Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

Nr 19

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
gttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1965
vid dess fyrtionionde sammanträde fattade beslut;
given Stockholms slott den 17 december 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande
över vad föredragande departementschefen anfört angående vissa i
nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1965 vid dess fyrtionionde sammanträde antagna instrument.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) allmänna konferens år 1965 antagna instrument,
nämligen rekommendation (nr 123) angående sysselsättning av kvinnor
med familjeplikter, konvention (nr 123) angående minimiålder för tillträde
till arbete under jord i gruvor, rekommendation (nr 124) i samma ämne,
konvention (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för
utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor samt rekommendation
(nr 125) angående arbetsvillkor för minderåriga under jord
i gruvor. Svensk ratificering av de båda konventionerna anses böra anstå
tills vidare.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 19

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 december
1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1965 vid dess fyrtionionde
sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i
Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant
beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras
av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes men
utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention.
Därest beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd,
t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens be -

Kniujl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

stämmelser genomförts eller avses alt genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, samt ange de omständigheter,
som förhindrar eller fördröjer ratificcringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som
befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av
bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de
två officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention
skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering
i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens fyrtionionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 2—23 juni 1965. I sammanträdet deltog delegationer
från 104 av ILO:s 114 medlemsstater jämte observatörer från tre områden
utanför moderlandet, tillsammans över 1 300 personer. Social- eller arbetsministrar
från 68 länder bevistade konferensen. Det stora flertalet medlemsstater
hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar-
och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.1

Här bör särskilt nämnas, att svenska riksdagens andra lagutskott gjorde
ett besök i Geneve för att studera konferensen. Under två dagar fick utskottets
ledamöter informationer om Internationella arbetsbyråns verksamhet,
om sekretariatets sätt att arbeta, om teknisk biståndsverksamhet in. m., var i

Genom beslut den 29 april och den 21 maj 1965 utsåg Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet
att jämte följande personer delta i konferensen, nämligen

för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Åström
och statssekreteraren i inrikesdepartementet Reidar Tilert samt såsom experter ledamoten
av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, tillika ersättare för regeringsombuden,
numera departementssekreterarna lan Lagergren och Ingemar Lindberg, båda i
socialdepartementet, numera kanslirådet Göran Waldau och juris doktorn Åke Larsson,
båda i inrikesdepartementet, byråchefen i arbetarskyddsstyrelsen, överingenjören Hilding
Starland, numera byrådirektören hos arbetsmarknadsstyrelsen Ingeborg Jönsson
ävensom chefen för Kooperativa förbundets presstjänst Bertil Mathsson;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar
Bergenström samt såsom experter direktören Erik Forstadius, civilingenjören Gideon
Gerhardsson samt direktörerna Stig Sandell och Lars Strängh, samtliga i Svenska arbetsgivareföreningen
;

för arbetstagarna: såsom ombud sekreteraren i Landsorganisationen Bertil Bolin samt
såsom experter ordföranden i Svenska gruvindustriarbetareförbundet Nils Lindell, agronomi
licentiaten Clas-Erik Odhner, Landsorganisationen, ledamoten av riksdagens
andra kammare Sigrid Ekendahl samt sekreteraren i Tjänstemännens centralorganisation
Britt-Marie Bystedt.

Därjämte deltog kanslirådet i socialdepartementet Sten-Eric Heinrici i konferensens
senare del.

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

jämte ledamöterna i grupper bevistade sammanträden med olika konferensutskott
och åhörde inlägg i plenardebatten. Utskottet sammanträffade
även med ILO:s generaldirektör David Morse och erhöll av honom en orientering
om ILO:s aktuella och framtida problem och program.

Dagordningen för konferenssammanträdet omfattade följande överläggningsämnen.

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av konventioner och rekommendationer.

IV. Minderårigas användande i arbete under jord i gruvor av alla slag.

V. Sysselsättning av kvinnor med familjeplikter.

VI. Jordreform med särskilt beaktande av sysselsättningspolitiska och sociala
aspekter.

VII. Kooperationens roll för den ekonomiska och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna.

Dessutom framlades inför konferensen en speciell rapport rörande tilllämpningen
av den vid 1964 års arbetskonferens antagna deklarationen rörande
Sydafrikas apartheidpolitik. Deklarationen föranledde ingen åtgärd
från konferensens sida men berördes i några anföranden i generaldebatten.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1966; budgeten fastställdes
till 20 337 871 U. S. dollar.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV
och V på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 av
Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
nämligen

1) rekommendation (nr 123) angående sysselsättning av kvinnor med
famil j eplikter,

2) konvention (nr 123) angående minimiålder för tillträde till arbete
under jord i gruvor,

3) rekommendation (nr 124) i samma ämne,

4) konvention (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för
utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor,

5) rekommendation (nr 125) angående arbetsvillkor för minderåriga
under jord i gruvor.

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument
torde få såsom bilagor (bilagorna 1—5) fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende.

En särskild bilaga (bilaga 6) med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet.

Kuntjl. Maj. ts proposition nr It) år 1 966 5

1. Rekommendation angående sysselsättning av kvinnor med familjeplikter

Frågan om sysselsättning av kvinnor med familjeplikter har varit föremål
för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.
En första diskussion ägde sålunda rum vid 1964 års konferens
och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande år till
antagande av en rekommendation i ämnet.

Rekommendationen antogs enhälligt.

Innehållet i rekommendationen

I rekommendationens inledning erinras om att kvinnorna i många
länder i allt större utsträckning arbetar utanför hemmet och att de på grund
härav ställs inför speciella problem. Sådana problem, som uppstår även för
andra arbetstagare, kan avsevärt underlättas genom åtgärder av generell
natur, såsom en successiv förkortning av arbetstiden. Det framhålles vidare
att många av dessa problem inte är säregna för arbetande kvinnor utan berör
familjen och samhället i dess helhet och att såväl medlemsstaternas regeringar
som offentliga och privata organisationer måste ägna uppmärksamhet
åt dessa problem i ett vidsträckt socialt, ekonomiskt och juridiskt
sammanhang.

Rekommendationens operativa del fastslår som allmän princip att
vederbörande myndigheter bör i samverkan med särskilt arbetsmarknadens
parter föra en politik som gör det möjligt för kvinnor med familjeplikter att
arbeta utanför hemmet utan att bli föremål för diskriminerande åtgärder
och under harmoniska förhållanden fullgöra sina uppgifter såväl i hemmet
som i arbetet.

I övrigt innehåller rekommendationen fyra avsnitt, som behandlar informations-
och upplysningsverksamhet, åtgärder för barntillsyn, inträde och
återinträde på arbetsmarknaden samt diverse bestämmelser.

När det gäller upplysningsverksamhet bör man, heter det i rekommendationen,
stimulera sådana överväganden av problemen rörande kvinnliga arbetstagare
med familjeplikter som kan anses nödvändiga för att hjälpa
dessa arbetstagare att bli effektivt införlivade med arbetskraften på grundval
av lika rättigheter. Vidare bör man bedriva och främja forskning rörande
de olika aspekterna på sysselsättning av kvinnor med familjeplikter
samt hos allmänheten skapa en vidare förståelse för dessa arbetstagares
problem för att få till stånd en samhällspolitik och ett opinionsklimat som
kan bidra till att hjälpa dem att fullgöra sina uppgifter i familjen och på
arbetsplatsen.

I fråga om anordningar för barntillsyn bör vederbörande myndigheter
och organisationer för att få ett begrepp rörande omfattningen och arten av
de anordningar som erfordras för att hjälpa kvinnliga arbetstagare att fullgöra
sina plikter gentemot familjen och i arbetet inom ramen för sina re -

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

surser insamla och publicera tillförlitliga statistiska uppgifter om antalet
arbetande eller arbetssökande mödrar och deras barns antal och ålder samt
genom systematiska undersökningar fastställa vilka behov och önskemål
som förefinns. Tjänster och anordningar för barntillsyn bör motsvara sålunda
uttryckta behov och önskemål. I detta syfte bör vederbörande myndigheter
och organisationer uppmuntra och underlätta fastställande av planer
för eu systematisk utveckling av sådana tjänster och anordningar och
själva organisera samt stimulera och underlätta tillhandahållandet av tjänster
och anordningar för barntillsyn, antingen till rimliga avgifter eller vid
behov kostnadsfritt, enligt smidiga regler och i en omfattning, som tillgodoser
barnens behov i olika åldrar såväl som deras yrkesarbetande föräldrars
behov. Anordningar för barntillsyn bör uppfylla av vederbörande
myndigheter fastställda och övervakade krav i fråga om utrustning och
hygien samt när det gäller personalens storlek och kvalifikationer. Personalen
bör få tillfredsställande utbildning. Slutligen heter det under avsnittet
om barntillsyn att vederbörande myndigheter och organisationer bör bidra
till att hos allmänheten skapa förståelse och stöd för strävandena att tillgodose
yrkesarbetande föräldrars särskilda behov med avseende på anordningar
för sådan tillsyn.

Beträffande inträde och återinträde på arbetsmarknaden uttalar rekommendationen
i huvudsak följande. I syfte att göra det möjligt för kvinnor
med familjeplikter alt bli införlivade med arbetsmarknaden på samma villkor
som andra arbetstagare eller i syfte att underlätta deras inträde på
arbetsmarknaden eller deras återinträde på denna efter en relativt lång
tids frånvaro, bör vederbörande myndigheter och organisationer tillse att
unga flickor erhåller allmän undervisning, yrkesvägledning och yrkesutbildning
utan någon form av diskriminering grundad på kön. Vidare bör
de uppmuntra unga flickor att skaffa sig en ingående yrkesförberedelse
samt söka övertyga föräldrar och lärare om behovet att ge flickorna en sådan
förberedelse. Erforderliga tjänster bör tillhandahållas för att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden för kvinnor, som huvudsakligen på grund
av familj eplikter ännu inte haft förvärvsarbete, eller underlätta återinträdet
på arbetsmarknaden för kvinnor som av samma skäl varit frånvarande
från densamma under relativt lång tid. Dessa tjänster bör innefatta rådgivnings-,
informations- och arbetsförmedlingsverksamhet samt yrkesutbildnings-
och omskolningsmöjligheter, anpassade till vederbörandes behov
och tillgängliga utan åtskillnad med avseende på ålder. Sådana tjänster
och anordningar bör regelbundet överses, så att de rätt anpassas till de
kvinnliga arbetstagarnas speciella behov och till den ekonomiska och tekniska
utvecklingens växlande behov och tendenser.

Kvinnor som genom sina familj eplikter till följd av moderskap inte anser
sig kunna återinträda i arbete omedelbart efter utgången av den normala
ledighet för moderskap som fastställts i lagstiftningen eller praxis bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 är 1066

beviljas en rimlig ytterligare ledighet utan att förlora sitt arbete samtidigt
som de till fullo bevarar alla från anställningen härrörande rättigheter. Om
anställningsavtal upphör till följd av moderskap, bör kvinnan kunna återanställas
enligt de bestämmelser i 1963 års rekommendation om uppsägning
av anställningsavtal som är tillämpliga på arbetstagare vilkas anställning
upphört på grund av minskning i arbetsstyrkan.

Slutligen må nämnas att rekommendationen under ett avsnitt »diverse
bestämmelser» anmodar myndigheter och organisationer att genom andra
åtgärder bistå kvinnliga arbetstagare med att fullgöra sina förpliktelser såväl
i yrket som gentemot sin familj utan förfång för deras möjligheter till
anställning eller befordran. Särskilt bör man uppmärksamma frågor av
speciell betydelse för kvinnliga arbetstagare med familjeplikter, t. ex. organisationen
av den offentliga transporttjänsten, samstämmighet mellan
arbetstid och skolschema samt tjänster och anordningar för barntillsyn liksom
tillhandahållande till låga kostnader av sådana anordningar som erfordras
för att förenkla och underlätta hushållsarbetet. Vidare bör man
eftersträva att utveckla en hemhjälpsverksamhet som bedrivs och kontrolleras
av offentlig myndighet och som vid fall av behov kan erbjuda kvinnliga
arbetstagare med familjeplikter kvalificerad hjälp mot rimlig ersättning.

På svenskt initiativ framlade regeringsdelegaterna från de nordiska länderna
gemensamt ett förslag till resolution, vari man uttryckte önskemål
om att rekommendationen med regelbundna mellanrum skulle bli föremål
för revision. Den första översynen skulle vara utförd före år 1975. Den
föreslagna resolutionen antogs enhälligt av konferensen.

Svenska bestämmelser

Svenska bestämmelser som har samband med det ämne som behandlas i
rekommendationen återfinns i lagen den 21 december 1945 (nr 844) om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m., arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97) samt när det gäller ekonomiska förmåner
vid moderskap lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
(3 kap.).

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Yrkeskvinnors
Klubbars Riksförbund, Fredrika-Bremer-förbundet och ILO-kommittén.

Socialstyrelsen betonar att styrelsen i enlighet med sin instruktion har

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

att verka för familjestödj ande åtgärder. Styrelsen är också tillsynsmyndighet
över barnavårdsanstalter till vilka jämlikt 55 § barnavårdslagen bl. a.

räknas barnstugor (lekskolor, daghem och fritidshem). Dessa anstalter_

liksom de s. k. familjedaghemmen — är f. n. samhällets förnämsta hjälpmedel
i frågor rörande »Tjänster och anordningar för barntillsyn» (se
rekommendationens avdelning III). Styrelsen erinrar vidare om att på förslag
av familjeberedningen en arbetsgrupp har tillsatts med uppgift att stimulera
de lokala myndigheterna till intensifierad verksamhet för barntillsyn.
I denna arbetsgrupp är — förutom socialstyrelsen — även arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen och skolöverstyrelsen representerade. Frå1-gor om utbildning av personal på detta område handhas av bl. a. socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen.

Också i sin egenskap av remissmyndighet bevakar styrelsen de syftemål
som anges i rekommendationen. I detta avseende erinrar styrelsen om det
remissutlåtande som styrelsen avgivit över arbetsmarknadsutredningens betänkande
»Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965: 9), särskilt kap. 14 i betänkandet.
Styrelsen har där berört flertalet av frågorna i rekommendationen.

I rekommendationen har under punkt 12 upptagits frågan om hemservice
i offentlig regi för framförallt kvinnliga arbetstagare med familjeplikter. En
sådan hemservice skulle enligt socialstyrelsens mening kunna bli ett allt
nödvändigare komplement till den sociala hemhjälpen (hemhjälp till sjuka
och klena husmödrar, barnvakt hos sjuka och ibland friska barn samt kontinuerlig
hemhjälp till åldringar och handikappade). Hemserviceverksamhet
har ännu inte bedrivits och knappast ens diskuterats i Sverige men är
enligt styrelsens mening synnerligen angelägen. Styrelsen har behandlat
frågan i det nyssnämnda utlåtandet. Det är önskvärt, säger styrelsen, att
frågan om hemservice till familjer med förvärvsarbetande hustrur upptas
till särskild utredning exempelvis av familjeberedningen.

Socialstyrelsen beaktar givetvis den barn- och ungdomspsykologiska
forskningen och söker stimulera till ökad dylik forskning samt följer de
statistiska redogörelserna rörande kvinnans och familjens anknytning till
familje- och arbetslivet.

Av det anförda framgår, säger styrelsen slutligen, att myndigheterna i
Sverige arbetar helt efter de linjer som uppdragits i rekommendationen.
Mycket på detta område återstår emellertid att göra och socialstyrelsen tillstyrker
varmt att rekommendationens principer beaktas under det fortsatta
arbetet på de fält som regleras i rekommendationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker att sådana frågor som familjens
funktion och de enskilda familjemedlemmarnas ställning och uppgifter
inom familjen samt ansvarsfördelningen dem emellan inte uppmärksammats
i tillräcklig grad i den internationella rekommendationen. Styrelsen är
härutöver angelägen framhålla att en särbehandling av kvinnorna på arbetsmarknaden
snarare kan motverka än befordra en snabb utveckling mot

Kungl. Maj. ts proposition nr It) är l!)6(i

verklig likställdhet i arbetslivet. Styrelsen är emellertid medveten om att
det traditionella tänkesättet i dessa frågor är djupt rotat hos flertalet av
ILO:s medlemsstater och att rekommendationen i dess nuvarande utformning
sannolikt kommer att kunna iakttas av flertalet stater.

Mot bakgrunden härav och med hänsyn till att konferensen enhälligt
antagit en resolution om att den föreslagna rekommendationen före 1975
skall bli föremål för revidering och att det är väsentligt att man kan få
till stånd ett instrument som kan godkännas av flertalet länder, vill styrelsen
inte motsätta sig att rekommendationen — trots dess särbehandling
av kvinnorna på arbetsmarknaden -—• beaktas för Sveriges vidkommande.

Arbetarskgddsstgretsen inskränker sig till att kommentera rekommendationens
avsnitt »I. Allmän princip» och yttrar därom följande.

Punkten 1. a) Svensk arbetarskyddslagstiftning saknar bestämmelser
om skydd mot diskriminering av kvinnlig arbetskraft i den bemärkelse rekommendationen
avser. De enda särbestämmelser gällande kvinnor som
finns i arbetarskyddslagen är i 34 § om förbud för kvinna att arbeta under
jord i gruva eller stenbrott samt i 35 § om ledighet vid barnsbörd och amning.
Dessutom kan Kungl. Maj :t enligt 38 § föreskriva särskilda villkor
för att kvinna skall få användas till särskilt riskfyllda arbeten eller förbjuda
att kvinna används därtill. Det finns dock f. n. ingen sådan förordning.

Punkten 1. b) Socialinspektörerna vid yrkesinspektionen skall särskilt
ägna uppmärksamhet åt bl. a. frågor som angår kvinnors arbetsförhållanden
samt öva tillsyn ur allmän social synpunkt. Också deltidsarbete är en
social kvinnofråga som socialinspektör, där hon anser det lämpligt, kan ta
upp till diskussion med arbetsledningen.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar att rekommendationen behandlar
ett område som i Sverige f. n. är föremål för stor uppmärksamhet. Såväl
myndigheter som arbetsmarknadens huvudorganisationer har vidtagit eller
planerar att vidta flertalet av de åtgärder som avses i rekommendationen.
Framförallt beträffande de åtgärder som omnämns i avsnitt III
av rekommendationen »Tjänster och anordningar för barntillsyn» anser
föreningen dock att betydligt kraftigare insatser krävs från myndigheternas
sida.

Föreningens kritik riktar sig huvudsakligen mot rekommendationens
punkt 10. Efter en erinran om att kvinnor i Sverige genom lagstiftning har
rätt till en så lång ledighet som maximalt sex månader i samband med
havandeskap och barnsbörd anför föreningen följande. Sådana åtgärder som
enligt punkten 10: 1 i rekommendationen bör vidtas för att i möjlig utsträckning
bevilja kvinnor, som på grund av moderskap inte anser att de
kan återinträda i arbetet omedelbart efter utgången av den normala ledigheten
för moderskap, en rimlig ytterligare ledighet utan att de därigenom

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

förlorar sitt arbete men samtidigt till fullo bevarar alla från anställningen
härrörande rättigheter, torde inte vara behövliga. Ytterligare ledighet med
eventuellt bibehållna förmåner bör enligt föreningens mening endast förekomma
efter överenskommelse i det enskilda fallet mellan arbetsgivaren
och arbetstagaren.

\ad beträffar punkt 10:2 hävdar föreningen att en generell förtursrätt
vid återanställning för kvinnor, vilkas anställningsavtal upphört till följd
av moderskap, måste ofta innebära avsevärda olägenheter från arbetsgivarsynpunkt
och skapa nya argument mot anställning av kvinnlig arbetstagare.
Inte heller denna del av rekommendationen anser föreningen därför böra
föranleda några åtgärder.

Slutligen påpekar föreningen att vid sidan av sådana åtgärder som avses
i rekommendationen gynnsammare förutsättningar måste skapas för gifta
kvinnor, vilka önskar förvärvsarbeta, genom att skattesystemet utformas
så att kvinnans behållna lön efter skatt inte oskäligt begränsas.

Landsorganisationen framhåller, att organisationen i samband med förarbetena
till rekommendationen uttryckt tveksamhet om önskvärdheten av
ett internationellt instrument speciellt ägnat åt sysselsättning av kvinnor
med hänsyn till att särskilda åtgärder till förmån för kvinnor skulle kunna
äventyra deras utsikter till lika möjligheter på arbetsmarknaden. Med beaktande
av de olikartade förhållandena inom ILO:s medlemsstater har
Landsorganisationen dock tillstyrkt det nu antagna instrumentet. För
svenskt vidkommande synes det emellertid följdriktigt att rekommendationen,
såvitt praktiskt möjligt, anses tillämplig på alla arbetstagare.

Beträffande texten har Landsorganisationen endast en anmärkning, avseende
punkt 10: 1. Bestämmelsen i denna att kvinnor som beretts möjlighet
till förlängd ledighet för moderskap skall till fullo bevara alla från anställningen
härrörande rättigheter torde inte stå i överensstämmelse med
svenska förhållanden.

I övrigt vill Landsorganisationen endast i anslutning till en vid arbetskonferensen
antagen resolution understryka behovet av en kontinuerlig revision
och anpassning av den föreliggande rekommendationstexten.

Även Tjänstemännens centralorganisation (TCO) erinrar om att organisationen
vid förarbetena till instrumentet varit tveksam till en rekommendation
i frågan. Anledning härtill är att man bör arbeta för jämställdhet på arbetsmarknaden
för män och kvinnor. TCO vänder sig emot att man skapar
en särställning för kvinnor med familj eplikter. Familj eplikterna bör enligt
TCO:s uppfattning inte endast vila på kvinnorna utan i lika hög grad på
männen. Inledningen till rekommendationen ger uttryck åt en liknande inställning,
när det anförs att de problem som kvinnor med familj eplikter
ställs inför inte är säregna för dessa. Dessvärre fullföljs inte denna inställning
i rekommendationen. Enligt TCO:s uppfattning bör åtgärder av det slag

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

som föreslås i rekommendationen gälla samtliga förvärvsarbetande. TCO är
sålunda positivt inställd till åtgärderna som sådana men motsätter sig att de
endast skall avse en speciell grupp av de förvärvsarbetande.

Yrkeskvinnors Klubbars Riksförbund (YKll) uttalar sig i samma riktning
som TCO beträffande den bristande överensstämmelsen mellan rekommendationens
inledande text och dess operativa del samt yttrar härom följande.

På punkt efter punkt utvecklas förslagen i rekommendationen från den
utgångspunkten att det är kvinnorna som har familjeplikterna och som på
grund därav är i behov av speciella stödåtgärder för att ändock kunna klara
sin arbetssituation. Enligt förbundets mening är det en klart felaktig turnering
av hela problematiken. Om kvinnornas förvärvsarbete allmänt accepteras
och om kvinnorna förvärvsarbetar saknas all anledning att konservera
en uppfattning att de skulle bibehållas vid familjeansvar och familjeplikter
som är av större kvalitativ och kvantitativ betydelse än det ansvar och de
plikter som bör åvila varje familjemedlem, inte minst fäderna. En sådan
fördelning som lägger den huvudsakliga delen av de praktiska familjeplikterna
på kvinnorna var naturlig i en situation då kvinnorna var hemarbetande
men är inte bara onaturlig utan helt obefogad i en situation när kvinnorna
har samma ansvar i arbetslivet som förvärvsarbetande män med familjeplikter.

Beträffande de olika avsnitten i rekommendationen yttrar YKR bl. a. följande.

Mot avsnitt II riktar YKR mycket allvarliga erinringar. Förbundet är medvetet
om att det inte är vare sig lämpligt eller möjligt att vidta lagstiftningsåtgärder
rörande en sådan fråga som t. ex. frågan om arbetsfördelningen
i hemmet. Samtidigt har förbundet den bestämda uppfattningen, att
kvinnor i yrkesarbete inte någonsin kan bli —- och inte rimligen bör bli —
jämställda på arbetsmarknaden, om de inte är beredda att i arbetet axla
samma ansvar och göra samma insats som sina manliga kolleger. TCO och
familjeberedningen har gjort utredningar om arbetsfördelningen i hemmet,
båda utvisande att det finns en markant snedbelastning beträffande arbetsuppgifternas
fördelning även i hem där båda makarna förvärvsarbetar. En
effektiv väg att komma tillrätta med sådana missförhållanden är enligt förbundets
uppfattning en rätt upplagd opinionsbildning. När det därför i rekommendationen
väljs att låta informations- och upplysningsverksamheten
bland allmänheten få ett sådant innehåll som närmast kommer att konservera
snedbelastningen och genom åtgärder som aldrig kan bli annat än
halvmesyrer »underlätta» för kvinnorna är det en farlig väg som snarare
kan bli till förfång än till gagn för frågans riktiga behandling. Till och med
forskningen bör enligt rekommendationen få en sådan inriktning att de
olika aspekterna på kvinnor med familjeplikter blir belysta. Enligt YKR:s
mening är en forskning i dessa frågor av stor betydelse men bör inte låsas
vid frågan om kvinnor med familjeplikter utan beröra hela den problematik

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

som för alla i samhället blivit cn angelägenhet till följd av kvinnornas ökade
förvärvsarbete.

Rekommendationens förslag under avsnitt III om särskilda åtgärder för
lösning av barntillsynsfrågan finner förbundet däremot vara synnerligen
värdefulla. Då denna frågas lösning är av fundamental vikt tillstyrks varje
förslag som kan leda till en intensifiering av strävandena i denna riktning.
Även på denna punkt är det emellertid enligt förbundets mening felaktigt att
motivera åtgärderna med att de erfordras för att hjälpa kvinnlig arbetstagare
att fullgöra sina plikter gentemot familjen och i arbetet. Den enda godtagbara
motiveringen för de i och för sig utomordentligt betydelsefulla åtgärderna
måste vara, att samtliga föräldrar med förvärvsarbete —- ensamstående
och gifta — därigenom får möjligheter att fullgöra sina plikter i arbetet
utan att åsidosätta sina plikter gentemot barnen. Förbundet stryker också
under vad som i punkt 6 mycket riktigt anförs, att vederbörande myndigheter
bör bidra till att hos allmänheten skapa förståelse och stöd för strävandena
att tillgodose »yrkesarbetande föräldrars» särskilda behov när det gäller
tjänster och anordningar för barntillsyn.

Att införa särskilda möjligheter till ledighet för kvinnor till följd av moderskap,
såsom föreslås i punkt 10, är enligt förbundets mening en klart
olämplig väg. I den mån ledigheten inte betingas av medicinska skäl i nära
anslutning till barnsbörden, bör eventuella möjligheter till ledighet på grund
av moderskap inte avvika från eventuella möjligheter till ledighet på grund
av faderskap.

Förbundet betonar slutligen att den samhällspolitik och det opinionsklimat
som eftersträvas i rekommendationen måste ha till huvudsyfte att
ge kvinnor och män en verklig likställighet både i hem och arbetsliv. Varje
annan väg är ägnad att fördröja lika lön och lika befordringsmöjligheter
för kvinnorna. Det torde inte vara realistiskt att räkna med att arbetsgivare
kan vara beredda att acceptera kvinnor på samma villkor som män i arbetslivet
om deras arbete måste kringgärdas med en rad skilda former av stöd
för att de — i stället för att förkovra och rekreera sig — skall använda fritid
och delvis arbetstid till städning, tvätt, strykning, disk, uppköp m. m.

I Sverige har sedan flera decennier pågått en diskussion om på vilka vägar
möjligheter skall skapas för kvinnorna att klara sina »dubbla roller». Det
är ingen överdrift att säga, att detta har fört frågan på fel väg. För länder
som inte »hunnit så långt» som Sverige i dessa frågor kan det inte
vara rekommendabelt att gå en väg som leder kring själva problemet och
fördröjer en acceptabel lösning.

Under hänvisning till anförda starka betänkligheter avstyrker förbundet
ett godkännande av rekommendationen.

Fredrika-Bremer-förbundet anser ett särskilt instrument för kvinnliga arbetstagare
— annat än för graviditet och barnsbörd — inte nödvändigt för

Kungl. Maj:Is proposition nr 1!) är 1!)G6

Sveriges del och alt en rekommendation i detta hänseende skulle innebära
ett konserverande av den särlagstiftning förbundet har vänt sig mot.

ILO-kommittén erinrar om att kommittén i samband med förarbetena till
ifrågavarande rekommendation uttalat tveksamhet rörande lämpligheten
av att en internationell rekommendation av detta slag antas. Kommittén
framhöll att en särbehandling av kvinnorna i ett internationellt instrument
kan innebära en risk för att man fastnar i föreställningar om att kvinnan
bör inta en särställning på arbetsmarknaden. Man kan därigenom snarare
motverka än befordra en snabb utveckling mot verklig likställighet på arbetsmarknaden
för män och kvinnor. Särskilda internationella instrument
som innehåller en allmängiltig reglering av de olika problem som behandlas
i rekommendationen hade varit att föredra.

I fortsättningen yttrade kommittén bl. a. följande:

Dessa allmänna påpekanden innebär inte, att kommittén bortser från de
speciella problem som äger samband med barnafödande och med de familjeförpliktelser
som åvilar kvinnlig arbetskraft med små barn. I fråga om denna
arbetskraft kan särskilda åtgärder visa sig vara motiverade.

Erfarenheten ger emellertid vid handen, att sådana särskilda åtgärder i
huvudsak bör begränsas till att avse stöd och hjälp i samband med havandeskap,
barnsbörd och tillsyn av småbarn samt med återinträdet i arbetslivet.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att den åsikten numera börjar bli
alltmera utbredd i vårt land, att barntillsynen inte är en uppgift som särskilt
åvilar modern utan är ett ansvar som bör delas av mor och far. På samma
sätt bör särskilda åtgärder för att underlätta ett återinträde i arbetslivet ej
begränsas till att avse enbart kvinnliga arbetstagare utan de bör gälla arbetskraften
såsom sådan, dvs. både manliga och kvinnliga arbetstagare, detta
för att förebygga diskriminering mellan könen.

Dessa kommitténs anmärkningar äger giltighet även beträffande rekommendationstexten
i dess slutgiltiga utformning. Det är visserligen sant, att
dessa anmärkningar i någon mån tillgodosetts genom ett uttalande i rekommendationens
inledning. Där fastslås nämligen att speciella problem
som utanför hemmet arbetande kvinnor ställs inför också uppkommer för
andra arbetstagare och berör familjen och samhället i dess helhet samt att
det dels krävs en fortlöpande social anpassning för att lösa dessa problem
och dels krävs att uppmärksamhet ägnas problemen från både regeringarnas
och berörda organisationers sida i ett vidsträckt socialt, ekonomiskt och
juridiskt sammanhang. I rekommendationens operativa del förloras emellertid
dessa synpunkter ur sikte, och texten har i sin helhet kommit att koncentreras
kring de särskilda problem som möter enbart kvinnor med familj
e- och yrkesplikter. Mot denna bakgrund hälsar kommittén med tillfredsställelse
den resolution rörande regelbunden revision av rekommendationen
som enhälligt antogs av 1965 års arbetskonferens.

Kritiska anmärkningar av samma art som de kommittén framfört beträffande
instrumentets uppläggning återkommer i så gott som samtliga remissyttranden.
Samtidigt framgår det emellertid av yttrandena att såväl myndig -

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

heter som arbetsmarknadens organisationer har vidtagit eller planerar att
vidta flertalet av de åtgärder som avses i rekommendationen.

Vad beträffar innehållet i rekommendationen konstaterar kommittén att
det i flertalet yttranden betonas att punkten 10: 1 rörande rätt för kvinnor
som åtnjuter förlängd ledighet för moderskap att till fullo bevara alla av
anställningen härrörande rättigheter inte står i överensstämmelse med i
Sverige tillämpade förhållanden.

Eftersom rekommendationen begränsats till enbart kvinnliga arbetstagare,
är ILO-kommittén tveksam om huruvida rekommendationen över huvud taget
bör föranleda någon åtgärd från svensk sida. Kommittén förordar dock
att avsnittet rörande tjänster och anordningar för barntillsyn beaktas.

ILO-kommittén föreslår därför att rekommendationen inte skall föranleda
någon annan åtgärd än en anmodan till vederbörande myndigheter att,
i den mån så befinns möjligt och lämpligt, beakta nämnda avsnitt i sin
fortsatta verksamhet.

2.—5. Minderårigas användande i arbete under jord i gruvor av alla slag

Till slutlig behandling förelåg fyra av 1964 års arbetskonferens preliminärt
antagna förslag till internationella instrument om minderårigas
användande i arbete under jord i gruvor av alla slag.

De texter konferensen hade att behandla utgjordes av två konventionsförslag
angående dels minimiålder för arbete under jord i gruvor och dels
läkarundersökning av minderåriga för fastställande av lämplighet för arbete
under jord i gruvor samt två förslag till rekommendationer rörande
dels minimiålder för arbete under jord i gruvor och dels vissa anställningsvillkor
för minderåriga under jord i gruvor. I samtliga förslag anges vissa
förutsättningar för sysselsättande av minderåriga under jord i gruvor av
alla slag. De föreslagna instrumenten upptar däremot inte några regler eller
bestämmelser om gruvarbetet som sådant eller om dess bedrivande från
säkerhetssynpunkt.

Samtliga förslag antogs av konferensen. Röstetalen var i fråga om konventionen
om minimiålder 284 — 0 — 20, rekommendationen i samma ämne
321 — 0 — 9, konventionen om läkarundersökning 331 — 0 — 13 samt rekommendationen
om vissa anställningsvillkor 298 — 0 — 51.

Av de svenska konferensombuden röstade regerings- och arbetstagarombuden
för samtliga fyra instrument, medan arbetsgivarombudet röstade för
konventionen om läkarundersökning och rekommendationen om minimiålder
men nedlade sin röst i fråga om konventionen om minimiålder och
rekommendationen om anställningsvillkor.

Kungl. Maj:ts proposition nr W år WOti

Konvention och rekommendation angående minimiålder för tillträde till
arbete under jord i gruvor

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Grundprincipen i konventionen är, att personer under en viss fastställd
minimiålder inte får sysselsättas under jord i gruvor eller stenbrott
och att minimiåldern i intet fall får vara lägre än 16 år.

För att säkerställa en effektiv tillämpning av konventionen skall erforderliga
straffsanktioner och inspektionsåtgärder tillgripas. Det skall åvila
arbetsgivaren att föra och för tillsynsorgan hålla tillgängligt register över
de personer som sysselsätts under jord och som till levnadsåldern är mindre
än två år äldre än den fastställda minimiåldern; i registret skall anges deras
födelsedag samt den dag då de första gången sysselsattes under jord inom
förelaget. Vidare skall arbetsgivaren vara skyldig att för arbetstagarnas representanter
på begäran hålla tillgängliga förteckningar över de personer
som sysselsätts eller arbetar under jord och som är mindre än två år över
den fastställda minimiåldern. I förteckningarna skall anges vederbörandes
födelsedag samt den dag då de först sysselsattes eller började arbeta under
jord inom företaget. När minimiåldern fastställs skall samråd ske med vederbörande
mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Rekommendationen om underjordiskt gruvarbete stadgar att, i de
fall minimiåldern för arbete under jord i gruva är lägre än 16 år åtgärder
så snabbt som möjligt bör vidtas för att höja åldern till denna minimiålder.
Vidare bör minimiåldern för arbete under jord i gruvor fortlöpande höjas i
syfte alt uppnå en minimiålder av 18 år. Varje medlemsstat bör verka för
att detta mål uppnås med beaktande av dels de särskilda faror som följer
med underjordsarbete i gruvor, och dels utbildningsmöjligheter, lägsta åldern
för skolpliktens upphörande, minimiåldern inom andra slags industrier
in. m.

Personer som uppnått en ålder mellan den enligt nyssnämnda konvention
fastställda minimiåldern och en i varje land föreskriven högre ålder,
dock lägst 18 år, får sysselsättas eller arbeta under jord i gruvor endast

1) i och för utbildning under erforderlig tillsyn av kompetent person med
teknisk utbildning och praktisk erfarenhet av arbete och 2) under förhållanden,
som fastställts av vederbörande myndighet med avseende på platsen
för och arten av sysselsättningen och under förutsättning att åtgärder för
regelbunden medicinsk och skyddsteknisk tillsyn iakttas. Minderårig som
har lärlings- eller annan systematisk yrkesutbildning får dock under vissa
förhållanden sysselsättas under jord för andra än utbildningsändamål.

I rekommendationen anges ytterligare, att det bör meddelas speciella
föreskrifter om minimiålder för arbete under jord i gruvor när det är fråga
om vissa angivna arbeten eller arbetsförhållanden som är skadliga för häl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

san eller vissa specificerade arbeten som kan äventyra säkerheten för arbetaren
eller andra personer.

Slutligen stadgas att åtgärder bör vidtas för att tillmötesgå de personers
intresse som önskar arbeta i gruvor men som är för unga att sysselsättas
under jord, därför att minimiåldern för sådan sysselsättning är högre än
lägsta åldern för skolpliktens upphörande. Bland sådana åtgärder nämns
sysselsättning ovan jord med lämplig utbildning, yrkesutbildning och yrkesvägledning
samt höjande av den lägsta skolpliktsåldern.

Svenska bestämmelser

I Sverige regleras det i konventionen och rekommendationen behandlade
ämnet i följande författningar, nämligen arbetarskyddslagen den 3 januari
1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949 (nr 208), kungörelsen
samma dag (nr 209) om förbud att använda minderårig till vissa
farliga arbeten samt kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 430) angående specialinspektörer
inom yrkesinspektionen för tillsyn å -vässa arbeten vid
gruvdrift.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och
ILO-kommittén, vilken avgett ett gemensamt yttrande rörande de fyra instrumenten
om underjordsarbete.

Svenska arbetsgivareföreningen har beträffande alla fyra instrumenten
rörande sysselsättande av minderåriga under jord gjort följande principuttalande.
Styrelsen anser att man när dessa instrument utarbetades
inte alls tagit sikte på sådana arbetsförhållanden som är för handen i svenska
gruvor. Vid diskussionerna och utarbetandet av texterna vid konferensen
hade man i stället huvudsakligen i åtanke de förhållanden som råder i
kolgruvor på den europeiska kontinenten och i England. Arbetsförhållandena
i dessa gruvor kan knappast sägas vara jämförbara med de som råder
i järngruvor och andra gruvor i Sverige. I kolgruvorna är arbetsplatserna
ofta till ytterlighet begränsade genom kolflötsarnas ringa dimensioner. Risken
för olyckor till följd av utströmmande gas är ofta överhängande.
Dammbildning och smutskoncentration är hög. I svenska gruvor däremot
är risken för gasolyckor obefintlig, arbetsplatserna i allmänhet rymliga och
damm- och smutskoncentrationen väsentligt mindre. Totalt sett anser föreningen
att instrumenten utformats med tanke på så väsensskilda arbetsförhållanden,
att det för närvarande inte föreligger någon anledning att tilllämpa
dem på minderårigas rätt att arbeta under jord i gruvor i Sverige.

Härutöver gör föreningen beträffande de fyra instrumenten vissa kommentarer
som redovisas i det följande.

Även Landsorganisationen, som hänvisar till ett yttrande, som Svenska
Gruvindustriarbetareförbundet avgett till organisationen, gör beträffande

Kungl. Maj. ts proposition nr It) ur ll)6(> 17

alla fyra instrumenten ett allmänt uttalande av innebörd att ratifikationen
av konventionerna tillstyrks och att rekommendationerna bör kunna läggas
till grund för svenska åtgärder på de områden som instrumenten behandlar.

Vad härefter beträffar mera i detalj avgivna yttranden över konventionen
må följande anföras.

Socialstyrelsen anser att en ålder av 16 år bör utgöra en definitiv minimigräns
oavsett skolpliktens varaktighet i de olika länderna. Underjordsarbete
för minderåriga under 16 år kan enligt styrelsens mening inte anses påkallat
eller lämpligt ens i undervisningssyfte. När om några år grundskolan
är genomförd i hela landet torde den praktiska yrkesorienteringen i
åttonde klassen (där normalt 15-åringar undervisas) bli den enda yrkesutbildning
som — bortsett från enstaka undantagsfall — kan tänkas förekomma
före 16 års ålder. Denna yrkesorientering skall pågå under högst
en och en halv vecka inom ett och samma yrkesområde. Något hinder mot
att denna yrkesorientering försiggår i gruva bör väl knappast resas. Detta
bör emellertid enligt styrelsens mening utgöra det enda undantaget från
bestämmelserna i 25 § andra stycket första punkten arbetarskyddslagen.
Då det inte synes erforderligt att i lagtexten inta någon bestämmelse härom
bör andra stycket andra punkten i 25 § arbetarskyddslagen kunna utgå när
grundskolan blir helt genomförd. Under angivna förutsättningar synes inga
hinder föreligga mot att Sverige ratificerar konventionen.

Arbetar sky ddsstyrelsen har gjort en jämförelse mellan konventionen å
ena sidan och svensk lagstiftning å den andra samt anför därom följande.

Artikel 1

f—2. Konventionens tillämpningsområde som omfattar underj ordsarbete
inte bara i gruva utan också i stenbrott är snävare än enligt svensk lagstiftning,
i det att arbetarskyddslagen enligt 25 § gäller för arbete under jord
såväl i gruva och stenbrott som på annan med gruva eller stenbrott jämförlig
arbetsplats, t. ex. för anläggande under jord av bergverkstad, kraftstation
eller tunnel. Något ratifikationshinder föreligger således inte med avseende
på tillämpningsområdet.

Artikel 2

1—3. Den generella regeln enligt 25 § arbetarskyddslagen är att minderårig,
dvs. person som inte fyllt 18 år, inte får användas till arbete som under
jord bedrivs i gruva, i stenbrott eller på annan med gruva eller stenbrott
jämförlig arbetsplats.

Undantag härifrån kan dock medges för yngling som fyllt 16 år, när särskilda
skäl föreligger, och vidare för yngling som fyllt eller under kalenderåret
fyller 15 år, om så påkallas av hänsyn till hans yrkesutbildning.

Det kan nämnas att styrelsen under perioden den 1 juli 1949—den 31 ok 2

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 19

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

tober 1965 med stöd av nämnda dispensregler beviljat 579 dispenser för
ynglingar som fyllt 16 år. Dessutom har lämnats åtta kollektiva dispenser,
varav fem till gruvföretag för ynglingar som inte fyllt 18 år men färdigutbildats
vid gruvyrkesskola. Möjligheten att lämna dispens för yngling under
16 år tillkom genom en ändring som år 1955 vidtogs i arbetarskyddslagen
för att bereda ungdomar i gruvdistrikten som slutat skolan tillfälle att
få praktisk yrkesutbildning i gruvarbete. Sådana dispenser (för ynglingar
under 16 år) har under perioden april 1955—oktober 1965 beviljats för 103
elever vid gruvyrkesskolor, för sju ynglingar som önskat praktik för inträde
i gruvyrkesskola samt för 34 hantlangare av olika slag, för vilka arbetet
under jord varit ett led i deras tekniska utbildning. Under vart och ett av
åren 1963, 1964 och 1965 har sex, nio resp. tre dispenser gällt ynglingar under
16 år och 33, 41 resp. 43 ynglingar över 16 år. Enligt de uppgifter, som
bergmästarna lämnat i sina årsberättelser till styrelsen, sysselsattes totalt
6 001 arbetstagare år 1963 i gruvarbete, varav 45 arbetstagare under 18 år.
För 1964 är motsvarande siffror 5 866 och 37. Det framgår härav att antalet
minderåriga är litet i förhållande till hela arbetsstyrkan.

Enligt nyssnämnda uppgifter beträffande dispenser under de senaste åren
rör det sig endast om några få minderåriga under 16 år. Sannolikt kommer
dispensmöjligheten för dessa unga att sakna betydelse efter det att den
nioåriga skolformen genomförts. Genom att den svenska lagstiftningen gör
det möjligt att lämna dispens för yngling som är under 16 år föreligger emellertid
med hänsyn till bestämmelsen i artikel 2: 3 hinder för ratifikation från
svensk sida.

Artikel 4

1. Enligt 62 § arbetarskyddslagen kan arbetsgivare som använder minderårig
i strid mot bestämmelsen i lagens 25 § straffas med dagsböter. Även
den som har hand om vårdnaden av den minderårige kan, om användandet
skett med hans vetskap och vilja, straffas med böter.

2—3. Enligt 47 § arbetarskyddslagen utövar arbetarskyddsstyrelsen och,
under dess överinseende och ledning'' yrkesinspektionens befattningshavare
tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen.

Genom kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 430) har förordnats, att den
tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör, skall när det gäller
arbetsutrymme under jord i gruva samt tillträdesvägar, transportleder och
transportanordningar från dagen ner i gruva utövas av bergmästarna i egenskap
av specialinspektörer inom yrkesinspektionen.

4. Om på arbetsstället sysselsätts minst fem minderåriga skall arbetsgivaren
enligt 56 § arbetarskyddskungörelsen för varje kalenderår föra förteckning
över dem. I förteckningen skall antecknas de minderårigas namn
och födelsedag samt dag då de minderåriga började användas i arbete. Om

Kumjl. Maj:ts proposition nr 19 är 1966

de minderårigas antal inte uppgår till fem och register därför inte behöver
upprättas, skall dock hos arbetsgivaren finnas de minderårigas arbetsböcker,
vari enligt 27 § arbetarskyddslagen och 53 § arbetarskyddskungörelsen
motsvarande uppgifter finns införda. Vid inspektionen av arbetsställe där
minderåriga sysselsätts granskas såväl förteckningen som arbetsböckerna.

5. Enligt 64 § arbetarskyddskungörelsen har skyddsombud rätt att ta del
av uppgifter i arbetsbok och förteckning över minderåriga anställda. Skyddsombud
som enligt 40 § arbetarskyddslagen utses av arbetstagarna eller av lokal
organisation som företräder dem skall anses som representant för arbetstagarna.

Såvitt styrelsen kan finna motsvarar de svenska bestämmelserna i princip
föreskrifterna i artikel 4, och ratifikationshinder synes inte föreligga i
denna del.

Artikel 5

Över förslag om ändringar i den svenska arbetarskyddslagstiftningen bereds
vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer alltid tillfälle
att yttra sig. Ratifikationshinder synes inte föreligga.

Svenska arbetsgivareföreningen har inte något att invända mot konventionens
och rekommendationens regel om minimiålder under förutsättning
att denna regel kompletteras med en specialbestämmelse rörande yrkesutbildning.
Föreningen anser således att till artikel 2 punkt 1 ett tillägg hade
bort fogas av innebörd att personer under föreskriven minimiålder i och
för sin yrkesutbildning får utföra arbete i gruva under jord. Ett sådant undantag
kunde lätteligen ha kombinerats med ett villkor om dispens för arbetet
från vederbörande myndighet på samma sätt som för vårt lands del gäller
enligt arbetarskyddslagen 25 §. Ett sådant undantag skulle enligt föreningens
åsikt ha stått väl i samklang med den strävan att främja en allsidig
och grundlig utbildning för den yngre arbetskraften i gruvorna som
ådagaläggs i de föreliggande instrumenten. Yrkesutbildningen inom gruvindustrin
måste kunna påbörjas vid samma ålder som inom annan industri.
Om så inte är fallet föreligger uppenbara risker att ungdomar som lämnar
skolan i stor utsträckning fångas upp av andra branscher, och att ett par
år senare endast ett sämre urval återstår för gruvindustrin. Konsekvenserna
härav ligger i öppen dag och skulle uppenbarligen strida mot syftet med de
föreliggande instrumenten. Föreningen anser därför att konventionen i föreliggande
skick inte bör föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Landsorganisationen anser att en sådan deklaration om höjning av minimiåldern
som förekommer i konventionens artikel 3 lämpligen kan ske i
etapper med hänsyn till hinder som kan föreligga för ratifikation med beaktande
av nuvarande lagstiftning.

Vad härefter beträffar yttrandena över rekommendationen om

2U Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

minimiålder kan framhållas att socialstyrelsen inte har något att erinra mot
rekommendationen, medan arbetsgivareföreningen med användande i huvudsak
av samma argumentering som i fråga om konventionen anser, att
rekommendationen inte bör föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Landsorganisationen framhåller att de undantag som arbetarskyddsstyrelsen
enligt nuvarande 25 § arbetarskyddslagen kan medge beträffande
yngling, som fyllt 15 år, i praktiken inte kommer att påkallas, när grundskolan
och den därpå följande yrkesutbildningen utbyggts. Gällande bestämmelser
angående minimiåldern som medger användande av minderårig under
18 år till arbete under jord blir av allt mindre betydelse och praktiskt
taget inte erforderliga. I praktiken erfordras att ge minderårig en yrkesutbildning
eller eljest nödvändig träning och anpassning till arbetsplatsen ovan
jord med hänsyn till olycksfallsriskerna och förebyggande arbetarskydd och
säkerhet vid sysselsättning under jord. Som en följd därav kan undantagsbestämmelserna
i 25 § andra stycket arbetarskyddslagen utgå.

Arbetarskyddsstyrelsen har även beträffande rekommendationen gjort en
detaljerad jämförelse mellan denna och svensk lagstiftning samt anför följande.

1. 1)—2) Rekommendationens tillämpningsområde sammanfaller med
konventionens och är alltså snävare än tillämpningsområdet för motsvarande
svenska lagrum, nämligen 25 § arbetarskyddslagen.

2. Såsom styrelsen framhållit under artikel 2 i konventionsförslaget kan
enligt den svenska arbetarskyddslagen dispens lämnas för yngling under 16
år, vilket utgör hinder för ratifikation. För närvarande torde en höjning av
minimiåldern till 16 år för Sveriges del innebära att yrkesutbildningen för
under jordsarbete kan försvåras. Om en sådan yngling beviljas dispens för
att undergå yrkesutbildning under jord i gruva, består utbildningen — enligt
de riktlinjer styrelsen tillämpar vid dispensgivningen — huvudsakligen
i demonstration av olika arbetens utförande.

3. 1) Det som nyss sagts om yrkesutbildningen gäller än mer rekommendationens
anvisning om att successivt höja minimiåldern till 18 år. I Sverige
gäller i princip 18-årsgränsen. I vilken utsträckning rekommendationens
syfte kan uppfyllas, beror på vilket behov av dispenser enligt 25 § i lagen
som framdeles kan förefinnas inom svensk gruvindustri.

2) Arbetarskyddsstyrelsen har sökt beakta dels de speciella faror som är
förknippade med arbete under jord, och dels minimiåldern för skolpliktens
upphörande i relation till yrkesutbildningen för gruvarbetare. Vid urval av
tillåtna arbetsuppgifter för olika åldersgrupper har hänsyn tagits till bl. a.
den minderåriges ålder och kunskaper, arbetets art, arbetsplatsen och tillträdesvägarnas
beskaffenhet och belägenhet samt sättet för arbetets bedrivande
och tillsynen av arbetet.

å. Föranleder ingen erinran.

5. 1) Bestämmelser av det slag som avses i punkt 5 meddelas huvudsak -

Knngl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966 21

ligen i kungörelsen 1949: 209 om förbud att använda minderårig till vissa
farliga arbeten.

6. De utbildningsplaner, som fastställts av skolöverstyrelsen för gruvyrkesskolorna
anknyter till de principer som anges i rekommendationen.
Sålunda fullgörs den praktiska utbildningen under första årskursen främst
ovan jord.

7. Överensstämmer med svensk praxis.

Konvention angående läkarundersökning av minderåriga för utrönande av
deras lämplighet för arbete under jord i gruvor

Innehållet i konventionen

Konventionen föreskriver, att arbetstagare under 21 år som skall sysselsättas
under jord i gruvor och stenbrott skall utan kostnad noggrant läkarundersökas
vid anställningstillfället och dessutom regelbundet under anställningen,
dock minst en gång om året. För arbetstagare mellan 18 och 21
år kan andra åtgärder för medicinsk kontroll medges om vederbörande
myndighet efter samråd med medicinsk sakkunskap finner att undersökningen
är likvärdig med eller mera effektiv än den årliga undersökningen
och om samråd skett och överenskommelse därvid träffats med berörda representativa
organisationer av arbetsgivare och arbetstagare.

Undersökningarna skall utföras av kompetent läkare och styrkas på lämpligt
sätt samt inbegripa lungröntgenundersökning såväl första gången som
vid senare tillfällen. Arbetsgivaren skall föra och för personer, som utsetts
av vederbörande myndighet, hålla tillgänglig förteckning över de arbetstagare
under 21 år som sysselsätts under jord. I förteckningen skall anges vederbörandes
födelsedag, slag av sysselsättning och intyg om deras lämplighet
därför. Arbetstagarnas representanter skall ha rätt att på framställning
få del av dessa uppgifter. Vederbörande myndighet i varje land skall vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av konventionens
föreskrifter. Myndigheten skall också samråda med berörda representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Svenska bestämmelser

Arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen, kungörelsen om förbud
att använda minderåriga till vissa farliga arbeten, kungörelsen den 6 maj
1949 (nr 211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande
av vissa yrkessjukdomar samt kungörelsen angående specialinspektörer
inom yrkesinspektionen för tillsyn å vissa arbeten vid gruvdrift.

Yttranden

Yttranden har avgivits av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige samt av ILOkommittén,
vars yttrande redovisas längre fram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

Socialstyrelsen har ur de synpunkter styrelsen har att företräda ej anledning
till erinran mot konventionen.

Svenska arbetsgivareföreningen anser att det är olämpligt att söka reglera
här berörda förhållanden i en konvention. Genom jämförelsevis detaljerade
bestämmelser om läkarundersökningar har man bundit dessa vid vissa rutiner,
som kanske inom en snar framtid inte kommer att betraktas som rationellt
grundade. Som ett exempel kan nämnas, att det redan nu är tvivel
underkastat, om det med hänsyn till strålningsrisken inte är lämpligare att
företa noggranna mätningar av dammkoncentrationen på arbetsplatsen än
att göra rutinmässiga röntgenundersökningar av lungorna. Föreningen kan
inte finna, att företagshälsovården och yrkesmedicinen i Sverige, som för
övrigt i annat sammanhang är under utredning, skulle främjas genom ett
antagande av konventionen.

Landsorganisationen, som hänvisar till ett yttrande av Svenska gruvindustriarbetarförbundet,
anser det som en åtgärd inför en eventuell ratifikation
av konventionen angående läkarundersökning lämpligt komplettera nuvarande
kungörelse om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande
av vissa yrkessjukdomar med de periodiska läkarundersökningar som
föreskrivs i konventionen med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna
med arbeten under jord. Redan nu förekommer i praktiken läkarundersökningar,
som speciellt avser utrönande av lämpligheten för under jordsarbeten.
Den rekommenderade åtgärden skulle därför praktiskt taget bli en i lag
föreskriven administration, vilken redan nu utförs av berörda arbetsgivare.
I praktiken torde inte heller erfordras nämnvärt flera undersökningar än
de som nu förekommer till följd av nuvarande bestämmelser och praktiska
tillämpning.

Arbetarskyddsstyrelsen redovisar resultatet av en av styrelsen företagen
jämförelse mellan konventionen och svensk lagstiftning samt anför därom
följande.

Artikel 1

1—2. Tillämpningsområdet är snävare än enligt 25 § arbetarskyddslagen,
dvs. det lagrum i svensk lagstiftning som anger huvudregeln för minderårigas
användande under jord i gruvor m. m. Hinder för ratifikation föreligger
inte med avseende på tillämpningsområdet.

Artikel 2

1. Enligt 27 § arbetarskyddslagen skall för alla minderåriga (arbetstagare
som inte fyllt 18 år) vid anställningen avlämnas arbetsbok med giltigt läkarintyg.
I 28 § samma lag föreskrivs att minderåriga under 18 år under anställningstiden
skall undergå årlig läkarbesiktning. För arbetstagare mellan
18 och 21 år finns i den svenska lagstiftningen inte någon generell föreskrift

Kungl. Mnj:ts proposition nr 19 år 1966

om läkarundersökningar enligt artikel 2:1. (Jfr dock vad som anförs i det
följande under 2.)

2. Enligt kungörelsen om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande
av vissa yrkessjukdomar (1949:211) skall de anställda oberoende
av ålder inom viss skälig tid före anställningen läkarundersökas, om
arbetet medför särskild fara för uppkomst av bl. a. dammlunga. Vidare kan
arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen föreskriva att
arbetstagare som används i arbete som nyss nämnts skall underkastas periodisk
läkarbesiktning. Tiden mellan två på varandra följande besiktningar
får utgöra högst tolv månader. Arbetarskyddsstyrelsen kan efter samråd
med medicinalstyrelsen förlänga eller förkorta tiden mellan besiktningarna
om särskilt förhållande föreligger. Denna möjlighet till avsteg från fordran
på årlig läkarbesiktning utgör ett ratifikationshinder, om inte en förlängning
av nämnda tid kan godtas som en åtgärd enligt artikel 2: 2. Därtill kommer
att läkarundersökning och -besiktning av arbetstagare mellan 18 och 21 år
är begränsad till endast vissa sjukdomar bl. a. dammlunga. Det må anmärkas
att nyssnämnda kungörelse är föremål för översyn och kan komma att
ändras. Vidare pågår inom arbetarskyddsstyrelsen utredning av frågan om
en utbyggnad av företagshälsovården som kan få betydelse i sammanhanget
liksom även den pågående silikosutredningen.

A rtikel 3

1. Läkarundersökningar enligt arbetarskyddslagen skall utföras av legitimerade
läkare. Det första läkarintyg som införs i minderårigas arbetsbok
utfärdas vanligen av skolläkaren. Läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare
förrättas enligt 28 § arbetarskyddslagen av läkare, som länsstyrelsen
förordnar därtill. Läkarintyget införs i arbetsboken.

Läkarundersökning och -besiktning enligt förutnämnda kungörelse
(1949: 211) skall enligt 3 § i kungörelsen förrättas av läkare, som medicinalstyrelsen
på framställning av arbetarskyddsstyrelsen förordnar därtill. Över
undersökningen skall utfärdas särskilt intyg som även noteras i den journal
eller det kortregister som skall föras över de periodiska besiktningarna.

2. Enligt 1 § kungörelsen om läkarundersökning och läkarbesiktning av
minderåriga arbetstagare (1949:213) skall läkaren, innan läkarintyg införs
i arbetsboken, undersöka den minderårige för att utröna om sjuklig
förändring eller mera väsentlig defekt förekommer beträffande bl. a. lungorna.
Vid läkarundersökning enligt kungörelsen 1949:211 fordras röntgenundersökning
av lungorna.

3. I allmänhet medför nyssnämnda läkarundersökningar och -besiktningar
inte några kostnader för de minderåriga. I vissa fall t. ex. om det första läkarintyget
i arbetsboken blivit äldre än ett år kan den minderårige få bära
kostnaden för ny läkarundersökning. Kostnaderna för de läkarundersökningar
och -besiktningar som avses i kungörelsen 1949: 211 torde van -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

ligen bestridas av arbetsgivaren. Skyldighet för denne föreligger dock inte
beträffande den första läkarundersökningen.

Vad i artikel 3: 3 föreskrivs synes inte helt täckas av motsvarande svenska
bestämmelser. På grund därav föreligger visst ratifikationshinder.

Artikel 4

1. Bestämmelserna i arbetarskyddslagens 27 § att arbetsgivare inte får
använda minderårig till arbete utan att arbetsbok med giltigt läkarintyg avlämnats
till honom och enligt 30 § ej heller till arbete i strid mot innehållet
i läkarintyget är straffgaranterade. Enligt 8 § i kungörelsen om läkarundersökning
och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar kan
arbetsgivare straffas, om han använder arbetstagare till arbete i strid mot
föreskrifterna angående läkarundersökning resp. -besiktning.

2. Tillsyn över den svenska arbetarskyddslagstiftningen utövas av yrkesinspektionen
som därvid har att kontrollera även arbetsböcker, besiktnings u journaler

m. m.

3. I Sverige har genom kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 430) förordnats,
att den tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av
lagen meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör, skall utövas av
bergmästarna i vad angår arbetsutrymme under jord i gruva samt tillträdesvägar,
transportleder och transportanordningar från dagen ner i gruva.
I regel gäller detta också beträffande arbete under jord i stenbrott.

4. På varje arbetsställe med minst fem minderåriga skall över de minderåriga
föras en förteckning upptagande namn, födelsedag och dag då de minderåriga
började arbetet. Förteckningen kompletteras av arbetsböckerna
med tillhörande läkarintyg. Intyget över initialundersökningen innehåller ett
flertal uppgifter av medicinsk karaktär, medan anteckningarna i arbetsboken
rörande läkarbesiktning är kortfattade och oftast styrker endast lämpligheten
för arbetet. Särskild förteckning fordras inte om antalet sysselsatta
minderåriga är mindre än fem.

För arbetstagare mellan 18 och 21 år som sysselsätts i under jordsarbete
finns inte någon generell bestämmelse om att register över dem skall föras.
Däremot gäller att över läkarundersökning och -besiktning till förebyggande
av viss yrkessjukdom skall utfärdas intyg resp. föras journal eller kortregister
enligt formulär som fastställts av arbetarskyddsstyrelsen efter samråd
med medicinalstyrelsen.

5. Skyddsombud som utsetts enligt 40 § arbetarskyddslagen har såsom
representant för arbetstagarna enligt 64 § arbetarskyddskungörelsen rätt
att ta del av uppgifterna i ovannämnda arbetsböcker och förteckning. Detsamma
gäller också beträffande journal eller kortregister som nyss omnämnts.

Då vissa skiljaktigheter mellan konventionsförslagets bestämmelser i ar -

Kangl. Maj.ts proposition nr It) ur 1966 25

tikel 4 och motsvarande svenska bestämmelser föreligger, torde ratifikation
från svensk sida inte för närvarande vara möjlig.

Artikel 5

Vad i artikel 5 sägs är förenligt med svensk praxis.

Rekommendation angående arbetsvillkor för minderåriga under jord i gruvor
Innehållet i rekommendationen

Rekommendationen innehåller föreskrifter om skydd mot ohälsa och
olycksfall, välfärdsanordningar, veckovila, semester och utbildning för
minderåriga arbetstagare som sysselsätts eller avses att sysselsättas under
jord i gruvor eller stenbrott. I materiellt hänseende innehåller instrumentet
bl. a. följande föreskrifter.

I utbildnings- (lärlings-) program för minderåriga gruvarbetare hör ingå
teoretisk och praktisk undervisning om de risker för ohälsa och olycksfall
som arbetstagare i gruvor utsätts för, om hygien och första hjälp och om
åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall. Informationer bör ges om
arbetet under jord och dess risker för ohälsa och olycksfall och om skyddsåtgärder
däremot. Det bör vidare tillses att de minderåriga arbetstagarna —
i allmänhet på arbetsgivarnas bekostnad — förses med lämpliga skyddskläder
och annan utrustning som erfordras med hänsyn till arbetets natur
och de förhållanden varunder arbetet utförs. Åtgärder bör också vidtas i
syfte att vidmakthålla god hälsa hos de minderåriga och ge rekreation. De
bör vidare förfoga över tillfredsställande omklädningsrum och duschrum,
om möjligt avsedda endast för de minderåriga.

Personer under 18 år som sysselsätts under jord i gruvor bör åtnjuta en
oavbruten veckovila om minst 36 timmar för varje sjudagarsperiod. Den bör
fortlöpande ökas till 48 timmar. De som är under 18 ar bör inte sysselsättas
under jord i gruvor under tiden för veckovila. Personer under 18 år som
sysselsätts under jord i gruvor bör åtnjuta årlig semester om minst 24 arbetsdagar
(motsvarande fyra veckor).

På arbetsgivaren bör ankomma att föra och hålla tillgänglig förteckning
över de personer under 18 år som sysselsätts under jord. I förteckningen bör
anges födelsedag och tider för veckovila och semester. I enlighet med de
principer som fastställts i den av ILO år 1962 antagna rekommendationen
om yrkesutbildning bör vederbörande myndigheter vidta erforderliga åtgärder
för att säkerställa att minderåriga gruvarbetare bl. a. erhåller regelbunden
yrkesutbildning för de slag av arbeten, varmed de kommer att sysselsättas.

Svenska bestämmelser

Arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen samt lagen den 17 maj
1963 (nr 114) om semester.

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen samt
i rån ILO-kommittén, vars yttrande redovisas särskilt i det följande.

Socialstyrelsen har ingen erinran mot instrumentet ur de synpunkter styrelsen
har att företräda.

Landsorganisationen anser rekommendationen i de flesta betydelsefulla
avseenden redan nu vara uppfylld i vårt land med hänsyn till befintliga
läroplaner eller eljest förekommande praktisk tillämpning på yrkesutbildningens
område.

Svenska arbetsgivareföreningen, som finner rekommendationstexten vara
alltför detaljerad och i vissa avseenden mindre väl genomtänkt, kritiserar
särskilt punkterna 6, 9 och It.

Syftet med punkten 6 b) om omklädningsrum och duschrum för personer
under 18 år anser föreningen svårförståeligt. Föreningen kan inte inse att ett
genomförande av denna punkt skulle kunna medföra några positiva verkningar.
Erfarenheten synes snarast entydigt peka i den riktningen att riskerna
för oordning och pennalism avsevärt ökar om företagen tillhandahåller
separata omklädnings- och duschrum för ungdomar. — Punkt 6 b) och
c), som behandlar bl. a. sport och dietfrågor synes beröra ämnen som i
Sverige faller helt utom ramen för relationerna arbetsgivare—arbetstagare.

Regeln i punkt 9 att »veckovilan bör sammanfalla med den veckodag,
som enligt landets eller ortens tradition eller sedvänja fastställts såsom vilodag»
kolliderar med utbildningsintresset. Vissa reparationsarbeten inom
gruvindustrin, t. ex. underhåll och reparationer av gruvhissar, utförs praktiskt
taget uteslutande under dagar som är arbetsfria för driftspersonalen,
dvs. oftast söndagar. Det är av väsentlig betydelse från utbildningssynpunkt
att ungdomar i gruvarbete får insikt i även dessa arbeten. Utbildning häri
skulle inte kunna meddelas om de inte tilläts arbeta i och för sin utbildning

M o

även på söndagar.

Regeln i artikel 11 om semesterns längd kolliderar således visserligen
inte med svensk lag eller praxis, men föreningen anser — och har tidigare
hävdat — att det i princip är felaktigt att söka kompensera vissa risker i ett
yrke genom kortare arbetstid eller längre semester. I stället bör man söka
kombinera en allmän semester av tillfredsställande längd med en så hög
arbetshygienisk standard att riskerna för yrkessjukdomar och olycksfall i
arbetet nedbringas till en så låg nivå som möjligt. Dessa tankegångar har
hittills varit vägledande i vårt land och någon anledning att frångå dem i
detta fall finns inte.

Arbetarskyddsstyrelsen har gjort en jämförelse mellan rekommendationen
och svensk lagstiftning samt anför därom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1!) år

I. Definition

1.1) Begreppet gruva såsom det definierats i rekommendationen torde ha
samma innebörd som i den svenska arbetarskyddslagstiftningen.

2) Rekommendationens tillämpningsområde, gruvor och stenbrott, är
snävare än arbetarskyddslagens tillämpningsområde, som när det gäller
minderårigas arbete under jord omfattar även med gruva eller stenbrott
jämförlig arbetsplats, t. ex. anläggande under jord av kraftstation, tunnelarbete
m. m.

II. Tillämpningsmetoder

2. Bestämmelsen tillgodoser svensk praxis.

III. Sundhet, säkerhet och välfärd

3. De utbildningsplaner för svenska gruvyrkesskolor, som förutvarande
överstyrelsen för yrkesutbildning, numera skolöverstyrelsen, fastställt, omfattar
bl. a. genomgång av skyddsföreskrifter, yrkeshygien, första hjälp vid
olycksfall och arbetarskydd över huvud taget.

i. Enligt 1 § arbetarskyddskungörelsen gäller generellt att arbetsgivare
skall tillse att de anställda får kännedom om de särskilda risker för ohälsa
och olycksfall som är förbundna med arbetet samt meddela de föreskrifter
och förhållningsregler som arbetstagare skall iaktta för att undgå dessa
risker. Vidare skall i fråga om arbete, där bristande kunskap eller färdighet
kan anses medföra fara för ohälsa eller olycksfall, tillses att arbetstagare
som saknar nödig erfarenhet inte används till dylikt arbete utan erforderlig
undervisning och ledning.

Härutöver gäller speciellt för minderåriga att arbetsgivare jämlikt 26 §
arbetarskyddslagen skall särskilt tillse, att minderårigs användande till arbete
inte medför fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan
menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.

5. 1) Arbetarskyddsstyrelsen har utarbetat en särskild promemoria om
användande av minderårig till arbete under jord i gruva m. m., som sänts
ut till samtliga gruvyrkesskolor och gruvföretag som har minderåriga anställda.

2) a)—b) Enligt 39 § arbetarskyddslagen skall arbetsgivare och arbetstagare
som sysselsätts hos honom under arbetsgivarens ledning i samverkan
bedriva lämpligt skyddsarbete för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden
på arbetsstället. Detta gäller även för arbete under jord.

Svenska gruvföreningen har utgett säkerhetsföreskrifter för gruvor. Föreningen
har även särskilt beaktat säkerhetsfrågan för minderåriga arbetstagare.

c) Enligt 12 § arbetarskyddslagen skall personlig skyddsutrustning av
lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren och denne är skyldig
att använda utrustningen under arbetet samt väl vårda den. (Jfr även 29

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

och 45 §§ arbelarskyddskungörelsen.) Genom lokala avtal reglerar man
inom gruvindustrin omfattningen av här avsedd utrustning.

6. a) I arbetsuppgifterna för socialinspektörerna vid yrkesinspektionen
ingår bl. a. att aktivera arbetsgivarna till åtgärder till gagn för de anställda
under fritid.

b) Beträffande omklädningsrum och duschar i svenska företag finns allmänna
föreskrifter i 9 § arbetarskyddslagen och i 12 och 13 §§ arbetarskyddskungörelsen.
Detaljerade normer härför finns dessutom i arbetarskyddsstyrelsens
personalrumsanvisningar. Krav på separata klädrum och
duschar för minderåriga uppställs inte.

c) Svensk lagstiftning saknar bestämmelser om näringstillskott och anordningar
för mathållning som skulle möjliggöra en diethållning som är avpassad
efter de minderårigas utvecklingsstadium. I 14 § arbetarskyddskungörelsen
föreskrivs bara att om inte arbetsgivaren tillhandahåller lagad mat,
matrum skall förses med erforderliga anordningar att förvara och uppvärma
medförd mat och dryck. Dessutom sägs i styrelsens personalrumsanvisningar
att om så kan anses skäligt med hänsyn till antalet arbetstagare
samt övriga särskilda förhållanden på eller invid arbetsställe bör inrättas
och drivas marketenteri e. d. för tillhandahållande av lämpliga måltider.

IV. Veckovila och årlig semester

7—10. I arbetarskyddslagens 21 § stadgas generellt att för varje period
om sju dagar skall arbetstagare oavsett åldern ha en veckovila om minst
24 timmar. Genom överenskommelse mellan gruvindustrins parter om fenrdagars
arbetsvecka under jord får arbetstagarna ledig lördag—söndag, dvs.
i regel 48 timmars sammanhängande veckovila.

77- 1—2) Enligt 1963 års semesterlag har alla arbetstagare rätt till en
årlig betald semester om 24 arbetsdagar.

12. 1) Så snart minst fem minderåriga sysselsätts på ett arbetsställe skall
enligt 56 § arbetarskyddskungörelsen arbetsgivaren föra förteckning över
dem. I förteckningen skall anges bl. a. vederbörandes födelsedag. Anteckning
härom skall också finnas i de minderårigas arbetsböcker. På varje
arbetsställe skall vidare enligt 71 § arbetarskyddskungörelsen i regel anslås
uppgift angående tiden för veckovila för samtliga arbetstagare. Någon skyldighet
för arbetsgivare att göra särskild anteckning om semesterperioder
föreskrivs inte i Sverige. Som regel har alla i gruvdrift anställda arbetstagare
semester samtidigt.

2) Enligt 64 § arbetarskyddskungörelsen har skyddsombud som är en av
arbetstagarna själva utsedd representant i skydds- och säkerhetsfrågor rätt
att ta del av förteckningen över minderåriga. När uppgift om veckovila
behöver anslås, sker det vanligen på öppen anslagstavla.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

V. Utbildning

16. a) För att minderårig skall få arbeta under jord förutsätts enligt
2ö § arbetarskyddslagen antingen att särskilda skäl föreligger eller att det
är påkallat med hänsyn till hans yrkesutbildning. Som »särskilda skäl» godtas
i praktiken vanligen hänsyn till vederbörandes yrkesutbildning. För dispens
för yrkesutbildning fordrar arbetarskyddsstyrelsen att utbildningen äi
systematisk. Yrkesutbildningen av gruvarbetare sker på arbetsplatsen och
vid yrkesskola. På arbetsplatsen sker den under ledning av förmän eller särskilt
utbildade instruktörer. Något lärlingsavtal finns inte. Vid större gruvor
finns i regel en s. k. skolgruva. Gruvskolor finns för närvarande i Kopparberg,
Grängesberg, Boliden, Kiruna och Malmberget.

b—c) Svenska gruvföreningen ordnar vartannat år en fyramånaders kurs
för utbildning av arbetsledare i gruvor. Större gruvföretag bar egen förmansutbildning
i samarbete med yrkesskolor och korrespondensinstitut.

17. Samråd

It. Bestämmelsen tillgodoser svensk praxis.

ILO-kommittén har beträffande samtliga fyra instrument rörande minderårigas
användande i arbete under jord i gruvor av alla slag anfört följande.

Vad först beträffar konventionen angående minimiålder för tillträde till
arbete under jord i gruvor framgår det av den jämförelse som arbetarskyddsstyrelsen
gjort mellan konventionen å ena sidan och svensk lagstiftning
å den andra att hinder för svensk ratificering föreligger endast beträffande
en punkt i konventionen, nämligen såvitt avser artikel 2 mom. 3. Enligt
nämnda konventionsbestämmelse får minimiåldern för minderårigs arbete
under jord i gruva liksom i stenbrott inte vara lägre än 16 år. I 25 §
arbetarskyddslagen föreskrivs visserligen att minderårig — dvs. person som
inte fyllt 18 år — inte får användas till underjordsarbete i gruva eller stenbrott,
men från denna regel kan undantag lämnas dels för yngling som fyllt
16 år när särskilda skäl föreligger (andra stycket första punkten) och dels
för yngling som fyllt eller under kalenderåret fyller 15 år, om så är påkallat
av hänsyn till hans yrkesutbildning (samma stycke andra punkten). Sistnämnda
möjlighet till undantag från åldersgränsen för underjordsarbete i
gruva eller stenbrott utgör f. n. hinder för svensk ratificering av konventionen.

Samtidigt som kommittén konstaterar detta, vill kommittén erinra om att
den nioåriga skolformen håller på att genomföras i stor utsträckning. När
den om några år blivit fullt utbyggd, kommer ungdomarna normalt att ha
uppnått 16 års ålder, när de lämnar skolan. Antalet minderåriga under
nämnda ålder som kommer att kunna sysselsättas i gruvor torde därför bli
allt mindre. Härtill kommer att den fortgående snabba tekniska utveckling -

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

en på gruvindustrins oinråde liksom inom all annan industri ställer allt
högre krav på arbetstagarnas kvalifikationer, något som leder till en högre
minimiålder för sysselsättning inom industrin.

Såsom framgår av det anförda finns det skäl som talar för att frågan
om ett upphävande av den nyss nämnda undantagsbestämmelsen i 25 §
andra stycket andra punkten arbetarskyddslagen upptas till prövning. Ett
upphävande av sagda bestämmelse skulle undanröja nu föreliggande hinder
för en svensk ratificering av konventionen.

Gentemot rekommendationen angående minimiålder synes den enda invändningen
vara att en höjning av minimiåldern till IG år, som förordas i
rekommendationen (punkt 2), för svenskt vidkommande skulle kunna leda
till att yrkesutbildningen för under jordsarbete försvåras. Detta gäller i än
högre grad om rekommendationens anvisning att höja minimiåldern till 18
år (punkt 3). Frågan huruvida för Sveriges del rekommendationens syfte
skall kunna fyllas beror enligt arbetarskyddsstyrelsen på vilket behov av
dispenser som i framtiden kan komma att föreligga inom svensk gruvindustri.
Det kan tilläggas att yrkesutbildning för arbete under jord i gruva, som
dispensvis medgivits yngling under 16 år, enligt vad som framgår av styrelsens
yttrande huvudsakligen består i demonstration av olika arbetens
utförande.

Med hänsyn till vad arbetarskyddsstyrelsen sålunda anfört vill ILO-kommittén
förorda, att rekommendationen överlämnas till styrelsen för att, i
den mån så finns möjligt och lämpligt, av styrelsen beaktas i samband
med meddelande av framtida dispenser enligt 25 § arbetarskyddslagen såvitt
avser gruvindustrin.

Konventionen angående läkarundersökning av minderåriga för utrönande
av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor innehåller ett flertal bestämmelser
som avviker från svensk lagstiftning. Detta gäller särskilt läkarundersökningens
generella omfattning och det allmänna kravet på årliga
periodiska läkarbesiktningar (art. 2), kostnaderna i vissa fall för läkarundersökningarna
av de minderåriga (art. 3 mom. 3) samt förandet av register
över minderåriga upp till 21 år och innehållet i registret (art. 4 mom. 4).

Enligt den svenska lagstiftningen finns inte något generellt krav på läkarundersökning
eller periodisk läkar besiktning av arbetstagare mellan 18 och
21 år för utrönande av deras lämplighet för arbete eller sysselsättning i under
jordsarbete i gruva eller stenbrott. På sådana arbetstagare är visserligen
kungörelsen (1949: 211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande
av vissa yrkessjukdomar tillämplig, men denna kungörelse är
begränsad till att avse vissa yrkessjukdomar, bl. a. dammlunga. Därtill
kommer att undantag kan medges från kravet på årlig läkarbesiktning i
fråga om dammlunga. I svensk lagstiftning finns inte heller någon föreskrift
om att läkarundersökningar inte får medföra kostnader för den minderårige
eller hans föräldrar. Slutligen kan nämnas att svensk lagstiftning

Kungl. Maj. ts proposition nr 1!) år l!)6ti

saknar eu allmän bestämmelse om förande av register över gruvarbetare
upp till 21 år samt om att registret inte får innehålla uppgifter av medicinsk
karaktär. Konventionen kan av dessa skäl inte f. n. ratificeras av Sverige.

Medan konventionen som nyss nämnts förutsätter en allmän obligatorisk
hälsokontroll av personer under 21 år för att de skall få sysselsättas eller
arbeta under jord i gruva eller stenbrott, förekommer en sådan allmän
hälsokontroll inte i Sverige. När det gäller vissa speciella yrkessjukdomar,
kan dock frågan om en obligatorisk kontroll komma att bli föremål för
prövning av arbetarskyddsstyrelsen i samband med den översyn av kungörelsen
om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av
vissa yrkessjukdomar som styrelsen företar, likaså i samband med den
inom statens institut för folkhälsan i samråd med styrelsen bedrivna silikosutredningen.
Frågan om en frivillig allmän hälsokontroll av minderåriga
gruvarbetare torde kunna bli aktuell i samband med arbetarskyddsstyrelsens
pågående utredning rörande en utbyggnad av den frivilliga företagshälsovården.
Det torde inte vara uteslutet, att ett närmande av de svenska
förhållandena till konventionen kan bli resultatet av dessa utredningar.

Under hänvisning till det anförda får kommittén föreslå, att konventionen
överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för att uppmärksammas vid det fortsatta
arbetet med nyss nämnda utredningar.

Vad slutligen beträffar rekommendationen angående arbetsvillkor för minderåriga
under jord i gruvor synes denna i allt väsentligt överensstämma
med svensk lagstiftning och praxis och torde därför inte påkalla någon åtgärd
från svensk sida.

Sammanfattningsvis uttalar ILO-kommittén, att konventionerna om minimiålder
resp. läkarundersökning inte f. n. kan ratificeras av Sverige, att
kommittén i anslutning till förstnämnda konvention funnit skäl tala för att
frågan om viss ändring i arbetarskyddslagen upptas till prövning, att sistnämnda
konvention bör överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för att av
styrelsen uppmärksammas i samband med vissa pågående utredningar, att
rekommendationen om minimiålder bör överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen
för beaktande samt att rekommendationen om anställningsvillkor inte
påkallar något åtgärd från svensk sida.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens 49 :e sammanträde år 1965 antogs
dels en rekommendation om sysselsättning av kvinnor med familjeplikter,
och dels fyra instrument avseende minderårigas användande till arbete under
jord i gruvor av alla slag.

Vad först beträffar rekommendationen (nr 123) angående sysselsättning
av kvinnor med familjeplikter behandlar denna ett ämne som är föremål för

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

en livlig debatt i vårt land. Såsom ILO-kommittén framhåller kan en särbehandling
av kvinnor i ett internationellt instrument innebära en risk för
att man ger intryck av att kvinnan bör inta en särställning på arbetsmarknaden,
något som kan vara ägnat att motverka snarare än befordra en
snabb utveckling mot verklig likställighet på arbetsmarknaden mellan män
och kvinnor.

Mot denna bakgrund är jag i likhet med ILO-kommittén tveksam huruvida
rekommendationen över huvud bör föranleda någon åtgärd från svensk
sida. Då emellertid åtskilligt återstår att uträtta i vårt land inom det område
som i rekommendationen behandlas under rubriken »Tjänster och anordningar
för barntillsyn», anser jag i likhet med kommittén att innehållet i
detta avsnitt bör beaktas. Min avsikt är därför att hos Kungl. Maj :t hemställa
att rekommendationen i nämnda del skall bringas till vederbörande myndigheters
kännedom för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt, av
dem beaktas i deras fortsatta verksamhet.

Vad härefter angår de fyra instrumenten rörande minderårigas användande
till arbete under jord i gruvor av alla slag får jag anföra följande.

Konventionen (nr 123) angående minimiålder för tillträde till arbete under
jord i gruvor avviker på en punkt från gällande svenska arbetarskyddslag,
nämligen såvitt avser artikel 2 mom. 3, som föreskriver att minimiåldern
för minderårigs arbete under jord i gruvor inte får vara lägre än 16 år.
I 25 § arbetarskyddslagen föreskrivs visserligen att minderårig — dvs. person
som inte fyllt 18 år — inte får användas till under jordsarbete i gruva,
men från denna regel kan undantag medges dels för yngling som fyllt 16 år
när särskilda skäl föreligger (andra stycket första punkten), dels för yngling
som fyllt eller under kalenderåret fyller 15 år, om det är påkallat av
hänsyn till hans yrkesutbildning (andra stycket andra punkten). Denna
möjlighet till undantag utgör, såsom ILO-kommittén framhåller, f. n. hinder
för svensk ratificering av konventionen.

ILO-kommittén har hänvisat bl. a. till att vid tidpunkten för den nioåriga
skolformens genomförande ungdomarna normalt kommer att ha uppnått
16 års ålder, då de lämnar skolan, och att antalet minderåriga under nämnda
ålder som kommer att kunna sysselsättas i gruvor därför torde bli allt
mindre. Kommittén har med hänsyn härtill funnit att skäl talar för att
frågan om ett upphävande av dispensbestämmelserna i 25 § andra stycket
andra punkten arbetarskyddslagen tas upp till prövning. Härigenom skulle
nu föreliggande hinder för en svensk ratificering av konventionen undanröjas.

Det torde inte vara lämpligt att nu ta ställning till frågan om ändrade
lagregler för minderårigas användande till arbete under jord i gruvor.
Svensk ratificering av konventionen bör därför anstå tills vidare. Jag avser
dock att vid lämplig tidpunkt på nytt anmäla lagstiftningsfrågan för Kungl.
Maj :t.

Knngl. Mnj. ts proposition nr 19 år 1966

Med åberopande av det anförda anser jag att frågan om svensk ratificering
av konventionen bör anstå tills vidare.

I rekommendationen (nr 124) angående minimiålder för tillträde till arbete
under jord i gruvor förordas att, om denna ålder är lägre än 16 år, åtgärder
så snabbt som möjligt skall vidtas för att höja minimiåldern till den
nivån. Vidare bör minimiåldern fortlöpande höjas till 18 år. Ett iakttagande
av rekommendationen från svensk sida skulle enligt arbetarskyddsstyrelsens
mening kunna leda till att yrkesutbildningen för underjordsarbete
försvårades. Frågan huruvida för Sveriges del rekommendationens
syfte skall kunna fyllas beror, säger styrelsen, på vilket behov av dispenser
som i framtiden kan komma att föreligga inom svensk gruvindustri.

Mot bakgrunden av detta uttalande anser jag att rekommendationen bör
överlämnas till styrelsen för att, i den män så finns möjligt och lämpligt,
av styrelsen beaktas i samband med meddelande av dispenser enligt 25 §
arbetarskyddslagen såvitt avser gruvindustrin.

Konventionen (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för
utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor innehåller ett
flertal bestämmelser som avviker från svensk lagstiftning. Detta gäller särskilt
de generella kraven på en första läkarundersökning och årliga läkar -besiktningar (art. 2), reglerna om kostnaderna för läkarundersökning och
läkarbesiktningar (art. 3 mom. 3) samt föreskrifterna om register över
personer under 21 år (art. 4 mom. 4).

Samtliga dessa frågor är f. n. i skilda hänseenden föremål för utredning
inom arbetarskyddsstyrelsen, delvis i samråd med statens institut för folkhälsan.
Det torde inte vara uteslutet, att ett närmande mellan de svenska bestämmelserna
och konventionen kan bli resultatet av dessa utredningar. Jag
ämnar därför senare hemställa hos Kungl. Maj :t att konventionen överlämnas
till arbetarskyddsstyrelsen för att uppmärksammas vid det fortsatta utredningsarbetet.
Under dessa förhållanden bör ratifikationsfrågan tills vidare
vila.

Vad slutligen beträffar rekommendationen (nr 125) angående arbetsvillkor
för minderåriga under jord i gruvor synes denna enligt vad som framgår
av remissyttrandena i allt väsentligt överensstämma med svensk lagstiftning
och praxis. Med hänsyn härtill påkallar rekommendationen inte någon
åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t anhåller
om riksdagens yttrande över vad jag nu anfört om de vid Internationella
arbetskonferensens fyrtionionde sammanträde antagna internationella
instrumenten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt

3 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 19

Kungl. Majrts proposition nr 19 år 1966

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
.. protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Anders Leion

Kungl. M<>

Bilugn 1

Recomniendation (No. 123) concerning
the Employment of Wonien with Family
Responsibilities

The General Conference of the
International Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
hy the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-ninth Session on
2 June 1965, and

Noting the fact that in many
countries women are working outside
tlieir homes in increasing
numbers as an integral and essential
part of the labour force, and

Noting further that many such
women have special problems arising
out of the need to reconcile their
dual family and work responsibilities,
and

Noting that many of these
problems, though they have particular
relevance to the opportunities
for employment of women workers
with family responsibilities, also
confront other workers and can be
substantially alleviated by measures
affecting all workers, such as the
progressive reduction of daily and
weekly hours of work, and

Noting further that many of the
special problems faced by women
with family responsibilities are not
problems peculiar to women workers
but are problems of the family and
of society as a whole, and

Recognising that continuous social
adaptation is required to meet these
problems in a manner consistent
with the best interests of all concerned,
and

Aware of the need for governments
and for all public and private

(Översättning)

Rekommendation (nr 123) angående
sysselsättning av kvinnor med
familjeplikter

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 2
juni 1965 till sitt fyrtionionde sammanträde,

som beaktar att kvinnorna i
många länder i allt större utsträckning
arbeta utanför hemmet såsom
en integrerad och betydelsefull del
av arbetsmarknaden,

som vidare beaktar att många
av dessa kvinnor ställas inför speciella
problem på grund av nödvändigheten
att förena sina plikter mot
familjen med sina arbetsplikter,
som beaktar att många av dessa
problem, även om de äro av särskild
betydelse med avseende på sysselsättningsmöjligheterna
för kvinnor
med familjeplikter, också uppkomma
för andra arbetstagare och kunna
avsevärt underlättas genom åtgärder
som beröra alla arbetstagare, såsom
en successiv förkortning av arbetstiden
per dag eller per vecka,
som vidare beaktar att många av
de särskilda problem som kvinnor
med familjeplikter ställas inför icke
äro säregna för arbetande kvinnor
utan beröra familjen och samhället
i dess helhet,

som inser att en fortlöpande social
anpassning erfordras för att lösa
dessa problem på ett för alla berörda
parter tillfredsställande sätt,

som är medveten om att såväl regeringarna
som alla berörda offent -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

organisations concerned to give consideration
to these problems in a
broad social, economic and legal
context, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the employment of women with
family responsibilities, which is the
fifth item on the agenda of the
session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,

adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-five the following
Recommendation, which may be
cited as the Employment (Women
with Family Responsibilities) Recommendation,
1965.

The Conference recommends that
each Member should apply the
following provisions as fully and as
rapidly as national conditions
allow :

I. General Principle

1. The competent authorities
should, in co-operation with the
public and private organisations
concerned, in particular employers’
and workers’ organisations, and in
accordance with national and local
needs and possibilities—

(a) pursue an appropriate policy
with a view to enabling women
with family responsibilities who
work outside their homes to exercise
their right to do so without
being subject to discrimination and
in accordance with the principles
laid down in the Discrimination
(Employment and Occupation) Convention,
1958, as well as in other
standards relating to women adopted
by the International Labour Conference,
and

(b) encourage, facilitate or them -

liga och privata organisationer
måste ägna uppmärksamhet åt dessa
problem i ett vidsträckt socialt,
ekonomiskt och juridiskt sammanhang,

som beslutat antaga vissa förslag
angående sysselsättning av kvinnor
med familj eplikter, vilken fråga utgör
den femte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skola taga form av en internationell
rekommendation,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextiofem
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
angående sysselsättning av kvinnor
med familjeplikter, 1965.

Konferensen rekommenderar varje
medlemsstat att tillämpa följande
bestämmelser så fullständigt och så
snabbt som de nationella förhållandena
medge.

I. Allmän princip

1. Vederbörande myndigheter böra
i samverkan med berörda offentliga
och enskilda organisationer, särskilt
arbetsgivarnas och arbetstagarnas
sammanslutningar, och i enlighet
med föreliggande behov och
möjligheter på såväl det nationella
som det lokala planet

a) föra en lämplig politik i syfte
att göra det möjligt för kvinnor med
familjeplikter, vilka arbeta utanför
hemmet, att göra detta utan att bli
föremål för diskriminerande åtgärder
och i enlighet med de principer
som kommit till uttryck i konventionen
angående diskriminering
(anställning och yrkesutövning),
1958, ävensom i andra av Internationella
arbetskonferensen antagna
normer avseende kvinnor;

b) uppmuntra, underlätta och

Kangl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

selves undertake the development
of services to enable women to fulfil
their various responsibilities åt
home and åt work harmoniously.

II. Public Information and
Education

2. The competent authorities
should, in co-operation with the
public and private organisations
concerned, in particular employers’
and workers’ organisations, take
appropriate steps—•

(a) to encourage such consideration
of the problems of women
workers with family responsibilities
as may be necessary to help these
workers to become effectively integrated
in the labour force on the
basis of equal rights;

(b) to undertake or promote such
research as may be necessary and
feasible into the various aspects of
the employment of women workers
with family responsibilities with a
view to presenting objective information
on which sound policies and
measures may be based; and

(c) to engender broader public
understanding of the problems of
these workers with a view to developing
community policies and a
climate of opinion conducive to
helping them to meet their family
and employment responsibilities.

III. Child-Care Services and
Facilities

3. With a view to determining
the scope and character of the childcare
services and facilities needed
to assist women workers to meet
their employment and family responsibilities,
the competent authorities
should, in co-operation with the
public and private organisations
concerned, in particular employers’

själva vidtaga åtgärder för att möjliggöra
för kvinnor att under harmoniska
förhållanden fullgöra sina
uppgifter såväl i hemmet som i arbetet.

II. Informations- och upplysningsverksamhet
bland allmänheten

2. Vederbörande myndigheter böra
i samverkan med berörda offentliga
och enskilda organisationer, särskilt
arbetsgivarnas och arbetstagarnas
sammanslutningar, vidtaga
lämpliga åtgärder

a) för att uppmuntra sådana överväganden
rörande de problem som
beröra kvinnliga arbetstagare med
familjeplikter som må befinnas erforderliga
för att hjälpa dessa arbetstagare
att bli effektivt införlivade
med arbetskraften på grundval
av lika rättigheter;

b) för att bedriva eller främja
sådan forskning som kan vara erforderlig
och lämplig rörande de
olika aspekterna på sysselsättningen
av kvinnor med familj eplikter i
syfte att lägga fram objektiva uppgifter,
på vilka en sund politik och
sunda åtgärder kunna grundas;

c) för att hos allmänheten skapa
en vidare förståelse för dessa arbetstagares
problem i syfte att få till
stånd en samhällspolitik och ett opinionsklimat
som kunna bidraga till
att hjälpa dem att fullgöra sina uppgifter
i familjen och på arbetsplatsen.

III. Tjänster och anordningar för

barntillsyn

3. I syfte att fastställa omfattningen
och arten av de tjänster och
anordningar för barntillsyn som erfordras
för att hjälpa kvinnliga arbetstagare
att fullgöra sina plikter
gentemot familjen och i arbetet, böra
vederbörande myndigheter i samverkan
med berörda offentliga och
enskilda organisationer, särskilt ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

and workers’ organisations, and
within the scope of their resources
för collecting information, take
such measures as may be necessary
and appropriate—

(a) to collect and publish adequate
slatistics on the nnmber of mothers
engaged in or seeking employment
and on the number and age of their
children; and

(b) to ascertain, through systeinatie
surveys conducted more particularly
in local communities, the
needs and preferences for childcare
arrangements organised outside
the family.

4. The competent anthorities
should, in co-operation with the
public and private organisations
concerned, take appropriate steps to
ensure that child-care services and
facilities meet the needs and preferences
so revealed; to this end
they should, taking account of
national and local circumstances
and possibilities, in particular—

Ca) encourage and facilitate the
establishment, particularly in local
communities, of plans for the systern
atic development of child-care
services and facilities; and

(b) themselves organise as well
as encourage and facilitate the provision
of adequate and appropriate
child-care services and facilities, åt
reasonable charge or free in case
of need, developed along flexible
lines and meeting the needs of
children of different ages and of
their working parents.

5. With a view to safeguarding
the health and welfare of the
child—

Ca.) child-care services and facilities
of all types should comply with
standards laid down and supervised
by the competent authorities;

(b) such standards should prescribe
in particular the equipment

betsgivarnas och arbetstagarnas
sammanslutningar, och inom ramen
för sina resurser i fråga om insamlandet
av uppgifter, vidtaga sådana
åtgärder som må befinnas erforderliga
och lämpliga för att

a) insamla och publicera tillförlitliga
statistiska uppgifter rörande
antalet arbetande eller arbetssökande
mödrar samt deras barns antal
och ålder;

b) genom systematiska, särskilt
på lokal nivå bedrivna undersökningar
fastställa vilka behov och
önskemål som förefinnas när det
gäller anordningar för barntillsyn
utanför familjen.

4. Vederbörande myndigheter böra
i samverkan med berörda offentliga
och enskilda organisationer vidtaga
erforderliga åtgärder för att tillse
att tjänster och anordningar för
barntillsyn motsvara sålunda uttryckta
behov och önskemål; i detta
syfte böra de, med beaktande av
nationella och lokala förhållanden
och möjligheter, särskilt

a) uppmuntra och underlätta fastställande,
framför allt på lokal nivå,
av planer för en systematisk
utveckling av tjänster och anordningar
för barntillsyn; och

b) själva organisera samt stimulera
och underlätta tillhandahållandet
av tillräckliga och lämpliga
tjänster och anordningar för barntillsyn,
antingen till rimliga avgifter
eller vid behov kostnadsfritt, enligt
smidiga regler och i en omfattning,
som tillgodoser behovet hos
barn i olika åldrar samt hos deras
yrkesarbetande föräldrar.

5. I syfte att skydda barnets hälsa
och välfärd

a) böra tjänster och anordningar
för barntillsyn, av vad slag de vara
må, uppfylla av vederbörande myndigheter
fastställda och övervakade
normer;

b) böra sådana normer särskilt
reglera de krav i fråga om utrust -

.''59

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

and hygienic requirements of the
services and facilities provided and
the number and qualifications of
the staff; and

(c) the competent authorities
sliould provide or help to ensure
the provision of adequate training
åt various levels for the personnel
needed to staff child-care services
and facilities.

6. The competent authorities
should, with the co-operation and
participation of the public and private
organisations concerned, in
particular employers’ and workers’
organisations, help to ensure public
understanding and support for
efforts made to meet the special
needs of working parents in respect
of child-care services and facilities.

IV. Entry and Re-entry into
Employment

7. The competent authorities
should take all measures in accordance
with the Employment
Policy Convention, 1964, and the
Employment Policy Recommendation,
1964, to enable women with
family responsibilities to become or
to remain integrated in the labour
force as well as to re-enter the
labour force.

8. With a view to enabling women
with family responsibilities to become
integrated in the labour force
on a footing of equality, and with
a view to facilitating their entry
into employment or their re-entry
after a comparatively long period
of absence, the competent authorities
should, in co-operation with the
public and private organisations
concerned, in particular employers’
and workers’ organisations, take
all measures that may be necessary
in the national circumstances—

ning och hygien, som böra ställas
på sådana tjänster och anordningar,
ävensom i fråga om personalens
storlek och kvalifikationer;

c) böra vederbörande myndigheter
antingen själva tillhandahåjlla
eller vara behjälpliga med att trygga
tillhandahållandet av tillfredsställande
utbildning på olika stadier
för den personal som erfordras
för att sköta tjänster och anordningar
för barntillsyn.

6. Vederbörande myndigheter böra
i samverkan med samt under
deltagande av berörda offentliga och
enskilda organisationer, särskilt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas
sammanslutningar, bidraga till att
hos allmänheten skapa förståelse
och stöd för strävandena att tillgodose
yrkesarbetande föräldrars särskilda
behov med avseende på
tjänster och anordningar för barntillsyn.

IV. Inträde, och återinträde på
arbetsmarknaden

7. Vederbörande myndigheter böra
vidtaga alla i 1964 års konvention
och rekommendation angående
sysselsättningspolitik angivna åtgärder
för att göra det möjligt för
kvinnor med familjeplikter att bli
eller förbli införlivade med eller att
återinträda på arbetsmarknaden.

8. I syfte att göra det möjligt för
kvinnor med familjeplikter att bli
införlivade med arbetsmarknaden
på samma villkor som andra arbetstagare
eller i syfte att underlätta
deras inträde på arbetsmarknaden
eller deras återinträde efter en relativt
lång tids frånvaro, böra vederbörande
myndigheter i samverkan
med berörda offentliga och enskilda
organisationer, särskilt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas sammanslutningar,
vidtaga allä åtgärder som
under beaktande av i varje enskilt

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

(a) to ensure the provision for
girls of general education, vocational
guidance and vocational training
free from any form of discrimination
on the ground of sex;

(b) to encourage girls to obtain
a sound vocational preparation as
a basis for their future work lives;
and

9. (1) The competent authorities
should, in co-operation with the
public and private organisations
concerned and taking account of
national needs and possibilities,
provide or help to ensure the provision
of the services that may be
necessary to facilitate the entry into
employinent of women who have
not yet worked, or the re-entry into
employinent of women who have
been out of the employment märket
for a comparatively long time,
owing, in particular, to familj''
responsibilities.

(2) Such services should be
organised within the framework of
existing services for all workers or,
in default thereof, along lines
appropriate to national conditions ;
they should include adequate
counselling, information and placement
services and provide adequate
vocational training and retraining
facilities appropriate to the needs
of the women concerned and available
without distinction as regards
age.

(3) The services and facilities
should be kept under review in order
to ensure that they are properly
adapted to the special needs of

land rådande förhållanden må anses
erforderliga

a) för att tillse att unga flickor
komma i åtnjutande av allmän undervisning,
jrkesvägledning och yrkesutbildning
utan någon som helst
form av diskriminering grundad på
kön;

b) för att uppmuntra unga flickor
att skaffa sig en ingående yrkesförberedelse
såsom grundval för
deras framtida yrkesverksamma liv;

c) för att övertyga föräldrar och
lärare om behovet av att ge unga
flickor en grundlig yrkesförberedelse.

9. 1) Vederbörande myndigheter
böra, i samverkan med berörda offentliga
och privata organisationer
och under hänsynstagande till föreliggande
behov och möjligheter på
det nationella planet, antingen själv&
tillhandahålla eller vara behjälpliga
med att trygga tillhandahållandet
av de tjänster som kunna vara
erforderliga för alt underlätta inträdet
på arbetsmarknaden för kvinnor,
som huvudsakligen på grund
av familjeplikter ännu ej haft förvärvsarbete,
eller underlätta återinträdet
på arbetsmarknaden för kvinnor
som av samma skäl varit frånvarande
från arbetsmarknaden under
relativt lång tid.

2) Sådana tjänster böra utformas
inom ramen för redan existerande
tjänster för samtliga arbetstagare
eller, om sådana tjänster saknas,
enligt metoder lämpade för varje
enskilt land; de böra innefatta
tillfredsställande rådgivnings-, informations-
och arbetsförmedlingsverksamhet
samt tillhandahålla tillfredsställande
yrkesutbildnings- och
omskolningsmöjligheter, avpassade
efter vederbörandes behov och tillgängliga
utan åtskillnad med avseende
på ålder.

3) Sådana tjänster och anordningar
böra göras till föremål för
regelbunden översyn för att säkerställa
att de äro rätt anpassade till

Kungl. Maj:ts proposition nr t!) år 1 !)(>(>

these women workers and to the
changing needs and tendencies of
economic and technological developnient.

10. (1) In the case of women who,
on account of their family responsihilities
arising out of maternity,
do not find themselves in a position
to return to their employment immediately
following exhaustion of
the normal period of maternity leavc
established by law or practice,
appropriate measures should be
taken to the extent possible to allow
them a reasonable fnrther period of
leave of absence without relinquishing
their employment, all rights
resulting from their employment
being fully safeguarded.

(2) In case of termination of
employment following maternity,
the women concerned should be
considered for re-employment in
accordance with the provisions
applicable the Termination of Employment
Recoinmendation, 1963, to
workers whose employment has
been terminated owing to a reduction
of the work force.

V. Miscellaneous Provisions

11. (1) To the extent necessary
the public and private organisations
concerned, in particular employers’
and workers’ organisations, should
co-operate with the competent
authorities and collaborate with
each other to take other measures
and promote other action to assist
women workers to meet their employment
and family responsibilities
without detriment to their opportunities
for employment and promotion.

(2) In this connection attention
should be given, as local needs require
and possibilities permit, to
matters which have particular relevance
for women workers with
family responsibilities, such as the
organisation of public transport,

dessa kvinnliga arbetstagares speciella
behov och till den ekonomiska
och tekniska utvecklingens växlande
behov och tendenser.

10. 1) I fråga om kvinnor, som
genom sina familjeplikter till följd
av moderskap ej anse sig kunna
återinträda i arbete omedelbart efter
utgången av den normala ledighet
för moderskap som fastställts i
lagstiftning eller praxis, böra lämpliga
åtgärder vidtagas för att i den
utsträckning som är möjlig bevilja
dem en rimlig ytterligare ledighet
utan att de därigenom förlora sitt
arbete samtidigt som de till fullo bevara
alla från anställningen härrörande
rättigheter.

2) Om anställningsavtal upphör
till följd av moderskap, bör vederbörande
kvinna ifrågakomma för
återanställning i enlighet med de bestämmelser
i 1963 års rekommendation
angående uppsägning av anställningsavtal,
vilka äro tillämpliga
på arbetstagare, vilkas anställning
upphört på grund av minskning
av arbetsstyrkan.

V. Diverse bestämmelser

11. 1) I den mån så erfordras böra
vederbörande offentliga och enskilda
organisationer, särskilt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas
sammanslutningar, i samverkan med
vederbörande myndigheter och i
samarbete med varandra vidtaga
och främja andra åtgärder för att
bistå kvinnliga arbetstagare med att
fullgöra sina förpliktelser såväl i
yrket som gentemot sin familj utan
förfång för deras möjligheter till
anställning eller befordran.

2) I detta sammanhang bör, i
den utsträckning detta är möjligt
och lokala förhållanden så kräva,
uppmärksamhet ägnas åt frågor av
särskild betydelse för kvinnliga arbetstagare
med familjeplikter, t. ex.
organisationen av den offentliga

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

the harmonisation of working hours
and hours of schools and childcare
services or facilities, and the
provision åt low cost of the facilities
required to simplify and lighten
household tasks.

12. Particular ef forts should be
made to develop home-aid services
operating under public authority or
supervision and provning women
workers with family responsibilities,
in the event of family need, with
qualified assistance åt reasonable
charge.

transporttjänsten, samstämmighet
mellan arbetstid och skolschema
samt tjänster och anordningar för
barntillsyn ävensom tillhandahållande
till låga kostnader av sådana
anordningar som erfordras för att
förenkla och underlätta hushållsarbetet.

12. Särskilt bör man eftersträva
att utveckla en hemhjälpsverksamhet,
som bedrives och kontrolleras
av offentlig myndighet och som vid
fall av behov kan erbjuda kvinnliga
arbetstagare med familj eplikter kvalificerad
hjälp mot rimlig ersättning.

KlUHjl. Maj:ta proposition nr 1!) år 1966

Convention (No. 123) concerning the

Minimum Age for Admission to Employment
Underground in Mines

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
inet in its Forty-ninth Session on
2 June 1965, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
minimum age for admission to
employment underground in mines,
which is included in the fourth
item on the agenda of the session,
and

Noting that the Underground
Work (Women) Convention, 1935,
prohibits in principle the employment
of any female, whatever her
age, on underground work in any
mine, and

Noting that the Minimum Age
(Industry) Convention (Revised),
1937, which is applicable to mines,
provides that children under the age
of 15 years shall not be employed or
work in any public or private undertaking,
or in any branch thereof,
and

Noting that the Convention
further specifies that, in respect of
cmployments which by their nature
or the circumstances in which they
are carried on, are dangerous to
the life, health or morals of the
persons employed therein, national
laws shall either prescribe or empower
an appropriate authority to
prescribe a higher age or ages than
15 years for the admission thereto
of young persons or adolescents,
and

Bilaga 2

(Översättning)

Konvention (nr 123) angående minimiålder
för tillträde till arbete under
jord i gruvor

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 2 juni
1965 till sitt fyrtionionde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående minimiålder för tillträde
till arbete under jord i gruvor, vilken
fråga innefattas i den fjärde
punkten på sammanträdets dagordning,

som beaktar att konventionen angående
arbete under jord (kvinnor),
1935, i princip stadgar att ingen
kvinna, oavsett ålder, må användas
till arbete under jord i gruva,

som beaktar att den reviderade
konventionen angående minimiålder
(industri), 1937, vilken äger tillämpning
på gruvor, stadgar att barn under
15 år icke må användas eller
arbeta i industriella företag, offentliga
eller enskilda, eller i någon gren
av sådant företag,

som beaktar att konventionen vidare
föreskriver att beträffande arbete,
som på grund av sin natur eller
de förhållanden, varunder det
utövas, är farligt för därtill använda
personers liv, hälsa eller moral,
den nationella lagstiftningen skall
antingen fastställa eller giva därtill
lämplig myndighet befogenhet att
fastställa en eller flera åldersgränser,
högre än 15 år, för minderårigas
tillträde till dylikt arbete,

Kungl. Maj ds proposition nr 19 år 1966

Considering that, in view of the
nature of employment underground
in mines, international standards
establishing a liigher age than 15
years for admission to such employment
are desirable, and

Having determined that these
standards shall take the form of an
international Convention,

adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-five the following
Convention, which may be cited
as the Minimum Age (Underground
Work) Concention, 1965:

Article 1

1. For the purpose of this Convention,
the term “mine” means any
undertaking, whether public or private,
for the extraction of any substance
from under the surface of
the earth by means involving the
employment of persons underground.

2. The provisions of this Convention
concerning employment or
work underground in mines include
employment or work underground
in quarries.

Artide 2

1. Persons under a specified minimum
age shall not be employed
or work underground in mines.

2. Each Member which ratifies
this Convention shall specify the
minimum age in a declaration
appended to its ratification.

3. The minimum age shall in no
case be less than 16 years.

Artide 3

Each Member which has ratified
this Convention may subsequently
notify the Director-General of the
International Labour Office, by a

som med hänsyn till arten av det
arbete som utföres under jord i gruvor
finner det önskvärt att antaga
internationella normer, vilka fastställa
en högre ålder än 15 år för tillträde
till sådant arbete, och

som beslutat att dessa normer
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextiofem
följande konvention, som
må benämnas konvention angående
minimiålder (arbete under jord),
1965.

Artikel 1

1. I och för tillämpningen av denna
konvention skall med beteckningen
»gruva» förstås varje arbetsföretag,
offentligt eller enskilt, för utvinnande
av ämne, som förekommer
under jordytan, genom sysselsättande
av personer under jord.

2. Bestämmelserna i denna konvention
angående sysselsättning eller
arbete under jord i gruvor innefatta
sysselsättning eller arbete under
jord i stenbrott.

Artikel 2

1. Personer som ej uppnått eu
föreskriven minimiålder må icke
sysselsättas eller arbeta under jord
i gruvor.

2. Varje medlemsstat som ratificerar
denna konvention skall i en
till sin ratifikationshandling fogad
deklaration angiva nämnda minimiålder.

3. Minimiåldern må i intet fall
understiga 16 år.

Artikel 3

Varje medlemsstat som ratificerat
denna konvention må genom en
efterföljande deklaration underrätta
Internationella arbetsbyråns ge -

K it ngt. Maj:ts proposition nr It) år 1966

further declaration, that it specifies
a minimum age higher than that
specified åt the lime of ratification.

Article 4

1. All necessary measures, including
the provision of appropriate
penalties, shall be taken by the
competent authority to ensure the
effective enforcement of the provisions
of this Convention.

2. Each Member which ratifies
this Convention undertakes either to
maintain an appropriate inspection
service for the purpose of supervising
the application of the provisions
of the Convention or to satisfy itself
that appropriate inspection is carried
out.

3. National laws or regulations
shall define the persons responsible
for compliance with the provisions
of this Convention.

4. The employer shall keep, and
make available to inspectors, records
indicating, in respect of persons
who are employed or work underground
and who are less than two
years older than the specified minimum
age—■

(a) the date of birth, duly certified
wherever possible ; and

(b) the date åt which the person
was employed or worked underground
in the undertaking for the
first time.

5. The employer shall make
available to the workers’ representatives,
åt their request, lists of the
persons who are employed or work
underground and who are less than
two years older than the specified
minimum age ; such lists shall
contain the dates of birth of such
persons and the dates åt which they
were employed or worked underground
in the undertaking for the
first time.

neraldirektör om att medlemsstaten
fastställt eu högre minimiålder än
den vid tidpunkten för ratifikationen
bestämda.

Artikel >t

1. Alla erforderliga åtgärder, inbegripet
lämpliga straffrättsliga
sanktioner, skola av vederbörande
myndighet vidtagas för att säkerställa
en effektiv tillämpning av bestämmelserna
i denna konvention.

2. Varje medlemsstat som ratificerar
denna konvention förbinder sig
att vidtaga lämpliga inspektionsåtgärder
för att kontrollera tillämpningen
av konventionens bestämmelser
eller ock förvissa sig om att
vederbörlig tillsyn på annat sätt utövas.

3. Den nationella lagstiftningen
skall angiva vilka personer som äro
ansvariga för att bestämmelserna i
denna konvention efterlevas.

4. Arbetsgivaren skall föra och för
yrkesinspektör hålla tillgängliga register,
vilka skola, med avseende på
personer som sysselsättas eller arbeta
under jord och vilkas ålder
med mindre än två år överstiger den
fastställda minimiåldern, innehålla
uppgift om

a) födelsedag, om möjligt vederbörligen
styrkt,

b) den dag då vederbörande första
gången sysselsattes eller arbetade
under jord i företaget.

5. Arbetsgivaren skall på framställning
av arbetstagarnas representanter
för dem hålla tillgängliga förteckningar
över personer som sysselsättas
eller arbeta under jord och
vilkas ålder med mindre än två år
överstiger den fastställda minimiåldern;
sådana förteckningar skola innehålla
uppgifter om vederbörandes
födelsedag samt den dag då de
första gången sysselsattes eller arbetade
under jord i företaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

Artide 5

The determination of the minimum
age to be specified in pursuance
of Articles 2 and 3 of this
Convention shall be made after consultation
with the most representative
organisations of employers
and workers concerned.

Article 6

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 7

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of
the International Labour Organisation
whose ratifications have been
registered with the Director-General.

2. It shall corne into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any Member
twelve months after the date
on which its ratification has been
registered.

Artide 8

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Convention
first comes into force, by
an act communicated to the Director-General
of the International
Labour Office for registration. Such
denunciation shall not take effect
until one year after the date on
which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of ten years
mentioned in the preceding paragraph,
exercise the right of denun -

Artikel 5

Den minimiålder som skall bestämmas
i enlighet med artiklarna
2 och 3 av denna konvention skall
fastställas efter samråd med vederbörande
mest representativa arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer.

Artikel 6

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 7

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen,
vilkas ratifikationer registrerats av
generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 8

1. Medlem, som ratificerat denna
konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse
som delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder icke i
kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention och icke inom
ett år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel
stadgade uppsägningsrätten,

Kungl. Maj. ts proposition nr It) år 1966

ciation provided for in this Article,
will be bound for another period of
ten years and, thereafter, may
denounce this Convention åt the
expiration of each period of ten
years under the terms provided for
in this Article.

Article 9

1. The Director-General of the International
Labour Office shall
notify all Members of the International
Labour Organisation of the
registration of all ratifications and
denunciations conununicated to him
by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members
of the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the DirectorGeneral
shall draw the attention of
the Members of the Organisation to
the date upon which the Convention
will come into force.

Article 10

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General
of the United Nations for registration
in accordance with Article 102
of the Charter of the United Nations
full particulars of all ratifications
and acts of denunciation registered
by him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Article 11

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference
a report on the working of this
Convention and shall examine the
desirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Article 12

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Con -

skall vara bunden för eu ny period
av tio år och kan därefter, med iakttagande
av de i denna artikel föreskrivna
villkoren, uppsäga konventionen
vid utgången av varje följande
tioårsperiod.

Artikel 9

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och uppsägningar,
som delgivits honom av
organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits
honom, har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag,
då konventionen kommer att träda
i kraft.

Artikel 10

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta
Nationernas generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som av
honom registrerats i enlighet med
bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 11

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för
konventionens tillämpning och taga
under övervägande, huruvida anledning
föreligger att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.

Artikel 12

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande

Knngl. Maj.ts proposition nr 19 år 1966

vention in whole or in part, then,
unless the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate
denunciation of this Convention,
notwithstanding the provisions of
Artide 8 above, if and when the
new revising Convention shall have
come into force;

(b) as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention shall cease to
be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Article 13

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

revision, helt eller delvis, av denna
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya reviderade konventionen,
försåvitt denna trätt i kraft,
ipso jure medföra omedelbar uppsägning
av förevarande konvention,
utan hinder av vad i artikel 8 stadgas; b)

skall från den dag, då den nya
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som
ratificerat densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 13

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

Bilaga 3

(Översättning)

Recommendation (No. 124) conccrning
the Minimum Age för Admission to Employment
Underground in Mincs

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-ninth Session on
2 June 1965, and

Having adopted the Minimum Age
(Underground Work) Convention,
1965, and

Having decided upon the adoption
of certain further proposals with
regard to the minimum age for admission
to employment underground
in mines, which is included
in the fourth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
R ecommendation,

adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-five the following
Recommendation, which may be
cited as the Minimum Age (Underground
Work) Recommendation,
1965:

1. (1) For the purpose of this
Recommendation, the term “mine”
means any undertaking, whether
public or private, för the extraction
of any substance from under the
surface of the earth by means
involving the employment of persons
underground.

(2) The provisions of this Recommendation
concerning employment
or work underground in mines
include employment or work underground
in quarries.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1

Rekommendation (nr 124) angående minimiålder
för tillträde till arbete under
jord i gruvor

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 2 juni
1965 till sitt fyrtionionde sammanträde,

som antagit konventionen angående
minimiålder (arbete under
jord), 1965,

som beslutat antaga vissa ytterligare
förslag angående minimiålder
för tillträde till arbete under jord
i gruvor, vilken fråga innefattas i
den fjärde punkten på sammanträdets
dagordning,

och som beslutat att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextiofem
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
angående minimiålder (arbete under
jord), 1965.

1.1) I och för tillämpningen av
denna rekommendation skall med
beteckningen »gruva» förstås varje
arbetsföretag, offentligt eller enskilt,
för utvinnande av ämne, som förekommer
under jordytan, genom sysselsättande
av personer under jord.

2) Bestämmelserna i denna rekommendation
angående sysselsättning
eller arbete under jord i gruvor
innefatta sysselsättning eller arbete
under jord i stenbrott.

samt. Nr 19

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

2. Where the minimum age för
admission to employment or work
underground in mines is less than
16 years, measures should be taken
as speedily as possible to raise it
tu that level.

3. (1) The minimum age for admission
to employment or work
underground in mines should be
progressively raised, with a view to
attaining a minimum age of 18
years.

(2) Each Member should work
towards the objective set forth in
subparagraph (1) of this Paragraph
within the limits of its possibilities,
taking into account especially the
dangers inherent in employment
underground in mines, and also the
aevelopment of educational facilities,
including those for the vocational
preparation of future miners, the
minimum school-leaving age, the
minimum age for admission to
other industrial occupations and
other relevant factors.

4. Persons between the age specified
for the purpose of the Minimum
Age (Underground Work) Convention,
1965, and a higher age to be
laid down in each country and not
to be less than 18 years should be
employed or work underground in
mines only—

(a) for purposes of apprenticeship
or other systematic vocational training
provided under adequate supervision
by competent persons with
technical knowledge and practical
experience of the work ; and

(b) under conditions determined
by the competent authority relating
to the places of work and occupatrnns
permitted and the measures
of systematic medical and safety
supervision to be applied:

Provided that if a young person to
whom this Paragraph applies has
completed apprenticeship or other
systematic vocational training, he
may, under the conditions provided

2. Om minimiåldern för tillträde
till sysselsättning eller arbete under
jord i gruvor är lägre än 16 år, böra
åtgärder så snabbt som möjligt
vidtagas för att höja minimiåldern
till nämnda nivå.

3. 1) Minimiåldern för tillträde
till sysselsättning eller arbete under
jord i gruvor bör fortlöpande
höjas i syfte att uppnå en minimiålder
av 18 år.

2) Varje medlemsstat bör efter
måttet av sina möjligheter söka nå
detta mål med beaktande av dels de
speciella faror som äro förknippade
med arbete under jord i gruvor,
dels ock utvecklingen av undervisningsväsendet,
särskilt åtgärder för
att förbereda blivande gruvarbetare
för deras yrke, minimiåldern för
skolpliktens upphörande, minimiåldern
för tillträde till annat industriellt
arbete samt andra faktorer av
betydelse i sammanhanget.

4. Minderåriga som uppnått den i
och för tillämpningen av konventionen
angående minimiålder (arbete
under jord), 1965, fastställda åldern,
men ej den högre ålder, som varje
land har att bestämma och vilken
icke må understiga 18 år, böra ej
sysselsättas eller arbeta under jord
utom

a) såsom lärlingar eller deltagare
i annan systematisk yrkesutbildning
under tillfredsställande kontroll
av behöriga personer med teknisk
kunskap och praktisk erfarenhet
rörande arbetet; och

b) under förhållanden som fastställts
av vederbörande myndighet
med avseende på platsen för och arten
av tillåten sysselsättning samt
åtgärder för systematisk övervakning
av hälsa och säkerhet;

dock att minderårig, på vilken
detta moment äger tillämpning och
som genomgått lärlings- eller annan
systematisk yrkesutbildning, må, på
de villkor som föreskrivas i stycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

for in clause (b), be employed underground
for purposes other than
such Iraining.

5. (1) There should be special
provisions concerning the minimum
age for employment or work underground
in mines—

(a) on certain specified jobs
which are harmful to health;

(b) under certain specified conditions
which are harmful to health ;
and

(2) The competent authority in
each country should determine the
jobs and conditions in question and
should specify a sufficiently high
minimum age appropriate to each
which in no case should be less
than 18 years.

6. (1) Measures should be taken
to meet the problems of persons
who wish to work in mines but are
too young for employment or work
underground because the minimum
age for admission to such employment
or work is higher than the
minimum school-leaving age. These
measures should be related to or
integrated with measures to educate,
train and utilise all youth in the
country.

(2) The measures to be taken
in accordance with subparagraph
(1) of this Paragraph might include
one or more of the following:

(a) employment in surface work
with appropriate training;

(b) vocational training on the
surface designed to prepare the persons
concerned for their future
occupations ;

(d) raising the minimum schoolleaving
age.

b), sysselsättas under jord för andra
ändamål än utbildning.

5. 1) Särskilda bestämmelser böra
antagas rörande minimiåldern
för sysselsättning eller arbete under
jord i gruvor när det gäller

a) utförande av vissa bestämda
arbetsuppgifter som äro skadliga
för hälsan;

b) arbete under vissa bestämda
förhållanden, som äro skadliga för
hälsan;

c) utförande av vissa bestämda
arbetsuppgifter, vilka kunna utsätta
vederbörande sysselsatta eller
andra personer för fara.

2) Vederbörande myndighet i
varje land bör bestämma de arbetsuppgifter
och förhållanden varom
fråga är samt fastställa en för varje
särskilt fall lämplig minimiålder,
som i intet fall bör understiga 18 år.

6. 1) Åtgärder böra vidtagas för
att tillgodose minderåriga, som
önska arbeta i gruvor men äro för
unga för att sysselsättas eller arbeta
under jord, emedan minimiåldern
för tillträde till sådan sysselsättning
eller sådant arbete är högre
än den lägsta åldern för skolpliktens
upphörande. Dessa åtgärder böra
anknytas till eller inordnas i åtgärder
för undervisning, utbildning
och användning av landets ungdom
i dess helhet.

2) En eller flera av följande åtgärder
böra vidtagas i enlighet med
moment 1), nämligen

a) sysselsättning med arbete ovan
jord, innefattande lämplig utbildning; b)

yrkesutbildning ovan jord, avsedd
att förbereda vederbörande för
deras framtida yrke;

c) fortsatt utbildning och yrkesvägledning; d)

höjning av den lägsta åldern
för skolpliktens upphörande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

7. The competent authority in each
country shonild consult the most
representative organisations of employers
and workers concerned
before determining general policies
of implementation and before
adopting regulations in pursuance
of the terms of this Recommendation.

7. Vederbörande myndighet i varje
land bör inhämta yttrande från
de mest representativa arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationerna, innan
beslut fattas rörande en allmän
politik för tillämpning av denna
rekommendation och innan regler
avsedda för rekommendationens
efterlevnad antagas.

K ungt. Maj.ts proposition nr it) år 1966

Convention (No. 124) conceruing Mcdical
Examination of Young Persons för Fitness
for Employment Umlerground in Mines

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-ninth Session on
2 June 1965, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
medical examination of young persons
for fitness for employment
underground in mines, which is
included in the fourth item on the
agenda of the session, and

Noting that the Medical Examination
of Young Persons (Industry)
Convention, 1946, which is applicable
to mines, provides that children
and young persons under 18 years
of age shall not be admitted to
employment by an industrial undertaking
unless they have been
found fit for the work on which
they are to be employed by a
thorough medical examination, that
the continued employment of a
child or young person under 18
years of age shall be subject to the
repetition of a medical examination
åt intervals of not more than one
year, and that national laws or regulations
shall make provision concerning
additional re-examinations,
and

Noting that the Convention further
provides that in occupations which
involve high health risks medical
examination and re-examinations
för fitness for employment shall
be required until åt least the age

Bilaga 4
(Översättning)

Konvention (nr 124) angående läkarundersökning
av minderåriga för utrönande
av deras lämplighet för arbete under
jord i gruvor

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 2
juni 1965 till sitt fyrtionionde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående läkarundersökning av
minderåriga för utrönande av deras
lämplighet för arbete under jord i
gruvor, vilken fråga innefattas i den
fjärde punkten på sammanträdets
dagordning,

som beaktar att konventionen angående
läkarundersökning av minderåriga
(industri), 1946, vilken äger
tillämpning på gruvor, stadgar att
barn och minderåriga under 18 år
icke må anställas av industriella företag,
med mindre de vid ingående
läkarundersökning befunnits lämpliga
för det arbete, varmed de skola
sysselsättas, att sysselsättning av
barn eller minderåriga under 18 år
icke må fortgå annat än under förutsättning
av förnyad läkarbesiktning
minst en gång årligen samt att
den nationella lagstiftningen skall
meddela föreskrifter angående ytterligare
läkarbesiktningar,

som beaktar att konventionen vidare
stadgar, att i fråga om ur hälsosynpunkt
särskilt riskfyllt arbete
läkarundersökning och läkax-besiktning
för utrönande av lämplighet
för arbetsanställning skola krä -

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

of 21 years, and that national laws
or regulations shall either specify
or empower an appropriate authority
to specify the occupations or categories
of occupations to which this
requircmcnl applies, and

Considering that, in view of the
health risks inherent in employment
underground in mines, international
standards requiring medical examination
and periodic re-examination
for fitness for employment underground
in mines until the age of 21
years, and specifying the nature of
these examinations, are desirable,
and

Having determined that these
standards shall take the form of an
international Convention,

adopts this twenty-third day of June
of the year one thousand nine
hundred and sixty-five the following
Convention, which may be cited
as the Medical Examination of
Young Persons (Underground Work)
Convention, 1965:

Article 1

1. For the purpose of this Convention,
the term “mine” means any
undertaking, whether public or
private, for the extraction of any
substance from under the surface
of the earth by means involving the
employment of persons underground.

2. The provisions of this Convention
concerning employment or
work underground in mines include
employment or work underground
in quarries.

Article 2

1. A thorough medical examination,
and periodic re-examinations
åt intervals of not more than one
year, for fitness for employment
shall be required for the employment

vas åtminstone till dess vederbörande
uppnått 21 års ålder samt att
den nationella lagstiftningen skall
antingen fastställa eller giva därtill
lämplig myndighet befogenhet att
fastställa de sysselsättningar eller
de slag av sysselsättningar på vilka
detta krav skall uppställas,

som med hänsyn till de risker för
hälsan som äro förknippade med arbete
under jord i gruvor finner det
önskvärt att antaga internationella
normer, vilka uppställa krav på läkarundersökning
och periodisk läkarbesiktning
för utrönande av
lämplighet för sysselsättning under
jord i gruvor upp till 21 års ålder
samt fastställa arten av dessa undersökningar,
och

som beslutat att dessa normer skola
taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugotredje dagen
i juni månad år nittonhundrasextiofem
följande konvention, som
må benämnas konvention angående
läkarundersökning av minderåriga
(arbete under jord), 1965.

Artikel 1

1. I och för tillämpningen av
denna konvention skall med beteckningen
»gruva» förstås varje arbetsföretag,
offentligt eller enskilt, för
utvinnande av ämne, som förekommer
under jordytan, genom sysselsättande
av personer under jord.

2. Bestämmelserna i denna konvention
angående sysselsättning eller
arbete under jord i gruvor innefatta
sysselsättning eller arbete under
jord i stenbrott.

Artikel 2

1. En ingående läkarundersökning
ävensom periodiska läkarbesiktningar
minst en gång årligen för
utrönande av lämplighet för sysselsättning
skola uppställas som krav

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1906

or work underground in mines of
persons under 21 years of age.

2. Alternative arrangements for
medical supervision of young persons
aged between 18 and 21 years
shall be permitted where the competent
authority is satisfied on medical
advice that such arrangements are
cquivalent to or more effective than
those required under paragraph 1
of this Article and has consulted
and reached agreement with the
most representative organisations
of employers and workers concerned.

Article 3

1. The medical examinations
provided for in Article 2—

(a) shall be carried out under the
responsibility and supervision of a
qualified physician approved by the
competent authority; and

(b) shall be oertified in an appropriate
manner.

2. An X-ray film of the lungs shall
be required on the occasion of the
initial medical examination and,
when regarded as medically necessary,
on the occasion of subsequent
re-examinations.

3. The medical examinations
required by this Convention shall
not involve the young person, or
his parents or guardians, in any
expense.

Article 4

1. All necessary measures, includ.-iug the provision of appropriate
penalties, shall be taken by the
competent authority to ensure the
effective enforcement of the provisions
of this Convention.

för att personer under 21 år skola få
sysselsättas eller arbeta under jord
i gruva.

2. Andra åtgärder för medicinsk
kontroll av minderåriga mellan 18
och 21 år må medgivas, om vederbörande
myndighet dels efter inhämtande
av läkarutlåtande finner
att sådana åtgärder äro likvärdiga
med eller mera effektiva än de i
mom. 1 av denna artikel angivna,
dels ock inhämtat yttrande från de
mest representativa arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationerna
samt erhållit deras samtycke.

Artikel 3

1. I artikel 2 avsedda läkarundersökningar
skola

a) utföras på ansvar och under
överinseende av legitimerad, av vederbörande
myndighet godkänd läkare; b)

styrkas på lämpligt sätt.

2. Röntgenundersökning av lungorna
skall krävas vid den första läkarundersökningen
samt, när så anses
påkallat av medicinska skäl, vid
senare läkarbesiktningar.

3. I denna konvention angivna läkarundersökningar
må ej medföra
kostnader för den minderårige, hans
föräldrar eller förmyndare.

Artikel 4

2. Varje medlemsstat som ratificerar
denna konvention förbinder
sig att vidtaga lämpliga inspektionsåtgärder
för att kontrollera tillämpningen
av konventionens bestämmelser
eller ock förvissa sig om att vederbörlig
tillsyn på annat sätt utövas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

3. National laws or regulations
shall define the persons responsible
for compliance with the provisions
of this Convention.

4. The employer shall keep, and
make available to inspectors, records
containing, in respect of persons
under 21 years of age who are
employed or work underground—

(a) the date of birth, duly certified
wherever possible;

(b) an indication of the nature
of their occupation; and

5. The employer shall make
available to the workers’ representatives,
åt their request, the information
mentioned in paragraph 4
of this Article.

Article 5

The competent authority in each
country shall consult the most representative
organisations of employers
and workers concerned before
determining general policies of
implementation and before adopting
regulations in pursuance of the terms
of this Convention.

3. Den nationella lagstiftningen
skall angiva vilka personer som äro
ansvariga för att bestämmelserna i
denna konvention efterlevas.

4. Arbetsgivare skall föra och för
yrkesinspektör hålla tillgängliga register,
vilka skola med avseende på
personer under 21 år, som sysselsättas
eller arbeta under jord, innehålla
uppgift om

a) födelsedag, om möjligt vederbörligen
styrkt;

b) arbetets natur;

c) intyg, som styrker lämplighet
för arbetet men som ej innehåller
uppgifter av medicinsk karaktär.

5. Arbetsgivaren skall på framställning
av arbetstagarnas representanter
för dem hålla tillgängliga
i mom. 4 av denna artikel avsedda
uppgifter.

Artikel 5

Vederbörande myndighet i varje
land skall inhämta yttrande från de
mest representativa arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationerna innan
beslut fattas rörande en allmän politik
för tillämpning av denna konvention
och innan regler avsedda
för konventionens efterlevnad antagas.

Artiklarna 6—13

Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 6—13 av konventionen (nr
123) angående minimiålder för tillträde till arbete under jord i gruvor.

Knngl. Maj. ts proposition nr It) år W66

Recommendation (No. 125) concerning
Conditions of Employment of Young Persons
Undcrground in Mines

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-ninth Session on 2
june 1965, and

Noting the terms of existing international
labour Conventions and
Recommendations, applicable to
mines, which contain provisions on
the conditions of employment of
young persons, and

Considering that additional standards
are called for in certain
respects, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals regarding the
conditions of employment of young
persons underground in mines,
which is included in the fourth
item on the agenda of the session,
and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,

adopts this twenty-third day of June
of the year one thousand nine
hundred and sixty-five the following
Recommendation, which may be
cited as the Conditions of Employment
of Young Persons (Underground
Work) Recommendation,
1965.

I. Definition

1. (1) For the purpose of this
Recommendation, the term “mine”
rneans any undertaking, whether

Bilaga 5

(Översättning)

Rekommendation (nr 125) angående

arbetsvillkor för minderåriga under
jord i gruvor

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 2 juni
1965 till sitt fyrtionionde sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i
gällande, på gruvor tillämpliga internationella
arbetskonventioner och
-rekommendationer, vilka innehålla
bestämmelser om arbetsvillkor
för minderåriga,

som finner det påkallat att kompletterande
normer i vissa hänseenden
utarbetas,

som beslutat antaga vissa förslag
angående arbetsvillkor för minderåriga
under jord i gruvor, vilken fråga
innefattas i den fjärde punkten
på sammanträdets dagordning,

som beslutat att dessa normer
skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugotredje dagen
i juni månad år nittonhundrasextiofem
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
angående arbetsvillkor för
minderåriga (arbete under jord),
1965.

I. Definition

1. 1) I och för tillämpningen av
denna rekommendation skall med
beteckningen »gruva» förstås varje

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

public or private, for the extraction
oi'' any substance from under the
surface of the earth by means involving
the employment of persons underground.

(2) The provisions of this Recommendation
concerning employment
or work underground in mines
include employment or work underground
in quarries.

II. Methods of Implementation

2. Effect may be given to this Recommendation
through national
laws or regulations, collective agreements,
arbitration awards, or court
decisions or in such other manner
consistent with national practice as
may be appropriate under national
conditions.

III. Health, Safety and Welfare

3. Training programmes for young
persons employed or to be employed
underground in mines should include
practical and theoretical instruction
in the health and safety
hazards to which workers in mines
are exposed, in hygiene and first
aid, and in the precautions to be
taken to safeguard health and safety.
Such instruction should be provided
by persons who are qualified in
these fields.

4. The employer should be required
to inform a young person, both when
engaging him and when giving him
a specific job underground, of the
risks of accident and hazards to
health involved in the work, of protective
measures and equipment, of
regulations regarding safety, and of
first-aid methods. The directions
should be repeated åt appropriate
intervals.

5. (1) Officials in charge of safety,
safety delegates, safety and
health committees and all other in -

arbetsföretag, offentligt eller enskilt,
för utvinnande av ämne, som förekommer
under jordytan, genom sysselsättande
av personer under jord.

2) Bestämmelserna i denna rekommendation
angående sysselsättning
eller arbete under jord i gruvor
innefatta sysselsättning eller arbete
under jord i stenbrott.

II. Tillämpningsmetoder

2. Denna rekommendation må
bringas i tillämpning genom nationell
lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom
eller beslut av dömande
myndighet eller på annat sätt som
är förenligt med nationell praxis
och som må anses lämpligt med
beaktande av förhållandena i varje
enskilt land.

III. Sundhet, säkerhet och
välfärd

3. Utbildningsplaner för minderåriga,
som äro sysselsatta eller skola
sysselsättas under jord i gruvor
böra innefatta praktisk och teoretisk
undervisning rörande de hälsooch
säkerhetsrisker, för vilka gruvarbetare
utsättas, rörande hygien
och första hjälp samt försiktighetsmått
som böra vidtagas för att trygga
hälsa och säkerhet. Sådan undervisning
bör meddelas av personer,
som äro kvalificerade i dessa ämnen.

4. Det bör åligga arbetsgivaren
att både då han anställer den minderårige
och då han tilldelar denne
en speciell arbetsuppgift under jord,
upplysa honom om de olycksfallsoch
hälsorisker som äro förenade
med arbetet samt om skyddsåtgärder
och utrustning, säkerhetsregler
och metoder för första hjälp. Dessa
upplysningar böra med lämpliga
tidsintervaller bringas i erinran.

5. 1) Tjänstemän engagerade i
skyddsverksamhet, skyddsombud,
skyddskommittéer och alla andra

Kungl. Maj. ts proposition nr It) är 1966

ternal bodies concerned with safcty
and liealth, as well as the national
inspection service, should give particular
attention to measures
designed to safeguard the life and
liealth of young persons employed
or working underground in mines.

(2) Such measures should include
provision for the development
of a practical safety programme for
each mine including—

(a) action to ensure prevention
and correction of hazardous environmental
and physical conditions;

(b) appropriate means and facilities
för training, inspection and
accident investigation and prevention
;

(c) the initial supply and replacement
after normal wear and tear, åt
the employers’ expense, of such
protective clothing and equipment
as are necessary in view of the
nature of the work and the conditions
in which it is performed, the
young persons being required to
use the clothing and equipment
supplied; and

(d) any other measures för the
safety and liealth of young persons.

6. With a view to keeping young
persons employed or working underground
in mines in good health
and to promoting their normal
physical development, measures
should be taken which aim, in particular,
åt—

(a) encouraging recreational activities,
including sports ;

(b) ensuring that changing-rooms
and showers meeting approved hygiene
standards are made available,
changing-rooms and showers separate
from those for adults being,
where possible, reserved for persons
under 18 years of age; and

organ inom företaget som befatta
sig med säkerhet och sundhet ävensom
den nationella inspektionsmyndigheten
böra ägna speciell uppmärksamhet
åt vidtagande av åtgärder
avsedda att trygga under jord
i gruvor sysselsatta minderårigas
liv och hälsa.

2) Bland sådana åtgärder bör
ingå utarbetandet av ett praktiskt
säkerhetsprogram för varje gruva
innefattande

a) verksamhet i syfte att förebygga
samt vidtaga erforderliga rättelser
i fråga om risker som äro betingade
av arbetsmiljö och andra fysiska
förhållanden;

b) lämpliga medel och möjlighet
med avseende på utbildning, inspektion,
utredningar och förebyggande
av olycksfall;

c) nyanskaffning och ersättning
efter normalt slitage på arbetsgivarens
bekostnad av sådana skyddskläder
och -utrustning som äro erforderliga
med hänsyn till arbetets
natur och de förhållanden, varunder
det utföres; och skall det åligga de
minderåriga att begagna tillhandahållna
kläder och utrustning;

d) andra för minderårigas säkerhet
och sundhet erforderliga åtgärder.

6. I syfte att bibehålla under jord
i gruvor sysselsatta minderåriga vid
god hälsa och främja deras normala
fysiska utveckling böra åtgärder
särskilt vidtagas för att

a) uppmuntra rekreations- och
idrottsverksamhet,

b) tillse alt omklädningsrum och
duschar som fylla godkända hygieniska
krav ställas till deras förfogande,
varvid separata omklädningsrum
och duschar böra, om möjligt,
reserveras för minderåriga under 18
år;

c) tillse att, därest omständigheterna
så kräva, minderåriga få till
sitt förfogande sådana näringstill -

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1966

al food and such feeding facilities
as would enable them to secure a
diet suitable to their stage of development.

IV. Weekly Rest and Annual
Holidays with Pay

7. Persons under 18 years of age
employed or working underground
in mines should be entitled to an
uninterrupted weekly rest which
should not be less than 36 hours in
the course of each period of seven
days.

8. The weekly rest period should
be progressively extended, with a
view to attaining åt least 48 hours.

9. The weekly rest period should
include the day of the week established
as a day of rest by the traditions
or customs of the country or
district.

10. Persons under 18 years of age
employed or working underground
in mines should not be employed
on any work during the weekly rest
period.

11. (1) Persons under 18 years
of age employed or working underground
in mines should receive an
annual holiday with pay of not less
than 24 working days (corresponding
to four working weeks) for 12
months of service.

(2) Public and customary holidays
and interruptions of attendance
åt work due to sickness should not
be included in the annual holiday
with pay.

12. (1) The employer should be
required to keep, and make available
to inspectors, records indicating
in respect of persons under 18 years
of age employed or working underground— (a)

the date of birth, duly certified
wherever possible;

(b) the periods of weekly rest;
and

pay -

skott och sådana anordningar för
mathållning som göra det möjligt
för dem att erhålla en efter deras
utvecklingsstadium anpassad diet.

IV. Veckovila och årlig semester

7. Minderåriga under 18 år som
äro sysselsatta eller arbeta under
jord i gruvor böra under loppet av
varje period om sju dagar äga rätt
till minst 36 timmars sammanhängande
veckovila.

8. Veckovilan bör successivt förlängas,
varvid målet bör vara att
uppnå minst 48 timmars veckovila.

9. Veckovilan bör sammanfalla
med den veckodag, som enligt landets
eller ortens tradition eller sedvänja
fastställts såsom vilodag.

10. Minderåriga under 18 år som
äro sysselsatta eller arbeta under
jord i gruvor böra icke användas
till arbete under veckovilan.

11. 1) Minderåriga under 18 år
som äro sysselsatta eller arbeta under
jord i gruvor böra åtnjuta en årlig
betald semester omfattande minst
24 arbetsdagar (motsvarande fyra
arbetsveckor) för 12 månaders
tjänst.

2) Allmänna och sedvanliga
helgdagar samt frånvaro på grund
av sjukdom böra ej inräknas i semestern.

12. 1) Arbetsgivaren bör åläggas
att föra och för yrkesinspektör hålla
tillgängliga register, vilka böra,
med avseende på personer under 18
år, sysselsatta under jord, innehålla
uppgift om

a) födelsedag, om möjligt vederbörligen
styrkt;

b) perioderna för veckovila;

c) semesterperioderna.

Kungl. Maj. ts proposition nr It) år 1966

(2) The einployer should make
availablc to the workers’ representatives,
åt llieir request, the information
mentioned in subparagraph
(1) of this 1’aragraph.

V. Training

13. In line with the principles set
forth in the Vocational Training
Recommendation, 1962, the competent
authorities should take the
necessary measures to ensure that
young persons employed or to be
employed underground in mines—

(a) receive systematic vocational
training, through apprenticeship or
other forms of training appropriate
in the national circumstances, in
order to ensure adequate preparation
for the particular type of work in
which they are to be engaged;

(b) enjoy suitable opportunities
för further technical training
enabling them to develop their occupational
capacities without detriment
to their health and welfare, account
being taken of national circumstances;
and

(c) are provided with suitable
opportunities for further education
and training above ground with a
view to ensuring their future adaptation
to technological change in the
mining industry and to developing
their human capacities.

VI. Consultation

14. The competent authority in
each country should consult the
most representative organisations
of employers and workers concerned
before determining general policies
of implementation and before adopting
regulations in pursuance of the
terms of this Recommendation.

2) Arbetsgivaren bör på framställning
av arbetstagarnas representanter
för dem hålla tillgängliga i
första stycket av della moment avsedda
uppgifter.

V. Utbildning

13. I enlighet med de principer
som fastställts i rekommendationen
angående yrkesutbildning, 1962, böra
vederbörande myndigheter vidtaga
erforderliga åtgärder för att tillse
att minderåriga, som äro sysselsatta
eller komma att sysselsättas
under jord i gruvor

a) komma i åtnjutande av systematisk
yrkesutbildning genom lärlingskap
eller andra med hänsyn
till de nationella förhållandena
lämpliga former av utbildning, så
att de äro väl förberedda för det
speciella slag av arbete, åt vilket de
skola ägna sig;

b) få tillgång till fortsatt teknisk
utbildning, som sätter dem i stånd
att utveckla sina yrkesfärdigheter
utan förfång för sin hälsa och välfärd,
allt under beaktande av de nationella
förhållandena;

c) förses med lämpliga möjligheter
till fortsatt undervisning och utbildning
ovan jord i syfte att trygga
deras framtida anpassning till
tekniska förändringar inom gruvindustrin
och för att utveckla deras
mänskliga förmåga.

VI. Samråd

14. Vederbörande myndighet i
varje land bör inhämta yttrande
från de mest representativa arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationerna,
innan beslut fattas rörande
eu allmän politik för tillämpning
av denna rekommendation och innan
regler avsedda för rekommendationens
efterlevnad antagas.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1966

Bilaga 6

Resolutioner

I. Resolution angående betald tjänstledighet för studieändamål.

II. Resolution angående sysselsättningsförhållanden för hushållsanställda.

III. Resolution angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

IV. Resolution angående ILO:s verksamhet beträffande skilda industrigrenar.

V. Resolution angående utredning genom ILO:s försorg av nedrustningens
sociala och ekonomiska följder.

VI. Resolution angående fördömande av Portugals regering för förekomsten
av tvångsarbete inom territorier under dess administration.

VII. Resolution angående sysselsättning av minderåriga i arbete ovan jord
i gruvor och stenbrott.

VIII. Resolution angående periodisk översyn av rekommendationen angående
sysselsättning av kvinnor med familjeplikter.

IX. Resolution angående jordreform med särskilt beaktande av sysselsättningspolitiska
och sociala aspekter.

X. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om kooperationens roll för den ekonomiska
och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna.

XI. Resolution angående antagande av budget för 48:e budgetåret (1966)
samt fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

XII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till
Internationella arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1966.

XIII. Resolution angående utseende av ledamöter i styrelsen för ILO:s
tjänstepensionskassa och tjänstepensionskommitté (Förenta Nationernas
gemensamma tjänstepensionskassa).

XIV. Resolution angående ändringar i reglementet för ILO:s tjänstepensionskassa.

XV. Resolution angående pensionskassan för ledamöterna av fasta mellanfolkliga
domstolen.

XVI. Resolution angående förordnande av ledamöter i Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 650715