Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1966

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om Sveriges sjöterritorium.

Genom en den 25 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 119, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om Sveriges sjöterritorium.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att bestämmelser om Sveriges sjöterritorium samlas
i en lag i ämnet. Bestämmelserna grundas på hävdvunna svenska principer.
Vid deras utformning har också beaktats den i Geneve år 1958 antagna
konventionen om territorialhavet och tilläggszonen.

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 44

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr bi år 1966

Lagförslaget

Förslag

till

Lag

om Sveriges sjöterritorium

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhavet. Det
begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen.

2 §•

Till inre vatten räknas

a) insjöar, vattendrag och kanaler;

b) vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden
innanför och mellan öar, holmar och skär intill räta linjer som Konungen
bestämmer.

I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar
till inre vatten.

3 §.

Till territorialhavet räknas det utanför Sveriges landområden och inre vatten
belägna vattenområdet med en bredd av fyra nautiska mil eller 7 408
meter.

Territorialhavet sträcker sig dock

a) i området närmast gränsen mot Norge intill en linje på ett avstånd av
fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom det nordligaste
bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den
sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb;

b) i Öresund ej utöver den linje i sundets längdriktning som anges i deklarationen
med Danmark den 30 januari 1932 angående vissa gränsförhållanden
i Öresund;

c) i Ålands hav ej utöver gränsen mot Finland; samt

d) i området närmast gränsen mot Finland i Bottenviken intill en linje
på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen från
det sydligaste skäret vid ön Letto till det sydligaste skäret vid ön Selkäsarvi.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1966 3

4 §■

Vid landområden beräknas territorialhavet från strandlinjen vid lågt
vattenstånd. Från skär som vid lågt vattenstånd men ej vid medelvattenstånd
höjer sig över vattenytan, beräknas dock territorialhav endast om
skäret ligger på ett avstånd av högst fyra nautiska mil från närmaste till
Sverige hörande landområde som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd.

Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens
yttergränser (räta baslinjer).

5 §•

Ytterligare bestämmelser om territorialhavets beräkning meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Vad som föreskrives i lag eller annan författning om svenskt territorialvatten
och svenskt farvatten avser härefter i stället Sveriges sjöterritorium.
Vad som är föreskrivet om inre territorialvatten och inre farvatten avser i
stället inre vatten och vad som är föreskrivet om yttre territorialvatten territorialhavet.

Inledning

I fråga om stater som är belägna vid havet räknas av ålder till staternas
territorium ett område av havet närmast kusterna. Angående bredden av
detta havsbälte, som brukar benämnas territorialvattnet, har uppfattningen
varierat från tid till annan och från stat till stat. Sverige räknar sedan 1700-talet med en territorialvattenbredd av fyra nautiska mil. Skiftande meningar
har också rått om utgångspunkten för beräkningen av territorialvattnets
bredd. I allmänhet sker beräkningen från strandlinjen men när kusten
som t. ex. i Sverige är sönderskuren av bukter och vikar eller omgiven
av skärgårdar sker beräkningen från räta baslinjer, som dras över bukter
och vikar eller mellan öar, holmar och skär belägna längst ut mot havet.
De räta baslinjer som f. n. utgör utgångspunkten för beräkningen av det
svenska territorialvattnet är fastställda genom ett Kungl. brev den 4 maj
1934 till generaltullstyrelsen med därvid fogade sjökort för rikets kustområden,
de s. k. tullkorten.

Vid tiden för brevets tillkomst var statspraxis skiftande och den folkrättsliga
doktrinen osäker både i fråga om territorialvattnets bredd och i
fråga om utgångspunkten för dess beräkning bl. a. vid bukter och skärgårdar.
I den senare frågan har större klarhet vunnits numera. Detta har skett

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1966

främst genom en av internationella domstolen i Haag år 1951 meddelad
dom i tvist mellan Storbritannien och Norge om fiskegränsen i Nordnorge
och genom en år 1958 antagen konvention om territorialhavet och tilläggszonen,
i det följande benämnd territorialhavskonventionen. Genom nämnda
dom och konvention har godtagits metoden med rätabaslinjer över bukter eller
mellan öar, holmar och skär tvärs över vattenområdena mellan dem. Mot bakgrunden
av att det folkrättsliga läget sålunda klarnat i vissa hänseenden
har en revision av den år 1934 gjorda gränsdragningen ansetts motiverad.
En annan anledning till en sådan revision har ansetts vara, att de bedömningar
som ligger till grund för 1934 års tullkort vilar på huvudsakligen
mycket gamla och ofullständiga sjömätningar och på osäkra uppgifter om
vattennivåerna. Även landhöjningen har anförts som motiv för en revision.

Med hänsyn till dessa förhållanden tillkallades enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 1 december 1961 särskilda sakkunniga med uppdrag att
göra en översyn av baslinjerna för territorialvattnets beräkning utmed den
svenska kusten och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga, som
antog benämningen baslinjeutredningen, avlämnade i december 1964 betänkandet
»Sveriges sjöterritorium» (SOU 1965: 1) med förslag till lag om Sveriges
sjöterritorium, m. m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekanslern,
riksåklagaren — som överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs
åklagardistrikt och länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län — hovrätten
för Västra Sverige, överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,
telestyrelsen, kammarkollegiet, generaltullstyrelsen — som överlämnat yttrande
från cheten för västra kustdistriktet — lantmäteristyrelsen, rikets
allmänna kartverk, fiskeristyrelsen — som överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna
i övre norra, österhavets och västerhavets distrikt — kommerskollegium
— som överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar
i riket — Sveriges geologiska undersökning, överstyrelsen för ekonomisk
försvarsberedskap, rikspolisstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, kontinentalsockelutredningen,
skyddsområdesutredningen, Sveriges fiskares riksförbund,
Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska
sjöfolksförbundet. Var och en av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Blekinge,
Hallands och Gävleborgs län har överlämnat yttrande från länets
hushållningssällskaps fiskerinämnd. Vidare har av länsstyrelsen i Blekinge
län överlämnats yttranden från Svenska sydkustfiskarnas centralförbund
och Blekinge läns havsfiskeförening, av länsstyrelsen i Kristianstads län
från länets hushållningssällskap, av länsstyrelsen i Malmöhus län från
Malmöhus läns havsfiskeförening och chefen för södra kustdistriktet samt
av länsstyrelsen i Norrbottens län från överlantmätaren i länet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1966

5

Gällande svensk rätt och territorialhavskonventionen

Beträffande gällande svensk rätt och territorialhavskonventionen finns
en redogörelse i propositionen s. 6—9. Utskottet hänvisar till denna redogörelse.

Förslagets allmänna grunder

I propositionen å s. 9—13 redogöres för baslinjeutredningens förslag och
å s. 13—15 för remissyttrandena däröver. Utskottet hänvisar jämväl i dessa
delar till propositionen.

Departementschefen

Det svenska territorialvattnets omfattning framgår av ett flertal författningar
på skilda områden. Den viktigaste är 1927 års tullstadga med de därtill
anslutande s. k. tullkorten av år 1934. Territorialvattnet beräknas till
största delen från räta baslinjer, som dras över bukter eller mellan öar,
holmar och skär belägna längst ut mot havet. De baslinjer som f. n. utgör
utgångspunkten för denna beräkning fastställdes år 1934. Vid denna tid
rådde avsevärda meningsskiljaktigheter inom den folkrättsliga doktrinen
och mellan staterna både om territorialvattnets bredd och om utgångspunkten
för dess beräkning bl. a. vid bukter och skärgårdar. Numera har större
enighet nåtts om internationella regler i sistnämnda hänseende, framför allt
genom den år 1951 av internationella domstolen i Haag meddelade domen i
den brittisk-norska fiskegränstvisten och 1958 års territorialhavskonvention.
En revision av vår gränsdragning är därför nu i hög grad motiverad. Andra
anledningar till en revision är som baslinjeutredningen framhållit, att säkrare
uppgifter om vattennivåerna numera föreligger och att förändringar
skett genom den fortgående landhöjningen.

Baslinjeutredningens uppdrag har avsett en översyn av baslinjerna. Däremot
har det inte ingått i uppdraget att ta ställning till frågan om bredden
av det svenska territorialvattnet. Denna fråga har berörts i några remissyttranden.
Den kräver emellertid ytterligare utredning som nu inte kan avvaktas.
Det är nämligen angeläget att utgångspunkterna för territorialvattnets
beräkning snarast blir fastställda med hänsyn bl. a. till den betydelse
baslinjerna har för nu aktuella fiskegränsfrågor och frågor om gränserna
för Sveriges anspråk på kontinentalsockeln. Det kan också vara lämpligt
att ett ställningstagande i frågan om territorialvattenbredden får anstå till
dess de nya baslinjerna fastställts.

Sverige har av ålder tillämpat metoden med räta baslinjer för beräkning
av sjöterritoriet. Den folkrättsliga giltigheten av denna metod får nu anses

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 1966

klarlagd, framför allt genom nyssnämnda dom och konvention. Dessa erbjuder
t. o. m. något vidare möjligheter till gränsdragning än som tillämpats
i vårt land genom att de inte enbart ansluter till de geografiska förhållandena
utan även tillåter att hänsyn tas till ekonomiska intressen hos kustbefolkningen.
Baslinjeutredningen har varit angelägen att i sitt förslag tilllämpa
hävdvunna svenska principer. Den har sålunda föreslagit, att enbart
geografiska hänsyn skall bestämma baslinjernas sträckning. Samtidigt har
utredningen eftersträvat att hålla sitt förslag inom ramen för territorialhavskonventionens
regler. Denna principiella ståndpunkt har godtagits enhälligt
under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig därtill. Genom att
stå fast vid hävdvunna svenska principer kan undvikas, att de justeringar
utåt som den nya baslinjesträckningen på sina håll innebär grundar anspråk
på oskadlig genomfart för främmande fartyg innanför baslinjerna i enlighet
med territorialhavskonventionen.

I några remissyttranden har med hänsyn till rådande principiella förbud
mot trålfiske inom svenskt territorialvatten påpekats, att i den mån en
utflyttning sker av baslinjernas sträckning motsvarande förskjutning av
området för trålfisket sker till olägenhet för detta fiske. För att undvika
dessa verkningar har Kungl. Maj :t genom beslut den 8 juli 1965 uppdragit
åt fiskeristyrelsen att utarbeta förslag till reviderade bestämmelser angående
trålfisket.

Utredningens förslag innehåller en ny terminologi i anslutning till territorialhavskonventionen.
Utredningen förordar sålunda, att den del av sjöterritoriet
som utåt begränsas av baslinjerna och som f. n. i svenska författningar
benämns inre territorialvatten eller inre farvatten skall benämnas
inre vatten. Vidare föreslås, att benämningen yttre territorialvatten ersätts
med benämningen territorialhav. Som gemensam benämning på inre vatten
och territorialhavet använder utredningen sjöterritoriet. De av utredningen
föreslagna nya termerna har godtagits av remissinstanserna med enstaka
undantag. Mot termerna inre vatten och territorialhav har sålunda inte
gjorts någon invändning. Däremot har justitiekanslern ansett det föga rimligt
att låta termen sjöterritorium, som torde sakna motsvarande internationella
term, omfatta insjöar, vattendrag och kanaler. Han föreslår i stället
termen vattenterritorium. Han framhåller även önskvärdheten av en såvitt
möjligt enhetlig nordisk terminologi.

Benämningarna inre vatten och territorialhav ansluter sig till terminologin
i territorialhavskonventionen. Jag anser det värdefullt att vi i vår lagstiftning
på förevarande område använder en terminologi som så nära som
möjligt ansluter sig till internationellt språkbruk. Från denna synpunkt är
de föreslagna termerna inre vatten och territorialhav lämpliga. De är dessutom
kortare än de hos oss f. n. brukade uttrycken inre territorialvatten och
yttre territorialvatten. Benämningen territorialhav förekommer i samma
betydelse som här även i motsvarande finska lag. Med hänsyn till det an -

Tredje lagutskottets utlåtande nr U år 1966 7

förda förordar jag de av utredningen föreslagna benämningarna inre vatten
och territorialhav.

Jag har viss förståelse för den invändning som under remissbehandlingen
gjorts mot att under begreppet sjöterritorium inbegripa insjöar, vattendrag
och kanaler. Sådana vattenområden har ibland i den folkrättsliga litteraturen
hänförts till landterritoriet. Detta gäller också inre vatten utefter kusterna.
Det torde emellertid vara praktiskt att ha en gemensam benämning
för allt territorialvatten. Att låta denna benämning omfatta även vattenområden
i inlandet följer naturligt av att uttrycket inre vatten omfattar både
sådana vattenområden och vattenområden utmed kusterna. Jag biträder
därför även förslaget att som gemensam benämning på inre vatten och territorialhav
använda ordet sjöterritorium.

Utredningens författningsförslag innehåller dels ett förslag till lag om
Sveriges sjöterritorium, dels ett förslag till kungörelse med närmare bestämmelser
om territorialhavets beräkning. I förslaget till lag anges till en början,
att Sveriges sjöterritorium omfattar rikets inre vatten och territorialhav,
och förklaras därefter vad som utgör inre vatten och territorialhav
samt hur territorialhavet beräknas. Inte bara till innehållet utan även till
ordalagen överensstämmer den föreslagna lagen nära med vad som nu gäller
enligt de i det föregående berörda författningarna. Att inre vatten avgränsas
mot havet av räta baslinjer nämns inte i den föreslagna lagen utan
sägs i förslaget till kungörelse. Det senare innehåller vidare hänvisning till
en därvid fogad förteckning över baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter.
Av denna framgår närmare baslinjernas sträckning. Enligt förslaget
till kungörelse skall territorialgränsen och baslinjerna införas på sjökort som
är tillgängliga för allmänheten.

Samtliga remissinstanser utom en har godtagit förslaget att meddela de
grundläggande bestämmelserna i en lag och ange den närmare sträckningen
av baslinjerna i en kungörelse. I ett yttrande har anförts att det synes
vara fråga, inte om normföreskrifter utan om en förnyad svensk deklaration
i vissa folkrättsliga statusspörsmål och att det därför kan ifrågasättas,
om det överensstämmer med nuvarande konstitutionella principer att nyttja
ett till synes rent formellt lagbegrepp.

När det gällt att fastställa gränserna för en stats sjöterritorium har det
lagtekniska tillvägagångssättet varit olika i skilda länder. I Finland har
huvudreglerna meddelats i en särskild lag år 1956. Övriga nordiska länder
saknar däremot lagar i ämnet. Liksom i Sverige är bestämmelserna där
meddelade i administrativa författningar. I Irland har antagits en lag i
ämnet. I Storbritannien ansågs när frågan var aktuell år 1964, att frågan om
att dra baslinjer inte behövde underställas parlamentet. Som utredningen
framhållit står vissa lagtekniska fördelar att vinna med en författning av
lags natur. Därigenom erhålls möjlighet att i andra sammanhang hänvisa
till en central författning i ämnet. Det ler sig också naturligt att de grund -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr H år 1966

läggande reglerna i ämnet, som berör viktiga statsintressen, fastställs genom
beslut av Kungl. Maj:t med riksdagen. De närmare bestämmelserna
om tillämpningen bör dock meddelas av Kungl. Maj :t. Jag biträder därför
utredningens förslag i dessa delar. I fråga om innehållet i de båda författningarna
förordar jag den ändringen i förhållande till utredningens förslag
att själva metoden med räta baslinjer får komma till uttryck redan i lagen,
medan metodens tillämpning regleras i kungörelsen.

De särskilda bestämmelserna

Utskottet hänvisar härutinnan till propositionen s. 18—24.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 119.
Stockholm den 10 maj 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Svante Kristiansson, Nils-Eric Gustafsson,
Åkesson, Herbert Larsson*, Lidgard, Torsten Hansson och Ernulf*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,
herrar Grebäck, Hedin, Persson i Tandö, Johansson i öckerö* och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 6«
614726