Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av kravet på särskild
ursprung smärkning beträffande varor framställda i
nordiskt land.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 721, av fröken Elmén och herr Nihlfors.

I motionen hemställes ”att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till en sådan uppmjukning av reglerna i lagen den 4 juni 1913
angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsmärkning,
att varor framställda i nordiskt land kan införas till Sverige utan särskild
ursprungsmärkning”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning har tillkommit i ändamål att till skydd för såväl
inhemsk industri och handel som den köpande allmänheten förhindra användning
av svenska ursprungsbeteckningar på utländska handelsvaror och utgör
egentligen ett led i lagstiftningen om illojal konkurrens. I 1 § stadgas, att vara,
varå finns anbragt beteckning, som ger varan sken av att ha frambragts eller
tillverkats i Sverige, icke får från utrikes ort hit till riket införas för försäljning.
Från förbudet stadgas undantag för de fall, då det ådagaläggs, att varan
verkligen är frambragt eller tillverkad i Sverige och förut blivit utförd ur
riket, då den åsätta beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka
varans art (generisk beteckning), eller då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen,
å varan finns på tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet,
att varan är av utländskt ursprung. Då vara, som enligt vad sålunda
föreskrivits icke får införas, ankommer till riket, skall varan vid införseln tas
i beslag av tullpersonalen samt avlämnas till närmaste tullförvaltning för förvaring.
över beslaget skall upprättas rapport. Det verkställda beslaget skall av
tullförvaltningen skyndsamt underställas generaltullstyrelsens prövning, varvid
tullförvaltningen skall överlämna rapporten över beslaget ävensom avge yttrande
i anslutning till lagens bestämmelser angående oskadliggörande av den
oriktiga ursprungsbeteckningen. Innan målet av styrelsen prövas, skall varuägaren
och befattningshavare, som styrelsen förordnar, beredas tillfälle att yttra
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 3 avd. Nr 11

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

sig. Finner styrelsen beslaget icke vara lagligen grundat, skall detsamma av
styrelsen upphävas. Om beslaget prövas vara lagligen grundat och den oriktiga
ursprungsbeteckningen icke kan utplånas eller varan förses med beteckning,
som anger dess utländska ursprung, utan att varan därigenom i sin helhet förstöres
eller förlorar allt värde såsom handelsvara, skall densamma av styrelsen
förklaras förbruten. Föreligger icke hinder mot den oriktiga beteckningens utplånande
eller varans förseende med beteckning om dess utländska ursprung,
har styrelsen att förelägga varuägaren att inom viss tid under tillsyn av tullpersonal
oskadliggöra den oriktiga beteckningen. Därjämte skall styrelsen förplikta
varuägaren, såframt det icke visas att varan blivit obehörigen märkt mot
ägarens förbud, att erlägga en straffavgift motsvarande tio procent av varans
värde, dock ej under tio eller över femhundra kronor för allt med samma lägenhet
ankommet gods. Ställer sig varuägaren icke till efterrättelse vad som förelägges
honom med avseende å den oriktiga ursprungsbeteckningens oskadliggörande,
skall varan förklaras förbruten. Vid underlåtenhet att erlägga straffavgift
inträder däremot ej konfiskationspåföljd. I stället skall vad som gäller
om uttagande av ogulden tullavgift vinna tillämpning.

I lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot varors förseende
med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor
stadgas straff bl. a. för den, som här i riket å utländsk vara, avsedd för försäljning,
eller å emballage däri dylik vara skall saluhållas, i avsikt att vilseleda
i fråga om varans ursprung anbringar beteckning, som ger varan sken av att
ha frambragts eller tillverkats i Sverige.

Pågående utredning m. m.

Frånsett ändringar åren 1914 och 1930 av den bestämmelse i lagen angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, som
riktar sig mot illojalt användande av oriktig utländsk ursprungsbeteckning
samt vissa smärre jämkningar år 1960, har lagen icke blivit föremål för ändringar
sedan dess tillkomst 1913.

Med stöd av Kungl. Maj:t bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet
den 23 april 1956 särskild utredningsman med uppdrag att utarbeta
förslag till ny lagstiftning rörande straff för olovlig införsel och utförsel av
varor. Till utredningen överlämnades den 1 juni 1956 en av Skånes handelskammare
gjord framställning om viss ändring i lagen angående förbud mot
införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Utredningen avgav 1959 betänkande med förslag till lag om straff för varusmuggling
m. m. (SOU 1959: 24). Vid betänkandet var såsom bilaga fogad en av
utredningens expert upprättad promemoria med förslag till lag om ändring av
lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
I promemorian framhölls, att de lagstiftningsfrågor, som sammanhängde
med behovet av skydd mot illojal användning av ursprungsbeteckningar

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

3

å handelsvaror, förvisso icke erhållit någon tillfredsställande lösning genom
vår i ämnet gällande lagstiftning samt att tungt vägande anmärkningar riktats
mot denna. Med hänsyn till den redogörelse som lämnats i promemorian underströks,
att det torde framstå som ett oavvisligt krav, att bland annat lagen
angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
underkastades en allmän översyn. I avbidan på en mera genomgripande
omarbetning av lagen föreslogs, att straffavgiften omedelbart borttogs ur lagen.
Till detta förslag anslöt sig utredningen.

I proposition nr 115 till 1960 års riksdag framlades förslag till lag om straff
för varusmuggling m. m. Propositionen innefattade beträffande lagen angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning endast
förslag till ändringar av formell natur. Vid behandlingen av förslaget i lagrådet
framhöll detta, att sistnämnda lag var i behov av saklig omarbetning. I propositionen
uttalades, att med hänsyn till det samband som det i ovannämnda
promemoria framlagda förslaget hade med den pågående utredningen om varumärkes-
och firmalagstiftningen det torde tills vidare böra anstå med åtgärder
i anledning av förslaget.

Genom beslut den 25 mars 1960 förordnade Kungl. Maj:t, att promemorian
jämte däröver avgivna yttranden skulle överlämnas till varumärkes- och firmautredningen
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

Chefen för justitiedepartementet beslöt därefter den 31 mars samma år att
utredningen i fortsättningen skulle arbeta som två skilda kommittéer, den ena
för revision av firmalagstiftningen och den andra för revision av lagstiftningen
mot illojal konkurrens. Den sistnämnda kommittén har antagit namnet utredningen
om illojal konkurrens.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse beräknas utredningen om illojal
konkurrens slutföra sitt arbete under år 1966.

Motionen

I motionen anförs att bestämmelsen i 1 § i 1913 års lag i praktiken innebär
att samtliga importerade varor, som är försedda med varumärke, måste vara
försedda med ordet ”Import” eller liknande. Bestämmelsen måste enligt motionärernas
mening betraktas som i många stycken föråldrad. Alldeles särskilt
anses detta gälla i fråga om den internordiska handeln, vilken nu expanderar
mycket snabbt. Motionärerna anför att det normalt inte finns något behov för
konsumenten att känna till om en vara är framställd i det ena eller det andra
av våra nordiska länder. Vid serietillverkning innebär det oftast en fördyring
att åsätta det för Sverige avsedda varupartiet en speciell märkning, som ej
erfordras beträffande övriga delar av samma tillverkning. Denna merkostnad
får ytterst den svenske konsumenten betala utan att själv erhålla någon egentlig
valuta för denna extra utgift.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966

Utskottet

I 1913 års lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig
ursprungsbeteckning stadgas att vara, på vilken finns anbragt beteckning, som
ger varan sken av att ha frambragts eller tillverkats i Sverige, inte får införas
från utrikes ort hit till riket för försäljning. Från förbudet stadgas undantag
bl. a. för det fall att på varan, jämte den svenska varubeteckningen, finns på
visst sätt angivet att varan är av utländskt ursprung.

I motionen anförs att bestämmelserna måste anses föråldrade särskilt såvitt
avser den internordiska handeln och anhålles att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådan ändring av lagen att varor framställda
i nordiskt land kan införas i Sverige utan särskild ursprungsmärkning.

Som framgår av den inledande redogörelsen har det i flera sammanhang
framhållits att 1913 års lag är i behov av saklig omarbetning. En översyn av
lagen sker även inom utredningen om illojal konkurrens. Den av motionärerna
aktualiserade frågan torde komma att övervägas i samband härmed. Utredningen
räknar med att slutföra sitt arbete under år 1966. Utskottet anser med
hänsyn härtill att någon riksdagens åtgärd icke är påkallad i anledning av
motionen.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motion, II: 721, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson, Ebbe
Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Åkesson, Herbert Larsson och
Wirmark;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Grebäck, Hedin, Svenning, Hamrin
i Kalmar, fröken Anderson i Lerum, fru Ekroth och herr Hammarberg.

13467 AB Rotopress, Stockholm 1966