Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inkomstprövningen
vid kommunalt bostadstillägg.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 91 i första kammaren av
herr Johansson, Tage, m. fl. samt nr 128 i andra kammaren av fru Ekroth
m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till regeringen anhåller om, att nuvarande bestämmelser angående
rätten att erhålla kommunala bostadstillägg blir föremål för förutsättningslös
utredning, och att de förslag som utredningen kan ge anledning
till snarast föreläggs riksdagen».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 91.

Gällande rätt

Kommunalt bostadstillägg

Kommunalt bostadstillägg utgår, där kommunen så beslutat, till den som
är mantalsskriven i kommunen och som åtnjuter folkpension i form av
ålderspension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg. Kommunalt
bostadstillägg utgår dock inte i förening med ålderspension på grund av
förtida uttag. Bostadstillägget utgår enligt de grunder som kommunen bestämmer.
Kommunens bestämmanderätt är dock begränsad i vissa avseenden,
bl. a. i fråga om inkomstprövning och beräkning av pensionsberättigads
årsinkomst.

Inkomstprövningen innebär för ogift pensionsberättigad, att pensionsförmånerna
minskas med en tredjedel av den del av årsinkomsten som
ligger mellan 1 700 och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomsten
däröver. För gift pensionsberättigad gäller i stället gränsbeloppen 1 200
och 1 700 kr. Förmögenhet, som för ogift överstiger 30 000 kr. och för gift
22 500 kr., medför vid beräkningen av årsinkomsten höjning av denna med
10 procent av vad förmögenheten överstiger nämnda belopp.

Bostadstillägget utgår i samtliga kommuner och bestrides numera helt
av respektive kommuner.

8162 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

Pensionärsbostadsbidrag

Pensionärsbostadsbidrag kan utgå för lägenhet, som av kommun eller
under medverkan av kommun genom hyresavtal upplåtes till pensionär.
Bidrag får dock inte utgå för lägenhet, bebodd av familj som åtnjuter
familj ebostadsbidrag.

Pensionärsbostadsbidrag beviljas av det kommunala förmedlingsorganet.
Bidraget tillgodoföres pensionären genom att förmedlingsorganet tillser att
i hyresavtalet för lägenheten hyran upptages till högst det belopp, som
motsvarar skillnaden mellan å enda sidan den totala årskostnaden för lägenheten
och dess uppvärmning samt å andra sidan bidraget. Då pensionären
hyr lägenhet av annan än kommunen skall denna genom avtal med hyresvärden
åtaga sig att svara för återstående del av kostnaden för lägenheten.

För utgivna bidrag får kommunerna kalenderårsvis ersättning av statsmedel.

Historik

Kommunalt bostadstillägg

Från den 1 januari 1954 gällde, att inkomstbelopp, som ej översteg för
ensamstående person 1 000 kr. samt för envar av makar 750 kr. (för makar
sammanlagt 1 500 kr.) ej föranledde minskning av de inkomstprövade pensionsförmånerna.
översteg inkomsten 1 000 kr. för ensamstående, minskades
pensionsförmånerna med en tredjedel av inkomst, som låg mellan 1 000
och 1 400 kr., och med två tredjedelar av inkomst utöver 1 400 kr. Översteg
inkomsten 750 kr. för gift, minskades pensionen med en tredjedel av inkomst,
som låg mellan 750 och 1 050 kr., och med två tredjedelar av inkomst
utöver 1 050 kr.

Från den 1 juli 1957 gällde för innehavare av förmögenhet särskilda regler,
de s. k. skärpningsreglerna. De innebar att förmögenhetens beräknade
avkastning ökades med 20 procent av det belopp, varmed förmögenheten
översteg för gift 15 000 kr. (för makar sammanlagt 30 000 kr.) och för
annan pensionsberättigad 20 000 kr.

I anslutning till proposition nr 75 till 1960 års riksdag, vilken proposition
bl. a. upptog förslag om förbättrade änkepensioner, väcktes i riksdagen
åtskilliga motioner i inkomstprövningsfrågan. Rörande vad som därvid
förekom må här hänvisas till följande sammanfattning och uttalande i
andra lagutskottets utlåtande nr 20.

I motionerna I: 575 och II: 713, motionerna I: 576 och II: 719 samt motionen
II: 711 framställdes yrkande om mindre restriktiva regler vid inkomstprövningen.
I de fyra förstnämnda motionerna framhölls särskilt de s. k.
skärpningsreglerna, dvs. reglerna om att viss del av förmögenheten skulle
anses som inkomst, såsom hårda. Den medför, hette det, att en ensam skuldfri
pensionär, som äger ett till 40 000 kr. taxerat egnahem, får sina pensions -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

förmåner reducerade med cirka 2 000 kr. Är egnahemmet taxerat till 50 000
kr., upphör förmånerna helt. I motionerna I: 575 och II: 713 begärdes skyndsam
utredning i ämnet. Motionerna I: 576 och II: 719 innehöll förslag om en
omedelbar höjning av gränsbeloppen med 1 000 kr. I motionen II: 711 hemställdes
om en översyn av reglerna för inkomstprövningen. Denna översyn
borde, enligt vad som framgick av motionen, avse endast änkepensionerna,
vilka enligt motionärerna fortfarande borde vara inkomstprövade. I motionen
begärdes vidare förslag i ämnet till nästa års riksdag.

Andra lagutskottet yttrade bl. a.:

»Såsom utskottet framhållit vid behandlingen av frågan om slopande av
inkomstprövningen inom änkepensioneringen medför inkomstprövningen
vissa ogynnsamma verkningar. Den föreslagna övergången till icke inkomstprövade
änkepensioner för dem som blir änkor efter den 1 juli 1960 kan
medföra stora skillnader i pensionsförmånerna för olika änkor. En uppmjukning
av reglerna för inkomstprövningen skulle otvivelaktigt i båda
fallen verka mildrande. På grund härav anser utskottet det motiverat att
reglerna om inkomstprövning blir föremål för översyn. Denna synes lämpligen
kunna ske inom 1958 års socialförsäkringskommitté.»

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. Kungl. Maj :t uppdrog
den 5 maj 1960 åt 1958 års socialförsäkringskommitté att överse reglerna
om inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

Socialförsäkringskommittén avgav år 1961 sitt betänkande Förtidspensionering
och sjukpenning m. m. (SOU 1961:29). Hustrutilläggen och de kommunala
bostadstilläggen skulle enligt kommitténs förslag alltjämt vara
underkastade inkomstprövning. Vid bifall till kommitténs förslag
kom inkomstprövningen i övrigt att bibehållas allenast beträffande änkepension
till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960. Den omständigheten
att inkomstprövningen i fortsättningen begränsades till de nyssnämnda
förmånerna kunde, yttrade kommittén, måhända ge fog för uppfattningen
att frågan om inkomstprövningen numera var av mindre vikt. Kommittén
konstaterade emellertid att, även om antalet inkomstprövade förmånsslag
blev ringa, kunde dock ett mycket stort antal personer beräknas komma
att uppbära sådana förmåner. Enbart antalet kommunala bostadstillägg
beräknades sålunda till omkring 600 000 vid tiden för reformernas genomförande.

Beträffande inkomstprövningens utformning framhöll kommittén att,
om avdragsreglerna skulle uppmjukas, följden blev att flera personer erhöll
inkomstprövade förmåner och att dessa förmåner i många fall kom
att utgå med större belopp. Kommittén ifrågasatte, huruvida det var erforderligt
att öka de inkomstprövade förmånernas omfattning i ett läge, då
folkpensionernas standard successivt förbättrades och allmän tilläggspension
kom att utges utöver folkpensionen. En uppmjukning av inkomst -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

prövningsreglerna skulle motarbeta önskemålet att i möjlig mån inskränka
inkomstprövningen inom pensionssystemet och gynnade vidare endast pensionärer,
som hade så stora inkomster att dessa enligt de nu gällande reglerna
verkade reducerande på de ifrågavarande pensionsförmånerna. Beträffande
synpunkten att pensionärernas arbetsvilja hämmades genom inkomstprövningen
framhöll kommittén, att stränga avdragsregler minskade bredden
av det inkomstskikt, inom vilket ökad inkomst till följd av avdragsreglerna
ledde till minskad pension. Vid en uppmjukning av avdragsreglerna
blev denna verkan av en inkomstökning märkbar för flera, och
effekten av uppmjukningen kunde alltså i vissa fall bli den motsatta mot att
stimulera till arbetsinsatser.

Kommittén utgick från att allmän tilläggspension liksom tjänstepension
skulle anses utgöra inkomst vid tillämpning av avdragsreglerna. I den mån
tilläggspension utgick kom den sålunda att helt eller delvis ta i anspråk
det s.k. avdragsfria beloppet. Skulle i dylika fall utformningen av avdragsreglerna
medföra någon stimulerande effekt på arbetsviljan, måste reglerna
uppenbarligen mildras i mycket hög grad, vilket skulle få till resultat att
även personer, som hade så stor icke inkomstprövad pension, att de rimligen
inte behövde inkomstprövade förmåner, skulle komma att få sådana förmåner.
Kommittén framhöll vidare, att varje uppmjukning ledde till en
ökning av7 folkpensionskostnaderna för såväl staten som kommunerna. Kommittén
fann de angivna skälen mot en uppmjukning av avdragsreglerna så
vägande, att en generell ändring inte borde komma i fråga annat än i ett
avseende.

Härvid åsyftade kommittén de s. k. skärpningsreglerna, vilka innebar att
vid uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skulle ökas med 20
procent av det belopp, varmed förmögenheten översteg för gift pensionsberättigad
15 000 kr. (för makar tillsammans 30 000 kr.) och för annan
pensionsberättigad 20 000 kr. Kommittén anförde, att den höga skärpningsprocenten
otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt framträdde om
taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle höjas mera avsevärt. På
grund härav föreslog kommittén, att skärpningsprocenten sänktes från 20
till 10.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän
försäkring, m. m., anförde föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson: »Efter

slopandet av inkomstprövningen beträffande förtidspensionerna
kommer de förmåner inom folkpensionssystemet, som alltjämt är underkastade
inkomstprövning, att utgöras av hustrutillägg och kommunala
bostadstillägg samt änkepensioner i anledning av dödsfall före den 1
juli 1960.

Endast ett ringa antal förmånsslag blir således i fortsättningen beroende

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

av inkomstprövning. Som kommittén mycket riktigt framhåller betyder
detta dock inte, att inkomstprövningen numera skulle ha ringa betydelse.
Antalet pensionärer med kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg är
nämligen mycket stort. En uppmjukning av inkomstprövningsreglerna skulle
leda till att detta antal stiger ytterligare och att de inkomstprövade förmånernas
belopp ökar. Härigenom skulle uppkomma en avsevärd kostnadsökning
för såväl staten som kommunerna, och det är att märka att
uppmjukningen inte skulle medföra någon förbättring av standarden för
pensionärer med ringa eller ingen inkomst. Vad kommittén anfört mot en
mera vittgående uppmjukning av inkomstprövningen i fråga om hustrutillägg
och kommunala bostadstillägg har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Jag vill heller inte förorda ändring i inkomstprövningsreglerna
annat än i avseende på den s. k. skärpningsprocenten vid innehav av
förmögenhet. Jag föreslår i likhet med kommittén, att detta procenttal sänks
från nuvarande 20 till 10.»

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr
27 år 1962 anförde bl. a.:

»Såsom ingående utvecklats av socialförsäkringskommittén skulle en uppmjukning
av reglerna för inkomstprövningen gynna endast de pensionärer
som har inkomster av sådan storlek att dessa nu verkar reducerande på
ifrågavarande förmåner. Därmed skulle grupper, som nu inte kan erhålla
inkomstprövade förmåner, bli berättigade till sådana förmåner. En sådan
utveckling skulle stå i strid med senare års reformarbete på pensioneringens
område, vilket syftat till att avveckla inkomstprövningen. Det må understrykas,
att en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen inte skulle
medföra någon förbättring i förmåner för pensionärer med mycket små
inkomster.»

Genom lag den 25 maj 1962 om allmän försäkring ändrades den s. k.
skärpningsprocenten från 20 till 10 procent.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 12 år 1963 föreslogs ändring i lagreglerna
om inkomstprövning av folkpensionsförmåner. Inkomstprövningen skulle
mildras, så att hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskades
med en tredjedel av årsinkomsten i vad den översteg för den som är gift

1 200 kr. och för annan 1 700 kr. och med ytterligare en tredjedel av inkomsten
i vad den översteg för den som är gift 1 700 kr. och för annan

2 400 kr.

I motionerna I: 566 och II: 693 vid 1963 års riksdag yrkades, att den
skärpning av avdragsfaktorn till två tredjedelar av sidoinkomsten, som i
propositionen föreslogs skola bibehållas och såvitt angick hustrutillägg
och kommunala bostadstillägg komma i tillämpning vid sidoinkomster
överstigande 1 700 kr. respektive 2 400 kr., avskaffades. Motionärerana motiverade
sitt yrkande med att den samlade marginalbelastningen av inkomst -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

skatt och mistad inkomstprövad förmån med de föreslagna reglerna i
vissa inkomstskikt kunde bli så stor, att den kunde antagas motverka många
pensionärers vilja att skaffa sig extraförtjänster.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 3 år 1963 i anledning av sistnämnda
proposition och motioner bl. a.

»De konsekvenser av inkomstprövningsreglerna som motionärerna sålunda
påpekat är givetvis inte helt tillfredsställande. Emellertid måste understrykas,
att en inkomstprövning med nödvändighet måste medföra att i
något inkomstskikt marginalbelastningen blir jämförelsevis stor. Det bör
också framhållas att de inkomstprövade förmåner, varom här är fråga,
d. v. s. hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg, tillkommit med tanke
på de mest behövande grupperna, d. v. s. sådana folkpensionärer som icke
har några inkomster alls utöver folkpensionen eller jämförelsevis begränsade
sidoinkomster. För sådana folkpensionärer innebär propositionens
förslag en väsentlig förbättring i förhållande till vad som nu gäller. På
grund av dessa omständigheter samt med hänsyn till att motionärernas
förslag innebär en avsevärd ökning av inte minst kommunernas kostnader
finner sig utskottet icke kunna biträda motionsyrkandet.»

I motionerna I: 565 och II: 692 samt I: 566 och II: 693 vid 1963 års riksdag
hemställdes, att de avdragsfria förmögenhetsbeloppen skulle höjas. I det
förstnämnda motionsparet föreslogs att beloppen skulle fastställas till
30 000 kr. för den som är gift och 40 000 kr. för annan pensionär. I det sistnämnda
motionsparet föreslogs beloppen 20 000 kr. respektive 30 000 kr.

Andra lagutskottet yttrade i samma utlåtande i anledning av sistnämnda
motioner bl. a.:

»De avdragsfria belopp som nu gäller fastställdes 1957. Samtidigt höjdes
den procentsats, varmed förmögenhetens avkastning skall höjas, från 10
till 20 procent. I samband med antagandet av lagen om allmän försäkring
under fjolårets riksdag sänktes procentsatsen till 10 procent. Denna sänkning,
som innebar en betydelsefull uppmjukning av reglerna om förmögenhets
inverkan vid inkomstprövningen, har varit i tillämpning från och
med ingången av år 1963. Utskottet är icke berett att nu förorda en ytterligare
uppmjukning av reglerna och kan därför icke biträda motionsyrkandena.
»

Även år 1964 var frågorna om höjning av de avdragsfria förmögenhetsbeloppen
och avskaffande av skärpningen av avdragsfaktorn till två tredjedelar
föremål för riksdagens behandling. Riksdagen intog då samma ståndpunkt
som år 1963.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 45 år 1965 föreslogs ändring i lagreglerna
om inkomstprövning av folkpensionsförmåner. De s. k. skärpningsfria beloppen
skulle höjas från 20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och
från 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar.

Andra lagutskottet, som anslöt sig till propositionens förslag, uttalade i

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

7

sitt av riksdagen godkända utlåtande nr il år 1965 i anledning av motioner
angående slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar och högre avdrags-''
fria inkomstbelopp:

De här berörda frågorna om slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar
och om högre avdragsfria inkomstbelopp har sådant samband med frågan
om standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968 att det synes
utskottet lämpligt att de tas upp i sammanhang med den utredning som
ovan nämnts. Detta utskottets uttalande synes böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.

Pensionär sbostadsbidragen

Bostadsförbättringsutredningen föreslog i sitt betänkande Bostadsstöd för
pensionärer (SOU 1964: 41) väsentliga förbättringar i fråga om pensionärsbostadsbidragen.
Vid överväganden att införa fristående inkomstprövning
för dessa bidrag anförde utredningen bl. a.:

En annan väg att åstadkomma en åtminstone i huvudsak fristående inkomstprövning
av bidragen skulle möjligen kunna öppnas, om enligt förslag
av 1958 års skatteutjämningskommitté kostnaderna för bostadstilläggen
helt överföres på kommunerna. Den nuvarande i lag reglerade inkomstprövningen
av bostadstilläggen skulle då kunna slopas och ersättas med en
prövning enligt regler, som i princip kommunerna själva skulle äga bestämma.
Inkomstprövningen av pensionärsbostadsbidrag och hustrutillägg
skulle då kunna ske utan samband med prövningen av bostadstilläggen. En
samordnad inkomstprövning av bidragen och hustrutilläggen torde kunna
åstadkommas relativt lätt, eftersom den blir oberoende av variationer i
de kommunala bostadstilläggens storlek. Särskilda bestämmelser skulle
härvid kunna behöva övervägas i syfte att förhindra att kommunernas
regler om inkomstprövning av bostadstilläggen utformas så, att de medför
en skärpning av den för de statliga förmånerna stadgade inkomstprövningen.

En lösning av spörsmålet om inkomstprövningen enligt nyss antydda riktlinjer
förutsätter vissa ändringar i pensionslagstiftningen. Det torde inte
ankomma på bostadsförbättringsutredningen att uppta sådana lagstiftningsfrågor
till närmare behandling. Om inkomstprövning av pensionärsbostadsbidragen
skulle konstrueras efter angivna riktlinjer, torde frågan
därför få övervägas i samband med blivande ändringar i nämnda lagstiftning.

Kungl. Maj :t har den 3 juni 1965 uppdragit åt pensionsförsäkringskominittén
att utreda frågor i samband med framtida standardhöjningar av
folkpensionerna i enlighet med av statsrådet och chefen för socialdeparte -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

mentet angivna riktlinjer. Enligt dessa skall folkpensionshöjningar som
bygger på inkomstprövning övervägas av kommittén, som i samband härmed
bör ta upp olika spörsmål som står i samband med metodiken för inkomstprövningen.
Vidare skall kommittén även pröva om syftet med de av
bostadsförbättringsutredningen föreslagna pensionärsbostadsbidragen kan
tillgodoses inom ramen för ett folkpensionssystem med nya inkomstprövade
förmåner.

Utskottet

Kommunalt bostadstillägg är en inkomstprövad förmån som utgår, där
kommunen så beslutat, till den som är mantalsskriven i kommunen och
som åtnjuter folkspension i form av ålderspension, förtidspension eller
hustrutillägg. Kommunens bestämmanderätt är dock begränsad i fråga om
inkomstprövningen. Denna innebär att bostadstillägget minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger för den
som är gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med ytterligare en tredjedel
av inkomsten i vad den överstiger för den som är gift 1 700 kr. och för
annan 2 400 kr. Vid inkomstprövningen gäller vidare att avkastningen av förmögenhet
höjes med tio procent av det belopp varmed förmögenheten överstiger
för den som är gift 22 500 kr. och för annan pensionär 30 000 kr.
Bostadstillägget, som utgår i landets samtliga kommuner, bestrides helt
av kommunala medel. Vid sidan om folkpensionsförmånerna kan under
vissa förutsättningar utgå statligt finansierat pensionärsbostadsbidrag, som
avser att nedbringa bostadskostnaderna för pensionärer.

I förevarande motioner har hemställts, att bestämmelserna angående
rätten till kommunala bostadstillägg måtte bli föremål för förutsättningslös
utredning och att de förslag som utredningen kan ge anledning till
snarast föreläggs riksdagen. I motionerna ifrågasättes om inte kommunerna
själva inom en viss given ram och med beaktande av lokala förhållanden
borde ha rätt att fastställa regler för inkomstprövningen.

Pensionsförsäkringskommittén har fått i uppdrag att överväga folkpensionshöjningar
som bygger på inkomstprövning. I samband härmed bör
kommittén enligt direktiven ta upp olika spörsmål som står i samband med
metodiken för inkomstprövningen. Kommittén bör även pröva om syftet
med pensionärsbostadsbidragen kan tillgodoses inom ramen för ett folkpensionssystem
med nya inkomstprövade tilläggsförmåner. Då pensionsförsäkringskommittén
således har att överväga inkomstprövningen och nya
inkomstprövade tilläggsförmåner inom folkpensioneringen anser utskottet
det icke erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning av motionerna.
Utskottet får därför hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1966

9

att förevarande motioner, 1:91 och 11:128, icke måtte föranledda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*, Edström*
och Hiibinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
Gustavsson i Alvesta*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Johansson
i Södertälje, Edlund och Carlsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.