4
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1966
Nr 72
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ytterligare ersättning
till förre värnpliktige löjtnanten A. F. Abrahamsson.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hilding m. fl. (I: 371) och den andra inom andra kammaren av herr
Hyltander m. fl. (II: 447), har hemställts att riksdagen måtte besluta att till
förre värnpliktige löjtnanten A. F. Abrahamsson utbetala 15 000 kr. som ytterligare
ersättning för lyte och framtida men ådragna vid olyckshändelse
under fullgörande av tjänstgöring för Sveriges försvar.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande hänvisar utskottet
till motionen II: 447.
Över motionerna har, efter därom av utskottet gjord framställning, utlåtande
avgetts av försvarets civilförvaltning, som anfört följande.
Abrahamsson, som är född den 8 oktober 1900, skadades den 21 september
1945 vid en sprängningsolycka under beredskapstjänstgöring. Till följd
av de skador han ådrog sig måste högra handen amputeras. Härjämte påverkades
hörsel- och luktsinnet.
Från riksförsäkringsverkets akt har civilförvaltningen inhämtat, att
Abrahamssons invaliditet genom beslut den 13 september 1946 fastställts
till 60 procent. Detta beslut har sedermera vid två tillfällen ändrats, dels den
8 februari 1947, därvid invaliditetsgraden höjdes till 65 procent, dels ock
den 18 september 1963, då invaliditeten fastställdes till 75 procent från och
med den 1 januari 1963. Av i akten ingående handlingar att döma synes den
sistnämnda höjningen av invaliditetsgraden åtminstone huvudsakligen ha
berott därpå, att den genom olycksfallet orsakade hörselnedsättningen förvärrats.
Med. dr Gunnar Lidén anför sålunda i ett den 25 juni 1963 utfärdat
intyg bl. a. följande: »... Hörselförmågan bedömd enligt tonaudiometri synes
ha hållit sig oförändrad 2. 12. 1946 till 4. 6. 1955 och uppgår till genomsnittligt
32 db höger samt 45 db å vänster. Vid sista undersökningen i april
1963 är höger öra ungefär oförändrat medan vänster har blivit dövt . . .»
Längre fram fortsätter Lidén att man synes »kunna uppskatta öroninvaliditeten
till 15 procent, varav 10 procent på dövheten och 5 procent på de bestående
trumhinneperf orationerna».
Kungl. Maj:t har genom beslut den 30 juni 1949 tillerkänt Abrahamsson
ersättning för sveda och värk med 1 000 kronor och för lyte och men med
5 000 kronor. Ersättningarna få anses motsvara vad som vid tiden för beslutet
under beaktande av dåvarande penningvärde och försäkringspraxis bedömdes
såsom skälig ersättning för skadorna. Den omständigheten, att
Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1966
5
Abrahamsson bereddes anställning inom försvaret, har såvitt av handlingarna
framgår icke påverkat storleken av här ifrågavarande ersättningar.
Förutom nyssnämnda ersättningar för sveda och värk samt framtida men
och lyte har Abrahamsson tillerkänts livränta så beräknad, att densamma
jämte vad Abrahamsson uppbär i pension och jämlikt militärersättningsförordningen
uppgår till i det närmaste samma årliga belopp som en styckjunkares
pension efter fulla tjänsteår.
1 nu förevarande motioner har hemställts, att Abrahamsson måtte tillerkännas
ytterligare ersättning för framtida men och lyte med 15 000 kronor.
I motionerna framhålles, att enligt beslutet den 30 juni 1949 det skulle vara
»Abrahamsson obetaget att för tid därefter göra de krav i nämnda hänseende
gällande vartill fog kunde föreligga». Detta är icke riktigt återgivet. I
Kungl. Maj :ts beslut refereras nämligen ett yttrande i ärendet av försvarets
skaderegleringsnämnd på följande sätt: »Ersättningen borde enligt nämndens
mening bestämmas för lyte och framtida men till 5 000 kronor samt
för sveda och värk till 1 000 kronor. Med hänsyn till den lön, som Abrahamsson
uppbure såsom uppbördsman vid Bergslagens artilleriregemente, samt
den från riksförsäkringsanstalten utgående ersättningen ansåge nämnden,
att någon gottgörelse för förlorad arbetsförtjänst icke borde utgå för tid till
och med den 30 september 1949, Abrahamsson obetaget att för tid därefter
göra de krav i sådant hänseende gällande vartill fog kunde föreligga.» Den
rätt att återkomma med ytterligare yrkande om ersättning, som förbehållits
Abrahamsson, avser alltså endast ersättning för förlorad arbetsförtjänst efter
den 30 september 1949. Ersättning i sådant avseende har beretts honom
genom den livränta, som tillerkänts honom.
Under hänvisning till vad nyss framhållits synes tveksamt, om över huvud
taget någon ytterligare ersättning för framtida men och lyte bör tillerkännas
Abrahamsson. Som av det föregående framgår, har emellertid Abrahamssons
invaliditet efter 1949 ökats med 10 procent. Därest ytterligare ersättning i
föreslaget hänseende skulle tillerkännas Abrahamsson, bör ersättningen i
allt fall begränsas att avse ersättning för nyssnämnda ökning av invaliditeten.
Ersättning i sådant hänseende bör enligt civilförvaltningens mening
även med beaktande av nedgången i penningvärdet icke överstiga 1 000 kronor.
Utskottet. Såsom av motionerna framgår har 1965 års riksdag med bifall
till Kungl. Maj :ts proposition nr 13 beslutat att till A. F. Abrahamsson må
utgå livsvarig livränta fr. o. in. den 1 juli 1965 till dess han fyller 67 år med
3 600 kr. för år och för tiden därefter med 2 400 kr. för år.
I motionerna har gjorts gällande, att Abrahamsson vid sin avgång från anställning
vid försvaret med utgången av år 1962 icke erhållit fullgott pensionsskydd
för sig och sin maka samt att den honom enligt nyssnämnda beslut
tillerkända livsvariga livräntan visserligen inneburit en förbättring av
hans ekonomiska villkor men inte medfört pensionsförmåner jämställda
med en styckjunkares. Utskottet finner det framgå av införskaffad utredning,
vilken f. ö. redovisats redan i propositionen 1965: 13, afl Abrahamssons
sammanlagda pensioner och livräntor i och med 1965 års riksdagsbeslut
något överstiger styckjunkarpension och att därför vad i motionerna i
detta hänseende anförts icke överensstämmer med verkliga förhållandet.
6 Statsutskottets utlåtande nr 72 år 1966
Abrahamssons ifrågavarande förmåner får sålunda anses tillfredsställande
ordnade.
Det i motionerna framställda yrkandet om ytterligare ersättning med
15 000 kr. för lyte och framtida men kan utskottet inte tillstyrka. Emellertid
anser sig utskottet på grund av vad som upplysts i civilförvaltningens
yttrande angående Abrahamssons stegrade invaliditet kunna tillstyrka att
Abrahamsson tillerkännes en ytterligare ersättning, som med hänsyn till de
av civilförvaltningen framförda synpunkterna bör bestämmas till ett engångsbelopp
av 1 000 kr.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 371 och II:
447, medge att till förre värnpliktige löjtnanten A. F. Abrahamsson
från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. utbetalas, utöver
honom tillkommande livränta, en engångsersättning av
1 000 kr.
Stockholm den 22 april 1966
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarande: se under utlåtandet nr 70.
MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660027