Kungl. Maj.ts proposition nr 38 dr 1066

Nr 38

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen den
3 januari 1949 (nr 1); given Stockholms slott den 18
februari 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen
den 3 januari 1949 (nr 1).

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna om minderårigas nattarbete
ändras så att dispensmöjligheterna blir lika för pojkar och flickor.

Vidare föreslås särskilda regler för behandlingen av vissa arbetarskyddsfrågor
rörande riksdagen och dess verk. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 38

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Härigenom förordnas, att 33 och 60
19491 skola erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

Minderårig arbetstagare----

Från vad — — —------

c) När särskilda skäl föranleda
därtill, må arbetarskyddsstyrelsen
medgiva att yngling, som fyllt sexton
år och enligt läkarintyg äger god
hälsa och kroppsutveckling, användes
till arbete utan att stadgandet

i första stycket iakttages.

d) Yngling, som fyllt femton år
och enligt läkarintyg äger god hälsa
och kroppsutveckling, må efter arbetarskyddsstyrelsens
medgivande användas
till flottningsarbete i den mån
förhållandena föranleda därtill.

§§ arbetarskyddslagen den 3 januari
sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

----klockan 7.

elva timmar.

c) När särskilda skäl föranleda
därtill, må arbetarskyddsstyrelsen
medgiva att minderårig, som fyllt
sexton år och enligt läkarintyg äger
god hälsa och kroppsutveckling, användes
till arbete utan att stadgandet
i första stycket iakttages.

d) Minderårig, som fyllt femton
år och enligt läkarintyg äger god
hälsa och kroppsutveckling, må efter
arbetarskyddsstyrelsens medgivande
användas till flottningsarbete
i den mån förhållandena föranleda
därtill.

60 §.

I fall som avses i 53 och 54 §§
skall vad där stadgats icke äga tilllämpning
å verksamhet, som bedrives
av staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen,
i anledning av
anmälan från yrkesinspektör eller 1

I fall som avses i 53 och 54 §§ skall
vad där stadgats icke äga tillämpning
å verksamhet, som bedrives av
staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen,
i anledning av anmälan från
yrkesinspektör eller eljest, i avse -

1 Senaste lydelse av 33 § se 1950:70.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1966

(Nuvarande lydelse)
eljest, i avseende å sådan verksamhet
missförhållande föreligga som i
nämnda lagrum sägs, skall styrelsen
hos den myndighet, vilken har
överinseende över verksamheten, påkalla
erforderlig åtgärd. Vidtages ej
sådan åtgärd, må styrelsen underställa
ärendet Konungens prövning.

(Föreslagen lydelse)
ende å sådan verksamhet missförhållande
föreligga som i nämnda lagrum
sägs, skall styrelsen hos den
myndighet, vilken har överinseende
över verksamheten, påkalla erforderlig
åtgärd. Vidtages ej sådan åtgärd,
må styrelsen underställa ärendet
Konungen eller, om ärendet gäller
riksdagen eller dess verk, det
riksdagens organ som riksdagen bestämmer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 38

''*

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1966

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 februari
1966.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i arbetarskyddslagen
och anför.

Behandlingen av vissa arbetarskyddsfrågor rörande riksdagen och dess verk
Arbetarskyddslagen den 3 januari 19^9 (nr 1) (ändrad 1950: 70, 1955: 100,
1958: 111, 1962: 248 och 1963: 245) är enligt huvudregeln tillämplig på varje
verksamhet, vari arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning
(1 §). Denna bestämmelse fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring
som trädde i kraft den 1 januari 1964 (prop. 1963: 126, L2U 53,
rskr 276). Dessförinnan gällde lagen i princip bara rörelse och vissa särskilda
arbetsföretag, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares
räkning. Ändringen innebar bl. a. att lagen blev tillämplig på den statliga
och kommunala förvaltningen.

Lagens grundläggande bestämmelser finns i 2 kap. som omfattar 7—
16 §§. Enligt 7 § är en arbetsgivare skyldig att iaktta allt som skäligen kan
fordras för att förebygga att hans arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av
arbetet eller drabbas av olycksfall i arbetet. Vid bedömande av vad som
är behövligt för detta ändamål skall hänsyn tas till arbetets natur och de förhållanden
under vilka det bedrivs samt till arbetstagarens ålder, yrkesvana
och övriga förutsättningar för arbetet. Arbetstagare skall bl. a. använda
befintliga skyddsanordningar och över huvud taget iaktta tillbörlig försiktighet.
I 8—13 §§ finns bestämmelser om förhållandena på arbetsplatsen i
hygieniskt och sanitärt avseende, skyddsanordningar vid maskiner o. d.,
skydd mot vissa särskilda risker m. m. Lagens 3 kap. som omfattar 17—21 §§
innehåller bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning. I 4 kap. (22—
33 §§) finns särskilda bestämmelser om minderårigas användande i arbete.
Med minderårig förstås enligt 22 § den som inte fyllt 18 år. Enligt 26 §
första stycket åligger det arbetsgivaren att särskilt se till att minderårigs

Kitngl. Mnj.ts proposition nr ,‘IS år W6G

användande till arbete inle medför fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
kroppsutveckling samt att den minderårige inte används till arbete,
som innebär våda i moraliskt avseende. Lagens 5 kap. innehåller
särskilda bestämmelser om kvinnors användande till arbete och dess (i kap.
regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i fråga om arbetarskydd.
I 8 kap. (47—(il §§) regleras tillsynen över lagens efterlevnad.
Denna tillsyn utövas av arbetarskyddsstyrelsen och under styrelsen av
yrkesinspektionen in. fl. tillsynsorgan (47 §). Om det vid ett arbetsställe
råder missförhållande i något avseende som behandlas i 8—13 §§ eller som
eljest, utan att hänföra sig till 3—6 kap., omfattas av 7 § och om detta
missförhållande inte innebär överträdelse av någon straffbelagd föreskrift
(lagens 9 kap. innehåller ansvarsbestämmelser), kan arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektören förelägga arbetsgivaren att vidta viss åtgärd för
att avhjälpa missförhållandet. Alternativt kan styrelsen eller yrkesinspektören
förbjuda arbetsgivaren att bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal
eller visst hjälpmedel, material eller förfarande utan att iaktta villkor
som anges i förbudet (53 §). Om arbetsgivaren åsidosätter någon av bestämmelserna
i 17—21 §§ eller 2ö § första stycket, kan arbetarskyddsstyrelsen
meddela honom föreskrifter för att trygga att det åsidosatta stadgandet iakttas
(54 §). Underlåtenhet att rätta sig efter föreläggande, förbud eller föreskrift,
som nu nämnts, är straffbelagd (63 §). Bestämmelserna i 53 och 54 §§
gäller inte verksamhet som bedrivs av staten. För ingripande mot missförhållande,
som avses i sistnämnda båda paragrafer, i statlig verksamhet föreskrivs
i stället den ordningen, att arbetarskyddsstyrelsen skall påkalla erforderlig
åtgärd hos den myndighet som har överinseende över verksamheten.
Vidtar inte myndigheten den begärda åtgärden, kan arbetarskyddsstyrelsen
underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning (60 §). I

I sitt utlåtande 1963: 53 anförde andra lagutskottet bl. a.

Arbetarskyddslagen är i sin nuvarande lydelse tillämplig även å rörelse
som drives av riksdagen. Också annan riksdagens verksamhet kommer enligt
föreliggande proposition att falla under lagens tillämpningsområde. Det
förfaringssätt som beträffande statlig verksamhet stadgas i 60 § arbetarskyddslagen
för det fall arbetarskyddsstyrelsens anvisningar icke efterkommes
synes utskottet av konstitutionella skäl icke kunna tillämpas beträffande
verksamhet som bedrives av riksdagen eller riksdagen underställda
organ. Ifrågavarande reglering har funnits i arbetarskyddslagstiftningen
sedan år 1895 och veterligen icke i praktiken medfört olägenhet. Emellertid
synes stadgandet böra ändras så att en ur konstitutionell synpunkt tillfredsställande
reglering kommer till stånd. Så kan lämpligen ske om den
av författningsutredningen föreslagna förvaltningsdelegationen för riksdageri
inrättas. Den befattning med arbetarskyddsfrågor som enligt 60 §
arbetarskyddslagen åvilar Kungl. Maj :t skulle därvid kunna överföras å

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1966

riksdagens förvaltningsdelegation såvitt gäller verksamhet, som bedrives
av riksdagen eller riksdagen underställda organ. Därest genomförandet av
författningsutredningens förslag skulle dröja, torde en annan lösning för
tiden dessförinnan böra övervägas.

I skrivelse 1963: 276 gav riksdagen som sin mening till känna vad utskottet
anfört om behovet av ändring i 60 § arbetarskyddslagen. Med anledning
härav uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetarskyddsstyrelsen att verkställa utredning
och inkomma med förslag i frågan.

Arbetarskyddsstyrelsen bar fullgjort sitt uppdrag och anfört bl. a.

Ett inte obetydligt antal organ som hör till eller lyder under riksdagen bedriver
verksamhet, varå fr. o. in. den 1 januari 1964 arbetarskyddslagen
är tillämplig, t. ex. riksdagens kansli, utskottens kanslier, riksdagens vaktmästarpersonal
m. m., riksdagens tryckeri, riksbanken, riksgäldskontoret,
riksdagens ekonomibyrå, riksdagsbiblioteket, justitieombudsmannen, militieombudsmannen,
riksdagens revisorer och Nordiska rådets svenska delegation.
På några av de organ som är underställda riksdagen —- riksdagens
tryckeri, riksbanken och Tumba pappersbruk — var arbetarskyddslagen
tillämplig även före den 1 januari 1964, eftersom verksamheten är att betrakta
som rörelse. Någon tillämpning av 60 § arbetarskyddslagen har såvitt
arbetarskyddsstyrelsen vet inte varit påkallad beträffande dessa.

Bestämmanderätten i förvaltningsfrågor avseende riksdagen och dess verk
är f. n. uppdelad på ett stort antal olika organ. Det förekommer även, att
beslutanderätten för en viss typ av ärenden är uppdelad på flera organ. Så
handläggs t. ex. frågor rörande riksdagshuset av bankoutskottet, riksgäldskontoret,
riksdagens ekonomibyrå, talmanskonferensen och ekonomideputerade.

Ett skäl till bestämmelsen i 60 § arbetarskyddslagen att styrelsen kan
vända sig till Kungl. Maj :t är att den åtgärd som arbetarskyddsstyrelsen
anvisat kan kräva utgifter, som inte kan täckas med de medel som myndigheten
i fråga disponerar över. I sista hand torde den ekonomiska delen
av en arbetarskydds fråga som gäller riksdagen eller något av dess verk få
lösas i den ordning som eljest gäller för anslag till riksdagen och dess verk.
Styrelsen anser det ur denna synpunkt riktigt, att styrelsen skall kunna
underställa ärendena riksdagens prövning. Genom att ändra 60 § arbetarskyddslagen
på sådant sätt undviker man också att i en allmän lag ta ställning
till det statsrättsliga problemet vem som skall utöva riksdagens bestämmanderätt,
ett ställningstagande som torde vara ogörligt under de
förhållanden som råder f. n.

Arbetarskyddsstyrelsen föreslår alltså att 60 § arbetarskyddslagen ändras
så att, om vederbörande myndighet inte vidtar den åtgärd som styrelsen begärt,
styrelsen skall kunna underställa ärendet Kungl. Maj ris prövning eller,

Kiingl. Maj.ts proposition nr 38 år 1966

om ärendet berör något riksdagens organ eller under riksdagen lydande
myndighet, riksdagens prövning.

Som framgått av det anförda är arbetarskyddslagen tillämplig på sådan
riksdagens verksamhet, vari arbetstagare används till arbete för riksdagens
räkning. Detsamma gäller verksamhet som bedrivs av myndighet
som lyder under riksdagen. Eftersom det här är fråga o,in statlig verksamhet,
skall ingripande mot vissa missförhållanden i arbetarskyddshänseende ske
i den ordning som föreskrivs i 60 § arbetarskyddslagen. Detta innebär att
arbetarskyddsstyrelsen i sista hand kan underställa ärendet Kungl. Maj :ts
prövning.

Vid underställning enligt 60 § arbetarskyddslagen i fråga om den vanliga
statsverksamheten kan Kungl. Maj :t eventuellt ställa till förfogande de penningmedel,
som en myndighet kan behöva för att lösa en arbetarskyddsfråga,
eller begära anslag av riksdagen. Den berörda bestämmelsen fyller
också den funktionen, att en uppkommen meningsskiljaktighet i en arbetarskyddsfråga
mellan arbetarskyddsstyrelsen och en annan myndighet kan
avgöras av Kungl. Maj :t. över huvud kan Kungl. Maj :t genom en framställning
från arbetarskyddsstyrelsen sättas i tillfälle att vidta åtgärder för
att missförhållanden i arbetarskyddshänseende i någon statlig verksamhet
skall kunna undanröjas.

De nu angivna befogenheterna kan Kungl. Maj :t inte utöva i fråga om
riksdagen eller myndighet som lyder under riksdagen, fastän även riksdagens
och dess myndigheters verksamhet omfattas av ordalydelsen i 60 §
arbetarskyddslagen. Jag anser liksom riksdagen att 60 § bör ändras, även
om dess nuvarande lydelse knappast medfört någon olägenhet i praktiken.
Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att styrelsen skall kunna underställa
berörda arbetarskyddsfrågor riksdagens prövning, om ärendet gäller riksdagen
eller dess verk. Enligt gällande regler är det bara Kungl. Maj :t och
riksdagsledamot samt i viss utsträckning riksdagens utskott och verk som
har rätt att påkalla kamrarnas prövning av någon fråga. Det kan därför
knappast anses riktigt att formulera bestämmelsen så att arbetarskyddsstyrelsen
får underställa ärendet riksdagens prövning. Det lämpligaste
synes, som andra lagutskottet antytt, vara att arbetarskyddsstyrelsen i sista
hand får vända sig till något centralt förvaltningsorgan inom riksdagen.
Som sådant synes f. n. främst bankoutskottet kunna komma i fråga. Utskottet
har ett flertal förvaltningsuppgifter, däribland befattning med anslagsfrågor
avseende riksdagen och dess verk. Att direkt i arbetarskyddslagen
ange bankoutskottet som det organ arbetarskyddsstyrelsen i sista
hand skall vända sig till torde emellertid vara mindre lämpligt. Bl. a. prövas
riksdagens förvaltningsorganisation f. n. av en utredning inom riksdagen.
Jag föreslår därför att 60 § arbetarskyddslagen ändras så, att den befattning
med arbetarskyddsfrågor som enligt paragrafens lydelse åvilar Kungl. Maj :t

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1966

flyttas över till det riksdagens organ som riksdagen utsett, när det är fråga
om verksamhet som bedrivs av riksdagen eller myndighet som lyder under
riksdagen.

Dispens från nattarbetsförbudet för minderåriga m. m.

I fråga om ledighet för nattvila innehåller arbetarskyddslagen dels bestämmelser
för arbetstagare oavsett ålder (19 och 20 §§), dels särskilda
bestämmelser för minderåriga arbetstagare (33 §). Enligt 19 § skall arbetstagare
få erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet skall ingå
tiden mellan klockan 24 och klockan 5, något som alltså betyder bl. a. ett
principiellt förbud mot treskiftsarbete. Vissa undantag medges dock. Enligt
33 § första stycket skall minderårig arbetstagare beredas oavbruten ledighet
för nattvila under minst 11 timmar varje dygn. Om den minderårige inte
fyllt 16 år, skall tiden mellan klockan 19 och klockan 6 ingå i ledigheten —-således hinder mot tvåskiftsarbete — och annars skall i regel tiden mellan
klockan 22 och klockan 5 ingå i ledigheten. Från dessa bestämmelser görs
undantag i paragrafens andra stycke (punkterna a—d). Punkten a medger
undantag för s. k. nödfallsarbete. Enligt punkten b har arbetarskyddsstyrelsen
möjlighet att då så befinns påkallat medge att minderårig under
16 år används till arbete mellan klockan 19 och klockan 22. Om särskilda
skäl föreligger kan arbetarskyddsstyrelsen enligt punkten c medge, att en
yngling som fyllt 16 år används till arbete utan att bestämmelserna i paragrafens
första stycke iakttas. Enligt punkten d får en yngling som fyllt
15 år efter medgivande av arbetarskyddsstyrelsen användas till flottningsarbete
i den mån förhållandena föranleder därtill. Enligt båda de sistnämnda
punkterna förutsätts dessutom, att ynglingen enligt läkarintyg har
god hälsa och kroppsutveckling.

På uppdrag av Kungl. Maj :t har arbetarskyddsstyrelsen utrett om skillnaden
mellan manliga och kvinnliga arbetstagare i fråga om dispens enligt
33 § andra stycket c och d arbetarskyddslagen kan undanröjas.

Vid uppdragets fullgörande har styrelsen inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige
och Tjänstemännens centralorganisation. Medicinalstyrelsen har yttrat,
att det med hänsyn till utvecklingen inom arbetslivet inte längre torde vara
motiverat av hälsoskäl att bibehålla särbestämmelser för flickor i 33 §
arbetarskyddslagen. Arbetsmarknadsorganisationerna har inte heller haft
något att erinra mot att dessa särbestämmelser tas bort. Landsorganisationen
har dock förutsatt, att samtliga skäl noga prövas innan dispens beviljas
och att den läkare som utfärdar föreskrivet läkarintyg har god kännedom
om den minderåriges aktuella arbetssituation.

För egen del bar arbetarskyddsstyrelsen anfört bl. a.

Som förhållandena utvecklats inom arbetslivet är särbestämmelserna i

Kungl. Maj.ls proposition nr 3H är 1966 it

fråga om nattarbete för minderåriga kvinnliga arbetstagare inte av lika
stor betydelse som tidigare. Arbetstidens förkortning, den alltmer ökade
mekaniseringen inom industrien och förbättrade arbetshygieniska förhållanden
gör bl. a. att nattarbete inte på samma sätt som förr behöver innebära
våda för arbetstagarnas hälsa. Inte heller föreligger några vägande
medicinska skäl för att i detta avseende göra någon skillnad mellan pojkar
och flickor under 18 år. Nuvarande regler har utgjort hinder för styrelsen
att lämna .medgivande för flickor under 18 år att utföra nattarbete inom
vissa arbetsområden eller företag, trots att detta på grund av förhållandena
kan anses ha varit påkallat. Med hänsyn härtill och till vad som anförs
i de nyssnämnda yttrandena hyser styrelsen inte några betänkligheter mot
att de särskilda bestämmelserna om nattarbetsförbud för kvinnliga minderåriga
avskaffas. Styrelsen anför att den kommer att noga pröva alla skäl
innan dispens beviljas och fordra att den minderårige enligt läkarintyg
äger god hälsa och kroppsutveckling. I fråga om flottningsarbete avser
styrelsen att tillämpa hittillsvarande praxis att dispens för minderåriga,
som inte fyllt 16 år, begränsas till sysselsättning med lättare arbeten, såsom
vakthållning, signalering, budskickning och telefonpassning.

I sammanhanget har arbetarskyddsstyrelsen tagit upp ett annat spörsmål
i fråga om dispens för att använda minderåriga till arbete på utsträckt tid.

Enligt 33 § andra stycket b arbetarskyddslagen kan styrelsen medge att
minderårig som inte fyllt 16 år används till arbete mellan klockan 19 och
klockan 22. Nattvilan skall dock alltid omfatta minst 11 timmar. Vid arbetarskyddslagens
tillkomst uttalade departementschefen (prop. 1948: 298 s.
157—158), att denna dispensbestämmelse borde tillämpas endast för ickeindustriellt
arbete men att det inte syntes nödvändigt att tynga lagtexten
med ett stadgande härom. Detta uttalande föranledde inte någon erinran från
riksdagens sida (L2U 62, rskr 484).

Arbetarskyddsstyrelsen anför, att den ansett sig bunden av departementschefens
uttalande och endast i enstaka undantagsfall, t. ex. då den minderårige
inom kort skall fylla 16 år och i övrigt speciella skäl föreligger, lämnat
dispens enligt nyssnämnda lagrum för industriellt och därmed likställt
arbete. Denna ståndpunkt har enligt styrelsen medfört det otillfredsställande
resultatet att styrelsen i allmänhet ansett sig tvungen att neka dispens
för en femtonåring att delta i tvåskiftsarbete inom ett industriellt företag
med goda arbetsförhållanden men kunnat lämna dispens för arbete inom
transportverksamhet, t. ex. som busskonduktör, till klockan 22. Styrelsen
anser det inte längre motiverat att behålla hittillsvarande begränsning av
lagens tillämpning på detta område. Styrelsen påpekar att det i själva verket
finns många arbetsuppgifter av industriell art, t. ex. uttagning och vidarebefordran
av prover för laboratoriebehandling, som är lätta och mycket
mindre påfrestande för den minderårige än vad som kan förekomma i ickeindustriell
verksamhet. Styrelsen hemställer därför att den inte längre

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1966

skall vara förhindrad att efter allsidig prövning av omständigheterna medge
utsträckt arbetstid till klockan 22 för minderåriga under 16 år i industriellt
arbete.

Jag föreslår att 33 § andra stycket c och d arbetarskyddslagen ändras så
att dispensmöjligheten blir densamma i fråga om både pojkar och flickor.
Arbetarskyddsstyrelsen bör numera inte vara förhindrad att medge dispens
enligt 33 § andra stycket b i fråga om industriellt arbete. Eftersom bestämmelsen
enligt sin ordalydelse inte är begränsad till visst slags arbete, kräver
en sådan utvidgning av dispensmöjligheten inte någon lagändring.

Hemställan

I överensstämmelse med det anförda föreligger förslag till lag om ändrad
lydelse av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1),
vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte inhämtas
för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t
Konungen.

Ur protokollet:

J. P. Wieselgren

1 Bilagan har här uteslutits. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1966

Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 17 februari 1966.

Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Y. Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,
justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 16 februari 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
11 februari 1966, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen den
3 januari 19/19 (nr 1).

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsfiskalen C. H. Bergh.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1966

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 18 februari
1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Lindström, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 17 februari
1966 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 11 februari 1966 remitterade
förslaget till lag om ändrad Igdelse av 33 och 60 §§ arbetarskyddslagen den
3 januari 1949 (nr 1).

Föredraganden hemställer att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Håkan M. Rahm

ESSELTE AB. STHLM 66
61461»