Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Nr 12

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år
1965 vid dess fyrtionionde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 17 december 1965 dagtecknad proposition, nr 19 år 1966,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande över
vad föredragande departementschefen anfört angående vissa i nämnda protokoll
omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1965 vid dess fyrtionionde sammanträde antagna instrument.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) allmänna konferens år 1965 antagna instrument,
nämligen rekommendation (nr 123) angående sysselsättning av kvinnor
med familjeplikter, konvention (nr 123) angående minimiålder för tillträde
till arbete under jord i gruvor, rekommendation (nr 124) i samma ämne,
konvention (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för
utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor samt rekommendation
(nr 125) angående arbetsvillkor för minderåriga under jord
i gruvor. Svensk ratificering av de båda konventionerna anses böra anstå
tills vidare.

Internationella arbetskonferensens fyrtionionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 2—23 juni 1965. I sammanträdet deltog delegationer
från 104 av ILO:s 114 medlemsstater jämte observatörer från tre områden
utanför moderlandet, tillsammans över 1 300 personer. Social- eller arbetsministrar
från 68 länder bevistade konferensen. Det stora flertalet medlemsstater
hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar-
och ett arbetstagaroinbud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 12

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Följande av konferensen fattade beslut är av beskaffenhet att i enlighet
med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas
riksdagen, nämligen

1) rekommendation (nr 123) angående sysselsättning av kvinnor med
familjeplikter,

2) konvention (nr 123) angående minimiålder för tillträde till arbete
under jord i gruvor,

3) rekommendation (nr 124) i samma ämne,

4) konvention (nr 124) angående läkarundersökning av minderåriga för
utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor,

5) rekommendation (nr 125) angående arbetsvillkor för minderåriga
under jord i gruvor.

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument
ha såsom bilagor (bilagorna 1—5) fogats till propositionen.

En särskild bilaga (bilaga 6) med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen har fogats till propositionen.

1. Rekommendation angående sysselsättning av kvinnor med familjeplikter

Frågan om sysselsättning av kvinnor med familjeplikter har varit föremål
för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.
En första diskussion ägde sålunda rum vid 1964 års konferens
och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande år till
antagande av en rekommendation i ämnet.

Rekommendationen antogs enhälligt.

Innehållet i rekommendationen

I rekommendationens inledning erinras om att kvinnorna i många
länder i allt större utsträckning arbetar utanför hemmet och att de på grund
härav ställs inför speciella problem. Sådana problem, som uppstår även för
andra arbetstagare, kan avsevärt underlättas genom åtgärder av generell
natur, såsom en successiv förkortning av arbetstiden. Det framhålles vidare
att många av dessa problem inte är säregna för arbetande kvinnor utan berör
familjen och samhället i dess helhet och att såväl medlemsstaternas regeringar
som offentliga och privata organisationer måste ägna uppmärksamhet
åt dessa problem i ett vidsträckt socialt, ekonomiskt och juridiskt
sammanhang.

Rekommendationens operativa del fastslår som allmän princip att
vederbörande myndigheter bör i samverkan med särskilt arbetsmarknadens
parter föra en politik som gör det möjligt för kvinnor med familjeplikter att
arbeta utanför hemmet utan att bli föremål för diskriminerande åtgärder
och under harmoniska förhållanden fullgöra sina uppgifter såväl i hemmet
som i arbetet. " '' '' ■ • l

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

I övrigt innehåller rekommendationen fyra avsnitt, som behandlar informations-
och upplysningsverksamhet, åtgärder för barntillsyn, inträde och
återinträde på arbetsmarknaden samt diverse bestämmelser.

När det gäller upplysningsverksamhet bör man, heter det i rekommendationen,
stimulera sådana överväganden av problemen rörande kvinnliga arbetstagare
med familjeplikter som kan anses nödvändiga för att hjälpa
dessa arbetstagare att bli effektivt införlivade med arbetskraften på grundval
av lika rättigheter. Vidare bör man bedriva och främja forskning rörande
de olika aspekterna på sysselsättning av kvinnor med familj eplikter
samt hos allmänheten skapa en vidare förståelse för dessa arbetstagares
problem för att få till stånd en samhällspolitik och ett opinionsklimat som
kan bidra till att hjälpa dem att fullgöra sina uppgifter i familjen och på
arbetsplatsen.

I fråga om anordningar för barntillsyn bör vederbörande myndigheter
och organisationer för att få ett begrepp rörande omfattningen och arten av
de anordningar som erfordras för att hjälpa kvinnliga arbetstagare att fullgöra
sina plikter gentemot familjen och i arbetet inom ramen för sina resurser
insamla och publicera tillförlitliga statistiska uppgifter om antalet
arbetande eller arbetssökande mödrar och deras barns antal och ålder samt
genom systematiska undersökningar fastställa vilka behov och önskemål
som förefinns. Tjänster och anordningar för barntillsyn bör motsvara sålunda
uttryckta behov och önskemål. I detta syfte bör vederbörande myndigheter
och organisationer uppmuntra och underlätta fastställande av planer
för en systematisk utveckling av sådana tjänster och anordningar och
själva organisera samt stimulera och underlätta tillhandahållandet av tjänster
och anordningar för barntillsyn, antingen till rimliga avgifter eller vid
behov kostnadsfritt, enligt smidiga regler och i en omfattning, som tillgodoser
barnens behov i olika åldrar såväl som deras yrkesarbetande föräldrars
behov. Anordningar för barntillsyn bör uppfylla av vederbörande
myndigheter fastställda och övervakade krav i fråga om utrustning och
hygien samt när det gäller personalens storlek och kvalifikationer. Personalen
bör få tillfredsställande utbildning. Slutligen heter det under avsnittet
om barntillsyn att vederbörande myndigheter och organisationer bör bidra
till att hos allmänheten skapa förståelse och stöd för strävandena att tillgodose
yrkesarbetande föräldrars särskilda behov med avseende på anordningar
för sådan tillsyn.

Beträffande inträde och återinträde på arbetsmarknaden uttalar rekommendationen
i huvudsak följande. I syfte att göra det möjligt för kvinnor
med familj eplikter att bli införlivade med arbetsmarknaden på samma villkor
som andra arbetstagare eller i syfte att underlätta deras inträde på
arbetsmarknaden eller deras återinträde på denna efter en relativt lång
tids frånvaro, bör vederbörande myndigheter och organisationer tillse att
unga flickor erhåller allmän undervisning, yrkesvägledning och yrkesut lf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 and. Nr 12

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

bildning utan någon form av diskriminering grundad på kön. Vidare bör
de uppmuntra unga flickor att skaffa sig en ingående yrkesförberedelse
samt söka övertyga föräldrar och lärare om behovet att ge flickorna en sådan
förberedelse. Erforderliga tjänster bör tillhandahållas för att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden för kvinnor, som huvudsakligen på grund
av familjeplikter ännu inte haft förvärvsarbete, eller underlätta återinträdet
på arbetsmarknaden för kvinnor som av samma skäl varit frånvarande
från densamma under relativt lång tid. Dessa tjänster bör innefatta rådgivnings-,
informations- och arbetsförmedlingsverksamhet samt yrkesutbildnings-
och omskolningsmöjligheter, anpassade till vederbör andes behov
och tillgängliga utan åtskillnad med avseende på ålder. Sådana tjänster
och anordningar bör regelbundet överses, så att de rätt anpassas till de
kvinnliga arbetstagarnas speciella behov och till den ekonomiska och tekniska
utvecklingens växlande behov och tendenser.

Kvinnor som genom sina familj eplikter till följd av moderskap inte anser
sig kunna återinträda i arbete omedelbart efter utgången av den normala
ledighet för moderskap som fastställts i lagstiftningen eller praxis bör
beviljas en rimlig ytterligare ledighet utan att förlora sitt arbete samtidigt
som de till fullo bevarar alla från anställningen härrörande rättigheter. Om
anställningsavtal upphör till följd av moderskap, bör kvinnan kunna återanställas
enligt de bestämmelser i 1963 års rekommendation om uppsägning
av anställningsavtal som är tillämpliga på arbetstagare vilkas anställning
upphört på grund av minskning i arbetsstyrkan.

Slutligen må nämnas att rekommendationen under ett avsnitt »diverse
bestämmelser» anmodar myndigheter och organisationer att genom andra
åtgärder bistå kvinnliga arbetstagare med att fullgöra sina förpliktelser såväl
i yrket som gentemot sin familj utan förfång för deras möjligheter till
anställning eller befordran. Särskilt bör man uppmärksamma frågor av
speciell betydelse för kvinnliga arbetstagare med familj eplikter, t. ex. organisationen
av den offentliga transporttjänsten, samstämmighet mellan
arbetstid och skolschema samt tjänster och anordningar för barntillsyn liksom
tillhandahållande till låga kostnader av sådana anordningar som erfordras
för att förenkla och underlätta hushållsarbetet. Vidare bör man
eftersträva att utveckla en hemhjälpsverksamhet som bedrivs och kontrolleras
av offentlig myndighet och som vid fall av behov kan erbjuda kvinnliga
arbetstagare med familj eplikter kvalificerad hjälp mot rimlig ersättning.

På svenskt initiativ framlade regeringsdelegaterna från de nordiska länderna
gemensamt ett förslag till resolution, vari man uttryckte önskemål
om att rekommendationen med regelbundna mellanrum skulle bli föremål
för revision. Den första översynen skulle vara utförd före år 1975. Den
föreslagna resolutionen antogs enhälligt av konferensen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Svenska bestämmelser

Svenska bestämmelser som har samband med det ämne som behandlas i
rekommendationen återfinns i lagen den 21 december 1945 (nr 844) om
förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap
m. m., arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97) samt när det gäller ekonomiska förmåner
vid moderskap lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
(3 kap.).

2.—5. Minderårigas användande i arbete under jord i gruvor av alla slag

Till slutlig behandling förelåg fyra av 1964 års arbetskonferens preliminärt
antagna förslag till internationella instrument om minderårigas
användande i arbete under jord i gruvor av alla slag.

De texter konferensen hade att behandla utgjordes av två konventionsförslag
angående dels minimiålder för arbete under jord i gruvor och dels
läkarundersökning av minderåriga för fastställande av lämplighet för arbete
under jord i gruvor samt två förslag till rekommendationer rörande
dels minimiålder för arbete under jord i gruvor och dels vissa anställningsvillkor
för minderåriga under jord i gruvor. I samtliga förslag anges vissa
förutsättningar för sysselsättande av minderåriga under jord i gruvor av
alla slag. De föreslagna instrumenten upptar däremot inte några regler eller
bestämmelser om gruvarbetet som sådant eller om dess bedrivande från
säkerhetssynpunkt.

Samtliga förslag antogs av konferensen. Röstetalen var i fråga om konventionen
om minimiålder 284 — 0 — 20, rekommendationen i samma ämne
321 — 0 -— 9, konventionen om läkarundersökning 331 — 0 —-13 samt rekommendationen
om vissa anställningsvillkor 298 — 0 — 51.

Av de svenska konferensombuden röstade regerings- och arbetstagarombuden
för samtliga fyra instrument, medan arbetsgivarombudet röstade för
konventionen om läkarundersökning och rekommendationen om minimiålder
men nedlade sin röst i fråga om konventionen om minimiålder och
rekommendationen om anställningsvillkor.

Konvention och rekommendation angående minimiålder för tillträde till
arbete under jord i gruvor

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Grundprincipen i konventionen är, att personer under en viss fastställd
minimiålder inte får sysselsättas under jord i gruvor eller stenbrott
och att minimiåldern i intet fall får vara lägre än 16 år.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

För att säkerställa en effektiv tillämpning av konventionen skall erforderliga
straffsanktioner och inspektionsåtgärder tillgripas. Det skall åvila
arbetsgivaren att föra och för tillsynsorgan hålla tillgängligt register över
de personer som sysselsätts under jord och som till levnadsåldern är mindre
än två år äldre än den fastställda minimiåldern; i registret skall anges deras
födelsedag samt den dag då de första gången sysselsattes under jord inom
företaget. Vidare skall arbetsgivaren vara skyldig att för arbetstagarnas representanter
på begäran hålla tillgängliga förteckningar över de personer
som sysselsätts eller arbetar under jord och som är mindre än två år över
den fastställda minimiåldern. I förteckningarna skall anges vederbörandes
födelsedag samt den dag då de först sysselsattes eller började arbeta under
jord inom företaget. När minimiåldern fastställs skall samråd ske med vederbörande
mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Rekommendationen om underjordiskt gruvarbete stadgar att, i de
fall minimiåldern för arbete under jord i gruva är lägre än 16 år åtgärder
så snabbt som möjligt bör vidtas för att höja åldern till denna minimiålder.
Vidare bör minimiåldern för arbete under jord i gruvor fortlöpande höjas i
syfte att uppnå en minimiålder av 18 år. Varje medlemsstat bör verka för
att detta mål uppnås med beaktande av dels de särskilda faror som följer
med underjordsarbete i gruvor, och dels utbildningsmöjligheter, lägsta åldern
för skolpliktens upphörande, minimiåldern inom andra slags industrier
m. m.

Personer som uppnått en ålder mellan den enligt nyssnämnda konvention
fastställda minimiåldern och en i varje land föreskriven högre ålder,
dock lägst 18 år, får sysselsättas eller arbeta under jord i gruvor endast
1) i och för utbildning under erforderlig tillsyn av kompetent person med
teknisk utbildning och praktisk erfarenhet av arbete och 2) under förhållanden,
som fastställts av vederbörande myndighet med avseende på platsen
för och arten av sysselsättningen och under förutsättning att åtgärder för
regelbunden medicinsk och skyddsteknisk tillsyn iakttas. Minderårig som
har lärlings- eller annan systematisk yrkesutbildning får dock under vissa
förhållanden sysselsättas under jord för andra än utbildningsändamål.

I rekommendationen anges ytterligare, att det bör meddelas speciella
föreskrifter om minimiålder för arbete under jord i gruvor när det är fråga
om vissa angivna arbeten eller arbetsförhållanden som är skadliga för hälsan
eller vissa specificerade arbeten som kan äventyra säkerheten för arbetaren
eller andra personer.

Slutligen stadgas att åtgärder bör vidtas för att tillmötesgå de personers
intresse som önskar arbeta i gruvor men som är för unga att sysselsättas
under jord, därför att minimiåldern för sådan sysselsättning är högre än
lägsta åldern för skolpliktens upphörande. Bland sådana åtgärder nämns
sysselsättning ovan jord med lämplig utbildning, yrkesutbildning och yrkesvägledning
samt höjande av den lägsta skolpliktsåldern.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Svenska bestämmelser

I Sverige regleras det i konventionen och rekommendationen behandlade
ämnet i följande författningar, nämligen arbetarskyddslagen den 3 januari
1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949 (nr 208), kungörelsen
samma dag (nr 209) om förbud att använda minderårig till vissa
farliga arbeten samt kungörelsen den 18 juni 1949 (nr 430) angående specialinspektörer
inom yrkesinspektionen för tillsyn å vissa arbeten vid
gruvdrift.

Konvention angående läkarundersökning av minderåriga för utrönande av
deras lämplighet för arbete under jord i gruvor

Innehållet i konventionen

Konventionen föreskriver, att arbetstagare under 21 år som skall sysselsättas
under jord i gruvor och stenbrott skall utan kostnad noggrant läkarundersökas
vid anställningstillfället och dessutom regelbundet under anställningen,
dock minst en gång om året. För arbetstagare mellan 18 och 21
år kan andra åtgärder för medicinsk kontroll medges om vederbörande
myndighet efter samråd med medicinsk sakkunskap finner att undersökningen
är likvärdig med eller mera effektiv än den årliga undersökningen
och om samråd skett och överenskommelse därvid träffats med berörda representativa
organisationer av arbetsgivare och arbetstagare.

Undersökningarna skall utföras av kompetent läkare och styrkas på lämpligt
sätt samt inbegripa lungröntgenundersökning såväl första gången som
vid senare tillfällen. Arbetsgivaren skall föra och för personer, som utsetts
av vederbörande myndighet, hålla tillgänglig förteckning över de arbetstagare
under 21 år som sysselsätts under jord. I förteckningen skall anges vederbörandes
födelsedag, slag av sysselsättning och intyg om deras lämplighet
därför. Arbetstagarnas representanter skall ha rätt att på framställning
få del av dessa uppgifter. Vederbörande myndighet i varje land skall vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv tillämpning av konventionens
föreskrifter. Myndigheten skall också samråda med berörda representativa
arhetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Svenska bestämmelser

Arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen, kungörelsen om förbud
att använda minderåriga till vissa farliga arbeten, kungörelsen den 6 maj
1949 (nr 211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande
av vissa yrkessjukdomar samt kungörelsen angående specialinspektörer
inom yrkesinspektionen för tillsyn å vissa arbeten vid gruvdrift.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Rekommendation angående arbetsvillkor för minderåriga under jord i gruvor
Innehållet i rekommendationen

Rekommendationen innehåller föreskrifter om skydd mot ohälsa och
olycksfall, välfärdsanordningar, veckovila, semester och utbildning för
minderåriga arbetstagare som sysselsätts eller avses att sysselsättas under
jord i gruvor eller stenbrott. I materiellt hänseende innehåller instrumentet
bl. a. följande föreskrifter.

I utbildnings- (lärlings-) program för minderåriga gruvarbetare bör ingå
teoretisk och praktisk undervisning om de risker för ohälsa och olycksfall
som arbetstagare i gruvor utsätts för, om hygien och första hjälp och om
åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall. Informationer bör ges om
arbetet under jord och dess risker för ohälsa och olycksfall och om skyddsåtgärder
däremot. Det bör vidare tillses att de minderåriga arbetstagarna —
i allmänhet på arbetsgivarnas bekostnad — förses med lämpliga skyddskläder
och annan utrustning som erfordras med hänsyn till arbetets natur
och de förhållanden varunder arbetet utförs. Åtgärder bör också vidtas i
syfte att vidmakthålla god hälsa hos de minderåriga och ge rekreation. De
bör vidare förfoga över tillfredsställande omklädningsrum och duschrum,
om möjligt avsedda endast för de minderåriga.

Personer under 18 år som sysselsätts under jord i gruvor bör åtnjuta en
oavbruten veckovila om minst 36 timmar för varje sjudagarsperiod. Den bör
fortlöpande ökas till 48 timmar. De som är under 18 år bör inte sysselsättas
under jord i gruvor under tiden för veckovila. Personer under 18 år som
sysselsätts under jord i gruvor bör åtnjuta årlig semester om minst 24 arbetsdagar
(motsvarande fyra veckor).

På arbetsgivaren bör ankomma att föra och hålla tillgänglig förteckning
över de personer under 18 år som sysselsätts under jord. I förteckningen bör
anges födelsedag och tider för veckovila och semester. I enlighet med de
principer som fastställts i den av ILO år 1962 antagna rekommendationen
om yrkesutbildning bör vederbörande myndigheter vidta erforderliga åtgärder
för att säkerställa att minderåriga gruvarbetare bl. a. erhåller regelbunden
yrkesutbildning för de slag av arbeten, varmed de kommer att sysselsättas.

Svenska bestämmelser

Arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen samt lagen den 17 maj
1963 (nr 114) om semester.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»Vid Internationella arbetskonferensens 49 :e sammanträde år 1965 antogs
dels en rekommendation om sysselsättning av kvinnor med familjeplikter,
och dels fyra instrument avseende minderårigas användande till arbete under
jord i gruvor av alla slag.

Vad först beträffar rekommendationen (nr 123) angående sysselsättning
av kvinnor med familjeplikter behandlar denna ett ämne som är föremål för
en livlig debatt i vårt land. Såsom ILO-kommittén framhåller kan en särbehandling
av kvinnor i ett internationellt instrument innebära en risk för
att man ger intryck av att kvinnan bör inta en särställning på arbetsmarknaden,
något som kan vara ägnat att motverka snarare än befordra en
snabb utveckling mot verklig likställighet på arbetsmarknaden mellan män
och kvinnor.

Mot denna bakgrund är jag i likhet med ILO-kommittén tveksam huruvida
rekommendationen över huvud bör föranleda någon åtgärd från svensk
sida. Då emellertid åtskilligt återstår att uträtta i vårt land inom det område
som i rekommendationen behandlas under rubriken »Tjänster och anordningar
för barntillsyn», anser jag i likhet med kommittén att innehållet i
detta avsnitt bör beaktas. Min avsikt är därför att hos Kungl. Maj :t hemställa
att rekommendationen i nämnda del skall bringas till vederbörande myndigheters
kännedom för att, i den mån så befinns möjligt och lämpligt, av
dem beaktas i deras fortsatta verksamhet.

Vad härefter angår de fyra instrumenten rörande minderårigas användande
till arbete under jord i gruvor av alla slag får jag anföra följande.

Konventionen (nr 123) angående minimiålder för tillträde till arbete under
jord i gruvor avviker på en punkt från gällande svenska arbetarskyddslag,
nämligen såvitt avser artikel 2 mom. 3, som föreskriver att minimiåldern
för minderårigs arbete under jord i gruvor inte får vara lägre än 16 år.
I 25 § arbetarskyddslagen föreskrivs visserligen att minderårig — dvs. person
som inte fyllt 18 år — inte får användas till underjordsarbete i gruva,
men från denna regel kan undantag medges dels för yngling som fyllt 16 år
när särskilda skäl föreligger (andra stycket första punkten), dels för yngling
som fyllt eller under kalenderåret fyller 15 år, om det är påkallat av
hänsyn till hans yrkesutbildning (andra stycket andra punkten). Denna
möjlighet till undantag utgör, såsom ILO-kommittén framhåller, f. n. hinder
för svensk ralificering av konventionen.

ILO-kommittén har hänvisat bl. a. till att vid tidpunkten för den nioåriga
skolformens genomförande ungdomarna normalt kommer att ha uppnått
16 års ålder, då de lämnar skolan, och alt antalet minderåriga under nämnda
ålder som kommer att kunna sysselsättas i gruvor därför torde bli allt
mindre. Kommittén bar med hänsyn härtill funnit att skäl talar för att

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

frågan om ett upphävande av dispensbestämmelserna i 25 § andra stycket
andra punkten arbetarskyddslagen tas upp till prövning. Härigenom skulle
nu föreliggande hinder för en svensk ratificering av konventionen undanröjas.

Det torde inte vara lämpligt att nu ta ställning till frågan om ändrade
lagregler för minderårigas användande till arbete under jord i gruvor.
Svensk ratificering av konventionen bör därför anstå tills vidare. Jag avser
dock att vid lämplig tidpunkt på nytt anmäla lagstiftningsfrågan för Kungl.
Maj :t.

Med åberopande av det anförda anser jag att frågan om svensk ratificering
av konventionen bör anstå tills vidare.

I rekommendationen (nr 12b) angående minimiålder för tillträde till arbete
under jord i gruvor förordas att, om denna ålder är lägre än 16 år, åtgärder
så snabbt som möjligt skall vidtas för att höja minimiåldern till den
nivån. Vidare bör minimiåldern fortlöpande höjas till 18 år. Ett iakttagande
av rekommendationen från svensk sida skulle enligt arbetarskyddsstyrelsens
mening kunna leda till att yrkesutbildningen för underjordsarbete
försvårades. Frågan huruvida för Sveriges del rekommendationens
syfte skall kunna fyllas beror, säger styrelsen, på vilket behov av dispenser
som i framtiden kan komma att föreligga inom svensk gruvindustri.

Mot bakgrunden av detta uttalande anser jag att rekommendationen bör
överlämnas till styrelsen för att, i den mån så finns möjligt och lämpligt,
av styrelsen beaktas i samband med meddelande av dispenser enligt 25 §
arbetarskyddslagen såvitt avser gruvindustrin.

Konventionen (nr 12b) angående läkarundersökning av minderåriga för
utrönande av deras lämplighet för arbete under jord i gruvor innehåller ett
flertal bestämmelser som avviker från svensk lagstiftning. Detta gäller särskilt
de generella kraven på en första läkarundersökning och årliga läkar -besiktningar (art. 2), reglerna om kostnaderna för läkarundersökning och
läkarbesiktningar (art. 3 mom. 3) samt föreskrifterna om register över
personer under 21 år (art. 4 mom. 4).

Samtliga dessa frågor är f. n. i skilda hänseenden föremål för utredning
inom arbetarskyddsstyrelsen, delvis i samråd med statens institut för folkhälsan.
Det torde inte vara uteslutet, att ett närmande mellan de svenska bestämmelserna
och konventionen kan bli resultatet av dessa utredningar. Jag
ämnar därför senare hemställa hos Kungl. Maj :t att konventionen överlämnas
till arbetarskyddsstyrelsen för att uppmärksammas vid det fortsatta utredningsarbetet.
Under dessa förhållanden bör ratifikationsfrågan tills vidare
vila.

Vad slutligen beträffar rekommendationen (nr 125) angående arbetsvillkor
för minderåriga under jord i gruvor synes denna enligt vad som framgår
av remissyttrandena i allt väsentligt överensstämma med svensk lagstiftning
och praxis. Med hänsyn härtill påkallar rekommendationen inte någon
åtgärd från svensk sida.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1966

Ulskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande departementschefen
yttrat om nu ifrågavarande av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens antagna konventioner och rekommendationer
Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition,
nr 19, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 1 mars 1966

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN. R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herr Lars Larsson, fru Nilsson,
herrar Eric Carlsson*, Erik Filip Petersson, Hiibinette och Karl-Erik Eriksson*
;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl,
herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Jönsson i Ingemarsgården,
Johansson i Skärstad* och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66003 1