Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i villkoren
för medborgare i de nordiska länderna för tillstånd
att driva näring.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 229, av herr Lundberg och fru
Segerstedt Wiberg.

Motionen har i huvudsak följande innehåll.

Motionärerna erinrar om att 26 § näringsfrihetsförordningen stadgar
skyldighet för utlänning, som önskar erhålla tillstånd att utöva näring här
i landet, att ställa säkerhet för skatt och vissa andra avgifter. I en utredning
från år 1962 har föreslagits att denna skyldighet skall upphävas. Utredningen
har emellertid ännu ej föranlett någon åtgärd. Frågan hänger intimt
samman med de åtaganden som Sverige kan komma att få göra i frågan om
etableringsrätten i samband med deltagande i ett utvidgat handelspolitiskt
samarbete i Europa. Intet tyder emellertid på att de europeiska marknadsfrågorna
står inför sin snara lösning, och förslag till ny näringslagstiftning
synes ej komma att föreläggas riksdagen ännu på avsevärd tid. Motionärerna
anser det i detta läge vara önskvärt att reglerna om ställande av säkerhet
bryts ut och överses oavsett hur det blir med näringslagstiftningen i övrigt
vad gäller medborgare i övriga nordiska länder.

Motionärerna hemställer, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om att skyldigheten enligt 1864 års förordning om utvidgad näringsfrihet
att ställa säkerhet för skatt och andra liknande avgifter som
villkor för tillstånd att driva näring skall upphävas för medborgare från
nordiska länder».

Gällande bestämmelser

För fysisk person, som icke är svensk medborgare, gäller i avseende på
rätten till näringsutövning bestämmelserna i 25—31 §§ förordningen den
18 juni 186b angående utvidgad näringsfrihet. Enligt § 26 mom. 1 är utlännings
rätt att här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller
annan hantering beroende av tillståndsprövning. Tillstånd att under kringresande
idka hantverk eller annan hantering söks i Stockholm hos överståthållarämbetet
och i övriga orter hos länsstyrelsen i det län, där hanteringen
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 3 avd. Nr 23

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

är avsedd att utövas. Övriga ansökningar prövas av Kungl. Maj :t. De villkor
som måste vara uppfyllda för att utlänning skall erhålla Kungl. Maj :ts tillstånd
till näringsutövning är enligt § 26 mom. 1 att han är myndig och att
han ställt vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten
och kommunen under tre år. Enligt praxis krävs också att han ej är försatt
i konkurstillstånd. Särskilda regler gäller beträffande gårdfarihandel, realisation
och ambulatorisk hantverksrörelse (§ 26 mom. 2 och 3). Beträffande
drivande av masugn eller hytta, stångjärnsbruk, manufakturverk eller annan
inrättning, som avser tillgodogörande eller förädling av mineralrikets
alster och ej är att anse som hantverk, gäller enligt § 27 att ansökan om
Kungl. Maj :ts tillstånd skall vara åtföljd av bevis att vederbörande är myndig.
Säkerhet för utskylder skall förnyas, varje gång för en tid av tre år
(§ 28). Förseelse mot förordningen straffas med dagsböter (§§ 31 och 18).

Genom lagen den 3 juni 1955 om rätt för utländska bolag och föreningar
att idka näring här i riket har öppnats möjligheter för utländska bolag och
ekonomiska föreningar att här idka näring genom avdelningskontor med
självständig förvaltning (filial). Tillstånd meddelas av Kungl. Maj :t. Vid
ansökan skall fogas bl. a. vederhäftig borgen eller annan godtagbar säkerhet
för utskylder till stat och kommun under tre år.

Föreliggande utredning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 juni 1958 tillkallade chefen
för handelsdepartementet en utredningsman med uppdrag att på grundval
av näringsrättsutredningens år 1957 avgivna betänkande (stencilerat)
utarbeta förslag till en ny näringslagstiftning. Utredningsmannen avgav betänkande
den 28 mars 1962 (SOU 1962: 15) med förslag bl. a. till lag om
rätt för utlänningar och utländska företag att idka näring här i landet. Lagen
föreslås skola omfatta alla slag av näringsverksamhet och den avses vidare
skola gälla utom utlänningar, såväl utländska bolag och föreningar
som andra utländska juridiska personer. I princip skall tillstånd utgöra förutsättning
för rätt till näringsutövning. Vissa avsteg från denna princip
föreslås emellertid. Sålunda föreslås att utlänningar, som innehar bosättningstillstånd,
skall vara likställda med svenska medborgare i fråga om rätt
att idka näring. Vad beträffar frågan om säkerhet för skatter och vissa avgifter
anförs i betänkandet vissa statistiska uppgifter, som anses tyda på
att kravet på säkerhet icke haft större praktisk betydelse. Utredningsmannen
erinrar också om att beträffande åtskilliga näringar, som faller utanför
näringsfrihetsförordningen, inte gäller något krav på ställande av säkerhet
och att önskemål om införande härav ej yppats. I fortsättningen anför utredningsmannen
följande (s. 114).

Vidare måste hänsyn tagas till att källskattesystemet med successiva inbetalningar
av preliminär skatt reducerat möjligheterna för en utlänning

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år W66

att undandraga sig skattebetalning genom att lämna landet. Visserligen är
riskerna icke helt eliminerade, eftersom en preliminär taxering kan bli för
låg, särskilt när en rörelse är nystartad. Om emellertid en utlänning bosatt
sig i riket och vill starta en rörelse här, finns anledning att räkna med att
han har för avsikt att kvarstanna. Normalt synes därför beträffande de här
bosatta utlänningarna icke behöva krävas att de ställer säkerhet. Det torde
vara tillfyllest, att det lägges i tillståndsmyndighetens hand, att om särskilda
skäl därtill föranleder, ålägga sådan utlänning att ställa säkerhet.
Detta kan vara motiverat, exempelvis därest utlänningen helt nyligen bosatt
sig i riket eller tidigare misskött sina skattebetalningar. Sådant åläggande
bör också kunna ifrågakomma om utlänning, som erhållit tillstånd utan
skyldighet att ställa säkerhet, sedermera eftersätter sina skyldigheter i
skattehänseende.

Beträffande utlänningar som icke är bosatta här i riket möter det däremot
betänkligheter att slopa hittills gällande ordning. Risken att de efter
en tid avbryter sin verksamhet här i riket utan att ha fullgjort sin skattskyldighet
får anses vara så beaktansvärd att kravet på säkerhet i princip
bör bibehållas, helst som det i regel saknas möjlighet att utomlands indriva
svensk skatt. Kravet på säkerhet bör dock icke vara ovillkorligt. Undantag
kan vara motiverade under särskilda förhållanden, exempelvis med hänsyn
till internationella överenskommelser.

Betänkandet har remissbehandlals. Vad gäller den nu aktuella frågan har
meningarna bland remissorganen varit delade. Åtskilliga remissorgan har
sålunda tillstyrkt utredningsmannens förslag medan andra ansett att kravet
på ställande av säkerhet för skatter m. m. som villkor för tillstånd att driva
näring bör helt slopas.

Betänkandet jämte remissyttrandena däröver övervägs för närvarande
inom Kungl. Maj :ts kansli. Arbetet bedrivs med sikte på att proposition skall
kunna föreläggas riksdagen under höstsessionen 1966.

Förslag i Nordiska rådet

Vid Nordiska rådets fjortonde session 1966 har från svensk sida genom
Ebon Andersson och Allan Hernelius väckts förslag (SAK A 55/e) med
hemställan att rådet ville rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna
för att skapa en nordisk rättsgemenskap på näringslagstiftningens
område, innefattande enhetliga regler för rätten att driva näring i
vart och ett av de nordiska länderna.

I rådet har väckts medlemsförslag även om rättslig likställighet för nordiska
medborgare i fråga om yrkesfiske, om gemensam jordbrukspolitik,
om organisationen av nordiskt handelspolitiskt samarbete samt om harmonisering
av de yttre tullarna.

Samtliga de nämnda förslagen har behandlats i en av Nordiska rådet den
1 februari 1966 antagen rekommendation. I denna, som inte innefattar slutligt
ståndpunktstagande till förslagen, anförs bl. a. följande.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å klarlegge snarest — under
hensyntagen til bestrebelsene for å nå fram til et europeisk marked omfattende
flest mulig av de europeiske land —- forutsetningene for en samlet
utbygging av det nordiske 0konomiske samarbeid vedr0rende det ytre tollnivå,
jordbruks- og fiskeripolitikken, naeringslovgivningen, kapitaltilf0rslene
og handelspolitikken, samt klarlegge om denne utbygging av samarbeidet
kan skje på en slik måte åt fordeler og ulemper balanserer for hvert
enkelt land.

Lagstiftningen i Danmark, Finland, Island och Norge

Riksdagens upplysningstjänst har på begäran tillhandahållit uppgifter
angående lagstiftningen i Danmark, Finland, Island och Norge i vad gäller
förekomsten av krav på säkerhet för utskylder som villkor för tillstånd att
driva näring m. m. Av uppgifterna framgår bl. a. följande.

Svensk medborgare, som önskar driva handel, hantverk, industri o. dyl.
i Danmark har att ansöka om särskilt tillstånd för att få lösa s. k. näringsliv.
Något krav på att vederbörande ställer borgen eller annan säkerhet för
utskylder finns ej.

Utlänning, som vill idka handels- och fabriksrörelse eller annat näringsyrke
i Finland, har att göra ansökan därom hos länsstyrelse. Ansökan skall
åtföljas av intyg om att sökanden är myndig och äger god frejd samt av
vederhäftig borgen eller annan säkerhet för till stat och kommun under
tre år utgående utskylder.

Rätt för utlänning att driva näring i Norge erfordrar särskilt tillstånd.
Krav på borgen för statliga eller kommunala utskylder förekommer ej. Likartade
förhållanden råder i Island.

Utskottet

Enligt bestämmelse i 1864 års förordning om utvidgad näringsfrihet är
utlännings rätt att här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk
eller annan hantering beroende av tillståndsprövning. Ansökningar om tillstånd
prövas med visst undantag av Kungl. Maj :t. Vid ansökan skall fogas
bl. a. vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och
kommunen under tre år. Ny säkerhet skall ställas vart tredje år så länge
vederbörande önskar begagna sig av tillståndet. Förseelse mot förordningen
straffas med dagsböter.

I motionen hemställs att skyldigheten att ställa ifrågavarande borgen eller
annan säkerhet skall upphävas såvitt avser medborgare från nordiska länder.

Som framgår av den inledande redogörelsen har särskilt tillkallad utredningsman
år 1962 avlämnat betänkande med förslag till en ny näringslagstiftning.
Förslaget berör även utlänningars och utländska företags rätt att
idka näring här i landet. I fråga om skyldigheten att ställa säkerhet för
utskylder innebär förslaget en uppmjukning av nu gällande bestämmelser.
Utlänning, som är bosatt här i riket, skall sålunda endast efter prövning i

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1966

varje särskilt fall kunna åläggas att ställa dylik säkerhet. Betänkandet har
remissbeliandlats. Remissorganen har tillstyrkt eller lämnat utredningsmannens
förslag i den del varom nu är fråga utan erinran eller också föreslagit
att skyldigheten att ställa säkerhet skall helt upphävas. Betänkandet
och remissvaren däröver övervägs för närvarande inom Kungl. Maj :ts kansli.
Arbetet bedrivs med sikte på att proposition med förslag till ny näringslagstiftning
skall föreläggas riksdagen under höstsessionen innevarande år.
Även den av motionärerna aktualiserade frågan torde därvid komma att
prövas. Med hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
inte påkallad.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motion, I: 229, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Svante
Kristiansson, Erik Jansson, Åkesson, Wirmark* och Lidgard;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg*, fru
Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Svenning, Franzén i Träkumla* och
Krönmark.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.