Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjd åldersgräns för
bidragsförskott.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 389,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Lindberg m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära utredning syftande till en
höjning av åldersgränsen för utgivande av bidragsförskott till 18 år och
att förslag härom må föreläggas riksdagen».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.

Gällande bestämmelser

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.
föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets
uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med
hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och
ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år. Är barnet, sedan dess rätt till
underhåll enligt det sagda upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik
orsak ur stånd att själv försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga
skyldiga att giva barnet skäligt underhåll. I kostnaden för barnets underhåll
skall envar av föräldrarna taga del efter sin förmåga. Fader eller
moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag.
Adoptant och adoptivbarn har samma plikt att underhålla varandra som
föräldrar och barn.

Frågan om vårdnaden om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Barn
i äktenskap står i regel under föräldrarnas vårdnad till dess det fyllt
tjuguett år eller ingått äktenskap. I vissa fall tillkommer emellertid vårdnaden
endast endera av föräldrarna. Lever föräldrarna på grund av söndring
åtskilda, skall rätten på ansökan av endera förordna, vilken av dem
som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen bör stå under
den enes vårdnad, huru de skall fördelas mellan föräldrarna. Dömes till
återgång av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad
mellan dem, skall rätten tillika meddela förordnande angående
vårdnaden om barnen. Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 17

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

till dess det fyllt tjuguett år eller ingått äktenskap. Är föräldrarna ense, att
fadern skall träda i moderns ställe, skall han, på anmälan, av rätten förordnas
att övertaga vårdnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Vidare
gäller, att om modern finnes ej vara lämplig att utöva vårdnaden, skall
rätten överflytta vårdnaden å fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

Enligt lagen den 21 maj 196i om bidragsförskott, som trädde i kraft den
1 juli samma år, utgår i vissa fall bidragsförskott därest vårdnaden om
barn tillkommer endast en av föräldrarna eller där barnet icke står under
föräldrarnas vårdnad.

Det allmännas stöd är utformat som ett enhetligt bidrag, vilket i princip
utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta
system har rätten till bidragsförskott frigjorts från anknytningen till det
i det individuella fallet fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts
oberoende såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets
storlek. Bidragsförskottet har därigenom blivit ett grundskydd
för barnets försörjning av liknande karaktär som barnpensionen
från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, ersättes bidragsförskottet
av barnpension, och för båda förmånerna gäller i tillämpliga
delar likartade regler. Resultatet har blivit ett generellt och samordnat
skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som
är anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna
uteblir.

Bidragsförskott utgår med högst tjugofem procent av basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring. Om bidragsförskott skall utgå i förhållande
till såväl fader som moder kan dylikt förskott dock utgå i förhållande till
varje underhållsskyldig med sjutton och en halv procent av basbeloppet.
Om barnet är berättigat till barnpension är motsvarande procenttal tio.
Bidragsförskott utgår inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige
eller om det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige
i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag, som
inte är lägre än vad som kunnat utgå i förskott. Även andra fall, då bidragsförskott
inte utgår, är angivna i lagen. Om det finnes grundad anledning
antaga, att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning utgör
bidragsförskottet skillnaden mellan belopp, som beräknats på nyss angivna
sätt, samt underhållsbidragets belopp. Enligt 3 § i lagen utgår bidragsförskott
till och med den månad varunder barnet fyllt sexton år eller rätten
till förskott eljest upphört. Det åligger den underhållsskyldige att ersätta
det allmänna för utgivna bidragsförskott.

Även för barnpension inom folkpensioneringen, som utgår för barn, vars
fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, gäller i överensstämmelse
med vad som ovan sagts, att pensionen upphör i och med utgången av
den månad, varunder barnet fyller sexton år (8 kap. 5 i§ och 16 kap. 9 §
lagen om allmän försäkring). Barntillägg inom folkpensioneringen, som

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

3

är konstruerat som ett tillägg till den pension, som tillkommer försörjaren,
utgår likaledes till och med den månad, varunder barnet fyller 16 år (9 kap.
1 § och 16 kap. 9 § samma lag).

Beträffande åldersregler för vissa andra sociala förmåner hänvisas till
en promemoria rörande sådana regler inom skatte- och socialpolitiken, som
publicerats i studiehjälpsutredningens betänkande om bättre studiehjälp
(SOU 1963:48).

Rörande gällande rätt i övriga nordiska länder kan nämnas, att bidragsförskott
utgår i Danmark, Finland och Norge för underhållsbidrag intill
dess barnet fyller 18 år, under förutsättning att underhållsskyldigheten
inte upphört dessförinnan. I Island är åldersgränsen 16 år.

Historik

År 1934 tillkallades sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda
med utredning av frågan om understöd till obemedlade eller mindre bemedlade
personer med försörjningsplikt mot minderåriga barn, varvid
även samhälleliga hjälpåtgärder åt föräldralösa barn borde tagas under
övervägande. Av de sakkunniga verkställda utredningar (SOU 1936:6 och
47) lades till grund för lagstiftning i ämnet. I proposition nr 276 till 1937
års riksdag förelädes riksdagen förslag till lag om barnbidrag och lag om
förskottering av underhållsbidrag till barn. Med viss ändring i förstnämnda
förslag godtog riksdagen propositionen. Lagar utfärdades den 18 juni 1937.
Lagen om barnbidrag innebar i huvudsak, att samhällets bistånd åt ensamstående
mödrar icke längre skulle ske genom fattigvården. Bidragsförskottslagen
innebar, att det allmänna ställde sig som garant intill en viss
nivå för det underhållsbidrag, som barnet tillförsäkrats genom dom eller
avtal. Samtidigt inträdde samhället i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot
den underhållsskyldige. Lagen avsåg barn utom äktenskap samt barn,
vilkas föräldrar på grund av hemskillnad eller söndring levde åtskilda eller
fått sitt äktenskap upplöst. Enligt lagen ägde barn, vars fader enligt rättens
beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal var pliktig att till
fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag
till barnet, att, sedan förfallodag för bidraget förflutit utan att bidraget
guldits, av allmänna medel erhålla förskott å bidraget. Barnbidraget respektive
bidragsförskottet utgick icke för längre tid än till och med den månad,
under vilken barnet fyllde sexton år. Dessa bestämmelser överensstämde,
såvitt avsåg åldersgränsen, med sakkunnigeförslagen. De sakkunniga upptog
icke någon särskild motivering för den valda åldersgränsen i fråga
om bidragsförskott. Under remissbehandlingen framhölls av barnavårdsnämnden
i Malmö, att även om den lagliga underhållsskyldigheten vid
tiden för remissens besvarande kvarstode till lägst 16 år, det icke så sällan
inträffade, att avtal skrevs upptagande underhållsskyldighet till femton år

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

eller »till 16 år eller den tidigare tidpunkt då barnet kunde sig självt försörja».
Såvitt framgår av propositionen ifrågasattes icke av någon remissinstans
höjning av åldersgränsen. I lagtexten skedde en omarbetning av
sakkunnigeförslaget för att utmärka, att sextonårsgränsen var en maximigräns.
Motsvarande omarbetning skedde av lagtexten till lagen om barnbidrag
för att utmärka, att barnbidrag kunde upphöra före uppnådda sexton
års ålder. I fråga om barnbidragen anförde de sakkunniga bl. a. följande.

De pensionstillägg för barn till vissa invalider, som för närvarande utgöra
den enda motsvarigheten till de föreslagna barnbidragen, utgå för barn intill
15 års ålder. Som emellertid 16 år utgör en oftare använd åldersgräns i
nyare författningar, bland annat inom områdena för folkpensionering och
fattigvård, hava de sakkunniga ansett, att rätten till barnbidrag bör upphöra
först vid 16 års ålder.

Departementschefen fann icke skäl frångå de sakkunnigas förslag. Han
anförde därvid, att det icke torde överensstämma med lagstiftningens syfte
att, såsom i ett remissyttrande påpekats, höja åldersgränsen för det fall,
att barnet bedrev studier.

7937 års lag om bidragsförskott ersattes 7943 av en ny lag i ämnet. Beträffande
åldersgränsen för bidragsförskott medförde den nya lagen inte
någon egentlig ändring i sak. Förskott kunde utgå till den dag, då barnet
fyllde sexton år.

Under giltighetstiden för 1943 års lag skedde vissa ändringar i denna.
Lagstiftningen behöll dock i huvudsak sin ursprungliga karaktär. Genom
lagändring år 1960 fick utomäktenskapliga barn utan känd fader, för vilka
dom eller avtal om underhållsbidrag alltså inte föreligger, möjlighet att
efter fyllda tre år erhålla bidragsförskott.

Genom en särskild lag år 1957 infördes de s. k. utfyllnadsbidragen. Dessa
tillkom i syfte att höja vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag.

Rörande tillkomsten av den nu gällande lagen av år 196i om bidragsförskott
må anföras följande, därvid främst beaktas frågan om åldersgränsen.

Sedan nordiska socialpolitiska kommittén tagit upp frågan om en samordnad
bidragsförskottslagstiftning i de nordiska länderna överlämnade
kommittén i december 1962 till socialdepartementet en rapport med förslag
till vissa reformer beträffande bidragsförskotten. Rapporten överlämnades
strax därefter till socialstyrelsen, som samtidigt fick i uppdrag att
verkställa översyn av de svenska lagreglerna om bidragsförskott till barn
under 16 år.

Socialstyrelsen framlade härefter i juli 1963 ett förslag till ny lag om
bidragsförskott. Under hänvisning till den begränsning i fråga om barnets
ålder, som utredningsuppdraget innefattade, föreslog socialstyrelsen icke

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

5

höjning av den gällande 16-årsgränsen för bidragsförskott men omnämnde,
att nordiska socialpolitiska kommittén förordat, att bidragsförskott skulle
kunna utgå till dess barnet fyllde 18 år, såvida inte underhållsskyldigheten
upphört dessförinnan. Vid remissbehandling av socialstyrelsens förslag
framhöll familjerättskommittén, att det var önskvärt, att åldersgränsen
höjdes till 18 år. Som motivering anfördes, att det numera är vanligt att
underhållsbidrag fastställes att utgå till dess barnet uppnått nämnda ålder,
och det var skäligt att bidragsförskott kunde utgå under samma tid. Familjerättskommittén
åberopade också önskemålet att om möjligt vinna samstämmiga
regler i de nordiska länderna. Då man emellertid fick räkna med att
barnet i vissa fall hunnit få egen inkomst av förvärvsarbete före 18-årsåldern,
borde enligt familjerättskommitténs mening förmånen av bidragsförskott
möjligen göras beroende av skälighetsprövning. Länsstyrelsen i
Malmöhus län samt flera socialvårdskonsulenter och ett stort antal barnavårdsnämnder
hyser samma mening. Därvid åberopades i flera fall som
skäl för åldersgränsens höjning bl. a. den förlängda skolplikten.

Socialstyrelsens förslag jämte remissyttrandena överlämnades till socialpolitiska
kommittén för att beaktas vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.
Till kommittén hade även överlämnats andra lagutskottets
av riksdagen godkända utlåtande nr 7 år 1962 i anledning av motionen
11:369 till samma års riksdag om översyn av reglerna för samhällsstöd åt
ensamstående barnaförsörjare. Motionärerna ifrågasätta bl. a. om icke
bidragsförskott borde utgå till och med den månad under vilken barnet
fyllde 18 år.

Socialpolitiska kommittén avlämnade i november 1963 ett betänkande
Trygghet för barns underhåll (tryckt som bilaga till prop. nr 70 år 1964),
vari framlades förslag till en ny bidragsförskottslag. Kommittén anförde
beträffande åldersgränsen följande.

Kommittén anser att frågan om höjning av den övre åldersgränsen för
rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år är ett problem som ej bör bedömas
isolerat. Det bör naturligen ses i samband med åldersgränserna för
rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag
samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Kommittén vill
här erinra om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och
socialpolitiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen
och socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om
bättre studiehjälp (SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. f.). Kommittén finner
det inte möjligt att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av
dessa åldersregler. Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16-årsgränsen, när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta
om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner
och förpliktelser. En utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som
äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland
ungdomar över 16 år.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

Vid remissbehandlingen av socialpolitiska kommitténs förslag framhöll
familjerättskommittén ånyo önskvärdheten av att åldersgränsen bestämdes
till 18 år. Samma mening kom till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i
Jämtlands län och från ett stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna
i Östergötlands och Kristianstads län uttalade sin anslutning till kommitténs
uppfattning att frågan om eventuell höjning av åldersgränsen borde
anstå tills vidare och tagas upp på nytt i samband med en allmän översyn
av åldersreglerna för rätt till sociala förmåner.

Föredraganden, statsrådet Lindström, anförde följande.

Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar
bidragsförskottet med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående
har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om
bidragsförskott att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och
bidragsförskott från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade
av skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att
bidragsförskott bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete.
Fortsätter barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp
i tillämpning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat
för bidragsförskotten vidta någon ändring av den hittillsvarande 16-årsgränsen.

I anledning av propositionen med förslaget till ny bidragsförskottslag
(nr 70 år 1964) väcktes ett flertal motioner, bland dem de likalydande motionerna
1:726 av herr Adolfsson och 11:889 av fru Ryding m.fl. I
motionerna begärdes — med hänvisning bl. a. till lagstiftning i andra nordiska
länder och till den förlängda skolplikten — sådana ändringar i lagförslaget,
att bidragsförskott kunde utgå till 18 års ålder.

Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 47
år 1964 att även om vissa omständigheter talade för motionärernas förslag,
utskottet fann, att de skäl föredraganden anfört mot att höja åldersgränsen
för bidragsförskott var bärande, varför utskottet biträdde propositionen i
denna del.

I början av år 1965 tillsattes familjepolitiska kommittén för utredning
av frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Efter en
redogörelse för familjeberedningens promemoria ökat stöd till barnfamiljer
(SOU 1964:36) anföres i direktiven för utredningen följande.

Familjeberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en
omfattande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt
gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl. a. differentieringsspörsmålet
och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya
vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att
samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland
investeringar. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för
en närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna.
Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning.
För att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödet bör särskilda
sakkunniga tillkallas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

7

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa
sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera
den inbördes avvägningen och pröva behovet av ändring och utbyggnad
av dem.

I direktiven anföres vidare bl. a. följande.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten
av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning
inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.
De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt
stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,
moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten — kan under nästa budgetår
beräknas kosta drygt två miljarder kr. Genom att variera stödformernas
sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.

Utskottet

Genom 1964 års lag om bidragsförskott, som ersatte tidigare lagstiftning
i ämnet, garanteras barn till frånskilda makar och ogifta mödrar ett generellt
underhåll, som utgår oberoende av om underhållsbidrag fastställts
och utan begränsning till det fastställda bidragets storlek. Underhållet motsvarar
i princip 25 procent av basbeloppet. Bidragsförskott utgår till och
med den månad varunder barnet fyllt 16 år eller rätten till förskott eljest
upphört.

I förevarande motion begäres utredning och förslag om höjning av åldersgränsen
för utgivande av bidragsförskott till 18 år. Motionärerna framhåller,
att den förlängda skolgången medfört att behovet av underhållsbidrag
upp till 18 års ålder blivit större samt att avtal om utgivande av underhållsbidrag
numera allmänt innehåller att bidraget skall utgå tills barnet
uppnått nämnda ålder. Motionärerna anser, att bidragsförskott skal! kunna
utgå till 18 år om sådant avtal föreligger.

I propositionen med förslag till 1964 års lag framhöll föredragande statsrådet
i frågan om åldersgränsen det angelägna i att denna samordnades
med motsvarande bestämmelser för andra sociala förmåner. Det var ingalunda
givet, anförde föredraganden, att bidragsförskott borde utgå för ett
barn, som efter grundskolan gick ut i förvärvsarbete. Om barnet fortsatte
sin utbildning, trädde reglerna om studiehjälp i tillämpning. Föredraganden
ansåg, liksom socialpolitiska kommittén, vars förslag låg till grund för
propositionen, att man inte isolerat för bidragsförskotten borde vidtaga
någon ändring av den dittillsvarande sextonårsgränsen.

I anledning av propositionen väcktes motioner, vari hemställdes om ändring
av åldersgränsen i samma avseende, som nu aktualiserats.

Vid detta tillfälle fann andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande, att även om vissa omständigheter talade för motionärernas förslag,
de skäl föredraganden anfört mot att höja åldersgränsen för bidrags -

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1966

förskotten var bärande. Utskottet biträdde i anledning härav propositionen
i denna del.

Under fjolåret tillsattes familjepolitiska kommittén för utredning av
frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Kommittén har
till huvuduppgift att undersöka effektiviteten av olika stödformer och
pröva deras inbördes sammansättning och avvägning inom ramen för vissa
alternativ för samhällets totala stöd åt barnfamiljerna. Bland i direktiven
uppräknade stödformer nämnes bidragsförskotten.

Med hänsyn till den samlade översyn av de familjepolitiska åtgärderna,
som sålunda anförtrotts familjepolitiska kommittén, anser utskottet skäl
föreligga, att överlämna den nu väckta motionen till kommittén. Utskottet
får därför hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motion,
11:389, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att motionen
överlämnas till familjepolitiska kommittén; samt

2) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från f ö r s t a kammaren: fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson,
herrar Edström*, Erik Filip Petersson, Hiibinette och fru Elvy Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl,
herr Johansson i Södertälje, fru Svensson, herrar Johansson i Skärstad*,
Ringaby och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kiblströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660169