Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
1
Nr 121
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
statsutgifterna m. m.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Lundström och Bengtson (1:475) och den andra inom andra kammaren
av herrar Hedlund och Ohlin (II: 572) har hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala dels att en rullande femårsplan
för statens utgifter och inkomster upplägges för att nå ökad planmässighet,
angelägenhetsgradering och tidsplanering i reformarbetet, dels att en
nationalbudget i arbetskraftstermer — en bedömning av det samlade folkhushållets
tillgång och behov av olika slag av arbetskraft — uppgöres för
att underlätta reformarbetets avvägning och för att åstadkomma en fastare
grund för utbildningsväsendets utbyggnad, dels ock att en parlamentarisk
utredning tillsättes för översyn av statsutgifterna för att nå effektivitetsvinster
och kostnadsbesparingar.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Bengtson och Lundström (1:756) och den andra inom
andra kammaren av herrar Hedlund och Ohlin (II: 928), såvitt avser punkterna
1—3 i motionerna, hemställts att riksdagen vid sin behandling av
Kungl. Maj :ts proposition nr 125 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
vissa åtgärder i syfte att åstadkomma en stabil ekonomi, inriktad på att
främja ekonomisk tillväxt och hejda prisstegringarna, med utgångspunkt
från det sjupunktsprogram som framlägges i motionerna.
Slutligen har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Holmberg m. fl. (1:758) och den andra inom andra
kammaren av herr Bohman m. fl. (11:927) hemställts att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t dels uttala, att budgetarbetet för budgetåret
1967/68 bör inriktas på en utgiftsram vars tillväxt motsvarar högst produktionsökningen
i landet, dels hemställa om tillsättande av en besparingsutredning,
vari samtliga demokratiska partier, näringslivet och de ekonomiska
vetenskaperna är representerade, med uppgift att mot bakgrunden
av det rådande bekymmersamma läget ompröva redan fattade beslut av
större omfattning samt framlägga en plan för den framtida statsverksamheten
med riktpunkten att den fortsatta ökningen av statsutgifterna högst
hör motsvara produktionsökningen i landet.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 6 samt. Nr 121
2
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
Beträffande motiveringarna för de ifrågavarande förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna 11:572, 1:758 och 11:928.
Utskottet. I förevarande utlåtande upptar utskottet till behandling ett
antal motioner, i vilka, såvitt nu är i fråga, framföres förslag rörande utformningen
av statsbudgeten för att tillgodose behovet av långsiktig planering
samt om en parlamentarisk översyn av statsutgifterna.
I motionerna 1:475 och 11:572 föreslås bl. a. att en rullande femårsplan
för statens utgifter och inkomster upplägges för att nå ökad planmässighet,
angelägenhetsgradering och tidsplanering i reformarbetet. Motionerna
1:756 och 11:928 innehåller förslag av samma innebörd.
Frågan om långsiktsplanering av statsbudgeten behandlades vid föregående
års riksdag i statsutskottets utlåtande nr 151 i anledning av då väckta
motioner i ämnet. Utskottet anförde bl. a. att i den s. k. kompletteringspropositionen
för budgetåret 1965/66 hade i anslutning till beräkningen av
den långsiktiga budgetutvecklingen och perspektiven för den svenska ekonomins
utveckling under återstoden av 1960-talet även berörts den ekonomiska
politikens mer långsiktiga avvägning. Vidare framhöll utskottet att
i särskilda bihang till propositionen lämnats långtidsbudget för budgetåren
1965/66—1969/70 och en promemoria om den ekonomiska långsiktsutvecklingen.
I dessa dokument hade, enligt utskottets mening, frågan om
långtidsbudgeten och därmed sammanhängande problem av olika slag ägnats
en ingående belysning. Såvitt utskottet kunde finna hade behandlingen
av frågan om en långtidsbudget i samband med kompletteringspropositionen
medfört en så pass ingående belysning av därmed förknippade
problem som med utgångspunkt från föreliggande förutsättningar då syntes
möjlig.
Beträffande de nu föreliggande förslagen om långtidsbudget vill utskottet
erinra om att propositionen nr 125 angående komplettering av riksstatförslaget
för budgetåret 1966/67 m. m. på motsvarande sätt som föregående
års kompletteringsproposition behandlar den långsiktiga ekonomiska
politiken och i en särskild bilaga innehåller långtidsbudget för perioden
1966/67—1970/71. En promemoria angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen
ingår likaledes som bilaga till kompletteringspropositionen.
Utskottet, som finner den vid 1966 års kompletteringsproposition fogade
långtidsbudgeten motsvara de krav på bedömning av de närmaste
årens resurser, som rimligtvis kan ställas, anser motionskraven på denna
punkt tillgodosedda.
I motionerna 1:475 och 11:572 har vidare hemställts att en nationalbudget
i arbetskraftstermer — en bedömning av det samlade folkhnshållets
tillgång och behov av olika slag av arbetskraft —- uppgöres för att underlätta
reformarbetets avvägning och för att åstadkomma en fastare gruno
för utbildningsväsendets utbyggnad. Förslag av samma innebörd har framförts
i motionerna I: 756 och II: 928.
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 11)66
3
I anslutning härtill får utskottet erinra om att bankoutskottet i sitt utlåtande
nr 25 för innevarande år i anledning av motioner angående den
ekonomiska politiken in. in. behandlat ifrågavarande spörsmål. Bankoutskottet
konstaterade i sitt utlåtande att upprättandet av arbetskraftsbalanser
reser ett antal svårbemästrade principiella och praktiska problem, framför
allt när det gäller uppdelningen på olika delsektorer. Enligt bankoutskottet
ägnas dessa problem intresse inom vissa myndigheter och ingår
också som ett led i långtidsplaneringen inom departementen. Bankoutskottet
ansåg att frågan redan ägnas uppmärksamhet i sådan utsträckning att
någon särskild åtgärd från riksdagens sida inte erfordrades.
Utskottet har för sin del med beaktande av bankoutskottets av riksdagen
godkända motivering för avslag på förenämnda yrkanden icke funnit skäl
till förnyad prövning av nu föreliggande yrkanden av samma innebörd.
I motionerna 1:475 och 11:572 slutligen har föreslagits att en parlamentarisk
utredning tillsättes för översyn av statsutgifterna för att nå effektivitetsvinster
och kostnadsbesparingar. Motsvarande förslag har framförts
i motionerna 1:756 och 11:928. Motionerna 1:758 och 11:927 innehåller
likaledes yrkanden om tillsättande av en besparingsutredning, vari samtliga
demokratiska partier, näringslivet och de ekonomiska vetenskaperna
är representerade, med uppgift att mot bakgrunden av det rådande bekymmersamma
läget ompröva redan fattade beslut av större omfattning
samt framlägga en plan för den framtida statsverksamheten med riktpunkten
att den fortsatta ökningen av statsutgifterna högst bör motsvara produktionsökningen
i landet.
Utskottet vill erinra om att redan nu en fortlöpande och ingående granskning
av statsutgifterna sker såväl vid departementens årliga budgetarbete
som genom vederbörande utskotts prövning av Kungl. Maj :ts anslagsframställningar
ävensom genom de statliga revisions- och rationaliseringsorganens
arbete. Inom avgränsade områden av samhällslivet arbetar ständigt
statliga utredningar, och de politiska partierna har fortlöpande möjligheter
att på detta sätt medverka till rationaliseringar av statsverksamheten.
Motionärerna synes vidare åsyfta att till en parlamentarisk utredning
överföra den debatt om de politiska avvägningsfrågorna som normalt förekommer
i riksdagen. Enligt utskottets mening bör även i fortsättningen
denna debatt ske öppet. De skilda politiska meningsriktningarna bör kunna
presentera förslag beträffande statsutgifterna utan föregående parlamentarisk
utredning. Utskottet kan sålunda icke biträda förslagen på denna
punkt.
Beträffande yrkandena i motionerna 1:758 och 11:927 rörande en utgiftsram
i budgetarbetet vars tillväxt motsvarar högst produktionsökningen
i landet finner sig utskottet icke kunna förorda att 1966 års vårriksdag
skall göra bindande uttalanden om den budgetbehandling som föregår del
förslag till statsreglering Kungl. Maj:t har att förelägga 1967 års riksdag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
1* — Bihang till riksdagens protokoll 11)66. 6 samt. Nr 121
4
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
I. att motionerna 1:475 och 11:572 samt 1:756 och
11:928, samtliga motioner såvitt de avser upprättande av
en rullande femårsplan för statens utgifter och inkomster,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
II. att motionerna 1:475 och 11:572 samt 1:756 och
. II: 928, samtliga motioner såvitt de avser uppgörande av
en nationalbudget avseende arbetskraften, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;
III. att motionerna 1:475 och II: 572 ävensom I: 756 och
11:928 samt 1:758 och 11:927, samtliga motioner såvitt de
avser tillsättande av en parlamentarisk besparingsutredning,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;
IV. att motionerna I: 758 och 11:927, såvitt de avser utgiftsram
i budgetarbetet för budgetåret 1967/68, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 maj 1966
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Axel Andersson,
Ivar Johansson, Virgin, Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,
Bengtson, Mårtensson, Bertil Petersson, Eric Gustaf Peterson, Rönnberg,
Strandberg och Wirtén; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Blidfors, Ståhl, Almgren,
Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Nihlfors, Lindholm,
Lassinantti, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby, Cassel,
Tobé och Alemyr.
Reservationer
1) beträffande rullande femårsplan av herrar Axel Andersson,
Ivar Johansson, Virgin, Bengtson, Eric Gustaf Peterson, Strandberg, Wirtén,
Bohman, Ståhl, Eliasson i Sundborn, Nihlfors, Gustafsson i Kårby, Cassel
och Tobé, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 2, som börjar med »I motionerna
1:475» och slutar med »punkt tillgodosedda», bort ha följande
lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
5
»I motionerna I: 475 och II: 572 samt I: 756 och II: 928 framställs krav
på en mera genomarbetad långtidsplanering av den statliga budgeten. Denna
bör utgöra ett led i en översiktlig framtidsbedömning av hela den offentliga
sektorn — staten, kommunerna och landstingen — så att underlag erhålles
ur en bredare samhällsekonomisk synvinkel för angelägenhetsgradering
och tidsplanering av olika uppgifter och reformer. Liknande tankegångar
har framförts i motionerna I: 310 och II: 379.
Utskottet anser att den i kompletteringspropositionen intagna långtidsbudgeten
är ofullständig som planeringsinstrument för statsinkomsternas
och statsutgifternas utveckling under en längre tidsperiod. Bl. a. anknyter
den inte till några angivna riktlinjer för den ekonomiska politiken under
perioden. Vidare saknas en tidsplanering och angelägenhetsgradering av
olika reformförslag inom ramen för de resurser som beräknas bli tillgängliga.
Med en riktigt utformad flerårsbudget som självfallet skall vara ''rullande’,
vinnes betydligt större stadga för statsfinansernas utveckling, och
reformerna kan genomföras med bibehållande av samhällsekonomisk balans.
»
dels ock att utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 475 och
II: 572 samt I: 756 och II: 928, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att en rullande
femårsplan för statens utgifter och inkomster upplägges för
att nå ökad planmässighet, angelägenhetsgradering och tidsplanering
i reformarbetet;»
2) beträffande arbetskraftsbudget av herrar Axel Andersson,
loar Johansson, Virgin, Bengtson, Eric Gustaf Peterson, Strandberg, Wirtén,
Bohman, Ståhl, Eliasson i Sundborn, Nihlfors, Gustafsson i Ivårby, Cassel
och Tobé, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3, som börjar med »I anslutning»
och slutar med »samma innebörd», bort ha följande lydelse:
»Den nuvarande långtidsbudgeten innehåller en summarisk bedömning
av behov och tillgång på arbetskraft under en längre tidsperiod med särskild
tonvikt på den offentliga sektorn. Redogörelsen överensstämmer till
sin karaktär med den som långtidsutredningarna presenterar. Enligt utskottets
mening bör en mer specificerad redovisning eftersträvas, som lämpligen
kan göras i anslutning till regeringens förslag i statsverkspropositionen
och kompletteringspropositionen. Av redovisningen skall hl. a. framgå i
vilken utsträckning erforderlig arbetskraft kan uppbringas för ett effektivt
genomförande av de reformer som statsmakterna beslutat. Redovisningen
skall ha karaktär av en arbetskraftsbudget med uppskattning av
efterfrågan på olika slag av arbetskraft — även sådan med högre teoretisk
utbildning — i enskilda och offentliga sektorer samt av förefintlig och
6
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
framtida tillgång på arbetskraft. Möjligen uppkommande framtida störningar
i arbetsmarknaden, som kan beräknas vålla mera betydande arbetskraftsbrist
eller arbetslöshet, bör i god tid uppmärksammas och föranleda
anmälan till vederbörande myndigheter. Arbetskraftsbudgeten skall dels
avse en längre tidsperiod, dels göras i mer detaljerad utformning för varje
budgetår för sig. Genom denna budget torde reformarbetets avvägning underlättas
och en fastare grund för utbildningsväsendet åstadkommas.
Utskottet tillstyrker således motionerna.»
dels ock att utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:475
och II: 572 samt I: 756 och II: 928, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att en nationalbudget
avseende arbetskraften uppgöres för att underlätta
reformarbetets avvägning och för att åstadkomma en
fastare grund för utbildningsväsendets utbyggnad;»
3) beträffande besparings utredning av herrar Axel Andersson,
Ivar Johansson, Virgin, Bengtson, Eric Gustaf Peterson, Strandberg,
Wirtén, Bohman, Ståhl, Eliasson i Sundborn, Nihlfors, Gustafsson i Kårby,
Cassel och Tobé, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »denna punkt», bort ha följande lydelse:
»Såsom utskottet framhöll i sitt utlåtande nr 147 i fjol vid behandling
av motioner av liknande innehåll bör statsutgifterna tid efter annan underkastas
en samlad översyn i besparingssyfte. Sedan nämnda utlåtande avgavs
har bl. a. långtidsutredningen framlagt sin bedömning av den ekonomiska
utvecklingen under de närmaste åren. De svåra balansrubbningar, som
f. n. kännetecknar svensk ekonomi, gör en översyn av statsutgifterna särskilt
angelägen. Utskottet anser således, att en besparingsutredning med
parlamentarisk representation bör tillsättas snarast möjligt.»
dels ock att utskottets hemställan under III. bort ha följande lydelse:
»III. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 475
och II: 572, I: 756 och II: 928 samt I: 758 och II: 927, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i ''skrivelse till Kungl.
Maj :t uttala att en parlamentarisk utredning under medverkan
av företrädare för näringslivet och de ekonomiska
vetenskaperna tillsättes för översyn av statsutgifterna för
att nå effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar;»
4) beträffande budgetarbetet för 196 7/6 8 av herrar Virgin,
Strandberg, Bohman och Cassel, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som börjar med »Beträf -
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966 7
fande yrkandena» och slutar med »1967 års riksdag», bort ha följande lydelse:
»Utskottet
finner den nuvarande ekonomiska situationen med betydande
brist i utrikeshandeln och starkt försämrat penningvärde så allvarlig att
en väsentligt stramare utgiftspolitik än hittills måste föras av i första hand
staten. Att härvid redan fattade beslut av större omfattning måste kunna
omprövas är ofrånkomligt. Det synes utskottet angeläget att Kungl. Maj :t
omedelbart och innan myndigheterna utarbetar sina petita för nästa budgetår
gör klart för dem att planeringen på sätt i motionerna angivits redan
inför nästa budgetår måste inriktas på en utgiftsram vars tillväxt icke får
överstiga produktionsutvecklingen i landet.»
dels ock utskottets hemställan under IV. bort ha följande lydelse:
»IV. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 758 och
11:927, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
uttala att budgetarbetet för budgetåret 1967/68 bör inriktas
på en utgiftsram, rars tillväxt motsvarar högst produktionsökningen
i landet.»
Särskilda yttranden
1) av herrar Virgin, Strandberg, Bohman och Cassel, vilka anfört följande:
»Enligt högerpartiets uppfattning befinner sig den svenska samhällsekonomien
i ett så allvarligt läge att det kräver en betydligt mer omfattande
och djupgående omläggning av den ekonomiska politiken och dess allmänpolitiska
förutsättningar än vad regeringen angivit i såväl den tidigare framlagda
som den nu reviderade finansplanen för budgetåret 1966/67. Från
högerpartiets sida har under innevarande års riksdag i skilda motioner
framlagts förslag till en serie av samverkande och inbördes väl avvägda motåtgärder
i syfte att bl. a. lösa huvuduppgiften, nämligen att komma till rätta
med inflationen. Härvid har vi bl. a. pekat på att de offentliga utgifterna
inte endast måste planläggas och graderas efter angelägenhet utan också
bringas att tillväxa långsammare än hittills. Åtminstone intill dess penningvärdet
stabiliserats bör statens och kommunernas utgifter icke tillåtas öka
i snabbare takt än den årliga ökningen av produktionen.
Vi har vidare krävt en reformering av skattesystemet och en omedelbar
sänkning av marginalskatterna.
Bostadsbyggandet måste återföras till den fria sektorn och de skadliga
ingreppen på detta viktiga område avvecklas. Arbetsmarknadsfrågorna och
särskilt importen av utländsk arbetskraft bör planläggas mer systematiskt
och långsiktigt än hittills. Även på andra områden bär en mera rörlig och
anpassningsbar politik eftersträvas. Inte minst gäller detta kredit- och ränte
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
politiken. En politik som framtvingar en fastlåst högränta är på sitt sätt
lika felaktig som en gång den dogmatiska lågräntepolitiken. Om de inrikespolitiska
aktiviteterna och reformprojekten är väl avbalanserade kan de
generellt verkande ekonomiskt-politiska hjälpmedlen skapa samhällsekonomisk
balans.
De olika förslag som högerpartiet sålunda i skilda motioner framfört,
kompletterade med vissa förslag av liknande karaktär framlagda av mittenpartierna,
kan sammanfattas sålunda:
1) Statliga och kommunala investeringar anpassas till näringslivets av
konjunkturerna och efterfrågan varierande investeringsvolym. Intill dess
penningvärdet stabiliserats bör statens och kommunernas utgifter icke tilllåtas
öka snabbare än vad som motsvarar produktionsökningen i landet.
Budgetarbetet för de närmaste åren bör inriktas på en sådan utgiftsram.
2) En rullande femårsplan för den statliga budgetplaneringen upprättas.
3) En besparingsutredning tillsättes vari samtliga demokratiska partier,
näringslivet och de ekonomiska vetenskaperna är representerade. Utredningens
uppgift bör bl. a. vara att mot bakgrunden av det rådande bekymmersamma
läget ompröva redan fattade beslut av större omfattning.
4) Möjligheterna att genom avgifter finansiera vissa av de tjänster som
offentliga myndigheter erbjuder utredes.
5) Det s. k. planeringsrådet ombildas och ges en allsidigare sammansättning
så att även riksdagen och därmed oppositionspartierna blir representerade
samtidigt som rådets uppgifter och resurser preciseras.
6) Samråd bör äga rum mellan företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna,
näringslivet och fristående expertis i syfte att påvisa de samhällsekonomiska
förutsättningarna för största möjliga reella inkomstförbättring
för alla grupper i samhället och att klargöra att denna bäst uppnås
genom att en allmän kostnadsuppressning undvikes.
7) Till nationalbudgeten fogas en redogörelse för arbetiskraftsbalansen
och prognoser för behov och tillgång av arbetskraft.
8) Det enskilda sparandet stimuleras.
9) Hyrespolitiken och bostadsbyggandet inordnas successivt i den fria
marknadens system.
10) En tidsplan för en omfattande skattereform fastlägges. Tidsplanen
för 1967 skall upptaga följande delreformer:
En första sänkning av progressionen i skatteskalorna jämte viss höjning
av ortsavdragen.
Stimulerande av enskilt frivilligt sparande genom vissa skatteavdrag.
Omläggning av omsättningsskatten till en mervärdeskatt.
För åren 1968—1970 förordar vi följande lättnader:
Komplettering av barnbidragen med barnavdrag vid beskattningen å 1 000
kr. per barn.
Indexreglering av ortsavdrag samt skiktgränser i skatteskalorna.
Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1966
9
Fortsatt sänkning av progressionen i skatteskalorna och förbättring av
ortsavdragen innebärande ett fullföljande av allmänna skatteberedningens
enhälliga förslag om sänkning av de direkta skatterna.»
2) av herrar Axel Andersson, Ivar Johansson, Bengtson, Eric Gustaf
Peterson, Wirtén, Ståhl, Eliasson i Sundborn, Nihlfors, Gustafsson i Kårby
och Tobé, vilka anfört följande:
»Utöver här i reservationer av oss angivna riktlinjer för en effektiv stabiliseringspolitik
ansluter vi oss till det sjupunktsprogram som närmare utformats
i motionerna I: 756 och II: 928.»
ESSELTE AB. STHLM 66
614754