Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 82, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.,

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.,

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås fortsatt giltighet för lagstiftningen om hyresreglering
t. o. m. den 30 juni 1967.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 39

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

Lagförslagen

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
ni. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,
vilken enligt lag den 26 maj 1965 (nr 174) gäller till och med den 31 december
1966, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1967.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1966
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1966, må framställning
som sägs i 7 § göras senast den 14 juli 1966 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat
hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1966 lämnat meddelande som sägs i 8 a §
femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december
1966, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli
1966.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 26 maj 1965
(nr 175) gäller till och med den 31 december 1966, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1967.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i
vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 26 maj 1965 (nr
176) gäller till och med den 31 december 1966, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1967.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 26 maj 1965
(nr 177) gäller till och med den 31 december 1966, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1967.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 680 i första kammaren av herr Dahlberg
och herr Larsson, Lars, samt nr 842 i andra kammaren av herr Svenning
m. fl., i vilka motioner hemställs »att giltighetstiden för lagstiftningen
om hyresreglering utsträckes till den 31 december 1967»; samt

2) de likalydande motionerna nr 711 i första kammaren av herrar
Werner och Adolfsson och nr 874 i andra kammaren av herr Nilsson i
Gävle m. fl., i vilka motioner hemställs,

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 3 avd. Nr 39

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

I. Att riksdagen måtte besluta antaga

a)

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m- m., vilken enligt lag den 26 maj 1965 (nr 174) gäller till och med den
31 december 1966, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1967.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1966
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 1 juli 1967, må framställning
som sägs i 7 § göras senast den 1 juli 1966 eller, om hyresvärden icke före
den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen
kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1966 lämnat meddelande som sägs i 8 a §
femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 1 juli 1967,
må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 december
1966.

b)

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 26 maj
1965 (nr 175) gäller till och med den 31 december 1966, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 31 december 1967.

c)

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt
i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 26 maj 1965 (nr
176) gäller till och med den 31 december 1966, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1967.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

5

d)

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 26 maj 1965
(nr 177) gäller till och med den 31 december 1966, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1967.

II. Att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna vad i
denna motion anförts beträffande det fortsatta upphävandet av hyresregleringen
på enskilda orter.

För motionernas innehåll redogöres nedan.

Gällande bestämmelser

Utskottet hänvisar till propositionen s. 4—7.

Departementschefen

Sedan år 1956 pågår en successiv avveckling av hyresregleringen. Från
lagens bestämmelser har sålunda undantagits upplåtelse av lägenhet i hus
som tillhör hyresvärden och uppförts med statliga lån beviljade efter den
31 december 1956 samt, oavsett belåningen, i hus som förvaltas av landstingskommun,
borgerlig primärkommun eller municipalsamhälle eller av
allmännyttigt bostadsföretag eller av företag som jämställts med kommun
eller av annat bostadsföretag, i vilket landstingskommun eller borgerlig
primärkommun äger ett bestämmande inflytande och som arbetar utan
enskilt vinstsyfte. Också upplåtelser av bostadslägenheter i hus som förvaltas
av staten är undantagna. Vidare har genom beslut av Kungl. Maj :t
vid olika tillfällen skett såväl en ytterligare kategorimässig som en regional
avveckling av hyresregleringen. Senast har genom beslut den 29 oktober
och den 11 december 1964 hyresregleringen upphävts helt i 40 orter den 2
mars 1965. Efter denna avveckling gäller hyresregleringen i fråga om bostäder
i 169 orter. För möblerade rum gäller regleringen i endast 8 av dessa
orter. Regleringen är helt upphävd beträffande garage. För andra lokaler
än garage, dvs. huvudsakligen butiks- och kontorslokaler, är regleringen
kvar i endast 16 orter.

Folkmängden i de 169 orter som fortfarande har hyresreglering för bostäder
kan uppskattas till inte fullt 4,5 milj., dvs. drygt hälften av rikets
folkmängd. Att märka är dock bl. a. att lägenheter i kommunägda hus i
dessa orter är undantagna från hyresregleringen och att lägenheter i privata

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

hus, som tillkommit under de senaste nio åren, i flertalet fall inte är underkastade
hyresregleringslagen utan faller under den hyreskontroll som utövas
av den lånebeviljande myndigheten.

I maj 1963 tillkallade jag sakkunniga för utredning om en förenkling
av hyreskontrollen och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst inom
ramen för den allmänna hyreslagstiftningen. De sakkunnigas uppdrag
kan i huvudsak sägas ha till syfte att finna vägar för en avveckling av hyresregleringen
i dess nuvarande form och att söka samla erforderliga lagregler
om förhållandet mellan parterna på hyresmarknaden i en allmän hyreslag,
som förenar principiell avtalsfrihet på marknaden med möjlighet att
ingripa mot oskäliga hyror och ett effektivt besittningsskydd för hyresgästerna.
I direktiven till de sakkunniga framhöll jag, att utredningen borde
bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna medgav. Den
utveckling som ägt rum sedan de sakkunniga tillkallades har understrukit
vikten av att så snart som möjligt få till stånd en slutlig bedömning av de
problem som är förenade med hyresregleringen. Samtidigt som en förbättrad
jämvikt på bostadsmarknaden inträtt på åtskilliga mindre och medelstora
orter synes efterfrågan ha ökat på bostadsmarknaden i de största och mest
expansiva regionerna. Kostnadsutvecklingen för de under senare år byggda
husen medför en tendens till skärpt hyressplittring. Därmed torde också
vissa andra med hyresregleringen förenade olägenheter ha accentuerats.

När jag förra året (prop. 1965: 103) tog upp frågan om en förlängning av
hyresregleringslagen uttalade jag mot bakgrund av de nyss berörda förhållandena
förhoppningen, att hyreslagstiftningssakkunniga skulle kunna
slutföra sitt uppdrag under år 1965, så att förslag till ny lagstiftning i dessa
ämnen skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag. I avbidan härpå
föreslog jag att gällande hyresregleringslagstiftning skulle förlängas endast
t. o. m. den 31 december 1966. Riksdagen fattade beslut i enlighet
härmed.

Hyreslagstiftningssakkunniga har ännu inte slutfört sitt uppdrag. Enligt
vad jag erfarit torde de sakkunniga komma att avsluta sitt arbete i april
i år. Det är därför inte möjligt att till årets riksdag framlägga ett förslag
till ny hyreslagstiftning, som grundar sig på de sakkunnigas ställningstaganden,
bl. a. med hänsyn till behovet av en grundlig remissbehandling. Jag
ser mig följaktligen nödsakad föreslå en ytterligare förlängning av gällande
hyresregleringslagstiftning. Den tid lagstiftningen alltjämt måste gälla bör
emellertid inte bestämmas längre än som är oundgängligen nödvändigt med
hänsyn till möjligheterna att få fram en ny lagstiftning på grundval av det
kommande utredningsförslaget. Jag vill därför i nuvarande läge föreslå
att hyresregleringslagstiftningen förlängs endast på ett halvår, nämligen
t. o. m. den 30 juni 1967.

Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag som innefattar
bestämmelse om förlängning av hyresregleringslagen böra fogas över -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

gångsbestämmelser av innebörd, att i vissa fall ansökan om förlängning av
hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens
hittillsvarande giltighetstid, får göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen
trätt i kraft.

Besittningsskyddslagen liksom även lagen med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad bör samtidigt få förlängd giltighet t. o. m.
den 30 juni 1967.

Lagrådet

Lagrådet lämnade departementsförslaget utan erinran.
Hyreslagstiftningssakkunniga

Hyreslagstiftningssakkunniga, som enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 26 april 1963 tillkallats för att som nämnt utreda frågor om förenkling
av hyreskontrollen och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst
i den allmänna hyreslagstiftningen, har i en den 15 april 1966 dagtecknad
promemoria angående förlängning av giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen
anfört följande.

Hyreslagstiftningssakkunniga behandlar för närvarande de frågor som
sammanhänger med övergångsbestämmelserna till en ny hyreslagstiftning.
övergångsbestämmelserna inrymmer många tekniska problem, som återverkar
på valet av tidpunkt för ikraftträdandet.

Genom övergångsbestämmelserna syftar man till att konstruera en mjuk
övergång till ny lag med fördröjning av tillämpningen av den nya lagstiftningen.

De sakkunniga kommer att i sitt betänkande framlägga förslag angående
den förlängning av giltighetstiden för den nuvarande lagstiftningen,
som blir påkallad efter den 30 juni 1967.

Enligt uppgift avser de sakkunniga att framlägga sitt betänkande i maj
eller möjligen i juni månad i år.

Motionerna

I samtliga motioner yrkas att giltighetstiden för ifrågavarande lagstiftning
förlänges ett år, d. v. s. till och med den 31 december 1967. I motionerna
1:711 och 11:874 hemställs dessutom att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte ge till känna i vad dessa motioner närmare anförs
beträffande det fortsatta upphävandet av hyresregleringen på enskilda
orter.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

Motionerna I: 680 och II: 842

Till stöd för sin hemställan anför motionärerna bl. a. följande. Hyreslagstiftningssakkunniga
är ännu inte färdiga med sitt uppdrag, och med
all säkerhet behövs betryggande bestämmelser i den allmänna hyreslagen
för att garantera exempelvis besittningsskydd för de hyresgäster som ställs
utanför det skydd hyresregleringslagen erbjuder. Det behövs vidare inte
bara tid för överföring av lagbestämmelser utan även för behandling av
det kommande förslaget. Slutligen kan det med hänsyn till den störa bostadsbristen
och svårigheterna på hyresmarknaden vara nödvändigt med
en längre övergångstid.

Motionerna 1:711 och 11:874

Sedan motionärerna närmare redogjort för sin uppfattning i fråga bl. a.
om vad »fria hyror» skulle betyda, om vad de generella hyreshöjningarna
m. m. och frånvaron av obligatorisk bostadsförmedling betytt för fastighetsägarna
samt om vad hyressplittring innebär ävensom betonat vikten
av sådana frågor som efter vilka värderingsnormer man skall gå vid bedömande
av »skälig» eller »oskälig» hyressättning och om var och hur
tvistemål i hyresärenden skall handläggas, anföres bl. a. följande.

Den uppenbarligen kortfristiga behandling som förutses i propositionen
av alla dessa klart svårlösta problem kan enligt vårt sätt att se komma att
sätta de boendes berättigade intressen i stark fara. Av kända skäl har i
dagarna ett läge uppstått som gör det synnerligen angeläget att prisstegringarna
— och därav inte minst hyresstegringarna — bekämpas med all
kraft. Ett hastverk i fråga om tillkomsten av ny allmän hyreslag vore
därför mycket olyckligt. Eftersom regeringen avser att lägga fram förslag
till en ny allmän hyreslag, som skall ersätta den nuvarande hyresregleringslagen,
anser vi att stopp bör införas för ytterligare upphävande av hyresregleringen.

Det enligt vår mening viktigaste är inriktningen på fortsatt och forcerat
bostadsbyggande i de samhällsägda och kooperativa bostadsföretagens regi,
där självkostnadsprincipen tillämpas vid hyresprissättningen. Detta i förening
med andra kostnadsnedpressande åtgärder vi förordat i motioner vid
årets riksdag, utgör huvuddragen i en social bostadspolitik. Hyreslagstiftningen
måste utformas i överensstämmelse med en sådan bostadspolitisk
linje.

Vi anser att de anförda skälen utgör starka motiv för att 1966 års riksdag
fattar beslut om hyresregleringslagens fortsatta förlängning under
ytterligare ett helt år, d. v. s. t. o. m. 31 december 1967.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisas till motionerna
II: 842 och II: 874.

Utskottet

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

9

I förevarande proposition föreslås fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
och vissa därmed sammanhängande lagar till och med den 30 juni
1967. I motioner hemställs på ovan anförda skäl att lagstiftningen förlängs
till och med den 31 december 1967.

På sätt närmare framgår av departementschefens anförande har sedan
år 1956 pågått en successiv avveckling av hyresregleringen. Målet är att
upphäva det nuvarande kontrollsystemet och att i en allmän hyreslag förena
en principiell avtalsfrihet på hyresmarknaden med ett effektivt besittningsskydd
för hyresgästerna, innefattande möjlighet att ingripa mot oskäliga
hyreshöjningar. Dessa frågor utreds av hyreslagstiftningssakkunniga. Såsom
departementschefen framhåller har den utveckling somt ägt rum sedan
de sakkunniga tillkallades understrukit vikten av att så snart som möjligt
få till stånd en slutlig bedömning av de problem som är förenade med
hyresregleringen. Samtidigt som en förbättrad jämvikt på bostadsmarknaden
inträtt på åtskilliga mindre och medelstora orter synes nämligen efterfrågan
ha ökat pa bostadsmarknaden i de största och mest expansiva
regionerna, och kostnadsutvecklingen för de hus som byggts under senare
år har medfört en tendens till skärpt hyressplittring. Enligt departementschefens
uppfattning har därmed även andra med hyresregleringen förenade
olägenheter accentuerats.

Såsom riksdagen uttalade föregående år ger den berörda utvecklingen
ökad tyngd åt kravet på en skyndsam avveckling av hyresregleringen. Ett
avskaffande av denna, som pågått under en mycket lång tid och som bl. a.
tillerkänt hyresgästerna ett starkt besittningsskydd, måste dock ske med
varsamhet inte minst vad gäller bristorterna. Garantier måste skapas för en
smidig övergång till det nya system som är att vänta. I sådant syfte synes
också hyreslagstiftningssakkunniga arbeta. Dessa uppger nämligen att ändamålet
med deras kommande förslag till övergångsbestämmelser är att
skapa en mjuk övergång till ny lag med fördröjning av tillämpningen av
den nya lagstiftningen. De sakkunniga uppger vidare att de i sitt betänkande
avser att framlägga förslag om den förlängning av giltighetstiden för den
nuvarande lagstiftningen som blir påkallad efter den 30 juni 1967. Syftet
med motionerna I: 680 och II: 842, vari bl. a. framhållits vissa problem som
är förenade med en övergång till en ny lagstiftning, synes därför i nu berörda
avseenden i huvudsak bli tillgodosett.

I sistnämnda motioner ifrågasätts emellertid en förlängning av nuvarande
hyreslagstiftning även på den grunden att hyreslagstiftningssakkunniga
ännu ej slutfört sitt uppdrag. Sedan detta skett måste vidare med hänsyn
till ärendets komplicerade natur tillräckligt tidsutrymme beredas för bl. a.
remissbehandling. Enligt uppgift avser utredningen att framlägga sitt förslag
inom kort, i maj eller möjligen juni. Med utgångspunkt härifrån och
med beaktande av att den tid som kan beräknas åtgå för remissbehand -

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

lingen samt för behandlingen av ärendet inom departement och i lagrådet
synes emellertid möjligheter finnas att förelägga riksdagen proposition i
ämnet under vårsessionen 1967. Under sådana omständigheter skulle en
förlängning på mer än ett halvt år därför icke vara erforderlig. Med hänsyn
härtill och till att riksdagen självfallet kan besluta om ytterligare förlängning,
om skäl därtill skulle föreligga under nämnda session, tillstyrkei
utskottet, med avstyrkande av de i motionerna I: 680 och II: 842 samt I: 711
och 11:874 framförda yrkandena om förlängning av förevarande lagstiftning
till och med den 31 december 1967, de genom propositionen framlagda
lagförslagen. Utskottet vill dock i sammanhanget betona vikten av att
propositionen framläggs i så god tid under vårsessionen 1967 att de med
propositionen avsedda problemkomplexen kan ägnas vederbörlig saklig
prövning.

I motionerna I: 711 och II: 874 hemställs vidare att hyresregleringen icke
skall upphävas på ytterligare orter. Med hänsyn till att de sakkunniga avser
att framlägga förslag om erforderliga övergångsbestämmelser till kommande
lagstiftning på området anser utskottet det icke vara påkallat att i
detta sammanhang uttala sig i frågan om den fortsatta avvecklingen av hyresregleringen.
Utskottet avstyrker därför bifall till nu nämnda motioner
även i denna del.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna 1: 680 och II:
842 samt 1:711 och 11:874, i vad därigenom yrkats förlängning
av förevarande lagstiftning t. o. m. den 31 december
1967, måtte antaga de genom propositionen framlagda
lagförslagen; samt

B. att motionerna I: 680 och II: 842 samt I: 711 och II:
874 i övrigt, i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 28 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,
Knut Johansson*, Erik Jansson*, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Lidgard och
Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Johansson i öckerö,
Svenning, Franzén i Träkumla*, Bengtson i Solna, Svanberg, Hammarberg
och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 39 år 1966

Reservation

av herr Svenning.

11

Särskilt yttrande

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna, vilka anfört:

»Då det synes råda allmän enighet om att hyresregleringslagen och därmed
sammanhängande lagstiftning så snart som möjligt ersätts med en modernare
lagstiftning har vi icke velat motsätta oss en med ett halvt år, till och
med den 30 juni 1967, förlängd giltighet av nämnda lagkomplex. Den förlängda
giltighetstiden är motiverad enbart av önskemålet att bereda remissorganen
tillräcklig tid för en allsidig bedömning av hyreslagstiftningssakkunnigas
kommande betänkande.»

MARCUS BOKTR. STMIM 1966 660032