Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1 år 1966

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av i statsverkspropositionen upptagna kreditmarknadsfrågor
avseende bostadsproduktionen jämte
i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 (bil. 13, punkt V: 1) har vissa kreditmarknadsfrågor
avseende bostadsproduktionen tagits upp till behandling. Föredragande departementschefen
har därvid anfört, att det får anses vara en angelägen uppgift
att så långt det är praktiskt möjligt sörja för att krediter ställs till förfogande
i sådan omfattning att de bostadsbyggnadsplaner statsmakterna
fattar beslut om kan förverkligas samt att det är av stor betydelse, inte
minst från kostnadssynpunkt, att bostadsproduktionen kan bedrivas i enlighet
med de planer för igångsättningen som de för bostadsförsörjningen
ansvariga kommunala organen gör upp. I propositionen erinras om att det
till följd av knapphet på krediter förelåg betydande svårigheter under år
1965 att i detta avseende åstadkomma fullgod anpassning av kreditgivningen
till produktionsplaneringen och att det vid ett par tillfällen visat sig erforderligt
för riksbanken att vidta extraordinära åtgärder för att i möjlig
mån trygga det av de kommunala organen planerade bostadsbyggandets
försörjning med kreditiv. Det kan enligt departementschefens mening inte
uteslutas att liknande svårigheter kan göra sig gällande i framtiden, och
han finner det angeläget att statsmakterna förfogar över möjligheter att
aktivt påverka kreditgivningen, så att kreditknappheten inte leder till onödiga
störningar och desorganisation i byggandet. Departementschefen finner
det knappast möjligt att generellt ta ställning till i vilka former dylika
ingripanden från samhällets sida bör äga rum men framhåller som önskvärt
att de penningvårdande organen, efter samråd med bostadsmyndigheterna
och med beaktande av de krav det samhällsekonomiska läget ställer
på penningpolitiken, i varje särskild situation kan medverka till att kreditivförsörj
ningen för det av statsmakterna avsedda bostadsbyggandet tryggas.

I anslutning till ett i propositionen framlagt förslag avseende förhandsbesked
om statliga bostadslån för byggen, som skall genomföras med industriella
produktionsmetoder, anmäler departementschefen sin avsikt att i
samråd med de penningvårdande organen närmare överväga frågan huruvida
och i vilken form en effektiv kreditivplanering kan åstadkommas för
sådana byggnadsföretag.

Departementschefen tar vidare upp spörsmålet om bostadsbyggandets säBihang
till riksdagens protokoll 1966. 6 sand. 2 avd. Nr 1

2 Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr l år

songmässiga fördelning och erinrar om att statsmakterna undei en följd a\
år har sökt påverka igångsättningstiderna för bostadsproduktionen i avsikt
att främja största möjliga jämnhet i sysselsättningen. Tidigare års erfarenheter
pekar enligt departementschefens mening i stort sett entydigt på att
igångsättningen av nya byggen bör ha sin tyngdpunkt förlagd till årets
andra och tredje kvartal. I propositionen anförs att en i huvudsak tillfredsställande
säsongmässig fördelning av igångsättningstiderna uppnåddes under
år 1964 medan däremot säsongfördelningen under år 1965 blev avsevärt
mindre gynnsam. En försening av igångsättningen under år 1965 uppkom,
vilken enligt departementschefen till väsentlig del torde ha berott på
svårigheter att uppbringa kreditiv för nya byggen. Departementschefen
framhåller i sammanhanget bl. a. att önskemålet om en förbättrad säsongfördelning
av byggandet så långt möjligt bör beaktas i samband med eventuella
åtgärder för att underlätta bostadsproduktionens försörjning med
bvggnadskrediter.

I motionerna 1:427 och 11:520, vilka innehåller förslag om planering
för större igångsättning av bostadsbyggen än som föreslås i propositionen,
uttalas bl. a. att riksbankens åtgärder bör inriktas på att möjliggöra det av
statsmakterna fastlagda bostadsbyggnadsprogrammets totala omfattning
men däremot inte syfta till en detaljreglering av krediter olika byggnadsföretag
emellan.

I motionerna I: 417 och II: 509 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar att krediter och övriga förutsättningar
ställes till förfogande så att den i motionerna angivna målsättningen för
igångsättningen kan uppfyllas. Motionärerna, som också föreslår ett större
bostadsbyggande än enligt propositionen, anför bland annat att den bristande
planeringen av kapitalförsörjningen för bostadsbyggandet och den
säsongmässigt otillfredsställande igångsättningen under fjolåret synes komma
att menligt påverka förutsättningarna för en välanpassad igångsättning
under år 1966. Särskild uppmärksamhet måste enligt motionärerna ägnas
dessa spörsmål, om byggnadsresurserna skall kunna utnyttjas fullt och
byggnadskostnaderna hållas under kontroll.

I motionerna I: 279 och II: 348 anförs bl. a. att, då varje form av styrning
på bostadsbyggandets område är ägnad att minska konkurrensen,
det är angeläget att styrningen görs så allmän som möjligt och därför begränsas
till att avse bostadsbyggandets totala omfattning och dess geografiska
fördelning. En upprepning av de direktiv angående kanalisering av
nya byggnadskreditiv till vissa företag genom riksbankens förmedling, som
vid två tillfällen gavs under föregående år, får enligt motionärernas mening
under inga förhållanden förekomma.

Utskottet. Riksdagen antar varje år en bostadsbyggnadsplan avseende
igångsättningen av bostadsbyggen. Planen grundas på en avvägning mellan

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1 år 1966 3

olika investeringsbehov inom ramen för de totala disponibla resurserna inom
samhällsekonomien. Denna avvägning innefattar bedömningar av de anspråk
som ett fullföljande av olika investeringsalternativ kommer att ställa på
reala produktionsfaktorer och krediter. Såsom departementschefen anfört
utgör försörjningen med krediter en viktig förutsättning för att man skall
kunna genomföra ett byggande enligt planen. Det framstår därför för utskottet
som nödvändigt att bostadsbyggnadsplanen utformas med hänsyn
också till kreditmarknadens möjligheter att förse bostadsproduktionen med
krediter i erforderlig omfattning utan att målsättningen för kreditpolitiken
uppges.

Sedan bostadsbyggnadsplanen sålunda fastställts av statsmakterna, framstår
det som angeläget att kreditpolitiken utformas så att krediter kanaliseras
till bostadsbyggandet i en utsträckning som är nödvändig för att den
uppställda planen skall kunna fullföljas.

Utskottet är medvetet om att det kan bereda svårigheter att inom ramen
för en allmän finans- och kreditpolitik stramhet trygga kreditgivningen
för bostadsbyggandet. Ett fullföljande av bostadsbyggnadsplanen framstår
emellertid som så angeläget att de penningvårdande organen bör äga att
vidtaga de åtgärder som kan visa sig erforderliga för att trygga bostadsbyggandets
försörjning med kreditiv.

Utskottet delar uppfattningen att en från sysselsättningssynpunkt ändamålsenlig
säsongmässig fördelning av byggstarterna bör eftersträvas. Avgörande
för igångsättningens fördelning över året bör i första hand vara de
reala förutsättningarna i form av tillgång på arbetskraft och material samt
läget i fråga om planering och projektering. Den allmänna bedömningen
av dessa förutsättningar ankommer främst på vederbörande arbetsmarknads-
och bostadsmyndigheter. Kreditsvårigheter kan emellertid medföra
risk för rubbningar i det tidsprogram för byggstarterna som ter sig ändamålsenligt
med hänsyn till reala förutsättningar. Såsom departementschefen
anför och som även framhålles i motionerna I: 417 och II: 509 bör därför
de kreditpolitiska åtgärder som kan bli erforderliga för att säkerställa bostadsbyggandets
kreditförsörjning utformas så att en lämplig säsongfördelning
av igångsättningen underlättas.

Vid utformningen av ifrågavarande åtgärder bör vidare eftersträvas att
kreditgivningen så långt möjligt anpassas till de planer för igångsättningen
av bostadsbyggen som ansvariga kommunala organ gör upp inom ramen för
den statliga bostadslångivningen. Därav följer enligt utskottets mening att
olika byggherrar får samma ställning med avseende på de åtgärder som kan
bli erforderliga.

Med anledning av vad som i propositionen har anförts om åtgärder i syfte
att främja industriellt byggande vill utskottet som sin mening framhålla,
att eu utveckling mot sådant byggande synes angelägen. Utskottet har för
sin del ingenting att erinra mot att åtgärder vidtas för att på längre sikt

4 Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1 år

trygga kreditiv för byggande med rationella metoder under förutsättning
att fördelar i form av minskad åtgång på produktionsresurser för ifrågavarande
byggen kan påvisas.

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t och fullmäktige
i riksbanken ger till känna vad utskottet anfört.

Utskottet, som erinrar om att frågan om bostadsbyggandets omfattning
under år 1966 behandlas i statsutskottets utlåtande nr 38, anser sig med
det anförda även ha besvarat förenämnda yrkande i motionerna I: 417 och
II: 509.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med anledning av vad som beträffande kreditmarknadsfrågor
avseende bostadsproduktionen anförts
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 3 januari
1966 samt anförts och yrkats i motionerna 1:279 och
11:348, 1:417 och 11:509 samt 1:427 och 11:520 må i
skrivelse till Kungl. Maj :t och fullmäktige i riksbanken giva
till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 mars 1966

På sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:

BIRGER ANDERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Birger Andersson, Ståhle, Bertil Petersson,
Edström och Åke Larsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Bohman, Bergman, Börjesson
i Glömminge, Bengtsson i Landskrona och Gustafsson i Skellefteå.

Reservationer

beträffande det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden
»Sedan bostadsbyggnadsplanen sålunda» och slutar på s. 4 med orden »motionerna
I: 417 och II: 509»

1. av herrar Edström, Börjesson i Glömminge och Gustafsson i Skellefteå,
vilka ansett att ifrågavarande avsnitt bort ha följande lydelse:

»Sedan bostadsbyggnadsplanen sålunda —--(= utskottet)---

igångsättningen underlättas.

De kreditpolitiska åtgärderna bör inte syfta till en detaljreglering av krediter
olika byggnadsföretag emellan. Kreditpolitikens uppgift är inte att
föreskriva vilka lånesökande som i första hand skall få sina låneanspråk
täckta.

Med anledning av---— (= utskottet)---motionerna I: 417 och

II: 509.»

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1 år 1966 5

2. av herrar Regnéll och Bohman, vilka ansett att ifrågavarande avsnitt
bort ha följande lydelse:

»Vid en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna av den
bostadsproduktion som sker innevarande år bör inte minst beaktas att den
osedvanligt långa och kalla vintern otvivelaktigt medfört förskjutningar
i igångsättningsplanerna, som ökat risken för en koncentration av igångsättningen
till vårmånaderna och en överefterfrågan på såväl kapital som
reala produktionsresurser under våren och sommaren. Utskottet vill i detta
sammanhang understryka betydelsen av att de ansvariga myndigheterna
företar de åtgärder som kan befinnas nödvändiga för att begränsa omfattningen
av de störningar i samhällsekonomien som kan komma att framkallas
av att igångsättningen under förra årets sista del kom att avvika
från de uppställda planerna.

Igångsättningen under innevarande år måste enligt utskottets mening anpassas
till vad konjunkturutvecklingen och kravet på investeringsutrymme
kan komma att kräva. Det i propositionen föreslagna bostadsbyggnadsprogrammet
kan befaras driva upp den totala efterfrågan i samhället i så hög
grad att det icke blir möjligt att realisera den utökning av näringslivets
investeringar som är nödvändig och som även av regeringen anses ofrånkomlig.
Härigenom skulle man äventyra målsättningen för den ekonomiska
politiken, nämligen att öka exporten och hålla tillbaka importen, minska
övertrycket på arbetsmarknaden och komma till rätta med inflationen.

Så länge nuvarande reglering av bostadsbyggandet bibehålies, torde en
allmän målsättning för bostadsbyggandet med motsvarande styrning av resurserna
vara ofrånkomlig. Då varje form av styrning är ägnad att minska
konkurrensen är det emellertid angeläget att den görs så allmän som möjligt
och därför begränsas till att avse bostadsbyggandets totala omfattning
och dess geografiska fördelning. Ett upprepande av de direktiv angående
kanalisering av nya byggnadskreditiv till vissa företag genom riksbankens
förmedling som vid två tillfällen företogs under föregående år får därför
under inga förhållanden förekomma.

Med anledning av vad soin i propositionen har anförts om åtgärder i
syfte att främja industriellt byggande vill utskottet som sin mening framhålla,
att ett fortsatt utvecklingsarbete på detta område synes värdefullt.
I dagens läge torde det emellertid vara svårt att avgöra vilka produktionsmetoder
som med hänsyn till boendekostnaderna är gynnsammast. Utskottet
anser därför skäl saknas att genom förhandsbesked om krediter främja
visst slag av byggande.

Utskottet, som erinrar om att frågan om bostadsbyggandets omfattning
under år 1966 i övrigt behandlas i statsutskottets utlåtande nr 38, föreslår
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t och fullmäktige i riksbanken ger
till känna vad utskottet ovan anfört.»