Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av maximihastigheten
för bil med släpvagn.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Mattsson m. fl.
och nr 102 i andra kammaren av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställs »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungi. Maj :t anhålla om sådan ändring från den 1 juli 1966 av
vägtrafikförordningen § 56 mom. 1 b) att högsta hastighet för bil med släpvagn
höjes till 70 km/tim».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån
redogörelse icke lämnas nedan, hänvisa till motionen 11:102.

Gällande bestämmelser m. m.

Definitioner

Enligt 1 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 förstås
med

släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil eller traktor och
avsett för bland annat person- eller godsbefordran;

släpvagn: släpfordon, som är försett med hjul eller band;
påhäng svagn: släpvagn, som är avsedd att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vändskiva eller därmed jämförlig konstruktion, förenas
med bil eller traktor, och som är så utförd, att dess underrede (chassi)
eller karosseri direkt vilar på det dragande fordonet.

Vidare förstås enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen med
släpfordons tjänstevikt: vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri;

släpfordons maximilast: den beräknade vikten av det största antal personer
och den största mängd gods, varför fordonet är inrättat;

släpfordons totalvikt: summan av fordonets tjänstevikt och maximilast;
fordons bruttovikt: den vikt, som vid visst tillfälle uppbärs av fordonets
samtliga hjul, band eller medar.

Bestämmelser om hastighetsbegränsning

Beträffande tillåten hastighet för bil med tillkopplat fordon gäller fr.o.m.
den 1 juli 1962 (SFS 263/1962) enligt 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen
bland annat följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 8 avd. Nr 8

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

Har till bil kopplats fordon, får fordonen icke föras med högre hastighet än
nedan för varje fall sägs, nämligen då fråga är om

Hastighet
km i tim.

a) en påhängsvagn samt bilens och påhängsvagnens samtliga hjul

äro försedda med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning
på bilen manövrerbara bromsar .................................................................... 70

b) en släpvagn i annat fall, än som under a) sägs, samt släpvagnen

är försedd med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning
på bilen manövrerbara bromsar .................................................................... 50

c) en släpvagn i annat fall, än som under a) och b) sägs, samt släpvagnen
har en bruttovikt icke överstigande bilens bruttovikt.................... 40

g) ett eller flera fordon i andra fall, än som under a)—f) sägs ........ 20

Har till bil kopplats endast en släpvagn, vars totalvikt icke överstiger en

tredjedel av bilens tjänstevikt, må fordonet utan hinder av vad ovan stadgats
föras med samma hastighet, som är medgiven för bilen utan släpvagn.
Vad nu sagts om släpvagnens totalvikt skall, därest släpvagnen ej är lastad,
gälla dess tjänstevikt.

Genom ovannämnda författning höjdes maximihastigheten för vissa tyngre
fordon utan släp samt för sådana sammansatta fordon, som avses i 56 §
1 mom. punkt a) vägtrafikförordningen. Beträffande möjligheten att höja
maximihastigheten även för andra sammansatta fordon anförde departementschefen
vid förslagets framläggande bland annat (prop. 155/1962 s.41):

De nu framförda förslagen avser endast fordon, som föres utan tillkopplade
släpfordon. När det gäller sammansatta fordon och fordonståg,
måste bedömandet delvis bli ett annat. Verkställda undersökningar rörande
verkningarna av en hastighetshöjning på omkörningsmöjligheter och
trafikförhållanden i övrigt kan icke obetingat anses tillämpliga i fråga om
mycket långa transportenheter. Kombinationer av två eller flera fordon
blir enligt sakens natur otympligare att manövrera än enkla fordon, och
såväl kopplingarna mellan själva fordonen som bromskopplingarna är erfarenhetsmässigt
att anse som svaga punkter i konstruktionen. Det är därför
icke tillrådligt att utan ytterligare undersökningar vidtaga någon generell
höjning av maximihastigheten för sådana transportenheter, som består av
två eller flera sammankopplade fordon. Jag anser mig dock kunna tillstyrka,
att fartgränsen höjes med 10 km/tim., d.v.s. från 60 till 70 km/tim.
även i fråga om bil till vilken kopplats påhängsvagn med s. k. sammanhängande
bromssystem. För bil med sådan lättare släpvagn, som beskrives
i 56 § 1 mom. tredje stycket vägtrafikförordningen, d.v.s. släpvagn, vars
totalvikt -— eller, om släpvagnen ej är lastad, dess tjänstevikt — icke överstiger
en tredjedel av bilens tjänstevikt, bör fortfarande gälla samma hastighetsregler
som för bilen utan släpvagn. Fartgränshöjningen för bilar utan
släpfordon slår alltså här igenom. Beträffande övriga i 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen
omnämnda fordonskombinationer bör däremot frågan
om hastighetshöjning få anstå i avbidan på fortsatta undersökningar, som
det lämpligen torde böra uppdragas åt trafiksäkerhetsrådet att verkställa.

Tredje lagutskottet förklarade i utlåtande nr 34/1962 (s. 31) bland annat
att utskottet fann det angeläget att de av departementschefen åsyftade un -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

3

dersökningarna kommer till stånd, ehuru det varit önskvärt att ställning på
en gång kunnat tagas till reformbehovet i fråga om den högsta tillåtna hastigheten
för de tyngre fordonen.

Med hänvisning till vad i saken anförts i nämnda proposition och utskottsutlåtande
har Kungl. Maj :t den 26 oktober 1962 uppdragit åt statens
trafiksäkerhetsråd att i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
statens väginstitut, skyndsamt verkställa berörda undersökningar.

Enligt uppgift väntas utredningsresultaten bli redovisade inom de närmaste
månaderna.

Utskottet

I vägtrafikförordningen finns bestämmelser om högsta tillåtna hastighet
för vissa motorfordon och fordonskombinationer. Sålunda stadgas bl. a.
att bil med påhängsvagn, vilka båda är försedda med på samtliga hjul
effektivt verkande bromsar, får framföras med en största hastighet av
70 km/tim. under det att bil med släpvagn, som är försedda med motsvarande
bromsar, inte får framföras med högre hastighet än 50 km/tim.

Motionärerna hemställer nu om sådan ändring från den 1 juli 1966 att
högsta hastighet för bil med släpvagn höjs till 70 km/tim. Till stöd för
yrkandet anförs bl. a. följande. Förevarande fordonskombinationer framförs
till största delen på landets bästa vägar, som är asfaltbelagda och relativt
fria från svåra kurvor. Vidare är förarna yrkesfolk, som ofta färdas
samma vägar så många gånger att de väl känner till vägarnas sträckning
och trafikförhållanden. Inte minst viktigt i sammanhanget är den fordonstekniska
utvecklingen som medfört att nästan alla tyngre bilar och släpvagnar
av de sista fem årens modeller är utrustade med tryckluftsbromsar
och servostyrning. Dessutom föreligger bl. a. obligatorisk besiktning av
släpvagnskopplingarna, och för vissa fordonskombinationer krävs färdskrivare.
Slutligen sägs att de större bilarnas motorer och kraftöverföring
byggts så att de ger den bästa dragkraften i förhållande till bränslemängden
vid en hastighet av 70 km/tim.

Genom en från den 1 juli 1962 vidtagen författningsändring höjdes
maximihastigheten för vissa tyngre fordon utan släp och för sådana sammansatta
fordon som består av bil jämte påhängsvagn och som är utrustade
med effektiva bromsar. Beträffande övriga i vägtrafikförordningen
omnämnda fordonskombinationer fick däremot frågan om hastighetshöjning
anstå i avbidan på fortsatta undersökningar. Det uppdrogs åt trafiksäkerhetsrådet
att i samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
statens väginstitut verkställa dessa. Då motionärernas förslag bör bedömas
mot bakgrund av nämnda utredning, vars resultat avses skola publiceras
inom kort, anser utskottet att något riksdagens uttalande i anledning av
motionerna icke erfordras.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:65 och 11:102, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson
och Torsten Hansson*;

från andra kammaren: herr Nyberg, fru Torbrink*, herrar Grebäck,
Hedin, Svenning, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660144