Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss partiell kalender"
reform.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 45,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Möller hemställt »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning om en partiell
kalenderreform».

Motionen

I motionen framhålles det lämpliga i att aktualisera en kalenderreform
i samband med förberedandet av fyrtiotimmarsveckan. Motionären anför
bl. a.

Ur rekreationssynpunkt är värdet av en fristående helgdag begränsat,
då den ofta inte kan utnyttjas effektivt. En medveten strävan är att söka
få fritid och ledighet förlagd i slutna, sammanhängande perioder som tilllåter
medborgarna att bättre använda denna tid.

För arbetslivet är fristående helgdagar olägliga genom att vålla produktionsinskränkning
och störningar i driften. Arbetsveckan splittras, och för
många industrier uppstår dryga kostnader genom extra stopp i arbetet etc,

Ur kyrklig synpunkt kan det verka betänkligt att ändra bestående ordning
i kyrkoåret och helgdagarnas placering. När dubbelhelg infördes genom
ändrad förläggning av fristående helgdag i 1952 års reform restes av
kyrkliga myndigheter vissa invändningar, dock inte så starka att reformen
avstyrktes.

Även med beaktande av sådana synpunkter synes övervägande skäl tala
för att nu låta utreda en kalenderreform. Den borde i första hand syfta
till att förlägga trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag i
anslutning till närmast infallande söndag, så att i båda fallen dubbelhelg
skapades.

Avslutningsvis påpekas att utredning av frågan kan utföras av 1963 års
arbetstidskommitté, som därvid även bör överväga en kalenderreform av
vidare omfattning för att främja de syften som betonats i motionen.

Gällande ordning

Det grundläggande stadgandet om högtids- och helgdagar återfinnes i
1686 års kyrkolag. I 14 kap. 1 § — vilket stadgandes sakliga innehåll dock
senare jämkats — föreskrives sålunda, att såsom sabbaten, som nu är söndagen
hos oss, bör efter Guds lag helgas, så skola ock dessutom efterskrivne

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 8

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

högtider, nämligen jul-, påsk- och pingstdagarna behållas och firas på sätt
och vis, som härtill vant varit, samt desslikes nyårs- och trettondedagen,
Kristi himmelsfärdsdag, kyndelsmässan, Marie bebådelse- och besökelsedag,
Johannes döparens, S:t Mikaélis- och allhelgonadag samt alla apostladagar.
Därvid är att märka att envar av de tre större högtiderna, jul, påsk och
pingst, omfattade, om också icke över hela riket, fyra helgdagar samt
påsken därjämte skärtorsdagen och långfredagen. Kyrkolagen innehåller
inga föreskrifter om de dagar, på vilka de angivna högtids- och helgdagarna
skall infalla. Denna fråga torde ej heller eljest före år 1952 ha särskilt
reglerats genom skriven lag eller författning. I så måtto syns dock regler
i förevarande avseende ha införlivats med skriven rätt som det förut återgivna
stadgandet — att de angivna högtids- och helgdagarna skall behållas
och firas på sätt och vis som härtill vant varit — innebär ett fastslående
av den vid kyrkolagens tillkomst gällande ordningen beträffande helgdagarnas
förläggning.

Genom förordning den 4 november 1772 gjordes emellertid väsentlig
ändring i den av kyrkolagen ursprungligen fastslagna ordningen. I förordningen
har sålunda föreskrivits, att tredje- och fjärdedagarna i de tre större
högtiderna, Marie besökelsedag, skärtorsdagen och apostladagarna skulle
helt indragas samt att kyndelsmässodagen, S:t Mikaélis dag och allhelgonadagen
visserligen skulle bibehållas såsom kyrkliga högtidsdagar men skulle,
om de inföll på någon söckendag, i stället firas på viss närmare angiven
söndag.

Är 1952 gjordes genom en särskild lag vissa förändringar i kalenderordningen.
Denna lag innebar att Marie bebådelsedag upphörde att vara en
fristående helgdag. Den skulle i stället firas på en söndag. En särskild
hösthelgdag inrättades genom att firandet av allhelgonadagen flyttades
från en söndag till närmast föregående lördag. Slutligen förordnades att
midsommardagen skulle förläggas till den lördag som infaller under tiden
den 20—den 26 juni.

I anslutning till de nu återgivna stadgandena gäller i fråga om helgdagarnas
förläggande, att vissa av dem firas å bestämt datum, oavsett på vilken
veckodag detta datum infaller. Dessa helgdagar kallas fasta. Hit hör
juldagen och annandag jul (den 25 och den 26 december), nyårsdagen (den
1 januari), trettondagen (den 6 januari). De helgdagar, som sedan gammalt
alltid firas å bestämd veckodag, kallas rörliga. Att jämställa med
dessa är de helgdagar — kyndelsmässodagen och Mikaelidagen — vilka,
ehuru primärt bundna till visst datum, likväl på grund av förordningen
den 4 november 1772 alltid skall firas å viss veckodag. Av de rörliga och
med dem jämställda helgdagarna infaller flertalet å söndagar. Å annan
veckodag firas långfredagen, annandag påsk (måndag), Kristi himmelsfärdsdag
(torsdag) och annandag pingst (måndag), midsommardagen
(lördag) och allhelgonadagen (lördag).

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 ur 1966 3

Vidare är i fråga om gällande kalenderordning att nämna, att enligt lag
den 8 april 1938 skall den 1 maj, då denna dag ej infaller å sön- eller helgdag,
vara likställd med allmän helgdag. Den skall dock icke ha någon
kyrklig karaktär. Ytterligare må anmärkas, att midsommarafton och julafton
liksom lördagen är att likställa med allmänna helgdagar i fråga om
beräkning av lagstadgad tid samt enligt växel- och checklagarna.

Historik

Upprepade gånger under 1800- och 1900-talen har i såväl kyrkomötet som
riksdagen upptagits frågor om indragning av olika helger. Förslag om indragning
av helgdagar har sålunda behandlats av 1878, 1910 och 1915 års
kyrkomöten, och i riksdagen har alltsedan 1815 sådana frågor återkommit
med längre eller kortare mellanrum.

I motion vid 1815 års riksdag väcktes sålunda förslag om slopande av
trettondagen, Marie bebådelsedag, annandag pingst, Kristi himmelsfärdsdag
och midsommardagen. Förslaget avvisades emellertid. Vid riksdagen
1828/30 framställdes motionsledes förslag om överflyttande av Marie bebådelsedag,
långfredagen och Kristi himmelsfärdsdag till söndag samt om
avskaffande av trettondagen och annandag pingst. Även detta förslag
avvisades. I motion vid 1867 års riksdag väcktes förslag om borttagande av
de tre annandagarna vid jul, påsk och pingst, indragande av trettondagen
samt överflyttande till söndag av Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag.
Motionen avslogs av riksdagen. Motionären återkom efterföljande
riksdag med mindre omfattande förslag, vilka även de avvisades. Förslag
av samma innebörd som det vid 1867 års riksdag framförda väcktes ånyo
vid 1885 års riksdag. Vederbörande utskott tillstyrkte indragning av trettondagen
och överflyttande av Marie bebådelsedag till söndag. Som kamrarna
stannade i olika beslut, föll dock förslaget. Vid 1903 ars riksdag yrkades
i motion, att trettondagens egenskap av helgdag måtte upphävas.
Motionen, som tillstyrktes av majoriteten i utskottet, blev emellertid avslagen
av båda kamrarna. Även vid riksdagarna 1915 och 1924 behandlades
frågor som rörde helgdagarnas förläggning.

Vid 1938 års riksdag behandlades frågan om en kalenderreform även i
samband med prövningen av då framlagd proposition med förslag till lag
om semester. I anledning av propositionen väcktes en motion, i vilken hemställdes,
att riksdagen bos Kungl. Maj :t måtte anhålla, att skyndsam utredning
verkställdes i fråga om en kalenderreform i syfte att minska antalet
helgdagar. Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande, att den i motionen
behandlade frågan otvivelaktigt var förtjänt av uppmärksamhet. Då det
emellertid icke kunde anses lämpligt att i det förevarande sammanhanget
upptaga frågan till närmare undersökning, ansåg utskottet skäl icke före -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

ligga för riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
i ämnet. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen godkände efter
sammanjämkning utskottets utlåtande.

Även vid 1939 års riksdag var frågan om en kalenderreform aktuell. I
en motion framställdes nämligen yrkande med syfte att vissa enkla helgdagar
skulle indragas och utbytas mot ledighetsdagar i anslutning till söndagar
under andra halvaret. Motionen blev emellertid avslagen.

I en vid 1944 års riksdag väckt motion hemställdes att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå utredning, huruvida en kyrklig högtidsdag
kunde inrättas i vårt land under höstens lopp, eventuellt på bekostnad
av antalet helgdagar under förra hälften av året. Första lagutskottet, till
vilket motionen hänvisades, hemställde att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj .t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en förutsättningslös
utredning, huruvida en allmän högtidsdag, med eller utan kyrklig karaktär,
kunde inrättas under höstens lopp. Detta blev också riksdagens beslut.

I anledning av riksdagens begäran uppdrogs åt särskilt tillkallade sakkunniga,
helgdagssakkunniga, att verkställa utredning av den nämnda frågan
samt om midsommardagens förläggning. De sakkunniga föreslog i sitt
betänkande (SOU 1947:27) att Marie bebådelsedag inte längre skulle firas
såsom fristående helgdag, att två nya helgdagar skulle firas på hösten, den
ena i anslutning till Mikaels dag, den andra i anslutning till nuvarande
allhelgonadagen, samt att midsommardagen alltid skulle förläggas till en
lördag. De sakkunniga ansåg ej att det fanns anledning att rubba Kristi himmelsfärdsdag.
Vad trettondagen angick uttalades, att dagens intima samhörighet
med julfirandet skänkte åt den dagen en särprägel som gjorde
den svår att inordna i söndagarnas rad.

Betänkandet, som blev föremål för remissbehandling, överlämnades till
den år 1947 tillsatta arbetstidsutredningen. Denna utrednings förslag till
helgdagsreform (SOU 1950:32) låg till grund för 1952 års lag angående
tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen.
Utredningen framhöll, att utan tvivel skäl kunde anföras för en
längre gående kalenderreform men att häremot kunde anföras att en sådan
skulle kräva nya utredningar, varigenom hela reformen med sannolikhet
skulle komma att fördröjas. Vid remissbehandlingen av de båda betänkandena
framfördes önskemål om en mera genomgripande kalenderreform.

I proposition nr 3 år 1952 vari framlades förslag till 1952 års lagstiftning
yttrade föredragande departementschefen, att han i det sammanhanget ej
fann påkallat att jämka på förläggningen av andra fristående helgdagar i
syfte att vinna sammanhängande arbetsveckor.

Vid behandlingen av propositionen i riksdagen framställdes motionsvis
ett yrkande att trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag skulle avföras
som helgdagar. Andra lagutskottet anförde härom i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 4.

Andra lagutskottets utlåtande nr S år 1966

5

Vid genomförandet av en sådan reform måste uppenbarligen varsamhet
iakttagas. Här möta vitt skilda synpunkter såsom å ena sidan angelägenheten
av att så litet som möjligt rubba det bestående kyrkoåret och att taga
hänsyn till gamla traditioner och sedvänjor samt å andra sidan önskemålet,
främst från näringslivets sida, att försöka undvika den nuvarande splittringen
av arbetsveckorna, ävensom hänsynen till människors behov av rekreation
och avkoppling. I motionen 11:232 påtalas särskilt olägenheterna
för näringslivet med alltför splittrade arbetsveckor. Motionären önskar med
hänsyn därtill att, utöver vad som föreslagits i propositionen, jämväl trettondedagen
och Kristi himmelsfärdsdag skola avlysas såsom kyrkliga helgdagar
eller i vart fall förläggas till söndagar. I vårt nuvarande samhälle
tala onekligen starka skäl för att försöka undvika det produktionsbortfall,
som förorsakas av en splittring av arbetsveckorna. För många tim- och dagavlönade
arbetare torde det jämväl vara ett önskemål med hela arbetsveckor.
Men spörsmålet får icke betraktas enbart ur rationaliseringssynpunkt,
och utskottet har vid övervägande av de olika skäl, som framförts,
kommit till den uppfattningen, att man icke nu bör gå längre än vad som
föreslagits av Kungl. Maj :t. Detta förslag finner utskottet vara väl avvägt,
och skälig hänsyn har tagits till motstridande intressen och synpunkter. Att
så är fallet kommer också till uttryck däri, att stor enighet för förslaget
kunnat uppnås. Sålunda har detsamma tillstyrkts av flertalet av de ickekyrkliga
remissinstanserna. Från kyrkligt håll har visserligen kritik framförts,
men kyrkomötet har dock ansett sig kunna godkänna förslaget. Utskottet
får därför med avstyrkande av motionen 11:232 tillstyrka propositionen.

Den år 1954 tillkallade utredningen om kortare arbetstid diskuterar i sitt
betänkande SOU 1956:20 frågan om en helgdagsreform mot bakgrunden av
45-timmarsveckan, som möjliggör övergång till femdagarsvecka.

Utredningen anförde avslutningsvis.

I det föregående har helgdagsfrågan diskuterats nästan uteslutande ur
produktionens och arbetsinkomstens synvinkel. Något ställningstagande till
frågan om en helgdagsreform är vi inte beredda att göra, då vi inte varit
i tillfälle att betrakta spörsmålet ur de andra synpunkter som är av betydelse
i sammanhanget.

Vi finner emellertid de här påvisade problemen vara av sådan vikt, att de
dels bör redovisas redan på detta stadium, dels bör tas upp till ytterligare
behandling inför genomförandet av en allmän arbetstidsförkortning. Vi
finner oss inte vara kompetenta att bedöma helgdagsfrågan ur alla i sammanhanget
betydelsefulla synpunkter.

Därför föreslår vi, att särskilda sakkunniga tillkallas för att utreda frågan
om behovet av en helgdagsreform i samband med en allmän arbetstidsförkortning.

Vid 1963 års riksdag väcktes en motion med yrkande att Marie bebådelsedag
skulle firas på en lördag. Motionen avslogs i enlighet med andra
lagutskottets hemställan i dess utlåtande nr 61.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1966

Utskottet

De grundläggande bestämmelserna om högtids- och helgdagar återfinns
i 1686 års kyrkolag samt i en förordning av den 17 november 1772. Den
senaste ändringen beträffande helgdagarnas placering företogs år 1952, då
firandet av Marie bebådelsedag flyttades till en söndag och allhelgonadagen
gjordes till en fristående helgdag. Därjämte bestämdes att midsommardagen
alltid skulle förläggas till en lördag. I samband med dessa ändringar
i kalendern väcktes förslag om en längre gående helgdagsreform. Tanken
härpå avvisades emellertid.

I förevarande motion begäres utredning om en partiell kalenderreform.
Motionären menar att det är lämpligt att aktualisera denna fråga i samband
med förberedandet av övergången till fyrtiotimmarsvecka och förordar
att utredningen utföres av 1963 års arbetstidskommitté. I första hand
begäres utredning av frågan om förläggning av trettondagen och Kristi
himmelsfärdsdag till lördagar.

Arbetstidskommittén, har enligt sina direktiv bl. a. att pröva frågan om
en kalenderreform i samband med en eventuell arbetstidsförkortning. Motionen
bör därför lämpligen överlämnas till kommittén.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av förevarande motion, 1:45,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionen
överlämnas till 1963 års arbetstidskommitté; samt

B) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand», fru Carlqvist, fru HamrinThorell»,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson», Edström»
och Blomquist;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors», Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Edlund, Jönsson i Ingemarsgården,
Johansson i Skärstad och Carlsson i Göteborg».

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660185