Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen
den 22 juni 193b (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom.

Genom en den 25 mars 1966 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag
till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22
juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vid arrende av viss kronoegendom skall arrendatorn enligt gällande bestämmelser
i regel ställa borgen för arrendevillkorens fullgörande, om arrendeavgiften
uppgår till minst 3 000 kr. Det ankommer på länsstyrelsen
eller domaren att styrka borgensmans vederhäftighet. I propositionen föreslås
att denna skyldighet upphävs för domare. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll iäG6. 9 samt. 3 avd. Nr 38

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

Författningsförslaget

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320)
angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan amgives.

(Nuvarande lydelse)

11

1 mom. Uppgår arrendeavgiften
till minst tretusen kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren
för en tid av minst
fem år, därest arrendet skall fortfara
,så länge, och högst åtta år vara
ställd borgen av två eller flera personer,
vilka borga en för alla och
alla för en såsom för egen skuld
till dess full betalning skett och vilkas
vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen
eller domaren; ägande
Ivungl. Maj :t likväl, då särskilda
skäl därtill föreligga, medgiva, att
arrendator befrias från skyldigheten
att såsom säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande ställa sådan
borgen som nu nämnts.

Arrendator, som-----—

Minst ett —------i ar rem

(Föreslagen lydelse)2

§•

1 mom. Uppgår arrendeavgiften
till minst tretusen kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren
för en tid av minst
fem år, om arrendet skall fortfara
så länge, och högst åtta år vara
ställd borgen av två eller flera personer,
vilka borga en för alla och
alla för en såsom för egen skuld
till dess full betalning skett och vilkas
vederhäftighet är styrkt av länsstyrelsen.
När särskilda skäl föreligga,
äger Kung!. Maj :t medgiva, att
arrendator befrias från skyldigheten
att såsom säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande ställa sådan borgen
som nu nämnts.

års arrendeavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.

1 Senaste lydelse av 11 § 1 mom. se 1964:35.

* Rent språkliga ändringar har inte utmärkts genom kursivering.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

3

Inledning

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i propositionen
inledningsvis följande.

I äldre tider hade domare att utfärda vederhäftighetsbevis i ett flertal
olika fall. Med åren har denna skyldighet efter hand minskats till att avse
bevis för allt färre ändamål. Fråga har nu uppkommit att ta bort de kvarvarande
bestämmelserna om sådan skyldighet för domare. En bestämmelse
av detta slag finns ännu i förordningen den 22 juni 193b (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, vanligen kallad arrendeförordningen
(ändrad senast 1964: 35). Enligt 11 § 1 mom. denna förordning
gäller vid arrende av kronoegendom under domänstyrelsens förvaltning
att arrendatorn i regel måste ställa säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande genom borgen av två eller flera personer, om den årliga arrendeavgiften
uppgår till minst 3 000 kr. Det ankommer därvid på länsstyrelsen
eller domaren att styrka sådan borgensmans vederhäftighet. Enligt tillgängliga
uppgifter utfärdas i hela landet av domare varje år mellan 50 och
100 sådana vederhäftighetsbevis.

Departementschefen

Bestämmelsen i arrendeförordningen om domares skyldighet att utfärda
vederhäftighetsbevis har sin grund i samhällsförhållandena under äldre
tider. Numera kan en domare i sin tjänst visserligen utan större besvär ta
reda på om en person som är bosatt i domkretsen är omyndig eller försatt i
konkurs. Han kan också undersöka vissa fastighetsförhållanden. Utöver
detta har han emellertid i regel knappast några möjligheter att själv bedöma
en persons vederhäftighet. Särskilt om domaren tjänstgjort kort tid på
orten måste han därför ofta lägga ned mycket arbete, när han skall styrka
en persons soliditet, och hans bedömning kommer oftast att bygga, inte
på egen kännedom om personen utan på andras uppgifter om denne. Det
bör betonas att det här är fråga om en syssla som inte hör till en domares
egentliga arbetsuppgifter. En domare förvärvar ej heller i sin tjänst särskilda
insikter om de speciella förhållanden som bör beaktas, när det gäller
att bedöma en persons ekonomiska kvalifikationer och vederhäftighet
i övrigt. Det bör därför inte åligga en domare att i tjänsten uttala sig i
sådana frågor. I samråd med chefen för justitiedepartementet förordar jag
därför att föreskriften i arrendeförordningen om att borgensmans vederhäftighet
skall kunna styrkas av domare upphävs.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1966

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
94.

Stockholm den 28 april 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,
Knut Johansson*, Erik Jansson*, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Lidgard
och Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Johansson i
öckerö, Franzén i Träkumla*, Bengtson i Solna, Svanberg, Hammarberg*
och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660032