Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående rösträtt för utlandssvenskar.

I de likalydande motionerna nr 359 i första kammaren av herr Hilding
in. fl. och nr 429 i andra kammaren av herr Björkman m. fl. hemställs,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till sådana
lagändringar, genom vilka utlandssvenskar erhåller möjlighet att utöva rösträtt
vid val till andra kammaren, landsting och fullmäktige i städer utanför
landsting, med tillämpning redan vid 1968 års andrakammarval».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse inte lämnas
i det följande, hänvisa till motionen i andra kammaren.

Gällande bestämmelser

Rösträtten vid andrakammarval — varmed rösträtten vid allmän folkomröstning
sammanfaller enligt § 49 regeringsformen — regleras i § 16
riksdagsordningen. Där stadgas till en början, att rösträtt tillkommer varje
svensk medborgare, som uppfyller ett ålders- och ett myndighetskrav.
I ett särskilt stycke tilläggs, att röstlängd skall finnas till efterrättelse vid
val och att rösträtten skall, på sätt i vallagen finns närmare bestämt,
grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst. Då röstlängden
enligt vallagens bestämmelser skall bygga på mantalsskrivningsuppgifterna,
innebär det angivna stadgandet, att mantalsskrivning i riket utgör
en förutsättning för rösträtt. Motsvarande krav var intill 1909 års rösträttsreform
inskrivet direkt i riksdagsordningen.

Rösträtten vid kommunala val regleras i 6 § kommunallagen, 6 § kommunallagen
för Stockholm, 7 § landstingslagen och 9 § lagen om församlingsstyrelse.
Samtliga dessa stadganden innehåller, såvitt här är av betydelse,
att rösträtt tillkommer varje inom kommunen mantalsskriven svensk
medborgare, som uppfyller samma ålders- och myndighetskrav som gäller
enligt § 16 riksdagsordningen.

Mantalsskrivningen regleras i folkbokföringsförordningen. Enligt dess
bestämmelser kan endast följande kategorier svenska medborgare, som ej
är bosatta inom riket, bli här mantalsskrivna: de som är anställda i rikets
tjänst på utrikes ort ävensom deras familjer och svenska tjänstefolk;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 samt. 2 avd. Nr 3

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

svenska sjömän som är inskrivna på svenskt sjömanshus; samt på utrikes
ort anställda präster och missionärer med familjer så länge de ej uttagit
utvandringscertifikat. Alla andra utlandssvenskar är sålunda uteslutna från
rösträtt.

Frågans tidigare behandling

Frågan om rösträtt för utlandssvenskar har vid ett flertal tillfällen varit
föremål för reformkrav och utredningar. En kort översikt häröver skall
lämnas i det följande. För en närmare redogörelse hänvisas till betänkandet
SOU 1962:19 och konstitutionsutskottets utlåtande 1964:3, båda berörda
nedan.

Frågan aktualiserades i riksdagen redan år 1929, berördes i en av socialstyrelsen
år 1941 framlagd utredning om utlandssvenskarna och återupptogs
i riksdagen åren 1949, 1953 och 1954. Vid alla dessa tillfällen avvisades
tanken på rösträtt för utlandssvenskar. En förändrad inställning
har framkommit under de senare åren. Huvudpunkterna i utvecklingen
är följande.

Vid ett nordiskt justitieministermöte i december 1953 diskuterades möjligheterna
att bevara medborgare i nordiska länder vid deras rösträtt i
hemlandet även under längre tids vistelse i annat nordiskt land. Mötet
beslöt, att frågan skulle upptagas till behandling i de olika länderna. Till
1955 års valutredning överlämnades sedermera att överväga bl. a. spörsmålet
om rösträtt för utlandssvenskar.

Innan valutredningen slutfört sitt arbete, framlades i motioner vid 1958
års B-riksdag och vid 1960 års riksdag förslag till sådan ändring i vallagen,
varigenom utlandssvenskar skulle erhålla rösträtt vid andrakammarval.
Motionerna avslogs, sedan konstitutionsutskottet i avgivna utlåtanden (nr
4 resp. nr 17) avstyrkt under hänvisning till det pågående utredningsarbetet.
Utskottet, som erkände frågans betydelse, förklarade sig vid det
förra tillfället förvänta, att valutredningen i god tid före utgången av år 1959
skulle framlägga betänkande i ämnet. Vid det senare tillfället uttalade
utskottet, att det hade varit önskvärt att frågan kunnat lösas före 1960
års andrakammarval, men att lagstiftningsåtgärder inte kunde tillstyrkas,
innan utredningen slutförts.

Förslag i ämnet framlades i valutredningens betänkande 1962 (SOU 19).
Den tekniska lösningen innebar i huvudsak, att en utlandssvensk skulle
kunna upptagas i röstlängden efter egen, skriftlig och bevittnad anmälan,
om han varit mantalsskriven i riket något av de senaste fem åren, inte
förvär\at utländskt medborgarskap och inte omyndigförklarats av svensk
eller utländsk myndighet, varom vederbörande skulle avge försäkran på
heder och samvete. Enligt utredningens mening var det svårt att åstad -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

3

komma ett från valsäkerhetssynpunkt helt tillfredsställande bestyrkande
av att en utlandssvensk verkligen uppfyller medborgarskaps- och myndighetskraven.
Med hänsyn särskilt till femårsbegränsningen syntes emellertid
riskerna för fel vara mycket ringa med utredningens konstruktion. Två ledamöter
reserverade sig mot femårsregeln, och en tredje förordade en viss uppmjukning
av densamma.

Utredningens förslag avsåg endast andrakammarval, däremot inte kommunalval.
I motiveringen härför anfördes bl. a., att det syntes svårt att
släppa sambandet mellan kommunal rösträtt och kommunalt medlemskap.
Att lösa frågan utan att bryta sambandet med medlemskapet syntes emellertid
knappast möjligt. Det enda skäl, som skulle kunna åberopas för att
ge utlandssvenskar rösträtt i en kommun utan motsvarande medlemskap,
var enligt utredningen sambandet mellan vissa kommunalval och valen till
första kammaren. Om detta skäl skulle tillmätas avgörande betydelse, blev
konsekvensen, att utlandssvenskarna skulle ges rösträtt endast vid vissa
kommunalval. Utredningen fann för sin del synnerligen tveksamt, om hänsynen
till ett kommunalvals rikspolitiska betydelse borde kunna övervinna
de principiella betänkligheterna mot att ge andra än kommunmedlemmar
rösträtt.

I anledning av viss remisskritik mot valutredningens förslag, avseende
främst brister från valsäkerhetssynpunkt, tillkallades i början av år 1963
en ny utredning, vilken antog benämningen utredningen om utlandssvenskars
folkbokföring. Som dess huvuduppgift angavs i direktiven att överväga
möjligheterna att i folkbokföringen upptaga även vissa andra grupper av utlandssvenskar
än de som nu kvarstår däri och på denna väg lösa rösträttsfrågan
med bevarad valsäkerhet.

Vid 196i års riksdag väcktes motioner med förslag till provisorisk lagstiftning.
som skulle ge utlandssvenskar rösträtt redan vid årets andrakammarval
och gälla i avbidan på den definitiva reglering, som förväntades framkomma
genom det pågående utredningsarbetet. Motionerna avslogs på hemställan
av konstitutionsutskottet (10 led.), som i avgivet utlåtande (nr
3) uttalade, att det var önskvärt att frågan hragtes till en lösning men att
någon godtagbar sådan ännu icke framkommit, och att en från valsäkci hetssynpunkt
otillfredsställande reglering inte kunde antagas ens som ett provisorium.
I avgiven reservation (10 led.) anfördes, att frågans angelägenhetsgrad
motiverade provisoriska åtgärder och att eu godtagbar grundval
för sådana skapats genom valutredningens arbete.

Även vid 1965 års riksdag återupptogs frågan i motioner, vari hemställdes
dels om en provisorisk lagstiftning, som gav utlandssvenskarna rösträtt vid
1966 års kommunalval, dels om en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran
om förslag snarast möjligt till en definitiv lösning av frågan. I sill vid höstsessionen
avgivna utlåtande (nr 37) tillstyrkte konstitutionsutskottet (10
led.) sistnämnda hemställan. Utskottet förklarade sig hysa tvekan inför

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

tanken på en allmän kommunal rösträtt för utlandssvenskar. Om frågan
begränsades till att avse, att dessa medborgare skulle ges samma rätt som
andra att påverka första kammarens sammansättning, kunde utskottet i
princip ansluta sig till motionärerna men fann sig inte kunna tillstyrka
någon provisorisk lagstiftning i ämnet. Det väsentliga var enligt utskottets
mening, att frågan om utlandssvenskarnas rösträtt vid andrakammarval
skyndsamt bragtes till lösning. Det utdragna utredningsarbetet var ägnat
att inge starka betänkligheter. I en reservation (10 led.) hemställdes om
avslag på motionerna. Det framhölls, att frågan väsentligt utvidgats i motionerna
genom kravet på kommunal rösträtt. Detta borde avvisas, då en
sådan samhörighet med hemkommunen, som måste vara förutsättning för
kommunal rösträtt på samma sätt som samhörigheten med hemlandet var
grunden för rösträtt vid andrakammarval, endast undantagsvis kunde förutsättas
föreligga. Med hänsyn till att den pågående utredningen kunde
förväntas vara slutförd inom kort, fann reservanterna heller inte skäl för
någon framställning till Kungl. Maj :t. Riksdagen biföll reservationen.

Utredningen om utlandssvenskars folkbokföring

I december 1965 framlade utredningen om utlandssvenskars folkbokföring
sitt betänkande, »Utlandssvenskars registrering» (SOU 1965: 73). Om
detta bör i detta sammanhang, med hänsyn till motionernas innehåll, två
punkter antecknas.

Enligt utredningens uppfattning (bet. sid. 114 ff) är grundlagsändring
en förutsättning för att ge utlandssvenskar, som inte är mantalsskrivna i
riket, rosträtt vid val till andra kammaren. Denna mening stöds på två skäl.
TiH en början påpekas, att antalet riksdagsmän i varje valkrets är beroende
av folkmängden där i förhållande till rikets folkmängd, varvid med
folkmängd avses kyrkobokförda personer, vuxna, barn, svenskar och utlänningar.
Utredningen säger sig närmast luta åt åsikten, att en utvidgning
av rostratten till att omfatta personer, som inte inräknats i folkmängden,
är en fråga, som bör prövas i den ordning som föreskrivits för grundlagsändring.
Huvudskälet för det sistnämnda är emellertid sambandet
mellan mantalsskrivning, rösträtt och valbarhet. Ges utlandssvenskar rösträtt
utan krav på mantalsskrivning i riket, blir de därmed enligt gällande
bestämmelser valbara till andra kammaren. Det s. k. bostadsbandet består
nämligen i ett krav på rösträtt i valkretsen, vilket f. n. innebär ett indirekt
krav på mantalsskrivning i valkretsen. En reform i angiven riktning
beträffande utlandssvenskarna skulle alltså medföra, att för valbarhet
till andra kammaren skulle krävas antingen att vara mantalsskriven i
valkretsen eller att inte alls vara mantalsskriven i riket. För första kammarens
del förutsätts för valbarhet endast kommunal rösträtt i riket, vilket

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

5

brukar så uttryckas, att något bostadsband i egentlig mening inte gäller.
Om man emellertid, som i allmänhet förutsatts, ger utlandssvenskarna rösträtt
vid andrakammarval men inte någon allmän kommunal rösträtt, blir
resultatet, att de blir valbara till andra men inte till första kammaren, dvs.
i detta fall skulle ett bostadsband föreligga för första men inte för andra
kammaren. Mot bakgrunden av dessa förhållanden har utredningen funnit,
att en positiv lösning av frågan, om utlandssvenskar i allmänhet skall få
utöva rösträtt till andra kammaren, förutsätter grundlagsändring. Det hänvisas
i detta sammanhang till ett uttalande av konstitutionsutskottets majoritet
i det ovan berörda utlåtandet 1964: 3, att en ej godtagbar konsekvens
av samtliga dittills förebragta förslag till lagtekniska lösningar av ifrågavarande
spörsmål var att de skulle medföra valbarhet till andra kammaren
för svenska medborgare, som inte är mantalsskrivna i riket.

Ur betänkandet må vidare antecknas, att utredningen (bet. sid. 134) liksom
1955 års valutredning helt avvisar tanken på kommunal rösträtt för
utlandssvenskar.

Motionerna

Motionärerna understryker det angelägna i att en definitiv lösning av
frågan om utlandssvenskarnas rösträtt snarast kommer till stånd och hänvisar
härvidlag till de uttalanden i samma riktning som tidigare gjorts i
och utanför riksdagen. Det antecknas, att de förslag, som nyligen framlagts
av utredningen om utlandssvenskars folkbokföring, innebär att någon
kommunal rösträtt inte bör införas och att rösträtt vid andrakammarval
bör införas först efter grundlagsändring. Om dessa ståndpunkter godtages
av statsmakterna innebär det, framhåller motionärerna, att utlandssvenskarna
får utöva rösträtt först vid 1972 års andrakammarval. Ett sådant
ytterligare uppskov kan inte godtagas. De synpunkter, som utredningen
framfört, bör enligt motionärernas mening inte lägga hinder i vägen för
att utlandssvenskarna bereds rösträtt redan vid 1968 års andrakammarval.
Vad beträffar frågan om kommunal rösträtt kan det, som framhölls
av konstitutionsutskottets majoritet år 1965, med fog göras gällande att
även de här ifrågakommande svenska medborgarna bör ges rätt att påverka
första kammarens sammansättning, så länge ett tvåkammarsystem
kvarstår.

Utskottet

Av den föregående redogörelsen har framgått, att utredningen om utlandssvenskars
folkbokföring nyligen framlagt sitt betänkande. Detta är
för närvarande föremål för remissbehandling. I detta läge kan utskottet inte

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

finna anledning till någon åtgärd från riksdagens sida i frågan om rösträtt
åt utlandssvenskar utan avstyrker de föreliggande motionerna.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionerna 1:359 och 11:429 inte måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, Erik
Olsson, Hernelius, Sörlin, Dahlberg*, Sörenson, Harald Pettersson, Tistad
och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Henningsson, Magnusson i
Tumhult, Johansson i Trollhättan, Hamrin i Jönköping, Andersson i Storfors,
Keijer, Mossberg, Boo och Gustafsson i Stenkyrka*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Hernelius, Sörenson, Harald Pettersson, Tistad, Svenungsson,
Magnusson i Tumhult, Hamrin i Jönköping, Keijer, Boo och Gustafsson i
Stenkyrka, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:

Då frågan om rösträtt för utlandssvenskar upptogs i motioner vid 1965
års riksdag tillstyrkte utskottet en skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan
om förslag snarast möjligt till en slutlig lösning av frågan. I motiveringen
erinrade utskottet om sina tidigare uttalanden i samma riktning och framhöll,
att det långt utdragna utredningsarbetet var ägnat att inge starka betänkligheter.
Utskottet uttalade vidare, att det så länge det nuvarande tvåkammarsystemet
består kan med fog göras gällande att utlandssvenskarna
bör ges möjlighet att påverka även första kammarens sammansättning.

Utredningen om utlandssvenskars folkbokföring har numera framlagt
sitt betänkande, vilket för närvarande är föremål för remissbehandling, t
detta läge saknas anledning att närmare ingå på sakfrågorna rörande utformningen
av lagregler om utlandssvenskars rösträtt. Vad som emellertid
förtjänar uppmärksammas redan nu är, som motionärerna framhållit, att
det framlagda förslaget utgår från att en reform inte skall kunna genomföras
förrän efter grundlagsändring och någon kommunal rösträtt över

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3 år 1966

7

huvud inte ifrågakomma för utlandssvenskar. I den sistnämnda frågan saknar
utskottet anledning att frångå sin förra året uttalade mening. Det är
angeläget att understryka, att utskottets tidigare ställningstaganden i förevarande
fråga byggt på uppfattningen, att utlandssvenskar kan ges rösträtt
utan att någon grundlagsändring skett dessförinnan. Hade utskottet hyst en
annan uppfattning, skulle grundlagsfrågan ha blivit föremål för prövning
tidigare. Någon anledning att av grundlagsskäl uppskjuta frågans lösning
till efter 1968 års val till andra kammaren föreligger sålunda enligt utskottets
mening inte. Detta bör, med hänsyn till vikten av att ytterligare uppskov
inte sker med en lösning av denna angelägna reformfråga, bringas till
Kungl. Maj ds kännedom.

Av anförda skäl hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 359 och
II: 429, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till
sådana lagändringar, genom vilka utlandssvenskar erhåller
möjlighet att utöva rösträtt vid val till andra kammaren,
landsting och fullmäktige i städer utanför landsting, med
tillämpning redan vid 1968 års andrakammarval.

rtARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026