Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckta motioner om studiesociala åtgärder
i vissa fall.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 584 i första kammaren av herr Svanström
och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 711 i andra kammaren av herr
Rubin m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsamt förslag till studiesociala
åtgärder för barn till medborgare, tjänstgörande utrikes i statlig eller
frivillig u-landshjälp, i enlighet med vad som i motionen angivits».
Motionerna
I motionerna anföres.
Enligt gällande bestämmelser saknar barn till svenska föräldrar, tjänstgörande
i utvecklingsländerna i statlig eller frivillig hjälpverksamhet, fri
skolmateriel och fria skolmåltider, förlängt barnbidrag — avseende undervisning
i grundskola — och studiehjälp.
Vår mening är att samhället på alla sätt bör uppmuntra de medborgare
som tjänstgör i svensk utvecklingshjälp och stimulera till fortsatt rekrytering
genom att bl. a. underlätta utbildning och skolunderbyggnad för ulandstjänstgörandes
barn.
Med avsikt att kompensera de stora svårigheter och ekonomiska besvär
som ofta är förknippade med svenska barns undervisning och skolunderbyggnad
i u-länderna borde förlängt barnbidrag utbetalas i samma utsträckning
som för barn bosatta inom riket, läroböcker fritt få rekvireras från
hemlandet och, där möjligheter till ordnad skolundervisning ej förefinnes
på föräldrarnas tjänstgöringsplats, studier vid svenskt korrespondensinstitut
betalas av staten.
Gällande bestämmelser m. m.
Förlängt barnbidrag med 75 kronor i månaden utgår under läsåret till
barn över sexton år som deltager i undervisning i grundskola och vissa andra
skolor. Bidraget utgår endast för barn, som är bosatt i riket. För studier vid
gymnasier och därmed jämställda läroanstalter utgår i princip studiehjälp
enligt studiehjälpsreglementet. Studerande som påbörjar sina studier töre
det år de fyller 21 år kan under läsår erhålla dels de icke behovsprövade
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 29
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 29 är 1966
förmånerna studiebidrag med 75 kronor i månaden jämte inackorderingstillägg
med 100 kronor i månaden eller resetillägg med 30—75 kronor i
månaden, dels inkomstprövat tillägg om högst 75 kronor i månaden och
behovsprövat tillägg med maximalt samma belopp. Därutöver finns möjligheter
till studielån. Studiehjälp utgår till svensk studerande och till annan
studerande som är bosatt i riket. Vid studier utom riket kan svenska medborgare
beviljas studiehjälp, därest studierna icke med lika stor fördel kan
bedrivas vid svensk läroanstalt. Studiestödet är emellertid endast avsett för
studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid sådan svensk
läroanstalt där studiehjälp kan utgå enligt studiehjälpsreglementets bestämmelser,
t. ex. gymnasier, fackskolor, yrkesskolor. För studier i de nordiska
länderna gäller särskilda regler. Svensk medborgare äger för studier vid
läroanstalt under statlig tillsyn i nordiskt land uppbära studiehjälp på samma
villkor som för studier inom riket. Möjligheten för gymnasiestuderande
och likställda att erhålla studiehjälp för studier utanför Norden var en nyhet
vid studiehjälpsreglementets införande år 1964. Studiemedelsförordningen
med tillhörande författningar, som reglerar stödet åt universitetsstuderande
och andra därmed jämställda, innehåller beträffande utlandsstudier i princip
samma regler som studiehjälpsreglementet.
Brevskolestipendier utdelas vid studier med real-, student-, handelsgymnasie-
eller ingenjörsexamen som mål. Stipendiesumman, som är avsedd som
ett bidrag till kostnader för kursavgift, är vid rena korrespondensstudier
högst 300 kronor för läsår. I vissa andra fall är maximibeloppet 450 eller
600 kronor.
Centrala studiehjälpsnämnden, som är beslutande myndighet för studiestöd
vid studier i utlandet, har den 2 december 1965 behandlat frågan efter
vilka principer studiehjälp bör beviljas för elevs skolgång utomlands, då
föräldrarna är eller har varit bosatta utomlands. Nämnden har beslutat att
följande riktlinjer skall tillämpas efter prövning från fall till fall:
Studiehjälp må utgå om godtagbara familjeskäl kan åberopas för studier
utomlands. Detta bör anses vara fallet om föräldrarna på grund av tjänst
eller därmed jämförlig omständighet är bosatta utomlands och det ur vårdnadssynpunkt
kan anses otillfredsställande att lämna eleven kvar i Sverige
för att här fullgöra sin skolgång vid t. ex. grundskola eller gymnasium.
Studierna utomlands skall motsvara studier i Sverige för vilka studiehjälp
utgår. Understiger föräldrarnas utlandsvistelse ett år, bör studiehjälp ej
utgå. Ej heller bör studiehjälp utgå om eleven befinner sig i en ålder som
överstiger den som normalt gäller för studerande vid gymnasium.
I det fall föräldrarna kan anses ha emigrerat, bör det förutsättas, att det
studiestöd, som finns att tillgå i immigrationslandet, i första hand utgår till
eleven.
Har elev påbörjat studier utomlands under godtagbara omständigheter
som avses här ovan, och föräldrarna senare återflyttat till Sverige, må studiehjälp
utgå för avslutning av de påbörjade studierna om godtagbara skäl
talar mot att utlandsstudierna avbrytes.
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966
3
1964 års utlands- och internatskoleutredning m. m.
I 1963 års statsverksproposition uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet
i samband med behandling av anslaget till svenska skolor i utlandet
(bilaga 10, punkt 103, s. 185), att det i ett läge då det framstår som önskvärt,
att svenska medborgare beredes tillfälle att tjänstgöra utomlands såväl
inom olika internationella organisationer som i den direkta svenska hjälpen
till andra länder borde övervägas, om icke statsmakterna skulle åtaga
sig ett ökat ansvar för utlandsskolorna. I detta sammanhang ansågs också
behovet av svensk undervisning för barn till utrikesförvaltningens personal
böra beaktas. Hithörande problem borde enligt departementschefens uppfattning
bli föremål för en närmare utredning.
I ett antal motioner vid 1963 års riksdag uppmärksammades de utlandssvenska
barnens skolgång. I ett molionspar föreslogs sålunda utredning om
tillämpning av grundskolans principer på utlandssvenska barns skolgång.
Ett likartat utredningskrav återfanns i en annan motion. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 208 förutsatte statsutskottet att den förebådade utredningen
rörande utlandsskolorna skulle komma till stånd snarast möjligt
i form av en allsidig utredning rörande utlandssvenska barns skolgång både
hemma och utomlands.
Enligt bemyndigande den 7 februari 1964 tillsattes 1964 års utlands- och
internatskoleutredning. I direktiven till utredningen refereras inledningsvis
hur utredningsfrågan väckts. Därefter anföres:
Bakom de här angivna uttalandena och förslagen ligger det förhållandet,
att antalet svenskar, som tjänstgör eller studerar i utlandet, på senare år
ökat. Såväl ett ökat statligt engagemang i internationell verksamhet som
ökade möjligheter för forskare, konstnärer och studerande till utlandsvistelse
är att förvänta. Samtidigt torde exportindustrin komma att kräva ytterligare
personella insatser i utlandet. Även om en viss rörelse i motsatt riktning
förekommer i det att antalet svenska missionärer i vissa länder minskar,
synes det vara realistiskt att räkna med en ökning av antalet utlandssvenskar.
För närvarande utgår statsbidrag till ett femtontal svenska skolor i ett
tiotal länder i Europa, Afrika ocb Asien. Årsbidrag utgår till kostnaderna för
småskollärartjänst med 8 500 kr., för folkskollärartjänst med 11 000 kr.
samt för två lärartjänster vid en i Paris anordnad realskola med 15 000 kr.
för vardera tjänsten. För ordinarie lärare i Sverige är begynnelselönerna i
ortsgrupp 5 för småskollärare ca 18 700 kr., för folkskollärare ca 21 000 kr.
och för adjunkt ca 31 300 kr. Bidragets begränsade storlek i förhållande till
löneläget i Sverige har medfört, att lärarlönerna vid utlandsskolorna kommit
att ligga på en lägre nivå än i Sverige med minskade möjligheter att för
längre tid förvärva kompetenta lärare som följd. För den del av lärarlönerna,
som inte täckes av statsbidraget, får skolornas huvudmän helt svara. Härtill
kommer kostnader för lokaler, pedagogiska hjälpmedel, skolmåltider etc.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966
Dessa kostnader täckes på olika sätt såsom genom bidrag från svenska utlandsförsamlingar,
bidrag från svenska föreningar och företag samt genom
terminsavgifter. De sistnämnda blir i många fall mycket höga och kan för
föräldrar med genomsnittliga inkomster utgöra ett hinder mot att utnyttja
den svenska skolan på orten.
Det bör eftersträvas, att så många svenska ungdomar i skolpliktig ålder
som möjligt, även de som till följd av utlandsvistelse är förhindrade att
åtnjuta grundskolundervisning i hemlandet, där föräldrarna så önskar, utan
alltför stora egna ekonomiska uppoffringar eller alltför stora kostnader för
samhället får tillfälle till sådan undervisning på sin bostadsort.
Mot bakgrunden av det anförda bör en utredning rörande de utlandssvenska
barnens skolgång nu komma till stånd. För ändamålet bör särskilda
sakkunniga tillkallas.
De sakkunniga bör först kartlägga det nuvarande och, såvitt möjligt, det
närmast kommande behovet av särskilda svenska skolor i utlandet samt
utröna, hur de nuvarande utlandsskolorna svarar mot dessa behov. Därvid
bör också undersökas föräldrarnas benägenhet att placera sina barn i vederbörande
lands skolväsen och hur detta påverkar utlandsskolornas situation.
Därigenom erhålles en utgångspunkt för bedömningen av under vilka förutsättningar,
i vilka former och i vilken utsträckning ett ökat statligt stöd till
utlandsskolorna kan vara erforderligt.
En grundläggande fråga vid denna bedömning är vilka åldersgrupper
utlandsskolornas undervisning bör omfatta. Det kan antagas, att skolorna
på olika orter i detta avseende måste organiseras olika, även om det synes
vara önskvärt, att de i varje fall bör omfatta grundskolans låg- och mellanstadier.
Vad högstadiet beträffar föreligger praktiska svårigheter, när det
gäller att i en skola med begränsat elevunderlag tillhandahålla ett tillfredsställande
antal valmöjligheter mellan olika tillvalsgrupper. Viss undervisning
torde därför inte alls i regidjär form kunna erbjudas eleverna vid en
utlandsskola. Det bör därför övervägas i vilken omfattning det genom lärarledd
korrespondensundervisning, eventuellt i kombination med särskilda
hjälpmedel, är möjligt att bemästra dessa problem i likhet med vad som
sker exempelvis vid glesbygdshögstadierna.
En förutsättning för att utlandsskolorna skall fungera tillfredsställande
är att lärarfrågan löses. Utgångspunkten bör härvid vara att utlandsskolornas
lärare skall ha samma kompetens som motsvarande lärarkategorier i
hemlandet. Frågan om anställnings- och avlöningsförmåner för lärare och
övrig för den direkta undervisningen nödvändig personal vid dessa skolor
måste följaktligen övervägas, varvid också bör klarläggas bl. a. vilken effekt
konstruktionen av de svenska socialförsäkringarna har för utlandsskolornas
personal.
Ytterligare en väsentlig förutsättning för en effektiv undervisning är att
skolorna har tillgång till ändamålsenliga lokaler, undervisningsmateriel och
andra hjälpmedel. Grundskolans huvudmän erhåller statsbidrag till kostnaderna
för dessa ändamål. De sakkunniga bör överväga om statligt stöd till
utlandsskolorna i dessa avseenden bör utgå och i så fall i vilken utsträckning
och på vad sätt det bör ske. Även skolsociala frågor bör uppmärksammas,
exempelvis skolmåltider och skolskjutsar.----
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966
5
Utskottet
Studiesocialt stöd kan efter prövning från fall till fall utgå vid studier
även utom riket. Studiehjälp kan exempelvis erhållas om föräldrar till en
studerande på grund av tjänst eller därmed jämförlig omständighet är bosatta
utomlands och det ur vårdnadssynpunkt får anses otillfredsställande
att lämna den studerande kvar i Sverige för skolgång. Som allmänt villkor
gäller att studierna utomlands skall motsvara sådana studier som i Sverige
berättigar till studiehjälp.
Förevarande motioner syftar till en förbättring av studiestödet för barn
vilkas föräldrar tjänstgör utomlands i statlig eller frivillig u-landshjälp.
Det av motionärerna aktualiserade spörsmålet äger samband med problemet
om utlandssvenska barns skolgång i allmänhet. Denna fråga är föremål
för utredning genom 1964 års utlands- och internatskoleutredning. Utredningen
skall enligt sina direktiv bl. a. pröva frågor som rör statligt stöd
till lokaler, undervisningsmateriel och andra hjälpmedel. Även skolsociala
frågor såsom skolmåltider och skolskjutsar skall uppmärksammas. Enligt
vad utskottet inhämtat beräknar utredningen att slutföra sitt uppdrag inom
de närmaste månaderna. På grund härav och med hänsyn till de möjligheter
till studiesocialt stöd som finns anser utskottet, att riksdagen inte nu
bör ta något initiativ i anledning av motionerna.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:584 och 11:711, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1966
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Kaijser*, Lars Larsson,
fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson*, Högström* och
Kilsmo;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Rimmerfors,
fröken Sandell*, fru Svensson, herr Ringahy, fru Skantz och herr
Elmstedt.
*) Ej närvarande vid ullätandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 68
614023
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1966
Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 163 år 1954 bl. a.
Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med avgjorda
fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp automatiskt
att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall vanligen röra
sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså en övergång till
receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att genom en något högre
rabattsats bereda en större prisnedsättning för dyrare läkemedel, varigenom de
mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.
Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 och hade
därvid även att taga ställning till ett i motionen II: 646 framställt yrkande att
karensbeloppet skulle helt slopas och att den merkostnad, som blev en följd
härav, finge uttagas genom förhöjd sjukvårdsersättningsavgift, om den ej kunde
täckas på annat sätt. Utskottet framhöll härvid bland annat följande.
Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna
vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas. Härför
talar såväl statsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken av avgifterna
till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets mening önskvärt
— ej minst med hänsyn till att det här är fråga om en reform, vars verkningar
i olika hänseenden det är svårt att i förväg överblicka — att försiktighet
iakttages vid utformningen av rabattsystemet i avvaktan på praktisk erfarenhet
av reformens verkningar.
Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen, att
det inom en given kostnadsram medger en högre rabattsats och således ger en
effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande inköp av
medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare icke att belastas
med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk betydelse för den
enskilde. Genom att dessa inköp undantages förbilligas även administrationen
av reformen, varigenom en större del av utgifterna för denna kommer att användas
för dess egentliga syfte.---—
Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett tämligen
lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna för de
läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras eller rabatteras allenast
i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde. Ett karensbelopp
å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av de på senare år allmänt ökade
realinkomsterna och de genom den allmänna sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna
icke behöva möta avgörande betänkligheter. På grund av vad utskottet
sålunda anfört godtager utskottet därför propositionens förslag i detta
hänseende.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Samma fråga har även därefter varit föremål för riksdagens behandling. Här
må hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956.
Motionsyrkanden om höjning av karensbeloppet har likaså behandlats av
riksdagen vid flera tillfällen. I denna fråga hänvisas till andra lagutskottets
utlåtanden nr 11 år 1963 och nr 5 år 1964.
I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning anföres, att ännu en del
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1966
3
spörsmål inom sjukförsäkringens område kvarstår och att tiden nu är mogen
för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen i de delar, där denna inte uppmärksammats
under de senaste årens reformarbete. Vidare uttalas i direktiven,
att kommittén bör verkställa en bearbetning av det betänkande angående läkemedelsförmånerna
som år 1959 framlades av en särskild utredning, varvid huvudlinjen
liksom tidigare bör vara, att medborgaren skall beredas skydd mot
att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel, samtidigt
som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna för läkemedelsförmånerna
på en rimlig nivå. Enligt direktiven står det utredningen fritt att
upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under översynen och som faller inom
ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.
Fråga om medicinkostnaderna för folkpensionärerna var på grund av väckta
motioner föremål för riksdagens bedömning år 1963. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande i ämnet, nr 26 år 1963, anförde andra lagutskottet bl. a.
1961 års sjukförsäkringsutredning har tillkallats för att verkställa en översyn
av sjukförsäkringen och därmed sammankopplade förmåner. Enligt direktiven
skall utredningen bl. a. undersöka frågan om hur läkemedelsförmånerna bör
utformas. Det står även utredningen fritt att upptaga andra till sjukförsäkringen
hörande problem, som aktualiseras under arbetets gång.
Utskottet finner det ej lämpligt eller möjligt att ur det pågående utredningsarbetet
till särskild behandling utbryta de av motionärerna aktualiserade spörsmålen.
Det synes utskottet i stället mest ändamålsenligt om de delar av sjukförsäkringen
som kan anses i behov av ytterligare översyn behandlas i ett sammanhang.
Även under år 1964 var frågan om medicinkostnaderna för folkpensionärerna
på grund av väckta motioner föremål för riksdagens bedömning. Utskottet anförde
i sitt utlåtande nr 35, att det ej fann anledning frångå sin tidigare ståndpunkt.
Vidare påpekade utskottet att de ändrade bestämmelser rörande sjukförsäkringsförmånerna
i stort, som kunde bli en följd av sjukförsäkringsutredningens
allmänna översyn, sannolikt kom att ställa de av motionärerna kritiserade
reglerna i ny belysning. Det syntes utskottet erforderligt att frågor om
folkpensionärernas ställning omprövades mot bakgrund av det nya läge som
sålunda kunde uppkomma. Utskottet fann att de aktuella motionsyrkandena
borde förutsättningslöst behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Även under fjolåret aktualiserades folkpensionärernas medicinkostnader motionsvägen.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 12 år 1965 fann andra
lagutskottet ej anledning frångå sin tidigare ståndpunkt.
Utskottet
Läkemedelsförmånerna regleras i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel. Enligt förordningen lämnas rabatt å läkemedel som enligt
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1966
läkarrecept utlämnas å apotek. Härvid nedsättes det fastställda priset med hälften
av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor. Den som
lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan i vissa fall få av läkare ordinerade
läkemedel kostnadsfritt.
I förevarande motioner hemställes, att 1961 års sjukförsäkringsutredning får
i uppdrag att utreda kostnaderna för och möjligheterna att låta pensionärer,
som huvudsakligen har endast folkpensionsförmånerna att leva på, komma i
åtnjutande av gratis medicin.
I direictiven till sjukförsäkringsutredningen uttalas, att kommittén bör verkställa
en bearbetning av det betänkande angående läkemedelsförmånerna som
år 1959 framlades av en särskild utredning, varvid huvudlinjen liksom tidigare
bör vara, att medborgaren skall beredas skydd mot att vid sjukdom betungas
med alltför stora utgifter för läkemedel, samtidigt som systemet inrymmer
möjligheter att hålla totalkostnaderna för läkemedelsförmånerna på en rimlig
nivå.
Enligt vad som upplysts kommer sjukförsäkringsutredningen att slutföra sitt
uppdrag såvitt angår läkemedelsförmånerna under innevarande år. De ändrade
bestämmelser som kan bli en följd av utredningens förslag torde komma att
ställa det i motionerna aktualiserade problemet i ny belysning. Med hänsyn
härtill anser utskottet, att riksdagen inte bör taga något initiativ i anledning
av motionerna. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:24 och 11:43, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist*, fru Hamrin-Thorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Eric Carlsson, Edström och Hubinette*;
från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl, herrar Bengtsson
i Varberg, Fredriksson, Edlund, Johansson i Skärstad, Carlsson i Göteborg och
Jonsson.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering-.
13499 AB Rotopress, Stockholm 1963