Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
1
Nr 11
Utlåtande i anledning au väckta motioner om frivillig tilläggssjukpenning
vid barnsbörd i vissa fall.
Andra lagsutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 142 i första kammaren av
herr Gustafsson, Nils-Eric samt nr 189 i andra kammaren av herrar Gustavsson
i Alvesta och Johansson i Växjö.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning av
frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande
kvinnor och kvinnor arbetande i familjens eget företag i enlighet med i
vad motionen anförts».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:189.
Gällande bestämmelser
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller
skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän
försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning
utgör 900 kr. Vid flerbörd tillkommer 450 kr. för varje barn utöver ett. Av
moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,
dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en kvinna som
har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt
till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. m. den tjugonionde
dagen därefter.
Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från
förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt
till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. Kn förutsättning
är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten
därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass
nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i arbetsinkomst, eller skulle
ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning
som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossnings
-
liihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 11
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
dagen så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock
högst för 180 dagar. hr. o. in. den trettionde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning
att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet
i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.
I vissa fall kan enligt sjukförsäkringen försäkrade vara placerade i sjukpenningklass
och sålunda berättigade till sjukpenning utan att uppfylla det
generella minimivillkoret härför, nämligen en årsinkomst av förvärvsarbete
om minst 1 800 kronor. Detta gäller gifta kvinnor som stadigvarande sammanbor
med sina män samt vissa andra därmed jämställda kvinnliga försäkrade
(den s. k. hemmafruförsäkringen). Sådan försäkrad är placerad i
sjukpenningklass I, som berättigar till en sjukpenning av fem kronor om
dagen.
Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för kvinnor, som tillhör
hemmafruförsäkringen eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster
utgjort hinder därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring.
Bestämmelserna härom återfinns i lagen om allmän försäkring
och i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän
försäkringskassa. Beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen gäller,
såvitt avser personer tillhörande hemmafruförsäkringen, i huvudsak
följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg om lägst en krona
och högst sju kronor för dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund
av den allmänna och frivilliga försäkringen får dock icke överstiga tolv
kronor om dagen. Den frivilliga sjukförsäkringen utfaller endast vid sjukdom
och således ej i samband med barnsbörd.
Frivillig försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 18, 33 eller 93
dagars karenstid. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar
i en sammanslutning. Avgifterna för den frivilliga försäkringen erlägges
direkt till vederbörande försäkringskassa. Till försäkringen utgår statsbidrag
med 20 procent av kassans utgifter för sjukpenningtillägg.
Historik
Principerna för den nuvarande moderskapsförsäkringen drogs upp av
socialförsäkringsut redningen i dess betänkande »Moderskapsförsäkring
m. m.» (SOU 1954:4). Utredningen föreslog bl. a. att en nybliven moder
skulle ha rätt till moderskapspenning i form av grundpenning om 270 kronor
och, om hennes inkomst av förvärvsarbete uppgick till minst 1 000 kronor
årligen, moderskapspenning i form av tilläggspenning under 90 dagar.
Tilläggspenningen anknöts beloppsmässigt till tilläggssjukpenningen. Utredningen
undersökte ingående olika möjligheter att inom moderskapsförsäkringen
skapa en motsvarighet till den frivilliga tilläggssjukpenningen.
Härom anfördes bl. a.
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
3
Det synes till en början klart, att det skulle vara meningslöst att anordna
en helt fristående frivillig moderskapsförsäkring, enär anslutning till en
sådan försäkring sannolikt endast skulle kunna påräknas från kvinnor
som hade anledning anta att de kunde bli havande inom en inte alltför
avlägsen framtid.
Vid en sammankoppling med den frivilliga försäkringen för tilläggssjukpenning
ställer sig saken visserligen något annorlunda, men även i sådant
fall kommer de sannolika avgiftshöjningarna på grund av försäkringsbeståndets
sammansättning att bli avsevärda. Detta skulle starkt hämma
anslutningen till försäkringen från männens sida och från de kvinnor, som
inte har anledning att räkna med havandeskap. Härigenom skulle vidare
en önskvärd utbredning av den frivilliga sjukförsäkringen motverkas. De
nämnda verkningarna kan tydligen mildras genom en begränsning till storleken
av den frivilliga tilläggspenningen vid barnsbörd och genom höga
statsbidrag till denna.
Utredningen gjorde vissa beräkningar med utgångspunkt från att den
frivilliga tilläggspenningen vid moderskap fick uppgå till högst 3 kr. om
dagen samt från att statsbidrag om 20 respektive 50 % utgick. Härvid räknades
med olika alternativ dels i fråga om den procentuella anslutningen
till den frivilliga försäkringen av män och kvinnor och dels i fråga om den
andel av de anslutna kvinnorna, som kunde antas föda barn varje år. Beräkningarna
redovisas i betänkandet på s. 101—103. Som exempel på de avgiftshöjningar,
som skulle erfordrats för den beslutade frivilliga sjukförsäkringen
om man med denna kombinerat en dylik frivillig moderskapsförsäkring,
må nämnas, att avgiften för en sjukpenning av 3 kr. om dagen
skulle — vid moderskapspenning med samma belopp under 90 dagar —
ökat med 67 % (från ca 39 till ca 65 kr.) under vissa, inte osannolika förutsättningar
rörande försäkringsbeståndets sammansättning m. m. Därvid
räknades med 20 % statsbidrag till moderskapsförsäkringen och 3 dagars
karenstid i sjukförsäkringen. Om statsbidraget höjdes till 50 %, skulle
avgiftsökningen i det nämnda fallet blivit 42 % (från ca 39 till ca 55 kr.).
Vid längre karenstid i sjukförsäkringen skulle avgiftsökningarna blivit väsentligt
större.
Mot denna bakgrund yttrade utredningen vidare:
De i tabellerna redovisade siffrorna visar, att man även vid de gynnsammaste
antagandena rörande sammansättningen av försäkringsstocken
och födelsefrekvensen erhåller avgiftsförhöjningar, som inte kan accepteras
för sjukförsäkringens del. Ett högt statsbidrag till dessa kvinnor kan även
möta invändningar av statsfinansiell och principiell natur. Härtill kommer
att det inte kan anses rimligt att de män, som är självständiga företagare
och i denna egenskap sjukförsäkrar sig frivilligt, skall bidra till kostnaderna
för frivillig moderskapsförsäkring även för hustrur till dem som på
grund av sin anställning är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade.
Utredningen har alltså inte funnit det möjligt att låta den frivilliga försäkringen
för tilläggssjukpenning även omfatta försäkring för moderskapspenning.
Konsekvenserna av det nu nämnda ståndpunktstagandet torde inte böra
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
överdrivas. Det bör nämligen bemärkas, att den försäkringsmässiga moderskapshjälp
som skall tillkomma alla kvinnor blir mer än fördubblad i jämförelse
med moderskapshjälpen i de erkända sjukkassorna, varvid förmånerna
av fri vård och helt eller delvis fria resor vid förlossning inte bör
förbises. Vidare finns alltjämt möjlighet att i fall av behov få den försäkringsmässiga
hjälpen kompletterad med mödrahjälp.
Under remissbehandlingen av utredningens förslag framhölls från flera
håll önskvärdheten av att det obligatoriska försäkringsskyddet kompletterades
med en frivillig försäkring för moderskapspenning. Exempelvis ansåg
medicinalstyrelsen en kompletterande frivillig försäkring principiellt
lika befogad inom moderskapsförsäkringen som inom sjukförsäkringen.
Styrelsen anförde härom.
Att utredningen dock avstått från att inom moderskapsförsäkringen
föreslå en frivillig försäkring för tilläggspenning har huvudsakligen motiverats
av tekniska och statsfinansiella hänsyn. Styrelsen anser för sin
del så starka skäl tala för beredandet av möjlighet till en dylik tilläggsförsäkring
också inom moderskapsförsäkringen att frågan härom bör
upptagas till omprövning, varvid en sammankoppling av den frivilliga sjukpenningförsäkringen
med en frivillig moderskapsförsäkring — ehuru med
olika karenstid — synes böra bli föremål för ytterligare överväganden.
I proposition nr 144 till 1954 års riksdag lades fram förslag till moderskapshjälp.
I propositionen, som i allt väsentligt byggde på socialförsäkringutredningens
betänkande, anförde föredragande departementschefen
bl. a.
Utredningen har inte funnit det möjligt att skapa ett komplement till
det obligatoriska försäkringsskyddet i form av en frivillig försäkring
för moderskapspenning. Under remissbehandlingen har från några
håll uttalats sympatier för en sådan. Jag delar emellertid utredningens uppfattning
att det torde vara uteslutet att anordna en helt fristående frivillig
moderskapsförsäkring. Den enda tänkbara möjligheten synes vara att
komplettera den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän
sjukförsäkring med ett motsvarande skydd vid barnsbörd. Detta skulle
dock — även om staten lämnade kraftigt stöd — medföra betydande höjningar
av avgifterna inom den frivilliga sjukförsäkringen.
Uppenbarligen är det synnerligen angeläget, att den frivilliga sjukförsäkringen
redan från början vinner största möjliga anslutning. Blir avgifterna
jämförelsevis höga, sätter detta otvivelaktigt en stark hämsko på
försäkringens utbredning. Man måste nämligen räkna med att många egna
företagare under sådana förhållanden avskräckes från att teckna frivillig
försäkring; och de kommer då att vid sjukdom ofta stå utan ett tillfredsställande
ekonomiskt skydd. De finanspolitiska synpunkterna får ej heller
släppas ur sikte. På grund härav och då den föreslagna obligatoriska försäkringens
grundförmåner redan innebär högst avsevärda förbättringar av
den ekonomiska hjälpen vid havandeskap och barnsbörd, anser jag mig
i likhet med utredningen inte kunna förorda, att en frivillig försäkring
avseende moderskapspenning införes.
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
5
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner (1:481 och
11:623, 1:482 och 11:622 samt 11:634) i vilka det hemställdes, att riksdagen
skulle begära en förnyad prövning av frågan om möjligheterna att
komplettera moderskapshjälpen med en frivillig tilläggsförsäkring eller
annan lämplig stödform.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
32 år 1954.
Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen måste befaras
verka starkt hämmande på anslutningen till denna. Särskilt skulle de ekonomiskt
mindre väl ställda få sina möjligheter att begagna den frivilliga
sjukförsäkringen beskurna, och icke minst skulle detta gälla för hemarbetande
kvinnor, som icke har anledning att räkna med havandeskap.
En frivillig moderskapsförsäkring synes därför utskottet icke kunna förordas.
Det är enligt utskottets mening att anbefalla, att verkningarna av
de förbättringar i moderskapshjälpen, som enligt förslaget skall komma
alla barnaföderskor till del, avvaktas innan frågan om anordnande av något
ytterligare ekonomiskt stöd omprövas. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj :t har uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och upptager det till
omprövning, om ytterligare stödåtgärder kommer att visa sig erforderliga.
Utskottet avstyrker således motionärernas begäran om skrivelse i ärendet.
Socialpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande »Stöd åt barnaföderskor»
(SOU 1961:38) väsentliga förbättringar inom moderskapsförsäkringen.
Sålunda föreslogs att grundpenningen skulle höjas från 270 kronor
till 800 kronor samt att tilläggspenningen — till beloppet detsamma som
tilläggssjukpenningen — skulle utgå under 180 i stället för 90 dagar. Kommittén
upptog inte till behandling problemet om frivillig tilläggspenning vid
barnsbörd.
Socialpolitiska kommitténs förslag i nu förevarande hänseende genomfördes
år 1962 i samband med antagandet av lagen om allmän försäkring,
dock att grundpenningen bestämdes till 900 kronor. Genom lagen om allmän
försäkring anslöts f. ö. självständiga företagare och fria yrkesutövare
automatiskt till tilläggssjukpenningförsäkringen. Deras möjligheter till och
behov av att som tidigare tillhöra den frivilliga sjukpenningförsäkringen
bortföll därmed.
Proposition nr 90 med förslag till lag om allmän försäkring m. m. till
1962 års riksdag upptog inte heller spörsmålet om frivillig försäkring för
tilläggspenning vid barnsbörd. I motionerna 1:661 och 11:784 som väcktes
i anledning av propositionen hemställdes att riksdagen måtte besluta, att
sjukpenningtillägg på grund av frivillig försäkring skulle kunna utgå under
30 dagar i anledning av barnsbörd, under förutsättning att kvinnan varit
försäkrad för sjukpenningtillägg under en oavbruten tid av iy2 år före nedkomsten
eller från den tidpunkt då möjlighet förelegat för henne att vara
försäkrad för sjukpenningtillägg, övergångsvis dock från den tidpunkt då
ifrågavarande bestämmelser träder i kraft. I anslutning härtill hemställdes
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
därjämte i motionerna, att riksdagen måtte besluta »att allmän försäkringskassa
må erhålla statsbidrag med 50 procent av utgifterna för tillläggspenning
vid nedkomst i de fall då tilläggspenningen utgivits på grund
av frivilligt tecknad försäkring».
Andra lagutskottet, som behandlade proposition nr 90 i sitt utlåtande nr
27 år 1962, anförde om de båda nämnda motionerna.
Enligt utskottets uppfattning är förevarande motionsförslag behäftat med
väsentliga svagheter. Det kan varken från principiella eller statsfinansiella
synpunkter vara motiverat att för finansieringen av en frivillig försäkring
anlita statsmedel i sådan omfattning som motionärerna förordat. Slutligen
vill utskottet erinra om att ett förslag av liknande innebörd diskuterades
i samband med moderskapsförsäkringens införande år 1954 men då
förkastades. Utskottet avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.
Riksdagen intog samma ståndpunkt som utskottet.
Vid 1965 års riksdag väcktes två motioner (1:519 och 11:619) av ungefär
samma innebörd som 1962 års motioner (1:661 och 11:784) och likalydande
med de motioner, som nu är föremål för utskottets behandling.
Remiss skedde till riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet.
Andra lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 71
år 1965, att utskottet, i likhet med remissinstanserna, ansåg, att de skäl
som tidigare anförts mot att sammanföra en frivillig moderskapsförsäkring
med den frivilliga sjukförsäkringen alltjämt var bärande, varför utskottet
avstyrkte bifall till motionerna.
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring erhåller kvinnlig försäkrad i samband
med barnsbörd moderskapspenning med 900 kronor. Vid flerbörd tillkommer
450 kronor för varje barn utöver ett. Kvinna som i anledning av
barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete har dessutom rätt till tilläggssjukpenning
under förutsättning att hon omedelbart före nedkomsten eller
den beräknade tidpunkten därför under minst 270 dagar i följd varit placerad
i lägst sjukpenningklass nr 3, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i årlig
arbetsinkomst. Hemarbetande kvinnor kan trots att de ofta saknar arbetsinkomst
försäkra sig genom den frivilliga sjukförsäkringen. Denna försäkring
utfaller ej i samband med barnsbörd.
Förevarande motioner behandlar hemmafruarnas förmåner i samband
med barnsbörd. I motionerna begäres skyndsam utredning av frågan om
frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande kvinnor och
kvinnor arbetande i familjens eget företag. Motionärerna föreslår bl. a. att
i dessa fall statsbidrag skall utgå med 50 procent av kostnaderna.
I samband med att riktlinjerna för den nuvarande moderskapshjälpen
drogs upp undersökte socialförsäkringsutredningen ingående möjligheten
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1966
7
att låta den frivilliga sjukpenningförsäkringen utfalla även i samband med
barnsbörd. Tanken avvisades av utredningen och sedermera av riksdagen
med hänsyn till de stora avgiftshöjningar en sådan ordning skulle medföra
och med hänvisning till att anslutningen till den frivilliga försäkringen av
dem som endast var intresserade av sjukförmånerna skulle hämmas. År
1962 i samband med införandet av lagen om allmän försäkring väcktes
motioner av ungefär samma innebörd som de förevarande. Andra lagutskottet
avstyrkte motionerna med hänvisning bl. a. till att det från varken
principiella eller statsfinansiella synpunkter var motiverat att för finansiering
av en frivillig försäkring anlita statsmedel i sådan omfattning som
motionärerna förordat.
Även vid föregående års riksdag behandlade andra lagutskottet motioner
avseende den nu åter aktualiserade frågan. Efter remiss till riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet av motionerna uttalade andra
lagutskottet, att utskottet i likhet med remissinstanserna ansåg, att de skäl
som tidigare anförts mot att sammanföra en frivillig moderskapsförsäkring
med den frivilliga sjukförsäkringen alltjämt var bärande. Utlåtandet godkändes
av riksdagen.
Utskottet kan icke finna alt sedan fjolåret inträffat någon omständighet
som kan leda till en ändrad bedömning av förevarande fråga. Utskottet får
därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:142 och 11:189, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid delta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand», fru Carlqvist, fru HamrinThorell»,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson», Edström»
och Hiihinette;
från andra kammaren: fru Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg,
Johansson i Södertälje, Wiklund, Edlund, Johansson i Skärstad, Carlsson
i Göteborg* och Jonsson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1!)66
Reservation
av herrar Eric Carlsson, Wiklund, Johansson i Skärstad och Jonsson,
vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på sidan 6 med
orden »I samband med» och slutar på sidan 7 med orden »bedömning av
förevarande fråga» bort ersättas med text av följande lydelse:
»De i förevarande motioner aktualiserade frågorna var föremål för behandling
i samband med att riktlinjerna för den nuvarande moderskapshjälpen
drogs upp. Eftersom någon lösning då inte kunde åstadkommas av
frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid nedkomst för hemarbetande
kvinnor och kvinnor arbetande i familjens eget företag anser utskottet det
i motionerna framförda utredningskravet vara berättigat.
Den skillnad i förmån som föreligger mellan dem som är med i den obligatoriska
försäkringen och den frivilliga är omotiverad. Den frivilliga tillläggssjukpenningen
skall ge hemarbetande kvinnor eller kvinnor sysselsatta
i familjens eget företag ekonomisk ersättning då de på grund av
sjukdom inte kan fullgöra sin arbetsinsats. Sådan ekonomisk ersättning är
motiverad vid barnsbörd.
De svårigheter som föreligger vid konstruerandet av ett i motionerna
krävt system bör inte utgöra hinder för att en utredning av frågan företages.
En sådan bör därför skyndsamt ske varvid även de i motionerna
berörda finansieringsproblemen bör behandlas.»
dels att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till motionerna 1:142 och 11:189
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning av frågan om frivillig tilläggssjukpenning vid
nedkomst för hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande
i familjens eget företag.»
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660182