Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av
skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens
tillämpningsområde.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Stefanson
m. fl. samt nr 293 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl.

1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att pågående utredning
om översyn av 1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
påskyndas och alt lagen ges en sådan utformning, att skrivbyråerna utan
hinder av bestämmelserna i lagen kan utöva sin serviceverksamhet, samt
»att denna serviceverksamhet i avvaktan på ny lags tillkomst må kunna
fritt utövas».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:293.

Gällande bestämmelser om arbetsförmedling

Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva
arbetsförmedling, för vilken uppbäres förmedlingsavgift eller liknande
ersättning från arbetsgivare eller arbetssökande, skall tillstånd sökas hos
arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får icke beviljas enskild person.
Den som bedriver arbetsförmedling utan att uppbära ersättning är skyldig
att göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen. Bedriver någon utan
tillstånd arbetsförmedling mot ersättning kan han dömas till dagsböter.
Tillsyn å efterlevnaden av lagen utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Lagen äger enligt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives
av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå
och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen
är tillämplig. Vid 1942 års riksdag gjordes det tillägget till
paragrafen att, där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning
och arbetssökande träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos
verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men
av omständigheterna framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen
är förmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses

8168 66

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 saml. 2 avd. Nr 10

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

såsom arbetsförmedling enligt 1935 års lag. Detta tillägg, som kan sägas
avse »uthyrning» av arbetskraft, tillkom på förslag av socialstyrelsen, som
då var tillsynsmyndighet över lagen, och motiverades av en tendens
inom rättstillämpningen att från begreppet arbetsförmedling avskilja vissa
fall av sådan verksamhet för arbetsanskaffning som grundades på ett anställningsavtal
mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande. Detta
gällde framför allt den inom musiker- och artistbranschen bedrivna impressarieverksamheten.
Jämväl inom andra områden förekom det enligt socialstyrelsen
att förmedlare genom att sluta anställningsavtal med de arbetssökande
sökte undandraga verksamheten vederbörlig kontroll. Styrelsen
nämnde därvid särskilt heinbiträdesbranschen.

Skrivbyråernas verksamhet spänner numera över ett relativt stort fält.
Såsom de ursprungligen gjorde, åtar sig byråerna att för sina kunders räkning
prestera ett visst avtalat arbetsresultat, för vars beskaffenhet byrån
är ansvarig, t.ex. att skriva adresser på ett antal kuvert enligt en adressatförteckning,
att renskriva ett manuskript eller att göra avskrifter av vissa
handlingar. Dessa arbeten utföres i regel i skrivbyråns egna lokaler, men
ibland kan det av praktiska skäl vara lämpligt eller nödvändigt att utföra även
dylika arbeten hos kunden. Under årens lopp liar emellertid skrivbyråernas
verksamhet även kommit att omfatta uthyrning av arbetskraft, d.v.s. skrivbyråerna
tillhandahåller hos byråerna anställd personal för utförande av
visst slag av arbete åt kunderna, t.ex. maskinskrivning, bokföring eller annat
obestämt arbete. Utmärkande för denna del av skrivbyråernas verksamhet,
den s.k. serviceverksamheten eller ambulerande verksamheten, är att
arbetsprestationen utföres hos kunden och på sådant sätt att de aktuella arbetsuppgifterna
anvisas först vid arbetets början eller under dess gång samt
alt kunden själv leder och kontrollerar arbetet.

Sedan sistnämnda form av skrivbyråverksamhet under senare år tilltagit,
uppkom fråga om densamma var förenlig med gällande regler om arbetsförmedling.

Vid tillkomsten av det ovannämnda tillägget till 1 § arbetsförmedlingslagen
var icke den ambulerande skrivbyråverksamheten föremål för särskilda
uttalanden. I den mån det huvudsakliga syftet med anställning hos
en skrivbyrå varit att uthyra den anställde till skrivbyråns kunder, har
emellertid tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen — bedömt verksamheten
som arbetsförmedling. Styrelsen har också anmält sådana fall till
åtal.

I tre fall av ambulerande skrivbyråverksamhet fann Svea hovrätt i domar
i mars 1961 att olaga arbetsförmedling förelåg och dömde innehavarna av
skrivbyråerna till böter. Domarna överklagades till högsta domstolen, som
den 31 december 1962 fastställde hovrättens fällande domar. Enligt vad
som uppgivits från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden 1/1_

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

1/10 1963 i femton fall anmält innehavare av skrivbyråer till åtal för olaga
arbetsförmedling. Efter den 1 oktober 1963 har inte några sådana anmälningar
gjorts.

Historik m. m.

Rörande frågans behandling före år 1963 hänvisas till andra lagutskottets
utlåtande nr 21 år 1963. I motioner detta år hade hemställts om en snar
översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att från lagens tillämpningsområde
undantaga bland annat skrivbyråernas serviceverksamhet. Utskottet
yttrade i nyssnämnda, av riksdagen godkända utlåtande bland annat.

De tankegångar som uppbär gällande lagstiftning om arbetsförmedling,
nämligen att en samlad överblick av arbetsmarknaden skall möjliggöras
och att arbetssökande inte skall obehörigen utnyttjas, anser utskottet väsentliga.
Vad som framkommit vid utskottets behandling av förevarande
motioner synes emellertid visa, att det på arbetsmarknaden uppkommit
former av serviceverksamhet som inte var för handen vid arbetsförmedlingslagens
tillkomst. Under senare år torde också behovet av och anspråken
på tjänster av servicekaraktär ha avsevärt ökat. Från skilda håll har
hävdats att det här är fråga om verksamhetsformer av betydelse för såväl
näringsliv som arbetstagare. Utskottet anser det därför angeläget att utvecklingen
på ifrågavarande område följes. Om det därvid skulle visa sig
att den offentliga arbetsförmedlingen, även efter en effektivisering, inte kan
tillfredsställa behovet av förevarande serviceverksamhet, torde åtgärder böra
övervägas, syftande till att öppna möjligheter för ett tillgodoseende av
detta behov. Vad utskottet sålunda anfört synes böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.

På grund av det anförda uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsutredningen
att undersöka huruvida arbetsförmedlingslagen bör ändras för alt
vissa servicebehov skall kunna tillgodoses samt att, om så finnes vara fallet,
framlägga förslag till erforderliga ändringar. Arbetsmarknadsutredningen
avlämnade den 11 februari 1965 sitt slutbetänkande, som emellertid inte
behandlade denna fråga. Denna del av utredningsuppdraget överlämnades
i stället enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 februari 1965 till nya sakkunniga.

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner, vari yrkades att riksdagen hos
Kungl. Maj :t skulle hemställa om dispens för de skrivbyråer som önskade
fortsätta ambulerande verksamhet. I motionerna anfördes, liksom i förevarande
motioner, att det var otillfredsställande, att nya åtal skulle kunna
anställas medan utredning rörande serviceverksamheten pågick.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt utlåtande
nr 26 år 1965 bland annat, att arbetsförmedlingslagen syftade till att ge myndigheterna
en samlad överblick över arbetsmarknaden och till att förhindra
att arbetssökande utnyttjades obehörigen. Härefter anförde utskottet.

Frågor om undantag från lagen eller om dispens kräver således noggranna
överväganden. Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna biträda
motionärernas förslag. Det är emellertid enligt utskottets mening

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1966

nödvändigt att problemen med den ambulerande skrivbyråverksamheten
och det servicebehov denna verksamhet tillgodoser snarast blir klarlagda.
Utskottet anser därför att denna fråga bör behandlas med förtur vid översynen
av arbetsförmedlingslagen. Utskottets uttalande härom synes böra
bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Riksdagen godkände utlåtandet och gav som sin mening Kungl. Maj :t
till känna vad andra lagutskottet anfört om behovet av skyndsam utredning.

Riksdagens skrivelse (nr 115/1965) överlämnades av Kungl. Maj :t till
ovan angivna utredning, sakkunniga för översyn av arbetsförmedlingslagen,
för att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

De sakkunniga beräknas slutföra sitt uppdrag under 1966.

Utskottet

Enligt 1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling får vid
äventyr av straffansvar arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte. Såsom
arbetsförmedling skall därvid anses jämväl sådan verksamhet för arbetsanskaffning,
som grundas på ett anställningsavtal mellan verksamhetens
utövare och den arbetssökande, därest det huvudsakliga syftet med anställningen
är förmedling av arbete åt arbetssökanden. Under åberopande
av denna bestämmelse har arbetsmarknadsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet
anmält s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet till åtal. Med angivna
verksamhet förstås den del av skrivbyråernas verksamhet som går ut på
att ställa anställda till kundernas förfogande för utförande av arbete, som
kunderna själva leder och övervakar. I flera av de av arbetsmarknadsstyrelsen
anmälda fallen har högsta domstolen funnit att olaga arbetsförmedling
förelegat. Mot bakgrunden av den tolkning av arbetsförmedlingsbegreppet,
som sålunda kommit till uttryck, väcktes vid 1963 års riksdag
motioner med yrkande om en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte
att bättre anpassa lagen till de på arbetsmarknaden numera rådande förhållandena.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
i anledning av motionerna, att grundtanken i gällande lagstiftning
om arbetsförmedling, nämligen att möjliggöra en samlad överblick av arbetsmarknaden
och förhindra obehörigt utnyttjande av arbetssökande, fick
anses väsentlig. Vad som framkommit vid behandlingen av motionerna syntes
utskottet emellertid visa, att det på arbetsmarknaden uppkommit
former av serviceverksamhet som inte var för handen vid arbetsförmedlingslagens
tillkomst. Utskottet fann också att behovet av och anspråken
på tjänster av servicekaraktär hade ökat avsevärt. Från skilda håll hade
hävdats att det var fråga om verksamhetsformer av betydelse för såväl
näringsliv som arbetstagare. Utskottet ansåg det därför angeläget att utvecklingen
på ifrågavarande område följdes. Om det därvid skulle visa

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

sig att den offentliga arbetsförmedlingen, även efter en effektivisering,
inte kunde tillfredsställa behovet av förevarande serviceverksamhet borde
enligt utskottets mening åtgärder övervägas för att tillgodose detta behov.

I anledning av vad utskottet anfört uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsutredningen
att undersöka huruvida arbetsförmedlingslagen borde
ändras för att tillgodose det i utskottets utlåtande diskuterade servicebehovet
och att, om så befanns vara fallet, framlägga förslag till erforderliga
författningsändringar. Utredningen fick därjämte i uppdrag att även i övrigt
överse arbetsförmedlingslagen. Den 26 februari 1965 överflyttades utredningsuppdraget
till nya sakkunniga.

I förevarande motioner yrkas, att den utredning, som bedrives av de
sakkunniga, måtte påskyndas och att arbetsförmedlingslagen utformas så
att skrivbyråerna kan utöva sin serviceverksamhet utan hinder av lagen.
Vidare hemställer motionärerna, att i avvaktan på ny lags tillkomst dispens
från den nu gällande lagen måtte meddelas för sagda serviceverksamhet.

Vid föregående års riksdag framställdes i motioner yrkande om dispens
i samma hänseende, som i förevarande motioner. Andra lagutskottet uttalade,
att frågor om undantag från arbetsförmedlingslagen krävde noggranna
överväganden med hänsyn till lagens syfte. Utskottet ansåg sig därför
inte kunna biträda motionärernas förslag. Emellertid anförde utskottet,
att det enligt dess mening var nödvändigt att problemen med den ambulerande
skrivbyråverksamheten och det servicebehov denna verksamhet
tillgodosåg snarast blev klarlagda. Utskottet ansåg därför att denna fråga
borde behandlas med förtur vid översynen av arbetsförmedlingslagen. Riksdagen
gav Kungl. Maj :t till känna vad sålunda anförts om behovet av
skyndsam utredning. Skrivelse i ämnet överlämnades sedermera till ovannämnda
sakkunniga för att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Enligt vad som upplysts kommer de sakkunniga att slutföra sitt uppdrag
under innevarande år. Med hänsyn härtill anser utskottet inte skäl
föreligga att ånyo giva Kungl. Maj :t till känna behovet av skyndsam utredning
i det hänseende, som här är i fråga. Den pågående utredningen skall
enligt vad som framgår av direktiven bedrivas förutsättningslöst. Vid sådant
förhållande bör utredningsresultatet avvaktas innan ställning las till
frågan huruvida skrivbyråernas serviceverksamhet bör undantagas från
arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Vad slutligen angår motionärernas
yrkande om att nämnda verksamhet i avvaktan pa ny lags tillkomst
skulle få fritt utövas finner utskottet inte skäl frångå sitt ställningstagande
vid fjolårets riksdag. Utskottet får därför hemställa,

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1966

att förevarande motioner, 1: 225 och II: 293, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand*, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson*, Edström*
och Hubinette;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl, herrar
Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Edlund, Jönsson i Ingemarsgården,
Johansson i Skärstad och Carlsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8168 66 K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 1966