Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behovsprövning
vid studiesocialt stöd.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 121 i första kammaren av herr
Blomquist samt nr 166 i andra kammaren av herr Regnéll m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
för sin del besluta om sådan ändring i studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet
att bestämmelserna om hänsynstagande till makes inkomst
och förmögenhet utgår. Lydelsen skulle därigenom bli:
Studiemedelsförordningen
11 ig.
Det belopp som följer---basbeloppet.
Såsom den studerandes inkomst---anses icke såsom inkomst.
12 i§.
Har den studerande---fyra gånger basbeloppet.
Studiehj älpsreglementet
12 ig.
Vid studiebidrag utgår inkomstprövat tillägg---beskattningsbar
inkomst.
14 ig.
Har den studerandes eller hans föräldrars inkomst väsentligt minskat i
---skall utgå.
20 ig.
Studerande, som är i behov av studiekredit, må erhålla studielån.
Vid bedömande av behov av studiekredit skall beaktas den studerandes
ekonomiska förhållanden. Beträffande studerande, som avses i 4 § första
stycket, skall hänsyn tagas jämväl till föräldrarnas ekonomiska förhållanden».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen 11:166.
Gällande bestämmelser
Elever som före det år de fyller 21 år börjar sina studier vid gymnasier,
yrkesskolor och en del andra utbildningsanstalter erhåller studiebidrag
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 22
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
enligt studiehjälps regie mentet med 75 kronor i månaden under läsåret.
Bidraget utgår utan behovsprövning i likhet med resetillägg och inackorderingstillägg,
som kan erhållas av elever med lång skolväg. Vid sidan av
dessa förmåner kan utgå inkomstprövat tillägg med 25—75 kronor per
månad (12 och 13 §i§ studiehjälpsreglementet) samt för elever, som åtnjuter
högsta beloppet i inkomstprövat tillägg och som har synnerligen stort behov
av ytterligare studiehjälp, behovsprövat tillägg med högst 75 kronor i månaden
(15 §).
Vid bedömningen av rätten till inkomstprövat tillägg utgår man enligt
12 i§ studiehjälpsreglementet från den studerandes och hans föräldrars
eller, om den studerande är gift, hans makes sammanlagda beskattningsbara
inkomst till statlig inkomstskatt vid senaste taxeringen. Är en av
föräldrarna skild från vårdnaden av den studerande, tages i princip hänsyn
till endast vårdnadshavarens ekonomi. I vissa fall sker bedömningen med
utgångspunkt från beräknad beskattningsbar inkomst under studieåret.
Vid inkomstprövningen beaktas ovanstående personers förmögenhet på så
sätt, att överstiger förmögenheten 30 000 kronor, skall en femtedel av det
överskjutande beloppet, avrundat till närmaste lägre fulla hundratal kronor,
jämställas med beskattningsbar inkomst.
Förutom studiebidrag jämte tillägg kan studielån utgå med högst 5 000
kronor för läsår (20 §). Vid bedömningen av behovet av studiekredit beaktas
den studerandes och, om han är gift, makens ekonomiska förhållanden.
För studerande, som påbörjat studierna före det år han fyller 21 år och är
ogift, beaktas, jämväl föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Äldre studerande
— de som påbörjat studierna året efter det de fyller 21 år_be
traktas
som fristående från föräldraekonomien. Föräldrarnas inkomster
beaktas alltså ej vid behovsprövningen. Sådana studerande erhåller f. ö. i
stället för studiebidrag jämte tillägg den icke behovsprövade förmånen förhöjt
studiebidrag, som utgår med 175 kronor i månaden. Studerande vid
läroanstalt för vuxna kan under studiernas slutskede efter behovsprövning
erhålla vuxenutbildningsbidrag med högst 2 000 kronor.
Studerande vid universitet och högskolor och andra postgymnasiala utbildningslinjer
har enligt studiemedelsförordningen i princip rätt till studiemedel.
Dessa beräknas för varje termin till 70 % av basbeloppet, som
f. n. är 5 300 kr. För minderårigt barn utgår dessutom barntillägg med
12,5 % av basbeloppet. Av studiemedlen utgör för studerande, som är berättigad
till oreducerat belopp, 875 kr. per termin studiebidrag. Detta bidrag
erhålles i första hand och utan återbetalningsskyldighet. Resten av
studiemedlen skall återbetalas enligt särskilda regler.
Studiemedlen är behovsprövade varvid hänsyn tages till den studerandes
och, om han är gift, hans makes ekonomi (11 och 12 §§ studiemedelsförordningen).
Däremot beaktas ej den studerandes föräldrars ekonomiska
förhållanden. Vid behovsprövningen är två faktorer av betydelse: inkomst
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1966
3
och förmögenhet, överstiger den studerandes inkomst för terminen 40
procent av basbeloppet minskas de maximala studiemedlen med två tredjedelar
av det överskjutande beloppet, överstiger studerandens förmögenhet
sex gånger basbeloppet skall en femtedel av det överskjutande beloppet
anses som inkomst. Är den studerande gift och sammanbor med maken
kan studiemedlen reduceras även med hänsyn till makens inkomst, överstiger
makens inkomst för termin 140 procent av basbeloppet reduceras
studiemedlen med en tredjedel av det överskjutande beloppet. Vid inkomstprövningen
beaktas makes förmögenhet på samma sätt som den studerandes
egen, d. v. s. i den mån förmögenheten överstiger sex gånger basbeloppet
anses en femtedel av det överskjutande beloppet som inkomst för
maken.
Med inkomst enligt studiemedelsförordningen förstås bruttoinkomsten
av förvärvsarbete och kapital, kontanta bidrag från föräldrar och andra,
stipendier, naturaförmåner i form av kost och logi. Studiemedel och allmänt
barnbidrag betraktas ej som inkomst.
Historik
Den behovsprövning av studiesociala förmåner, som fanns före det nuvarande
systemets ikraftträdande, innebar i princip för gifta studerande
att hänsyn togs till båda makarnas ekonomi. För universitets- och högskolestuderandes
del betydde den tidigare ordningen, att inkomst för maken
överstigande 10 000 kronor i regel diskvalificerade för statsstipendium
och räntefritt lån, medan behovet av garantilån bedömdes utifrån makarnas
samlade ekonomiska situation, dock att inkomster för maken upp till
10 000 kronor i regel ej utgjorde hinder för sådant lån.
Studiesociala utredningen anförde i sitt betänkande »Rätt till studiemedel»
(SOU 1963:74).
Utredningen har den principiella inställningen att den studerandes rätt
till studiemedel så långt möjligt skall bedömas enbart med hänsyn till
honom själv. I enlighet härmed har utredningen i föregående avsnitt inte
ansett det motiverat att högre maximibelopp för studiemedel skall gälla för
gift studerande än för ogift. Likaledes anser utredningen att rätten till studiemedel
inte bör påverkas av att även maken uppbär studiemedel. Dock
bör i sådant fall barntillägg inte utgå till båda makarna utan endast till
endera av dem.
När maken har mera betydande inkomster, synes emellertid en i viss mån
annan bedömning motiverad. Det kan sålunda inte anses rimligt att studiemedel
skall kunna utgå till den som tack vare maken får förutsättas leva
i mycket goda ekonomiska förhållanden. Det bör dock inte komma i fråga
att låta rätten till studiemedel påverkas av makes inkomster, så länge dessa
ungefär motsvarar de nettoinkomster som maken skulle ha haft, om han
uppbar studiemedel och dessutom förvärvsarbetade i måttlig omfattning.
Men när makens inkomster överstiger denna gräns förefaller det befogat att
de verkar reducerande på studiemedlen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
Den bärande tanken i behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi
bör enligt utredningens mening följaktligen vara, att förvärvsarbetande
make skall i realiteten vara minst jämställd med make, som uppbär
studiemedel och därjämte har förvärvsinkomster av måttlig omfattning. Ett
uttryck härför är summan av dels maximibeloppet för studiemedel, dels de
inkomster som en studerande kan uppbära utan att hans rätt till studiemedel
reduceras. Denna summa utgör för termin (70 + 40=) 110 procent
av basbeloppet, eller 5 170 kr. med basbeloppet 4 700 kr. Med hänsyn till att
den som har sin försörjning av andra inkomster än studiemedel regelmässigt
får högre skatt än den som uppbär studiemedel, bör maken kunna
ha något högre inkomster än 110 procent av basbeloppet utan att den studerandes
rätt till studiemedel påverkas därav. Enligt utredningens mening
utgör i fråga om makes inkomst för termin ett fribelopp om 140 procent
av basbeloppet (=6 580 kr.) en lämplig avvägning. Fribeloppet motsvarar
alltså en årsinkomst av 13 160 kr. och överstiger därmed med drygt 3 000
kr. de motsvarande belopp som tillämpas inom det studiesociala lånesystemet.
Till den del makens inkomster överstiger fribeloppet, bör de — i likhet
med vad som föreslagits skola gälla beträffande den studerandes egna inkomster
— verka reducerande på den studerandes rätt till studiemedel.
Denna reduktion bör dock vara betydligt mildare än när det är fråga om den
studerandes egna inkomster. Det får nämligen anses rimligt att högre inkomster
för maken regelmässigt medför högre standard, åtminstone för honom
själv. Utredningen finner med hänsyn härtill lämpligt, att studiemedlen
reduceras med en tredjedel av den del av makens inkomster, som överstiger
det för sådana inkomster gällande fribeloppet. Behovsprövningen med
1
hänsyn till makes inkomst föreslås alltså skola ske enligt formeln s —— x
O
(im — fm), där s betyder maximibeloppet för studiemedel inklusive barntillägg,
im makens inkomst och fm fribeloppet för denna inkomst. Det är att
märka att för gift studerande studiemedlen kan komma att reduceras både
av hans egna inkomster och av makens, allt i den mån inkomsterna överstiger
respektive fribelopp.
Verkningarna av de nu föreslagna reglerna belyses närmare i tablå III.
De föreslagna reglerna för hänsynstagande till makes ekonomi kan måhända
förefalla generösa. Emellertid är det härvid att märka, att det i och
för sig är tveksamt, om någon sådan hänsyn över huvud bör tas. Om så
skall ske, måste man gå fram med varsamhet. Den behållna inkomsten i en
familj, där den ena maken uppbär studiemedel och den andra har fullt
förvärvsarbete, bör härvid jämföras med den genomsnittliga konsumtionsnivån
i familjer, där båda makarna har fullt förvärvsarbete. Dessutom bör
den behållna inkomsten inte minska vid stigande inkomster för den förvärvsarbetande
maken.
Ett annat skäl mot att alltför mycket beakta makes ekonomi vid behovsprövningen
är att detta kan motverka benägenheten för utbildning vid
vuxen ålder. En kategori, som framför allt kan tänkas utnyttja det förhållandet
att studiemedel kan utgå trots jämförelsevis god ekonomi hos
maken, är kvinnor, vilka efter en period av hemarbete önskar återvända
till arbetsmarknaden och därför vill skaffa sig en yrkesutbildning. I jämförelse
med vad som gäller på vissa andra områden ter sig utredningens
förslag inte för generöst. Sålunda kan husmödrar vid omskolning erhålla
ett återbetalningsfritt utbildningsbidrag, s. k. grundbidrag, med 410 kr. i
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
5
månaden, i regel utan hänsyn till mannens ekonomi. Till detta kan utgå
vissa tillägg. En annan kategori, för vilken ifrågavarande regler kan få betydelse,
är lärare, som efter några års yrkesverksamhet vill skaffa sig högre
kompetens. Här är det inte ovanligt att maken har goda inkomster. Därest
dessa tillätes reducera den studerandes rätt till studiemedel mera än vad
utredningen föreslagit, är det risk för att studierna medför en alltför kraftig
standardsänkning för familjen.
Till jämförelse belyses i tablå IV den ekonomiska situationen i ett studentäktenskap
med ett barn.
När det gäller att avgöra vad som skall räknas såsom makes inkomst
bör enligt utredningens mening kunna tillämpas samma grunder som föreslagits
för den studerandes egen inkomst. Till makes inkomst skall alltså
räknas både skattepliktig och icke skattepliktig sådan med undantag för
allmänt barnbidrag.
Behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi skall givetvis inte
avse enbart makens inkomst utan även hans förmögenhet. Utredningen
finner lämpligt att makes förmögenhet beaktas på i princip samma sätt som
den studerandes förmögenhet, d. v. s. sålunda att makes förmögenhet till
den del den överstiger 4 basbelopp räknas såsom inkomst för maken vid
behovsprövningen.
I proposition nr 138 år 1964 med förslag till det nuvarande studiesociala
systemet anförde föredragande departementschefen bl. a.
Röster har höjts för att man vid den nu förestående studiesociala reformen
borde slopa all behovsprövning och således ge varje studerande vid
universitet, högskola eller annan postgymnasial utbildningslinje studiemedel
med bortseende även från hans egen och, i förekommande fall, hans
makes ekonomiska förhållanden. Liksom utredningen och flertalet av remissorganen
anser jag att detta inte kan komma i fråga i en tid då antalet
studerande ständigt ökar och anspråken på studiemedelssystemet kan väntas
stiga mycket hastigt och kraftigt. Såsom garantilånenämnden påpekat
måste i detta sammanhang också beaktas risken för skeninskrivningar.
I fråga om behovsprövningen har utredningen ej velat föra ut tanken på
gifta studerande såsom från varandra ekonomiskt fristående personer i
sina yttersta konsekvenser. De föreslagna reglerna om behovsprövning
innebär att maximibeloppet för studiemedel skall reduceras med hänsyn
till både den studerandes egen och hans makes inkomst och förmögenhet,
därvid dock för var och en av dem skall tillämpas ett fribelopp. Makes inkomst
och förmögenhet beaktas i mindre mån än inkomst och förmögenhet
hos den studerande själv.
Praktiskt verkar reglerna så, att en inkomst hos den studerande själv
på inemot 4 000 kronor om året och en inkomst hos hans make på inemot
14 000 kronor om året överhuvudtaget inte påverkar rätten till studiemedel.
Helt bortfaller studiemedlen först vid en tämligen hög behållen inkomst.
Så t. ex. bortfaller rätten till studiemedel för en ensamstående studerande
utan barn först vid en behållen totalinkomst (studiemedel + annan inkomst
efter avdrag för skatt) av omkring 10 000 kronor om året, och för en gift
studerande utan barn, vars make ej har studiemedel, först vid en behållen
totalinkomst för makarna av 21 000—25 000 kronor om året.
Förmögenhet ovanför ett visst fribelopp skall enligt förslaget jämställas
med inkomst. Det praktiska resultatet av utredningens regler är att en
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
förmögenhet hos den studerande själv å omkring 26 000 kronor eller en
förmögenhet hos hans make å omkring 34 000 kronor alltid medför att
rätten till studiemedel bortfaller.
Jag anser de av utredningen föreslagna reglerna i stort sett lämpligt utformade.
Reduktionen med hänsyn till förmögenhet bör dock, när det gäller
den studerandes egen förmögenhet, kunna ske på något mindre stränga
villkor än utredningen förordat. Reglerna i ämnet kan dessutom betydligt
förenklas, om man avstår från att i detta speciella hänseende göra skillnad
mellan den studerandes egna och hans makes ekonomiska förhållanden.
Jag föreslår, att det för termin beräknade maximibeloppet för studiemedel
skall reduceras, förutom med inkomst hos den studerande själv eller hans
make, även med en femtedel av hans egen eller hans makes förmögenhet i
den mån denna överstiger fyra basbelopp eller i dagens penningvärde 19 200
kronor. Godtages denna konstruktion kommer först en förmögenhet på omkring
35 000 kronor, oberoende av vem förmögenheten tillhör, att utgöra
ett absolut hinder mot beviljande av studiemedel.
I anslutning till propositionen väcktes motioner med samma syfte som
de nu förevarande. Särskilda utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen
i denna del godkända utlåtande nr 1 år 1964. Utskottet anförde i
denna fråga.
Den enda behovsprövning som härefter skall förekomma är en behovsprövning
som tar sikte på den studerandes egna och, om han är gift, hans
makes ekonomiska förhållanden. Bl. a. på grund av risken för skeninskrivningar
vid universiteten och annat missbruk av det studiesociala systemet
torde en behovsprövning i denna form t. v. inte kunna undvaras. Utskottet
kan följaktligen inte godta de yrkanden om slopande av behovsprövningen
med hänsyn till egen eller makens inkomst och förmögenhet som framställts
i motionerna 1:811 och 11:995 samt motionen 11:1000.
Utskottet godtog propositionens förslag om behovsprövning frånsett att
fribeloppet för förmögenhet höjdes från fyra till sex basbelopp.
I yrkesutbildning sberedning ens betänkande »Yrkesutbildningen» (SOU
1966:3) behandlas frågan om studiesocialt stöd till vuxenstuderande. Utredningen,
som inte behandlar frågan närmare utan förordar en särskild
utredning, tar emellertid upp några av de problem som de nuvarande
reglerna skapar för vuxenstuderande. Utredningen anser att varje medborgare,
oavsett civilstånd och försörjningsplikt, skall betraktas som självständig
i utbildningsavseende. Det är därför enligt utredningen angeläget
att överväga, om icke medelsbehovet för makar eller motsvarande skall
bedömas utan avseende på andra makens inkomst- och förmögenhetsvillkor.
Utskottet
Det studiesociala systemet bygger i viss omfattning på behovsprövning.
För gifta studerande innebär detta i princip att hänsyn tages till båda makarnas
ekonomi. En förmån som inkomstprövat tillägg enligt studiehjälpsreglementet,
som avser gymnasiestadiet, utgår sålunda i förhållande till
makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst med beaktande av förmögenhet
på visst sätt. Tillägget, som är 25—75 kronor i månaden, förut
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
sätter att den beskattningsbara inkomsten ej överstiger 20 000 kronor. Även
övriga behovsprövade förmåner enligt reglementet är beroende av studerande
makes ekonomi. För studiemedel, som enligt studiemedelsförordningen
utgår till universitetsstuderande och andra därmed jämställda med
70 procent av basbeloppet per termin, gäller att medlen reduceras, om den
studerande har inkomst överstigande 40 procent av basbeloppet, med två
tredjedelar av det överskjutande beloppet och, om den studerandes make
har inkomst överstigande 140 procent av basbeloppet, med en tredjedel av
det överskjutande beloppet. Har den studerande förmögenhet överstigande
sex gånger basbeloppet jämställes en femtedel av det överskjutande beloppet
med inkomst. Motsvarande regel gäller för makes förmögenhet.
I förevarande motioner yrkas sådan ändring i studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen att bestämmelserna om hänsynstagande till
makes ekonomi skall utgå. Motionärerna anser att både principiella och
praktiska skäl talar för att makar i ekonomiskt hänseende betraktas som
fristående från varandra.
Studiesociala utredningen, vars förslag ligger till grund för studiemedelsförordningen,
hade den principiella inställningen att en studerandes rätt
till studiemedel så långt möjligt skulle bedömas med hänsyn enbart till den
studerandes egen ekonomi. I de fall en studerandes make hade mera betydande
inkomster ansåg emellertid utredningen en i viss mån annan bedömning
motiverad. Utredningen uppställde med hänsyn härtill de principer
för reducering av studiemedel som nu återfinns i studiemedelsförordningen.
År 1964 vid behandling av förslagen till studiemedelsförordning och
studiehjälpsreglemente hade särskilda utskottet att ta ställning till motioner
med samma yrkanden som de förevarande. Motionerna avstyrktes
med motivering att en regel om behovsprövning i förhållande till makes
inkomst tills vidare inte kunde undvaras. Vid detta ställningstagande åberopades
bl. a. riskerna för missbruk av det studiesociala systemet.
Utskottet vill först framhålla den förhållandevis generösa utformning
som reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit. Reduktion
av studiemedel på grund av makes inkomst sker exempelvis först då denna
överstiger för närvarande 14 840 kronor per år. Med hänsyn till det anförda
och då den genom motionerna aktualiserade frågan i framtiden kan
komma att övervägas i ett vidare sammanhang, anser utskottet, att det
inte nu finns skäl att bifalla motionerna. Utskottet får således hemställa,
att förevarande motioner, 1:121 och 11:166, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 mars 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Blomquist
och fru Elvy Olsson*;
från andra kammaren: herrar Odhe, Gustavsson i Alvesta, Bengtsson
i Varberg, fröken Sandell, fru Svensson, herrar Jönsson i Ingemarsgården,
Bingaby och Jonsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
av herr Blomquist.
Reservation
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660171