Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till
änkepension inom den allmänna tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 220 i första kammaren av herr
Dahlberg m. fl. samt nr 294 i andra kammaren av fröken Sandell m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att 14 kapitlet 2 § ändras därhän att sextioårsregeln borttages och
att utskottet utarbetar förslag till lagtext i anslutning därtill».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:294.

Gällande rätt

Inom den allmänna tilläggspensioneringen har försäkrads änka och barn
rätt till familjepension efter honom, under förutsättning att han vid sin
död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen
eller att han skulle ha varit berättigad till förtidspension, om
hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som kräves för
rätt till sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,
oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till
änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. I
motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen
kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att legalt äktenskap
förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses
det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen
ånyo börja utgå.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs.
den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om
sådan pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit
om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Om den
avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepensionen ändå med
utgångspunkt från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 13

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

man med en ålderspension av den storlek, som gäller vid ett uttag från 67
års ålder.

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar
barn under 19 år, som är berättigat till pension efter honom. Finns
inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades
nyssberörda egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat
barn, är änkepensionen 35 % av samma pension. I sådant fall blir
barnpensionen 15 % av faderns egenpension. Finns flera barn än ett, ökas
procenttalet med 10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda
barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. En kvinnas rätt till änkepension
påverkas inte av att hon samtidigt är berättigad till förtidspension
eller ålderspension från tilläggspensioneringen. Änkepension från folkpensioneringen
kan däremot aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av
förtids- eller ålderspension.

En änka har rätt till folkpension i form av änkepension under förutsättning
att hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift
med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor
tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under
16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen
anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten
till pension, och äktenskapet varat t. o. m. nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed
jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från
67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen
med Vis för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt
då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Änkepension indrages, om änkan ingått nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadstillägg.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och
änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. m. den
månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.

Enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente är en förutsättning för
att efterlevande make skall ha rätt till familjepension, att äktenskapet ingicks
senast den dag då anställningshavaren fyllde 60 år och att den efterlevande
ej ingått nytt äktenskap. Villkoret om anställningshavarens ålder
vid äktenskapets ingående gäller dock ej då den efterlevande maken genom
äktenskapet förlorat rätt till familjepension, som utgått på grund av statliga
pensionsbestämmelser, eller den efterlevande maken tidigare varit gift med
anställningshavaren, innan denne överskridit åldersgränsen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1966

3

Historik

Pensionsutredningen anförde i sitt betänkande »Allmän pensionsförsäkring»
(SOU 1955:32) beträffande änkas rätt till familjepension:

Vad beträffar änka torde, i överensstämmelse med vad som gäller enligt
statens och kommunernas pensionsreglementen samt enligt SPP:s försäkringsvillkor
för tjänstepensionering, böra såsom förutsättning för rätt till
familjepension föreskrivas, att äktenskapet med den försäkrade ingåtts
innan denne fyllt 60 år. Någon annan förutsättning för rätt till familjepension
för änka synes ej böra uppställas. Sålunda bör änkepension utgå utan
hänsyn till sådana omständigheter som mannens hälsotillstånd då äktenskapet
ingicks, äktenskapets varaktighet och änkans ålder vid dödsfallet.
Inskränkning i rätt till änkepension torde ej böra stadgas för det fall att
makarna vid dödsfallet var hemskilda.

I proposition nr 100 år 1959 med förslag till lag om försäkring för allmän
tilläggspension m. m. anförde föredragande departementschefen bl. a.:

Reglerna om ålderspension i förevarande lagförslag har som framgår av
kommentaren till 12 § i betydande grad haft motsvarande bestämmelser
inom personalpensioneringen för statens anställda som förebild. Även när
det gäller familjepensionsbestämmelserna finns det fog för uppfattningen
att statstjänstemannapensioneringen lämpar sig som mönster för den allmänna
tilläggspensioneringen.

Rätten till änkepension från det statliga personalpensioneringssystemet
är inte knutet till några villkor om att änkan skall ha uppnått viss ålder
eller ha barn i hemmet. Enda förutsättningen är att äktenskapet ingåtts
senast den dag då mannen fyllde 60 år. Samma villkor uppställs även i första
stycket av förevarande paragraf för rätt till änkepension från den allmänna
tilläggspensioneringen. Därutöver har det dock ansetts påkallat att i likhet
med folkpensioneringslagen för rätt till änkepension kräva, att äktenskapet
haft en varaktighet av minst fem år.

Propositionen behandlades av särskilda utskottet i dess utlåtande nr 1.
I den vid utskottets hemställan under A fogade reservationen, som vann
riksdagens bifall, anförde reservanterna:

Genom de nu föreslagna änkepensionsreglerna har vunnits större enkelhet
och överskådlighet. Därigenom att man tillämpar liknande regler som
inom andra pensionssystem underlättas också samordningen med annan
personalpensionering. Utskottet finner mot bakgrunden av det anförda att
den föreslagna ordningen utgör en förbättring jämfört med tidigare förslag.

I motionen 11:518 av fröken Sandell hemställdes att den i 23 ''§ intagna bestämmelsen
att för rätt till änkepension i allmänhet skall krävas att äktenskapet
ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år måtte utgå.

Den i motionen påtalade bestämmelsen är utformad i analogi med vad
som gäller enligt det statliga pensionsreglementet. Utskottet, som anser att
överensstämmelse så långt möjligt bör råda mellan reglerna inom närliggande
pensionsområden, kan för sin del inte tillstyrka motionsyrkandet.

Statsutskottet tog i sina utlåtanden nr B 52 år 1958, nr 110 år 1959 och nr
15i år 1965 ställning till yrkanden, som syftade till att den s. k. sextioårs -

4

Andra lagutskottets utlåtande, nr 13 år 1966

regeln skulle slopas i statens allmänna tjänstepensionsreglemente. Utskottet
avstyrkte vid samtliga tillfällen motionsyrkandena.

Andra lagutskottet hade under år 1965 att taga ställning till motionsyrkanden
av i huvudsak samma innebörd som de förevarande. Utskottet uttalade
härvid i sitt utlåtande nr 30:

Utskottet vill erinra om att sextioårsregeln ej har någon motsvarighet
inom folkpensioneringen. Änka efter försäkrad som fyllt 60 år vid äktenskapets
ingående erhåller alltså, därest övriga förutsättningar är för handen,
det grundskydd som änkepensionen inom folkpensioneringen utgör. Utskottet
vill vidare framhålla att såväl i statens allmänna tjänstepensionsreglemente
som i privata pensionsanordningar finns bestämmelser av samma
innebörd som sextioårsregeln inom tilläggspensioneringen. Ändamålet med
sådana bestämmelser är att i görligaste mån söka förhindra, att äktenskap
ingås enbart med tanke på att tillförsäkra efterlevande pensionsförmån.
Med hänsyn till det syfte som ligger bakom sextioårsregeln inom tilläggspensioneringen
anser sig utskottet inte kunna förorda att regeln borttages.
Utskottet kan således inte biträda motionsyrkandet.

I en vid utlåtandet fogad reservation hemställdes, att riksdagen med bifall
till motionerna, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna
överlämnades till pensionsförsäkringskommittén för utredning med syfte
att borttaga eller mildra sextioårsregeln inom allmänna tilläggspensioneringen.

Kamrarna stannade vid behandling av utskottets utlåtande i olika beslut.

Utskottet fann vid prövning av frågan om sammanjämkning av kamrarnas
beslut skiljaktigheten i besluten vara sådan, att sammanjämkning dem
emellan icke var möjlig. Detta anmälde utskottet till riksdagen.

Utskottet

Inom den allmänna tilläggspensioneringen har änka efter försäkrad rätt
till änkepension om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den
dag den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som
jämväl är barn till änkan utgår änkepension oavsett om nyssnämnda förutsättningar
är uppfyllda. En änka har rätt till folkpension i form av
änkepension bl. a. under förutsättning att hon uppnått 36 års ålder vid
mannens död och varit gift med honom i fem år. För änkor med barn
under 16 år gäller förmånligare regler. För stats- och kommunalanställda
gäller för rätt till änkepension i princip endast ett krav på att den anställde
skall ha ingått äktenskapet före fyllda 60 år.

I förevarande motioner begäres att riksdagen måtte besluta att inom
tilläggspensioneringen borttaga ovannämnda sextioårsregel.

Utskottet anser, att det finns skäl som talar för den av motionärerna
hävdade meningen, att kravet på att äktenskapet varat minst fem år för
att grunda rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen utgör tillräck -

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 dr 1966

5

lig spärr mot missbruk av försäkringen i denna del. Den av motionärerna
aktualiserade frågan torde därför böra bli föremål för utredning. Pensionsförsäkringskommittén
har enligt sina direktiv att verkställa utredning om
änkepensioner till frånskild kvinna och om änklingspensioner. Då de överväganden
som härvid kan komma i fråga synes kunna få betydelse även för
det i motionerna upptagna spörsmålet, anser utskottet det lämpligt, att
kommittén får i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om sextioårsgränsen
inom tilläggspensioneringen.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:220 och 11:294, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört, samt

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson,
herrar Eric Carlsson», Erik Filip Petersson, Hiibinette och Karl-Erik
Eriksson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl,
herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund*, Johansson
i Skärstad* och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.