Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående användningen
av snöscooter vid renskötsel och jakt.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Wanhainen
och nr 103 i andra kammaren av herr Lundmark.

I motionerna, som är likalydande, anförs att förbudet i 8 § 1 mom.
jaktstadgan mot jakt från motordrivet fordon i hovrättsdom (härmed
torde åsyftas högsta domstolens nedan nämnda dom den 8 december 1965)
tolkats så att om snöscooter eller vessla begagnas för att eftersöka villebråd
så har olaga jakt begåtts även i fall då inget villebråd varit synligt. Denna
tolkning av jaktstadgan anser motionärerna sannolikt vara nödvändig men
den sägs skapa allvarliga problem för de renskötande samerna. Snöscootern
är, uttalar motionärerna, ett synnerligen värdefullt hjälpmedel
vid vallningen av renar vintertid och den torde snart få allmän användning
i renskogen. Vallningsarbetet kombineras ofta med jakt och skjutvapen
måste då ingå i utrustningen, vilket också i vissa fall anses vara
motiverat för att värna renarna mot angrepp av rovdjur. Då renskötaren
medför skjutvapen på snöscootern riskerar han emellertid enligt motionärernas
mening åtal för olaga jakt. Detta förhållande anses motverka den
rationalisering av renskötseln som användandet av snöscooter innebär.

I motionerna anhålls »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om översyn och förslag till sådan ändring i jaktstadgan
att renskötande same med normal utrustning skall legalt kunna använda
snöscooter i sitt arbete».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till
motionen II: 103.

Gällande bestämmelser

Enligt 8 § 1 mom. jaktstadgan den 3 juni 1938 är jakt från motordrivet
fordon förbjuden. Därjämte stadgas att sådant fordon ej heller eljest vid
jakt får användas så att genom detsamma villebrådets uppmärksamhet avleds
från den jagande, överträdelse av förbudet straffas enligt 29 § 4 mom.
jaktstadgan med dagsböter, dock ej under tio. Har vid jakten fridlyst ville 8147

06 ■Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 3

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

bråd fällts, sårats eller påskjutits är straffet fängelse i högst ett år eller
dagsbötei, dock ej under tjugu. Har motorfordon använts i samband med
olovlig jakt på annans jaktområde utgör detta enligt 28 § andra stycket
jaktlagen en av de omständigheter som medför sträffskärpning; straffet
är dagsböter, lägst tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

Terminologien i 8 § 1 mom. jaktstadgan överensstämmer med vägtrafikförordningens.
Enligt denna förstås med fordon varje anordning på
hjul, band eller medar, som är inrättad för färd på marken och icke löper
på skenor. Med motordrivet fordon förstås fordon, som för framdrivande
är försett med motor, dock ej luftfartyg. Till motordrivet fordon hänförs
bl. a. snöscooter.

Av intresse i detta sammanhang är även bestämmelsen i 20 § jaktlagen
den 3 juni 1938. Däri stadgas att med skjutvapen eller fångstredskap må icke
någon utan tillstånd av jakträttsinnehavaren färdas å annans jaktomlåde
annorstädes än å väg, som är upplåten till allmänt begagnande, med
mindre av omständigheterna framgår att det sker i lovliga ärenden och hund,
om sådan medförs, hålls kopplad. Överträdelse av förbudet straffas, där
ej förseelsen är att anse som olovlig jakt å annans jaktområde, med böter
från och med tio till och med trehundra kronor.

Vad gäller samernas rätt till jakt må nämnas följande.

I oo § lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete (renbeteslagen)
stadgas att fjällapp och skogslapp är berättigade att å utmark jaga (och
fiska) icke allenast å områden, där sådana lappar jämlikt 2 eller 3 § i
lagen äger vistas under varje tid av året, utan även å andra områden inom
lappmarkerna under den tid de äger att där uppehålla sig med sina renar. I
bestämmelsen stadgas vidare, att lapparna är underkastade de inskränkningar
i fråga om nyttjande av jakt (och fiske), som eljest gäller.

Enligt 2 § renbeteslagen är lappar, som driver fjällrenskötsel (fjällappar),
berättigade att under varje tid av året uppehålla sig med sina renar
dels inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker å trakterna
ovan odlingsgränsen, dels ock inom Jämtlands län å renbetesfjällen.
Fjällappar får även uppehålla sig med sina renar å trakterna nedom odlingsgränsen
i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt å de
trakter utom nämnda lappmarker och renbetesfjällen, som lapparna efter
gammal sedvana besökt med sina renar, dock endast under tiden oktober

april, såvitt inte antingen avtal träffats med vederbörande jordägare eller
brukare om rätt för lapparna att uppehålla sig där under annan tid av
året eller otjänliga väderleks- eller betesförhållanden nödga till tidigare
flyttning om hösten eller hindra återflyttning om våren. Lappar, som driver
skogsskötsel (skogslappar), är enligt 3 § berättigade att under varje
tid av året uppehålla sig med sina renar inom Norrbottens och Västerbottens
läns lappmarker ovan odlingsgränsen och å sådan mark nedom samma

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

3

gräns, som antingen tillhör kronan eller, ehuru upplåten till enskild, vid
avvittringen förklarats utgöra renbetesland eller av ålder varit använd som
sådant land, dock att de får uppehålla sig endast å trakter, där skogsrenskötsel
av ålder förekommer under våren, sommaren och hösten. Skogslappar
får även uppehålla sig med sina renar å annan mark inom Norrbottens
och Västerbottens läns lappmarker, som av ålder används för skogsrenskötsel,
samt å de trakter utom nämnda lappmarker, vilka skogslappar från
lappmarkerna efter gammal sedvana vissa tider av året brukat besöka, dock
endast under tiden oktober—april, såvida inte samma särskilda omständigheter
som ovan angivits vid redogörelsen för 2 § föreligger.

För samernas rätt till jakt inom nationalparker gäller särskilda regler.

I fråga om jakttiderna kan nämnas, att jakt efter björn för närvarande är
tillåten i Norrbottens och Västerbottens län, landskapet Jämtland samt
Västernorrlands län september—oktober och i övriga delar av riket hela
året; dock är i dessa delar jakt förbjuden hela året på kronomark. Jakt
efter lo är tillåten i Jämtlands län december—februari och i övriga delar
av riket december—januari. Vargen har hösten 1965 fridlysts för återstoden
av innevarande jaktår. Järven är fredlös hela året. Vad gäller jakttiderna
för fåglar må här nämnas att jakt efter ripa är tillåten i Norrbottens län
ovan odlingsgränsen september—februari, i övriga delar av Norrbottens län
september—oktober, i Västerbottens län ovan odlingsgränsen och i Jämtlands
län ovan gränsen för svårföryngrad skog den 25 augusti—den 28
februari, i övriga delar av Jämtlands län och i Kopparbergs län den 25 augusti—den
31 oktober. 1 övriga delar av riket är jakt efter ripa förbjuden hela
året.

Inom 1949 års jaktutredning sker en översyn av bestämmelserna angående
jakt- och fridlvsningstider. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse
beräknas utredningens slutbetänkande föreligga under första kvartalet
1966.

Rättsfall m. m.

I det av motionärerna åsyftade rättsfallet var omständigheterna i huvudsak
följande.

Åklagaren yrkade ansvar på samen S. för förseelse mot 8 § 1 mom. jaktstadgan
vid två tillfällen i samband med vargjakt. Vid båda tillfällena begav
sig S., som därvid färdades på snöscooter, ut på jakt i avsikt att uppspåra
och fälla varg. Sedan han anträffat vargspår följde han dessa med scootern.
Vid det första tillfället spårade S. vargen med hjälp av scootern omkring
2 km, varefter han lämnade spåren och fortsatte med scootern 6—7 km
i riktning mot vargens antagna daglega. Därefter steg han av scootern
och förflyttade sig på skidor omkring 7 km innan han kom i håll för vargen
och fällde den. Vid del andra tillfället spårade S. vargen med hjälp av
scootern ca 4 km, lämnade därefter denna och tortsatle med skidor omkring
7 km tills han slutligen påträffade och dödade vargen.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

Underrätterna frikände S. men med olika motiveringar. Häradsrätten
ansåg sig icke utan att »vränga ordalagen» i 8 § 1 mom. jaktstadgan kunna
finna att S. jagat från scootern. Hovrätten anförde att sambandet mellan
scooterfärden och »den egentliga jakten» icke var av den art att jakten
kunde anses ha ägt rum från motordrivet fordon. Två ledamöter i hovrätten
ville emellertid fälla S. till ansvar. Högsta domstolen meddelade dom den
8 december 1965. Resultatet blev att S. fälldes. Som skäl för sin ståndpunkt
anförde högsta domstolen bl. a. att S. måste anses ha bediivit jakt åtminstone
från det han började följa vargspåren i avsikt att upphinna och
döda vargen och att han — ehuru han först i ett senare skede av jakten, då
han förflyttade sig på skidor, kommit i håll för det sökta villebrådet —
måste anses ha vid båda tillfällena på sådant sätt begagnat scootern till att
eftersöka och förfölja vargen, att han därigenom överträtt förbudet mot
jakt från motordrivet fordon.

\ ad beträffar vissa rättsfall i övrigt samt uttalanden i den jakträttsliga
litteraturen av betydelse för tolkningen av 8 § 1 mom. jaktstadgan må
här hänvisas titll en uppsats med rubriken »Motordrivet fordon vid jakt»
av hovrättsrådet Sven Nordell i tidskriften Svensk jakt nr 11/1965.

Utskottet

I 8 § 1 mom. jaktstadgan stadgas förbud mot jakt från motordrivet
fordon. Därjämte föreskrivs att sådant fordon ej heller eljest vid jakt får
användas så att genom detsamma villebrådets uppmärksamhet avleds från
den jagande.

I ett nyligen av högsta domstolen avgjort rättsfall har jakt från motordrivet
fordon ansetts föreligga då en same följt vargspår med snöscooter i
avsikt att upphinna och döda vargen, oaktat han i jaktens slutskede lämnat
scootern och förflyttat sig på skidor en avsevärd sträcka.

I motionerna anförs att snöscootern snart torde få allmän användning
inom renskötseln vintertid. Renvallningen kombineras ofta med jakt. Skjutvapen
måste då ingå i utrustningen, vilket även i vissa fall anses vara
motiverat för att värna renarna mot angrepp av rovdjur. Det nämnda rättsfallet
kunde emellertid medföra, att en renskötare riskerar åtal för olaga
jakt så snart han medför skjutvapen på snöscooter. Motionärerna anhåller,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om översyn och
förslag till sådan ändring i jaktstadgan att renskötande same med normal
utrustning skall legalt kunna använda snöscooter i sitt arbete.

Genom det nämnda rättsfallet har högsta domstolen fastslagit, att spårning
av villebråd med hjälp av snöscooter i avsikt att döda eller fånga villebrådet
faller under stadgandet i 8 § 1 mom. jaktstadgan. Man torde få
anse, att redan eftersökandet av villebråd med snöscooter i sådan avsikt

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966

5

innebär förseelse mot stadgandet. Något förbud mot att medföra skjutvapen
på motordrivet fordon föreligger däremot ej, om blott syftet med
färden är ett annat än att fånga eller döda villebråd. Hinder möter sålunda
ej att en renskötare medför skjutvapen på sin snöscooter medan han sköter
renbevakningen eller utför andra dylika göromål. Högsta domstolens avgörande
innebär inte någon ändring i vad som tidigare gällt härvidlag.
Stundom kan det självfallet föreligga svårigheter att, t. ex. vid en poliskontroll,
avgöra huruvida syftet med färden varit det ena eller det andra
eller till äventyrs kombinerat. För den lojale renskötaren torde emellertid
några egentliga risker för att ogrundade misstankar om olaga jakt skall
uppstå inte föreligga. Det bör även i detta sammanhang nämnas att det,
för att ansvar skall kunna ådömas, åligger åklagaren att styrka att vederbörande
haft jaktuppsåt. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna
kan med hänsyn till vad nu sagts ej anses vara påkallad.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motioner, I : 66 och II: 103, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1966.

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson,* Svante
Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Åkesson och Herbert Larsson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp,* Nyberg, Grebäck,
Johansson i öckerö,* fru Ekroth, herrar Hammarberg och Krönmark.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.