnden i första hand Uppsala eller Linköping komma i fråga. Även
enligt SACO skulle Uppsala kunna vara aktuell som lokaliseringsort. Riksbibliotekarien
anser, att framför allt från bibliotekssynpunkt en förläggning av
socialhögskolan till Västerås vore att föredraga.

Åtskilliga remissinstanser, såsom rektorsämbetet vid universitetet i Lund,
samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i Lund och Göteborg, samarbetsnämnden
för socialhögskolorna, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm,
Lund och IJmeå, SACO och SFS, uttrycker farhågor för att svårigheter
skall uppstå att rekrytera lärare till en socialhögskola i Örebro och
menar att utredningen underskattat problemen härvidlag. Enligt SFS bör
man, bl. a. på grund av nämnda svårigheter inrätta en socialhögskola i Örebro
tidigast budgetåret 1967/68. Därvid bör möjligheterna till samundervisning
och integration med universitetsfilialen beaktas.

Som i det föregående framhållits anser nära nog samtliga remissinstanser
att möjligheterna att anordna studiepraktik är av avgörande betydelse
för huruvida utbildningskapaciteten vid socialhögskolorna skall kunna
ökas. De av utredningen föreslagna åtgärderna för att öka möjligheterna till
praktikutbildning hälsas med tillfredsställelse av bl. a. medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm,
Göteborg och Umeå, SACO, TCO, Sveriges socionomförbund, Svensk
kurator sförening, Skolkuratorernas förening och Svenska landstingsförbundet.
Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredningens uppfattning att ökade praktikmöjligheter
borde kunna åstadkommas bl. a. inom den statliga förvaltningen.
Socialstyrelsen, som tillstyrker utredningens förslag i nu aktuellt avseende,
framhåller emellertid samtidigt, att ett genomförande av desamma kommer att
kräva personalförstärkningar vid berörda institutioner och inrättningar.

Ett alternativt förslag till lösning av praktikproblemen framläggs av universitetskanslersämbetet,
som anser att man i den teoretiska undervisningen vid
socialhögskolorna skulle kunna föra in kurser med mera direkt praktiskt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1960

stoff och meddelade av lärare från fältet. Ett dylikt system skulle enligt
ämbetet möjliggöra bl. a. en ökad intagningskapacitet ävensom gemensam intagning
på samtliga linjer. Praktik enligt nuvarande former skulle även
kunna förekomma, dock avsevärt förkortad. Ett i huvudsak likartat förslag
läggs fram av SFS, som förordar utredning och försöksverksamhet i syfte att
»standardisera» praktikutbildningen och få denna »teoretiska praktik» förlagd
till socialhögskolorna.

Utredningens förslag rörande användning av tekniska hjälpmedel
i undervisningen vid socialhögskolorna tillstyrks av bl. a. statskontoret, rektorsämbetet
vid universitetet i Uppsala, TCO, SFS och Centralförbundet för
socialt arbete. Statskontoret anser, att möjligheterna till samarbete i nu aktuellt
avseende med angränsande ämnesområden inom samhällsvetenskaplig fakultet
bör undersökas. Enligt rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala är det angeläget,
att resultaten av försöksverksamhet med televisionsundervisning studeras
av pedagogisk expertis. LUP-nämnden framhåller, att frågan om televisionsutrustning
måste lösas gemensamt för samtliga utbildningsenheter på orten och
med beaktande av erfarenheter från samtliga utbildningsområden.

2.4. Departementschefen

Utbildningen vid socialhögskolorna skiljer sig från annan samhällsvetenskaplig
utbildning främst genom att den syftar direkt mot yrkesverksamhet inom
vissa bestämda områden, i första hand kommunal administration samt kurativ
och annan social verksamhet. Antalet inträdessökande till socialhögskolorna,
vilket mer än tredubblats under perioden 1962—1965, bär vittne om att socionomutbildning
utgör ett konkurrenskraftigt alternativ till den icke specialiserade
samhällsvetenskapliga utbildningen vid universiteten. Samtidigt kan emellertid
konstateras, att av dem som sökte in vid socialhögskolorna förra året mindre än
en tredjedel — ca 640 — kunde beredas plats.

Framför allt den kommunala men även den statliga och den enskilda arbetsmarknadens
behov av socialhögskoleutbildad personal har under senare år ökat
i allt snabbare takt. Enligt tillgängliga uppgifter råder f. n. ett betydande underskott
på socionomer med examen från social linje resp. förvaltningslinje. Även
på områden där socionomer hittills använts endast i mindre utsträckning, exempelvis
inom skolväsendet, kan enligt en rad samstämmiga omdömen avsevärd
efterfrågan på socionomer väntas uppstå under de närmaste åren.

Det var mot denna bakgrund jag i april 1965 tillkallade särskilda sakkunniga
för att utreda frågan om ökad utbildning av socionomer. I samband med statsmakternas
beslut år 1964 om reformering av socionomutbildningen (prop. 1964:
48, SU 71, rskr 190) förutsattes, att intagningskapaciteten vid socialhögskolorna
i Stockholm, Göteborg. Lund och Umeå skulle ökas till sammanlagt 750 platser
per år. Med hänsyn till de lokalproblcm som kunde förutses följa av en utvidgning
därutöver av dessa högskolors intagningskapacitet gavs de sakkunniga upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

draget att pröva förutsättningarna för att inrätta en ny socialhögskola. Därvid
borde övervägas att förlägga ifrågavarande högskola till någon ort i Mellansverige
utanför de nuvarande universitets- och högskoleorterna — i första hand
Örebro.

De sakkunniga, som antog benämningen 1965 års utredning om socialhögskola
i Örebro, har föreslagit, att en socialhögskola inrättas i Örebro fr.o. m. budgetåret
1966/67. Den bör enligt utredningens huvudförslag ges en årlig intagningskapacitetet
av 180 platser, fördelade på social linje, förvaltningslinje och teoretisk
linje. Under åberopande av bristen på socionomer tillstyrker remissinstanserna
med nagot enstaka undantag — den salunda föreslagna ökningen av
antalet utbildningsplatser. Däremot råder skilda uppfattningar om hur denna
kapacitetsökning bör ske. I stort sett alla de myndigheter och organisationer
som företräder avnämarna av socialhögskoleutbildad arbetskraft tillstyrker förslaget
om inrättande av en ny läroanstalt. Socialhögskolornas styrelser samt flertalet
berörda universitetsmyndigheter finner däremot, att i första hand de befintliga
högskolorna bör byggas ut. Dessa instanser hävdar, att man genom större
ele\ underlag skapar bättre förutsättningar för anordnande av undervisning i
samtliga examensämnen.

För egen del vill jag gärna understryka angelägenheten av att 1964 års program
för utbyggnad av socialhögskolorna genomförs så snart lokalmässiga förutsättningar
föreligger. Det kan noteras att alla de förslag om ökad intagningskapacitet
inom ramen för detta program, vilka hittills framlagts av styrelserna
för socialhögskolorna, godkänts av statsmakterna. Utöver redan genomförda eller
tidsbestämda utvidgningar återstår av nämnda program utbyggnadsmöjligheter
motsvarande endast ett nittiotal intagningsplatser. Med hänsyn till den allmänt
påtalade bristen på socionomer finner jag det nödvändigt, att föreliggande möjligheter
tas tillvara att med kort förberedelsetid kraftigt öka socionomutbildningskapaciteten
genom utnyttjande av lokalmässiga och övriga resurser på en

ny utbildningsort. I likhet med utredningen och ett flertal remissinstanser _

däribland byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och kommunförbunden
— finner jag, att goda förutsättningar för att snabbt åstadkomma en erforderlig
kapacitetsökning föreligger i Örebro. Enligt statsmakternas beslut förra året
(prop. 1965: 141, SU 173, rskr 411) kommer en universitetsfilial med bl. a. samhällsvetenskaplig
utbildning att vara i verksamhet i Örebro fr. o. m. budgetåret
1967/68. Om även en socialhögskola förläggs till denna stad synes det mig möjligt
att åstadkomma ett rationellt samutnyttjande av lärarresurser, utrustning
och lokaler in. m. Jag förordar därför, att en ny socialhögskola — landets femte
upprättas i Örebro. Verksamheten vid högskolan bör inledas vårterminen
1967. Jag räknar med en intagning av 60 elever första terminen, varefter utbyggnaden
torde få ske successivt intill dess den av utredningen förutsatta intagningskapaciteten
uppnåtts. Såsom vissa av remissinstanserna påpekar kommer
utbyggnadstakten att bli beroende av bl. a. tillgängen pa lärare i de för socionomutbildningen
specifika ämnena. De rekrvteringssvårigheter som därvidlag

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1900 25

kan tänkas uppstå under högskolans första verksamhetsår torde emellertid
kunna bemästras genom särskilda åtgärder av det slag som utredningen rekommenderat.
Nyss antydda möjligheter att utnyttja tillgänglig lärarpersonal gemensamt
vid olika högre utbildningslinjer i Örebro bör självfallet tas tillvara.

De största svårigheterna i samband med en ökning av socialhögskolornas utbildningskapacitet
synes sammanhänga med de begränsade möjligheterna att
anskaffa lämpliga utbildningsplatser för den ettåriga studiepraktik som är obligatorisk
för studerande på social linje och förvaltningslinje. Såväl utredningen
som många remissinstanser understryker nödvändigheten av att detta problem
— framför allt vad gäller bristen på praktikplatser för elever från social
linje —- ägnas särskild uppmärksamhet. Liksom utredningen finner jag, att hithörande
frågor måste lösas i samråd mellan berörda statliga och kommunala
organ. Därvid bör beaktas inte minst möjligheterna att anordna praktikutbildning
på sådana verksamhetsområden som hittills endast i mindre utsträckning
utnyttjats för detta ändamål. Utredningens förslag om inrättande av s. k. undervisningscentra
— där praktikutbildning anordnas gruppvis — har vunnit starkt
gensvar bland remissinstanserna. Jag vill med anledning härav erinra om att
samarbetsnämnden för socialhögskolorna i maj 1964 erhöll uppdrag att undersöka
de praktiska förutsättningarna för anordnande av försök med undervisningscentra
vid sociala institutioner.

Utredningens förslag att det vid örebrohögskolan skall finnas såväl social linje
och teoretisk linje som förvaltningslinje tillstyrks nästan genomgående i remissyttrandena.
Även jag biträder detta förslag. Vid avvägningen av frågan hur
utbildningsplatserna vid denna högskola bör fördelas på linjer måste hänsyn tas
till en rad faktorer. Enligt min mening kan vissa invändningar riktas mot den
av utredningen föreslagna fördelningen — 130 på social linje, 20 på teoretisk
linje samt 30 på förvaltningslinje. Den sociala linjens expansion vid övriga högskolor
— en ökning med ca 60 utbildningsplatser om året under de senaste läsåren
— medför under den närmaste framtiden starkt ökat behov av praktikplatser
vid sociala institutioner. Möjligheterna att i detta läge finna lämpliga
praktikplatser för ytterligare 130 studerande med social inriktning förefaller
mycket begränsade. Några svårigheter att placera ett ökat antal praktikanter
från förvaltningslinje synes däremot — enligt vad jag inhämtat — inte behöva
uppstå. Därtill kan noteras en starkt stigande tendens vad gäller efterfrågan på
socionomer med examen från förvaltningslinje. Såsom bl. a. LO och kommunförbunden
betonar, förutsätter kommunernas ökande administrativa och planerande
uppgifter allt större tillgång på arbetskraft av den typ som utbildas vid socialhögskolornas
förvaltningslinje. Styrelsen för socialhögskolan i Stockholm
hävdar vidare, att undervisningsresurserna vid en socialhögskola kan utnyttjas
effektivt endast under förutsättning att elevintagningen till förvaltningslinjen
motsvarar ca 60 utbildningsplatser om året, dvs. dubbelt så många som utredningen
förordat för högskolan i Örebro. Enligt min mening talar övervägande
skäl för att utbildningsplatserna vid denna högskola — sedan den förutsatta

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

totala intagningskapaciteten av 180 nybörjarplatser per år uppnåtts — fördelas
med ca två tredjedelar på social linje och en tredjedel på förvaltningslinje. Några
särskilda utbildningsplatser vid teoretisk linje synes f. n. inte behöva reserveras,
da erfarenhetsmässigt endast ett fatal sökande kan väntas välja denna linje.
Samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som enligt gällande bestämmelser
svarar för antagningen av studerande vid högskolorna, gör den slutliga fördelningen
på linjer.

Enligt sina direktiv har utredningen haft att pröva möjligheterna att inom
socionomutbildningens ram anordna utbildning av blivande skolkuratorer. Med
anledning härav framhåller utredningen, att utbildningsbehovet vad gäller bl. a.
skolkuratorer, sjukvårdsadministratörer och personaladministratörer bör tillgodoses
genom alternativkurser i de ämnen som nu ingår i socionomexamen. I
likhet med utredningen avvisar en enhällig remissopinion tanken på att vid socialhögskolorna
föra in ytterligare utbildningslinjer för att tillmötesgå speciella
yrkesutbildningskrav. Även enligt min uppfattning är den nuvarande linjeindelningen
och examensordningen avvägd så, att vitt skilda önskemål om yrkesinriktning
av utbildningen kan tillgodoses, bl. a. genom alternativkurser i examensämnena.
Jag ansluter mig till utredningens förslag och avser att i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt samarbetsnämnden för socialhögskolorna
att närmare precisera skolkuratorsutbildningens utformning. Det är en
uppgift för samarbetsnämnden att i övrigt ta de initiativ som fordras för att
rimliga önskemål om speciell yrkesinriktning inom socionomexamen skall kunna
uppfyllas, exempelvis för personal inom sjukvårdsadministrationen.

I sitt betänkande framlägger utredningen vissa ganska vittsyftande förslag
om tekniska hjälpmedel i undervisningen. Utredningen redovisar bl. a. en plan
för anordnande av televisionsundervisning vid i första hand socialhögskolan
i Örebro. Jag vill i detta sammanhang erinra om att liknande förslag väckts på
andra håll inom utbildningsväsendet. Med hänsyn till att bl. a. de pedagogiska
och kostnadsmässiga konsekvenserna av att systematiskt använda olika former
av radio- och televisionsundervisning ännu inte blivit tillräckligt utredda,
äi jag inte beredd att nu ta ställning till utredningens förslag i detta avseende.
Da fragan om reguljärt utnyttjande av radio och television i undervisningen är
av stort utbildningspolitiskt intresse, torde det emellertid bli aktuellt att relativt
snart — från allmänna utgångspunkter — komma tillbaka till hithörande
problem. Utredningens förslag att örebrohögskolan skall dels anslutas till en
central för audi-visuella hjälpmedel, dels ges möjlighet att i betydande omfattning
hyra undervisningsfilm m. in. finner jag böra genomföras såsom försöksverksamhet
redan vid högskolans start. Behovet av ett för alla socialhögskolor
gemensamt filmarkiv ankommer det i första hand på samarbetsnämnden att
närmare pröva.

Genom tillmötesgående från Örebro stad kommer provisoriska lokaler för den
nya högskolan att upplåtas i Medborgarhuset, vilket nyligen uppförts i stadens
centrum. Jag vill erinra om att utgifterna för förhyrning av dessa lokaler _

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

vilka enligt staden kan disponeras av högskolan längst intill utgången av budgetåret
1970/71 — enligt gällande ordning skall bestridas med medel som står
till byggnadsstyrelsens förfogande. I annat sammanhang avser jag att föreslå
Kungl. Maj:t att ge berörda myndigheter i uppdrag att börja planera för
permanenta lokaler åt högskolan med beaktande av föreliggande möjligheter till
samordning med den blivande universitetsfilialen och annan högre utbildning i
Örebro.

Till frågorna om de organisatoriska och administrativa anordningarna samt
biblioteksresurserna för örebrohögskolan återkommer jag i ett följande avsnitt.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen

att besluta att den 1 januari 1967 inrätta en socialhögskola i
Örebro i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat
i det föregående.

28 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

3. Utbildning av gymnastiklärare m. m.

3.1. Nuläget

De allmänna bestämmelserna för gymnastiklärarutbildningen återfinns i kungörelsen
den 5 juni 1959 (nr 397) om gymnastiska centralinstitutet (ändrad
1961:403, 1964:534, 1965:864). Utbildningen till gymnastiklärare omfattar två
år. F. n. intas årligen vid gymnastiska centralinstitutet 150 studerande, hälften
manliga och hälften kvinnliga. För behörighet att antagas som elev fordras dels
att äga god fysik samt besitta god färdighet i gymnastik och idrott, dels att ha
avlagt studentexamen eller folkskollärarexamen eller att eljest ha förvärvat
sadan teoretisk utbildning som erfordras för att tillgodogöra sig undervisningen
vid institutet. Såsom erforderlig teoretisk utbildning skall godtagas att ha avlagt
realexamen eller erhållit betyg om normalskolekompetens samt att därutöver ha
i särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen erhållit lägst vitsordet
Godkänd i ämnet biologi med hälsolära och i ett främmande levande språk.
Den som erhållit slutbetyg från grundskola äger tillgodoräkna sig detta enligt
särskilda bestämmelser. Den som före det kalenderår då inträde söks uppnått

29 års ålder kan antagas endast om särskilda skäl föreligger.

Undervisning meddelas i dels teoretiska, dels praktiska ämnen. Teoretiska

examensämnen är anatomi, fysiologi, gymnastikens teori, lekens och idrottens
teori, psykologi och pedagogik samt hälsolära. Praktiska examensämnen är gymnastikens
praktik samt lekens och idrottens praktik. De teoretiska ämnena är i
vissa ämnen uppdelade i grundkurser och överkurser, så att olika betyg motsvarar
olika kursfordringar. Insikterna i teoretiskt examensämne prövas genom
tentamen efter avslutad lärokurs, medan färdighet i praktiskt examensämne
samt undervisningsskicklighet prövas i samband med praktiska övningar under
utbildningens gång. Övningsundervisning med skolungdom försiggår periodvis
under andra, tredje och fjärde terminerna varannan dag under två timmar,
sammanlagt 150 timmar.

Det ungefärliga timtalet för de i utbildningen ingående ämnena framgår av
följande sammanställning.

Anatomi (inkl. hållningslära) ............................... 125

Fysiologi ................................................. 165

Psykologi och pedagogik (inkl. kroppsövningarnas historia och

allmänna teori) ......................................... 200

Hygien................................................... 32

Samaritlära och idrottspatologi ............................. 16

Röstundervisning ......................................... 12

Gymnastikens teori........................................ 60

Gymnastikens metodik och praktik ......................... ÖIO1 el. 6002

Lekens och idrottens teori.................................. 140

Lekens och idrottens metodik och praktik.................... 7101 el. 6502

Övningsundervisning i gymnastik ........................... 150

Övningsundervisning i idrott ............................... 100

1 Manliga elever

2 Kvinnliga elever

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

Det totala timantalet för gymnastiklärarutbildningcn är ca 2 250. Den praktiska
utbildningen i gymnastik samt lek och idrott skiljer sig något för manliga
och kvinnliga elever i fråga om timtal och inriktning. Manliga studerande utbildas
således i ytterligare några idrottsgrenar, medan kvinnliga studerande far
en mer omfattande utbildning i fristående gymnastik och folkdans.

Avlagd gymnastiklärarexamen medför rätt till titeln gymnastikdirektör.

Vetenskaplig forskning bedrivs vid institutets fysiologiska institution,
vars arbete enligt utredningen i hög grad berikat och stimulerat undervisningen.
Forskningen har inriktats på sådana frågor som arbetsförmågans
variation med ålder och kön, träningens fysiologi, arbetsförmågans beroende av
kost och vätsketillförsel, acklimatiseringsfrågor samt testmetoder. Vid institutionen
finns f.n. följande personal, nämligen en professor i kroppsövningarnas
fysiologi och hygien, en laborator i fysiologi, särskilt kroppsövningarnas fysiologi
(personlig tjänst), en universitetslektor i samma ämne, en assistent, två
amanuenser, en laboratorieassistent och en instrumentmakare samt ett kanslibiträde.
Härjämte har bl. a. en docenttjänst i idrottsfysiologi knutits till institutionen
genom en särskild, tidsbegränsad donation. Ett intimt samarbete sker
också med arbetsfysiologiska institutet, vid vilket tills vidare finns inrättad en
personlig professur i arbetsfysiologi. Denna tjänst bekostas f. n. av Stiftelsen
arbetsfysiologiska institutet. Samarbete sker slutligen med viss personal hos den
flygmedicinska forskargruppen.

Gymnastiska centralinstitutets styrelse och förvaltning omhänderhas
av dess direktion, rektor och lärarkollegium. Direktionen utgörs av sex av
Kungl. Maj:t för fyra år utsedda ledamöter samt institutets rektor som självskriven
ledamot. En av ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t att vara direktionens
ordförande. En av lärarkollegiet utsedd lärarrepresentant äger deltaga i
direktionens överläggningar. Direktionens allmänna uppgift är att ha överinseende
över alla institutets angelägenheter. Den skall vaka över att gällande
bestämmelser efterlevs. Den har att själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå
författningsändringar eller andra åtgärder, som kan främja institutets bästa eller
befordra dess ändamål. Direktionen äger utfärda instruktioner och andra föreskrifter
för reglering av verksamheten vid institutet samt har att avge årliga
anslagsframställningar.

Rektor tillsätts av Kungl. Maj:t bland de ordinarie lärarna vid institutet genom
förordnande för en tid av högst sex år, sedan direktionen efter hörande av lärarkollegiet
avgett förslag.

Lärarkollegiet utgörs av rektor som ordförande och samtliga lärare vid institutet
utom timlärare. Lärarkollegiets uppgifter finns angivna i nyssnämnda
kungörelse om gymnastiska centralinstitutet. Professuren i kroppsövningarnas
fysiologi och hygien tillsätts av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande myndighet
vid karolinska institutet. Tjänsten som universitetslektor tillsätts av

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

Kungi. Maj:t efter förslag av direktionen. Övriga lärartjänster tillsätts direkt av
direktionen. Icke-ordinarie tjänst som lärare i gymnastik eller i lek och idrott tillsätts
genom förordnande för fyra år. Förordnandet kan förnyas två gånger för
två år i sänder.

Vid institutet finns också en utbildningsnämnd. Den skall som lärarkollegiets
särskilda organ för utbildningsfrågor ägna uppmärksamhet åt studieförhållandena,
följa de studerandes studieresultat, samverka med vederbörande studiemedelsnämnd,
bereda alla på lärarkollegiets prövning ankommande ärenden
rörande utbildningens innehåll och organisation samt hos kollegiet föreslå de
åtgärder, som kan vara påkallade eller annars lämpliga. Nämnden består av
rektor som ordförande samt ytterligare sju ledamöter, av vilka tre skall vara
lärare och väljas av lärarkollegiet, en väljas av institutets assistenter och amanuenser
samt tre väljas av elevkåren på sätt denna beslutar. För var och en av
de valda ledamöterna väljs en suppleant.

Studerande vid gymnastiska centralinstitutet har rätt till studiemedel. Eleverna
skall obligatoriskt tillhöra institutets elevkår, som är ansluten till Sveriges
förenade studentkårer. Elevkåren står under inseende av en av lärarkollegiets
ledamöter såsom inspektor.

3.2. Utredningens förslag om ökad gymnastiklärarutbildning

3.2.1. Behovet av gymnastiklärare

Genom den omfattande utbyggnaden av skolväsendet har bristen på utbildade
gymnastiklärare för varje år blivit alltmera kännbar. Intagningskapaciteten
vid gymnastiska centralinstitutet var ännu så sent som år 1957 knappt 70
platser per ar. Läsåret 1961/62 ökades mellertid den årliga intagningen till
omkring 100 elever. Det dröjde dock inte länge, förrän nästa intagningsökning
aktualiserades. På grundval av förslag i prop. 1964: 1 (bil. 10 s. 576) beslutade
riksdagen (SU 45, rskr 132), att intagningen fr. o. m. läsåret 1964/65 skulle
omfatta 150 elever årligen. Bl. a. genom att institutet vid denna tidpunkt erhållit
en plasthall för inomhusidrott fanns lokalmässiga förutsättningar för en sådan
expansion.

Av betydelse för bedömningen av utbildningsbehovet av gymnastiklärare är
den prognos, som år 1964 framlades av arbetsmarknadsstyrelsen,
avseende framtida behov av och tillgång på bl. a. gymnastiklärare.

Det sammanlagda antalet utbildade gymnastikdirektörer under 65 år i landet
har arbetsmarknadsstyrelsen beräknat till ca 2 600, av vilka 700 manliga och
1 900 kvinnliga. Av dessa är omkring 1 500 verksamma som gymnastiklärare i
skolor, därav 600 manliga och 900 kvinnliga lärare.

På grund av de organisatoriska förändringarna inom skolväsendet under
1960-talet har arbetsmarknadsstyrelsen i sina behovsberäkningar utgått från

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1960 31

lärarbehovet år 1972, vid vilken tidpunkt den nya skolorganisationen av styrelsen
förutsätts vara helt genomförd. Den totala undervisningsvolymen i alla skolformer
för ämnet gymnastik har arbetsmarknadsstyrelsen för nämnda år beräknat
till ca 77 500 veckotimmar. Om detta timantal omräknas till antal heltidstjänster
för gymnastiklärare med utgångspunkt i en fastställd undcrvisningsskyldighet
om 30 veckotimmar, behövs enligt arbetsmarknadsstyrelsen år 1972 för
denna undervisningsvolym ca 2 000 gymnastiklärare. Någon bedömning av behovet
av gymnastiklärare utanför skolans område har arbetsmarknadsstyrelsen
inte ansett möjligt att göra f. n. Såsom arbetshypotes har arbetsmarknadsstyrelsen
antagit, att ca 10 % av gymnastikdirektörskåren eller ca 400 gymnastikdirektörer
läsåret 1972/73 kommer att vara verksamma som gymnastiklärare
utanför skolans område.

Viktig vid bedömningen av skolväsendets gymnastiklärarbehov är emellertid
frågan, om man kan räkna med att de blivande gymnastiklärarna kommer att fullgöra
hel tjänstgöringsskyldighet. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att yrket
erbjuder stora möjligheter för t. ex. gifta kvinnor att ha deltidsarbete. Styrelsen
har närmare undersökt yrkesverksamhetsgraden på grundval av viss statistik
avseende oktober 1960. Det visade sig därvid, att av alla gymnastiklärare ca
11 % hade mindre än halv tjänstgöring och att ca 50 % hade mer än full tjänstgöring.
Medianen för samtliga låg vid en tjänstgöring omfattande ca 30 veckotimmar,
för de yngre kvinnliga lärarna dock något lägre. Hänsyn måste tas till
detta förhållande vid bedömandet av behovet av kvinnliga gymnastikdirektörer.
Det är därför enligt arbetsmarknadsstyrelsen motiverat att vid behovsberäkningar
räkna med en genomsnittlig tjänstgöring om 25 veckotimmar för kvinnliga
gymnastikdirektörer, medan man för manliga bör kunna utgå från en full
tjänstgöring om 30 veckotimmar. Utifrån dessa förutsättningar beräknas behovet
av gymnastiklärare inom skolan läsåret 1972/73 till 1 325 manliga och 1 541
kvinnliga gymnastikdirektörer, dvs. totalt 2 866 lärare. För läsåret 1980/81 behövs
enligt samma beräkningsgrunder 1 465 manliga och 1 709 kvinnliga gymnastiklärare,
dvs. totalt 3 174 lärare.

Med utgångspunkt i dels gymnastikdirektörkårens nuvarande ålderssammansättning,
dels tre alternativa antaganden om den årliga utbildningskapaciteten
redovisar arbetsmarknadsstyrelsen det beräknade antalet gymnastikdirektörer
och det beräknade antalet gymnastikdirektörer verksamma som gymnastiklärare
i skolor läsåret 1972/73. Tillgången enligt de olika utbildningsalternativen
framgår av följande sammanställning.

Intagning/år fr. o. m. 1965/66	Antal	gymnastikdirektörer	Därav antal gymnastiklärare
totalt	män	kvinnor	totalt	män	kvinnor
Alt. 1 (150) ....	3 265	1 226	2 039	2 092	1 049	1 043
» 2 (200) ....	3 564	1 375	2 189	2 340	1 181	1 159
» 3 (250) ____	3 862	1 523	2 339	2 586	1 311	1 275

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Motsvarande tillgång läsåret 1980/81 anger arbetsmarknadsstyrelsen enligt
de tre utbildningsalternativen på följande sätt.

Intagning/år fr. o. m. 1965/66	Antal	gymnastikdirektörer	Därav antal gymnastiklärare
totalt	män	kvinnor	totalt	män	kvinnor
Alt. 1 (150) ....	3 720	1 717	2 003	2 674	1 490	1 184
» 2 (200) ....	4 403	2 050	2 353	3 221	1 789	1 432
> 3 (250) ____	5100	2 397	2 703	3 775	2 096	1 679

Vid en jämförelse med det nyss angivna lärarbehovet framgår, att en oförändrad
utbildningskapacitet medför ett betydande lärarunderskott såväl läsåret
1972/73 som läsåret 1980/81. Detta gäller framför allt i fråga om kvinnliga
gymnastiklärare. Inte ens arbetsmarknadsstyrelsens alternativ 3 resulterar i full
behovstäckning 1972/73. För att en någorlunda god balans mellan efterfrågan
och tillgång på gymnastiklärare för skolväsendet läsåret 1972/73 skall kunna
uppnås, räknar arbetsmarknadsstyrelsen med att en ökning av utbildningskapaciteten
med ca 100 studerande är nödvändig.

Utredningen finner, att ett ökat behov av gymnastiklärare är klart
dokumenterat. Enligt de sakkunniga torde behovet av gymnastiklärare komma
att öka ytterligare, om det i framtiden blir möjligt att i lärartjänst förena läroämne
med övningsämne. Antalet undervisningstimmar i ämnet gymnastik per
lärare kommer enligt utredningen självfallet att bli mindre vid en sådan ämneskombination.
Utredningen framhåller vidare, att det finns påtagliga tendenser
till en ökad efterfrågan på gymnastikdirektörer även utanför skolans område.

3.2.2. Utbildningens förläggning och dimensionering

Enligt direktiven skulle utredningen i första hand överväga en förläggning av
den nya utbildningsanstalten till Örebro. De skulle samtidigt undersöka förutsättningarna
för att vid läroanstalten tillgodose behovet av personal för idrotts-,
fritids- och turistverksamheten. Planeringen för den nya utbildningsanstalten
borde ske utifrån en beräknad intagning av ca 125—150 elever per år.

Utredningen anser sig kunna konstatera, att förutsättningar finns att till
Örebro förlägga en permanent gymnastikhögskola liksom även att där påbörja
verksamhet i provisoriska lokaler hösten 1966. Utredningen har därför inte
ansett sig böra pröva andra alternativ i förläggningsfrågan utan förordar, att
den nya högskolan förläggs till Örebro.

Utredningen föreslår, att den årliga intagningskapaciteten på längre sikt
ökas med 125 platser, varav 25 på en utbildningslinje för idrottslärare. Denna

Kungl. Maj: Is proposition nr 50 år 1966

kapacitetsökning kan nås först när den nya högskolan erhållit permanenta
lokaler. Vid utredningens undersökning har det framgått, att under en provisorietid
intagningskapaciteten kan ökas med högst 75 platser. Utredningen föreslår,
att utbildning av till en början 75 gymnastikdirektörer per år anordnas i
Örebro med en första intagning hösten 1966. Vad gäller utbildning av idrottslärare
föreslår utredningen, att sådan utbildning anordnas i Stockholm vid gymnastiska
centralinstitutet. Intagningen vid institutet, som fr. o. m. läsåret
1964/65 omfattar 75 manliga och 75 kvinnliga studerande på gymnastikdirektörslinje,
föreslås minskad på den manliga linjen till 50 läsåret 1966/67 för att
bereda utrymme för en intagning av 25 studerande på en särskild utbildningslinje
för idrottslärare. Med beaktande av den minskade intagningen i Stockholm
skulle den totala ökningen av utbildningskapaciteten för gymnastikdirektörer
läsåret 1966/67 bli 50 platser per år, varav 25 för manliga och 25 för kvinnliga
studerande. Förslaget om idrottslärarutbildning i Stockholm kommer att behandlas
särskilt i det följande.

I gymnastikdirektörsutbildningen omfattar varje klass (en s. k. kurs) 25
studerande. Vid den nya utbildningsanstalten förordar utredningen ett system
med växlande intagning av manliga och kvinnliga elever på följande sätt: läsåret
1966/67 intas 50 manliga och 25 kvinnliga elever, läsåret 1967/68 25 manliga
och 50 kvinnliga elever, läsåret 1968/69 50 manliga och 25 kvinnliga elever, dvs.
vartannat år dubbelt så många manliga som kvinnliga elever och omvänt.
Fr. o. m. andra läsåret kommer den nya högskolan att enligt förslaget ha totalt
150 elever. Sedan provisorietiden upphört och intagningen ökat till 125 elever,
föreslås den växlande intagningen av manliga och kvinnliga elever fortsätta
med vartannat år 50 manliga och 75 kvinnliga och vartannat år 75 manliga och
50 kvinnliga. Andra året efter inflyttning i egna permanenta lokaler beräknas
högskolan ha sammanlagt 250 elever.

Den utbildning av gymnastikdirektörer, som enligt utredningens förslag skall
bli huvuduppgiften för den nya högskolan i Örebro, föreslås i allt väsentligt bli
anordnad på samma sätt som vid gymnastiska centralinstitutet i Stockholm.

3.2.3. Lokaler

Utredningen har funnit att högskolans elevantal måste begränsas till 150, därav
75 i vardera årskursen, under den tid, som provisoriska lokaler
måste användas. Lokalbehovet är enligt utredningen ungefär lika stort för första
som för andra årskursen. I det följande kommer det sammanlagda lokalbehovet
och möjligheterna att tillgodose detta behov under provisorietiden att redovisas.
Utredningen räknar med att den planerade högskolan skall kunna förfoga över
permanenta lokaler fr. o. m. läsåret 1969/70.

Utredningen har sökt finna provisoriska lokaler inom ett så begränsat område
som möjligt, för att inte alltför mycket tid skall behöva gå åt vid förflyttningar
mellan olika platser. De sakkunniga har funnit lämpligt att föreslå en förlägg 3

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

ning av högskolans verksamhet till Örebro stads idrottshus, till idrottsanläggningarna
i dess omedelbara närhet, till den närbelägna centrala verkstadsskolan
samt till stadens badhus. Laborationer i fysiologi föreslås bli förlagda till regionsjukhusets
laboratorium för klinisk fysiologi.

Hur än administrationsfrågan för den allmänna högskoleorganisationen i
Örebro slutligen löses, anser utredningen, att vissa administrationslokaler kommer
att bli nödvändiga för den nya gymnastikhögskolan vid dess start hösten
1966. F. n. disponerar Arbetarnas bildningsförbund (ABF) vissa lokaler i idrottshuset.
Dessa skall utrymmas under läsåret 1965/66 och kan enligt vad utredningen
inhämtat ställas till högskolans förfogande. I dessa finns möjlighet att
erhålla dels administrationslokaler, dels mindre referensbibliotek, kollegierum
och lärarrum.

Vad gäller undervisningen i teoretiska ämnen föreslås denna förlagd dels till
idrottshuset, dels till centrala verkstadsskolan. I de av ABF disponerade lokalerna
finns f. n. en lärosal lämplig för 25 elever. Ytterligare en lärosal av denna
storlek behöver enligt utredningen ställas i ordning, vilket kan ske genom viss
ombyggnad. Större lärosalar för hel eller halv årskurs kan erhållas i den närbelägna
centrala verkstadsskolan, som enligt vad utredningen erfarit skall flytta
från sina lokaler.

För undervisningen i metodik och praktik, som kräver mest lokaler, föreslår
utredningen följande.

Undervisningen i gymnastik förläggs till idrottshuset. Där finns en gymnastiksal
samt en tennishall, som med relativt små ändringar kan inredas till en användbar
gymnastiksal. Dessa två salar skulle vid ett elevantal av 150 komma
att tas i anspråk praktiskt taget alla timmar mellan kl. 8 och 16, under 74 timmar
per vecka. Under förutsättning att tennishallen inreds och att de akustiska
förhållandena förbättras, skulle en sådan lösning vara godtagbar som ett provisorium.
Av schematekniska skäl är det nödvändigt att redan första året ha tillgång
till två gymnastiksalar.

Undervisningen i idrott delas upp i perioder med hänsyn till årstiderna och
ställer därför olika krav på lokaler och övningsplatser under olika delar av terminerna.
Viss del av idrottsutbildningen bedrivs i form av koncentrationsundervisning,
då hela dagarna är ägnade åt idrott.

Lokalbehovet för bollspel inomhus kan tillgodoses i idrottshusets idrottshall.
Med hänsyn till att gymnastiksalarna kommer att utnyttjas hårt är det av
schematekniska skäl viktigt, att högskolan får möjlighet att välja tid för sina
lektioner i idrottshallen. Idrottshallen bör kunna disponeras sammanlagt 24 timmar
för ifrågavarande ändamål mellan kl. 8 och 16.

Simundervisningen förläggs till stadens badhus, där det finns en för ändamålet
lämplig 25-meters bassäng. Högskolans lokalbehov för denna undervisning motsvarar
12 timmar per vecka och undervisningen bör helst kunna försiggå mellan
kl. 13 och 16. De sakkunniga tillägger, att simundervisningen viss del av året
möjligen kan förläggas till Gustavsviksbadet, där det utomhus finns bl. a. en
50-metersbassäng och stora bassänger för nybörjarundervisningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966 35

Undervisningen i ishockey, bandy, konståkning och hastighetsåkning förläggs
till vinterstadion, som ligger i direkt anslutning till idrottshuset. Där finns bl. a.
en konstfryst bandybana och inomhusbana för ishockey. Anläggningen behöver
utnyttjas under tiden 10 januari—15 mars, bandybanan under 14 timmar per
vecka och ishockeybanan under 14 timmar per vecka.

Undervisning i fri idrott och utomhusbollspel sker framför allt under koncentration
sperioden 20 maj—20 juni och under september månad. Undervisningen i
dessa grenar föreslås i första hand förlagd till Eyravallen, som också ligger i
direkt anslutning till idrottshuset. För utbildningen kommer man att behöva
nyttja även tennisbanor och bordtennislokaler. Med hänsyn till de goda möjligheterna
till fri idrott och bollspel vid ifrågavarande anläggning torde det åtminstone
under det första året inte vara nödvändigt att förlägga någon del av
utbildningen till särskilt idrottsinternat, vilket måste ske vid gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm på grund av brist på lämpliga idrottsanläggningar i
institutets närhet.

Orienteringsundervisningen bedrivs under månaderna september och oktober
samt på våren. Den praktiska delen av ämnet förläggs till Kilsbergen, där goda
orienteringsmarker finns på kort avstånd från Örebro. Här finns även med
bastu och dusch försedda anläggningar, som kan utnyttjas för start och mål i
den praktiska utbildningen. Kilsbergsterrängen är också mycket lämplig för
övningar i friluftsliv. Skid- och friluftsfrämjandets anläggning är för denna utbildningsgren
ett bra centrum.

Beträffande utbildningen i skidåkning bör längdlöpningen också förläggas till
Kilsbergen, där terrängen är utmärkt och snötillgången god för Mellansverige.
Backhoppningen förläggs till skidbacken i Sörby, som ligger några kilometer
från idrottshuset. I anslutning till hoppbacken finns en slalombacke med belysning
och s. k. replift. Utbildningen i utförsåkning och turteknik bör förläggas till
fjällterräng, såsom sker för de studerande vid gymnastiska centralinstitutet.
Staden har för denna utbildning erbjudit sig att ställa sin fritidsgård i Åre
till förfogande.

Till sist tar utredningen upp vissa andra lokalbehov. Enligt utredningen kan
lämpliga mässlokaler erhållas i idrottshuset. Här finns bl. a. köksutrymmen, som
tillåter lunchservering. Samlingsrum för de studerande bör kunna inredas antingen
i de lokaler, som nu används för förskoleverksamhet i idrottshuset eller i
en tvåplansvilla intill idrottshuset, vilken enligt utredningen kan ställas till den
föreslagna högskolans förfogande av staden.

Utredningen har under sitt arbete haft kontakt med representanter för Örebro
stad om disposition för högskolans räkning av föreslagna lokaler och övningsplatser.
Staden har därvid ställt garantier för att dessa lokaler skall stå till
högskolans förfogande fr. o. m. höstterminen 1966. Enligt utredningen bör det
ankomma på byggnadsstyrelsen att i samråd med högskolans ledning avge förslag
till ombyggnad av vissa utrymmen och att i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens riktlinjer förhyra lokaler för högskolan.

Dimensioneringen av de permanenta lokalerna bör enligt utredningen
grunda sig på en intagning av 150 elever per år och ett totalt elevantal

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

av 300 studerande. En lokalbehovsberäkning och projektering bör snarast göras
av byggnadsstyrelsen och avse hela den till Örebro förlagda högskoleundervisningen.
Utredningen understryker, att vid projekteringen av anläggningarna för
föreslagen högskolas praktiska undervisning hänsyn också bör tas till övriga
studenters fritids- och motionsbehov. Utredningen har kalkylerat med det utrymmesbehov,
som redovisas i följande sammanställning.

Fyra gymnastiksalar, 14 X 28 m.

Två inomhuslokaler för idrott, 42 X 22 m och 30 X 20 m med omklädningsrum.
Fyra rum för styrketräning, brottning och bordtennis, två 10 X 10 m och två
14 X 10 m.

Tolv omklädningsrum för elever i anslutning till gymnastiksalarna.

Fyra omklädningsrum för andra studenter som kan tänkas använda salarna för
motion.

Tolv omklädningsrum för lärare i praktik.

Simhall med bassäng i storlek 25 X 12,5 m och nybörjarbassäng 12,5 X 10 m
samt anordningar för simhopp.

Aula för 350 personer.

En större föreläsnings- och skrivsal för 150 personer.

Två föreläsningssalar för 75 personer.

Två föreläsningssalar för 50 personer.

Fyra mindre rum för seminarieövningar.

Fyra rum för administrationen.

Kollegierum.

Lärarrum.

Samlingsrum för 300 studenter.

Matsalar för lärare och studenter.

Undervisningslaboratorier för anatomi, fysiologi och pedagogik samt arbetsrum
för lärarna i dessa ämnen.

Idrottsplats för fri idrott och bollspel.

Träningsplan för bollspel, vintertid för isspel.

Konstfryst ishockeybana.

Sex asfaltbanor för tennis.

Två asfaltbanor för basketboll.

Två asfaltbanor för volleyboll.

Två asfaltbanor för handboll och badminton.

Hopp- och kastbanor.

3.2.4. Personal

I fråga om personalbehovet för den nya högskolan betonar utredningen
först värdet av att lärarna i teoretiska ämnen håller kontakt med forskningen
inom sitt ämnesområde. Vad gäller rekryteringen av lärare för undervisningen i
de enskilda ämnena föreslår utredningen, att undervisningen i anatomi fullgörs
av timlärare från regionsjukhuset under den tid provisoriet kommer att bestå.
Vid regionsjukhuset finns enligt utredningen välkvalificerad lärarpersonal, som
förklarat sig villig att meddela undervisning i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1966

För ämnet fysiologi förordar utredningen, att ett ordinarie universitetslektorat
inrättas den 1 januari 1967, då undervisningen i detta ämne enligt
förslaget skall ta sin början vid högskolan. Däremot föreslås inte någon särskild
forskningsorganisation i fysiologi; det förutsätts, att den nya högskolan skall
kunna utnyttja de resurser, som i detta hänseende finns vid gymnastiska centralinstitutet.
Den forskning, som bedrivs vid institutets fysiologiska institution
i Stockholm, skiljer sig från sjukhusens däri, att den tar sikte på den friska människans
fysiska aktivitet. Utredningen anser, att den forskningsanknytning som
bedöms nödvändig för örebrohögskolans del vad gäller fysiologiundervisningen
bäst sker, om specialister vid fysiologiska institutionen i Stockholm under någon
tid får bestrida undervisningen i Örebro och innehavaren av det föreslagna
universitetslektoratet i fysiologi vid örebrohögskolan under motsvarande tid får
tillfälle att deltaga i stockholmsinstitutionens forskningsarbete. Det bör enligt
utredningen ankomma på de båda högskolornas ledning att finna former för ett
sådant utbyte. Enligt vad utredningen erfarit finns också viss möjlighet för
ifrågavarande universitetslektor att bedriva forskning i arbetsfysiologi vid
laboratoriet för klinisk fysiologi vid regionsjukhuset i Örebro. Utredningen
anser, att frågan om fysiologiundervisningens anknytning till fysiologisk forskning
kan få en tillfredsställande lösning under provisorietiden.

En lärare i pedagogik avses tillsammans med lärare i gymnastikens och idrottens
metodik bli ansvarig för gymnastiklärarutbildningens utveckling i metodiskt
hänseende. Utredningen föreslår, att en ordinarie universitetslektorstjänst i pedagogik
inrättas läsåret 1966/67. Innehavaren bör enligt de sakkunniga ha intresseinriktning
mot fysisk fostran.

För ämnena hygien och samaritlära finns goda företrädare vid regionsjukhuset.
Utredningen har förvissat sig om att dessa är villiga att medverka i utbildningen
vid högskolan. Möjligheterna att rekrytera lärare i metodik och praktik
bedömer utredningen som mycket goda.

Behovet av lärare och övrig personal under läsåren 1966/67 och 1967/68 framgår
av följande sammanställning, som avser den s. k. provisorietiden. Den årliga
intagningen är därvid beräknad till 75 studerande, fördelade på tre klasser.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Utredningens förslag.

Ämne	Personalbehov 1966/67	Ökning av personalbehov 1967/68
	Rektor
Anatomi	Timlärare 150 timmar	Timlärare 38 timmar
Fysiologi	1 universitetslektor 1/1—30/6	1 universitetslektor 1/7—31/12
	1/2 amanuenstjänst 1/1—.30/6	1/2 amanuenstjänst 1/7—31/12
Pedagogik	1 universitetslektor	1/2 amanuenstjänst
Hygien		Timlärare 48 timmar
Samaritlära	Timlärare 36 timmar
Röstundervisning	Timlärare 130 timmar
Musik	Timlärare 192 timmar	1 lärare (med bortfall av kostna-der 1966/67 för timlärare i mu-sik och röstundervisning)
Gymnastik	3 lärare	2 lärare
	Timlärare 60 timmar	Timlärare 135 timmar
	Pianister 160 timmar	Pianister 224 timmar
Idrott	3 lärare	2 lärare
	Timlärare 135 timmar	Timlärare 180 timmar
	3 extra lärare under koncentra-	2 extra lärare under koncentra-
	tionsperioder	tionsperioder
Övningsundervisning	Handledare 1 000 timmar 1 kanslist 1 kontorist 1/2 tjänst som skrivhjälp 1 vaktmästare	Handledare 6 000 timmar

Utredningen har även beräknat behovet av lärare vid den slutliga utbyggnaden
av högskolan. När denna flyttat in i permanenta lokaler, förutsätts som
tidigare nämnts intagningskapaciteten kunna öka med 50 platser per år.
Under det första året som denna ökning sätter in kommer det att finnas 200
studerande vid högskolan och under påföljande år 250. För detta första år föreslås
nya tjänster inrättade i anatomi (en universitetslektor), i gymnastik (två
lärare i lönegrad Ao 23) samt i idrott (två lärare i lönegrad Ao 23). Det därpå
följande läsaret föreslås lärartjänster tillkomma i fysiologi (ytterligare en universitetslektor),
i gymnastik (en lärare i lönegrad Ao 23) samt i idrott (en lärare i
lönegrad Ao 23). Utredningen räknar med att lärarbehovet i övrigt skall kunna
tillgodoses genom timlärare.

Vad gäller personalbehov för administration utgår utredningen från att behovet
i princip är detsamma som för gymnastiska centralinstitutet. Utöver den
personal som enligt den föregående uppställningen föreslås inrättad under provisorieskedet
(en kanslist, en kontorist, skrivhjälp motsvarande halvtidstjänst)
föreslår utredningen därför endast, att arvodet till tillfällig skrivhjälp utbyts
mot en kanslibiträdestjänst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 ur 1966

Vid don slutliga utbyggnaden av högskolan tillkommer vidare behov av personal
för gymnastiksalar, idrottshall, simhall och utomhusanläggningar. För
skötsel av gymnastiksalarna oeh idrottshallen föreslås tre tjänster som vaktmästare.
Simhallen, som enligt utredningens uppfattning bör stå till förfogande
för studentkåren i Örebro och därför måste betjänas även på kvällstid, fordrar
en stor personaluppsättning. Med utgångspunkt i den beräkning som gjorts för
gymnastiska centralinstitutets simhall föreslås en badföreståndare, två badmästare,
ett kanslibiträde med huvudsaklig uppgift som kassör, två badskötare, två
maskinister samt extra personal till en kostnad av 30 000 kr. Behovet av personal
för utomhusanläggningarna, idrottsplats, bollplaner och isbanor uppskattar
utredningen till en intendent och två vaktmästare.

3.2.5. Övriga frågor

Enligt direktiven för utredningen skulle gymnastikdirektörsutbildningen i Örebro
i allt väsentligt ske på samma sätt som nu sker vid gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm. På grund av att antalet handledare för övningsundervisningen
är lägre i Örebro än i Stockholm, förordar utredningen emellertid en
annan uppläggning av denna undervisning vid högskolan i Örebro. För närvarande
finns i Örebro endast 19 examinerade gymnastiklärare. Enligt det system som
praktiseras vid gymnastiska centralinstitutet försiggår övningsundervisning med
skolungdom periodvis under andra, tredje och fjärde terminerna varannan dag
under två timmar, sammanlagt 150 timmar för varje studerande. Undervisningen
är förlagd dels till gymnastiska centralinstitutets övningsskola (statens normalskola),
dels till andra skolor. Behovet av handledare och undervisningsavdelningar
är störst under vårterminen, då både första och andra årskurserna bedriver
övningsundervisning. Vid gymnastiska centralinstitutet med 300 studerande behövs
65 handledare utöver de vid institutet anställda lärarna. Vid en högskola i
Örebro med 250 studerande skulle behovet av handledare enligt motsvarande
uppläggning av övningsundervisningen uppgå till ca 40 handledare.

Utredningen föreslår, att övningsundervisningen vid högskolan i Örebro koncentreras
till tre sammanhängande perioder: en vecka under andra terminen,
ungefär tre veckor under tredje terminen och två veckor under fjärde terminen.
Lärarkandidaterna skall under dessa perioder auskultera och leda undervisningen
vid en skola, varvid kandidaten handleds av skolans gymnastiklärare. Tjänstgöringen
föreslås bli 5—6 timmar per dag, varför antalet lektioner skulle bli
detsamma som enligt det nuvarande systemet, dvs. ca 150. Det föreslås vidare,
att två lärarkandidater skall placeras hos varje handledare.

Under läsåret 1966/67 skall enligt förslaget övningsundervisning förekomma
endast en vecka under vårterminen. Utredningens förslag till principlösning av
handledarfrågan framgår därför bäst om man ser på läsåret 1967/68, då två årskurser
finns vid högskolan. Under höstterminen förekommer ingen övningsundervisning
i första årskursen. I andra årskursen skall däremot övningsundervisning

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

genomföras under tre veckor för 75 elever, av vilka 50 manliga och 25 kvinnliga.
Om man utgår från att varje handledare skall ha två lärarkandidater under övningsundervisningsperioden,
skulle enligt utredningen behovet bli 25 manliga och
13 kvinnliga handledare. Om emellertid årskursen i stället delas upp i två avdelningar
och dessa fullgör övningsundervisningen under två efter varandra följande
tidsperioder, skulle behovet bli 13 manliga och 7 kvinnliga handledare och
den sammanlagda tiden för dessas verksamhet sex veckor. Under vårterminen
föreslås första årskursen bedriva övningsundervisning under en vecka och andra
årskursen under två veckor. I varje årskurs finns 75 elever. Om man delar vardera
årskursen i två avdelningar och lägger dessas övningsundervisningsperioder
efter varandra, kommer enligt utredningen det totala behovet inte heller nu att
bli mer än 20 handledare och den sammanlagda tiden för dessas verksamhet
likaledes sex veckor. Behovet av manliga och kvinnliga handledare kommer dock
att variera från år till år beroende på det antal manliga eller kvinnliga elever,
som skall bedriva övningsundervisning under året i fråga. Eftersom de studerande
under själva övningsundervisningsperioden inte nödvändigtvis behöver
vistas vid högskolan, kan övningsundervisningen enligt utredningen efter behov
förläggas till ort i Örebros närhet, t. ex. Kumla eller Hallsberg. Ett utnyttjande
av lärarkraftema på dessa orter kompletterar utmärkt Örebros resurser i fråga
om handledare och gör det lättare att för gymnastiklärarutbildningen i Örebro
erhålla en stab av goda handledare.

Utredningen föreslår att en sakkunnig tillkallas den 1 mars 1966 med uppgift
att förbereda verksamheten vid örebrohögskolan under det kommande läsåret.
Den sakkunnige bör enligt utredningen utföra sitt arbete i samverkan med direktionen
över gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, som bör få i uppdrag att
ledigförklara tjänster, avge förslag till innehavare av dessa och i övrigt handlägga
därmed sammanhängande ärenden i avvaktan på att rektor och styrelse
för örebrohögskolan utses.

Utredningen behandlar även namnjrågor. Den utbildningsanstalt för gymnastiklärare,
som Per Henrik Ling grundade år 1813, har sedan begynnelsen
namnet Kungl. gymnastiska centralinstitutet. Namnet var under de första åren
helt adekvat, eftersom utbildningen nästan uteslutande bestod av frisk- och
sjukgymnastik. Det idrottsliga inslaget var mycket ringa och utgjordes nästan
helt och hållet av fäktning. Genom att idrotten fått ett allt större utrymme inom
skolans gymnastikundervisning har den också fått en mycket starkare ställning
i gymnastiklärarutbildningen än tidigare och har numera där ett avsevärt större
timtal än gymnastiken. Den nuvarande benämningen på utbildningsanstalten
har enligt utredningen mycken tradition bakom sig och är väl känd såväl inom
som utom landet men motsvarar inte längre utbildningens uppläggning. Om
institutet även i fortsättningen förblivit det enda i landet av denna art, skulle
knappast frågan om namnändring ha blivit aktuell. När nu förslag framläggs till

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

ännu en utbildningsanstalt, anser emellertid utredningen, att man inte kan överföra
det inadekvata namnet gymnastiska centralinstitutet på den nya högskolan.
De båda utbildningsanstalterna i Stockholm och Örebro bör enligt utredningen
ha samma namn och endast infogandet av ortnamnet skilja dem åt. Vid utredningens
ställningstagande har valet stått mellan »Gymnastik- och idrottshögskolan»
i Stockholm resp. i Örebro och »Högskolan för fysisk fostran» i Stockholm
resp. i Örebro. Även om denna senare benämning i internationella sammanhang
är lättöversatt (jfr »Physical Education», »Education Physique»,
»Leibeserziehung»), föredrar utredningen dock namnet »Gymnastik- och idrottshögskolan».
Detta namn återger enligt utredningen klart och sakligt, vad verksamheten
vid högskolan omfattar. Utredningen föreslår, att benämningen på
gymnastiska centralinstitutet ändras till Gymnastik- och idrottshögskolan i
Stockholm och att den nya högskolan får namnet Gymnastik- och idrottshögskolan
i Örebro.

I direktiven anges, att de sakkunniga inte skall beröra gällande intagningsbestämmelser
för gymnastiklärarutbildning i annan mån än som kan föranledas
av behovet av utbildning av personal för idrotts-, fritids- och turistverksamhet.
Utredningen förutsätter därför, att samma intagningsbestämmelser skall gälla
för elevintagning till högskolan i Örebro som till det nuvarande institutet i
Stockholm. Utredningen föreslår, att intagningen samordnas för de båda högskolorna
och att intagningen för det första året görs av kollegiet vid högskolan
i Stockholm, varvid rektor för högskolan i Örebro adjungeras.

På den korta tid, som stått till buds för utredningens arbete, har utredningen
inte funnit möjligt att ta ställning till frågan om ny stadga för gymnastik- och
idrottshögskolorna i Stockholm och Örebro. Utredningen förordar därför, att det
får ankomma på direktionen över gymnastiska centralinstitutet att i samråd
med den särskilde sakkunnige, som föreslås tillkallad den 1 mars 1966 för att
medverka i upprättandet av gymnastik- och idrottshögskola i Örebro, avge
förslag till gemensam stadga för nämnda högskolor. I avvaktan härpå och på
stadgans utfärdande anses nuvarande stadga för gymnastiska centralinstitutet
böra tills vidare i tillämpliga delar användas jämväl för gymnastik- och
idrottshögskolan i Örebro. Liksom vid gymnastiska centralinstitutet bör enligt
de sakkunniga vid gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro finnas ett lärarkollegium
och en utbildningsnämnd med i princip samma sammansättning och
uppgifter som motsvarande organ vid institutet i Stockholm.

Övriga bestämmelser för verksamheten, vilka för gymnastiska centralinstitutets
del utfärdas av antingen direktionen eller lärarkollegiet, bör enligt utredningen
tills vidare i tillämpliga delar kunna gälla även för örebrohögskolan. Det
bör dock snarast ankomma på den nya högskolans styrelse och rektor att utarbeta
direkt för högskolan gällande bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Utredningen förutsätter, att för elevkåren vid gymnastik- och idrottshögskolan
i Örebro skall med vissa modifikationer gälla samma bestämmelser som för
gymnastiska centralinstitutets elevkår. I Örebro bör redan under högskolans
provisorietid skapas en för alla högre utbildningsanstalter i staden gemensam
studentkår.

3.2.6. Kostnader

De sakkunniga har redovisat sammanfattande beräkningar av driftkostnaderna
för föreslagen gymnastik- och idrottshögskola i Örebro. Dessa beräkningar
avser dels provisorietiden (läsåren 1966/67, 1967/68 och 1968/69), dels
den slutliga utbyggnaden vid en årlig intagning av 125 studerande (läsåren
1969/70 och 1970/71). Avlöningskostnaderna har beräknats enligt 1965
års löneläge. Vad gäller administrationen har utredningen i sina beräkningar
utgått från samma administrationskostnader som vid gymnastiska centralinstitutet.
Eftersom utredningen förutsatt ett särskilt högskolebibliotek i Örebro,
ingår inte kostnader för bibliotekspersonal och böcker i nedanstående sammanställning.

Läsår	Avlöningar, kr.	Omkostnader, kr.	Materiel m. m., kr.	Total kostnad, kr.
1966/67 .............	475 000	88 000	115 000	678 000
1967/68 .............	795 000	117 000	32 000	944 000
1968/69 .............	795 000	117 000	32 000	944 000
1969/70 .............	1 244 000	470 000	50 000	1 764 000
1970/71 .............	1 479 000	533 000	60 000	2 072 000

Utredningen har funnit, att hyreskostnaderna för föreslagna lokaler och
övningsplatser under provisorietiden kommer att uppgå till inte fullt 100 000
kr. per år. Kostnaderna avser fullt utbyggt provisorium med två årskurser om
sammanlagt 150 studerande.

Byggnadskostnaderna för den permanenta anläggningen har utredningen inte
sökt uppskatta, eftersom lokalbehovsberäkning och projektering för slutlig utbyggnad
måste ske utifrån behovet för hela den till Örebro förlagda högre
utbildningen. Kostnaderna för inredning och utrustning av högskolans permanenta
lokaler beräknar utredningen till 635 000 kr.

3.3. Utredningens förslag om idrottslärarutbildning

3.3.1. Utgångspunkter

Utredningen nämner inledningsvis, att viss utbildning av idrotts- och
fritidsledare f. n. förekommer. Riksidrottsförbundet och dess medlemsförbund
bedriver kursverksamhet, som årligen omfattar ca 15 000 deltagare. Dessa

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

kurser anordnas lokalt, regionalt och centralt. De centrala kurserna förläggs
vanligen till Riksidrottsförbundets idrottsinstitut Bosön på Lidingö och Olandergården
i Vålådalcn. Utbildningen av instruktörer och specialidrottsfunktionärer
ombesörjs av Riksidrottsförbundets 46 specialförbund. Riksidrottsförbundet
har nyligen tillsatt cn utredning angående särskild utbildning av ledare
och instruktörer.

Vid den av Svenska gymnastikförbundet ägda folkhögskolan Lillsvcd utanför
Stockholm anordnas i form av en folkhögskolekurs bl. a. utbildning av ledare
för den frivilliga gymnastiken. Årligen intas 80 elever. Riksidrottsförbundets
idrottsinstitut Bosön fungerar f. n. som filialfolkhögskola till Lillsved med en
andra årskurs om ca 60 elever. Målet för denna senare utbildning är bl. a. att
idrottsrörelsens behov av ledare skall kunna tillgodoses. Enligt vad utredningen
erfarit har vidare läsåret 1965/66 startats en särskild utbildning av ungdoms-
och idrottsledare vid Östersund-Frösöns Ungdomsledarinstitut. Utbildningen
är ettårig och uppdelad pa en allmän linje och en idrottslinje. Utbildningen
på idrottslinjen omfattar ca 1 600 timmar, därav idrotts- och instruktörsutbildning
i relativt stor utsträckning.

Även andra organisationer bedriver utbildning av ledare för idrotts- och
fritidsändamål. Sålunda anordnas i Skid- och friluftsfrämjandets regi en omfattande
utbildning av ledare och instruktörer för skidåkning och andra former
av friluftsliv. Svenska turistföreningen bedriver också kursverksamhet av detta
slag.

I utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet var det idrottsliga inslaget
länge ringa. I och med att idrotten fick ett allt större utrymme i skolans gymnastikundervisning
fick den också en mycket starkare ställning i gymnastiklärarutbildningen
och omfattar f. n. ett timtal som är större än gymnastikens. För
manliga studerande innefattar utbildningen sammanlagt 850 timmar lek och
idrott (teori, metodik, praktik) och för kvinnliga studerande 790 timmar.

Den praktiska utbildningen för manliga studerande framgår av följande utbildningsprogram.

1. Smålekar: Svenska och internationella folkdanser samt sånglekar. Instruktionsövningar.
2. Stora lekar: Uppövande av den personliga färdigheten (tekniska
övningar och lagspel samt instruktionsförmaga i bollspel: fotboll, handboll,
basketboll, tennis, volleyboll, boboll, långboll, rundboll). Domarskap. 3. Terränglekar
och orientering: Terränglekar och orienteringsövningar, lämpliga for
skolornas friluftsdagar. Instruktionsövningar. Orienteringstävlingar. Ledaruppgifter.
4. Fri idrott: Uppövande av den personliga färdigheten och instruktionsförmågan
i den fria idrottens olika grenar. Tävlingar. Tjänstgöring som ledare
och funktionär vid märkesprov och tävlingar för skolungdom. 5. Simning: Uppövande
av den personliga färdigheten i olika simsätt, livräddning och simhopp.
Prov för magistervärdigheten och simlärardiplom. Instruktionsövningar i simskola.
Ledar- och funktionärsverksamhet. 6. Skididrott: Uppövande av den personliga
färdigheten i längdlöpning, utförsåkning och backhoppning. Utbildning
till domare i backhoppning. Ledare av funktionärsverksamhet. 7. Skridsko -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

idrott: Uppövande av den personliga färdigheten i bandy, ishockey och hastighetsåkning.
Instruktionsövningar. Domarskap. 8. Brottning: De elementära
greppen och paraderna i grekisk-romersk brottning. 9. Tennis, 10. Bordtennis.

11. Badminton. 12. Friluftsverksamhet: Planläggning och ledning av friluftsdagar
vid statens normalskola.

I betänkandet behandlar de sakkunniga behovet av en särskild idrottslärarutbildning.
De har funnit, att välutbildade idrotts- och fritidsledare efterfrågas
av idrottsrörelsen, industrin och kommunerna. Utredningen uppskattar det
årliga behovet av vad utredningen benämner idrottslärare till ett antal av 60.
Industrin har i viss utsträckning anställt gymnastikdirektörer som idrottslärare.
Enligt utredningen är emellertid gymnastikdirektörer med nuvarande utbildning
inte tillräckligt specialiserade och kan därför inte anses vara fullgoda lärare i
idrott på elitnivå eller tillräckligt kvalificerade ledare för friluftsliv och annan
fritidsverksamhet.

Enligt direktiven skulle det ingå i de sakkunnigas arbete att undersöka förutsättningarna
för att vid den nya läroanstalten i Örebro utbilda personal för
idrotts-, fritids- och turistverksamhet. Eftersom skolöverstyrelsen avser att
se över befintliga utbildningslinjer inom turistområdet, anser de sakkunniga det
inte erforderligt att inom ramen för gymnastik- och idrottshögskolornas verksamhet
inrymma annan utbildning för turistverksamheten än den idrottslärarutbildning,
som utredningen föreslår.

3.3.2. Utbildningens utformning

De teoretiska ämnen, som f. n. ingår i gymnastiklärarutbildningen, bör enligt
de sakkunniga även ingå i idrottslärarutbildningen. Ämnet röstbehandling om
12 timmar föreslås dock utga, medan ämnet samaritlära och idrottspatologi
föreslås bli tilldelat ytterligare 4 timmar. Utredningens förslag innebär i stort,
att idrottslärarutbildningen jämfört med gymnastiklärarutbildningen erhåller
två nya moment, nämligen dels samhällsvetenskapliga ämnen, dels specialutbildning
i idrottsgren.

Den samhällsvetenskapliga utbildningen bör enligt utredningen omfatta 205
timmar. Följande timplan föreslås: statskunskap 30 timmar, statistik 40 timmar,
samhällsekonomi med socialpolitik 40 timmar, sociologi 25 timmar, allmän och
kommunal administration och organisation 70 timmar. Undervisningen i dessa
ämnen bör enligt utredningen vara förlagd till gymnastik- och idrottshögskola
och bestridas av lärare från socialhögskola. För att det inom ramen för den tvååriga
utbildningen skall kunna beredas plats för studiet av samhällsvetenskapliga
ämnen föreslås, att timtalet för ämnet gymnastik minskas i motsvarande mån.
Eftersom de studerande på idrottslärarlinje i stort föreslås läsa samma ämnen
som blivande gymnastikdirektörer, måste de båda linjernas timplan i största
möjliga utsträckning anpassas till varandra. Detta medför enligt utredningen,
att undervisningen i de samhällsvetenskapliga ämnena måste fördelas på samt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

liga fyra utbildningsterminer och alt en i och för sig önskvärd koncentration av
undervisningen inte är möjlig. Den samhällsvetenskapliga utbildningen för
idrottslärare motiveras med bl. a. följande. Uppgiften som utbildningsledare och
instruktör är förenad med långa resor, obekväm arbetstid och krav på att ständigt
kunna entusiasmera. Verksamheten är ansträngande och därför inte lämplig
som livstidsyrke. Genom att den blivande idrottsläraren utbildas även administrativt
får han efter en tid som aktiv idrottslärare möjlighet att övergå till
administrativa befattningar inom idrottsrörelsen eller näraliggande arbetsområden.

Vad gäller specialutbildningen i idrottsgren anser utredningen, att denna bör
omfatta en eller högst två idrottsgrenar. I de stora idrottsgrenarna pågår verksamheten
numera året runt, varför en specialist i en sådan gren är sysselsatt
med denna hela året. Vidare är utbildningen i t. ex. fri idrott, de stora bollspelen
eller skidåkning så omfattande, att det inom den beräknade studietiden
inte är möjligt att hinna med specialisering i mer än en gren. Däremot kan
det enligt utredningen ibland vara lämpligt att kombinera två grenar, som
inte förutsätter samma tidskrävande utbildning. Utredningen framhåller, att
specialisering bör kunna väljas inte bara i de vanliga idrottsgrenarna, utan
även i t. ex. friluftsliv, korporationsidrott och handikappidrott. Varje år bör
undervisning i minst fem grenar komma till stånd. I specialutbildningen föreslås
även ingå ett enskilt arbete, som bör väljas i samrad med lärarna i anatomi,
fysiologi eller pedagogik. Specialutbildningen bör enligt utredningen omfatta
sammanlagt 120 timmar under terminstid och 60 timmar under ferietid. För att
det på timplanen skall kunna beredas plats för föreslagen specialutbildning under
terminstid, bör enligt utredningen timtalet för ämnet gymnastik minskas i motsvarande
mån. Gymnastikämnet omfattar på gymnastiklärarlinjen 600 timmar
för manliga studerande, 660 för kvinnliga. På idrottslärarlinjen föreslås ämnet
bli tilldelat sammanlagt 250 timmar.

I gymnastiklärarutbildningen ingår övningsundervisning med skolungdom,
dels i gymnastik 150 timmar, dels i idrott m. m. 100 timmar. Utredningen föreslår
den ändringen, att gymnastiklärarlinjens övningsundervisning i gymnastik
för idrottslärarnas del skall motsvaras av övningsundervisning i gymnastik med
skolungdom under 90 timmar samt övningsundervisning och praktik inom idrottens
och friluftslivets område under 60 timmar. Därjämte föreslås under ferietid
övningsundervisning och praktik inom idrottens område under 90 timmar.

De blivande idrottslärarna får enligt utredningens förslag i viss utsträckning
sin utbildning förlagd till Riksidrottsförbundets idrottsinstitut på Bosön, dels
under terminstid (specialutbildning i idrottsgren, viss övningsundervisning), dels
under ferietid (fortsatt specialutbildning i idrottsgren, fortsatt övningsundervisning
m.m.).

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

3.3.3. Utbildningens förläggning och dimensionering m. in.

Enligt utredningen bör idrottslärarutbildningen genomföras i nära kontakt
med Riksidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska turistföreningen
m. fl. organisationer, som förfogar över experter i olika idrottsgrenar. Specialförbundens
experter bör såsom timlärare anlitas i utbildningen. Dessa speciallärare
är vanligen knutna till förbundens kanslier i Stockholm. Vidare är det enligt
utredningen angeläget, att föreslagen utbildning kommer till stånd under samarbete
med fysiologiska institutionen vid gymnastiska centralinstitutet. En anknytning
till nämnda institution anses vara av stort värde inte bara för undervisningen
och de studerande utan även för den fysiologiska forskningen. Av
dessa skäl förordar utredningen, att utbildningen av idrottslärare förläggs till
Stockholm och inte, såsom angetts i direktiven, till Örebro.

På grund av den svåra lokalsituationen vid gymnastiska centralinstitutet anser
de sakkunniga, att det inte är möjligt att öka den totala intagningen av studerande
i Stockholm. F. n. tas 75 manliga och 75 kvinnliga studerande in på
gymnastikdirektörslinje vid gymnastiska centralinstitutet. Utredningen föreslår,
att 25 studerande tas in på en särskild idrottslärarlinje och att samtidigt
intagningen av manliga studerande på gymnastikdirektörslinjen minskas från
75 till 50 läsåret 1966/67. Utredningen har inte velat kvotera intagningen av
manliga och kvinnliga studerande på idrottslärarlinjen. Specialutbildningen förutsätts
i stort kunna ske gemensamt.

Enligt utredningens mening är det varken möjligt eller önskvärt att nu bestämma,
för vilka befattningar idrottslärarkompetens är erforderlig. Av naturliga
skäl kommer avnämarna att vara mycket heterogena. Utredningen diskuterar
emellertid utbildningens kompetensvärde på ett område, nämligen skolans.
En gymnastiklärare är enligt utredningen allmänt gymnastiskt utbildad och
specialiserad på skolgymnastik, medan en idrottslärare är allmänt gymnastiskt
utbildad och specialist i eu idrottsgren. Även om det föreligger en viss skillnad
i den praktiska och metodiska utbildningen, föreslår utredningen, att idrottslärarexamen
skall ge behörighet till ordinarie och extra ordinarie lärartjänst i
gymnastik.

På idrottslärarlinjen avses teoretiska ämnen förekomma i samma utsträckning
som på gymnastiklärarlinjen. Utredningen förordar därför, att de intagningsbestämmelser,
som f. n. gäller för gymnastiklärarlinjen, tills vidare också
skall gälla för idrottslärarlinjen, men förutsätter en relativt frikostig dispensgivning
vid den nya utbildningens start.

3.3.4. Kostnader

De sakkunniga framhåller, att organisationen av specialutbildning m. m. på
idrottslärarlinjen kommer att fordra en stor administrativ arbetsinsats inte bara
under terminerna utan även under ferietid. Utredningen föreslår därför, att en

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1966

lärare vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm biträder rektor med
detta arbete och förordnas som kursföreståndare för idrottslärarutbildningen.

Undervisningen i samhällsvetenskapliga ämnen, som enligt utredningen bör
försiggå i gymnastik- och idrottshögskolans lokaler, föreslås meddelad av lärare
från socialhögskolan. Den totala kostnaden för denna undervisning inklusive
skrivningsrättning och examination beräknas till 19 000 kr., varav 10 000 kr. för
läsåret 1966/67.

Utredningen har föreslagit sammanlagt 180 timmar för specialutbildning i
idrottsgren. Av dessa beräknas 120 förlagda till terminstid. Hälften av dessa
120 timmar bör enligt utredningen kunna omhänderhas av de idrottslärare, som
finns vid gymnastik- och idrottshögskolan. Återstående 60 timmar samt föreslagna
60 timmar under ferietid bör omhänderhas av speciallärare, förordnade
som timlärare. Vid utbildning i fem idrottsgrenar utgår utredningen från ett
timlärarbehov av 600 timmar till en total kostnad av 27 000 kr., dock 15 000 kr.
för läsåret 1966/67. Utredningen föreslår vidare, att en orienteringskurs i turism
förläggs till andra årskursen. Denna kostnadsberäknas dock inte.

För övningsundervisning och praktik inom idrottens område beräknas för
handledararvoden en kostnad vid full utbyggnad av 29 000 kr. och för läsåret
1966/67 15 000 kr. För speciell idrottsmateriel samt för viss materiel för de
samhällsvetenskapliga ämnena föreslås 5 000 kr. för budgetåret 1966/67. Enligt
utredningens beräkningar kommer den särskilda idrottslärarutbildningen att
kosta sammanlagt 50 000 kr. under det första året. Kostnaden beräknas bli
ungefär densamma för utbildningens andra år.

3.4. Remissyttrandena

3.4.1. Gymnastik- och idrottshögskola i Örebro

Utredningens förslag om en ny utbildningsanstalt för gymnastiklärare
i Örebro har i allmänhet mottagits mycket positivt av
remissinstanserna, som starkt understryker behovet av en ökad utbildning av
gymnastikdirektörer. I fråga om utbildningens förläggning har emellertid också
en avvikande mening anförts. Universitetskanslersämbetet finner sålunda, att
behovet av samarbete mellan gymnastiklärarhögskola och universitetsinstitutioner
i anatomi, fysiologi och hygien inte kan tillgodoses i Örebro och föreslår därför
en förläggning av utbildningen till Umeå eller Lund. Enligt SACO bör en
utbyggd lärarutbildning lokaliseras till ort med lärarhögskola. Organisationen
föreslår Umeå eller Uppsala.

Mot bakgrund av den akuta gymnastiklärarbristen anser arbetsmarknadsstyrelsen
det särskilt tillfredsställande, att ökningen av utbildningskapaciteten
kan påbörjas med så kort tidsutdräkt som utredningen föreslagit.
1962 års ungdomsutredning framhåller betydelsen av en fortlöpande prognos -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

verksamhet rörande tillgång och efterfrågan på gymnastiklärare och delar utredningens
uppfattning om en ökad efterfrågan på gymnastikdirektörer från andra
avnämare än skolväsendet. Länsskolnämnden i Örebro län anser, att utredningen
i sin bedömning av gymnastiklärarbehovet inte tillräckligt beaktat, att det i
framtiden kan bli möjligt att kombinera övnings- och läroämne i samma tjänst.
Detta påverkar i sin tur behovet av utbildningsplatser vid gymnastik- och
idrottshögskolorna, som enligt nämnden redan nu bör planeras för ett större
antal studerande än vad utredningen tänkt.

Ett flertal remissinstanser har tagit upp frågan om den nya högskolans lokaler.
Byggnadsstyrelsen, som besiktigat de för provisorietiden föreslagna lokalerna,
konstaterar att dessa i stort sett är lämpliga att under en övergångstid tas
i anspråk för avsett ändamål. Örebro läns landstingskommuns förvaltningsutskott
vitsordar, att landstinget är villigt att, i den omfattning som är möjlig med
hänsyn till sjukvårdens behov, låta de studerande fullgöra vissa laboratorieuppgifter
i regionsjukhusets lokaler. Örebro stads drätselkammare uttalar, att
den liksom stadens övriga organ är beredd att lämna den nya läroanstalten allt
det bistånd, som särskilt under uppbyggnadsskedet kan komma att visa sig erforderligt.
Direktionen över gymnastiska centralinstitutet påpekar, att det under
provisorietiden föreligger behov av lokaler för filmvisning och bandinspelning i
den metodiska och praktiska utbildningen samt av lärarrum med dusch och
toalett för den praktiska undervisningen. Det är också enligt direktionen nödvändigt,
att högskolan vid särskild metodik- och teknikundervisning disponerar simhallens
bassäng ensam och inte i sambruk med allmänheten. Utöver det framräknade
timbehovet för den metodiska och praktiska undervisningen erfordras
enligt direktionen också gymnastik- och idrottshallstimmar för såväl de studerandes
som lärarnas enskilda träning och förberedelsearbete. Vid förhyrning av
lokaler bör hänsyn tas till nämnda behov. SFS understryker behovet av lokaler
för de studerandes förövningar.

Vad gäller den slutliga utbyggnaden anför byggnadsstyrelsen, att den f. n. utreder
förutsättningarna att förlägga skilda utbildningsgrenar av högskolekaraktär
till ett av Örebro stad för ändamålet reserverat markområde. Med hänsyn
till den tid, som kan beräknas åtgå för utarbetande av utbyggnadsplanen samt
projektering och uppförande av erforderliga lokaler, anser byggnadsstyrelsen, att
man inte bör räkna med att gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro kan flytta
in i egna lokaler förrän tidigast under år 1971. Sedan numera en särskild organisationskommitté
för Örebro tillsatts för att samordna den statliga planeringen
av den beslutade universitetsfilialen i staden, bör enligt byggnadsstyrelsen
nämnda kommitté omhänderha frågor rörande lokalplanering för såväl universitetsfilialen
som andra utbildningsgrenar på högskolenivå.

Remissinstanserna understryker över lag, att effektiv gymnastiklärarutbildning
förutsätter en nära kontakt med medicinsk och psykologisk-pedagogisk
forskning. Rektorsämbetet vid karolinska institutet framhåller, att det inte
bör vara någon skillnad mellan de båda högskolorna härvidlag. Direktionen över

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år IDOG 49

gymnastiska centralinstitutet anser, att medel bör stiillas till förfogande för att
forskare vid stoekholmshögskolans fysiologiska institution skall kunna besöka
örebrohögskolan och där hålla föreläsningar. Enligt direktionen bör också universitetslektorernas
forskningsmässiga anknytning till regionsjukhuset garanteras
såsom utredningen förutsatt. Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet
framhåller, att psykologisk-pedagogisk forskning med speciell inriktning på
fysisk fostran är försummad i vårt land. En institution i psykologi och pedagogik
med inriktning på fysisk fostran föreslås inrättad vid örebrohögskolan redan
under provisorietiden.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att örebrohögskolan redan från början bör
planeras så att möjlighet finns att här upptaga såväl fysiologisk forskning som
utbildning av idrottslärare. Härigenom kan enligt länsstyrelsen de båda högskolorna
på längre sikt göras lika attraktiva och skickade att meddela fullgod
undervisning.

1962 års ungdomsutredning understryker, att den långsiktiga forskningsanknytningen
behandlats alltför summariskt i betänkandet. Utredningen vill för
sin del inte utesluta tanken på att örebrohögskolan vid den slutliga utbyggnaden
bör kompletteras med forskningsinstitutioner för vissa ämnesområden, som
har central ställning i undervisningen.

Den föreslagna koncentrationen av övningsundervisningen till
tre kortare perioder under andra, tredje och fjärde terminerna om en, tre resp.
två veckor tillstyrks av direktionen över gymnastiska centralinstitutet, medan
länsskolnämnden i Örebro län ifrågasätter, om inte denna övningsundervisning
bör utsträckas till åtta veckor och helt koncentreras till de två sista terminerna.
1962 års ungdomsutredning, som betraktar den praktiska lärarutbildningen såsom
mycket betydelsefull, anser förslaget mindre ändamålsenligt från pedagogisk
synpunkt. Lärarkandidaternas utbyte av övningsundervisningen torde enligt
denna utredning bli sämre på föreslaget sätt än om den fördelas över längre
perioder. Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet önskar förlängd tid för
elevernas auskultation och övningsundervisning under den andra terminen och
föreslår, att utredningens förslag om övningsundervisning endast införs på försök
med möjlighet till de förändringar, som från pedagogiska och praktiska synpunkter
kan anses påkallade. Svenska gymnastiklärarsällslcapet finner det angeläget,
att undervisningsövningarna med skolungdom i möjligaste mån följer nuvarande
mönster med längre perioder och att, om detta av organisatoriska skäl ej helt
kan genomföras, en kombination av det nämnda systemet med den föreslagna
koncentrationsundervisningen prövas. Direktionen över gymnastiska centralinstitutet
förutsätter slutligen, att en kurs för utbildning av handledare anordnas
i Örebro under höstterminen 1966.

3.4.2. Idrottslärarutbildning

Beträffande förslaget om särskild idrottslärarutbildning är remissinstanserna
inte eniga. Idrottslärarutbildningen tillstyrks av åtskilliga instanser,
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 50

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 50 år 1966

bl. a. av Sveriges Riksidrottsförbund, som anser att ett förverkligande av förslaget
kommer att innebära en avsevärd förbättring av den svenska idrottsrörelsens
möjligheter att höja den idrottsliga standarden, samtidigt som idrottsrörelsens
egen administration stärks. Förbundet understryker nödvändigheten av att utbildningen
får en sådan utformning, att denna kategori lärare kan jämställas
med gymnastiklärare i traditionell bemärkelse och erhålla behörighet att inneha
tjänst vid allmänna läroanstalter eller inom andra offentliga organ. Enligt förbundet
bör det nämligen förutsättas, att åtskilliga idrottslärare, som erhåller
tjänst inom idrottsrörelsen, friluftsorganisationerna eller turistväsendet, på grund
av dessa tjänsters speciella art efter viss tid kan vilja erhålla annan befattning.
För att underlätta övergången från den fria sektorn till allmän tjänst är det
enligt förbundet angeläget, att tjänsteår inom t. ex. en idrottsorganisation får
officiellt meritvärde vid sökande av statlig eller kommunal tjänst.

Socialstyrelsen och samarbetsnämnden för socialhögskolorna ifrågasätter, om
den föreslagna idrottslärarutbildningen är ändamålsenlig för kvalificerade administrativa
uppgifter i samband med organisation och samordning av idrotts- och
friluftsverksamhet eller för blivande fritidsintendenter och fritidskonsulenter i
kommunal tjänst, vilka har till huvuduppgift att med olika medel stimulera
utvecklingen av en varierad fritidsverksamhet inom kommunen, anpassad till
den allmänna samhällsutvecklingen och invånarnas behov.

Riksrevisionsverket ifrågasätter nödvändigheten av att utbildning i samhällsvetenskapliga
ämnen meddelas idrottslärare i den omfattning utredningen föreslår.
Denna mening framförs även i flera andra yttranden. Med hänsyn till den
relativt stora arbetsbelastningen för de studerande bör det enligt skolöverstyrelsen
övervägas, om inte omfattningen av det samhällsvetenskapliga utbildningsinslaget
kan beskäras. Den föreslagna uppdelningen av stoffet på ett flertal
ämnen förefaller överstyrelsen föga rationell, eftersom denna anordning medför,
att samma innehåll ibland blir behandlat inom olika ämnen. Överstyrelsen föreslår,
att det sammanlagda antalet timmar för samhällsvetenskapliga studier
minskas från 205 till ca 100 timmar samt att de fem ämnena med samhällsvetenskapligt
innehåll sammanslås till ett enda, förslagsvis kallat samhällsvetenskap.

Statistiska centralbyrån anser, att den föreslagna samhällsvetenskapliga utbildningen
är varken specialiserad i fråga om idrottsadministration och idrottsorganisation
eller tillräcklig för att ge erforderliga administrativa kunskaper för
administrativa poster på andra områden. Eftersom idrottslärarna föreslås få
möjlighet att bli ordinarie gymnastiklärare vid de allmänna skolorna efter de
första årens arbete som instruktörer och utbildningsledare, finns enligt denna
instans knappast anledning att ge denna kategori en allmän administrativ utbildning.
Centralbyrån föreslår, att idrottslärarutbildningens samhällsvetenskapliga
innehåll antingen helt utgår eller starkt specialiseras till att avse idrottens
administration och organisation.

Statskontoret avstyrker utredningens förslag till särskild idrottslärarutbildning
och förordar i stället, att detta behov tillgodoses genom lämplig vidareutbildning
av gymnastiklärare. Samtidigt förordas att den nya läroanstalten i Örebro

Kungl. Maj:tu proposition nr 50 år 1066

med anledning av föreliggande brist på yrkesverksamma kvinnliga gymnastiklärare
under uppbyggnadsskedet får en utbildningskapacitet av 50 kvinnliga
och 25 manliga studerande per årskurs.

Slcid- och friluftsfrämjandet anser det inte möjligt att genom en mindre variation
av gymnastiklärarutbildning få fram lämpliga ledare för idrotts- och fritidsverksamhetens
vitt skilda behov. I stället föreslås vidareutbildningskurser om
en eller två terminer, dels en kurs för administratörer inom idrottens och friluftslivets
organisationer, dels en kurs för idrotts- och fritidsledare i kommuner,
dels en kurs för riksinstruktörer i specialidrottsförbund. I den senare borde enligt
främjandet ingå utlandsstudier, eftersom det i flertalet specialidrotter inte är
möjligt att i landet få den bästa utbildningen. SFS ställer sig tveksam till idrottslärarutbildningens
innehåll och utformning. Undervisningen i samhällsvetenskapliga
ämnen anses av denna organisation bli alltför bristfällig för att kunna
motsvara avnämarnas behov. Organisationen föreslår i stället, på basis av den
gemensamma grundutbildningen och specialutbildningen i idrottsgren, möjligheter
till en flexibel fortbildning och vidareutbildning i form av påbyggnadskurser
vid universitet och högskolor med kombinationsmöjligheterna anpassade till
idrottslärarnas skiftande yrkesverksamhet.

1962 års ungdomsutredning framhåller, att det för idrottslärarlinjen unika är
den samverkan som förutsätts ske mellan högskolan och idrotts- och friluftslivets
organisationer. För de förbund, som berörs av specialutbildningen, innebär detta
samarbete en ny typ av åtagande, som kan antagas bli både tids- och arbetskrävande.
Ungdomsutredningen förutsätter, att kursföreståndaren för idrottslärarlinjen
får möjlighet att med berörda organisationer ingående diskutera deras
medverkan, så att de görs helt införstådda med utbildningens syfte.

De remissinstanser som tillstyrker den föreslagna idrottslärarutbildningen
ställer sig överlag positiva till utbildningens förläggning till Stockholm. Samma
instanser tillstyrker också utredningens förslag om intagningsbestämmelser för
linjen samt om idrottslärarexamens kompetensvärde. Benämningen gymnastikoch
idrottshögskola för ifrågavarande utbildningsanstalter tillstyrks av rektorsämbetet
vid universitetet i Stockholm, direktionen över gymnastiska centralinstitutet
samt Sveriges Rik sidrottsförbund.

3.5. Departementschefen

Utbildningen av gymnastiklärare bör enligt min mening snarast ökas för att
nuvarande brist på lärare i gymnastik skall kunna avhjälpas och det behov, som
växer fram i takt med skolväsendets utbyggnad, kunna mötas. Det finns även
påtagliga tendenser till en ökad efterfrågan på gymnastikdirektörer utanför skolans
område. Det var mot denna bakgrund som jag i april 1965 tillkallade särskilda
sakkunniga för att utreda frågan om ökad utbildning av gymnastiklärare.
Den årliga intagningskapaciteten vid gymnastiska centralinstitutet i Stockholm
är f. n. 150 platser. Eftersom utbildningskapaciteten för gymnastiklärare bör
höjas avsevärt, fick de sakkunniga i uppdrag att pröva förutsättningarna för att
4* — Bihang till riksdagens ''protokoll 1965. 1 saml. Nr 50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

upprätta en ny utbildningsanstalt. Denna borde enligt direktiven förläggas till
någon ort i Mellansverige utanför de nuvarande universitets- och högskoleorterna,
i första hand Örebro.

De sakkunniga, som antog benämningen gymnastik- och idrottslärarutredningen,
har föreslagit, att en högskola för utbildning av gymnastiklärare inrättas
i Örebro den 1 juli 1966. Den bör enligt utredningen ges en intagningskapacitet
av 75 platser per år under provisorieskedet för att vid permanent utbyggnad nå
en kapacitet av 125—150 platser. I likhet med utredningen och det stora flertalet
remissinstanser finner jag, att goda förutsättningar finns att till Örebro
förlägga en utbildningsanstalt för gymnastiklärare och där påbörja en verksamhet
i provisoriska lokaler hösten 1966. Jag förordar därför, att en ny utbildningsanstalt
inrättas i Örebro den 1 juli 1966 och att under uppbyggnadsskedet en
årlig intagning av 75 studerande kommer till stånd enligt de riktlinjer som utredningen
föreslagit. Intagningen bör samordnas med intagningen i Stockholm.
Jag tillstyrker, att den nya utbildningsanstalten får namnet gymnastik- och
idrottshögskolan i Örebro. Kungl. gymnastiska centralinstitutet bör i konsekvens
härmed få namnet gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Av den föregående redogörelsen framgår, vilka resurser i fråga om lokaler och.
möjligheter till övningsundervisning m. m. som kan ställas till förfogande för
gymnastiklärarutbildningen i Örebro. Jag räknar med att dessa lokaler in. m.
skall kunna disponeras under en övergångstid av minst fem år. Vad gäller kostnader
för förhyrning av lokaler förutsätts att dessa i vanlig ordning bestrids ur
anslag, som står till byggnadsstyrelsens förfogande. Vid den fortsatta lokalplaneringen
bör undersökas, i vilken utsträckning lokaler bör uppföras enbart för
högskolans behov och i vilken utsträckning lokaler kan utnyttjas gemensamt av
högskolan och Örebro stad. Det torde t. ex. beträffande simhall bli aktuellt med
en samverkan på längre sikt.

Utredningens förslag angående rektor och lärarpersonal vid den nya högskolan
kan jag i allt väsentligt tillstyrka. Jag återkommer till dessa frågor i samband
med redovisningen av anslagsberäkningar för budgetåret 1966/67.

De sakkunniga har övervägt olika anordningar i syfte att skapa en forskningsanknuten
undervisning vid den nya högskolan, dels genom samverkan med regionsjukhuset
i Örebro, dels genom fortlöpande kontakt med gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter i sistnämnda avseende. För att tillgodose
utbildningens krav bör även tillfälliga föreläsare kunna engageras vid
gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro. Jag kommer i det följande att föreslå
medel för detta ändamål.

Övningsundervisningen utgör ett betydelsefullt inslag i lärarutbildningen. Utredningen
har för örebrohögskolans del föreslagit en ny uppläggning av övningsundervisningen
som innebär att denna bedrivs under tre korta koncentrerade perioder.
Förslaget är betingat av organisatoriska omständigheter. I vissa remissyttranden
framhålls emellertid, att förslaget är förenat med nackdelar från pedagogisk
synpunkt jämfört med uppläggningen av motsvarande undervisning vid
gymnastiska centralinstitutet. Det ankommer på örebrohögskolans ledning att

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 ur 1960

med beaktande av de organisatoriska och pedagogiska aspekterna närmare pröva
frågan om övningsundervisningens utformning.

För gymnastik- och idrottshögskolorna bör enligt min mening finnas en gemensam
styrelse. Härmed sammanhängande frågor kommer jag att närmare behandla
i det följande.

Förslaget om idrottslärarutbildning har av vissa remissinstanser mottagits positivt,
medan andra instanser antingen förordat en annan utformning av denna
utbildning eller helt avstyrkt densamma. Förslagen om en på annat sätt utformad
utbildning avser närmast omfattningen och uppläggningen av de samhällsvetenskapliga
avsnitten. Man föreslår en begränsning av den samhällsvetenskapliga
utbildningen bl. a. genom integrering av olika moment och genom koncentration
på idrottsadministration. De remissinstanser, som avstyrker förslaget
om idrottslärarlinje, motiverar detta med att behovet av idrottslärare bäst tillgodoses
genom vidareutbildning av gymnastikdirektörer. För egen del anser
Jag mig böra tillstyrka, att en idrottslärarlinje inrättas vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm. Styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna
bör få i uppdrag att på grundval av utredningens förslag och under beaktande
av vad som framkommit vid remissbehandlingen utforma ett nytt förslag till
läroplan för en idrottslärarlinje. Med hänsyn härtill räknar jag med att idrottslärarlinjen
skall komma till stånd först budgetåret 1967/68. I fråga om intagningen
till denna linje har utredningen föreslagit en relativt frikostig dispensgivning
från nu gällande förkunskapskrav. För egen del ansluter jag mig till denna
ståndpunkt och anser, att sådana meriter som framstående idrottslig verksamhet,
erfarenhet som ungdomsledare m. m. i särskilt hög grad bör beaktas vid intagningen
på denna linje. De teoretiska förkunskaperna bör således inte tillmätas
avgörande betydelse vid intagningen.

I detta sammanhang bör även anmälas, att Nordiska kulturkommissionen vid
sitt plenarmöte år 1964 rekommenderade de nordiska regeringarna att stalla
medel till förfogande för en gemensam nordisk kurs for lärare i metodik och
praktik vid utbildningsanstalter för gymnastiklärare. Förslaget har överarbetats
inom kommissionens sektion för undervisning och utbildning på skolans område
och kursen avses komma till stånd under detta år. De totala kurskostnaderna
beräknas till ca 85 000 kr., vilket belopp förutsätts fördelat på de olika länderna.
Enligt min mening är förslaget ett värdefullt initiativ, varför jag avser att i
annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t, att den på Sverige belöpande delen
av kurskostnaderna anvisas ur den del av anslaget till särskilda lärarutbildmngsåtgärder,
som står till Kungl. Maj:ts disposition.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj it föreslår
riksdagen att

a) besluta att den 1 juli 1966 inrätta en gymnastik- och
idrottshögskola i Örebro, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag förordat i det föregående,

b) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en särskild
idrottslärarutbildning vid gymnastik- och idrottshögskolan i
Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

4. Vissa gemensamma frågor

4.1. Föreliggande förslag

4.1.1. Administrationen m. m.

1965 års utredning om socialhögskola i Örebro samt gymnastik- och idrottslararutredningen
har vid utarbetandet av förslag rörande administrationen av
de föreslagna nya högskolorna haft nära samråd sinsemellan, och de i betänkandena
framlagda förslagen är i nu aktuellt hänseende nästan identiska.

Som redovisats i det föregående föreslår utredningarna var för sig, att en
sakkunnig for vardera av de föreslagna nya högskolorna tillkallas med uppgift
att fr. o. m. den 1 mars 1966 förbereda och organisera utbildningen.

Vad gäller uppbyggnaden av den definitiva organisationen finner utredningaina
flera skäl tala för att en gemensam ledning och administration bör upprättas
för samtliga i Örebro befintliga och planerade utbildningsgrenar på högskolenivå,
dvs. socialhögskola, gymnastik- och idrottshögskola, teknisk magisterutbildning
samt utbildning vid universitetsfilial. En dylik gemensam administration
skulle enligt utredningarnas mening vara av värde inte minst från
praktisk synpunkt då det gäller att lösa lokalfrågorna under uppbyggnadsskedet.
Vidare skulle vinster kunna göras i fråga om ett rationellt utnyttjande av
undervisnings-, biblioteks- och administrationslokaler m. m. Förhandlingar i
lokalfrågor ävensom programmeringsarbetet för en gemensam högskoleanläggmng
skulle enligt utredningarna väsentligt underlättas, om samtliga utbildningsgrenar
stod under gemensam ledning.

Även i vad avser rekryteringen och utnyttjandet av lärarkrafterna skulle,
anfor utredningarna, en samlad organisation vara värdefull. Vid en samorganisation
av de olika utbildningsvägama skulle man i flera ämnen kunna slå samman
undervisningsunderlaget varigenom ökade möjligheter till heltidstjänster för
lärare skapas. I ämnen med utpräglad lärarbrist skulle i viss omfattning kunna
anordnas samundervisning. Administrativt skulle man vidare — framhåller utredningarna
erhålla den förenklingen, att förordnande av lärare i sådana fall
skulle kunna ske vid den gemensamma organisationen.

Utredningarna anför vidare, att på grund av rådande skillnader i de olika
ogskolegrenarnas centrala utbildningsorganisation kommer vissa administrativa
svårigheter att uppstå för en gemensam högskoleorganisation. Enligt utredningarnas
mening blir emellertid dessa svårigheter ingalunda mindre vid en
splittrad organisation. I betänkandena framhålls att det fallit utanför utredningarnas
uppdrag att överväga huruvida skilda administrationsorgan är nödvändiga
och lampliga för de olika utbildningsvägama. Utredningarna har likväl
ansett sig bora prova frågan om en gemensam lokal organisation. Enligt deras
mening kan en dylik organisation förses med ett så välutrustat kansli att därigenom
väsentligt bättre förutsättningar skapas för rationell planering, bok -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1006

föring, administration och ledning av den totala verksamheten än om varje utbildningsväg
för sig skulle ombesörja dessa göromål.

Utredningarna — som i dessa frågor samrått med representanter för universitetskanslei-sämbetet,
styrelsen för regional teknisk magisterutbildning och samarbetsnämnden
för socialhögskolorna — föreslår, mot bakgrund av de i det föregående
redovisade övervägandena, att samtliga ifrågavarande utbildningsgrenar
i Örebro sammanförs till en enda gemensam organisation, benämnd högskoleorganisationen
i Örebro. Denna organisation bör enligt förslaget förses med
gemensam kanslipersonal och erforderliga administrationslokaler. I fråga om
organisationens ledning föreslår utredningarna att för var och en av de fyra
utbildningsgrenarna skall finnas en utbildningsledare eller rektor. En av rektorera
skall, förslagsvis mot särskilt befattningsarvode, förordnas att vara förste
rektor och chef för högskoleorganisationen i Örebro. Under förste rektor skall
enligt förslaget tillsättas en administrativ chef med uppgift att närmast svara
för organisationens kansli. För överläggningar i viktigare förvaltningsfrågor föreslås
de fyra rektorerna bilda en nämnd.

Utredningarna föreslår vidare att en särskild styrelse med lokal förankring
inrättas för högskoleorganisationen i Örebro. Denna styrelse, som enligt förslaget
bör ha den högsta uppsikten över högskoleorganisationens administration
och verksamhet föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, två
av vardera landstinget och staden utsedda ledamöter samt rektorerna för de
fyra utbildningsgrenarna. Styrelsen föreslås också fungera som socialhögskolans
samt gymnastik- och idrottshögskolans styrelse i utbildningsfrågor. Den skulle
sålunda vad socialhögskolan beträffar ersätta den vid övriga socialhögskolor
förekommande lokala styrelsen.

Utredningarna föreslår att en särskild sakkunnig tillkallas för att fr. o. m. den
1 mars 1966 planlägga den gemensamma administrativa organisationen. I anslutning
härtill framhåller utredningarna bl. a., att till de faktorer, som normalt
sett är av betydelse vid uppbyggandet av en högskoleorganisations kansli i
detta fall kommer att kunna läggas skillnaderna i fråga om utbildningsmål och
undervisningsorganisation vid de olika enheterna. Detta förhållande talar enligt
utredningarnas mening för att man vid uppbyggandet av högskoleorganisationen
i Örebro och dess kansli bör söka skapa en administration med förebild i
modern statlig verksamhet med sammansatta arbetsuppgifter. Kansliet bör enligt
utredningarna orgamseras inte efter de olika utbildningsvägarna utan efter
funktioner, med uppdelning på i första hand en planeringsavdelning och en
administrativ avdelning. För ledningen av kansliorganisationen föreslås en byrådirektör.

Enligt förslaget bör vidare — i syfte att uppnå önskvärd flexibilitet i organisationen
— även den skolpersonal som är avsedd för lärarna uppföras på den
för högskoleorganisationen gemensamma personalstaten utan fast fördelning på
de olika utbildningsgrenarna.

Utredningarna har inte funnit det möjligt att nu framlägga några detaljerade

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

beräkningar beträffande personalbehov och kostnader för en gemensam högskoleorganisation.
I sina sammanställningar över personalorganisationen vid
resp. högskola — vilka redovisats i det föregående — anger utredningarna det
för utbildningsenheten i fråga beräknade behovet av administrativ personal.

Administrationskostnaderna för de separata enheterna anges för budgetåret
1966/67 till 103 000 kr. för socialhögskolan och 43 000 kr. för gymnastik- och
idrottshögskolan, dvs. sammanlagt 146 000 kr. Vid full utbyggnad kommer enligt
förslaget motsvarande kostnader att uppgå till (175 000 + 51 000 =) 226 000 kr.

Som framgått av det föregående anser utredningarna, att i första hand en
gemensam organisation bör eftersträvas. Därför föreslås att riksdagens bemyndigande
inhämtas, att de medel som kan komma att anvisas under olika anslag
för att täcka administrationskostnaderna för högre utbildning i Örebro skall få
disponeras för uppbyggande av en gemensam högskoleorganisation där under
budgetåret 1966/67.

Utredningarna föreslår vidare att ett expertanslag av 30 000 kr. ställs till högskoleorganisationens
styrelses förfogande för budgetåret 1966/67 för upprättande
av den gemensamma organisationen.

4.1.2. Biblioteksorganisationen

1965 års utredning om socialhögskola i Örebro samt gymnastik- och idrottslärarutredningen
har efter samråd sinsemellan och med företrädare för den tekniska
och naturvetenskapliga utbildningen i Örebro funnit, att en samordning
av biblioteksfunktionerna vid de befintliga och planerade högre utbildningsgrenarna
i staden på något längre sikt bör kunna komma till stånd med ett för
socialhögskolan avsett samhällsvetenskapligt bibliotek som bas.

Socialhögskoleutredningen konstaterar inledningsvis att stadsbiblioteket i Örebro
har aktningsvärda samlingar av stor betydelse för samhällsvetenskaplig
undervisning. Med hänsyn till att stadsbiblioteket dels saknar möjligheter att
erbjuda ett för de högskolestuderande erforderligt antal läsplatser, dels ligger på
alltför stort avstånd från det område dit högskoleenheterna i Örebro planeras
bli förlagda på längre sikt, finner utredningen det emellertid nödvändigt att för
socialhögskolan inrättas ett särskilt bibliotek, vilket bör planeras så att det utan
svårighet kan utvidgas för att tillgodose även annan samhällsvetenskaplig utbildning
in. m. Biblioteket föreslås bli ett referensbibliotek med hög grad av
självbetjäning. Provisoriska lokaler för den första verksamhetsperioden kan —
såsom redan framgått — disponeras i Medborgarhuset i Örebro. Det bibliotek
av permanent karaktär som föreslås avlösa provisoriet bör, framhåller utredningen,
kunna betjäna såväl socialhögskolan som den planerade gymnastik- och
idrottshögskolan liksom även viss decentraliserad akademisk utbildning.

Båda utredningarna anser, att det genom integrering med socialhögskolans
bibliotek kommer att bli möjligt att göra vissa mindre besparingar vid bokanskaffningen
till gymnastik- och idrottshögskolan, främst i vad avser allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

uppslagsverk samt litteratur i ämnena psykologi, pedagogik och sociologi. Några
särskilda kostnader för utrustning eller personal skulle, framhåller utredningarna,
till en början inte uppstå, om litteraturen på gymnastik- och idrottsområdet
inryms tillsammans med den socialvetenskapliga.

Vad gäller biblioteksbehovet för teknisk och naturvetenskaplig utbildning i
Örebro framhåller socialhögskoleutrcdningen, att vissa besparingar kommer att
kunna göras, om de socialvetenskapliga och teknisk-naturvetenskapliga biblioteken
placeras i nära anslutning till varandra. Dessa besparingar hänför sig till
bl. a. vakt- och expeditionspersonalen samt katalogiseringsarbetet. För de studerande
med teknisk och naturvetenskaplig inriktning bör enligt utredningen en
sammanslagning medföra avsevärda vinster i form av längre öppethållande och
förlängd expeditionstid.

Utredningens beräkningar av personalbehovet för biblioteksorganisationen vid
socialhögskolan under de första verksamhetsåren har redovisats i det föregående.
För bokinköp under uppbyggnadsperioden beräknar utredningen ett på
tre år fördelat engångsanslag av i runt tal 225 000 kr. Därutöver föreslås ett
årligt anslag av 50 000 kr. för inköp av nyutkommen litteratur.

De beräknade sammanlagda kostnaderna för socialhögskolans bibliotek under
de första verksamhetsåren framgår av följande sammanställning (avrundade belopp).

Första verksamhetsåret kr.

Avlöningar ..................................................... 98 000

Delbelopp av engångsanslag för bokinköp......................... 75 000

Årsanslag för bokinköp.......................................... 50 000

Expenser ...................................................... 10 000

Utrustning ..................................................... 18 000

Inredning av lokaler ............................................ 55 000

Summa 306 000

Andra och tredje verksamhetsåren

Första årets kostnader med bortfall av inrednings- och utrustnings kostnaderna

...................................................

Summa 233 000

Fjärde verksamhetsåret

Avlöningar..................................................... 134 000

Bokinköp ...................................................... 50 000

Expenser ...................................................... 10 000

Summa 194 000

Vid en sammanslagning av biblioteksfunktionerna för socialhögskolan och
gymnastik- och idrottshögskolan beräknas tillkomma dels ett på tre år uppdelat
engångsanslag av 20 000 kr. för inköp under uppbyggnadsskedet av litteratur
inom gymnastik- och idrottsområdet, dels ett årligt anslag av 10 000 kr. för
nyanskaffning av dylik litteratur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Vid en integration av även det teknisk-naturvetenskapliga biblioteket erfordras
enligt socialhögskoleutredningen en förstärkning av personalen med en teknisk
bibliotekarie eller litteraturingenjör i lönegrad A 27 jämte ett biträde till
denne. Kostnaderna för bokinköp på detta område uppskattas av utredningen
till ca 50 000 kr. årligen.

Sammanfattningsvis anför de båda utredningarna, vad gäller planeringen av
ett gemensamt högskolebibliotek, att såvitt nu kan bedömas de fyra utbildningsgrenarna
i Örebro omkring år 1970 torde kräva ett bibliotek av den omfattning
som redovisas i följande sammanställning. Utredningarna räknar med att
för ledningen av biblioteket bör inrättas en tjänst som överbibliotekarie.

Läsplatser

Socialvetenskaplig avdelning ........................................ 330

Tekniskt-naturvetenskaplig avdelning ................................ 100

Gymnastisk avdelning .............................................. 60

Summa läsplatser 490

Hyllutrymme i läsesalen

Socialvetenskaplig avdelning ........................................ 800

Tekniskt-naturvetenskaplig avdelning ................................ 300

Gymnastisk avdelning .............................................. 100

Summa hyllmeter 1 200

Bokmagasin: minst 1 000 hyllmeter i första etappen.

Personalorganisation (tjänsterum för tio personer)
överbibliotekarie

Förste bibliotekarie eller litteraturingenjör

Bibliotekarie

Assistent

Två biträden

Förste expeditionsvakt

Extra timtjänst

Utredningen understryker, att — även om nu redovisade kalkyl torde kunna
läggas till grund för planeringen av ett gemensamt högskolebibliotek — ett
större antal läsplatser kan komma att bli erforderligt, om antalet högskolestuderande
i Örebro ökas mera väsentligt utöver det antal som utredningen räknat
med. Den socialvetenskapliga avdelningen måste enligt utredningen expandera,
om en decentraliserad samhällsvetenskaplig utbildning av större omfattning
kommer att förläggas till Örebro. Den planerade humanistiska utbildningen i
Örebro kan, betonar utredningen, komma att leda till en ytterligare utvidgning
av biblioteksfunktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1966

4.2. Remissyttrandena

Utredningarnas förslag om gemensam ledning och fö r v a 11 n i n g s 0

rganisation för samtliga utbildningsgrenar på högskolenivå i Örebro tillstyrks
av bl. a. riksrevisionsverket, rektorsämbetena vid universitetet i Stockholm,
karolinska institet och tekniska högskolan i Stockholm, direktionen
över gymnastiska centralinstitutet, styrelsen för regional teknisk magisterutbildning,
länsstyrelsen i Örebro län och Örebro läns landstingskommuns förvaltningsutskott.
Vissa remissinstanser, däribland statskontoret, TCO, SFS, Svenska
stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet,
ställer sig i princip positiva till förslaget men förklarar sig inte vara beredda att
nu ta definitiv ställning till detsamma. I stället förordas närmare utredning av de
aktuella problemen. Statskontoret anser, att den nyligen tillsatta organisationskommittén
för universitetsfilialen i Örebro bör tills vidare fungera som styrelse
för socialhögskolan samt framlägga förslag till permanent förvaltningsorganisation.
Enligt medicinalstyrelsen bör — utöver den gemensamma organisationen
— finnas en särskild styrelse för socialhögskolan med uppgift att handlägga utbildningsfrågor.

Skolöverstyrelsen och universitetskansler sämbetet framhåller, att fragan om
den nu föreslagna gemensamma högskoleorganisationen hänger samman med
spörsmålet om den administrativa ledningen av den blivande universitetsfilialen

1 Örebro. Kanslersämbetet accepterar förslaget om en gemensam organisation
endast i vad avser visst praktiskt-administrativt samarbete såsom i fråga om
lokaler, bibliotek, biträdespersonal m. m. Rektorsämbetet vid universitetet i
Uppsala avvisar tanken på en gemensam högskoleorganisation med hänsyn till
bl. a. att universitetsfilialen i Örebro inte får bli en filial endast till namnet utan
måste vara direkt knuten till moderuniversitetet.

Kritik mot utredningarnas förslag i nu aktuellt hänseende framförs även av
bl. a. samarbetsnämnden för socialhögskolorna samt styrelsen för socialhögskolan
i Stockholm, vilken framhåller, att särskilda samarbetsformer är motiverade
endast under en kort utbyggnadsperiod. Enligt styrelsens mening vore en samarbetskommitté
mellan berörda utbildningsgrenar och representanter för Örebro
stad och Örebro läns landstingskommun mest ändamålsenlig. På lång sikt
bör, anser styrelsen, den organisatoriska uppbyggnaden vara enhetlig för samtliga
socialhögskolor. Styrelsen finner det vidare angeläget att man överväger
frågan om inrättande av en för samtliga socialhögskolor gemensam överstyrelse.
Till en sådan överstyrelse — som skulle ersätta såväl de nuvarande särskilda
högskolestyrelserna som samarbetsnämnden — borde, anförs i yttrandet, kunna
överföras uppgifter avseende utbildningsplanering, anslagsframställningar,
anslagsdisposition, remisser, antagande av studerande m. m. Även Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet finner det befogat att man utreder
frågan om en för samtliga socialhögskolor gemensam ledning. Styrelsen för
socialhögskolan i Lund anser att en gemensam styrelse för de olika utbildningsgrenarna
i Örebro med den utformning utredningarna föreslagit skulle i hög grad

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

försvåra samarbete såväl mellan socialhögskolornas styrelser inbördes som mellan
styrelsen i Örebro och samarbetsnämnden för socialhögskolorna.

Gymnastik- och idrottshögskolan bör enligt statistiska centralbyrån till en
början vara filial till gymnastiska centralinstitutet på samma sätt som den akademiska
utbildningen i Örebro kommer att anordnas som filial till universitetet
i Uppsala. Direktionen över gymnastiska centralinstitutet förordar att möjligheterna
att inordna såväl gymnastiska centralinstitutet som en gymnastik- och
idrottshögskola i Örebro under universitetskanslersämbetet utreds.

Utredningarnas förslag om ett gemensamt högskolebibliotek i
Örebro har berörts endast i ett mindre antal remissyttranden. Förslaget tillstyrks
av bl .a. riksrevisionsverket, rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala,
LVU-nämnden, styrelsen för regional teknisk magisterutbildning, direktionen
över gymnastiska centralinstitutet, TCO, SFS samt Örebro läns landstingskommuns
förvaltningsutskott. Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala och Örebro
läns avdelning av Svenska kommunförbundet anser, att man redan från början
bör planera för ett universitetsbibliotek, avsett att tillgodose även forskningens
behov. Enligt länsavdelningen av kommunförbundet bör man undersöka om inte
i det inledande skedet stadsbiblioteket i Örebro kan åtaga sig att samordna alla
biblioteksintressen för de högre utbildningsgrenarna i staden. Skolöverstyrelsen
anser, att man vid den fortsatta planeringen för ett gemensamt högskolebibliotek
bör sträva efter att uppnå en enhetlig förvaltning av de statliga och kommunala
biblioteksresurserna i Örebro. Enligt länsskolnämnden i Örebro län bör
ett gemensamt högskolebibliotek snabbt skapas i Örebro. Under provisorietiden
måste emellertid, anser länsskolnämnden, var och en av de olika utbildningsgrenarna
ha ett eget bibliotek. Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet
finner det nödvändigt att ett rikhaltigt referensbibliotek för gymnastik- och
idrottsläraratbildningen redan under provisorietiden inrättas i idrottshuset.

Riksbibliotekarien, som finner det lämpligare från bibliotekssynpunkt att de
nu aktuella nya högskolorna förläggs till Västerås, förordar, att biblioteksorganisationen
för de båda högskolenheterna samordnas. Det av utredningarna beräknade
årliga anslaget till bokinköp är enligt riksbibliotekarien alltför knappt
tilltaget och bör i varje fall såvitt gäller Örebro-alternativet uppräknas med
Vidare framhalls, att den föreslagna personalstaten bör ses över närmare.
Riksbibliotekarien understryker även att frågan om s. k. timläsesalar bör beaktas
vid det fortsatta planeringsarbetet.

4.3. Departementschefen

De båda utredningarna har föreslagit att för samtliga utbildningsenheter på
högskolenivå i Örebro skall finnas en gemensam ledning och förvaltningsorganisation.
Detta förslag har av åtskilliga remissinstanser ansetts vara i princip godtagbart
men i behov av viss överarbetning. Andra instanser, exempelvis sam -

til

Kungl. Muj:ts proposition nr 50 år 1900

arbetsnämnden för socialhögskolorna och universitetskanslersämbetet, avvisar
förslaget och förordar i stället ett samarbetsorgan i Örebro med uppgifter begränsade
till i huvudsak lokal- och biblioteksfrågor samt praktiskt administrativt
samarbete. Vid remissbehandlingen har berörts även sambandet mellan nu
aktuella utbildningslinjer i Örebro och motsvarande enheter på andra orter. Sålunda
har aktualiserats bl. a. tanken på en särskild överstyrelse för socialhögskolorna
samt frågan om ändrad organisation av den centrala ledningen för gymnastik-
och idrottslärarutbildningen. Vidare har diskuterats vissa spörsmål som
hänger samman med anknytningen universitetsfilial — moderuniversitet.

Många problem återstår ännu att lösa såväl beträffande organisationen av de
olika utbildningsvägarna var för sig som i fråga om samarbetet mellan de nu
aktuella enheterna för högre utbildning i Örebro. Vad gäller socialhögskolorna
har jag i prop. 1966:1 (bil. 10 s. 500) anmält min avsikt att föreslå Kungl. Maj:t
att ge samarbetsnämnden för socialhögskolorna i uppdrag att undersöka möjligheterna
till ökad samordning av dessa högskolors administrativa uppgifter och
resurser. Med hänsyn till bl. a. de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen
av betänkandet rörande ökad socionomutbildning anser jag att nyssnämnda
uppdrag bör omfatta även frågan om förutsättningarna för samordning
av styrelsefunktionema för socialhögskolorna fr. o. m. den 1 juli 1967. Vidare
ämnar jag inom kort föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statskontoret att
utreda hur den ekonomiska förvaltningen vid dels socialhögskolorna, dels de blivande
universitetsfilialerna bör vara organiserad från nyssnämnda tidpunkt. Styrelsefunktionerna
för socialhögskolan i Örebro bör interimistiskt — intill utgången
av budgetåret 1966/67 — fullgöras av styrelsen för stockholmshögskolan.
Tjänsten som rektor vid socialhögskolan i Örebro bör inrättas redan den 1 juli
1966 — med uppgift för tjänstinnehavaren bl. a. att under budgetåret 1966/67
som ledamot i stockholmshögskolans styrelse deltaga vid handläggningen av
ärenden rörande örebrohögskolan. Den administrativa verksamheten vid sistnämnda
högskola bör — i avvaktan på resultatet av samarbetsnämndens undersökningar
— under vårterminen 1967 bedrivas i provisoriska former.

I fråga om gymnastik- och idrottshögskolorna har jag funnit, att den nuvarande
direktionen över gymnastiska centralinstitutet bör ersättas med en för de
båda högskolorna — i Stockholm och Örebro — gemensam styrelse med huvudsakligen
samma uppgifter och sammansättning som direktionen f. n. har. Vid
högskolan i Örebro bör — som framgått av vad jag anfört i det föregående —
den 1 juli 1966 inrättas en tjänst som rektor. Jag räknar med att innehavaren
av denna tjänst skall vara ledamot av nyssnämnda gemensamma styrelse samt
att en representant från lärarkollegiet i Örebro skall äga rätt att deltaga i styrelsens
överläggningar.

Med stöd av ett av Kungl. Maj:t nyligen lämnat bemyndigande avser jag att
— så snart rektorerna för de båda nya högskolorna i Örebro förordnats — tillkalla
dessa såsom ledamöter av organisationskommittén för anordnande av
högre utbildning i Örebro. Sedan organisationskommittén avslutat sitt arbete

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 sand. Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

bör enligt min mening ledarna för de fyra högre utbildningsgrenarna i staden —
dvs. universitetsfilialen, den regionala tekniska magisterutbildningen, socialhögskolan
samt gymnastik- och idrottshögskolan — utgöra en samarbetsgrapp med
uppgift att överlägga om uppkommande praktiska problem på det lokala planet.

Den av utredningarna skisserade utvecklingen mot ett framtida permanent
högskolebibliotek, gemensamt för samtliga högre utbildningsenheter i Örebro, är
jag inte beredd att ta ställning till i förevarande sammanhang. Vad beträffar
dimensioneringen och utformningen av den nu aktuella biblioteksorganisationen
för socialhögskolan i Örebro bör man enligt min mening ta som utgångspunkt
biblioteksförhållandena vid den senast tillkomna socialhögskolan, dvs. den i
Umeå. Sistnämnda högskola har — i avvaktan på en definitiv lösning av biblioteksfrågan
inom ramen för Umeå universitetsbibliotek — dels disponerat ett
mindre referensbibliotek inom högskolans lokaler, dels anlitat stadsbibliotekets
resurser. På samma sätt bör för örebrohögskolan — i anslutning till de provisoriska
undervisningslokalerna i Medborgarhuset — anordnas ett institutionsbibliotek
med uppslagsverk, utredningar, handböcker och ett antal exemplar av
kurslitteraturen samt vissa tidningar och tidskrifter. Vidare bör stadsbiblioteket
i Örebro — vilket ligger ca 500 meter från Medborgarhuset — kunna tjäna som
huvudbibliotek för högskolan. Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningarna
funnit stadsbiblioteket äga avsevärda samlingar av stor betydelse för
samhällsvetenskaplig undervisning. Av det yttrande som Örebro stad tillsammans
med Örebro läns landstingskommuns förvaltningsutskott förra året avgav
över 1963 års universitets- och högskolekommittés betänkanden framgår vidare,
att de lokala myndigheterna räknar med att stadsbiblioteket kommer att tas i
anspråk av studerande vid postgymnasiala utbildningslinjer. Med hänsyn till
att läsesalsutrymmena i stadsbiblioteket är starkt begränsade bör enligt min
mening behovet av läsplatser för de studerande vid socialhögskolan resp. gymnastik-
och idrottshögskolan tillgodoses i Medborgarhusets lokaler.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag ställer mig positiv till en samordning
av de båda nya högskolornas biblioteksfunktioner. Sålunda bör gymnastik-
och idrottshögskolans boksamlingar, om så befinns lämpligt, ställas upp i
anslutning till socialhögskolans bibliotek. Jag räknar med att viss särskilt avdelad
personal erfordras för biblioteksverksamheten vid socialhögskolan. Till
denna fråga återkommer jag i det följande vid mina anslagsberäkningar för
nästa budgetår. Den nu aktuella personalen bör enligt min mening kunna ombesörja
även biblioteksverksamheten vid gymnastik- och idrottshögskolan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1966

5. Anslagsberäkningar för budgetåret 1966/67

5.1. Socialhögskolan i Örebro: Avlöningar

1965 års utredning om socialhögskola i Örebro redovisar i sitt huvudförslag
ett anslagsbehov för budgetåret 1966/67 av i runt tal 592 000 kr. för avlöningar
vid den föreslagna socialhögskolan i Örebro. Utredningens förslag fördelar sig på
följande ändamål.

Undervisning m. m.

1. rektor i Bp 1,

2. universitetslektor i rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt,

3. lektor i Ae 25 i praktisk förvaltningskunskap,

4. tre konsulenter i Ae 21,

5. medelsanvisning av 92 000 kr. till undervisnings- och examinationsarvoden,

6. medelsanvisning av 3 000 kr. till undervisningsarvoden vid kurs i bokföring,

7. medelsanvisning av 18 000 kr. till undervisningsarvoden vid yrkesorientering,

8. medelsanvisning av 8 500 kr. till arvoden i samband med inträdesprov,

9. medelsanvisning av 2 000 kr. till arvoden åt tentamensvakter,

10. medelsanvisning av 12 000 kr. till undervisningsarvoden vid handledarkurser,

11. medelsanvisning av 10 000 kr. till assistenttimmar för allmänt institutionsarbete.

Bibliotek

12. förste bibliotekarie,

13. biblioteksassistent i Ae 11,

14. förste biblioteksbiträde i Ae 9,

15. förste expeditionsvakt/expeditionsvakt,

16. medelsanvisning av 4 000 kr. till extra personal.

Administration

17. förste byråsekreterare i Ae 21,

18. assistent i Ae 17,

19. förste expeditionsvakt/expeditionsvakt,

20. kanslibiträde i Ae 7,

21. kontorsbiträde i högst Ae5,

22. medelsanvisning av 3 400 kr. till arvoden åt ordförande och ledamöter i
styrelse för högskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

Av betänkandet inhämtas bl. a.

Punkterna 1—3 och 5. Undervisningsbehovet har beräknats med utgångspunkt
i ett förslag till timplan för socialhögskolorna, vilket i reviderat skick godkändes
av Kungl. Maj:t den 5 november 1965. Av den sålunda framräknade
undervisningsvolymen skall — förutsätter utredningen — 3/4 bestridas av
lärare, som är fast anställda på tjänster av samma slag som vid de befintliga
socialhögskolorna. Det största antalet undervisningstimmar under det första
läsåret, då enbart grundkurs anordnas, finns inom ämnena rättskunskap och
praktisk förvaltningskunskap. Utredningen föreslår därför, att — förutom en
rektorstjänst i lönegrad Bp 1 — skall inrättas ett ordinarie universitetslektorat i
rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, samt ett lektorat i lönegrad Ae 25 i praktisk
förvaltningskunskap redan i samband med att högskolan inleder sin verksamhet.
Behörighetsvillkor samt tjänstgöringsskyldigheter förutsätts av utredningen
bli desamma som f. n. gäller vid övriga socialhögskolor. Rektor och universitetslektor
förutsätts vidare erhålla avlöningsförstärkning med 4 980 kr.
per år.

Punkt J. Med hänsyn till den knapphet som råder i fråga om praktikplatser,
särskilt för studerande från social linje, måste enligt utredningen kraftiga ansträngningar
göras för att anskaffa lämpliga sådana platser. Utredningen föreslår
till följd härav, att redan från högskolans start skall tillkomma tre tjänster

som konsulent.

Departementschefen

I det föregående har jag förordat, att en ny socialhögskola skall inrättas i
Örebro den 1 januari 1967. De medel som erfordras för avlöningar vid denna
högskola bör i riksstaten för nästa budgetår anvisas under ett särskilt förslagsanslag,
benämnt Socialhögskolan i Örebro: Avlöningar.

I anslutning till vad jag förut anfört föreslår jag, att en tjänst som rektor
vid socialhögskolan i Örebro inrättas redan den 1 juli 1966. Denna tjänst bör
placeras i lönegrad Bp 1. Till vederbörande tjänstinnehavare bör därjämte utgå
avlöningsförstärkning med 4 980 kr. per år. Liksom rektorerna vid övriga socialhögskolor
bör rektorn vid örebrohögskolan beredas möjlighet att erhålla ordinarie
bottentjänst som universitetslektor. På grund härav föreslår jag, att ett
ordinarie universitetslektorat — i ämne som Kungl. Maj:t senare får bestämma
inom ramen för förekommande examensämnen vid socialhögskolorna — inrättas
vid högskolan fr. o. m. nästa budgetår. Jag avser att, vid bifall till mitt förslag,
i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att — utan att tjänsten först förklaras
ledig — utnämna och förordna vederbörande rektor som innehavare av
densamma. Tjänsten bör i överensstämmelse med vad som gäller för motsvarande
fall vid de nuvarande socialhögskolorna inte få uppehållas så länge innehavaren
är förordnad som rektor.

Beträffande övriga av utredningen föreslagna lärartjänster förordar jag, att
ett ordinarie universitetslektorat i rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, samt
ett lektorat i lönegrad Ae 25 i praktisk förvaltningskunskap inrättas vid högskolan
den 1 januari 1967. Vidare beräknar jag för undervisnings- och examina -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 19G6

tionsarvoden åt timarvoderad personal under vårterminen 1967 sammanlagt
27 000 kr.

De i det föregående berörda svårigheterna att anskaffa praktikplatser för den
på social linje och förvaltningslinje obligatoriska studiepraktiken ger enligt min
mening stöd åt utredningens förslag, att konsulentverksamheten vid örebrohögskolan
bör inledas ett år innan praktikutbildningen av studerande från denna
högskola börjar. Jag tillstyrker därför utredningens förslag såtillvida, att jag
beräknar medel för en tjänst som konsulent i lönegrad Ae21 vid högskolan
från den 1 januari 1967. Därjämte förordar jag, att ett belopp av 8 000 kr.
anvisas till undervisningsarvoden vid handledarkurser i högskolans regi.

I fråga om assistenttimmar för allmänt institutionsarbete räknar jag med en
medelsanvisning av 5 000 kr. Till arvoden i samband med inträdesprov beräknar
jag 4 000 kr. samt till arvoden åt tentamensvakter 1 000 kr. För verksamheten
vid högskolans bibliotek tar jag upp dels medel för en tjänst som förste biblioteksbiträde,
dels ett belopp av 4 000 kr. för avlöning av tillfälligt anställd personal.
Såsom jag framhållit i det föregående bör den administrativa verksamheten
vid högskolan under vårterminen 1967 bedrivas i provisoriska former.
Med hänsyn härtill tar jag nu upp ett belopp av 40 000 kr. för avlöning av tillfälligt
anställd personal med förvaltningsuppgifter. Detta belopp bör kunna
täcka kostnader även för det förberedelsearbete som under rektors ledning avses
komma att bedrivas under senare hälften av innevarande kalenderar.

Vid bifall till vad jag här föreslagit bör i personalförteckning för socialhögskolan
i Örebro föras upp följande tjänstemän, nämligen en rektor i lönegrad
Bp 1, två universitetslektorer i lönegrad Ao 27 samt en lektor i lönegrad Ae 25.
Det totala medelsbehovet under högskolans avlöningsanslag beräknar jag för
budgetåret 1966/67 till 218 000 kr.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för socialhögskolan i Örebro enligt vad jag förordat i det
föregående,

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i
Örebro, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1966/67:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, jörskigsvis .. 84 000

2. Avlöningar till vissa lärare m. m., jörslagsvis .... 81 000

3. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal .... 53 000

Summa kr. 218 000

c) till Socialhögskolan i Örebro: Avlöningar för budgetåret
1966/67 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 218 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

5.2. Socialhögskolan i Örebro: Omkostnader

1965 års utredning om socialhögskola i Örebro redovisar i sitt huvudförslag
ett anslagsbehov för budgetåret 1966/67 av 158 000 kr. för omkostnader vid den
föreslagna socialhögskolan i Örebro. I detta sammanhang framlägger utredningen
förslag om jämväl vissa engångsanvisningar för inredning och utrustning av
tjänsterum och bibliotek m. m. av sammanlagt 200 000 kr. samt för bokinköp
av 75 000 kr. Följande sammanställning upptar — bortsett från inredning och
utrustning — dels utredningens förslag, dels min egen anslagsberäkning.

1966/67

Utredningen Departements nnolon -

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .............................. 2 000 2 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ............................. 50 000 42 000

3. Expenser:

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................. 8 000 4 000

b) Biblioteket ......................................... 125 000 30 000

c) Högskolan i övrigt .................................. 48 000 24 000

Summa kr. 233 000 102 000

Medan utredningens förslag avser helårskostnader för budgetåret 1966/67,
gäller min egen anslagsberäkning i allt väsentligt kostnader som hänför sig till
vårterminen 1967. I sistnämnda beräkning upptas inom ramen för beloppet
till reseersättningar 36 000 kr. till rese- och traktamentsersättningar åt lärare
och deltagare i kurser för praktikhandledare, inom ramen för beloppet till biblioteket
—■ avseende bokinköp m. m. — dels ett årsanslag av 15 000 kr., dels en
engångsanvisning av 15 000 kr. samt inom ramen för beloppet till högskolan i
övrigt medel till bl. a. viss försöksverksamhet med tekniska hjälpmedel i undervisningen.

Departementschefen

De medel som erfordras för omkostnader vid den föreslagna socialhögskolan i
Örebro bör i riksstaten för nästa budgetår anvisas under ett särskilt förslagsanslag,
benämnt Socialhögskolan i Örebro: Omkostnader.

Beträffande utredningens förslag om medel till inredning och utrustning av
tjänsterum och bibliotek m.m. vill jag framhålla, att erforderliga kostnader
härför bör bestridas med sådana medel under anslaget till inredning och utrustning
av lokaler vid universitet, högskolor m. m., som står eller kommer att ställas
till Kungl. Maj:ts disposition (jfr bl. a. prop. 1965:1 bil. 10 s. 481, SU90,
rskr 223).

Med hänvisning till beräkningarna i den föregående sammanställningen förordar
jag, att anslaget för nästa budgetår förs upp med 102 000 kr. Jag hemställer,
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

Kungl. Maj:tu jrroposition nr 50 år 1960

att till Socialhögskolan i Örebro: Omkostnader för budgetåret
1966/67 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 102 000 kr.

5.3. Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholms Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1964/65 1 192 000 1218 428

1965/66 ................................... 1 500 000

1966/67 (förslag) ........................... 1 622 000

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet föreslår, att detta anslag höjs
med 204 000 kr. Höjningen betingas dels av automatiskt verkande omständigheter,
99 400 kr., dels av förslag om inrättande av nya tjänster m. m. Direktionens
yrkanden i sistnämnda avseende anges i följande sammanställning.

1. Amanuens på halvtid i reglerad befordringsgång i psykologi och pedagogik.

2. Laboratorieingenjör i högst Ae 15 vid fysiologiska institutionen.

3. Laboratorieassistent i Ae 12 vid fysiologiska institutionen.

4. Bibliotekarie i Ae 23, med samtidig indragning av en arvodestjänst som
bibliotekarie (arvode 1 800 kr.).

5. Uppflyttning av en tjänst som instrumentmakare i Ao 12 till tjänst som
förste instrumentmakare.

6. Uppflyttning av en tjänst som laboratorieassistent i Ae 12 till tjänst som
förste laboratorieassistent.

7. Höjda arvoden till medhjälpare vid vinter- och sommarövningar (+ 2 600
kr.).

8. Ökade kostnader för pianobeledsagning (+ 1 440 kr.).

9. Ökade kostnader för arvoden till föreläsare och för filmförhyrning (+ 600
kr.).

10. Vaktmästarhjälp vid idrottshallen under ytterligare en månad (+ 900 kr.).

Av direktionens framställning inhämtas bl. a.

2 och 3. Direktionen anser det önskvärt att avlasta institutionens forskare arbetsuppgifter
av rutinkaraktär. Den komplicerade apparaturen kräver konti nU4riGymnastiska

centralinstitutets bibliotek omfattar f. n. 15 000 band och är
enligt direktionens mening genom en betydande interurbanutlåning av stor betydelse
även utanför institutet, inte minst för gymnastik- och idrottsrörelsen i hela
landet. Direktionen föreslår, att institutet fr.o.m. budgetåret 1966/67 pa grund
av omfattningen av institutets biblioteksverksamhet erhåller en bibliotekarietjänst
i Ae 23.

Departementschefen

Mot det av direktionen beräknade medelsbehovet av 99 400 kr. på grund av
redan fattade beslut om löne- och arvodeshöjningar har jag ingen erinran. Jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

tillstyrker att en bibliotekarietjänst i lönegrad Ae 23 med halvtidstjänstgöring
inrättas (p. 4). Jag beräknar för pianobeledsagning, föreläsararvoden m. m. och
vaktmästarhjälp (p. 8—10) en höjning med 3 000 kr. Anslaget, som bör få här
angiven ny rubrik, bör således uppföras med (1 500 000 + 122 000 =) 1 622 000
kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm enligt
vad jag förordat i det föregående,

b) godkänna följande avlöningsstat för gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1966/67:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 497 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... 9 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .... 1 061 000

4. Arvoden m. m. vid särskild undervisning i idrott

och gymnastik, förslagsvis................... 55 000

Summa kr. 1 622 000

c) till Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Avlöningar
för budgetåret 1966/67 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 622 000 kr.

5.4. Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Omkostnader

1964/65 .......

1965/66 .......

1966/67 (förslag)

Anslag Nettoutgift

271 000 271 237

296 000
361 000

Följande sammanställning upptar dels den för innevarande budgetår gällande
omkostnadsstaten, dels för nästa budgetår direktionens över gymnastiska centralinstitutet
anslagsförslag samt departementschefens anslagsberäkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr BO år 1966

Utgifter

1. Sjukvård m. m., förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis ............

3. Resebidrag till elever ...................

4. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ...

b) Övriga expenser .....................

5. Publikationstryck, förslagsvis ............

6. Lokaler m. m. för särskild undervisning i

idrott och gymnastik, förslagsvis ........

1966/67

1965/66	Direktionen	Departements- chefen
1 200	of.	of.
43100	of.	of.
47 000	+ 174 000	4- ioooo
90 000	+ 24 700	+ 24 700
102 800	+ 28 100	-)- 28 100
1 700	+ 200	+ 200

22 200 of. of.

Summa kr. 308 000 + 227 000 + 63 000

Särskilda uppbördsmedel

Lokalhyror m.m....................... 12 000 + 2 000 4- 2 000

Nettoutgift kr. 296 000 + 229 000 + 65 000

Av direktionens framställning inhämtas bl. a.

3. F. n. utgår vid de obligatoriska sommar- och vinterövningarna ersättning
till de studerande för tur och returresa till övningsplatserna i Sigtuna (kvinnliga
studerande) och på Bosön (manliga studerande), resp. i fjällen. Direktionen föreslår,
att traktamente om 17 kr. per dygn skall utgå till de studerande under
dessa övningar (-(- 163 200 kr.). Därjämte föreslås ersättning för sovvagnskostnader
vid fjällfärd (-(- 10 800 kr.).

4. Föreslagen uppräkning av anslagsposten är enligt direktionen framförallt
betingad av kostnader, som sammanhänger med nytillkomna lokalutrymmen.

Departemen tschejen

Jag tillstyrker direktionens förslag om ersättning till de studerande för sovvagnskostnader
vid fjällfärd och beräknar för detta ändamål 10 000 kr. Förslaget
om traktamente till de studerande i samband med fjällfärd m. m. är jag inte
beredd att tillstyrka. Hänsyn till sådana behov har tagits vid avvägningen av
det belopp, som i form av studiemedel utgår till de studerande. Beträffande
övriga anslagsposter hänvisar jag till min i sammanställningen redovisade anslagsberäkning
och förordar, att ett anslag med här angiven ny rubrik uppförs
med (296 000 -f- 65 000 =) 361 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen

att till Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Omkostnader
för budgetåret 1966/67 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 361 000 kr.

70 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

5.5. Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Materiel, böcker m. m.

Anslag Nettoutgift

1964/65 ..................................... 73 000 76 972

1965/66 ..................................... 91000

1966/67 (förslag) ............................. 132 000

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet föreslår, att anslaget höjs med
90 000 kr. Den föreslagna ökningen fördelar sig på sätt som framgår av följande
sammanställning.

1. Gymnastik- och idrottsmateriel (+ 4 000 kr.).

2. Inköp av sex pianon under en treårsperiod till en total kostnad av 30 000 kr.
(-f 10 000 kr.).

3. Allmän undervisningsmateriel (-f- 1 000 kr.).

4. Diskmaskin för glasvaror samt torkskåp för fysiologiska institutionen
(+ 17 500 kr.).

5. Apparatur för fysiologiska institutionen till en total kostnad av 87 000 kr.
under en treårsperiod (+ 30 000 kr.).

6. Intern TV-anläggning för demonstrationer inom fysiologi- och anatomiundervisningen
(-j- 26 000 kr.).

7. Bokinköp (4- 1 500 kr.).

Av direktionens framställning inhämtas bl. a.

1. Höjningen motiveras med höjda priser på ifrågavarande materiel.

2. Institutets sex pianon för pianobeledsagning bör enligt direktionens mening
på grund av stark förslitning snarast utbytas mot nya.

4. För att möjliggöra rationell användning av personal och resurser vid fysiologiska
institutionen föreslår direktionen inköp av en särskild diskmaskin för
laboratoriemateriel jämte tillhörande torkskåp.

5. Den apparatur, för vilken nu anslag av engångsnatur begärs, utgör huvudsakligen
en komplettering av försliten, nödvändig basutrustning.

Departementschefen

Jag tillstyrker direktionens förslag om en höjning med 4 000 kr. av nu utgående
belopp till gymnastik- och idrottsmateriel (p. 1). Till inköp av pianon beräknar
jag 7 000 kr. (p. 2). Jag föreslår vidare en förhöjning av nu utgående materielanslag
till fysiologiska institutionen med 30 000 kr. (p. 4 och 5). I övrigt
räknar jag inte med några höjningar av anslaget. Jag förordar, att ett anslag
med här angiven ny rubrik uppförs med (91 000 4- 41 000 =) 132 000 kr. och
hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1966/67 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 132 000 kr.

7 L

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

5.6. Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Avlöningar

Gymnastik- och idrottslärarutredninyen föreslår, att ett anslag med angiven
rubrik upptas i riksstaten och uppförs med 475 300 kr. för budgetåret 1966/67.
Utredningens förslag fördelar sig på följande tjänster m. m.

1. Rektor i Bp 1.

2. Universitetslektor i fysiologi i Ao 27 fr. o. m. 1 januari 1967.

3. Universitetslektor i pedagogik i Ao 27.

4. Tre lärare i gymnastik i Ag 23.

5. Tre lärare i idrott i Ag 23.

6. Amanuens i fysiologi med halvtidstjänstgöring i reglerad befordringsgång
fr. o. m. 1 januari 1967.

7. Timlärare i anatomi (150 timmar).

8. Timlärare i gymnastik (60 timmar).

9. Timlärare i idrott (135 timmar).

10. Tre extra lärare i idrott under koncentrationsperioderna.

11. Timlärare i musik (192 timmar).

12. Pianister (160 timmar).

13. Timlärare i samaritlära (36 timmar).

14. Timlärare i röstbehandling (130 timmar).

15. Handledare vid övningsundervisning (1 000 timmar).

16. Kanslist i högst Ae 15.

17. Kontorist i Ao 9.

18. Medel till skrivhjälp, motsvarande halv tjänst i A 7.

19. Vaktmästare i högst Ae 9.

Av betänkandet inhämtas bl. a.

2 och 6. Antalet elevtimmar i fysiologi uppgår till sammanlagt 165 och studiet
försiggår under andra och tredje terminerna. Vid teoriundervisningen, som
omfattar 135 timmar, anses det lämpligt att dela upp årskursen i två avdelningar.
Vad gäller en laborationskurs om ca 30 timmar bör årskursen uppdelas i
mindre grupper. Det förutsätts, att föreslagen amanuenstjänst får uppdelas i
lösa amanuenstimmar, om undervisningssituationen så fordrar.

3. Pedagogik läses under det första året genomsnittligen 4 timmar per vecka.
Vid undervisningen bör årskursen uppdelas i två avdelningar.

4. Antalet elevtimmar i gymnastik uppgår per år till 330 för kvinnliga studerande
och 300 för manliga. Undervisningen bedrivs dels i klass, dels i grupp
om halv klass. Gymnastiklärarna skall i viss utsträckning handleda eleverna
vid deras övningsundervisning i skolor.

5. Antalet elevtimmar i idrott uppgår per år till ca 400 för kvinnliga studerande
och 425 för manliga. Undervisningen bedrivs dels i klass, dels i mindre
grupper. Idrottslärarna är handledare vid undervisningsövningar omfattande
funktionering vid tävlingar, friluftsdagar, simskola och skolungdomens allmänna
fjällfärd, ungefär 50 timmar per årskurs. Dessa övningar försiggår i viss utsträckning
i mindre grupper.

10. Under tre veckor på våren, då undervisning i fri idrott och bollspel be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

drivs, bör varje klass delas upp i två avdelningar. Detsamma gäller under en
tvåveckors vinterutbildning i fjällterräng. Extra lärare bör därför anställas
under fem veckor.

11. Enligt utredningen är timlärarbehovet 1 veckotimme per manlig klass
och 4 veckotimmar per kvinnlig klass under sammanlagt 32 veckor.

12. För pianobeledsagning till gymnastikundervisningen behövs pianister 3
veckotimmar per kvinnlig klass och 1 veckotimme per manlig klass under sammanlagt
32 veckor.

13. Undervisningen i samaritlära består dels av en teoretisk kurs på 12
timmar, dels av en praktisk kurs på 4 timmar. Vid teoriundervisningen anses
det lämpligt att dela upp årskursen i två avdelningar. Den praktiska undervisningen
bör försiggå med klass om 25 elever. Det sammanlagda timantalet blir 24
för den teoretiska kursen, som enligt utredningen bör ledas av timlärare som
är läkare, och 12 för den praktiska kursen, som bör ledas av timlärare som
är sjuksköterska.

14. Timantalet för röstbehandling är 12 vid gymnastiska centralinstitutet.
2 timmar avsätts för teoriundervisning med hel klass. Återstående 10 timmar
används för individuell undervisning i grupp om sex elever.

Departementsch ej en

I det föregående har jag föreslagit, att en gymnastik- och idrottshögskola skall
inrättas i Örebro den 1 juli 1966. De medel som erfordras för verksamheten vid
denna högskola, bör i riksstaten för nästa budgetår redovisas under särskilda anslag,
benämnda Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Avlöningar, Omkostnader,
resp. Materiel, böcker m m.

Jag tillstyrker inrättande av föreslagen rektorstjänst den 1 juli 1966. En tjänst
som universitetslektor i fysiologi bör inrättas den 1 januari 1967. Innehavaren
bör, i den mån fullt undervisningsunderlag inte finns vid gymnastik- och idrottshögskolan,
kunna fullgöra viss del av tjänstgöringsskyldigheten vid annan skola,
exempelvis vid Örebro läns landstingskommuns centrala vårdyrkesskola. Jag
föreslår vidare, att en ordinarie lektorstjänst i psykologi och pedagogik inrättas
den 1 juli 1966. Under läsåret 1966/67 bör innehavaren av tjänsten fullgöra fyllnadstjänstgöring
vid föreslagen socialhögskola och vid den praktisk-pedagogiska
utbildningen för teknisk magisterexamen i Örebro. Jag tillstyrker utredningens
förslag om tre lärartjänster i gymnastik och tre lärartjänster i idrott. För timlärare
i anatomi, gymnastik, idrott, musik, samaritlära och röstbehandling beräknar
jag 41 300 kr. Till ersättning åt gästföreläsare beräknar jag ett belopp av
5 000 kr. För amanuensundervisning i fysiologi och för pianobeledsagning beräknar
jag 6 300 kr. Jag tillstyrker inrättande av en kontoristtjänst och förordar
slutligen föreslaget belopp till kanslist, skrivhjälp och vaktmästare samt till handledare
vid övningsundervisningen.

Anslaget bör för nästa budgetår uppföras med 472 000 kr. Jag hemställer, att
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro enligt vad
jag förordat i det föregående,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 50 år 1966

b) godkänna följande avlöningsstat för gymnastik- och
idrottshögskolan i Örebro, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1966/67:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 129 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 317 300

3. Arvoden m.m. vid särskild undervisning i idrott

och gymnastik, förslagsvis..................... 25 700

Summa kr. 472 000

c) till Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Avlöningar
för budgetåret 1966/67 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 472 000 kr.

5.7. Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Omkostnader

Gymnastik- och idrottslärarutredningen föreslår, att ett anslag av 88 000 kr.
med angiven rubrik upptas i riksstaten för nästa budgetår. Följande sammanställning
upptar utredningens anslagsförslag samt departementschefens anslagsberäkning.

1966/67

	Utredningen	Departements- chefen
	.................. 600	600
2. Keseersättningar, förslagsvis..........	................... 13 000	13 000 15 400
	................... 33 000	33 000
5. Publikationstryck, förslagsvis.........	................ 1 000	1 000
	Summa kr. 88 000	63 000

Av betänkandet inhämtas bl. a.

3. Utredningen föreslår, att vid obligatoriska sommar- och vinterövningar
inte bara skall utgå resekostnadsersättning utan även traktamente om 17 kr.
per dygn. Därjämte föreslås ersättning för sovvagnskostnader vid fjällfärd.

4. Under provisorietiden räknar utredningen inte med några särskilda kostnader
för bränsle, lyse och vatten samt städning m. m., eftersom kostnaderna
härför förutsätts ingå i hyreskostnaderna för föreslagna lokaler. Anslagsposten
Övriga expenser rymmer en engångsanvisning om 25 000 kr. för inköp av möbler,
skriv- och räknemaskiner m. m.

Departementschefen

Under hänvisning till min i sammanställningen redovisade anslagsberäkning
förordar jag, att anslaget uppförs med 63 000 kr. och hemställer, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1966

att till Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Omkostnader
för budgetåret 1966/67 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 63 000 kr.

5.8. Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Materiel, böcker m. m.

Gymnastik- och idrottslär arutredning en föreslår, att ett anslag med angiven
rubrik upptas i riksstaten och uppförs med 115 000 kr. för budgetåret 1966/67.
Utredningens förslag fördelar sig på följande ändamål.

1. Idrottsmateriel ............................................. 34 000

2. Gymnastikmateriel.......................................... 27 000

3. Fysiologimateriel ........................................... 13 000

4. Anatomimateriel............................................ 5 000

5. Psykologimateriel ........................................... 5 000

6. Allmän undervisningsmateriel ............................... 6 000

7. Löpande materiel............. 25 000

Summa kr. 115 000

Vad gäller medel för inköp av böcker under budgetåret 1966/67 har de sakkunniga
i ett särskilt kapitel om gemensam biblioteksorganisation för högskoleundervisningen
i Örebro föreslagit ett belopp av 16 700 kr. för litteratur i gymnastik,
idrott, anatomi, fysiologi och hygien.

Departementschefen

Jag beräknar för gymnastikmateriel 23 000 kr. och för böcker 8 000 kr. I övrigt
tillstyrker jag utredningens förslag. Jag förordar, att anslaget uppförs med
119 000 kr. och hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1966/67 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 119 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Kerstin Ennerfelt

Kungl. Maj:ts ;proposition nr 50 år 1966

INNEHALL

1. Inledning........................................................

2. Utbildning av socionomer.........................................

2.1. Nuläget ....................................................

2.2. Utredningens förslag om ökad socionomutbildning..............

2.3. Remissyttrandena ...........................................

2.4. Departementschefen .........................................

3. Utbildning av gymnastiklärare m. m................................

3.1. Nuläget ....................................................

3.2. Utredningens förslag om ökad gymnastiklärarutbildning.........

3.3. Utredningens förslag om idrottslärarutbildning.................

3.4. Remissyttrandena ...........................................

3.5. Departementschefen .........................................

4. Vissa gemensamma frågor .........................................

4.1. Föreliggande förslag .........................................

4.2. Remissyttrandena ...........................................

4.3. Departementschefen .........................................

5. Anslagsberäkningar för budgetåret 1966/67 .........................

5.1. Socialhögskolan i Örebro: Avlöningar..........................

5.2. Socialhögskolan i Örebro: Omkostnader........................

5.3. Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Avlöningar.......

5.4. Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Omkostnader.....

5.5. Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm: Materiel, böcker

m. ........................................................

5.6. Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Avlöningar..........

5.7. Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Omkostnader ........

5.8. Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro: Materiel, böcker m. m.

Sid.