Kungl. Maj.ts proposition nr 123 dr 1966
1
Nr 123
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ändringar i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen, m. m.;
given Stockholms slott den 29 april 1966.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars utlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställs om bemyndigande för Kungl. Maj :t att godkänna
ändringar i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) avseende rätt för medlemsländerna i
EFTA att vägra områdesbehandling i tullhänseende för varor som åtnjutit
tullrestitution i det medlemsland där varorna senast bearbetats. Denna rätt
föreslås att gälla även gentemot Finland.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 123
2
Knngl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
29 april 1966.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,
Hermansson, Hoi.mqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om godkännande
av ändringar i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA), m. m., och anför.
Inledning
Frågan om Sveriges anslutning till konventionen angående upprättandet
av EFTA förelädes riksdagen genom proposition till 1960 års riksdag (prop.
1960: 25). Sedan riksdagen bifallit propositionen (UU 2; rskr 140) godkände
Kungl. Maj:t den 1 april 1960 konventionen. Denna ratificerades därefter
av samtliga signatärstater den 3 maj 1960, då den trädde i kraft (SFS 1960:
198). I samband med riksdagens godkännande av nämnda proposition erhöll
Kungl. Maj :t bl. a. bemyndigande att godkänna sådana ändringar i konventionen,
vilka icke krävde författningsändring av beskaffenhet att påkalla
riksdagens medverkan.
En överenskommelse om Finlands association till frihandelssammanslutningen
undertecknades i Helsingfors den 27 mars 1961. Sedan Finland och
EFTA-konventionens signatärstater -— för Sveriges del med stöd av riksdagens
beslut (prop. 1961: 149, UU 6; rskr 256) — ratificerat överenskommelsen
(FINEFTA), trädde densamma i kraft den 26 juni 1961 (SFS 1961:
410).
I EFTA-konventionens artikel 7 behandlas frågan om tullrestitution. Enligt
artikeln skall fr. o. m. den 1 januari 1970 anspråk på områdesbehandling
icke kunna göras för vara som är tillverkad av importerat material, för
vilket tull återbetalts eller befrielse från tull medgivits i medlemsstat där
varan undergått de produktionsprocesser som utgör grunden för anspråk
på områdesbehandling. Vara som eljest uppfyller kraven för områdesbe
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1966
handling förlorar sålunda denna förmån om tullrestitution medgivits i produktionslandet.
Liknande bestämmelser gäller även i fråga om varor av de
slag som anges i bilagorna D och E. Bilaga D omfattar sadana jordbruksvaror
som inte berörs av konventionens regler om tullavveckling. Bilaga E
avser på motsvarande sätt olika fiskeprodukter. I paragraf 16 i tillämpningsoch
tolkningsreglerna till konventionen (motsvarar paragraf 22 i Record of
Understandings) har särskilda bestämmelser intagits bl. a. rörande fett och
oljor av fisk och havsdäggdjur (Brysselnomenklatur nr 15.04).
Vilka regler, som skulle tillämpas under övergångstiden, skulle bestämmas
av EFTA:s råd. År 1961 beslöt rådet att tullrestitution utan att påverka
områdesbehandlingen skulle kunna medges till den dag då den
allmänna tullsänkningen nått 50-procentsnivån, dock i alla händelser åtminstone
till den 1 januari 1964. Kungl. Maj :t godkände detta beslut den
17 november 1961.
Vid EFTA:s ministermöte i Lissabon i maj 1963 beslöts att undersöka
konselkvenserna av ett beslut att vägra områdesbehandling i tullhänseende
för varor, som åtnjuter tullrestitution i något EFTA-land. Vidare beslöts att
de regler som skall gälla i fråga om tullrestitution efter den 1 januari 1967
dvs. sedan tullavvecklingen helt genomförts, skulle fastställas före utgången
av år 1965. Slutligen förklarade alla delegationer sig beredda att godta det
beslut i restitutionsfrågan som svarade mot majoritetens önskemål.
EFTA-rådets utredningar
EFTA-rådet uppdrog åt två permanenta kommittéer — tullkommittén
och handelsexpertkommittén — att utreda frågan om områdesbehandling
trots tullrestitution. I slutet av år 1964 lade kommittéerna fram sina rapporter
i frågan.
Tullkommittén hade särskilt till uppgift att utreda vilka ändringar av
EFTA-konventionen och av import- och exportkontrollen som skulle bli
nödvändiga därest beslut fattades om att avskaffa den dubbla förmånen av
tullrestitution och områdesbehandling i handeln mellan EFTA-länderna.
Kommittén anser att om rätten till områdesbehandling trots tullrestitution,
allmänt betecknad som tullrestitutionsrätten, avskaffas måste artikel 7 i
konventionen ändras eftersom den är utformad som ett medgivande och icke
som en skyldighet för medlemsländerna alt vägra EFTA-behandling för varor
som åtnjutit visst slag av tullrestitution. En sådan ändring är också motiverad
av det förhållandet att artikel 7 hänvisar till restitution som åtnjutits
i alla medlemsstater där sådana produktionsprocesser utförts.
I fråga om ursprungsbevis inom EFTA åligger det den siste producenten
att visa att varan tillverkats på sådant sätt att åberopat ursprungskriterium
lf Rihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 123
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1966
uppfylls. I fråga om restitution skall däremot enligt kommittén fastställas
att tullrestitution icke åtnjutits eller kommer att åtnjutas i varans sista
produktionsland. Problemet försvåras av att restitution för viss vara stundom
kan åtnjutas av mer än ett företag.
Den efterkontroll som tullmyndigheter i exportlandet kan anmodas vidta
försvåras därigenom att myndigheterna måste grunda undersökningen på
en deklaration av visst företag att restitution icke åtnjutits eller kommer
att åtnjutas i exportlandet. Eftersom deklarationen är anbringad på en faktura
eller en särskild blankett, i båda fallen utan direkt anknytning till något
tulldokument i exportlandet, måste myndigheterna i exportlandet i första
hand basera sin kontroll på uppgifter som framgår av de förstnämnda dokumenten.
Det förhållandet att de flesta EFTA-länderna praktiskt taget
helt underlåter exportkontroll av varor för vilka restitution inte begärs anser
kommittén öppna möjligheter för exportörer att lämna falska deklarationer.
Kommittén pekar också på frågan hur importlandets myndigheter skall
förfara i fråga om dels efterdebitering av tull, dels krav om rättsliga åtgärder
mot deklaranten i det fall då exportlandets myndigheter inte kan
lämna absolut bindande besked att restitution inte åtnjutits.
Tullkommittén framhåller slutligen att krav på nya deklarationer och
regler för områdesbehandling skulle öka riskerna för missförstånd och möjligheterna
till misstag. Antalet formaliteter i handelsutbytet mellan EFTAländerna
skulle också tillta. Dessa nackdelar för importörer, exportörer och
myndigheter är en oundviklig konsekvens av att avskaffa restitutionsmöjligheterna
i sådana fall då områdesbehandling åtnjuts.
Handelsexpertkommittén framhåller att rätten till tullrestitution gynnar
exportindustrin i förhållande till hemmamarknadsindustrin som tillverkar
material, som ingår i exportvaran. Om restitutionsrätten bibehålls kommer
varje exportör att kunna exportera på basis av tullfritt material från tredje
land, under det att industrierna i importlandet får konkurrera på basis av
tullbelagt sådant material. Man får därför på längre sikt räkna med ett
tryck från hemmamarknadsindustrin att sänka tullen på råvaror och halvfabrikat
till noll — dvs. till den nivå som konkurrerande EFTA-industrier
arbetar med. Om däremot restitutionsrätten avskaffas kan också krav uppkomma
om sänkta tullar men då från exportörernas sida och till en nivå
motsvarande huvudkonkurrenternas tullnivå för material.
Den praktiska betydelsen av ett beslut att avskaffa eller behålla restitutionsrätten
anser kommittén svår att ange. För hela EFTA-området uppskattar
kommittén att tullrestitutionen under år 1962 uppgidk till ca 75
milj. kr. varav för Sverige ca 22 milj. kr. Som jämförelse anges att det totala
tullbortfallet i EFTA beräknas uppgå till ca 1 500 milj. kronor. I förhållande
till exportens storlek till övriga EFTA-länder ger Österrike relativt sett
den högsta restitutionen, nämligen 1,9 %. För Portugal uppgår restitutio
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 123 ur 1966
nen till 1,6 %, för Storbritannien till 0,1 % och för de skandinaviska länderna
och Schweiz till 0,4—0,8 %. Det låga procenttalet för Storbritannien
förklaras av att i Storbritannien restitution för industrivaror endast ges i
speciella fall. Tullrestitutionen är av stor betydelse framhåller kommittén
bl. a. för textil- och konfektionsvaror i alla länder utom Storbritannien
samt för radio- och TV-apparater i Danmark, iSorge och Sverige.
Enligt kommittén finns i ett frihandelsomrade alltid tendenser till snedvridning
av handeln. Det är möjligt att farhågorna därför överdrevs när
EFTA-konventionen utarbetades. Hur förhållandet blir när tullavtrappningen
är helt genomförd är emellertid ännu osäkert. Att bibehålla tullrestitutionsrätten
anses öka riskerna för snedvridning. Restitution till förmån
för exportindustrin motsvaras nämligen i princip av ett negativt tullskydd
för den del av produktionen som går till hemmamarknaden. Kommittén har
i sammanhanget pekat på den extra risk för snedvridning som ligger i att
EFTA-länderna har låga tullar jämfört med Europeiska Ekonomiska Gemenskapen
(EEC), Amerikas förenta stater och Japan på sådana områden
där överproduktion förekommer periodiskt, t. ex. beträffande vissa kemikalier,
syntetfibrer, järn och stål. Om restitutionsrätten bibehålls blir det därför
enligt kommittén nödvändigt se över EFT A-konventionens ursprungsregler.
Om rätten till tullrestitution avskaffas torde detta komma att leda till att
exportindustrierna flyttar över sina inköp till EFTA-länder för att få tillgång
till tullfritt material. Eftersom företagen troligen vill undvika alltför
stor spridning av inköpen kommer detta att gälla även material till annan
produktion än den som exporteras till EFTA-land. Den reella handelspolitiska
effekten kan därför bli större än vad som direkt föranleds av restitutionsbeloppet.
Beträffande de administrativa svårigheter som påtalats av tullkommittén
framhåller handelsexpertkommittén att det är ogörligt konstruera ett system
som innebär full säkerhet och att tullkommittén övervärderat dessa
svårigheter.
Yttranden över EFTA-rådets utredningar
Innan tull- och handelsexpertkommittéernas rapporter behandlades i
EFTA-rådet, inhämtades yttrande från kommerskollegium, statskontoret,
generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, jordbruksnämnden,
handelskamrarnas nämnd, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges allmänna
exportförening och Sveriges grossistförbund. Därjämte hade Kemikontoret,
Konfektionsindustriföreningen, Mekanförbundet och Iextilrådet yttrat sig.
Kommerskollegium framhåller att utgångspunkten vid bedömningen om
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 123 år 1966
tullrestitutionsrätten skall bibehållas i EFTA måste vara att EFTA vid utgången
av år 1966 kommer att vara en praktiskt taget tullfri marknad. Skälet
till att EFTA konstruerades som ett frihandelsområde var att medlemsländerna
därigenom fick bibehålla sin tullautonomi. Det enda teoretisktekonomiska
argumentet för att tullrestitution skulle tillåtas i ett frihandelsområde
är att denna rätt utgör en del av medlemsländernas tullautonomi.
I och med att varje land har rätt att sänka sin tull på en viss vara till
noll skulle en sådan rätt föreligga även om nedsättningen skedde partiellt,
dvs. för sådana produkter som används till exportvaror. Enligt kollegium
finns det emellertid ingen anledning varför ett EFTA-land skulle acceptera
både att avveckla sitt tullskydd och att godta att övriga medlemsländers
export till landet främjas genom tullrestitution i hemlandet. Tullautonomin
inom EFTA är inte obegränsad.
Om restitutionsrätten avskaffas i och med att tullarna slopas i EFTA kan
företag, som producerar färdigvaror, komma att flytta över sina inköp av
råvaror och halvfabrikat till EFTA-länderna. Restitutionsbeloppen, som totalt
inom EFTA utgör 75 mkr och för Sveriges del drygt 20 mkr, ger endast
uttryck för tullbördans storlek och är därför i sammanhanget av mindre värde
för att bedöma omfattningen av sådana överflyttningar. Den ekonomiska
effekten räknad i varumängd kan enligt kollegium väntas bli mångfaldigt
större.
Enligt kommerskollegium är det av särskild vikt att ursprungsreglerna ej
skärps. Eftersom vissa länder vid utformningen av dessa regler utgått från
att restitutionsrätten skall upphöra kan krav från deras sida på en skärpning
av ursprungsreglerna väntas om restitutionsrätten bibehålls.
Avskaffas restitutionsrätten samtidigt som den sista 20-procentiga tullsänkningen
genomförs kommer enligt kommerskollegium någon prisstegring
i en varas slutpris inte att märkas annat än i rena undantagsfallet.
Beträffande de administrativa frågorna anser kommerskollegium att exportören,
om restitutionsrätten avskaffas, i normalfallet endast får obetydligt
ökade svårigheter. Det är även svårt att se att några särskilda svårigheter
uppstår för importörerna. Nya regler om tullrestitution bör kunna utformas
så att en smidig tillämpning möjliggörs. Sålunda måste bl. a. exportörernas
bevisskyldighet närmare definieras liksom de bevis som skall godtas
av tullmyndigheterna.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner kommerskollegium det
oriktigt att av den orsaken att det skulle kunna uppkomma administrativa
svårigheter — upprätthålla ett system som både är principiellt felaktigt och
medför negativa konsekvenser för EFTA-samarbetet.
Det till kommerskollegium knutna handelspolitiska rådet har lämnat
yttrandet utan erinran med undantag av ledamoten Kördel.
Kommerskollegiums inställning delas i princip av Sveriges industriförbund,
Svensk industriförening, Sveriges Mekanförbund, Textilrådet och
Kemikontoret.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 dr 1966
Konfektionsindustri öreningen framhåller att därest ett bibehållande av
restitutionsrätten och ett upprätthållande och ytterligare liberalisering av de
nuvarande ursprungsreglerna icke kan förenas, är föreningen beredd att
offra restitutionsrätten, men detta sker i så fall under uttryckligt förbehåll
för att ursprungsreglerna och möjligheterna till deras ytterligare liberalisering
icke trädes för när.
Generaltullstgrelsen framhåller att tullrestitutionens värdemässiga omfattning
i förhållande till det avskaffade tullskyddet i EFTA-länderna i ett
större sammanhang synes vara av relativt begränsad betydelse. Därför bör
särskilt avseende tillmätas den omständigheten att det vid bibehållen restitutionsrätt
ofta blir mindre fördelaktigt att producera för hemmamarknaden
än för export inom EFTA. Frånsett att detta rent allmänt framstår som
onaturligt, kan därigenom skapas tendenser till en produktionsstruktur inom
EFTA som medför onödigt höga kostnader för transporter inom området.
Generaltullstyrelsen anser att tullkommitténs rapport utgör ett starkt vittnesbörd
om att restitutionsfrågan ur administrativ synpunkt är av ytterst
invecklad natur. Härtill bidrar förutom frågans multilaterala karaktär den
omständigheten att de olika medlemsstaterna inbördes tillämpar restitutionsregler,
som avviker från varandra.
För Sveriges del kommer därest tullrestitution förbjuds i EFTA dock en
del förfaranden som allmänt benämns restitution, t. ex. handelsrestitution,
övervägande delen av varvsindustrirestitutionen och den särskilda restitutionen,
att fortfarande tillåtas. Detta förhållande som självfallet måste verka
förvirrande kommer sannolikt att ge anledning till många felaktigheter.
Även med den komplettering som tullkomittén föreslagit i denna fråga
kvarstår de administrativa olägenheterna. Detta anses icke heller kunna
läggas tillrätta genom ändring av konventionstexten.
Beträffande de administrativa svårigheter, som uppkommer om tullrestitutionsrätten
avskaffas, framhåller generaltullstyrelsen att det kan sättas
ifråga om medlemsländerna är beredda att välvilligt behandla varor för vilka
ett klart besked inte kunnat lämnas om att restitution inte åtnjutits.
Detta torde inte bli fallet utan exportörerna löper risker på grund av eventuella,
ännu helt okända brister i fråga om myndigheternas möjlighet till uttömmande
kontroll. I Sverige kan endast ett system med icke certifierade
deklarationer komma i fråga. Enligt generaltullstyrelsen bör närmare undersökas
vilka åtgärder som erfordras för att tullverket skall kunna tillfredsställande
fullgöra sina åligganden med avseende på efterkontrollen av
restitutionsdeklarationerna. Inom tullverket torde enligt generaltullstyrelsen
erforderliga grundförutsättningar föreligga för att tillgodose de krav på efterhandskontroll
som kan komma att riktas mot verket. Handläggningen av
dessa ärenden blir dock mycket betungande. Om gjorda beräkningar håller
skulle eu avveckling av restitutionsförfarandet emellertid inte behöva medföra
några för varuförseln störande arrangemang.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
Generaltullstyrelsen sammanfattar sitt yttrande på följande sätt.
Syftet med stadgandet i artikel 7 torde vara att förhindra uppkomsten
av s. k. snedvridning eller andra störningar i handeln inom EFTA. Såsom
inledningsvis berörts, kan restitutionsrättens bibehållande medföra risk för
viss snedvridning av handeln. Emellertid föreligger en sådan risk även om
rätten avskaffas beroende på att tullarna inom frihandelsområdet icke ha
harmoniserats. Det torde ligga i sakens natur, att beräkningar av de handelspolitiska
återverkningarna med nödvändighet måste ligga på det teoretiska
planet. Hur utfallet i verkligheten blir, kan icke med någon större
grad av noggrannhet förutsägas. Styrelsen vill emellertid i sammanhanget
framhålla, att en mer betydande inverkan på handeln än vad avskaffandet
av restitutionsrätten innebär kan uppkomma i de skilda länderna genom
åtgärder av ekonomisk-politisk art eller genom kostnadsutvecklingen. Vad
gäller den med restitutionsrättens bibehållande förknippade risken för
snedvridningar i handeln, torde den under alla förhållanden knappast kunna
bliva särskilt framträdande. Den inom EFTA sammanlagt uppburna restitutionen
representerar nämligen värdemässigt sett en alltför ringa del av totalexporten
medlemsstaterna emellan.
Däremot kan bestämt förutsägas, att till följd av en restitutionsaweckling
allvarliga olägenheter av administrativ art måste uppstå för såväl de
olika medlemsstaternas tullmyndigheter som för näringslivet. I ett skede
då en snäv hushållning med personella och materiella resurser eftersträvas
för att uppnå en optimal produktionsinsats synes en dylik utveckling beklaglig.
Styrelsen bedömer dessa olägenheter så allvarliga, att styrelsen för
sin del anser sig böra bestämt avråda från att restitutionsrätten inom EFTA
avskaffas.
I princip delas generaltullstyrelsens uppfattning av handelskamrarnas
nämnd, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges grossistförbund.
Statens jordbruksnämnd framhåller i sitt yttrande att restitutionsfrågan
är av begränsad betydelse för det varuområde nämnden har att bevaka.
Emellertid aktualiserar ett beslut att upphäva restitutionsrätten ett undantag
för sådana varor som ingår i bilagorna D och E till EFTA-konventionen.
I många fall föreligger en väsentlig skillnad mellan de inhemska prisnivåerna
för jordbruksråvaror i olika EFTA-länder vilket kan skapa särskilda
konkurrensproblem. I länder med en hög hemmaprisnivå kan svårigheterna
för industrin framträda inte enbart när det gäller att möta konkurrensen
från färdigprodukter som importeras från länder med lägre prisnivåer utan
också vid konkurrens med dessa på exportmarknaden. De problem som uppkommer
för Sveriges del har för en del varor lösts genom att vederbörande
industri får tillgång till sina viktigare råvaror till världsmarknadspris. Starka
skäl föreligger således för att frågan om restitutionsmöjligheten för material
i bilagorna D och E tills vidare hålles öppen.
Jordbruksnämnden erinrar också om de inom EFTA pågående diskussionerna
om prisutjämning på jordbruksråvaror. Nämnden anser det vara
direkt olämpligt att i restitutionsfrågan träffa avgöranden som föregriper
ett ställningstagande på prisutjämningsområdet.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
Sveriges allmänna exportförening anser, mot bakgrund av de kontakter
föreningen haft med enskilda branscher och företag, det inte vara möjligt
att avväga de skilda intressen som finns i restitutionsfrågan. I dagens läge
råder osäkerhet om inriktningen av det framtida EFTA-samarbetet liksom
om EFTA-ländernas förhållanden till tredje land. Det anses därför inte nu
lämpligt att fatta beslut i restitutionsfrågan. Föreningen framhåller vidare
att ett bibehållande av restitutionsrätten skulle bidraga till att öka varuutbytet
av mer förädlade produkter i EFTA. De rent praktiska konsekvenser
som kan följa av ett avskaffande av restitutionsrätten anses väsentliga.
Tullkommitténs utredning visar att risk föreligger för eu besvärande komplicering
av EFTA:s formalitetsko mplex. Denna komplicering torde till
övervägande del drabba EFTA-ländernas tulladministration men även direkt
träffa exportföretagen. I många fall är redan nu problemen med ursprungsbevisning
betungande för exportföretagen och en ytterligare belastning
i formalitetshänseende kan därför få karaktären av ett exporthinder.
Föreningen är mot denna bakgrund närmast benägen tillstyrka att tullrestitutionsrätten
bibehålls. Skulle emellertid denna rätt avskaffas fäster
föreningen stor vikt vid att tillfredsställande garantier skapas för att de
praktiska återverkningarna av beslutet inte kommer att utgöra ett sådant
hinder för handeln att det motverkar de fördelar som restitutionsrättens
avskaffande totalt sett väntas medföra.
EFTA-rådets behandling av restitutionsfrågan
Efter långvariga diskussioner inom EFTA:s råd togs restitutionsfrågan
upp vid ministermötet i Köpenhamn den 28 och den 29 oktober 1965. Från
svensk sida framhölls att den för närvarande gällande dubbla förmånen
av att samtidigt få områdesbehandling och tullrestitution borde upphöra
när tullarna tagits bort för handeln mellan EFTA-länderna. Från denna
regel borde dock tas undan de varor, som finns uppförda på konventionens
bilagor D och E, och sådana fetter som avses i paragraf 16 i tillämpningsoch
tolkningsreglerna till konventionen. För att förhindra osäkerhet rörande
den framtida ordningen borde näringslivet få åtminstone tolv månaders
förvarning om de regler som skall gälla inom EFTA efter övergångstidens
slut.
Vid minister mötet fattades följande principbeslut, som för Sveriges del
biträddes med förbehåll för riksdagens godkännande.
Fr. o. in. den 31 december 1966 äger medlemsstat vägra att för områdesbchandling
i tullhänseende godta vara som åtnjutit tullrestitution i samband
med export från medlemsland där varan bearbetats. I praktiken skall tullrestitution
dock icke tillåtas i handeln mellan medlemsländerna. Undantag
från denna regel må endast göras i särskilt exceptionella fall samt i fråga
om resgods, emballage för transport eller lagring av varor och material för
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
tillverkning av sådant emballage samt försändelser av mindre värde (högst
400 kronor).
För vissa finska, norska och portugisiska varor, som är underkastade
långsammare tullavveckling än övriga EFTA-varor skall rätten till tullrestitution
upphöra då tullavvecklingen för dessa varor helt genomförts.
I fråga om de jordbruks- och fiskevaror, som är förtecknade i bilagorna
D och E till konventionen, samt de varor, som avses i paragraf 16 i tilllämpnings-
och tolkningsreglerna till konventionen och som använts vid
tillverkning av exportvaror, beslöts att uppskjuta frågan om undantag från
förbudet att lämna tullrestitution i avvaktan på resultatet av vissa utredningar.
Dessa skall behandla de problem som uppstår för vissa länder på
grund av prisolikheter för jordbruksråvaror vilka ingår som material i
varor för vilka tullarna avvecklas i enlighet med EFTA-konventionen.
Ministermötet uppdrog slutligen åt EFTA:s tullkommitté att före den 30
juni 1966 lägga fram förslag till nya reviderade ursprungsblanketter. Kommittén
skall också överväga om andra åtgärder är nödvändiga för att restitutionsbeslutet
skall kunna tillämpas fr. o. m. den 31 december 1966 på ett
tillfredsställande sätt utan att onödiga formaliteter uppstår för EFTAhandeln.
Ministermötets principbeslut har den 22 april 1966 formaliserats av EFTArådet.
De ändringar av EFTA-konventionen som föranleds därav torde få
fogas som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Förhandlingarna om undantag för vissa jordbruks- och fiskevaror som
ingår i exportvaror har gett till resultat att — utan att detta påverkar möjligheten
till områdesbehandling — tullrestitution får medges för kondenserad
mjölk, mjöl, vissa vegetabiliska fetter, socker och glukos. Sverige medgavs
dessutom rätt att till och med den 30 juni 1967 medge tullrestitution
för vissa fetter och oljor av fisk och havsdäggdjur (Brysselnomenklaturnummer
15.04) som ingår i exportvaror. Samtidigt beslöts att undantagslistan
skall överses.
Genom särskilt beslut den 22 april 1966 av det för medlemsstaterna i
EFTA och Finland gemensamma rådet har förbudet att ge områdesbehandling
i samband med tullrestitution utsträckts att gälla även handeln mellan
EFTA-länderna och Finland.
Departementschefen
Frågan om rätt till områdesbehandling i ett frihandelsområde av varor
för vilka tullrestitution åtnjutits behandlades redan vid de s. k. Paris-förhandlingarna
år 1957 om att upprätta ett frihandelsområde, som skulle omfatta
alla OEEC-länder. Ehuru förhandlingarna aldrig slutfördes var ut
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
gångsläget att tullrestitution inte skulle vara tillåten inom området. När
sedermera EFTA bildades intog alla medlemsstaterna den ståndpunkten
att tullrestitution inte fick förekomma sedan tullarna helt avvecklats i handeln
mellan medlemsstaterna. Därefter har vid olika tillfällen inom EFTA
diskuterats förslag om att den s. k. dubbla förmånen av tullrestitution och
områdesbehandling skulle upphöra långt tidigare. Bl. a. har behandlats ett
svenskt förslag om att gradvis avskaffa restitutionen i takt med tullavvecklingen.
Sveriges anslutning till EFTA skedde bl. a. för att bidra till att upprätta
en betydande tullfri europeisk marknad och minska handelshindren för
svenska exportprodukter. För denna tullfria marknad valdes frihandelsområdets
konstruktion och inte en lösning med en tullunion. Detta berodde
på att länderna inom ett frihandelsområde i princip har tullautonomi och
att denna frihet till egen tullpolitik under vissa omständigheter kan vara
en fördel. Inom EFTA finns såväl länder med låga tullar, såsom Sverige
och Danmark, som länder med höga tullar, exempelvis Storbritannien och
Österrike. Med den inskränkning som föranleds av bestämmelserna i EFTAkonventionens
artikel 5 i fråga om snedvridning av handeln har varje
EFTA-land rätt att föra sin egen tullpolitik gentemot utomstående länder.
Tullrestitutionen berör i Sverige praktiskt taget alla exportvaror. Hur
mycket av den i Sverige utbetalade tullrestitutionen som avser export till
övriga EFTA-länder kan inte direkt utläsas ur handelsstatistiken. En uppskattning
ger emellertid vid handen att restitutionsbeloppen under senare
år för denna del av Sveriges export årligen uppgått till ca 25 milj. kr. Restitutionen
varierar givetvis för olika varor och varugrupper. Som exempel
kan nämnas följande beräkningar av de genomsnittliga restitutionsbeloppen
i procent av exportvärdena: kemiska produkter, exklusive plast, 2,0 %,
gummi, läder och plast 0,7 %, papper och pappersmassa, exklusive restitution
av jordbruksavgifter, 0,02 %, textilvaror, exklusive konfektionsvaror,
1,8 %, järn- och stålvaror 0,2 %, maskiner och transportmedel 0,7 %, varav
för bilar 2,8 %.
Remissinstanserna har särskilt berört frågan om de administrativa svårigheter
som skulle kunna uppkomma därest det nuvarande systemet att
samtidigt tillåta tullrestitution och områdesbehandling upphörde. Naturligtvis
kommer ett förbud mot områdesbehandling av varor för vilka restitution
åtnjutits att medföra ändrade rutiner och föreskrifter samt i någon mån
även ökat arbete för såväl tullmyndigheter som importörer och exportörer.
Merarbetet torde dock i regel bli obetydligt.
Mot bakgrund av det anförda fann jag att Sverige vid förhandlingarna
vid ministermötet i Köpenhamn borde verka för att ett beslut fattades — för
Sveriges del med förbehåll för riksdagens godkännande — om att fr. o. in.
den 31 december 1906 områdesbehandling i tullbänscende enligt EFTA
-
12
Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1966
konventionen i regel inte skall medges vid införsel av varor för vilka tullrestitution
åtnjutits.
Vid ministermötet stöddes den svenska inställningen av de övriga nordiska
länderna och Storbritannien. Eftersom alla medlemsländer vid ministermötet
i Lissabon år 1963 förklarat sig beredda att godta majoritetens
uppfattning kom beslutet att följa den svenska inställningen. Beslutet omfattar
inte fiskala tullar. Det omfattar ej heller resgods, varusändningar
av mindre värde eller ytteremballage. Vidare gäller beslutet inte sådan vara
för vilken Finland, Norge och Portugal tidigare erhållit undantag från tullavvecklingsbestämmelserna.
Frågan huruvida jordbruksvaror och fisk enligt bilagorna D och E till
EFTA-konventionen samt fett och oljor av fisk och havsdäggdjur skall undantas
från tillämpningen av de nya bestämmelserna har varit föremål för
vidare förhandlingar. Dessa förhandlingar har lett till att undantag medgetts
från den allmänna regeln om att inte tillåta EFTA-behandling för sådana
varor för vilka tullrestitution åtnjutits. Undantaget avser kondenserad
mjölk, mjöl, vissa vegetabiliska fetter, socker och glukos. Beträffande
vissa animaliska fetter och oljor (hänförliga till Brysselnomenklaturnummer
15.04) gavs Sverige rätt att fram till den 1 juli 1967 lämna tullrestitution
utan att detta påverkar områdesbehandlingen. De problem som kan
uppstå i detta sammanhang när rätten till restitution upphör torde få ägnas
uppmärksamhet vid övervägandena rörande ett nytt system för reglering
av priserna på jordbruksprodukter.
Enligt särskilt beslut av FINEFTA-rådet skall tullrestitutionsbeslutet
gälla även i förhållande till Finland.
Genomförandet av tullrestitutionsbeslutet innebär för Sveriges del att de
författningar som reglerar tullbehandlingen av EFTA-varor och annan
därmed sammanhängande lagstiftning bör ändras i vissa avseenden. Särskild
proposition i ämnet kommer senare att anmälas av chefen för finansdepartementet.
Lagen den 27 april 1962 (nr 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration
m. in. torde vidare böra kompletteras på sådant sätt
att den blir tillämplig även i fall, då oriktig restitutionsdeklaration avgetts
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Denna fråga bör emellertid övervägas
närmare och bör underställas riksdagen vid ett senare tillfälle.
Vad slutligen beträffar de nya ursprungsblanketter och föreskrifter i anslutning
till ändringarna i EFTA-konventionen som kommer att utarbetas
kan bestämmelser härom meddelas av Kungl. Maj :t.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
föreslår riksdagen
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
godkänna de ändringar i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen samt
i överenskommelsen om Finlands association till frihandelssammanslutningen
som jag nu angett.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rolf Orrsten
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
Bilaga
Föreslagen lydelse av artikel T i och bilaga B till EFTA-konventionen
Artide 7
Drawback
1. Subject to the provisions of this
Artide and of Annex B, each Member
State may, on and after 31st December
1966, refuse to accept as eligible
for Area tariff treatment goods
in relation to which drawback is
claimed or made use of in connection
with their exportation from the
Member State in the territory of
which the goods have undergone the
last process of production.
2. Provisions necessary for the administration
and effective application
of this Article are contained in
Annex B.
3. The Council may decide to
amend the provisions of this Article
or of Annex B, and may decide that
further or different provisions relating
to drawback shall be applied
either generally or to certain goods
or in certain circumstances.
4. In applying this Article each
Member State shall accord the same
treatment to imports from the territories
of all Member States.
5. För the purposes of this Article
and of Annex B:
(a) “drawback” means any arrangement,
including temporary
duty-free admission, for the refund
or remission of all or part of the
duties applicable to imported materials,
provided that the arrangement,
expressly or in effect, allows such
refund or remission if goods are exported
but not if they are retained
for home use;
(b) “remission” includes exemp -
Artikel 7
Tullrestitution
1. I enlighet med bestämmelserna
i denna artikel och i bilaga B må
varje medlemsstat från och med
den 31 december 1966 vägra att för
områdesbehandling i tullhänseende
godtaga varor för vilka tullrestitution
begäres eller utnyttjas i samband
med utförseln från den medlemsstat
inom vars område varorna
ha undergått den sista produktionsprocessen.
2. Erforderliga bestämmelser för
den praktiska tillämpningen av denna
artikel återfinnas i bilaga B.
3. Rådet må besluta att ändra bestämmelserna
i denna artikel och i
bilaga B och må besluta att ytterligare
eller andra bestämmelser i fråga
om tullrestitution skola tillämpas
antingen generellt eller för vissa varor
eller under vissa omständigheter.
4. Vid tillämpningen av denna artikel
skall varje medlemsstat medgiva
samma behandling av import
från alla medlemsstaters områden.
5. Vid tillämpningen av denna artikel
och av bilaga B skall
a) med »tullrestitution» förstås
varje anordning, inbegripet temporär
tullfrihet, för återbetalning eller
efterskänkande, helt eller delvis, av
tullar å importerat material under
förutsättning att anordningen, vare
sig föreskrift därom lämnats eller
ej, medger sådan återbetalning eller
sådant efterskänkande om varor exporteras
men icke om de användas
för inhemsk förbrukning;
b) i »efterskänkande» inbegripas
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
tion from duties för materials
brought into free ports, free zones or
other places which have similar
customs privileges; and
(c) “duties” ineans customs duties
and any other charges with
equivalent effect imposed on imported
materials, except the nonprotective
element in such duties or
charges.
tullbefrielse för material, som införes
till frihamnar, frizoner eller andra
platser med liknande tullförmåner;
och
c) med »tullar» förstås tullar och
andra avgifter med motsvarande verkan
som uttagas för importerat material
med undantag av icke protektionistiska
element i sådana tullar
eller avgifter.
ANNEX B
BILAGA B
Rules relating to the eligibility of
goods for Area tariff treatment
For the purpose of determining
the eligibility for Area tariff treatment
of goods under Artides 4 and
7, the following Rules shall apply.
Rule 1. Interpretative Provisions
Regler rörande varors områdesbehandling
i tullhänseende
Vid bestämmandet av huruvida
varor skola anses berättigade till områdesbehandling
i tullhänseende enligt
artiklarna 4 och 7 gälla följande
regler.
Regel 1. Förklarande bestämmelser
6. “Produced” and “a process of
production” include the application
of any operation or process, with the
exception of any operation or process
which consists only of one or
more of the following:
6. Begreppen »producerats» och
»produktionsprocess» inbegripa varje
slags förfarande eller process
med undantag av sådant förfarande
eller sådan process, som endast består
i
Rule 1. Treatment of packing
1. Where for the purposes of assessing
customs duties a Member
State treats goods separately from
their packing, it may also, in respect
of its imports from the territory of
another Member Staite, determine
separately the eligibility för Area
tariff treatment of such packing.
2. Where paragraph 1 of this Rule
is not applied, packing shall be considered
as forming a whole with the
goods and
(a) no part of any packing required
for their transport or storage
shall be considered as having been
imported from ouMde the Area,
when determining the origin of the
goods as a whole; and
Regel 7. Behandling av emballage
1. I fall då en medlemsstat tulltaxerar
en vara och dess emballage
var för sig må den, i fråga om import
från annan medlemsstats område,
bestämma särskilt huruvida
sådant emballage skall anses berättigat
till områdesbehandling i tullhänseende.
2. I fall då moment 1 i denna regel
icke tillämpas skola emballaget och
varan anses utgöra en enhet, och
a) skall vid bestämmandet av ursprung
i sådana fall emballage som
erfordras för transport eller lagring
icke till någon del anses ha importerats
till området utifrån; samt
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
(b) drawback relating to imported
packing required for the transport
or storage of the goods, or to imported
materials for the production
of sucli packing, shall not affect the
eligibility of the goods for Area
tariff treatment.
3. For the purpose of paragraph
2 of this Rule, packing with which
goods are ordinarily sold by retail
shall not be regarded as packing required
for the transport or storage
of goods.
Rule 8. Documentary Evidence
1. A claim that goods shall be accepted
as eligible for Area tariff
treatment shall be supported by
appropriate documentary evidence
as to origin, consignment and drawback.
The evidence shall consist of
either
(a) a declaration completed by
the last producer of the goods
within the Area, together with a
supplementary declaration completed
by the exporter in cases where
the producer is not himself or by
his agent the exporter of the goods;
or
b) skall tullrestitution, som avser
importerat emballage, vilket erfordras
för transport eller lagring av varan,
eller importerat material för
framställning av sådant emballage,
icke inverka på varans områdesbehandling
i tullhänseende.
3. Vid tillämpningen av moment
2 i denna regel skall emballage, med
vilket vara vanligen försälj es i detaljhandeln,
icke anses utgöra sådant
emballage som erfordras för varas
transport eller lagring.
Regel 8. Dokumentation
1. En begäran att varor skola anses
berättigade till områdesbehandling
i tullhänseende skall styrkas
med dokumentation angående ursprung,
försändning och tullrestitution.
Dokumentationen skall bestå
av antingen
a) en deklaration avgiven av den
siste producenten av varorna inom
området jämte en kompletterande
deklaration av exportören i de fall
då varken producenten själv eller
hans agent är exportör av varorna;
eller
2. The exporter may choose either
of the forms of evidence referred to
in paragraph 1 of this Rule. Nevertheless,
the authorities of the country
of exportation may require for certain
categories of goods that evidence
of origin shall be furnished in
the form indicated in sub-paragraph
(b) of that paragraph. A Member
State may require that declarations
given in its territory as to drawback
shall be certified by its authorities
and shall give prior notification to
the other Member States of its intention
to prescribe such certification
not less than 30 days before such
requirement comes into operation.
Where a Member State has so prescribed,
other Member States may
refuse to accept declarations which
2. Exportören må välja endera av
de i moment 1 i denna regel angivna
bevisformerna. Exportlandets
myndigheter må likväl för vissa varuslag
kräva ursprungsdokumentation
enligt punkten b) i moment 1.
Medlemsstat må föreskriva att inom
dess område utfärdade deklarationer
angående tullrestitution skola
bestyrkas av myndighet och skall
underrätta övriga medlemsstater om
sin avsikt att utfärda sådana föreskrifter
minst 30 dagar före de träda
i kraft. I fall då medlemsstat utfärdat
sådana föreskrifter, må andra
medlemsstater vägra att godtaga deklarationer,
vilka icke bestyrkts i enlighet
med den exporterande medlemsstatens
föreskrifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
17
have not been certified in accordance
with the prescription of the exporting
Member State.
6. The Council may decide that
further or different provisions concerning
evidence as to origin, consignment
or drawback shall apply
to particular categories of goods or
classes of transactions.
Rule 9. Verification
1. The importing Member State
may as necessary require further
evidence to support any declaration
or certificate furnished under Rule 8.
6. Rådet må besluta, att för vissa
varugrupper eller slag av transaktioner
ytterligare eller andra bestämmelser
skola gälla beträffande dokumentation
angående ursprung, försändning
eller tullrestitution.
Regel 9. Kontroll
1. Den importerande medlemsstaten
må, om så visar sig erforderligt,
kräva ytterligare bevisning till styrkande
av deklaration eller certifikat,
som lämnats i enlighet med regel 8.
Rule 11. National provisions relating
to drawback
1. Each Member State undertakes
to make such provisions as may be
necessary to enable its appropriate
authorities
Either
(a) (i) to issue official certificates
that drawback has not been claimed
or made use of, in respect of exports
from their territory, being the country
of last production, of goods
claimed to be eligible for Area tariff
treatment, and
(ii) to ensure that drawback is
not subsequently granted or made
use of, in respect of such goods, and
(iii) to comply with a request by
another Member State for the verification
of such certificates;
or
(b) (i) to comply with a request
by another Member State för the
verification of declarations issued
witbin their territory that drawback
kas not been claimed or made use
of, in respect of certain goods, and
(ii) to ensure that drawback is not
subsequently granted or made use
Regel 11. Nationella bestämmelser
angående tullrestitution
1. Varje medlemsstat åtager sig
att utfärda sådana bestämmelser
som må befinnas nödvändiga för att
möjliggöra för vederbörande myndigheter
att
antingen
a) i) utfärda officiella certifikat
att tullrestitution icke begärts eller
utnyttjats i samband med export
från medlemsstatens område av vara,
som där undergått den sista produktionsprocessen
och som uppgives
vara berättigad till områdesbehandling
i tullhänseende, och
ii) säkerställa att tullrestitution
icke beviljas eller utnyttjas i efterhand
i fråga om sådan vara, och
iii) efterkomma begäran från annan
medlemsstat om kontroll av sådana
certifikat;
eller
b) i) i fråga om deklarationer, utfärdade
inom medlemsstatens område,
efterkomma begäran från annan
medlemsstat om kontroll av att tullrestitution
icke begärts eller utnyttjats
med avseende på viss vara, och
ii) säkerställa att tullrestitution
icke beviljas eller utnyttjas i efter
-
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
of, in respect of goods in relation
to which any such declaration has
been verified.
2. Each Member State shall notify
to the Council the provision which
it has accordingly made, and, åt the
request of any other Member State,
shall supply information about its
application of this Rule.
Rule 12. Exceptions relating to
drawback
Notwithstanding any provision of
Articles 7 and 21, or of any other
Rule of this Annex:
1. Drawback claimed or made use
of in connection with exportation
from a Member State of goods of the
following categories shall not affect
their eligibility for Area tariff treatment
on their importation into another
Member State. Those categories
are:
(a) goods, whether in accompanied
or unaccompanied baggage,
brought in by travellers for their
personal use and not för sale (this
includes border traffic);
(b) goods not referred to in subparagraph
(a) above, which on their
importation into a State listed belowr,
are of an f.o.b. export value in the
country of exportation not exceeding
the equivalent of the following value
shown below opposite that Member
State, that is to say:
On importation into:
Austria |
Ö.S. |
2 000 |
Denmark |
D.Kr. |
500 |
Norway |
N.Kr. |
500 |
Portugal |
Esc. |
2 500 |
Sweden |
Sw.Kr. |
400 |
Switzerland |
S.Fr. |
350 |
United Kingdom |
£ |
25 |
2. Drawback claimed or made use
of in connection with the exportation
hand beträffande vara för vilken sådan
deklaration har kontrollerats.
2. Varje medlemsstat skall meddela
rådet de bestämmelser som den
i enlighet med dessa regler utfärdat
och skall på begäran av annan medlemsstat
lämna upplysningar rörande
sin tillämpning av denna regel.
Regel 12. Undantag i fråga om tullrestitution
Utan
hinder av bestämmelserna i
artiklarna 7 och 21 eller i någon
annan regel i denna bilaga gälla följande
föreskrifter:
1. Tullrestitution som begärts eller
utnyttjats i samband med export
från medlemsstats område av varor
av följande slag skall icke inverka
på områdesbehandlingen i tullhänseende
vid import till annan medlemsstat,
nämligen i vad avser
a) varor, som för personligt bruk
och icke i handelssyfte införas av
resande (även i gränstrafik) i dennes
bagage antingen detta åtföljer
den resande eller för sändes särskilt;
b) varor, som icke avses i punkten
a) ovan, och som vid import till någon
nedan angiven stat ha ett exportvärde
fob i exportlandet som
icke överstiger motvärdet av det belopp
som angivits för ifrågavarande
medlemsstat1, nämligen
vid import till:
Österrike |
ÖS |
2 000 |
Danmark |
DKr |
500 |
Norge |
NKr |
500 |
Portugal |
Esc. |
2 500 |
Sverige |
kr. |
400 |
Schweiz |
SFrs |
350 |
Storbritannien |
£ |
25 |
2. Tullrestitution, som i samband
med export av varor begärts eller
1 Genom särskilt beslut har exportvärdet fob vid import till Finland fastställts till 250 finska
mark.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1966
of goods, in respect of such materials
of Area or igin which on importation
into a Member State on and
after 31st December 1966 are liable
to duty åt an EFTA rate and which
have been used in the production
in that Member State of the exported
goods, shall not affect their eligibility
for Area tariff treatment on their
importation into another Member
State.
3. The provisions of Artide 7 and,
where their context requires, of
Annex B, shall apply in relation
to drawback in respect of goods
made with the nse of materials of
the kinds mentioned in Annex D or
in Annex E. However, drawback
claimed or made use of in respect of
any of the materials referred to
below used in the production of
goods shall not affect the eligibility
of those goods for Area tariff treatment.
The materials referred to are:
utnyttjats för material med oinrådesursprung
vilket vid import till
en medlemsstat fr. o. m. den 31 december
1966 är belagt med EFTAtnll
och vilket i denna medlemsstat
har använts vid produktionen av de
exporterade varorna, skall icke inverka
på varornas områdesbehandling
i tullhänseende vid import till
annan medlemsstat.
3. Bestämmelserna i artikel 7 och
i tillämpliga delar i bilaga B skola
i fråga om tullrestitution gälla för
varor tillverkade med användande
av material av de slag som omnämnas
i bilaga D eller bilaga E. Tullrestitution
som begärts eller utnyttjats
för nedan nämnt material vilket
använts vid produktion av varor
skall emellertid icke inverka på dessa
varors områdesbehandling i tullhänseende.
Ifrågavarande material
är:
Brussels |
Description of materials |
Brysselno-menkla-tur nr |
Varuslag |
ex 04.02 |
Milk (other than butter-milk, whey, kephir, yog-hourt and similar fer-mented milk) preserved, |
ur 04.02 |
Mjölk (annan än kärn-mjölk, vassle, filmjölk, ke-fir, yoghurt och annan lik-nande fermenterad mjölk) |
ex 11.01 |
Cereal flours (other than |
ur 11.01 |
Mjöl av spannmål (annat |
ex 15.07 |
Fixed vegetable oils, fluid |
ur 15.07 |
Vegetabiliska fetter och |
17.01 |
Beet sugar and cane sugar, |
17.01 |
Bet- och rörsocker i fast |
ex 17.02 |
Glucose |
ur 17.02 |
Druvsocker |
ex 17.05 |
Flavoured or coloured |
ur 17.05 |
Druvsocker, försatt med |
MARCUS BOKTR. STHIM 1*66 460320