Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

1

Nr 46

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av
nuvarande rättsförhållanden beträffande granskogarna;
given Stockholms slott den 25 februari 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en mellan domänstyrelsen
och nyttjanderättshavarna till gruvskogarna träffad principöverenskommelse
om avveckling av nuvarande rättsförhållanden för gruvskogarna. överenskommelsen
innebär att gruvskogarna uppdelas mellan staten och nyttjanderättshavarna
så att 40 % av den totala skogsproduktionen tillfaller
staten och 60 % nyttjanderättshavarna.

i

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 46

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
25 februari 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om avveckling
av nuvarande rättsförhållanden beträffande gruvskogarna och anför.

Inledning

Den 11 november 1959 tillkallade dåvarande departementschefen justitierådet
Hugo Digman för att dels överse grunderna för beräkning av avgifterna
för gruvskogarna, dels därefter, efter verkställda undersökningar samt
överläggningar med nyttjanderättshavarna, avge förslag om hur en avveckling
av nuvarande ordning med upplåten nyttjanderätt till gruvskogarna
borde kunna komma till stånd. Utredningsmannen, som antog benämningen
gruvskogsutredningen, har avlämnat betänkandet »Gruvskogarna» (Stencil
Jo 1965: 9).

Principöverenskommelse om fördelning av skogarna, utbyte och vederlagsmark
samt om värdeförhållandet mellan rättigheterna har uppnåtts genom
förhandlingsdelegerade för domänstyrelsen och nyttjanderättshavarna. Vid
de delegerades förhandlingar, som ägt rum under år 1965, har domänstyrelsens
delegerade samrått med kammarkollegiet och kommerskollegium. överenskommelsen
torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

De båda huvudfrågor som fått sin slutliga lösning genom överenskommelsen
är dels bestämmande av värdeförhållandet mellan statens och nyttjanderättshavarnas
rätt i gruvskogarna, dels bestämmande av de områden som
skall tillfalla staten resp. nyttjanderättshavaren i varje särskilt fall.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet,
riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Örebro, Kopparbergs
och Gävleborgs län, Jernkontoret samt Svenska gruvföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4G år 196(i

3

Nuvarande förhållanden

Under 1600- och 1700-talen uppläts som stöd för gruvdriften i Mellansveriges
bergslag ett antal s. k. gruvskogar. Dessa skogar, som fortfarande
tjänar nämnda ändamål, tillhör staten men avkastningen är med vissa villkor
upplåten till skilda gruvföretag enligt följande förteckning. F. n. finns
20 gruvskogar, omfattande sammanlagt ca 9 000 ha. Härav är 7 516 ha produktiv
skogsmark.

Namn och läge

Nyttjanderättshavare

Areal ha

produktiv impe-skogsmark diment

Taxeringsvärde
före 1965 års
taxering kr.

1. Torsåker, 3 mil öster

SKF och Sandviken

297

14

236 500

om Falun

2. Bispberg, 3 mil söder

Bispberg

259

15

287 300

om Falun

3. Nisshytte, 3,5 mil

Bispberg

173

31

195 300

söder om Falun

4. Östanberg, 4 mil
söder om Falun

Statsgruvor och Ulfs-hyttan (villkorligt)

239

25

415 500

5. Burängsberg, 2 mil
väster om Ludvika

Stora Kopparbergs
Bergslags AB och
Sandviken

473

34

486 400

6. Grängesberg, vid
Grängesberg

Grängesberg, Stora
Kopparbergs Bergs-lags AB, Björnbergs
gruvaktiebolag,
Kungsgruve gruv-aktiebolag (Sand-viken och Hofors)

325

36

442 300

7. Bredreven, 2,5 mil
nordväst om Hälle-fors

block I

Persberg (Uddeholm)

143

17

175 300

block II

Långban (Uddeholm)

135

22

120 100

8. Nordmark, 2 mil

Uddeholm

158

51

88 000

väster om Hällefors

9. Persbergs östra, 1 mil
väster om Hällefors

Persberg

(Uddeholm)

37

4

38 000

10. Hornkullen, 2 mil
sydväst om Hällefors

Persberg

(Uddeholm)

909

182

865 000

11. Ånsjö och Kalklint,
2,5 mil nordväst om

Stora Kopparbergs
Bergslags AB

151

6

130 700

Lindesberg

12. Stråssa, 1 mil norr
om Lindesberg

Grängesberg med
subsidiär rätt för
Stripa och
Guldsmedshyttan

889

31

746 900

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

Nanm och läge

Nyttjanderättshavare

Areal ha

produktiv

impe- Taxeringsvärde

skogsmark

diment före 1965 års

13. Lomfly, 1,5 mil nord-

taxering kr.

Striberg

»

42

21

väst om Nora

14. Lönnbotten, 1,5 mil

Striberg

! ''267

56

358 400

väster om Nora

in, ir.-jn ;

»illlii Ar.u

15. Åsbobergs nya, 0,5

Striberg oe

18

1

mil väster om Nora

i <>0<i ''■ . - i i• • >:■ 1 • i

. i. ,. .

16. Pershytte, strax söder

Pershyttan

om Nora

a) Gyttorps södra

329

6]

och nya allmänning
b) Pershytte utmål

176

29

701 900

17. Dalkarlsberg

Striberg

a) Vederlagsmark

1—4 (Bengtstorps
öken, Mellantrakten,
Fagerbo, Kartela ö),

0,5 mil söder om Nora

333

; , I 1 •'' ; 1

72

252 500

b) Västra öken, 1,5 mil
sydväst om Nora

i tKo t\j

402

115

323 700

18. Kronoberg, 3 mil

Kronoberg (Hassel-

175

9

187 100

väster om Örebro

fors och Hellefors)

19. Guldsmedsboda, 4 mil

Hasselfors

169

20

266 300

sydväst om Örebro

20. Dannemora (norra,

Dannemora

1 417

193

1 253 600

västra och södra all-männingarna), mellan

•VI !!!<,■i 41/

Uppsala och östhammar

Summa

7 516 1

990

7 570 800

1 Härtill kommer sammanlagt 47 ha inägor, ca 400 ha utmålsareal på gruvskogarna samt ca
50 ha löst mark utom utmål.

Utredningen framhåller att några äldre författningsbestämmelser som på
ett allmängiltigt sätt reglerar nyttjanderätten till gruvskogarna inte lär finnas.
Man är därför hänvisad till att med ledning av de olika upplåtelserna,
i den mån de är kända, och senare avgöranden bilda sig en uppfattning om
vad nyttj anderätten till de särskilda gruvskogarna innebär. Av särskild betydelse
är härvid statsmakternas beslut år 1823, då samtliga nyttjanderättshavare
ålades att årligen betala rekognitionsavgift till staten.

Förvaltningen av gruvskogarna regleras genom förordningen den 27 maj
1898 (nr 55) angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd
anslagna skogar. Förordningen har utfärdats av Kungl. Maj :t i överensstämmelse
med grunder för förvaltningen som riksdagen godkänt. Den
innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

De skogar som staten anslagit till bergshanteringens understöd skall stå
under domänverkets omedelbara vård och förvaltning. Domänstyrelsen fast -

5

Kungl. Mnj. ts proposition nr 46 år 1966

ställer hushållningsplaner, som skall innehålla upplysning om hur mycket
virke av olika slag som årligen får avverkas. Förvaltnings- och skogsvårdskostnader
skall bestridas av nyttjanderättshavarna. Dessa skall årligen anmäla
sitt virkesbehov för året hos bergmästaren, som har att bestämma de
slag och den mängd virke som i varje fall får avverkas. Jägmästaren skall
sända in utsyningsförslag till bergmästaren samt etter att ha mottagit bergmästarens
utsyningsbesked låta verkställa utsyning. Uppkommer skogstillgång
som inte behövs för att fylla nästa års behov, äger domänstyrelsen
förordna att överskottet säljs. Kungl. Maj :t förordnar vid försäljning av
virkesöverskott eller extra avverkning om och till vilket belopp influtna,
behållna medel får användas för att täcka förvaltnings- och skogsvårdskostnader.
Medel som inte används på sådant sätt skall tillgodoföras domänverkets
inkomster. Där den ordinarie avkastningen av skogen i sin helhet
under längre tid visar sig vara erforderlig för ändamålet med upplåtelsen,
kan Kungl. Maj :t medge nyttjanderättshavaren tillstånd att fritt disponera
virkesavkastningen för viss för varje fall bestämd tid. Befinns utsynat virke
till större fördel för nyttjanderättshavaren kunna avyttras för att ersättas
genom virket motsvarande vederlag, ankommer det på domänstyrelsen att
för varje fall medge att det utsynade virket avyttras eller utbyts. Slutligen
finns en bestämmelse om att mulbete och höslåtter, under iakttagande av
vad som är stadgat i 63 § i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket, tills vidare får
disponeras av nyttjanderättshavarna.

Frågans tidigare behandling

År 1932 anbefallde Kungl. Maj :t kammarkollegiet att i samråd med kommerskollegium
och domänstyrelsen inkomma med utredning och förslag,
huruvida och i så fall på vad sätt i avseende på de s. k. bergverksskogarna
den till visst bergverk upplåtna rätten kunde bringas att upphöra eller beläggas
med särskild avgift utöver vad då kunde vara fallet eller nyttjanderättshavaren
kunde beredas tillfälle att förvärva äganderätt till hela eller viss
del av den av honoin nyttjade skogen. (Av bergverksskogarna har numera
endast gruvskogarna betydelse).

Ämbetsverken fann att ändring i rättsläget inte lämpligen kunde åstadkommas
annat än genom frivillig överenskommelse. Förhandlingar inleddes
och resulterade sedermera i avtal, med förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande,
mellan kammarkollegiet och nyttjanderättshavarna om avveckling
av bestående rättsförhållanden. I det förslag till uppgörelse, som sedermera
underställdes 1943 års riksdag, (prop. 1943: 139, JoU 51, rskr 306)
uppskattades äganderätten till 40 % och nyttjanderätten till 60 % av gruvskogarnas
värde. Staten skulle inlösa nyttj anderätten till Nisshytte gruv lf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 46

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

skog och Kronobergs gruvailmänning samt efter ytterligare förhandling förvärva
Burängsbergs gruvallmänning genom byte med annan staten tillhörig
mark. Nyttjanderättshavarna skulle överta äganderätten till alla övriga gruvskogar
ävensom till Nissgruvornas och Kronobergsgruvornas utmålsområden.

I förenämnda proposition uttalade föredragande departementschefen bl. a.
att det syntes obestridligt att betydande fördelar stod att vinna genom en
avveckling av de bestående förhållandena. Frågan ansågs erhålla en tillfredsställande
lösning genom fullföljande av de uppgörelser som träffats.

Jordbruksutskottet delade departementschefens uppfattning att betydande
fördelar skulle stå att vinna genom att rättsförhållandet avvecklades men
kunde inte ansluta sig till att skogarna skulle överlåtas till nyttjanderättshavarna.
I dåvarande ovissa läge på det ekonomiska området ansågs det
inte tilltalande att staten avhände sig så avsevärda arealer värdefull skog,
i all synnerhet som förhållandena på gruvhanteringens område nu syntes
väsentligt annorlunda än när upplåtelserna ägde rum. Med hänsyn härtill
förordade utskottet avslag på propositionen. Samtidigt föreslog utskottet
att Kungl. Maj:t skulle utreda möjligheterna att återföra nyttjanderättshavarnas
rätt till skogarna i statens hand. Om förhandlingar med bolagen
inte skulle leda till resultat, borde det ankomma på Kungl. Maj :t att överväga
och utreda, om inte ett återförande till staten av bolagens rätt till avkastningen
kunde åstadkommas i andra former. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

År 1949 meddelade regeringsrätten vissa utslag av betydelse för frågan
om utsyningsrättens omfattning. I dessa fastslogs att understöd från skogarna
fick lämnas till de för olika tider växlande behov, vilkas tillgodoseende
är till gagn för gruvorna. Sålunda godtogs avverkning som vederlag
för elektrisk energi samt för uppvärmning av bostäder m. in.

Riksdagens revisorer anförde i sin berättelse för verksamhetsåret 1951
att de skäl som år 1943 kom en lösning av gruvskogarnas rättsförhållanden
att framstå som angelägen alltjämt gjorde sig gällande. Skälen framträdde
med ökad styrka i nuvarande läge, då rationell skogsvård på många håll
krävde inte obetydliga investeringar, exempelvis i vägar och arbetarbostäder.
Utsikterna alt vinna en uppgörelse med nyttjanderättshavarna, som till
alla delar tillgodosåg 1943 års riksdags syfte att återföra skogsavkastningen
till staten, ansågs ovissa. Revisorerna erinrade därvid bl. a. om det rättsläge
som uppkommit efter regeringsrättens utslag år 1949. Då man emellertid
i första hand borde eftersträva en uppgörelse på frivillighetens väg, ansåg
revisorerna att utredningen borde inriktas även på andra tänkbara alternativ
än att återföra rätten till avkastningen på samtliga dessa skogar i statens
hand.

Statsutskottet, som avgav utlåtande (SU 1952: 145) över revisorernas berättelse,
framhöll att den av 1943 års riksdag förordade utredningen nu bor -

7

Kungl. Mnj.ts proposition nr 46 är 1906

de komma till stånd. I avvaktan på resultatet av eu sådan utredning borde
odisponerade nyttjanderätler inte upplåtas eller utsträckas. Riksdagen (islu
1952: 293) biföll utskottsutlåtandet.

Utredningen

Det allmänna rättsläget. Utredningen framhåller inledningsvis att den
uppfattning om rättsläget, som synes ha legat till grund för prop. 1943: 139,
är att söka i kammarkollegiets utlåtande den 31 mars 1941. Kammarkollegiet
yttrade härvid bl. a. att den rätt, som genom 1823 års beslut av Kungl. Maj .t
och riksdagen tillädes gruvorna beträffande dem anslagna eller av dem nyttjade
skogar, torde vara av konstitutiv betydelse för det nuvarande rättsläget.
Den förut i viss mån prekära skogsfångsrätten hade genom denna reglering
förvandlats till en särskild rätt för gruvägarna, men dess sakliga innehåll
hade inte förändrats. Genom gruvägares tysta godkännande av de nya villkoren
för innehavet hade tillskapats ett ömsesidigt rättsförhållande mellan
kronan och gruvägaren, vilken senare alltså vunnit en privaträttslig rätt till
skogen i fråga. Om man gav Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut år 1823 den
innebörden, att därigenom tillskapats ett privaträttsligt rättsförhållande
mellan staten och nyttj anderättshavarna, syntes därmed vara givet, att de
senares rätt till gruvskogarna inte annat än möjligen genom expropriatoriskt
förfarande, i så fall mot full ersättning, kunde bringas att upphöra
utan deras medgivande.

I huvudfrågan om den rättsliga karaktären av den till nyttjanderättshavarna
upplåtna rätten i allmänhet har enligt utredningen ingenting förekommit,
som ger anledning att frångå de synpunkter, som kom till uttryck
i nyssnämnda proposition. Utredningen påpekar att nyttj anderätten uppenbarligen
är av sådan natur, att den kan avvecklas endast mot full ersättning
till nyttjanderättshavarna. Rättens omfattning är enligt regeringsrättens avgöranden
år 1949 mer omfattande än man år 1943 var benägen att godta.

Att tvångsvis överföra gruvskogarna till kronan skulle väl vara möjligt
genom någon form av expropriationsförfarande. Ett sådant förfarande i ett
speciellt fall, där expropriationsändamål inte föreligger, anses dock knappast
stå i överensstämmelse med hittills tillämpade rättsprinciper. Skulle en avveckling
av gruvskogarna ske tvångsvis bör det ske i enlighet med de principer,
som gäller för utbrytning av servitut. Reglerna därom innebär i stort
sett att markägaren och innehavaren av den begränsade rätten får sina rättigheter
fastställda genom en delning av objektet efter värdet av vars och
ens rätt.

Utredningen framhåller att det är ett förstahandsintresse för såväl kronan
som nyttj anderättshavarna att förvärva skog. Med den nämnda metoden

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

tillgodoses dessa intressen i den utsträckning som motsvarar vardera partens
rätt. Kronan skall då visserligen avstå äganderätten till den andel som
tillkommer nyttjanderättshavarna, men kronans äganderätt är av ringa
praktiskt värde i de fall då nyttjanderättshavarna kan fullt utnyttja utsyningsrätten.
Nyttjanderättshavarna får avstå från betydande virkeskvantiteter
som nu tillkommer dem, men de förvärvar en äganderätt som de inte
har, vilket särskilt sett på längre sikt självfallet medför betydande fördelar.

Det är också efter nu anförda huvudlinje som en överenskommelse mellan
kronan och nyttjanderättshavarna slutligen kunnat komma till stånd. Framkomligheten
på denna linje har underlättats av att det i samband med en
sådan utbrytning av nyttjanderätterna visat sig möjligt att åstadkomma
förbättrad arrondering i åtskilliga fall genom byte av mark.

Värdeförhållandet mellan statens och nyttjanderättshavarnas rätt. Utredningen
bär som utgångspunkt för fördelningen sökt komma fram till ett
procenttal byggt på dels gängse värdering av markvärdet i förhållande till
totalvärdet av skogsmark med växande skog, dels en bedömning av de övriga
t aktörer som inverkar på värdet av kronans resp. nyttjanderättshavarnas
rätt till gruvskogarna. Dessa faktorer är värdet av inrösningsjord och av
mark för framtida bebyggelse, förhållanden vid gruvskogar som är anslagna
till gruvor som ej drivs, rekognitionsavgifter, annan avkastning från gruvskogarna
än virke samt nyttjanderättshavarnas kostnader för gruvskogarna.
Någon matematisk beräkning har det inte varit möjligt att med en sådan
metod genomföra i alla avseenden, utan man har måst nöja sig med en
uppskattning, där man kan ha olika uppfattning om de olika faktorernas
matematiska värde.

Markvärdets andel av skogarnas totalvärde har enligt allmänna värderingsregler
med en diskonteringsfaktor av 4 % beräknats ligga mellan 19,7
och 25,1 %, i fråga om rena granskogar sannolikt högre.

I det angivna värdet ingår inte det särskilda markvärde, som tillkommer
de 47,4 ha inrösningsjord samt sådan mark, som beräknas äga särskilt
värde genom utsikterna till framtida bebyggelse. Beträffande beräknad
framtida bebyggelse visar uppgifter från överlantmätarna att tätortsbebyggelse
huvudsakligen kan beräknas ifrågakomma vid Grängesberg och Gytlorp.
De försäljningar, som sedan 1950-talet skett och som lett till att avsevärda
belopp, som representerar skillnaden mellan köpeskilling och skogsavkastningsvärde,
tillförts domänfonden, ger vid handen att det kan vara
fråga om inte obetydliga övervärden. Å andra sidan får man av förhållandena
på 1950-talet inte dra alltför långtgående slutsatser. Sålunda har
t. ex. påvisats att folkmängden i Grängesberg de senaste åren varit sjunkande.
En faktor, som man nu mer än förr har att beakta, är den stigande efterfrågan
på mark för fritidsbebyggelse. Skogarnas läge torde dock i allmän -

Kungl. Mnj.ts proposition nr Mi är 1966 9

het vara sådant att man f. n. inte kan räkna med övervärden av större betydelse
i detta hänseende.

Beträffande värdet av nyttjanderätten till gruvskogar, som är anslagna
till gruvor som f. n. ej drivs, framhåller utredningen att varaktigheten av
nyttjanderätten är beroende av att gruvan »bearbetas». Hittills har den
principen tillämpats, att rätten kvarstår även under tid då gruvrätt försvaras
men ingen brytning sker. Utsyning till den försvarade gruvan ifrågakommer
då endast för vissa underhållsarbeten, stängsel och liknande och
avkastningen tillförs i stort sett statsverket. Det har ifrågasatts att i en sådan
situation skogens karaktär av gruvskog skulle kunna bringas att upphöra.
Detta skulle dock knappast stå i överensstämmelse med statsmakternas
beslut år 1823, enligt vilket vid gruvornas upphörande skogen skulle upplåtas
åt andra gruvor, som kunde vara i behov därav, tanken synes således
ha varit, att gruvskogarna för all framtid skulle användas till gruvdriftens
främjande och stöd. Utredningen påpekar att en sådan rätt väl dock svårligen
skulle kunna hävdas i rättslig ordning. Förutsättning för att ett visst
företag skall kunna göra gällande en rätt till utsyning torde vara, att företaget
kan till stöd för denna rätt åberopa att upplåtelsen och 1823 års beslut
ger företaget en sådan rätt. Men att en gruva, för vilken gruvrätten
försvaras, temporärt ej drivs medför inte att med gruvan förenade rättigheter
upphör. Det ligger i gruvdriftens natur, att den inte nödvändigt bedrivs
kontinuerligt. Driften bör på längre sikt kunna anpassas efter konjunkturerna
och andra förhållanden, som vid varje tidpunkt inverkar på
driften.

Vid tiden för 1943 års överenskommelse var fem gruvskogar anslagna till
gruvor som inte var föremål för verklig drift men till vilka gruvrätten
dock var försvarad. I dessa fall räknades kronans äganderätt vara värd dubbelt
så mycket som äganderätten till övriga gruvskogar. Den nu verkställda
utredningen visar att förutsättningarna för gruvdrift för nyttj anderättshavarna
till nämnda fem skogar ändrats, så att utsyning nu i större eller
mindre utsträckning sker. Den minskning i värdet av nyttjanderätterna,
som motiverades av att de fem nyssnämnda skogarna inte kunde utnyttjas,
är sålunda i och för sig mindre än som beräknades år 1943. Utredningen
framhåller att man emellertid får se även denna fråga mera allmänt och på
längre sikt. I framtiden kan sålunda gruvor som nu får utsyning från gruvskog
på längre eller kortare tid eller för alltid komma att nedläggas. En
beräkning av vad detta kan betyda i fråga om reduktion av nyttj anderätternas
värde är dock vansklig att göra. Uppfattningarna på den punkten måste
bli ganska subjektiva.

I statsmakternas beslut år 1823 ingick att vanlig rekognitionsavgift skulle
åsättas gruvskogarna, för att staten inte skulle sakna inkomst av dessa skogar.
Avgifterna, som bestämdes av bergskollegium, uppgår till sammanlagt

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

endast 118:97 kr. årligen för samtliga gruvskogar. Gruvskogsutredningen
framhåller att dessa avgifter numera, såsom ersättning för nyttjanderätten,
är oskäligt låga och såsom sådan betydelselösa. Det har hittills ansetts att
det efter 1823 års beslut inte föreligger någon rättslig möjlighet att höja
avgifterna utöver vad som då bestämdes. Utredningen har också den uppfattningen,
att det i vart fall skulle strida mot innebörden av nämnda beslut
att genom större höjningar av avgifterna urholka den rätt, som tillkommer
nyttjanderättshavarna. Däremot skulle en viss höjning med hänsyn till
de numera väsentligt ändrade ekonomiska förhållandena i vart fall framstå
som rimlig. Några särskilda grunder, efter vilka en sådan ändring av avgifterna
skulle beräknas, är inte kända för utredningen. Ändringen skulle
därför bli godtycklig. Skulle frågan om rekognitionsavgifternas storlek bedömas
självständigt, måste man vara beredd på att ett beslut om höjning
skulle göras till föremål för rättslig prövning. Såsom ett led i en allmän uppgörelse
om gruvskogarna bör, utan ståndpunktstagande till beloppet av en
höjning, viss hänsyn tas till att den ersättning som kronan förbehållit sig i
nuvarande läge måste betraktas som oskäligt låg och att den numera inte
alls motsvarar syftet med avgifterna.

Utredningen framhåller vidare att det, om man inte anser sig kunna höja
rekognitionsavgifterna, måhända finns möjlighet att i form av skatt skaffa
kronan inkomster från gruvskogarna. Så gjordes på sin tid genom uttagande
av skogsfångsbevillning enligt förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Bestämmelserna
om skogsfångsbevillning upphörde dock att gälla vid utgången
av år 1952. Att införa en specialskatt för gruvskogarna anser utredningen
knappast komma i fråga och skulle, i vart fall om den gavs större
omfattning, kunna vara att betrakta som ett kringgående av kronans privaträttsliga
bundenhet gentemot nyttjanderättshavarna.

I fråga om annan avkastning från gruvskogarna än virke framhåller utredningen
att innehavare av gruvskog har jordägares rätt i fråga om utmål,
som grundar sig på inmutning enligt äldre regler eller utvidgning av sådant
utmål. Däremot tillkommer, beträffande inmutning eller utmål enligt gruvlagen
den 3 juni 1938 (nr 314), denna rätt staten. Jordägareandelen har
nämligen i gruvlagen ersatts av kronoandel i fråga om inmutningar som
skett efter gruvlagens ikraftträdande.

Beträffande rätt till jakt har högsta domstolen i ett utslag år 1919, under
åberopande av förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens
understöd anslagna skogar förklarat att jakträtt på gruvskog
tillkommer kronan och ej nyttjanderättshavarna. Avgifter för jakt- och
fiskearrenden på gruvskog går till domänfonden. Inom domänstyrelsen
har gjorts en kalkyl rörande värdet av jakt och fiske på gruvskogarna, varvid
sammanlagda värdet för hela gruvskogsarealen har uppskattats till ca
650 000 kr.

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år

Vid markupplåtelser genom arrende delas arrendeavgiften oftast mellan
domänstyrelsen och nyttjanderättshavaren.

Enligt 13 § förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens
understöd anslagna skogar får mulbete och höslåtter tills vidare
disponeras av nyttjanderättshavarna.

Även i nu anförda hänseenden — utom jordägareandel i äldre utmål samt
mulbete och höslåtter på gruvskogarna — kan kronan räkna sig till tordel
vissa värden.

Nyttjanderättshavarnas kostnader för gruvskogarna är rekognitionsa\ -gift, fastighets- och vägskatt, kostnader för att upprätta hushållningsplaner,
kostnader för kronoskogvaktare, awerkningskostnader, skogsvårdskostnader
(kulturer, sådd, plantor, dikning, vägunderhåll) samt allmänna
omkostnader.

Enligt It § förordningen angående förvaltningen av statens till bergshanteringens
understöd anslagna skogar kan Kungl. Maj :t, på därom gjord
framställning, förordna om och till vilket belopp vid försäljning av virkesöverskott
eller extra avverkning influtna, behållna medel får an\ ändas för
att täcka kostnader för skogens förvaltning och vård. överskottet inflyter
till domänfonden. Vid de gruvor som är i drift åtgår emellertid numera
virkesavkastningen i dess helhet för att täcka gruvornas behov, varför medgivande
av nämnt slag endast kommer i fråga beträffande gruva som inte
drivs och där nyttjanderättshavaren likväl har vissa kostnader för allmänningen
utöver rekognitionsavgift och pålagor av garantiskatts natur. Då
gruva ej är i drift har mindre virkestilldelning beviljats nyttjanderättshavaren,
exempelvis för staket kring gruvhål, underhåll av bostäder på skogen
samt virke för magnetiska mätningar. I de fall kronan tar hand om virkestillgången
betalas avverkningskostnaderna av kronan.

Liknande synpunkter som beträffande rekognitionsavgifterna kan anläggas
på frågan om avgiftshöjningar i andra hänseenden. Enligt gruvskogsutredningens
uppfattning möter dock ej hinder att vidta sådana ändringar
som ifrågasatts av statsrevisorerna och ämbetsverken beträffande uttagande
av kostnader av nyttjanderättshavarna. Sådana ändringar förutsätter dock
viss omarbetning av förordningen angående förvaltningen av statens till
bergshanteringens understöd anslagna skogar. Med hänsyn till den uppgörelse
som kommit till stånd i huvudfrågan har gruvskogsutredningen inte ansett
sig böra framlägga förslag i sådant hänseende.

Vid behandlingen av gruvskogsfrågan år 1943 framfördes att möjligheterna
borde utrönas att använda skogarna till komplettering av ofullständiga
jordbruk på och invid skogarna. Gruvskogsutredningen har haft samråd
med lantbruksstyrelsen härom och yttranden har inhämtats från vederbörande
lantbruksnämnder.

Genom ändringar år 1947 i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation
har införts särskilda bestämmelser om expropriation av mark för stär -

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

kande av ofullständigt jordbruk. Dessa bestämmelser har hittills inte varit
tillämpliga på gruvskogarna eftersom dessa ägs av kronan. Genom lagändringarna
har emellertid anvisats en väg för lantbruksnämnderna att skaffa
mark för ändamålet. Med hänsyn härtill och då förhandlingarna skulle ha
ytterligare komplicerats genom att ännu eu part inkopplats, har gruvskogsutredningen
funnit det lämpligast att frågan om att ta i anspråk mark för
ifrågavarande ändamål inte upptas i en uppgörelse mellan kronan och
nyttjanderättshavarna om avveckling av gruvskogarna.

Utredningen påpekar att några fixerade värden för kronans resp. nyttjanderättshavarnas
rätt i fråga om de nämnda faktorerna inte kunnat åstadkommas,
delvis beroende på rättigheternas natur. Meningarna har varit delade
om beräkningarna på olika punkter. Att man likväl kunnat komma
fram till en överenskommelse torde bero på att en avveckling av rättsförhållandet
mellan kronan och nyttjanderättshavarna framstått som önskvärd.
Det anses vara till gagn för en rationell skogshushållning och skogsvård att
samröret upphör. En del oklara rättsfrågor som är förknippade med det
nuvarande tillståndet skapar irritation och ovisshet, i synnerhet som den
allmänna synen på dessa frågor kan växla med under olika tider skiftande
syn på ekonomi och hushållning.

Förslag till överenskommelse. Gruvskogsutredningen föreslår, att överenskommelsen
mellan delegerade för domänstyrelsen och nyttjanderättshavarna
av den 3 november 1965 samt överenskommelsen mellan delegerade
för domänstyrelsen och Pershytte Grufvebolag den 17 december 1965 godkanns
av Kungl. Maj :t och riksdagen. Därefter bör särskilda avtal beträffande
envar av gruvskogarna upprättas och erforderliga lantmäteriförrättningar
komma till stånd.

Gruvskogsutredningen har på grundval av en av utredningens expert professor
Hagberg verkställd undersökning kunnat konstatera att överenskommelsens
innehall beträffande markfördelning medför att kronans andel i
gruvskogarnas totala skogsproduktion (areal multiplicerad med idealbonitet)
kommer att uppgå till 40 % - Därvid har även utmålsmarken medräknats.

Enligt anteckning i de delegerades protokoll förutsätter parterna att de
utsyningar på gruvskogarna som härefter kommer att beslutas för tiden till
dess nuvarande rättsförhållanden avvecklats skall förläggas på sådant sätt
att relationen mellan kronan och vederbörande nyttjanderättshavare tillförda
värden i växande skog såvitt möjligt ej rubbas. Utredningen framhåller att
detta uttalande i tillämpliga delar bör gälla även andra med parternas
rätt sammanhängande förhållanden. Med hänsyn till angelägenheten av
att de förhållanden, som ligger till grund för överenskommelsen, inte skall
i alltför hög grad rubbas innan slutliga avtal kommer till stånd och förhållandena
på marken fixeras är det önskvärt att ärendet behandlas skyndsamt.

Kungi. Maj:ts proposition nr 4(> år 1 !))><>

13

Enligt grunderna för 4 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr
308) anser gruvskogsutredningen det skäligt att lagfartsstämpel inte utgår
för de förvärv nyttjanderättshavarna gör i förevarande sammanhang. Eftersom
författningstexten måhända inte ger direkt stöd för en sådan skattebefrielse,
föreslår utredningen att Kungl. Maj :t med stöd av 56 eller 57 §
i förordningen medger skattebefrielse i förevarande avseende.

Remissyttrandena

Ingen erinran har framförts mot att den träffade principöverenskommelsen
läggs till grund för avveckling av de s. k. gruvskogarna.

Lnntbruksstyrelsen framhåller att rådande förhållanden uppenbarligen
innebär att stora skogsmarksarealer disponeras på ett orationellt sätt. Gruvskogsfrågan
har vidare övervägts under så lång tid att en slutlig lösning
är mycket angelägen. Styrelsen bedömer utredningens förslag vara väl lämpat
som grund för reglering av förhållandena mellan staten och nyttjanderättshavarna
till gruvskogarna.

Styrelsen finner det tillfredsställande att fördelningen mellan parterna av
de olika berörda skogarna har skett efter i huvudsak de grunder som rationaliseringsorganen
brukar tillämpa vid intressearrondering, där den ledande
principen varit att i första hand eftersträva den mest rationella förvaltningen.
De värderingsregler som utredningen föreslagit finner styrelsen
ändamålsenliga i berörda sammanhang och värderingsförfarandet anses
borga för en neutral och med avtalets huvudsyfte överensstämmande värdefördelning.

Under utredningens gång har lantbruksnämnderna i berörda län uttalat
vissa begränsade önskemål att få använda gruvskogsmark för storleksrationalisering
av jordbruk. Lantbruksstyrelsen påpekar att utvecklingen under
de år, som förflutit sedan dessa yttranden avgavs, sannolikt medfört
ändringar i såväl berörda bygder som bedömningsgrunderna för strukturrationaliseringen.
Styrelsen anser gruvskogsfrågans snara lösning så
angelägen ur allmän synpunkt att frågan om eventuell förstärkning av ett
mindre antal jordbruk inte bör tillmätas sådan betydelse att den får inverka
hindrande på en samlande lösning av gruvskogsfrågan.

Kammarkollegiet anser att den ingångna överenskommelsen grundar
sig på en rimlig uppskattning av värdeförhållandet mellan kronans och
nyttjanderättshavarnas rätt. Det sätt varpå avvecklingen enligt överenskommelsen
skall genomföras anses också vara till fördel för båda parter.
Kollegiet vill endast beträffande en detalj i överenskommelsen göra ett påpekande,
nämligen i fråga om fastigheten Fräkenmyren l1 inom Dannemora
gruvskog. Den rätt som nyttjanderättshavaren i detta fall kan överlåta
till kronan är inte äganderätt utan besittningsrätt och det slutliga överlåtelseavtalet
bör utformas i enlighet härmed. Ur ekonomisk synpunkt är
ändringen utan praktisk betydelse i förevarande sammanhang.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1966

Kollegiet anser att det bör ankomma på domänstyrelsen att träffa de avtal
med de särskilda nyttjanderättshavarna, som förutsätts i överenskommelsen.
Härvid bör överenskommelsens stadgande att vederlagsmark i förekommande
fall skall »försäljas» till kronan inte hindra att de slutliga avtalen
mellan kronan och vederbörande nyttjanderättshavare utformas som
bytesavtal om så finnes lämpligt.

I likhet med utredningen anser kollegiet det skäligt att lagfartsstämpel
inte utgår för nyttj anderättshavarnas förvärv av gruvskogsmark. Eftersom
det är ovisst, om i det särskilda fallet 4 § stämpelskatteförordningen kommer
att anses tillämplig, tillstyrker kollegiet att Kungl. Maj :t medger befrielse
från stämpelskatt vid ifrågavarande förvärv jämlikt 56 § samma
förordning. Sådant medgivande anses kunna lämnas i samband med att
principöverenskommelsen godkänns.

Även domänstyrelsen anser det lämpligt att styrelsen bemyndigas träffa
erforderliga avtal med nyttj anderättshavarna om gruvskogarnas avveckling.
Styrelsen tillstyrker också förslaget om befrielse från lagfartsstämpel.
Riksrevisionsverket framhåller att ett genomförande av utredningens förslag
bör föranleda en uppskrivning av domänfondens kapital. Ämbetsverket
föreslår att domänstyrelsen får i uppdrag att lämna förslag till invärdering
på domänfonden av ifrågavarande tillgångar. Köp och försäljning i samband
med gruvskogarnas fördelning anses enligt gällande principer böra
regleras över domänverkets markfond.

Även Svenska gruvföreningen och Jernkontoret tillstyrker överenskommelsen.
Gruvföreningen framhåller att den föreslagna ordningen onekligen
ger möjligheter till praktisk arrondering och sammanläggning av enheter,
som är avpassade till modernt, tekniskt-ekonomiskt dimensionerat skogsbruk.
Vinsterna härav kommer de berörda parterna till godo samtidigt som
på sikt skogskapitalet kan utnyttjas på ett nationalekonomiskt riktigare
sätt.

Departementschefen

De s. k. gruvskogarna, som under 1600- och 1700-talen uppläts som stöd
för gruvdriften, omfattar ca 7 500 ha skogsmark med ett av utredningen
beräknat sammanlagt värde av ungefär 21 milj. ler. Nuvarande ordning
med upplåten nyttjanderätt till dessa skogar har länge framstått som otidsenlig.
Förhållandet har också i olika sammanhang uppmärksammats avstatsmakterna.
Således framlades, efter utredning av kammarkollegiet i samråd
med kommerskollegium och domänstyrelsen, till 1943 års riksdag förslag
till uppdelning av skogarna mellan staten och nyttjanderättshavarna.
Riksdagen godtog emellertid ej förslaget utan hemställde att Kungl. Maj :t
skulle utreda möjligheterna att återföra nyttj anderättshavarnas rätt till
skogarna i statens hand. Riksdagen uttalade vidare att om denna väg ej vi -

15

Kungl. Mnj:Is proposition nr \C> år 1906

sade sig framkomlig, det borde övervägas om inte ett återförande till staten
av bolagens rätt till avkastningen kunde åstadkommas i andra former. 1
anledning av vad riksdagens revisorer anförde i sin berättelse för verksamhetsåret
1951 i förevarande ämne framhöll statsutskottet i ett av 1952 års
riksdag godkänt utlåtande att den av 1943 års riksdag förordade utredningen
borde komma till stånd. En sådan utredning har numera verkställts.
Utredningen har, såsom i det föregående angetts, efter prövning av frågan
i hela dess räckvidd, resulterat i förslag till principöverenskommelse om att
gruvskogarna uppdelas mellan staten och nyttjanderättshavarna så att 40 %
av den totala skogsproduktionen tillfaller staten och 60 % nyttjanderättshavarna.

Sedan gruvskogsfrågan år 1943 prövades av riksdagen har förhållandena
väsentligt ändrats. Erinras må om den starkt ökade betydelsen av strukturrationalisering
inom skogsbruket. Vidare har rättsfrågan kommit i annat
läge genom de i det föregående omnämnda utslagen av regeringsrätten i
fråga om utsyningsrättens omfattning. De rättsförhållanden, som gäller för
gruvskogarna, utgör onekligen ett allvarligt hinder för ett rationellt skogsbruk.
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att dessa rättsförhållanden
nu avvecklas. Den träffade principöverenskommelsen synes enligt min mening
innebära en såväl rättvis som rationell lösning av förevarande fördelningsproblem.
Som lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande framhållit
bör frågan huruvida eventuellt någon del av gruvskogarna bör användas för
yttre rationalisering av jordbruksfastigheter ej tillmätas sådan betydelse
att den får hindra en samlande lösning av gruvskogsfrågan. Jag tillstyrker
därför att principöverenskommelsen godkänns. Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänstyrelsen bör äga besluta om de köp,
försäljningar och byten, som erfordras för att genomföra nämnda överenskommelse.
Sedan avvecklingen slutförts bör Kungl. Maj :t upphäva förordningen
angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd
anslagna skogar.

Vederlagen vid statens köp och försäljningar i anledning av överenskommelse
rörande gruvskogarna bör enligt de principer som iakttas i liknande
fall regleras över domänverkets markfond. Vidare bör såsom riksrevisionsverket
framhållit överenskommelsens genomförande leda till en
uppskrivning av domänfondens kapital. Kungl. Maj :t äger närmare besluta
härom. Enligt vad jag inhämtat ämnar chefen för finansdepartementet
föreslå Kungl. Maj :t att med stöd av 56 § stämpelskatteförordningen medge
befrielse från stämpelskatt för nyttjanderättshavarnas förvärv.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

1) godkänna de överenskommelser om avveckling av nuvarande
rättsförhållande för gruvskogarna, som den 3 november
1965 och den 17 december 1965 träffats mellan staten
och nyttjanderättshavarna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

2) medge, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
domänstyrelsen beslutar om de köp, försäljningar
och byten som fordras för att genomföra överenskommelserna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Bo S. Hedström

Kungl. Maj:ts proposition nr M> år 1!)(>C>

17

Bilaga

överenskommelse om avveckling av nuvarande rättsförhållande
beträffande gruvskogarna

1. Kronan inlöser nyttjanderättshavarnas rätt till här nedan nämnda
gruvskogar mot vederlag, som motsvarar 60 % av det värde skogarna betingar
enligt i punkt 5 angivna värderingsregler.

Dessa gruvskogar är:

Nisshytte gruvskog
östanbergs gruvskog
Burängsbergs gruvskog

av Grängesbergs gruvskog den del, som är belägen väster om Gudmundberget
med undantag av det s. k. slamområdet med däri ingående utmålet
Sköttgruvan, samt den del, som är belägen öster om järnvägen GrängesbergBjörnhyttan
och norr om järnvägen Grängesberg-Klenshyttan
Lomfly gruvskog

av Dalkarlsbergs gruvskog Västra öken

av Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål så stora delar
som motsvarar 40 % av gruvskogens totala skogsproduktion (areal X
idealbonitet)

Kronobergs gruvskog

av Dannemora gruvskog Norra allmänningen.

2. Nyttjanderättshavarna övertar äganderätten till här nedan nämnda
gruvskogar mot vederlag, som motsvarar 40 % av det värde skogarna betingar
enligt i punkt 5 angivna värderingsregler.

Dessa gruvskogar är:

Torsåkers gruvskog
Bispbergs gruvskog

av Grängesbergs gruvskog de delar, som ej angivits i punkt 1

Bredrevens gruvskog

Nordmarks gruvskog

Persbergs östra gruvskog

Hornskullens gruvskog

Ånsjö och Kalklints gruvskog

Stråssa gruvskog

Lönnbottens gruvskog

Åsbobergs nya gruvskog

av Dalkarlsbergs gruvskog Vederlagsmark 1—4

av Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål så stora
delar som motsvarar 60 % av gruvskogens totala skogsproduktion (areal X
idealbonitet)

Guldsmedsboda gruvskog

av Dannemora gruvskog Västra och Södra allmänningarna.

3. Äganderätten till nedannämnda mark (inom eller i anslutning till utmål)
skall utan ersättning övergå till nyttjanderättshavaren,

18

Kungl. Maj:ts proposition nr i6 år 1966

nämligen

på Bispbergs gruvskog: Gruvgården med tomt om ca 27 ha
på Nisshytte gruvskog: Broddgruvorna och Limuddgruvan
på Grängesbergs gruvskog: Norra Hammargruvan samt det s. k. slamområdet
med däri ingående utmålet Sköttgruvan till nyttjanderättshavaren
Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag

på Stråssa gruvskog: Bilbäcka-Furtenback, Blanka-Kärrgruvan och Kyrkväggsgruvan.

I övrigt skall mark inom eller i anslutning till utmål tillfalla den som erhåller
omgivande gruvskogsmark och behandlas på samma sätt som annan
gruvskogsmark.

Bestående gruvrättigheter, exempelvis de som är grundade på nyttj anderättshavares
rätt till jordägarandel i gruva, påverkas ej av denna överenskommelse.

4. Som principiell grund för fördelningen av äganderätten till gruvskogarna
enligt punkterna 1, 2 och 3 skall gälla att kronan till kronopark övertar
gruvskog eller tillföres nyttjanderättshavarna tillhörig skogsmark, som
motsvarar 40 % av skogsproduktionen för varje gruvskog, varmed avses
areal X idealbonitet, samt att nyttj anderättshavar na på liknande sätt av
gruvskog eller kronopark erhåller skogsmark som motsvarar 60 % av skogsproduktionen
för varje gruvskog. Vid denna fördelning skall hänsyn icke
tagas till i punkt 3 uppräknade områden. Nämnda fördelning har skett under
förutsättningen att skogarnas arrondering skall bli den bästa möjliga och
har av denna anledning icke kunnat till alla delar tillgodose det sålunda
överenskomna grundvillkoret. På grund härav är till komplettering av den i
punkterna 1, 2 och 3 fastlagda värdefördelningen nedannämnda markdispositioner
överenskomna. Eventuellt ytterligare erforderlig utjämning skall ske
i pengar.

Genom den i punkterna 1, 2 och 3 avtalade markfördelningen anses det i
föregående stycke nämnda grundvillkoret om likvidens utgörande, såvitt avser
markdisposition, vara helt uppfyllt beträffande följande gruvskogar,
nämligen:

Nisshytte och Bispberg;

Lomfly, Dalkarlsberg, Lönnbotten och Åsbobergs nya;

Gyttorps södra och nya allmänning med Pershytte utmål.

Beträffande Guldsmedsboda anses villkoret uppfyllt genom att nyttjanderättshavaren
avstår sin andel i Kronoberg.

Som delkompensation för Kronoberg försäljer kronan till Hellefors Bruks
Aktiebolag ett område med en skogsproduktion, som motsvarar 30 % av
gruvskogens produktion.

Beträffande Dannemora anses villkoret uppfyllt genom den i punkterna

1 och 2 avtalade markfördelningen med tillägg alt till kronan försäljes de
nyttjanderättshavaren tillhöriga fastigheterna Risön 1:2—3 och Fräkenmyren
1:1.

Beträffande Grängesberg och Stråssa anses villkoret, såvitt angår Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, uppfyllt genom den i punkterna 1 och

2 avtalade markfördelningen med tillägg att till kronan försälj es fastigheten
387/1152 mtl Persbo Nedre av 1: 1 i Ludvika socken.

Som kompensation för Burängsberg avstår kronan till Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag dels äganderätten till Åns jo och Kalklint dels ett område
av Grängesberg om ca 50 ha öster om Gudmundberget, dels ock av kro -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr ht) dr 1966

nopark så stora områden, som tillsammans med ovannämnda områden motsvarar
60 % av förstnämnda gruvskogs produktion.

Som kompensation för T or såker försäljer nyttjanderättshavaren till kronan
områden med en skogsproduktion som motsvarar 40 % av gruvskogens
produktion.

Som kompensation för Bredreven, Nordmark, Hornkullen och Persbergs
östra försäljer Uddeholms Aktiebolag till kronan områden med en skogsproduktion
som motsvarar 40 % av gruvskogarnas produktion.

Beträffande Östanberg anses någon kompensation i mark icke skola ifrågakomma.

De vederlagsfastigheter, som enligt denna punkt skall lämnas av kronan
respektive nyttjanderättshavarna skall vara för mottagaren ur arronderingssynpunkt
välbelägna samt ur avsättningssynpunkt i stort sett jämförbara
med de gruvskogar, för vilka de utgör kompensation.

Fastigheterna skall överlämnas fria från penninginteckningar.

5. Värdering av gruvskogarna skall utföras enligt i bilaga till denna
överenskommelse angivna regler. De värdeberäkningar som utföres enligt
dessa regler skola framräknas till den 31 december 1965 utan jämkning för
senare inträffande förändringar.

För de delar av Grängesbergs gruvskog, som övertages av nyttjanderättshavarna,
erlägges till kronan som ersättning för vissa bebyggelsevärden
ett belopp om 35 000 kronor av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
och ett belopp om 10 000 kronor av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.

För de bebyggelsevärden, som förefinnas på den mark av Gyttorps södra
allmänning, som kan komma att tillföras nyttjanderättshavaren skall särskild
överenskommelse om ersättning träffas mellan kronan och nyttjanderättshavaren.

6. Vederlagsfastigheter enligt punkt 4 skall försäljas till fulla värdet enligt
i punkt 5 för värderingen av gruvskogarna fastlagda regler, såvitt ej
annat överenskommes mellan kronan och vederbörande företag.

7. I de fonder som avsatts för gruvskogsmedel ingår följande belopp, som
avser värden av växande skog, nämligen

Gyttorps nya gruvskog...................... 1 160 kronor

Dannemora gruvskog....................... 71 000 »

Grängesbergs gruvskog...................... 12 000 »

Dessa medel jämte därå eventuellt upplupen ränta skall tillgodoföras
ny tt j ander ättshavaren.

Övriga fondmedel, som förvaltas av domänstyrelsen, däri inräknade de
medel som nedsatts hos länsstyrelsen i Kopparbergs län enligt bergmästarförrättning
den 18 juni 1962 som lösen för viss gruvskogsmark, skall fördelas
med 40 % till kronan och 60 % till vederbörande nyttjanderättshavare.

8. Lagfartskostnader och övriga med nyttjanderättshavamas förvärv förenade
kostnader, som icke enligt beslut av Kungl. Maj :t eftergives, bestrides av
nyttjanderättshavarna. Kronan svarar för motsvarande kostnader för sina
förvärv. Alla avstyckningskostnader skall dock bestridas med hälften var
av kronan och vederbörande nyttjanderättshavare.

9. Kronan och nyttjanderättshavarna betalar envar sina kostnader i uppgörelsen.
Kostnaderna för taxering, värdering och andra gemensamma kostnader
betalas av parterna med hälften var.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1966

10. Den som erhåller viss mark skall svara för marken åvilande förpliktelser
(servitut m. m.)

Beträffande förefintliga skogsfångs- och mulbetesservitut å Grängesbergs
gruvskog skall kronan svara för tillhandahållandet av servitutsförmånerna
för fastigheterna Björktorp 1: 5, Erik Svens torp 1: 1, Laritstorp 6: 10,
Lisselmågtorpet 1: 3 och 2: 8, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
för Lisselmågtorpet 3:2 m. fl. (numera örntorp 1: 18), Skyttberget 19: 1,
19:2, 20:1 och 25:2 samt Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag för
Gudmundberget 1: 1, Skälkenstorp 1: 1 och 14: 4.

11. Beträffande envar gruvskog skall gälla att till dess avtal upprättats
och fastigheterna tillträtts hittills gällande rättsförhållanden tillämpas.

12. Tvister i anledning av den träffade överenskommelsen skall avgöras
enligt lagen om skiljemän.

Stockholm den 3 november 1965.

För Kungl. Maj :t och Kronan under För nyttjanderättshavarna enligt
förutsättning av Kungl. Maj :ts fullmakter

Sedan betänkandet färdigställts har överenskommelse den 17 december
1965 träffats mellan domänstyrelsens delegerade och Pershytte grufvebolag
angående Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål. Överenskommelsen
ersätter vad som upptagits i punkt 5 sista stycket i överenskommelsen
den 3 november 1965.

Överenskommelse mellan Kronan och Pershytte Grufvebolag angående gruvskogen
Gyttorps södra och nya allmänning jämte Pershytte utmål

I överenskommelse, som den 3 november 1965 träffats mellan kronan och
nytt janderättsha var na till gruvskogama, bland dem undertecknat Pershytte
Grufvebolag, har under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande
i punkterna 1 och 2 stadgats att av gruvskogen Gyttorps södra och nya allmänning
jämte Pershytte utmål kronan skall inlösa så stora delar som
motsvarar 40 % av gruvskogens skogsproduktion (areal X idealbonitet)
under det att Pershytte Grufvebolag skall inlösa återstående delar eller 60 %
av samma gruvskogs skogsproduktion.

Till komplettering av nämnda överenskommelse avtalar Kungl. domänstyrelsen
för Kungl. Maj :t och kronan och Pershytte Grufvebolag att de
delar av nämnda gruvskog, som enligt överenskommelse den 3 november
1965 tillfaller kronan, skall bestå av de områden, som är belägna väster om
en linje dragen som förlängning av västra gränsen för fastigheten Gamla
Pershyttan 4: 16 (Gyttorps nya allmänning) till järnvägen, samt de delar
av Södra allmänningen, som är belägna norr och väster om järnvägen. Övriga
delar av gruvskogen skall tillfalla Pershytte Grufvebolag.

godkännande
Erik W. Höjer
Ragnar Nyström
Ingvar Lidskog

Göran Nilsson
/. Dahlberg
Folke Arkling

21

Parterna överenskomma i anslutning härtill att ersättning till kronan enligt
punkt 5, sista stycket av nämnda överenskommelse för bebyggelsevärde,
som kan förefinnas å gruvskogen, icke skall utgå.

Stockholm den 17 december 1965.

PERSHYTTE GRUFVEBOLAG För Kungl. Maj :t och Kronan under

förutsättning av Kungl. Maj :ts
godkännande

Sven Dalhammar Erik W. Höjer

Ragnar Nyström
Ingvar Lidskog

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 460204