Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till godkännande av 1965 års europeiska överenskommelse
till förhindrande av rundradiosändningar
från stationer utanför nationella territorier,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1966 dagtecknad proposition, nr 37, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att
dels godkänna 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier,
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar på öppna havet,
2) lag angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar
m. m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag om godkännande av 1965 års europeiska
överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier. Enligt överenskommelsen, som undertecknats
av tolv europarådsstater, förbinder sig lördragsslutande part
att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra rundradiosändning som
strider mot internationella telekonventionens och radioreglementets förbud
mot rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver.
Samtidigt föreslås i propositionen ändringar i lagstiftningen mot illegala
rundradiosändningar. Förslaget innebär bl. a. att 1962 års lag i ämnet
ersätts med en ny lag. Bestämmelserna i denna har anpassats efter den
europeiska överenskommelsen. Det görs ingen skillnad mellan sändning
som orsakar störning och annan sändning. Ytterligare handlingar som kan
straffas som medverkan har tillkommit, medan däremot ouppsåtlig medverkan
inte längre skall vara straffbar. Förslaget till den nya lagen innehåller
även bestämmelser om förverkande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 11)66. 9 samt. 1 aud. Nr 21
2
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
1965 års europeiska överenskommelse
Beträffande texten till överenskommelsen får utskottet hänvisa till bilagan
till detta utlåtande.
Lagförslagen har följande lydelse:
1) Lag
om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet
Härigenom förordnas som följer.,
1 §•
Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet
eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om
sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska
överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning
för radiotrafik i något av dessa länder.
Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning
som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst
ett år.
2 §•
För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande,
vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att
1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bistånd,
2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,
3) utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning
där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan transport,
4) deltaga i sändning,
5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,
6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,
7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller
8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.
3 §•
Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som
avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vidmakthållande eller
användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förverkat
till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom
eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8 kan,
såvida egendomens ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen,
förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till
förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars
föreligga och det ej är uppenbart obilligt.
Utgjordes egendom som avses i första eller andra stycket av annat än
penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet förklaras förverkat.
Bestämmelserna i första och andra styckena äga ej tillämpning mot den
som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.
4 §•
Förklaras fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg,
som besväras av luftpanträtt eller inteckning, förverkat må rätten
förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomien. Bör i annat
fall någons rått till föremål som förklaras förverkat bestå trots förklaringen,
skall rätten göra förbehåll därom.
5 §•
Utlänning, som utom riket begått brott som avses i 1 eller 2 §, dömes,
om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.
2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.
Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mottagas
eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för
radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges
i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller
den Konungen bemyndigar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphäves lagen den 6 juni 1962 (nr 278) med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning
på öppna havet m. m.
2) Lag
angående ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar
m. m.
Härigenom förordnas, att i lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar
in. in. skall införas en ny paragraf, betecknad 8 §, av nedan angiven lydelse.
8 §•
Lagen äger ej tillämpning i fråga om anläggning som avses i lagen den
1966 (nr ) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på
öppna havet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Motioner
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
de likalydande motionerna nr 646 i första kammaren av herr Ernulf
in. fl. och nr 798 i andra kammaren av herr Ståhl in. fl.;
de likalydande motionerna nr 647 i första kammaren av herr Holmberg
in. fl. och nr 797 i andra kammaren av herr Bohman in. fl.; samt
motionen nr 795 i andra kammaren av herr Regnéll m. fl.
I motionerna I: 646 och II: 798 hemställes,
I. att riksdagen måtte
1. avslå Kungl. Maj :ts proposition såvitt avser ratificering av 1965 års
europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier,
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t tar initiativ till
en europeisk överenskommelse till förhindrande av radiosändningar från
stationer utanför nationella territorier, varvid blott sådana sändningar, som
innebär menlig störning för radiotrafik bedriven i enlighet med internationella
överenskommelser till vilka Sverige anslutit sig, skall kriminaliseras,
3. antaga föreslagen Lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar
på öppna havet med den ändringen, att brottsbeskrivningen blott omfattar
sändningar som innebär menlig störning för radiotrafik bedriven i enlighet
med internationella överenskommelser till vilka Sverige anslutit sig,
4. besluta att lagen skall träda i kraft den 1 juni 1966;
II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext.
I motionerna I: 647 och II: 797 hemställes,
I. att riksdagen måtte
1. avslå Kungl. Maj :ts proposition såvitt avser ratificering av 1965 års
europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar
från stationer utanför nationella territorier,
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att Kungl. Maj :t tar initiativ
till en europeisk överenskommelse till förhindrande av radiosändningar
från stationer utanför nationella territorier, varvid blott sådana sändningar
skall kriminaliseras, som innebär menlig störning för annan radiotrafik,
bedriven i enlighet med internationella överenskommelser vartill
Sverige anslutit sig,
3. antaga föreslagen Lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar
på öppna havet med den ändringen, att brottsbeskrivningen blott omfattar
sändningar som innebär menlig störning för annan radiotrafik, be
-
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966 5
driven i enlighet med internationella överenskommelser vartill Sverige anslutit
sig,
4. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att Kungl. Maj :t uppdrar åt
telestyrelsen att kontrollera att för radiosändning från internationellt vatten
som kan mottagas i Sverige användes sådan kombination av frekvens,
effekt och position att menlig störning i annan radiotrafik inte uppkommer,
5. besluta att lagen skall träda i kraft den 1 juni 1966;
II. att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext.
I motionen II: 795 slutligen hemställes,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 37 såväl i fråga om
godkännande av den ifrågavarande konventionen som i fråga om förslagen
till lag om förbud mot rundradiosändningar på öppna havet och till lag angående
ändring i lagen den 3 maj 1946 (nr 172) om radioanläggningar m. m.
Redogörelse för motionernas innehåll lämnas nedan.
Gällande rätt m. in.
Utskottet torde få hänvisa till propositionen, beträffande gällande rätt
till s. 4—6, beträffande tillkomsten av 1962 års lag till s. 9—17, beträffande
utländsk rätt till s. 17—18 samt beträffande 1965 års riksdagsbehandling
av motioner i ämnet till s. 20.
Internationella konventioner m. m.
Behovet av ett internationellt samarbete i vad avser telekommunikationerna
framträdde redan i mitten av 1800-talet. År 1865 bildades en telegrafunion
som omfattade alla europeiska stater utom England. Unionen,
som alltjämt — med världsomspännande anslutning — består under benämningen
Internationella teleunionen, torde vara det äldsta mellanstatliga
samarbetsorganet på universell basis. Åtskilliga konferenser bär härefter
hållits om gemensamma frågor inom detta område. Samarbetet har
successivt kommit att omfatta ett mycket stort antal stater samt till följd
av tekniska framsteg vidgats till nya former av telekommunikation. Numera
omfattar teleunionen så gott som alla världens länder.
Den första konferensen om radiokorrespondens hölls i Berlin år 1906, då
en särskild radiotelegrafkonvention och ett därtill fogat radioreglemente
antogs. Redan i den radiotelegrafkonvention som år 1927 undertecknades
i Washington förekommer en fördelning av frekvensband mellan olika
slag av trafik, i första hand fast trafik, sjöradio, luftradio och rundradio.
1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 1 avd. År 21
6 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Denna fördelningsprincip består alltjämt. Vid en konferens i Madrid år
1932 upptogs för första gången i samma konvention regler för telegraf-,
telefon- och radiokommunikation, varjämte till konventionen fogades reglementen
för dessa trafikslag. Nya konventioner har därefter slutits år 1947
i Atlantic City, år 1952 i Buenos Aires, år 1959 i Geneve och år 1965 i
Montreux, 1959 års konvention, vilken antagits av Sverige, är gällande sedan
den 1 januari 1961 och 1965 års konvention träder i kraft den 1 januari
1967. Även vid de senaste fyra konventionerna har fogats reglementen
för olika trafikslag.
1959 års konvention
Konventionen upptar i artikel 21 följande bestämmelser.
1. Ordinarie och anslutna unionsmedlemmar äro skyldiga att tillämpa
föreskrifterna i denna konvention och därtill hörande reglementen vid alla
av dem inrättade eller drivna teleanstalter eller telestationer, som ombesörja
internationell trafik eller som kunna menligt störa annat lands radiotrafik,
dock med undantag för sådan trafik, som enligt artikel 50 i denna
konvention är fritagen från sådan skyldighet.
2. De äro dessutom förpliktade att vidtaga erforderliga åtgärder för att
bestämmelserna i denna konvention och därtill hörande reglementen skola
iakttagas även av trafikföretag, som av dem bemyndigats att upprätta och
driva teletrafik och som deltaga i internationell trafik eller driva stationer,
som kunna menligt störa andra länders radiotrafik.
Angående menliga störningar anförs i artikel 47 följande.1
1. Alla stationer skola, oberoende av sin uppgift, så inrättas och betjänas,
att de icke vålla menliga störningar för sådana radioförbindelser eller
sådan radiotrafik, som ombesörjes av andra ordinarie eller anslutna unionsmedlemmar,
av erkända enskilda trafikföretag eller andra företag, som
med vederbörligt tillstånd driva radiotrafik under iakttagande av radioreglementets
bestämmelser.
2. Varje ordinarie och ansluten unionsmedlem förbinder sig att ålägga de
av ifi agavarande medlem erkända enskilda trafikföretag och andra företa®
som med vederbörligt tillstånd driva radiotrafik, skyldighet att iaktta°a föreskrifterna
i stycket 285. °
3. Därjämte erkänna ordinarie och anslutna unionsmedlemmar önskvärdheten
av att alla praktiskt möjliga åtgärder vidtagas till förebyggande
av att elektriska apparater och anläggningar av varje slag vålla menliga
störningar för sådana radioförbindelser eller sådan radiotrafik, som avses
i stycket 285.
Bestämmelsei som svarar mot dem i artiklarna 21 och 47 har upptagits i
1965 års konvention som artikel 22 respektive artikel 48.
1959 års radioreglemente
I reglementet definieras begreppet »menlig störning» på följande sätt.
»Vaije utsändning, strålning eller induklion, som äventyrar ombesörjandet
1 Punkt 1 motsvarar stycket 285 i konventionstexten.
7
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1UÖ6
av radionavigeringstrafik eller annat slag av säkerhetstjänst eller ock allvarligt
försämrar, besvärar eller tidvis avbryter radiotrafik, som föisiggår
i enlighet med radioreglementets bestämmelser.»
Reglementet upptar i artikel 28 bl. a. följande bestämmelse. »Rörliga stationer
på havet eller över havet få icke bedriva rundradiotrafik» (stycke
962). En liknande bestämmelse upptogs första gången i 1938 års radioreglemente
och har bibehållits i senare antagna reglementen. I artikel 7 i 19o9 års
radioreglemente finns även följande bestämmelse. »Det är förbjudet att
utanför nationella territorier upprätta och driva rundradiostationer (for
ljudradio eller television) ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat
flytande eller luftburet föremål.» (stycke 422)
1959 års radioreglemente har fogats även till 1965 års konvention.
Rekommendationer m. m.
Till 1959 års radioreglemente bar fogats följande rekommendation (nr
16) rörande åtgärder, som bör vidtagas för att förhindra drivandet av rundradiostationer
ombord på fartyg eller luftfartyg.
Den administrativa radiokonferensen i Geneve år 1959 som beaktar
a) att drift av rundradiostationer ombord på fartyg eller luftfartyg som
befinna sig utanför nationella territorier står i strid med bestämmelserna i
styckena 422 och 962 radioreglementet;
b) att dylik verksamhet är oförenlig med ett rationellt utnyttjande av
frekvensspektret och kan leda till kaotiska förhållanden,
c) att sändning från sådana rundradiostationer kan äga rum helt utanför
unionens medlemsstaters jurisdiktion och därigenom försvåra en direkt
tillämpning av nationell lagstiftning; samt
d) att en särskilt svår situation i juridiskt hänseende kan uppstå i de
fall, då sådana rundradiostationer drivas ombord på fartyg eller luftfartyg
som icke blivit vederbörligen registrerade i något land;
anbefaller förvaltningarna „
1. att bos sina respektive regeringar hemställa dels om utredning i lraga
om vilka direkta eller indirekta medel som stå till buds för att undvika eller
stoppa dylik trafik, dels, då så är påkallat, om vidtagande av erforderliga
åtgärder; samt , , .
2. att meddela unionens generalsekreterare resultatet av sådan utredning
och lämna honom varje annan upplysning som kan vara av allmant intresse,
i syfte att genom generalsekreterarens förmedling bringa sadant
meddelande och sådana upplysningar till ordinarie och anslutna unionsmedlemmars
kännedom.
Till denna rekommendation ansluter sig eu av presidenten för europeiska
rundradiounionen den 15 juni 1960 till unionens medlemmar ställd skrivelse,
vari anförs bl. a.
På unionens administrativa råds sammanträde dryftades spörsmålet angående
»pirat»-sändare och beslöts följande rekommendation.
'' Med hänsyn till att drift av radio- och televisionssändare utanför ett lands
territorialgränser allvarligt skadar rundradiointressena;
8
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år W(>6
med hänsyn till att drift av sådana radio- och televisionssändare enligt radioreglementet
är förbjuden och utgör sådan verksamhet, som avses i administrativa
radiokonferensens rekommendation nr 16 (Geneve 1959); samt
med hänsyn till den trängande nödvändigheten av att hringa till upphörande
driften av sändare, som redan äro i verksamhet, och att hindra för\erkhgandet
anbefalles medlemmarna:
1. att söka förmå sina regeringar att vidtaga sådana diplomatiska åtgärder,
som äro ägnade att förmå de stater, i vilka de fartyg eller luftfartyg
som bara sändarna äro inregistrerade, att förhindra dessa sändares verksamhet
eller i varje fall upphäva registreringen;
2. att söka förmå sina regeringar att vidtaga de diplomatiska åtgärder,
som aro ägnade att förmå de stater, i vilka luftfartyg, som bära dylika rörliga
sandare, ha sina baser, att vägra regelmässigt landningstillstånd;
3. att företaga väsentliga ansträngningar för att åstadkomma en nationell
lagstiftning, som medför straffansvar för hjälp och stöd till drift av
sandare av ifrågavarande slag i vad gäller tillhandahållandet av förnödenheter,
proviant, tekniskt bistånd, kapital, reklammaterial och program samt
arbete och tjänster.
Den europeiska överenskommelsen m. m.
Överenskommelsen (se bilagan till detta utlåtande) framlades den 20
januari 1965 i Europarådet för undertecknande och har undertecknats av
- forutom Sverige — Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien,
Luxembourg, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Förbundsrepubliken
Tyskland. Överenskommelsen, som träder i kraft en månad efter
det tre stater ratificerat den, har hittills ratificerats endast av Danmark.
Europarådets rådgivande församling antog den 29 januari 1965 en rekommendation
(422) av följande innehåll.
Församlingen,
1''ffJ-ersom ministerkommittén gjorde den europeiska överenskommelsen
om förhindrande av radioutsändningar från stationer utanför nationella territorier
tillgänglig för undertecknande den 20 januari 1965;
2. uttrycker sitt beklagande av att ministerkommittén inte funnit det
lämpligt att remittera överenskommelsen till församlingen för yttrande;
3. anser att det enda som berättigar en internationell reglering av telekommunikationer
är den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband;
4. eftersom syftet med denna överenskommelse är att få ett slut på spridningen
av s. k. »piratradiostationer»;
**• eftersom överenskommelsen blott rör förhindrande av radioutsändningar
från stationer som installerats ombord på fartyg, luftfartyg eller andra
flytande eller luftburna föremål utanför territoriella vatten;
6. uppmärksammar att överenskommelsen endast stadgar om fakultativ
tillämpning av dess bestämmelser om radiostationer, som är installerade på
loremål vilka förankrats vid eller vilar på havsbottnen utanför territorialvattengränsen
;
7. föreslår att ministerkommittén uppdrar åt en kommitté av radio- och
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 19(>6
9
lelevisionsexperter att undersöka möjligheten att förse överenskommelsen
med ett tilläggsprotokoll i syfte att
a) uttrycka signatärmakternas avsikt att uteslutande använda överenskommelsen
i avseende på den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband,
och inte för att bevara några statliga eller andra monopols intresse
i fråga om masstelekommunikationer och
b) utvidga överenskommelsens bestämmelser till att avse uppförande eller
utnyttjande av radiostationer som är anlagda på föremål förankrade vid
eller vilande på havsbottnen utanför territoriella vatten eller alternativt att
utarbeta en särskild konvention till förhindrande av radioutsändningar från
sådana stationer.
Kungl. Maj :t anhöll i prop. 1965:68 om riksdagens yttrande över bl. a.
rådgivande församlingens rekommendation 422.
Utrikesutskottet avgav över propositionen utlåtande UU 1965:8. Rekommendation
422 föranledde inte något särskilt uttalande av utskottet. Utlåtandet
har godkänts av riksdagen.
I meddelande till rådgivande församlingen i april 1965 uttalade Europarådets
ministerkommitté bl. a. följande rörande rekommendation 422,
mom. 7 a).
Med avseende därå erinras om att enligt 1959 års radioreglemente »det är
förbjudet att utanför nationellt territorium upprätta och driva rundradiostationer
ombord på fartyg, luftfartyg eller varje annat flytande eller luftburet
föremål». Den europeiska överenskommelsen om piratradiostationer
utgör blott grundval för ett internationellt överenskommet straffsystem rörande
sådana stationer. Överenskommelsens syfte är uteslutande att hindra
sådana stationers verksamhet, vilka utanför nationella territorier utför
rundradiosändningar avsedda för mottagande eller möjliga att mottaga,
helt eller delvis, i avtalsslutande land eller som orsakar menliga störningar
för radiokommunikationerna i sådant land. Vid sådant förhållande kan de
i mom. 7 a) omnämnda frågorna icke uppkomma.
Departementschefen vid lagrådsremissen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Palme, följande allmänna synpunkter.
Telekommunikationerna har ända sedan mitten av 1800-talet varit föremål
för internationellt samarbete. Det ligger också i sakens natur att det
på detta område är av särskild vikt att uppkommande problem behandlas
på internationell basis och löses i samförstånd. Framför allt gäller detta radiokommunikationerna,
eftersom radiovågorna utbreder sig fritt och frekvenserna
för radiosändningar är begränsade. Om nationerna skulle tillåtas
att utan ömsesidigt hänsynstagande använda frekvenserna, skulle kaotiska
förhållanden kunna uppstå i etern. Man har därför på ett tidigt stadium
nödgats få till stånd en fördelning av frekvenserna mellan olika kategorier
av trafik och mellan skilda områden och stater. Varje sändning som
10 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
sker i strid mot denna fördelning är ett hot mot den ordning som skapats
genom det internationella samarbete^ vare sig sändningen sker från nationellt
territorium eller ej. Det saknar därvid betydelse om sådan sändning
i visst fall faktiskt stör den legala radiotrafiken.
Reglerna om frekvensfördelningen kan lätt kringgås genom rundradiosändning
från station på öppna havet eller i luftrummet däröver. Något legitimt
behov av rundradiosändningar utanför nationella territorier föreligger
inte heller. Det är därför naturligt att det till 1959 års internationella telekonvention
fogade radioreglementet helt förbjuder upprättande och drift
av rundradiostationer på öppna havet eller i luftrummet däröver. Eftersom
syftet med förbudet är att trygga den ordning i etern som åstadkommits genom
de internationella reglerna för radiotrafiken, gäller förbudet varje
rundradiosändning från sådan station, vare sig den stör legal radiotrafik
eller ej. Olika internationella sammanslutningar på området har också rekommenderat
åtgärder mot illegala sändare, emedan dessa kan befaras orsaka
kaos i radiotrafiken.
Lagen den 6 juni 1962 med förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet in. in. grundar sig på dessa internationella bestämmelser och
rekommendationer. Den tillkom efter nordiskt samarbete och en hemställan
från Nordiska rådet om gemensamma åtgärder i syfte att verka för att bestämmelserna
följdes. Den närmaste anledningen till att denna fråga togs
upp på nordiskt plan var de rundradiosändningar som i uppenbar strid mot
radioreglementet förekom utanför Sveriges och Danmarks territorialvatten.
I Danmark, Finland och Norge har också införts lagstiftning motsvarande
den svenska. Även i Belgien och Nederländerna har möjlighet öppnats att
ingripa mot sändningar som strider mot radioreglementet, och i Förbundsrepubliken
Tyskland förbereds lagstiftning i ämnet.
Telekonventionen innehåller inga bestämmelser om sanktioner mot verksamhet
som är förbjuden enligt konventionen eller radioreglementet. 1965
års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar
utanför nationella territorier utgör emellertid grund för ett internationellt
straffsystem i fråga om rundradioslationer som är förbjudna enligt radioreglementet.
Överenskommelsen har hittills undertecknats av tolv medlemsstater,
bl. a. Sverige, samtliga med förbehåll för ratificering. Danmark
har ratificerat överenskommelsen, som träder i kraft en månad efter det
tre stater ratificerat den. Enligt vad jag inhämtat förbereds ratificering i
bl. a. Norge och Nederländerna.
Överenskommelsen avser rundradiostationer som är upprättade eller i
drift på fartyg, luftfartyg eller annat flytande eller luftburet föremål. Dess
syfte är att hindra att sådana stationer upprättas utanför nationellt territorium
och används för sändningar som är avsedda att mottagas eller kan
mottagas, helt eller delvis, inom fördragsslutande stats område eller som
orsakar menlig störning för legal radiotrafik inom sådant område. Stat, som
11
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 19(>6
godkänner överenskommelsen, förbinder sig att i överensstämmelse med sin
nationella rättsordning vidta nödvändiga åtgärder för att kunna beivra dels
upprättande eller användande av sådan rundradiostation dels vissa handlingar
som utgör medverkan därtill. Bestämmelserna om vilka handlingar
som är straffbara enligt överenskommelsen är minimiregler. Fördragsslutande
stat kan således bestämma att även andra handlingar skall vara straffbara.
Även i fråga om de personer som skall omfattas av straffbestämmelserna
anger överenskommelsen vissa minimiregler, som kan utvidgas genom
nationell lagstiftning.
Bestämmelserna i telekonventionen och radioreglementet om förbud mot
rundradiosändningar på öppna havet eller i luftrummet däröver är helt
entydiga. Varje sådan sändning är förbjuden. För stat som biträtt konventionen
är det en självklar förpliktelse att verka för att reglementet efterlevs.
En naturlig konsekvens av vår anslutning till telekonventionen är att
vi ansluter oss även till den europiska överenskommelsen, vars syfte är just
att göra radioreglementet effektivt och upprätthålla de internationellt överenskomna
reglerna för radiotrafiken. Det har ibland hävdats att grunden
för bestämmelser som gör det möjligt att ingripa mot icke störande sändningar
skulle vara en önskan att skydda offentliga radiomonopol. Att så
inte är fallet framgår redan av att länder som har kommersiell radio och
television har medverkat vid tillkomsten av såväl telekonventionen som
den europeiska överenskommelsen. Jag vill också erinra om det uttalande
som Europarådets ministerkommitté gjorde i anledning av rådgivande församlingens
rekommendation 422. Därav framgår klart att överenskommelsen
inte har annat syfte än att trygga efterlevnaden av telekonventionen
och radioreglementet.
Jag anser således att den europeiska överenskommelsen bör ratificeras
av Sverige. Detta fordrar riksdagens godkännande.
Ett godkännande av överenskommelsen kräver vissa sakliga ändringar i
lagstiftningen om förbud mot rundradiosändning på öppna havet m. m.
Skyddet mot konventionsstridiga rundradiosändningar måste gälla varje
land som anslutit sig till överenskommelsen och inte endast Sverige, Danmark,
Finland och Norge, som nu är fallet enligt 1 § i 1962 års lag i ämnet.
Möjligheterna att ingripa mot sändning även om den inte stör legal radiotrafik
och mot medverkan till illegal sändning måste också utvidgas. Ändringarna
bör lämpligen komma till stånd genom att 1962 års lag ersätts med
en ny lag.
Beträffande departementschefens yttrande i övrigt torde utskottet få hänvisa
till propositionen is. 22—27.
12
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Lagrådet
Lagrådet har med anledning av sin granskning av lagförslagen hemställt
om vissa jämkningar i det under 1) omförmälda lagförslaget, vilka beaktats
i den genom propositionen föreslagna lydelsen. Bortsett därifrån har lagrådet
inte haft annan erinran mot förslagen än såvitt avser tidpunkten för
ikraftträdandet. I detta hänseende har lagrådet yttrat att med hänsyn till
den utvidgning av möjligheterna till förverkande som lagen enligt förslaget
under 1) innehåller, bör lagarna träda i kraft på viss i författningen bestämd
dag, förslagsvis den 1 juni 1966.
Departementschefen vid anmälan av lagrådets yttrande
Vid anmälan i statsrådet av lagrådets yttrande motsatte sig departementschefen
en ändring av tidpunkten för ikraftträdandet. Departementschefen
uttalade att det enligt hans mening var angeläget att de nya lagarna träder
i kraft snarast möjligt samt att några praktiska olägenheter av de föreslagna
ikraftträdandebestämmelserna inte torde behöva befaras.
Motionerna
Motionerna I: 646 och II: 798
Motionärerna anför till stöd för sina yrkanden följande.
Den svenska regeringen har sedan ett antal år arbetat på en långtgående
nationell kriminalisering av sändare på öppna havet med hänvisning till
att Sverige vore förpliktat härtill genom sin anslutning till de nämnda''konventionerna.
1959 års telekonvention jämte de därtill hörande reglementena
innefattar inte någon förpliktelse för medlemsländerna till nationell
lagstiftning med straffsanktionering av rundradiosändningar från öppna
havet. När regeringen 1962 lade fram förslaget till »piratradiolag» gjorde
den gällande att den var förpliktad härtill genom de internationella överenskommelser
som då gällde på telekommunikationernas område. Såväl 1962
som vid de senare tillfällen då frågan varit under behandling i riksdagen har
från vår sida däremot hävdats att någon internationell förpliktelse att tillgripa
straffsanktionering inte förelegat. Att vår bedömning var riktig bestyrks
av själva det förhållandet att man funnit sig föranlåten att 1965
göra en särskild internationell överenskommelse i anslutning till telekonventionen
avsedd att förplikta de europeiska regeringarna att tillgripa strafflagstiftning.
Det må f. ö. påpekas att en sådan särskild straffsanktionering
av en internationell konvention förekommer ytterligt sällan i internationell
praxis. Regeringen har också nu aberopat inte 1959 års telekonvention utan
1965 års europeiska överenskommelse. I det år 1962 ursprungligen till lagrådet
remitterade lagförslaget förbjöds radiosändningar, som förorsakade
13
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
menlig störning i Sverige, Danmark, Finland eller Norge, eller som var avsedda
att mottagas i något av dessa länder. Beträffande omfattningen av
den kriminaliserade handlingen anförde lagrådet bl. a. följande:
»Enligt förslaget inträder straff, förutom när mottagning störes, i det tall
att sändningen är avsedd att mottagas i något av de nordiska länderna. ÄAen
om en dylik bestämmelse folkrättsligt icke skulle vara otillåten, måste den
anses olämplig. Genom bestämmelsen införes i lagen en med hänsyn tdl
grunderna för lagstiftningen ovidkommande synpunkt. Konventionen eller
reglementena kunna icke åberopas till stöd för ett förbud med syfte att
skydda ett land mot sändningar från anläggning utanför landet på grund
av sändningarnas innehåll. Regeln föranleder att lagen ger intryck av att
åsyfta sådant skydd eller att värna den monopolställning som i ifrågavarande
länder tillkommer visst eller vissa företag. Med hänsyn till det sagda
anser lagrådet, att bestämmelsen bör utgå. I stället kan enligt lagrådets mening
ske en viss utvidgning av kriminaliseringen i förslagets 3 §.»
Ur regeringens synpunkt har man inte ansett 1962 års lagstiftning till
fyllest. Man har därför medverkat till att initiativ tagits inom Europarådets
ministerkommitté till 1965 års europeiska överenskommelse, som förpliktar
medlemsstaterna till nationell kriminallagstiftning. Denna överenskommelse
som regeringen nu vill att riksdagen skall ratificera, innefattar en sadan
utvidgning — ja, t. o. m. en mycket längre gående utvidgning av
det straffbara området, som av lagrådet 1962 betraktades som olämplig.
Överenskommelsen innebär att de fördragsslutande staterna förpliktas att
kriminalisera radiosändningar, som är avsedda att mottagas eller möjliga
att mottagas, helt eller delvis, inom de fördragsslutande staternas territorier,
eller som förorsakar menlig störning för den »legala» radiotrafiken.
Detta är en kraftig utvidgning, som bl. a. kan användas för att skydda
nationella eller privata monopol på radiotrafikens område.
Europarådets rådgivande församling var uppenbarligen bekymrad over
denna möjlighet när överenskommelsen träffades. Församlingen antog därför
enhälligt en rekommendation (nr 422) av innebörd att församlingen,
som beklagade att Europarådets ministerkommitté inte remitterat överenskommelsen
till församlingen för yttrande, bl. a. föreslog ministerkommittén
att undersöka möjligheterna att förse överenskommelsen med ett tilläggsprotokoll
i syfte att
»uttrycka signatärmakternas avsikt att uteslutande använda överenskommelsen‘i
avseende på den begränsade tillgången av frekvenser, och inte för
att bevara några statliga eller andra monopols intresse i fråga om masstelekommunikationer.
»
Denna rekommendation bar förelagts 1965 års riksdag, som icke liktat
några invändningar mot den.
Enligt vår mening kan de enda acceptabla motiven för en internationell
reglering på detta område vara att skapa ordning i radiotrafiken, d. v. s.
att tillse att sådan radiotrafik, som sker i enlighet med de internationella
konventionerna, inte störs. . .
Om alltså 1965 års europeiska överenskommelse hade inskränkt sig till
att kriminalisera störande sändningar hade frågan om ratificering av överenskommelsen
kommit i annat läge för var del.
Icke blott störande sändningar, utan alla sändningar som är avsedda att
2f liihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. t avd. År 21
14
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
mottagas eller helt eller delvis kan mottagas inom de fördragsslutande staternas
territorier kriminaliseras emellertid.
Detta är särskilt känsligt i länder där det föreligger någon form av monopol
på radiotrafikens område. Det faktiska resultatet kan där komma att
bli att lagstiftningen tillgrips, icke för att skydda god ordning i etern, utan
för att bevara och skydda radiomonopolets existens. Detta är en ur yttrandefrihetssynpunkt
betänklig sak. För Sveriges del bar den gällande piratradiolagen
inte på ett effektivt sätt kunnat skydda det svenska radiomonopolet,
vilket däremot den föreslagna lagen förmodligen kommer att göra.
Den enda inskränkning i yttrandefriheten på detta område som vi ur liberal
synpunkt kan acceptera är förbud mot yttringar som stör god ordning.
Detta innebär i förevarande fall radiosändningar från öppna havet, som inverkar
menligt störande på den radiotrafik på nationella territorier, som
utövas i enlighet med internationella överenskommelser. Bl. a. av denna anledning
kan vi inte biträda ratificering av den nu aktuella 1965 års europeiska
överenskommelse.
Därtill kommer ytterligare en faktor. Om Sverige ratificerar överenskommelsen
medför detta att vi förpliktas till viss lagstiftning. Såsom från folkpartiets
sida vid upprepade tidigare tillfällen framförts, torde en lagstiftning,
som innebär kriminalisering av radiosändningar, som inte är störande,
inte ha stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Den enskilde medborgaren
har ytterligt svårt att inse att radiosändningar, som icke åstadkommer någon
som helst störning eller skada skall betraktas såsom brottsliga. Tvärtom
uppfattas sådan lagstiftning av huvudparten av vårt folk såsom stötande
för rättsmedvetandet. En lagstiftning som saknar stöd i rättsmedvetandet är
farlig och olycklig då den medverkar till att uppluckra respekten och tilliten
till lagar över huvud taget.
1965 års europeiska överenskommelse kan inte — till skillnad från vad
eljest ofta är fallet — ratificeras med förbehåll. Sverige har att välja mellan
att helt acceptera eller förkasta överenskommelsen.
Vid sådant förhållande tvingas vi yrka avslag på regeringens förslag såvitt
avser ratificering av 1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier.
Däremot anser vi att regeringen bör ta initiativ för att få till stånd eu ny
europeisk överenskommelse som bättre motsvarar de krav som rimligen kan
uppställas beträffande omfattningen av den kriminaliserade gärningen och
som alltså inskränker sig till att kriminalisera störande sändningar. Detta
framstår som motiverat även mot bakgrund av den rekommendation som
Europarådets rådgivande församling lämnat.
Om sålunda ratificering av överenskommelsen avslås uppkommer frågan
nur man skall ställa sig till den nya lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet, som regeringen samtidigt föreslår. Denna lag
är i stort sett anpassad till överenskommelsen men går i vissa fall längre
i fråga om kriminalisering, bl. a. såvitt avser medverkan till brott. Lagen
ersätter nu gällande »piratradiolag» och går längre än denna i fråga om
kriminalisering.
Först må konstateras, att någon skyldighet för Sveriges del att införa
lagstiftning i ämnet över huvud taget inte föreligger, förrän den europeiska
överenskommelsen trätt i kraft och ratificerats av Sverige. De invändningar
som ovan framförts mot överenskommelsen riktar sig även mot den föreslagna
lagstiftningen. Det är alltså uppenbart, att den nu föreslagna lagstiftningen
inte kan antas i oförändrat skick.
15
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 19(16
Det är emellertid angeläget att störande sändningar förhindras, varför
någon form av lagstiftning är nödvändig. Här kan man enligt vår uppfattning
välja mellan två vägar:
1. att bibehålla nuvarande lag, med de modifikationer som därvid blir
nödvändiga; eller ...... .
2. att antaga den föreslagna lagen, med nödvändiga inskränkningar.
Den stora skillnaden mellan gällande lag och den föreslagna lagen ai —-bortsett från brottsbeskrivningen — att den föreslagna lagen kriminaliserar
ett större antal gärningar såsom utgörande medverkan till brott. Vidare
finns i den föreslagna lagen längre gående förverkandebestämmelser
än i nu gällande lag.
Någon bärande invändning mot att lagstiftningen skärps beträffande medverkan
och förverkande kan emellertid enligt vår uppfattning inte anföras,
om själva brottets omfattning inskränkes på det sätt som vi föreslagit, till
störande sändning. Tvärtom kan man då anse de föreslagna skärpningarna
motiverade för att göra lagstiftningen effektiv och alltså förhindra »piratsändningar»
i ordets verkliga betydelse.
Mot den bakgrunden vill vi förorda att den nu föreslagna lagen antages
men med den inskränkningen att blott rundradiosändningar som orsakar
menlig störning skall vara straffbara.
Ytterligare en detalj i den föreslagna lagstiftningen måste uppmärksammas.
Vi avser lagens ikraftträdande. Enligt lagförslaget skall lagen träda i
kraft dagen efter det lagen utkommit av trycket från Svensk författningssamling.
Det måste ur principiell synpunkt betraktas som synnerligen anmärkningsvärt
att strafflagstiftning inte träder i kraft vid visst, fixerat datum.
Lagrådet har också riktat invändning häremot och därvid anfört:
»Med hänsyn till den utvidgning av möjligheterna till förverkande som
den nya lagen innehåller bör lagen träda i kraft på viss i författningen
bestämd dag, förslagsvis den 1 juni 1966. Lagrådet hemställer att ikraftträdandebestämmelsen
ändras i enlighet härmed.»
Vi instämmer i detta lagrådets uttalande. Vi vill därtill framhålla att
blott om alldeles särskilda skäl föreligger bör förordningar träda i kraft på
sätt som i propositionen föreslagits. Sådana skäl föreligger, inte i detta fall.
Lämpligt datum för ikraftträdande synes vara den 1 juni 1966.
Motionerna I: 647 och II: 797
Såsom grund för yrkandena anför motionärerna följande.
1962 års lag anses bygga på 1959 års telckonvention och de därtill börande
radioreglementena. Enligt dessa skall medlemsländerna, till vilka
Sverige hör, verka för att rundradiostationer på havet eller övei ha\ct utanför
nationellt territorium förhindras att använda radiofrekvenser som strider
mot överenskommen fördelning och vilka åstadkommer störningar eller
fara för störningar vid radiomottagning. Något krav om strafflagstiftning
mot rundradiosändningar av detta slag föreligger emellertid inte enligt telekonventionen.
1962 års »piratradiolag» kan därför inte sagas vara motiverad
uteslutande av internationella överenskommelser utan dessutom av
motivet att skydda det svenska radiomonopolet.
Det är tydligt att den starka opinion som kommit till uttryck mot kriminalisering
av detta slag visar, att gällande lag saknar stöd i rättsmedvetandet.
Man har inte kunnat förstå att en åtgärd som inte vållar någon som
16
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
helst olägenhet skall bestraffas. Såsom framhölls i samband med lagens tillkomst,
var det också otillfredsställande att medverkan till en gärning kriminaliseras
när själva gärningen inte är straffbelagd.
1965 års europeiska överenskommelse tillkom efter initiativ från bl. a.
Sverige och Danmark inom Europarådets ministerkommitté. Överenskommelsen
innebär att medlemsstaterna förpliktas till nationell strafflagstiftning.
Något förbehåll vid eventuell ratifikation tillätes inte.
Europarådets rådgivande församling hade inte tillställts överenskommelsen
för yttrande. Den antog därför en rekommendation, i vilken man beklagade
detta handlingssätt, samt föreslog ministerkommittén att undersöka
möjligheten att förse överenskommelsen med ett tilläggsprotokoll i syfte
att »uttrycka signatärmaktcrnas avsikt att uteslutande använda överenskommelsen
i avseende på den begränsade tillgången av frekvenser och frekvensband,
och inte för att bevara några statliga eller andra monopols intresse
i fråga om masstelekommunikationer . . .»
Denna rekommendation antogs enhälligt av församlingen — d. v. s. även
av de närvarande svenska riksdagsledamöterna. Rekommendationen har
också underställts 1965 års riksdag som inte funnit anledning till erinran.
Därför är det med en viss förvåning man konstaterar att den liberalisering
som ovanstående resolution syftar till inte har någon motsvarighet i
föreliggande lagförslag.
Vi anser att en internationell reglering på radiotrafikens område är nödvändig
för att kaos i etern inte skall uppstå. Däremot kan vi inte acceptera
en reglering som kriminaliserar radiosändning som inte inverkar störande
på andra sändningar. Vi ser detta som en obefogad inskränkning i yttrandefriheten.
Ratifikation av 1935 års europeiska överenskommelse kan vi
därför inte biträda.
Den bäst framkomliga vägen synes vara att regeringen tar initiativ för
att få till stånd en ny europeisk överenskommelse som bättre tillmötesgår
den demokratiska grundsynen på yttrandefrihet och fri konkurrens. Detta
överensstämmer också med lagrådets inställning 1962 och Europarådets
rådgivande församlings rekommendation.
Därvid skulle strafflagstiftningen begränsas till att gälla endast störande
sändning vilket även tillmötesgår departementschefens yttrande i propositionen
när han säger att »syftet med förbudet är att trygga den ordning
i etern som åstadkommits genom de internationella reglerna för radiotrafiken».
Det är tekniskt möjligt att för nästan alla områden på öppna havet finna
data för position, frekvens och effekt som går att inordna i den internationella
planen och som inte »menligt stör» existerande eller enligt teleunionen
planerad telekommunikation. Därför skulle det vara möjligt att
uppdraga åt telestyrelsen att kontrollera att vald kombination av frekvens,
effekt och position för rundradiosändning på öppna havet inte är »menligt
störande» för internationella teleunionens frekvensplan, och, om så
är fallet, angiva en sådan förändring av kombination att störning inte uppstår.
Telestyrelsen bör då även ha rätt att fortlöpande ur teknisk synpunkt
kontrollera dessa stationers sändning. Härigenom skulle ordningen i etern
tryggas.
Lagförslaget kan emellertid godtagas om den viktiga inskränkningen
görs att brottets omfattning endast gäller rundradiosändning som orsakar
menlig störning.
17
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
De skärpta reglerna angående medverkan till brott och förverkande kan
då motiveras för att skapa en effektiv lagstiftning mot verklig piratradioverksamhet.
Motionärerna förklarar sig dela lagrådets uppfattning rörande tidpunkten
för ikraftträdandet samt fortsätter:
Några särskilda skäl till brådska föreligger inte. Den verksamhet som
skulle drabbas vid lagens ikraftträdande är av sådan omfattning att en
viss omställning torde bli nödvändig. Hänsynstagande härtill synes därför
i hög grad befogat.
Motionen II: 795
Motionärerna anför följande.
De invändningar mot lagstiftningen, som har framförts såväl under riksdagsbehandlingen
av frågan i vårt land som under motsvarande debatter
i Nordiska rådet och Europarådet, är mycket otillfredsställande redovisade
i propositionen. Invändningarna spänner dock över ett brett register.
Det har hävdats att en lagstiftning av denna art kommer i konflikt med
yttrandefriheten (debatten i Europarådets rådgivande församling den 28
januari 1965). Det har — bl. a. av justitierådet Söderlund vid lagrådets behandling
av lagförslaget den 22 februari — uttalats betänkligheter mot
att bestraffa utom riket begånget brott, såvida det inte är straffbart också
enligt gärningsortens lag. Mot straffbestämmelserna för medverkan har
riktats välgrundad kritik, liksom mot de i lagförslaget ursprungligen tänkta
långtgående förverkandebestämmelserna.
Som utgångspunkt för de nya skärpningarna tas i propositionen 1965
års europeiska överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar
från stationer utanför nationella territorier. I propositionen kommenteras
över huvud taget inte det märkliga förfarandet vid ministerkommitténs
framläggande av denna konvention för Europarådets rådgivande församling.
Till skillnad från vad som normalt är fallet remitterades överenskommelsen
inte till församlingen för yttrande.
I Europarådets rådgivande församlings rekommendation (nr 1965:422)
säges bl. a. att det enda som enligt församlingens mening motiverar en internationell
reglering av telekommunikationer är den begränsade tillgången
på frekvenser och frekvensband. I motsats till denna grundtanke innebär
det nu aktuella lagförslaget att ingen skillnad göres mellan sändning
som orsakar störning och annan sändning.
De anförda synpunkterna innebär enligt vår uppfattning en vägande kritik
redan av nu gällande lagstiftning. En ytterligare skärpning av denna ter
sig helt omotiverad.
Här må slutligen nämnas, att på särskild kallelse chefen för telestyrelsens
radiobyrå Karl Ekström och chefen för styrelsens administrativa avdelning
Tage Rosenlund samt professorn vid Chalmers tekniska högskola O. E. H.
Rydbeck företrätt inför utskottet samt lämnat upplysningar och besvarat
frågor rörande bl. a. utvecklingen på det radiotekniska området, frekvensfördelningen
och internationella överenskommelser därom samt störningsföreteelser.
18
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Utskottet
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har Sverige anslutit sig till
1959 års telekonvention. Det radioreglemente som fogats härtill upptager
förbud mot rundradiosändning på öppna havet eller i luftrummet däröver.
Förbudet gäller oavsett om sändningen är störande eller ej. I 1962 års lag
med förbud i vissa fall mot rundradioutsändning på öppna havet m. m. finnes
för Sveriges del regler i ämnet. Enligt denna lag får sådan rundradiosändning
inte bedrivas så att radiomottagning i Sverige, Danmark, Finland
eller Norge störes eller kan störas. Därjämte är det förbjudet att här i riket
upprätta och inneha radioanläggning avsedd för rundradiosändning från
öppna havet eller luftrummet däröver även om risk för störning inte föreligger.
Överträdelser av dessa förbud är straffbelagda liksom vissa former
av medverkan. Enligt 1946 års lag om radioanläggningar m. m. kan vidare
innehav eller användning utan tillstånd av radiosändare medföra att sändaren
förverkas.
I förevarande proposition föreslås att riksdagen godkänner 1965 års europeiska
överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar från
stationer utanför nationella territorier. Enligt överenskommelsen, som undertecknats
av tolv europarådsstater, förbinder sig fördragsslutande part
att vidtaga nödvändiga åtgärder för att beivra rundradiosändning som strider
mot radioreglementet. Förbehåll mot del av överenskommelsen är inte
tillåtet. Såsom grund för godkännandet anföres att det är en naturlig konsekvens
av Sveriges anslutning till telekonventionen att Sverige även ansluter
sig till den europeiska överenskommelsen, vars syfte är att göra radioreglementet
effektivt och upprätthålla de internationellt överenskomna
reglerna för radiotrafiken. Godkännandet kräver vissa ändringar i gällande
lagstiftning och i propositionen föreslås därför att 1962 års lag ersättes med
en ny lag, anpassad efter överenskommelsen. Enligt lagförslaget förbjudes
sändning som är avsedd att mottagas eller kan mottagas i de nordiska
länderna eller annat land som anslutit sig till överenskommelsen eller stör
radiotrafiken i något av dessa länder. Det föreslås även förbud för vissa
ytterligare former av uppsåtlig medverkan medan ouppsåtlig medverkan ej
längre skall vara straffbar. Vidare föreslås att reglerna om förverkande utvidgas
och överföres från 1946 års lag till den nya lagen. Den nya lagstiftningen
avses skola träda i kraft dagen efter det den utkommit från trycket.
I motionerna I: 646 och II: 798 samt I: 647 och II: 797 hemställes om avslag
å propositionen såvitt avser godkännande av överenskommelsen samt
om initiativ till en europeisk överenskommelse som enbart kriminaliserar
störande rundradiosändningar. Vidare föreslås att motsvarande ändring göres
av brottsbeskrivningen i förslaget samt att lagstiftningen skall träda i
kraft den 1 juni 1966. I motionerna 1:647 och 11:797 framställes dess
-
19
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
utom önskemål om att telestyrelsen tillägges vissa kontrollbefogenheter för
att förhindra störande radiosändning från internationellt vatten. I motionen
II: 795 yrkas att propositionen måtte avslås.
Såsom stöd för yrkandena i de båda motionsparen åberopas i huvudsak
följande. En internationell reglering av radiotrafiken är visserligen nödvändig
för att upprätthålla ordning i etern. Kriminalisering av icke störande
radiosändningar innebär emellertid en obefogad inskränkning av yttrandefriheten
och kan tjäna som skydd för radiomonopol. Med hänsyn till
den tillämnade utvidgningen av möjligheterna till förverkande bör — såsom
lagrådet anfört — lagstiftningen träda i kraft på viss i författningen
bestämd dag. I motionen 11:795 uttalas bl. a. att vägande kritik anförts
redan mot gällande lagstiftning, varför en ytterligare skärpning ter sig
omotiverad.
Utskottet anser det vara angeläget att de internationella överenskommelserna
på ifrågavarande område tillförsäkras så starkt skydd som möjligt.
Det är därför med tillfredsställelse som utskottet finner att genom
ifrågavarande europeiska överenskommelse grundval skapats för ett internationellt
straffsystem, som i hög grad är ägnat att bidraga till att den internationella
regleringen länder till efterföljd. Utskottet har den bestämda
meningen att denna måste avse alla slag av sändningar. Om rundradiosändningar
på öppna havet eller i luftrummet däröver skulle tillåtas på villkor
att de inte är störande, skulle detta försämra möjligheterna att hindra vissa
former av sändningar, vilka är oförenliga med god ordning inom radiotrafiken.
Den ovillkorliga regleringen på området åsyftar enligt utskottets mening
icke att skydda något radiomonopol. Oavsett vilken inställning man
har till radioväsendets utformning — något som riksdagen i annat sammanhang
snart torde få ta ställning till — är det nämligen erforderligt att
den internationellt överenskomna fördelningen av det tillgängliga utrymmet
för radiokommunikationerna vidmakthålles. På grund av vad sålunda
anförts och då utskottet ej heller i övrigt funnit anledning till erinran, tillstyrker
utskottet att riksdagen, med avslag å motionerna i motsvarande del,
godkänner den europeiska överenskommelsen. Av det sagda framgår vidare
att utskottet ej biträder det motionsvis framförda förslaget att Sverige skall
ta initiativ till en ny europeisk överenskommelse eller förslaget att tillägga
telestyrelsen vissa kontrolluppgifter.
Den föreslagna lagen om förbud i vissa fall mot rund radiosändning på
öppna havet, vilken nära ansluter till den europeiska överenskommelsen
och resultatet av det nordiska samarbetet på området, synes enligt utskottet
väl ägnad att tjäna sitt syfte, nämligen att vara ett verksamt bidrag till
skyddet av det såväl ur svensk som internationell synpunkt viktiga intresset
av god ordning inom radiotrafiken. Av utskottets ställningstagande till
frågan om godkännande av överenskommelsen följer att förbudet måste
omfatta alla slag av ifrågavarande rundradiosändningar och att utskottet
20
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
inte biträder motionerna såvitt nu är i fråga. Anledning förekommer ej till
anmärkning mot lagförslagets utformning.
Erfarenheterna av den gällande lagstiftningen har givit påtagliga bevis
på att den icke är tillräckligt effektiv. Det är därför angeläget att de nya
lagarna .träder i kraft snarast möjligt. Utskottet biträder således propositionens
förslag rörande tidpunkten för ikraftträdandet och avstyrker motionsyrkandena
jämväl i denna del.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte med avslag å följande motioner,
nämligen
1) I: 646 och II: 798, såvitt avser yrkandet under I.. 1)
och 2),
2) I: 647 och II: 797, såvitt avser yrkandet under I. 1)
och 2), samt
3) II: 795, såvitt angår överenskommelsen,
godkänna den genom förevarande proposition nr 37 framlagda
1965 års europeiska överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändnimgar från stationer utanför nationella
territorier;
B. att riksdagen måtte med avslag å följande motioner,
nämligen
1) I: 646 och II: 798, såvitt avser yrkandet under I. 3),
2) I: 647 och II: 797, såvitt avser yrkandet under I. 3),
samt
3) II: 795, såvitt avser lagförslagen,
antaga de genom förevarande proposition nr 37 under 1
och 2 framlagda lagförslagen utom såvitt avser ikraftträdandet;
C.
att riksdagen måtte med avslag å följande motioner,
nämligen
1) I: 646 och II: 798, såvitt avser yrkandet under I. 4),
och
2) I: 647 och II: 797, såvitt avser yrkandet under I. 5),
måtte antaga lagförslagen jämväl såvitt avser ikraftträdandebestämmelserna,
samt
D. att motionerna I: 647 och II: 797, såvitt avser yrkandet
under I. 4), icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1966
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
21
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar
Hjorth, Ferdinand Nilsson, Schött, Gösta Jacobsson, Hilding och fru Lilly
Ohlsson;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Svensson i Va, fru
Löfqvist, herrar Oskarson, Martinsson, fru Lindekvist, herrar Jönsson i
Malmö och Sjöholm.
Reservation
av fru Gärde Widemar, herrar Schött, Gösta Jacobsson, Hilding, Oskarson
och Sjöholm, vilka ansett
dels att utskottets utlåtande fr. o. m. det stycke som börjar »Utskottet
anser det vara angeläget...» bort ha följande lydelse.
Enligt utskottets mening bör Sverige självfallet verka för god ordning
inom den internationella radiotrafiken. Med hänsyn till de genom 1962 års
lag vunna erfarenheterna finner emellertid utskottet tiden nu vara inne för
en revidering av bestämmelserna på området. Det har nämligen givits klara
belägg för att kriminalisering av icke störande rundradiosändningar saknar
stöd i det allmänna rättsmedvetandet. En sådan kriminalisering verkar
också som ett icke försvarbart intrång i den fria yttranderätten, vilken
självfallet har svårare att komma till uttryck i länder där radiomonopol
råder, än där radioverksamheten bedrivs i friare former. Utskottet anser
med hänsyn därtill att försiktighet måste iakttagas med regleringar på
detta område. Självfallet måste en lagstiftning i enlighet med 1965 års europeiska
överenskommelse — oavsett dess syfte — komma att skydda radiomonopol.
Man bör vidare beakta att förevarande område är föremål för en
mycket snabb teknisk utveckling, vilket förhållande snart nog kan göra
varje form av förbud på området ineffektivt. På i huvudsak dessa skäl kan
utskottet icke tillstyrka godkännande av överenskommelsen. I stället bör
Sverige verka för en ny europeisk överenskommelse som syftar till att kriminalisera
endast störande rundradiosändningar.
I enlighet med detta ställningstagande bör motsvarande ändringar företas
i den nu föreslagna lagstiftningen. De internationella åtaganden som Sverige
gjort på ifrågavarande område synes nämligen icke utgöra hinder för
att man i vissa avseenden lagar efter lägligheten; så t. ex. har det, säkerligen
med rätta, ansetts lämpligt att den s. k. Köpenhamnsöverenskoinmelsen
1948 rörande kanal fördelning för ljudradio inom långvågs- och mellanvågsbanden,
för Sveriges del icke följes beträffande rundradiosändarna i
Motala och Östersund. Dessa internationella förpliktelser lägger ej heller
hinder i vägen för Sverige att tillgodose berättigade anspråk på yttrande
-
22
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
friheten på ifrågavarande område. Under ärendets handläggning har utskottet
erfarit att åtskilliga kanaler för ljudradio och television på ultrakortvågsbanden
icke är utnyttjade. Det synes vid sådant förhållande oberättigat
att lägga hinder i vägen för privata rundradiosändningar på dessa
frekvenser, därest de icke stör radiotrafik, som bedrives i enlighet med internationella
överenskommelser. Rent lagtekniskt bör en förbudsbestämmelse
på ifrågavarande område inskränka sig till störande rundradiosändningar
och medverkan därtill.
Det synes tekniskt möjligt att finna kombination av position, frekvens
och effekt för radiosändare på öppna havet så att de inte stör existerande
eller planerad telekommunikation i enlighet med de internationella överenskommelserna.
Utskottet anser därför att det i enlighet med motionsvis
framlagt förslag bör uppdras åt telestyrelsen att kontrollera sändningar
från internationellt vatten för att kunna ingripa mot störande sändningar.
Vad slutligen gäller frågan när den nya lagstiftningen skall träda i kraft
bör detta ske på viss i författningen bestämd dag. Detta är betingat redan
av principiella skäl. Såsom lagrådet framhållit bör nämligen med hänsyn
till utvidgningen av möjligheterna till förverkande, mot vilken utskottet
ej har erinran, lagstiftningen icke få omedelbar giltighet. Härtill kommer
att åtskilliga praktiska och sociala olägenheter kan uppstå för t. ex. vissa
arbetstagare, om de inte erhåller skäligt rådrum. Den nya lagstiftningen
straffbelägger nämligen former av medverkan, vilka tidigare varit tillåtna.
Utskottet förordar därför, att med bifall till motionsyrkandena i denna del
ikraftträdandet bestämmes till den 1 juni i år.
dels ock att utskottet bort hemställa
A. att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 646
och II: 798, såvitt avser yrkandena under I. 1) och 2), samt
I: 647 och II: 797, såvitt avser yrkandena under I. 1) och 2),
samt i anledning av motionen II: 795, såvitt angår överenskommelsen,
avslå förevarande proposition nr 37, såvitt därigenom
framlagts förslag till godkännande av 1965 års europeiska
överenskommelse till förhindrande av rundradiosändningar
från stationer utanför nationella territorier,
samt i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att Kungl.
Maj :t tar initiativ till en europeisk överenskommelse till
förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför
nationella territorier, varvid blott sådana sändningar
skall kriminaliseras, som innebär menlig störning för radiotrafik,
bedriven i enlighet med internationella överenskommelser,
vartill Sverige anslutit sig;
B. att riksdagen måtte med bifall till motionerna I: 646
och 11:798, såvitt avser yrkandet under I. 3), och 1:647
och II: 797, såvitt avser yrkandet under I. 3), samt i anled
-
23
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
ning av motionen II: 795, såvitt avser lagförslagen, för sin
del utom såvitt avser ikraftträdandet antaga de genom förevarande
proposition nr 37 framlagda lagförslagen dels förslaget
till lag om förbud i vissa fall mot rundradiosändning
på öppna havet med den såsom utskottets förslag betecknade
ändringen att 1 och 5 §§ erhåller nedan angivna lydelse,
dels ock förslaget till lag angående ändring i lagen den 3
maj 1946 (172) om radioanläggningar m. m. i oförändrat
skick.
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
1
Den som utför rundradiosändning
från radioanläggning på öppna havet
eller i luftrummet däröver dömes
till böter eller fängelse i högst ett år,
om sändningen är avsedd att mottagas
eller kan mottagas i Sverige,
Danmark, Finland eller Norge eller
1 annat land, som är anslutet till den
europeiska överenskommelsen till
förhindrande av rundradiosändningar
från stationer utanför nationella
territorier, eller om sändningen orsakar
menlig störning för radiotrafik
i något av dessa länder.
Den som upprättar eller innehar
radioanläggning för sådan rundradiosändning
som avses i första stycket
dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.
5
Utlänning, som utom riket begått
brott som avses i 1 eller 2 §, dömes,
om han finnes här, efter denna lag
och vid svensk domstol, även om
2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är
tillämplig.
Åtal mot svensk för brott som rör
sändning, vilken ej är avsedd att
mottagas eller kan mottagas i Sve
-
Den som utför rundradiosändning
från radioanläggning på öppna havet
eller i luftrummet däröver dömes
till böter eller fängelse i högst ett år,
om sändningen orsakar menlig störning
för radiotrafik bedriven i enlighet
med 1959 års internationella telekonvention
och det därvid fogade
radioreglementet.
Den som upprättar eller innehar
radioanläggning för sådan rundradiosändning
som avses i första stycket
dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.
Utlänning, som utom riket begått
brott som avses i 1 eller 2 §, dömes,
om han finnes här, efter denna lag
och vid svensk domstol, även om 2
kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är
tillämplig.
Åtal mot utlänning får även i annat
fall än som anges i 2 kap. 5 §
brottsbalken väckas endast efter för
-
24 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
rige och ej heller orsakar menlig ordnande av Konungen eller den Ivostörning
för radiotrafik här, eller nungen bemyndigar,
åtal mot utlänning får även i annat
fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken
väckas endast efter förordnande
av Konungen eller den Konungen
bemyndigar.
C. att riksdagen måtte med bifall till motionerna 1: 646
och II: 798, såvitt avser yrkandet under I. 4), och I: 647 och
II: 797, såvitt avser yrkandet under I. 5), för sin del besluta
att förevarande lagstiftning skall träda i kraft den 1 juni
1966, samt
D. att riksdagen måtte med bifall till motionerna 1: 647
och II: 797, såvitt avser yrkandet under I. 4), i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om att Kungl. Maj :t uppdrar
åt telestyrelsen att kontrollera att för radiosändning från
internationellt vatten som kan mottagas i Sverige, användes
sådan kombination av frekvens, effekt och position att
menlig störning i annan radiotrafik inte uppkommer.
BILAGA
26
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
European agreement för the prevention
of broadcasts transmitted from stations
outside national territories
The member States of the Council
of Europé signatory hereto,
Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve a
greater unity between its Members;
Considering that the Radio Regulations
annexed to the International
Telecommunication Convention prohibit
the establishment and use of
broadcasting stations on board ships,
aircraft or any other floating or airborne
objects outside national territories;
Considering
also the desirability
of providing for the possibility of
preventing the establishment and use
of broadcasting stations on objects
affixed to or supported by the bed of
the sea outside national territories;
Considering the desirability of
European collaboration in this matter,
Have agreed as follows:
Article 1
This Agreement is concerned with
broadcasting stations which are installed
or maintained on board
ships, aircraft, or any other floating
or airborne objects and which, outside
national territories, transmit
broadcasts intended for reception or
capable of being received, wholly or
in part, within the territory of any
Contracting Party, or which cause
harmful interference to any radiocommunication
service operating
under the authority of a Contracting
Party in accordance with the Radio
Regulations.
Accord Européen pour la repression des
émission de radiodiffusion effectuées par
des stations hors des territoires nationaux
Les Etats membres du Conseil de
1’Europe, signataires du présent Accord,
Considérant que le but du Conseil
de 1’Europe est de réaliser une union
plus étroite entre ses Membres;
Considérant que le Réglement des
radiocommunications annexé å la
Convention internationale des télécommunications
interdit d’établir et
d’utiliser des stations de radiodiffusion
å bord de navires, d’aéronefs ou
de tout objet flottant ou aéroporté
hors des territoires nationaux;
Considérant également 1’utilité de
prévoir la faculté d’interdire 1’installation
et 1’utilisation de stations de
radiodiffusion sur des objets fixés
ou prenant appui sur le fond de la
mer, hors des territoires nationaux;
Considérant l’intérét d’une collaboration
européenne dans cette matiére,
Sont convenus de ce qui suit :
Article ler
Le présent Accord vise les stations
de radiodiffusion installées ou en
service å bord d’un navire, d’un
aéronef ou de tout autre objet flottant
ou aéroporté, et qui, hors des
territoires nationaux, transmettent
des émissions destinées å étre recues,
ou susceptibles d’étre recues, en tout
ou en partie, sur le territoire d’une
des Parties Contractantes, ou qui
causent un brouillage nuisible å un
service de radiocommunication exploité
avec 1’autorisation d’une des
Parties Contractantes, conformément
au Réglement des radiocommunications.
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
27
(Översättning)
Europeisk överenskommelse till förhindrande
av rundradiosändningar från stationer
utanför nationella territorier
Undertecknade stater, medlemmar
av Europarådet, ha
i betraktande av att Europarådets
syfte är att åstadkomma större enhet
mellan dess medlemmar,
i betraktande av att det till internationella
telekonventionen fogade
radioreglementet förbjuder upprättandet
och användandet av rundradiostationer
på fartyg, luftfartyg eller
andra flytande eller luftburna föremål
utanför nationella territorier;
i betraktande även av det önskvärda
i att skapa möjligheter att
förbjuda upprättandet och användandet
av rundradiostationer på föremål
förankrade vid eller vilande
på havsbottnen utanför nationella
territorier;
i betraktande av önskvärdheten av
europeiskt samarbete i denna angelägenhet,
överenskommit som följer:
Artikel 1
Denna överenskommelse avser
rundradiostationer som äro upprättade
eller i drift på fartyg, luftfartyg
eller varje annat flytande eller luftburet
föremål och som utanför nationella
territorier utföra sändningar
avsedda att mottagas eller möjliga
att mottagas, helt eller delvis,
inom fördragsslutande parts territorium,
eller som orsaka menlig
störning för radiotrafik som sker
med någon fördragsslutande parts
godkännande enligt radioreglementet.
28
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Article 2
1. Each Contracting Party undertakes
to take appropriate steps to
make punishable as offences, in accordance
with its domestic law, the
establishment or operation of broadcasting
stations referred to in Article
1, as well as acts of collaboration
knowingly performed.
2. The following shall, in relation
to broadcasting stations referred to
in Article 1, be acts of collaboration:
(a) the provision, maintenance or
repairing of equipment;
(b) the provision of supplies;
(c) the provision of transport för,
or the transporting of, persons,
equipment or supplies;
(d) the ordering or production of
material of any kind, including advertisements,
to be broadcast;
(e) the provision of services concerning
advertising for the benefit of
the stations.
Article 3
Each Contracting Party shall, in
accordance with its domestic law,
apply the provisions of this Agreement
in regard to:
(a) its nationals who have committed
any act referred to in Article
2 on its territory, ships or aircraft,
or outside national territories on any
ships, aircraft or any other floating
or airborne object;
(b) non-nationals who, on its territory,
ships or aircraft, or on board
any floating or airborne object under
its jurisdiction have committed any
act referred to in Article 2.
Article 2
1. Chacune des Parties Contractantes
s’engage ä prendre, conformément
å son or dre juridique interne,
les mesures nécessaires en vue de
réprimer comme infraction 1’établissement
de stations visées å 1’article
ler, leur exploitation ainsi que les
actes de collaboration accomplis
sciemment å cet effet.
2. Seront considérés comme actes
de collaboration, au regard des stations
visées å 1’article ler, les actes
suivants :
(a) la fourniture, 1’entretien ou
la réparation de matériel;
(b) la fourniture d’approvisionnement;
(c)
la fourniture de moyens de
transport ou le transport de personnes,
de matériel ou d’approvisionnement;
(d)
la commande ou la réalisation
des productions de toute nature, y
compris la publicité, destinées å étre
radiodiffusées;
(e) la fourniture de services concernant
la publicité en faveur des
stations intéressées.
Article 3
Chacune des Parties Contractantes
s’engage å mettre en application, en
conformité avec sa législation nationale,
les régles prévues par le présent
Accord å l’égard :
(a) de ses ressortissants qui ont
commis l’un des actes visés å 1’article
2, soit sur son territoire ou å bord
de ses navires ou aéronefs, soit, hors
des territoires nationaux, å bord de
navires, d’aéronefs ou de tout autre
objet flottant ou aéroporté;
(b) des étrangers qui ont commis
l’un de ees actes sur son territoire
ou å bord de navires ou d’aéronefs
ayant sa nationalité, ou å bord de
tout autre objet flottant ou aéroporté
relevant de sa juridiction.
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
29
Artikel 2
1. Varje fördragsslutande part förbinder
sig att i överensstämmelse
med sin nationella rättsordning vidtaga
nödvändiga åtgärder för att beivra
såsom lagöverträdelse upprättandet
eller användandet av rundradiostationer
som avses i artikel 1
samt uppsåtlig medverkan därtill.
2. Såsom medverkan i fråga om
rundradiostationer som avses i artikel
1 anses:
(a) leverans, underhåll eller reparation
av utrustning;
(b) leverans av förnödenheter;
(c) tillhandahållande av transportmedel
för eller transport av personer,
utrustning eller förnödenheter;
(d)
beställning eller framställning
av varje slag av produkt, inbegripet
annonser, som är avsedd för rundradiosändning;
(e)
tillhandahållande av tjänster
som avse reklam till förmån för berörda
stationer.
Artikel 3
Varje fördragsslutande part förbinder
sig att, i överensstämmelse
med sin nationella lagstiftning,
bringa i tillämpning reglerna i denna
överenskommelse i fråga om
(a) den fördragsslutande partens
medborgare som ha företagit någon
av de handlingar som avses i artikel
2 antingen på den fördragsslutande
partens territorium, eller på något
av dess fartyg eller luftfartyg eller
utanför nationella territorier på fartyg,
luftfartyg eller varje annat flytande
eller luftburet föremål;
(b) personer som icke äro den fördragsslutande
partens medborgare
och som ha företagit någon av dessa
handlingar på den fördragsslutande
partens territorium eller på fartyg,
luftfartyg eller varje annat flytande
30
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
Article 4
Nothing in this Agreement shall
be deemed to prevent a Contracting
Party:
(a) from also treating as punishable
offences acts other Uran those
referred to in Article 2 and also applying
the provisions concerned to
persons other than those referred to
in Article 3;
(b) from also applying the provisions
of this Agreement to broadcasting
stations installed or maintained
on objects affixed to or supported
by the bed of the sea.
Article 5
The Contracting Parties may elect
not to apply the provisions of this
Agreement in respect of the services
of performers which have been provided
elsewhere than on the stations
referred to in Article 1.
Article 6
The provisions of Article 2 shall
not apply to any acts performed for
the purpose of giving assistance to
a ship or aircraft or any other floating
or airborne object in distress or
of protecting human life.
Article 7
No reservation may be made to the
provisions of this Agreement.
Article 8
1. This Agreement shall be open
to signature by the member States
of the Council of Europé, which may
become Parties to it either by.
(a) signature without reservation
in respect of ratification or acceptance,
or
(b) signature with reservation in
Article i
Aucune des dispositions du présent
Accord ne sera considérée comme
empéchant les Parties Contractantes
:
(a) de réprimer comme infraction
des actes autres que ceux prévus å
1’article 2 ou que ceux commis par
des personnes autres que celles visées
å 1’article 3;
(b) d’appliquer les dispositions du
présent Accord aux stations de radiodiffusion
installées ou en service
sur des objets fixés ou prenant appui
sur le fond de la mer.
Article 5
Il est loisible aux Parties Contractantes
de ne pas appliquer le présent
Accord aux prestations des artistes
interprétes ou exécutants qui ont été
fournies hors des stations visées å
1’article ler.
Article 6
Les dispositions de 1’article 2 ne
visent par les actes accomplis en vue
de secourir un navire, un aéronef ou
un objet flottant ou aéroporté en détresse
ou de sauvegarder la vie humaine.
Article 7
Aucune réserve n’est admise aux
dispositions du présent Accord.
Article 8
1. Le présent Accord est ouvert
å la signature des Etats membres du
Conseil de 1’Europe qui peuvent y
devenir Parties par :
(a) la signature sans réserve de
ratification ou d’acceptation, ou
(b) la signature sous réserve de
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
31
eller luftburet föremål som står under
dess jurisdiktion.
Artikel 4
Ingen av bestämmelserna i denna
överenskommelse skall anses hindra
de fördragsslutande parterna från
(a) att beivra såsom lagöverträdelse
andra handlingar än som avses i
artikel 2 eller handlingar begångna
av andra personer än som avses i
artikel 3;
(b) att tillämpa överenskommelsens
bestämmelser i fråga om rundradiostationer
som äro upprättade eller
i drift på föremål förankrade vid
eller vilande på havsbottnen.
Artikel 5
De fördragsslutande parterna äga
underlåta att tillämpa denna överenskommelse
i vad avser utövande
konstnärers prestationer utförda annorstädes
än på stationer som avses
i artikel 1.
Artikel 6
Bestämmelserna i artikel 2 äga ej
tillämpning på handlingar som utförts
för att assistera fartyg eller
luftfartyg eller flytande eller luftburet
föremål som befinner sig i nödsituation
eller för att rädda människoliv.
Artikel 7
Förbehåll mot någon av bestämmelserna
i denna överenskommelse
är icke tillåtet.
Artikel 8
1. Denna överenskommelse är öppen
för undertecknande av medlemsstaterna
i Europarådet, vilka kunna
bli parter genom:
(a) undertecknande utan förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
eller
(b) undertecknande med förbehåll
32
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
respect of ratification or acceptance
followed by ratification or acceptance.
2. Instruments of ratification or
acceptance shall be deposited with
the Secretary-General of the Council
of Europé.
Article 9
1. This Agreement shall enter into
force one month after the date on
which three member States of the
Council shall, in accordance with the
provisions of Article 8, have signed
the Agreement without reservation
in respect of ratification or acceptance,
or shall have deposited their
instrument of ratification or acceptance.
2. As regards any member State
which shall subsequently sign the
Agreement without reservation in
respect of ratification or acceptance
or which shall ratify or accept it, the
Agreement shall enter into force one
month after the date of such signature
or the date of deposit of the
instrument of ratification or acceptance.
Article 10
1. After this Agreement has entered
into force, any Member or Associate
Member of the International
Telecommunication Union which is
not a Member of the Council of
Europé may accede to it subject to
the prior agreement of the Committee
of Ministers.
2. Such accession shall be effected
by depositing with the SecretaryGeneral
of the Council of Europé an
instrument of accession which shall
take effect one month after the date
of its deposit.
Article 11
1. Any Contracting Party may, åt
the time of signature or when depositing
its instrument of ratification,
acceptance or accession, specify
ratification ou d’acceptation suivie
de ratification ou d’acceptation.
2. Les instruments de ratification
ou d’acceptation seront déposés prés
le Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.
Article 9
1. Le présent Accord entrera en vigueur
un mois apres la date å la
quelle trois Etats membres du Conseil,
conformément aux dispositions
de 1’article 8, auront signé 1’Accord
sans réserve de ratification ou d’acceptation,
ou auront déposé leur instrument
de ratification ou d’acceptation.
2. Pour tout Etat membre qui le
signera ultérieurement sans réserve
de ratification ou d’acceptation ou le
ratifiera ou 1’acceptera, 1’Accord entrera
en vigueur un mois apres la
date de la signature ou du dépöt de
rinslrument de ratification ou d’acceptation.
Article 10
1. Apres 1’entrée en vigueur du
présent Accord, tout Membre ou
Membre associé de l’Union internationale
des Télécommunications qui
n’est pas Membre du Conseil de PEurope
pourra, avec 1’accord préalable
du Comité des Ministres, adhérer å
cet Accord.
2. L’adhésion s’effectuera par le
dépöt, prés le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, d’un instrument
d’adhésion qui prendra effet un mois
apres la date de son dépöt.
Article 11
1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au
moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation ou d’ad
-
33
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
för ratifikation eller godkännande,
följt av ratifikation eller godkännande.
2. Dokumenten om ratifikation eller
godkännande skola deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
Artikel 9
1. Denna överenskommelse skall
träda i kraft en månad efter den dag
då tre medlemmar av rådet, i enlighet
med föreskrifterna i artikel
8, undertecknat överenskommelsen
utan förbehåll för ratifikation eller
godkännande eller deponerat dokument
om ratifikation eller godkännande.
2. I förhållande till medlemsstat
som senare undertecknar överenskommelsen
utan förbehåll för ratifikation
eller godkännande eller ratificerar
eller godkänner densamma,
skall överenskommelsen träda i kraft
en månad efter undertecknandet eller
depositionen av dokument om ratifikation
eller godkännande.
Artikel 10
1. Sedan denna överenskommelse
trätt i kraft äger varje medlem eller
associerad medlem av Internationella
teleunionen, som ej är medlem av
Europrådet, ansluta sig till överenskommelsen
efter att ha inhämtat
godkännande av ministerkommittén.
2. Anslutning sker genom deposition
hos Europarådets generalsekreterare
av anslutningsinstrument och
träder i kraft en månad efter det att
depositionen skett.
Artikel 11
1. Varje fördragsslutande part må
vid undertecknande eller vid deposition
av dokument om ratifikation,
godkännande eller anslutning, ange
34
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
the territory or territories to which
this Agreement shall apply.
2. Any Contracting Party may,
when depositing its instrument of
ratification, acceptance or accession
or åt any later date, by declaration
adressed to the Secretary-General of
the Council of Europé, extend this
Agreement to any other territory or
territories specified in the declaration
and for whose international
relations it is responsible or on
whose behalf it is authorised to give
undertakings.
3. Any declaration made in pursuance
of the preceding paragraph
may, in respect of any territory
mentioned in such declaration, be
withdrawn according to the procedure
laid down in Article 12 of this
Agreement.
Article 12
1. This Agreement shall remain in
force indefinitely.
2. Any Contracting Party may, in
so far as it is concerned, denounce
this Agreement by means of a notification
addressed to the SecretaryGeneral
of the Council of Europé.
3. Such denunciation shall take
effect six months after the date of
receipt by the Secretary-General of
such notification.
Article 13
The Secretary-General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council and
the Government of any State which
has acceded to this Agreement, of:
(a) any signature without reservation
in respect of ratification or acceptance;
(b)
any signature with reservation
in respect of ratification or acceptance;
(c)
any deposit of an instrument
of ratification, acceptance or accession;
-
hésion, désigner le ou les territoires
auxquels s’appliquera le présent Accord.
2. Toute Partie Contractante peut,
au moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou å tout autre moment
par la suite, étendre l’application,
du présent Accord, par déclaration
adressée au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe, å tout
autre territoire désigné dans la déclaration
et dont Elle assure les relations
internationales ou pour lequel Elle
est habilitée å stipuler.
3. Toute déclaration faite en vertu
du paragraphe précédent pourra
étre retirée, en ce qui concerne tout
territoire désigné dans cette déclaration,
aux conditions prévues par l’article
12 du present Accord.
Article 12
1. Le présent Accord demeurera
eu vigueur sans limitation de durée.
2. Toute Partie Contractante pourra,
en ce qui la concerne, dénoncer
le présent Accord en adressant une
notification au Secrétaire Général du
Conseil de l’Europe.
3. La dénonciation prendra effet
six mois apres la date de la réception
de la notification par le Secrétaire
Général.
Article 13
Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe notifiera aux Etats inembres
du Conseil et au gouvernement
de tout Etat ayant adhéré au présent
Accord :
(a) toute signature sans réserve
de ratification ou d’acceptation;
(b) toute signature sou& réserve de
ratification ou d’acceptation;
(c) le dépöt de tout instrument de
ratification, d’acceptation ou d’adhésion;
-
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
35
det territorium eller de territorier i
fråga om vilka överenskommelsen
skall vara tillämplig.
2. Varje fördragsslutande.part må
vid deposition av dokument om ratifikation,
godkännande eller anslutning
eller när som helst därefter genom
förklaring till Europarådets generalsekreterare
utsträcka tillämpningen
av denna överenskommelse
till att omfatta varje annat territorium
som angivits i deklarationen
och för vars internationella förbindelser
parten svarar eller för vars
räkning parten har rätt att göra åtaganden.
3. Varje förklaring gjord med stöd
av paragraf 2 kan återtagas i fråga
om varje territorium som anges i
förklaringen under de villkor som
framgå av artikel 12 av denna överenskommelse.
Artikel 12
1. Denna överenskommelse skall
förbli i kraft under obegränsad tid.
2. Varje fördragsslutande part kan
för egen del uppsäga överenskommelsen
genom meddelande till Europarådets
generalsekreterare.
3. Uppsägning får verkan sex månader
efter det att generalsekreteraren
mottagit meddelandet om uppsägningen.
Artikel 13
Europarådets generalsekreterare
skall underrätta rådets medlemsstater
och regeringen i varje land, som
anslutit sig till överenskommelsen,
om:
(a) varje undertecknande utan
förbehåll för ratifikation eller godkännande
;
(b) varje undertecknande med
förbehåll för ratifikation eller godkännande;
(c)
varje deposition av dokument
om ratifikation, godkännande eller
anslutning;
36
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
(d) any date of entry into force
of this Agreement in accordance with
Artides 9 and 10 thereof;
(e) any declaration received in
pursuance of paragraphs 2 and 3 of
Artide 11;
(f) any notification received in
pursuance of the provisions of Artide
12 and the date on which
denunciation takes effect.
In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto,
have signed this Agreement.
Done åt Strasbourg, this 22nd day
of January 1965 in English and
French, both texts being equally
authoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the archives
of the Council of Europé. The
Secretary-General of the Council of
Europé shall transmit certified
copies to each of the signatory and
acceding States.
(d) toute date d’entrée en vigueur
du present Accord conformément å
ses artides 9 et 10;
(e) toute déclaration recue en application
des dispositions des paragraphes
2 et 3 de 1’article 11;
(f) toute notification recue en application
des dispositions de 1’article
12 et la date å laquelle la dénonciation
prendra effet.
En foi de quoi, les soussignés, dument
autorisés å cet effet, ont signé
le présent Accord.
Fait å Strasbourg, le 22 janvier
1965 en francais et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en
un seul exemplaire qui sera déposé
dans les archives du Conseil de l’Europe.
Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe en communiquera
copie certifié conforme å chacun des
Etats signataires et adhérents.
(Signatures)
(Signatures)
37
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1966
(d) varje datum för ikraftträdande
av överenskommelsen enligt artiklarna
9 och 10;
(e) varje förklaring som mottagits
enligt paragraferna 2 eller 3 i artikel
11;
(f) varje meddelande som mottagits
enligt artikel 12 samt datum när
uppsägningen får verkan.
Till bekräftelse härav ha undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade,
underskrivit denna överenskommelse.
Som skedde i Strasbourg den 22
januari 1965 på engelska och franska,
vilka båda texter äga samma
vitsord, i ett enda exemplar, som
skall deponeras i Europarådets arkiv.
Europarådets generalsekreterare
skall sända vederbörligen bestyrkt
avskrift därav till var och en av de
stater som undertecknat överenskommelsen
eller anslutit sig till densamma.
(Underskrifter)
MARCUS BOKTR. STHLM l*>66 660030