Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1966

41

Nr 24

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående rätten för ordförande och vice ordförande
i kommunal församling att deltaga i förhandlingarna.

I de likalydande motionerna nr 149 i första kammaren av herr Ebbe Ohlsson,
och nr 200 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult hemställs,
»att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i kommunallagarna att ordförande
i landsting samt stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige blir jämställda
med riksdagens talmän med avseende på rätten att deltaga i församlingens
förhandlingar, och att konstitutionsutskottet måtte utarbeta erforderliga
författningstexter». — Motiveringen är tryckt i andra kammaren.

Gällande ordning

Enligt stadgande i riksdagsordningen § 51 äger den som utövar talmansbefattningen
ej deltaga i kammarens överläggningar. Intill år 1961 innefattade
bestämmelsen även förbud att deltaga i kammarens beslut. Vidare
stadgas i nämnda grundlagsbud, att talmännen eller »i händelse av förfall
för dem» vice talmännen skall utfärda kallelser, föredraga ärendena, göra
propositioner för besluts fattande, vidmakthålla ordning vid sammanträdena
m. m. Som en strikt tillämpning av sistnämnda stadgande kan uppfattas
att i praxis talman aldrig uppehåller sig i kammarens plenisal, då vice
talman leder förhandlingarna, och att förste vice talmännen iakttar detsamma
i förhållande till andre vice talmännen.

För ordförande i kommunala församlingar innehåller kommunallagarna
inga bestämmelser som motsvarar riksdagsordningens ovan angivna om talmännen.
Sålunda innehåller varken kommunallagen (KomL), kommunallagen
för Stockholm (KomLSthm), landstingslagen (LtL) eller lagen om
församlingsstyrelse (LFS) något förbud för ordföranden att deltaga i överläggningarna.
Dennes rätt att deltaga i besluten är otvivelaktig och framgår
direkt av 22 § KomL, 32 § LtL och 25 § LFS, enligt vilka stadganden
den mening som ordföranden biträder blir beslut vid paria vota. Någon bestämmelse
motsvarande den ovan citerade i riksdagsordningen § 51, vilken
kan tolkas som ett förbud för ordföranden att lämna sin plats åt vice ordföranden
annat än vid förfall, finns heller inte. Närmaste motsvarigheterna

42

Konstitutionsutskottets utlåtande nr år 1966

är 21 § KomL, 22 § KomLSthm och 24 § LFS, vilka emellertid endast säger,
att »ordföranden åligger» att framställa ärendena till överläggning m. m.,
utan att nämna vice ordföranden. Av 11 § KomL, 11 § KomLSthm, 26 §
LtL och 14 § LFS framgår dock, att särskild mötesordförande endast skall
utses när både ordförande och vice ordförande är hindrade att inställa sig.

Rättsfall

Frågan om ordförandes och vice ordförandes rätt att deltaga i fullmäktiges
förhandlingar har aktualiserats i några rättsfall. I ett fall (se Regeringsrättens
Årsbok 1930 not. S 175) hade vid omröstning över ett förslag
12 röster avgetts för bifall och 12 röster för avslag. För avslag röstade därvid
vice ordföranden, medan ordföranden nedlade sin röst. Innan omröstningen
förklarades avslutad, överlämnade ordföranden åt vice ordföranden
att leda förhandlingarna, varefter med dennes utslagsröst förslaget förklarades
avslaget. Ordföranden befann sig hela tiden inne i lokalen. Anförda
besvär lämnades utan bifall. — Även ett annat fall rörande paria vota må
här antecknas (se Regeringsrättens Årsbok 1958 ref. 11). Ordföranden hade
nedlagt sin röst, medan vice ordföranden röstat för bifall. I protokollet antecknades,
att till följd härav den mening blev fullmäktiges beslut, som
biträddes av vice ordföranden. Beslutet överklagades. Regeringsrätten fann,
att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eftersom det ankommit på ordföranden
— oavsett att han under omröstningen förklarat sig avstå från
att rösta — att tillkännage vilken mening han biträdde.

Motionerna

Motionärerna anser, att motsvarande bestämmelser bör införas i kommunallagarna
som gäller för riksdagens talmän. Ordförande i kommunal
församling bör således ej under pågående överläggning kunna överlämna
ordförandeskapet till vice ordföranden och därefter deltaga i debatten. Ett
sådant förfarande skulle enligt motionärernas mening kunna rubba ordförandens
anseende som opartisk förhandlingsledare.

Utskottet

Enligt § 54 riksdagsordningen äger den som utövar talmanskap inte deltaga
i kammarens överläggning. Av samma stadgande lärer också framgå,
att talman inte äger lämna sin plats åt vice talman utan att förfall föreligger,
dvs. han är förhindrad att deltaga i kammardebatterna även då han

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 24 år 1966

43

inte utövar tal-manskapet. Motsvarande bestämmelser saknas för ordförande
i kommunala församlingar. Dessa torde därmed enligt utskottets uppfattning
inte vara ålagda sådana inskränkningar i handlingsfriheten, som
gäller för riksdagens talmän.

De skillnader, som föreligger mellan riksdagens kamrar och de kommunala
församlingarna i fråga om uppgifter, medlemsantal, sammansättning
etc., bör enligt utskottets mening föranleda, att samma regler inte införs
för en kommunal ordförande som för talmännen i de hänseenden, som avses
i motionerna.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:149 och 11:200 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herr Erik Olsson, fröken Stenberg, herrar Palm, Harald
Pettersson*, Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson;

från andra kammaren: herrar Henningsson, Magnusson i Tumhult*,
fru Thunvall, herrar Larsson i Luttra, Westberg, Andersson i Storfors,
Keijer, Nilsson i Kristianstad, Martinsson* och Boo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026