Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30
juni 1948 (nr 495) om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk.
Genom en den 3 januari 1966 dagtecknad proposition, nr 12, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 juni 1948 (nr 495) om avgifter till
välfärdsanordningar för sjöfolk
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 juni 1948 om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
2 §
Välfärdsavgiften utgör fyra öre
för dag och sjöman under tid då
sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad
å svenskt handelsfartyg.
Semester som infaller i omedelbar
anslutning till avmönstring inräknas
i nämnda tid. Avgiften skall utgivas
till hälften av sjömannen och till
hälften av redaren.
(Föreslagen lydelse)
2 §
Välfärdsavgiften utgör tio öre för
dag och sjöman under lid då sjömannen
varit för utrikes fart påmönstrad
å svenskt handelsfartyg.
Semester som infaller i omedelbar
anslutning till avmönstring inräknas
i nämnda tid. Avgiften skall utgivas
till hälften av sjömannen och till
hälften av redaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.
1 Lagens rubrik ändrad, se 1958:176.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 3
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 är 1966
I propositionen föreslås, att den s. k. välfärdsavgiften för sjöfolk höjs
från fyra till tio öre per sjöman och dag den 1 juli 1966.
Enligt lagen den 30 juni 1948 (nr 495) om avgifter till välfärdsanordningar
för sjöfolk utgår välfärdsavgift från sjömän och redare. Avgiften är
enligt bestämmelse i 2 § fyra öre per sjöman och dag under den tid sjömannen
är påmönstrad svenskt handelsfartyg i utrikes fart och betalas till
hälften av sjömannen och till hälften av redaren. Härutöver bidrar staten
till löpande utgifter för välfärdsarbetet med samma belopp som inflyter i
välfärdsavgifter. Avgifter och statsbidrag tillförs handelsflottans välfärdsfond
från vilken utgifterna för välfärdsverksamheten bestrids.
Handelsflottans välfärdsråd har i skrivelse den 26 augusti 1965 föreslagit
dels att välfärdsavgiften måtte höjas från fyra till tio öre, dels att statens
bidrag måtte höjas med motsvarande belopp. Rådet har därvid bl. a.
anfört:
»Då välfärdsrådet började sin verksamhet år 1948 blev i första hand sjöfolkets
förhållanden under hamnvistelse föremål för insatser. Genom tillkomsten
av ett antal sjöfartshotell i Sverige och utomlands får logiproblemen
numera anses vara lösta i huvudsak. I vissa hamnar inom och utom
landet är behovet av fritidslokaler fortfarande stort. Som en följd av sjöfolksidrottens
utveckling har olika idrottsplatser anlagts. Fritidsverksamheten
har i vissa hamnar blivit betydande. Sektionerna i Stockholm, Göteborg,
Antwerpen, New York och Sydney har därför heltidsanställd personal.
På detta område har de sjöfarande framfört önskemål om utvidgad
verksamhet.
Det lokala välfärdsarbetet sköts av 17 sektioner i Sverige och 38 utomlands.
I det organisatoriska underlaget för fritidsverksamheten ombord ingår
ca 400 fartygsklubbar i den svenska handelsflottan. Deras betydelse för
kamratskap och sammanhållning ombord har visat sig mycket stor.
För att göra tiden till sjöss mer omväxlande genom möjligheter till avkoppling
och förströelse har välfärdsrådet sökt stimulera till idrott m. m.
ombord samt i sin verksamhet upptagit film- och bandservice. Omkring
3 000 filmer distribueras i dag av 52 bytescentraler i skilda delar av världen.
Bandservicen ger de ombordanställda fortlöpande kontakt med hemlandet.
F. n. distribueras program till 170 fartyg.
Inom olika områden behövs insatser och på rådets program står närmast
åtgärder i vissa hamnar, bl. a. Ras Tanura i Saudiarabien samt i Latinamerika.
I Port Said har verksamheten fått så stor omfattning att man måste
räkna med ökade kostnader för arbetet även där.
Utvecklingen har medfört att medlen för den löpande verksamheten,
d. v. s. välfärdsavgifterna och statsbidraget, numera inte täcker behoven.
Utgifterna har under den senaste tioårsperioden fördubblats medan inflytande
välfärdsavgifter genom övergången till allt större fartygsenheter och
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966
fortgående rationalisering tenderar att minska. Härav följer att även statsbidragen
utvecklas i samma riktning. Kostnaderna för den löpande verksamheten
uppgick under budgetåret 1954/55 till 503 000 kr. och under budgetåret
1964/65 till 1 013 000 kr. Det sammanlagda beloppet av välfärdsavgifter
och statsbidrag uppgick nämnda budgetår till resp. 625 000 kr. och
659 000 kr. Hittills har underskotten betalats med räntemedel och medel
som uppsamlats i välfärdsfonden. Detta låter sig emellertid inte göra i fortsättningen.
Med tanke på den fortgående utvecklingen och det stigande behovet
av välfärdsinsatser samt nödvändigheten att i tid kunna planera och
vidta för sjöfolket och sjöfarten lämpliga åtgärder är en väsentlig inkomstförstärkning
erforderlig. Välfärdsavgiften om fyra öre bör höjas till tio öre
varav fem öre erläggs av sjömannen och fem öre av redaren. Statsanslaget
skulle i likhet med nuvarande grunder utgå med samma belopp som inflyter
från sjömän och redare.»
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Palme, har anfört:
»Handelsflottans välfärdsråd har föreslagit att den s. k. välfärdsavgiften
för sjöfolk höjs från fyra till tio öre samt att statens bidrag till välfardsverksamheten
höjs med ett motsvarande belopp. Bakgrunden till förslaget
är att utgifterna för verksamheten ökar fortlöpande till följd av vidgade
insatser på området i förening med kostnadsstegringar samtidigt som välfärdsfondens
inkomster genom den fortgående rationaliseringen inom handelsflottan
inte ökar i motsvarande mån.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att förslaget genomförs
den 1 juli 1966 även om vissa principiella synpunkter lagts på nuvarande
sätt att finansiera välfärdsverksamheten.
Jag förordar att välfärdsavgiften höjs från fyra öre till tio öre i enlighet
med förslaget. Därigenom kan det inflytande beloppet beräknas öka till ca
825 000 kr. Statens bidrag bör räknas upp till motsvarande belopp. Denna
fråga torde få anmälas i statsverkspropositionen.»
Lagrådet
Lagrådet har lämnat författningsförslaget utan erinran.
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 1Z.
Stockholm den 15 februari 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1966
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Edström och Hubinette;
från andra kammaren: herr Rimmerfors*, fröken Wetterström*, herrar
Johansson i Södertälje, Gomér, fru Svensson*, herrar Carlsson i Götebore
Jonsson och fru Skantz*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 66
614505