Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 1966
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående formerna för
beslut om jaktvårdsområde.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 328 i första kammaren av herr Svedberg,
Lage, m.fl. och nr 400 i andra kammaren av herr Trana m.fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om skyndsam utredning avseende förslag om vad
som bör åtgöras för att infoga bestämmelserna för beslut om bildande och
bibehållande av jaktvårdsområde i samklang med vad som i övrigt gäller
vid besluts fattande i allmänna angelägenheter».
Till stöd för yrkandet anförs bl.a. följande. Motionärerna erinrar om att
den innevarande stränga vintern drabbar vårt lands vildnad och särskilt
rådjuren hårt. Svårigheterna sägs i första hand gå ut över viltet i de marker,
där ingen viltvård bedrivs. Där en ansvarsmedveten och organiserad
viltvård är en normal företeelse uppstår inga problem, även om vintern
blir mycket lång och snörik. Enligt motionärernas mening är det emellertid
inte bara de nu aktuella förhållandena, som talar för behovet av en
snabbt utvidgad viltvård. Samhällets pågående omdaningsprocess på fritidsområdet
anses sålunda komma att medföra hämmande biverkningar för
vildnadens naturliga livsbetingelser, såvida inte gynnsammare förutsättningar
för en organiserad viltvård skapas. Motionärerna förklarar, att jaktvårdsområdena,
där sådana kunnat genomföras, har en utomordentligt stor
betydelse för viltvården. Bildandet av jaktvårdsområden kringgärdas emellertid
enligt motionärernas mening av ålderdomliga och helt odemokratiska
rösträttsbestämmelser, som på ett synnerligen effektivt sätt försvårar tillkomsten
av sådana områden.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen
II: 400.
Gällande rätt
Enligt 1 § andra stycket lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt bör jakträttsinnehavare
genom ändamålsenlig och efter tillgången på villebråd lämpad
jakt ävensom, där så lämpligen kan ske, genom åtgärder för villebrådets
skydd och förkovran sörja för bevarandet av ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd
(jaktvård). Kravet på god jaktvård utgör grunden för regler
8171
68 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 9
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
na om bildande av jaktvårdsområde. Bestämmelser härom lämnasi 10—13§§
jaktlagen. Ägare av särskilda fastigheter kan sålunda i syfte att främja
jaktvården på fastigheterna besluta att dessa helt eller delvis skall tillsammans
utgöra jaktvårdsområde (10 § 1 mom. första stycket). Jaktvårdsområde
skall, efter vad delägarna beslutar, bildas för visst antal år, lägst
10 år och högst 25. Beslut om bildande av jaktvårdsområde skall också
innehålla de huvudsakliga grunderna i fråga om dels hur jakten på området
får utövas och viltvården handhas, dels fastighetsägares skyldighet
att på sin mark tåla, anlägga eller underhålla inrättning för jaktvårdens
tillgodoseende (10 § 1 mom. andra stycket).
Väckes förslag om bildande av jaktvårdsområde och enas icke samtliga
fastighetsägare härom eller angående tiden för jaktvårdsområdets bestånd
eller övriga frågor som avses i 1 mom. andra stycket, skall förslaget prövas
vid förrättning på stället. Sådan förrättning skall hållas av förrättningsman
som länsstyrelsen förordnar (10 § 2 mom.). Beslut om bildande av jaktvårdsområde
är ej giltigt, om inte de vilka biträder beslutet utgör minst
tre fjärdedelar av antalet fastighetsägare och tillika äger minst tre fjärdedelar
av den mark varom är fråga. Mark, som i avseende på läge, form och
övrig beskaffenhet finnes lämpligen böra bestå såsom eget jaktvårdsområde,
får icke mot ägarens bestridande anslutas till jaktvårdsområde (10 § 3
mom.). I skärgård får jaktvårdsområde bildas även av allenast en fastighet.
Beslut om bildande av sådant jaktvårdsområde är ej giltigt, om inte
de vilka biträder beslutet utgör minst tre fjärdedelar av antalet delägare
i fastigheten och tillika äger minst tre fjärdedelar av densamma (10 § 4
mom.).
Fastighetsägarna kan inom ett år före utgången av den tid, för vilken
jaktvårdsområde bildats, vid sammanträde besluta att området skall fortbestå
under ytterligare visst antal år, lägst 10 år och högst 25. För beslutets
giltighet fordras att det biträtts av flertalet bland de röstande samt vidare
att icke nejröster avgivits av mer än en fjärdedel av hela antalet fastighetsägare
eller av fastighetsägare, som äger mer än en fjärdedel av den i
området ingående marken, eller, i fall som avses i 4 mom., en fjärdedel av
fastigheten (10 § 5 mom.).
För beslut om ändring av jaktvårdsområdets omfattning eller i fråga,
beträffande vilken jämlikt 1 mom. andra stycket bestämmelser skall meddelas
i beslutet om områdets bildande, skall föreskrifterna om bildande
av jaktvårdsområde äga motsvarande tillämpning. Fattas sådant beslut
i samband med beslut som avses i 5 mom., skall dock i stället tillämpas vad
där är stadgat. Innebär i dylikt fall beslutet att mark skall uteslutas ur
eller anslutas till jaktvårdsområdet, erfordras samtycke av ägaren till den
marken (10 § 6 mom.).
För giltigheten av beslut enligt 10 § fordras fastställelse av länsstyrelsen.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
Länsstyrelsen skall tillse att beslutet tillkommit i laga ordning och överensstämmer
med lag och författning liksom att det är tjänligt för jaktvårdens
främjande och icke kränker enskild rätt. Beslutet skall av länsstyrelsen
antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl
därför uppges (11 § 1 mom.). Ingår i jaktvårdsområde fastighet som huvudsakligen
utgör gård eller trädgård eller eljest väsentligen saknar betydelse
för jaktvården på området, äger länsstyrelsen förordna att fastigheten
ej längre skall tillhöra j aktvårdsområdet. Ansökan om sådant förordnande
får göras av envar som äger del i området. De övriga delägarna
skall få tillfälle att yttra sig över ansökningen (11 § 2 mom.). Meddelande
om beslut, som länsstyrelse fattar enligt 11 §, skall införas i tidning inom
orten. Mot beslutet kan talan föras hos Konungen genom besvär, vilka skall
ha inkommit till jordbruksdepartementet inom två månader från den dag
då meddelandet infördes i tidningen (11 § 3 mom.). Beslut enligt 10 §
gäller även mot ny fastighetsägare (12 § 1 mom.).
I frågor som rör jaktvårdsområde har varje fastighetsägare en röst, om
annorlunda ej bestämts i de för området gällande grunderna för jaktutövningen
och viltvården (13 § 1 mom.). Den som har jakträtt på mark som
ingår i jaktvårdsområde äger närvara vid sammanträde med fastighetsägarna
inom området samt därvid yttra sig och avge förslag (13 § 2 mom.).
Inom jaktvårdsområde får rätten till all jakt eller till jakt efter särskild
villebrådsart ej upplåtas till annan, om inte samtliga fastighetsägare är ense
därom. Fastighetsägare får ej förvägras att till annan upplåta honom tillkommande
jakträtt inom jaktvårdsområde, såvida icke upplåtelsen befinnes
olämplig med hänsyn till jaktvården eller eljest länder övriga fastighetsägare
till avsevärt men (13 § 3 mom.). Menar den vars rätt beröres av beslut,
som fattas angående jaktutövningen eller upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde,
att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att det
eljest strider mot lag eller författning eller kränker hans enskilda rätt, kan
han föra talan mot beslutet hos länsstyrelsen inom viss tid från delfåendet.
Beslut angående jaktutövningen skall, om länsstyrelsen ej förordnar annorlunda,
lända till efterrättelse utan hinder av att talan föres mot beslutet
Beslut angående jaktutövningen skall, om länsstyrelsen ej förordnar annorlunda,
lända till efterrättelse utan hinder av att talan föres mot beslutet
(13 § 4 mom.).
Tillämpningsföreskrifter till jaktlagens bestämmelser om jaktvårdsområden
har intagits i 38—42 §§ jaktstadgan den 3 juni 1938.
Förarbeten m.m.
I tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1965 redogörs för den utveckling,
som har lett fram till den nu gällande lagstiftningen om jaktvårdsområden.
Utskottet hänvisar till denna redogörelse.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
1965 års riksdag
I motioner vid 1965 års riksdag hemställdes om utredning huruvida bl.a.
bestämmelserna om majoritetstal för beslut om tillskapande av jaktvårdsområde
kan anses befrämja i jaktlagens 10 § 1 mom. angivna syfte med
jaktvårdsområde eller anses stå i överensstämmelse med de lagregler, som
på andra områden allmänt tillämpas vid besluts fattande rörande frågor
av samhälleligt intresse.
Motionerna behandlades av tredje lagutskottet i ovan nämnda utlåtande
nr 9. I utlåtandet, som godkändes av riksdagen, anförde utskottet bl.a. följande.
Ifrågavarande bestämmelser har fått sin nuvarande utformning genom
lagstiftning ar 1963, vilken trätt i kraft den 1 januari 1964. Lagändringen,
som innebar en mildring av tidigare gällande majoritetskrav, ansågs av
riksdagen ägnad att främja tillkomsten och vidmakthållandet av lämpliga
j aktvårdsområden. Någon närmare erfarenhet av de nya reglernas verkningar
i nämnt hänseende kan uppenbarligen ännu ej ha vunnits. Skäl kan
därför — i vart fall för närvarande — ej anses föreligga för en utredning i
enlighet med motionärernas förslag.
Vissa uppgifter om antalet jaktvårdsområden m.m.
Enligt uppgifter i Svenska jägareförbundets årsredogörelser var antalet
jaktvårdsområden m.m. per den 30 juni nedan nämnda år följande.
Antal |
Areal |
Antal |
|
hektar |
fastighetsägare |
||
1961 ..... |
.... 1239 |
5 615 276 |
84 401 |
1962 ..... |
.... 1 239 |
5 627 752 |
83 975 |
1963 ..... |
.... 1262 |
5 609 148 |
84 293 |
1964 ..... |
.... 1280 |
5 627 381 |
84 401 |
1965 ..... |
.... 1311 |
5 642 805 |
84 734 |
Jaktvårdsområdenas areal motsvarar omkring en femtedel av landets
totala areal av åker, äng och skogsmark.
Utskottet
Enligt jaktlagen kan ägare av särskilda fastigheter i syfte att främja
jaktvården på fastigheterna besluta att dessa under viss tid helt eller delvis
skall tillsammans utgöra ett jaktvårdsområde. I fall då enighet inte föreligger,
kan ett sådant beslut genomföras av en på visst sätt bestämd majo1
itet. Beslutet skall sålunda biträdas av minst tre fjärdedelar av samtliga
Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1966
5
fastighetsägare inom området, vilka tillsammans skall äga minst tre fjärdedelar
av marken i fråga. Jämväl beslutet om förlängning av tiden för jaktvårdsområdes
bestånd kan genomföras av en majoritet bland fastighetsägarna.
Beslutet skall härvid biträdas av flertalet bland de röstande. Nejröster
får dock inte ha avgivits av mer än en fjärdedel av hela antalet
fastighetsägare eller av fastighetsägare, som äger mer än en fjärdedel av den
mark som ingår i området.
På sätt ovan redovisas riktas i motionerna kritik mot de angivna beslutsreglerna.
Dessa anses motverka oinrådesbildningens syfte och ej överensstämma
med andra stadganden om beslut i frågor av allmänt intresse. Motionärerna
hemställer om en utredning i ämnet.
Av den inledande redogörelsen framgår att de nu existerande jaktvårdsområdena
omfattar en areal av drygt 5,5 miljoner ha och berör nära 85 000
fastighetsägare.
Som anförts i motionerna har den innevarande kalla och snörika vintern
drabbat djurlivet och särskilt rådjuren mycket hårt. De senare synes
på många håll ha decimerats på ett oroväckande sätt. Det måste anses vara
en angelägenhet av vikt att söka förebygga att det vilda drabbas av sådana
förluster. Genom en organiserad viltvård kan uppenbarligen mycket
göras i detta hänseende. Utskottet delar uppfattningen att jaktvårdsområdena
härvidlag spelar en stor roll. Ehuru det inte får glömmas att ett gott
viltvårdsarbete i många fall bedrivs även på marker, som inte tillhör jaktvårdsområden,
synes dock bildandet av sådana i allmänhet förbättra förutsättningarna
för att få till stånd en effektiv viltvård. Utskottet hyser därför
sympati för tanken att tillkomsten av jaktvårdsområden bör främjas.När det
gäller frågan huruvida något nu bör göras från lagstiftningssynpunkt i den
riktning motionärerna föreslagit måste man emellertid ta hänsyn till att majoritetskraven
mildrats genom lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1964
och att någon mera ingående erfarenhet av de nya reglernas verkningar
ännu ej torde ha vunnits. Det är därför även oklart huruvida majoritetskraven
i större utsträckning hindrar bildandet eller fortbeståndet av lämpliga
jaktvårdsområden, där förutsättningar för sådana i övrigt är för handen.
En frivillig anslutning av alla jordägare inom området, som är intresserade
av jakt och viltvård, är under alla förhållanden eftersträvansvärd,
eftersom härigenom skapas de bästa garantierna för ett fullföljande
av syftet med jaktvårdsområdets bildande.
Enligt utskottets mening är det inte uteslutet alt åtskilligt skulle stå att
vinna på detta område genom en intensifierad upplysningsverksamhet och
andra lämpliga initiativ. Här torde inte minst det centrala organet för tillsyn
över jakten och viltvården samt jägarnas organisationer kunna bidra.
I avbidan på att dylika åtgärder vidtas och att ytterligare erfarenhet vinns
av verkningarna av de nyssnämnda ändringarna beträffande majoritets
-
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 1966
kraven bör enligt utskottets mening frågan om lagstiftningsåtgärder anstå.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,
att förevarande motioner, 1:328 och 11:400, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 mars 1966
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson
och Wirmark;
från andra kammaren: herrar Nyberg, Grebäck, Hedin, Svenning,
Hamrin i Kalmar, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr Hammarberg.
8171 66
BECKMANS TRYCKERIER AB - STHLM 19««