Nr 18—24
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
1
Nr 18
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående stärkande av den kommunala självstgrelsen.
I de likalydande motionerna nr 146 i första kammaren av herrar Torsten
Andersson och Harald Pettersson samt nr 199 i andra kammaren av herr
Larsson i Luttra m. fl. hemställs, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift
att framlägga förslag till stärkande av den kommunala demokratien,
främst genom inskränkande av den statliga kontrollen över kommunerna
och därmed en ökning av den kommunala självbestämmanderätten» i enlighet
med motionernas syfte. — Motiveringen är tryckt i första kammaren.
Motionerna
Motionärerna anför, att medborgaraktiviteten på det kommunala planet
inte har en intensitet, som motsvarar den kommunala självstyrelsens betydelse,
och att särskilda strävanden därför bör inriktas på att starka den
kommunala demokratien. Huvudsyftet bör därvid vara att ge den kommunala
självstyrelsen tillräckligt handlingsutrymme och att skapa förutsättningar
för en kommunalpolitisk debatt, som kan engagera medborgarna.
Problemen gäller enligt motionärerna i första hand primarkommunerna.
För landstingens del kommer sannolikt en sådan vidgad länsdemokrati,
som övervägs av länsdemokratiutredningen, att medföra en väsentligt bättre
situation. För primärkommunerna har däremot indelningsreformerna gjort
problemen alltmer betydelsefulla, eftersom de kommunala uppgifterna naturligen
betraktas som mindre näraliggande och engagerande av medborgare
"i kommuner med stor befolkning eller stora avstånd än av invånare i
mindre kommuner.
Den kommunala demokratiens problem ägnades enligt motionärernas
mening inte tillräcklig uppmärksamhet under förarbetet på kommunblocksreformen.
Därefter har en arbetsgrupp tillsatts inom inrikesdepartementet
med representanter för de tre kommunala förbunden för överläggningar
om den kommunala demokratien, men sammanträdena har varit få och om
resultaten har endast föga framkommit. Därutöver bar vissa spörsmål av
Bihang till riksdagens protokoll iOdfi. 5 samt. 2 avd. År IS 2i
1
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
betydelse för den aktuella problematiken utretts av kommunalrättskommittén.
Motionärerna finner det angeläget, att eu särskild utredning tillsätts
för en samlad översyn av den kommunala demokratiens villkor och förutsättningar.
Däri bör ingå representanter för de politiska partierna och de
kommunala förbunden.
Som huvuduppgift för den förordade utredningen anges att utarbeta förslag
till minskning av statskontrollen över kommunerna. Motionärerna utvecklar
närmare hur den kommunala verksamheten blivit alltmer bunden
genom en ingående detaljreglering i skiftande former från statens sida.
Utredningen bör genomgå gällande specialförfattningar, bestämmelser om
statsbidrag och tillsynsverksamhet etc. En viktig målsättning bör bl. a. vara
att till det allmänna skatteutjämningsbidraget överföra speciella statsbidrag,
som inte är erforderliga från stimulanssynpunkt eller av andra skäl.
Som en annan arbetsuppgift för den föreslagna utredningen anges att
overvaga, hur man i större kommuner kan trygga självstyrelsens lokala förankring.
Det antecknas att kommunalrättskommittén har prövat denna fråga
utan att föreslå större förändringar. Ytterligare överväganden bör ske.
Av betydelse i detta sammanhang är även frågan om suppleanter för primärkommunala
fullmäktige.
Motionärerna anför vidare, att arbetsuppgifternas expansion medför risk
for att inflytandet i alltför hög grad glider över på tjänstemän och experter,
och att kommunerna därför måste i allt större utsträckning heltids- eller
deltidsengagera förtroendemän. Samverkan mellan förtroendemännen och
tjänstemännen måste vara så utformad, att den effektiva ledningen av arbetet
ligger hos de förra. Utredningen bör överväga hur en sådan ordning
kan tryggas.
Ytterligare upptas i motionerna frågan om utbildning av förtroendemän.
Utredningen bör överväga om utbildningen kan främjas ytterligare, utöver
den i och for sig betydelsefulla kursverksamhet, som bedrivs främst av de
kommunala förbunden och de politiska partierna.
Slutligen framhålls i motionerna betydelsen av information om den kommunala
verksamheten. Sådan förmedlas, förutom av kommunerna själva,
främst av de politiska partierna, studieförbunden, pressen, radion och televisionen.
Denna information bör effektiviseras. Detta kan i första hand
ske genom att kommunerna annonserar mera och anordnar särskilda informationskonferenser.
Staten bör dock ha vissa möjligheter att stimulera
till ökad informationsverksamhet. Frågan bör belysas av den föreslagna
utredningen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
3
Övervägandena vid kommunldocksreformen
Den allmänna problematik rörande den kommunala demokratien och
självstyrelsen, som upptagits av motionärerna, har, som dessa understrukit,
särskilt aktualiserats genom övergången till allt större kommuner, och den
uppmärksammades också av statsmakterna i samband med 1962 års kommunblocksreform.
Det synes naturligt att i detta sammanhang erinra om
de uttalanden som då gjordes i ämnet.
I propositionen om kommunblocksreformen anförde departementschefen
följande rörande de här aktuella frågorna (prop. 1961: 180, s. 47 f):
Problemet kommunal effektivitet contra kommunal demokrati är ett avvägningsspörsmål,
som det givetvis kan råda delade meningar om och där
meningarna kan växla från tid till annan. Det torde dock innebära en stark
förenkling av problemet att påstå, att vi nu står vid en gräns, då effektivitetskravet
icke kan drivas längre av hänsyn till den kommunala demokratin.
För att nå det underlag för kommunernas verksamhet, som i det föregående
angivits som önskvärt, behöver en indelningsreform generellt icke
leda till kommuner med högre invånarantal än vad åtskilliga redan nu uppnått.
Några nya problemställningar med hänsyn till den kommunala demokratin
behöver sålunda icke uppkomma men väl kan dessa frågor bli aktualiserade
på andra håll än där de nu förekommer. För våra nuvarande större
kommuners vidkommande torde några kännbarare olägenheter icke kunna
påvisas; i vart fall kan problemen icke betraktas som olösliga. Olika möjligheter
föreligger att föra ut kommunala frågor till enskilda och väcka och
stärka intresset för dem. De politiska partierna lämnar ofta kontinuerlig
information i kommunfrågor och via partiernas organisationer har den enskilde
ofta möjlighet att föra fram sina åsikter till den beslutande församlingen.
Motsvarande möjligheter står inte sällan till buds genom andra ideella
eller ekonomiska sammanslutningar, som bevakar sina intressenters
synpunkter beträffande kommunala problem. Pressen kan också göra stora
insatser. Ibland lär det ligga i fullmäktiges eget intresse att föranstalta om
sammanträden med grupper av medborgare som direkt berörs av viss föreslagen
åtgärd. Man synes därför knappast kunna påstå att den enskilde
saknar möjligheter att hålla kontakten med vad som sker inom hans kommun.
Det torde för övrigt vara en missuppfattning att tro att bildandet av
större kommunenheter, fullmäktigesystemet och de kommunala frågornas
invecklade beskaffenhet varit av avgörande betydelse för ett avtagande intresse
hos folk i gemen för kommunens frågor. Redan tidigare, då förvaltningen
var mindre komplicerad och då envar kunde deltaga i besluten på
kommunalstämma var intresset ofta obetydligt och i många fall bidrog det
ringa deltagandet i stämmorna till att fullmäktige infördes utan att systemet
var obligatoriskt. Svårigheten alt rekrytera intresserade personer till kommunala
uppdrag är för närvarande framträdande icke minst i småkommunerna.
Det antagandet ligger måhända nära till hands att den utökning och
omläggning av skolans undervisning i samhällskunskap, som pågår, kan
ytteriigarc stimulera intresset för allmänna angelägenheter och att redan
befintliga möjligheter för kommunmedlemmarna all påverka det kommunala
skeendet då skulle visa sig tillräckliga. Enligt min mening är de nu
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1066
berörda frågorna av utomordentlig betydelse och jag har för avsikt att genom
kontinuerliga överläggningar med företrädare för kommunerna söka
få till stånd åtgärder ägnade att stärka den kommunala demokratin.
Sammanfattningsvis vill jag alltså hävda, att en översyn av kommuindelningen
är nödvändig för att skapa kommunala enheter med befolkningsmässigt
och ekonomiskt mera tillfredsställande underlag så att medborgarna
får så långt möjligt lika förutsättningar att komma i åtnjutande av samhällets
service. I detta syfte tillskapade större kommuner behöver inte leda
till försvagad kommunal demokrati.
I sitt utlåtande över propositionen uttalade konstitutionsutskottet på förevarande
punkt (uti. 1962: 1, s. 31):
Särskilt den omständigheten att de nya kommunerna i regel kommer att
omfatta långt större ytvidd än de nuvarande kommunerna kan komma att
ställa krav på översyn av vissa delar av kommunallagstiftningen. Det kan
exempelvis befinnas önskvärt att vidga möjligheterna att anpassa den kommunala
verksamheten efter lokala behov. Vidare kan den allmänna höjning
av den kommunala standarden som den föreslagna reformen beräknas medföra
göra det aktuellt att öka kommunernas befogenheter på vissa områden
och även ge rum för en minskning av det statliga inflytandet över den kommunala
verksamheten.
En indelningsreform kan därjämte framför allt i fråga om mycket vidsträckta
kommuner komma att aktualisera vissa problem beträffande den
sida av den kommunala självstyrelsen som avser medborgarnas möjligheter
att deltaga i de kommunala bestyren. Härutinnan synes bl. a. tanken att
genom olika åtgärder stimulera den kommunala aktiviteten särskilt i avlägsna
bygder förtjäna att förutsättningslöst prövas. Med hänsyn till den
utomordentliga vikten av att intresset för de kommunala angelägenheterna
hålles levande vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över departementschefens
i propositionen tillkännagivna avsikt att genom återkommande överläggningar
med företrädare för kommunerna söka få till stånd åtgärder ägnade
att stärka den kommunala demokratien.
Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t alltifrån reformarbetets början med
uppmärksamhet följer utvecklingen i kommunerna på ovan angivna områden
och i de fall så visar sig påkallat föranstaltar om översyn av den lagstiftning,
som reglerar den kommunala verksamheten. Måhända kan vissa
uppkommande spörsmål överlämnas åt den sittande kommunalrättskommittén.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Till utskottets utlåtande var fogade tre reservationer av tillhopa sju ledamöter.
I samtliga hemställdes om avslag på propositionen och anfördes bl. a,,
vissa farhågor för den föreslagna reformens återverkningar på den inre
kommunala demokratien. Sådana synpunkter utvecklades särskilt utförligt
i en reservation av två ledamöter, vilka tillhör motionärerna i nu förevarande
ärende. Därvid uttalades bl. a. att problematiken inte blivit föremål för
erforderlig utredning före förslagets framläggande för riksdagen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1!)66
5
Arbetsgrupp för överläggningar av den kommunala demokratien
I enlighet med vad som förutskickades i det ovan citerade uttalandet i
propositionen om kommunalblocksreformen tillsattes år 1962 en arbetsgrupp
inom inrikesdepartementet för överläggningar om den kommunala demokratien.
Gruppen erhöll tjugo ledamöter, varav sex utsetts av vartdera
Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet och tre av Svenska
landstingsförbundet. Överläggningarna leddes intill detta år av chefen för
inrikesdepartementet som emellertid numera ersatts i detta sammanhang
av det för handläggning av kommunala m. fl. ärenden tillsatta konsultativa
statsrådet.
Utskottet har erhållit en föredragning om arbetsgruppens hittillsvarande
överläggningsämnen och resultat av dess sekreterare. Därvid bär i huvudsak
följande upplysts, överläggningarna avser endast den kommunala demokratiens
s. a. s. inre problem men däremot inte förhållandet mellan kommunerna
och staten. Gruppen har till en början överlagt om möjligheterna att tillgodose
lokala intressen inom kommunerna, genom inrättande av stadsdelsoch
sockenråd, genom ett utvidgat delegationsförfarande och genom utökning
av antalet fullmäktige, övervägandena har resulterat i två uppdrag till
kommunalrättskommittén, det ena redovisat i betänkandet »Om den kommunala
självstyrelsens lokala förankring» (SOU 1965: 6) och det andra givet
genom tilläggsdirektiv år 1965, avseende antalet fullmäktige. Vidare har
arbetsgruppen överlagt om samarbetsnämndernas sammansättning och aibeisuppgifter
samt om styrelseformerna före indelningsändrings ikraftträdande.
I den sistnämnda frågan har på grundval av gruppens överväganden
utarbetats och genomförts förslag om kommunala sammanläggningsdelegerade
(KU uti. 1965:41). Ytterligare har arbetsgruppen diskuterat valkretsreglerna
samt vissa smärre frågor, bl. a. hur man vid kommunblockssammanslagning
skall förfara med donationer. Slutligen har för gruppen
föredragits ett brett upplagt forskningsprojekt rörande den kommunala
självstyrelsen, vilket skall förverkligas genom samarbete mellan de statsvetenskapliga
institutionerna vid universiteten. Resultaten av detta arbete
kommer att kontinuerligt anmälas för gruppen.
Vissa utredningar
Räckvidden av de spörsmål, som upptagits i motionerna, utesluter möjligheten
att ge en uttömmande redovisning av hur frågorna behandlats i tidigare
sammanhang. Här skall endast antecknas vissa huvudpunkter i det under
senare år verkställda eller igångsatta utredningsarbetet på de områden
som aktualiserats. Till eu början skall k o in m unal rättsko in in i lt
é n beröras.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
Nämnda kommitté tillsattes År 1959. De då lämnade direktiven upptog fyra
särskilda punkter, av vilka frågan om underställning närmast är av intresse
i detta sammanhang, då direktiven åsyftade en minskning av statskontrollen
över kommunerna. Härom anfördes:
Reglerna om underställningsskyldighet, vilka allmänt sett syftar till att ge
staten möjlighet att övervaka att kommunerna icke överskrider eller missbrukar
de befogenheter som staten tillagt dem, härrör till övervägande del
från den tid, då den kommunala förvaltningsapparaten ännu var svagt utvecklad.
Vad särskilt beträffar den underställningsskyldighet som gäller
kommunala beslut om avgifter på den allmänna rörelsen torde skyldigheten
ha syftat till att förebygga, att kommunerna, i likhet med vad tidigare varit
fallet, skulle finansiera sin verksamhet genom att belägga handel och näringar
med avgifter.
I dagens samhälle är läget på det kommunala området ett helt annat.
Med hänsyn till den utveckling, som sålunda ägt rum efter tillkomsten
av föreskrifterna om underställning torde skäl föreligga att närmare
undersöka huruvida underställningsskyldigheten kan begränsas. Jag
förordar att en sådan undersökning nu kommer till stånd. Undersökningen
torde böra utgå från den förutsättningen, att sådan underställningsskyldighet,
som innebär intrång i den kommunala självstyrelsen, icke bör bibehållas,
om icke de intressen, som tillgodoses genom underställningen, måste
anses väga över intresset av att kommunen själv7 får handha sina angelägenheter.
Det får härvid icke förbises att underställningen i vissa fall utgör en
förutsättning för att åstadkomma en önskvärd enhetlighet i praxis.
Vid avgränsningen av de områden, som bör omfattas av undersökningen,
måste till en början uppmärksammas att i de fall, då i princip statliga uppgifter
eller uppgifter, som eljest väsentligen berör andra intressen än kommunens,
anförtrotts kommunala organ enligt särskilda författningar, statsuppsikten
genom underställning i allmänhet icke kan anses utgöra något intrång
i den kommunala självstyrelsen. Behovet av utredning torde följaktligen
huvudsakligen hänföra sig till den underställningsskyldighet, som föreskrives
i kommunallagarna eller som upptagits i annan* författning men
är av samma karaktär som den av7 kommunallagarna reglerade. Men även
inom kommunallagarnas ram bör undersökningens omfattning inskränkas.
Med hänsyn till bland annat betydelsen av central överblick och samordning
på det ekonomiska området synes nämligen någon begränsning av den um
derställningsskyldighet, som föreligger i kommunala låne-, borgens- och
fondärenden, icke kunna för närvarande komma i fråga. Dessa områden bör
därför undantagas från utredningen.
Kommittén bär ännu inte redovisat sina överväganden i dessa frågor. I
dess nyligen avgivna betänkande om »Kommunala bolag och andra särskilda
rättssubjekt för kommunal verksamhet» (SOU 1965:40) har emellertid
frågan om underställningsskyldigheten beträffande lån, borgen och fondering
behandlats. Kommittén föreslår, att reglerna därom skall upphävas.
Den kontroll, som statsmakterna kan antagas vilja ägna den kommunala
upplåningen, beräknas sta till buds över kreditmarknaden och på andra vägar
utan beroende av en individuell lånekontroll.
Genom en rad tilläggsdirektiv har kommittén ålagts ett flertal nya upp -
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1!)66
7
gifter. Här bör till en början nämnas frågan om delegation av kommunal
förvaltning, vilken år 1963 uppdrogs åt kommittén att överväga som en följd
av överläggningarna i den ovannämnda arbetsgruppen. Uppdraget har fullgjorts
med överlämnande av betänkandet »Om den kommunala självstyrelsens
lokala förankring» (SOU 1965: 6). Kommittén har stannat för att inte
förorda en lagstiftning, som möjliggör för kommunerna att med stöd av delegationsregler
decentralisera deras icke specialreglerade verksamhet. I stället
fäster kommittén uppmärksamheten på de möjligheter som redan nu
finns att med hjälp av förvaltningsorganisationen skapa kontakt mellan förvaltningen
och en kommuns olika delar. Därvid påvisas två vägar att låta
lokala synpunkter och önskemål fortlöpande komma till tals. Härom anföres
sammanfattningsvis:
Enligt dessa skall beredningsorganen till sig knyta någon eller några personer
från den kommundel som ärendet berör, och ge dem tillfälle att deltaga
i överläggningarna och framföra lokala synpunkter och önskemål. Om
man vill skapa ett bredare underlag för dessa lokala kontakter finns den
möjligheten att utse ett särskilt organ för kommundelen i fråga med uppgift
att dryfta till detta hänskjutna frågor och bedöma dem med hänsyn till
de särskilda intressen som organet skall företräda. Via en representant, som
kallas till vederbörande beredningsorgan, kan det lokala organets synpunkter
och önskemål tillföras föreliggande ärende.
Vidare har kommittén hänvisat till och diskuterat några möjligheter, som
enligt gällande ordning står till buds för att skapa kontakt mellan den kommunala
förvaltningen och medlemmarna i kommunens olika delar. I detta
sammanhang föreslås lagändringar av innebörd, att suppleant i styrelse eller
fakultativ nämnd skall få utses att regelmässigt sitta som ledamot i en
delegation med beslutanderätt.
Ytterligare har kommittén genom tilläggsdirektiv år 1965 ålagts att verkställa
en översyn av reglerna om borgerlig primärkommuns kompetens. Ur
direktiven må här återges följande:
Utgångspunkten vid denna översyn bör vara, att reglerna alltjämt måste
vara grundade på huvudprincipen att kommunala åtgärder skall tillgodose
allmänna till kommunen knutna intressen. Utredningen bör därför inriktas
på att inom denna ram söka nå en lämplig precisering av kommunernas befogenheter.
Därvid bör särskilt beaktas den utveckling mot större kommunenheter
och därmed förbättrade betingelser för kommunal förvaltning, som
den nya kommunindelningsreformen syftar till. Huruvida preciseringen av
den kommunala kompetensen bör ske i kommunallagen eller genom specialreglering
eller på båda dessa vägar, får prövas av utredningen. Under alla
förhållanden måste dock fortfarande ett betydande utrymme lämnas åt
rättstillämpningen att anpassa kompetensen efter utvecklingen.
De närmare direktiven på denna punkt kan i delta sammanhang förbigås
(jfr KU uti. 1966: 6 och 19).
I samma tilläggsdirektiv, som sist nämnts, ålades kommittén även att prö -
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
va vissa frågor rörande heltidsengagerade förtroendemän. Härom anfördes,
efter erinran om frågornas tidigare behandling:
I gemensam framställning den 9 april 1964 har emellertid Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet bebärt
översyn av ersättningsbestämmelserna främst för att göra det möjligt
att efter enhetliga regler på förhand besluta om — förutom arvode — även
sådant socialt skydd som egenpension, familjepension, sjuklön och semester
åt heltidstjänstgörande kommunala förtroendemän. I likhet med kommunförbunden
anser jag att ersättningsbestämmelserna bör ses över med
sikte på att heltidstjänstgörande förtroendeman skall kunna ägna sig åt
sitt kommunala uppdrag utan att vara beroende av annan tjänst för sin
försörjning eller sitt sociala skydd. Översynen bör lämpligen anförtros
kommunalrättskommittén, som tagit befattning med ersättningsfrågorna i
samband med att kommittén utarbetade det förslag som låg till grund för
1962 års ändring av ersättningsreglerna. Vid översynen bör särskilt beaktas
att ersättningsreglerna och reglerna om valbarhet till och behörighet
att inneha förtroendeuppdrag inte kommer i konflikt med varandra. Detta
uppdrag bör tas med förtur och redovisas särskilt.
Genom senare tilläggsdirektiv år 1965 har åt kommittén slutligen uppdragits
att ompröva bestämmelserna om antalet fullmäktige. Som ovan
nämnts utgör överläggningarna inom inrikesdepartementets arbetsgrupp
för den kommunala demokratien bakgrund till detta uppdrag. Frågan har
aktualiserats genom den kraftiga minskning av antalet fullmäktigplatser,
som gällande regler skulle medföra efter kommunblocksreformens genomförande.
En för motionerna central fråga, som inte omfattas av kommunalrättskommitténs
uppdrag, är statsbidragssystemets utformning.
Denna fråga har varit föremål för åtskillig uppmärksamhet under senare
år. Här kan endast huvudpunkterna i korthet antecknas.
Den år 1947 tillsatta decentraliseringsutredningen avlämnade år 1949 en
promemoria angående statsbidrag till kommuner, vilken utmynnade i att
en särskild utredning borde verkställas därom. Enligt utredningens mening
borde genom en enklare konstruktion av statsbidragssystemet kunna
uppnås väsentliga fördelar främst från administrativa synpunkter. Det antecknades
emellertid även, att de ofta detaljerade föreskrifterna om villkor
för bidrag kunde sägas innebära en begränsning i den kommunala självbestämmanderätten,
och att en förenkling och generalisering av föreskrifterna
därför skulle innebära en viss decentralisering av beslutanderätt från
statliga till kommunala organ.
Den nämnda promemorian föranledde tillsättande av allmänna statsbidragsutredningen
för översyn från rationaliseringssynpunkt av gällande
statsbidragsbestämmelser. I första hand skulle enligt direktiven översynen
avse statsbidragen till kommuner och åsyfta att uppdraga allmänna riktlinjer
för bidragssystemets ändamålsenliga utformning. Utredningen be
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr IS år 1966
9
handlade som en första etapp frågan om förenklingsmöjligheterna beträffande
sådana speciella driftbidrag till kommunerna, som inte hade väsentlig
betydelse från stimulanssynpunkt, och redovisade överväganden därom
i ett betänkande år 1952 (SOU 44). Utredningen uttalade, att starka skäl
talade för en avlösning av ifrågavarande speciella driftbidrag med ett allmänt
statsbidrag. En förutsättning för en sådan reform var emellertid bl. a.,
att frågan om ersättande av de särskilda bidragsvillkoren med annan reglering
kunde lösas på ett godtagbart sätt. Enligt utredningens uppfattning
minskade behovet av sådana villkor genom utvecklingen av den kommunala
förvaltningen, inbegripet verkningarna av den då aktuella kommunindelningsreformen.
En decentralisering av beslutanderätt till kommunala
organ var emellertid inte någon förutsättning för omläggning av statsbidragssystemet,
utan bidragsvillkoren kunde bibehållas även efter en sådan
reform, dock i annan form.
I anledning av viss remisskritik erhöll utredningen år 1953 genom tillläggsdirektiv
uppdrag att verkställa en överarbetning av betänkandets förslag.
I direktiven anfördes bl. a. följande om riktlinjerna för överarbetningen
och om återverkningarna på den kommunala självstyrelsen:
Utgångspunkten för överarbetningen bör vara att i enlighet med statsbidragsutredningens
förslag söka genomföra en sammanslagning av olika
speciella statliga driftbidrag till primärkommunerna till ett allmänt statsbidrag.
Såsom statsbidragsutredningen framhållit medför en övergång till
ett allmänt statsbidrag, att de nuvarande villkorsbestämningarna i de speciella
statsbidragsförfattningarna kommer att försättas ur kraft. Den statliga
detaljregleringen och detalj kontrollen av kommunerna via bidragsgivliingen
kommer härigenom att upphöra. Detta innebär en avsevärd ökning
av den kommunala handlingsfriheten och sammanfaller med det önskemål
att stärka den kommunala självstyrelsen som var ett av huvudmotiven för
kommunindelningsreformen. Det behov av statlig tillsyn över den kommunala
verksamheten, som alltjämt kan föreligga, bör tillgodoses genom fristående
författningar av normerande karaktär. Behovet av dylika författningar
bör närmare redovisas vid den fortsatta överarbetningen av förslaget
till ett allmänt statsbidrag.
Utredningen framlade ett nytt betänkande i ämnet år 1956 (SOU 8).
Tanken på ett allmänt statsbidrag hade övergetts till förmån för mindre
radikala förenklingsåtgärder. Utredningen föreslog, att 14 bidrag skulle
sammanföras till ett enhetligt för folkskoleväsendet i allmänhet, 4 till
ett för högre kommunala skolor och 3 till ett för skolskjutsar och inackordering.
På grundval av utredningens förslag genomfördes vid 1957 års riksdag
reformer av innebörd, att 27 speciella bidrag ersattes av ett lärarlöne- och
ett högre skolbidrag. Avsikten var att dessa framdeles skulle ersätta ytterligare
speciella driftbidrag. Reformen genomfördes dels genom indragning
och dels genom sammanslagning av bidrag. Frågan om villkorsbestämningarna
upptogs till särskild diskussion. 1 propositionen (nr 112) gjorde
departementschefen följande principiella uttalande:
10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
Enligt min mening kan det med fog göras gällande, att statsbidragsvillkoren
stundom innebär en onödig och föga rationell detaljreglering. De
ofta komplicerade villkorsbestämningarna föranleder otvivelaktigt ett mycket
betungande administrativt arbete icke bara för de statliga utan även
för de kommunala myndigheterna. Jag har redan i det föregående i princip
anslutit mig till önskemålen att så långt som möjligt stärka den kommunala
självstyrelsen. Vid statsbidragsomläggningen bör det därför enligt
min mening i varje särskilt fall noga övervägas, om icke villkorsbestämningarna
kan undvaras eller i varje fall göras mindre ingripande.
De närmare resonemangen saknar intresse i delta sammanhang. Statsutskottet
anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 91) helt
till departementschefen på denna punkt.
Frågan aktualiserades ånyo i samband med skatteutjämningsreformen.
Den år 1958 tillsatta skatteutjämningskommittén ägde enligt sina direktiv
ta befattning med de speciella primärkommunala statsbidragen men framlade
i sitt år 1964 avgivna betänkande (SOU 19) inte några förslag till
ändringar, under hänvisning bl. a. till att Kungi. Maj:t uppdragit åt en
arbetsgrupp inom statskontoret att kontinuerligt överse och från rationaliseringssynpunkt
granska gällande bidragssystem. En bedömning av behovet
av speciella bidrag och av de olika bidragsmotiven borde enligt kommittén
lämpligen ske av vederbörande organisationer och myndigheter i
samråd efter det kommittén framlagt sitt förslag. Frågan blev föremål för
ett flertal yttranden och förslag under remissbehandlingen.
I propositionen till 1965 års riksdag om skatteutjämningsreformen (nr
43) föreslogs avveckling av flera speciella statsbidrag, däribland de till
skolmåltider, skolskjutsar, inackordering av elever, pedagogisk utrustning
och kommunala folkbibliotek. Riksdagen biföll propositionens förslag.
Ytterligare må här omnämnas att de speciella statsbidragen till landsting
och landstingsfria städer för hälso- och sjukvården varit föremål för
behandling vid flera tillfällen (SOU 1948:48, 1958: 15 och 1966:6).
Slutligen må i korthet antecknas, att de i motionerna upptagna frågorna
om information m. in. till dels behandlades av kommittén för kommunal
upplysningsverksamhet i dess år 1947 avgivna betänkande (SOU 76) och
till dels aktualiserats i vissa vid årets riksdag väckta och till utskottet hänvisade
motioner, som åsyftar en intensifierad informationsverksamhet genom
dagspressen från statens och kommunernas sida. Sistnämnda motioner
kommer att av utskottet upptagas till behandling i senare sammanhang.
I sitt denna dag avgivna utlåtande nr 19 lämnar utskottet vidare en
redogörelse för den i förevarande motioner något berörda länsdemokratiutredningen,
dess bakgrund och arbetsuppgifter.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
11
Utskottet
Mot bakgrunden främst av kommunblocksreformen upptages i förevarande
motioner den allmänna frågeställningen om den kommunala självstyrelsens
villkor och förutsättningar. Denna bör enligt motionärernas mening
hänskjutas till en särskild parlamentarisk utredning för övervägande,
varvid syftet bör vara att utarbeta förslag till åtgärder för att stärka den
kommunala demokratien. Ett flertal konkreta spörsmål anges, som bör bli
föremål för prövning genom en sådan utredning.
Om betydelsen av de frågor, som motionärerna upptagit, torde delade
meningar inte råda. Syftet med motionerna bör också vinna allmän anslutning.
Vid ställningstagandet till om en särskild utredning bör tillsättas,
måste emellertid beaktas, att viktiga delar av frågekomplexet redan är föremål
för behandling i olika sammanhang. En särskild arbetsgrupp har sålunda
i anslutning till kommunblocksreformen tillsatts inom inrikesdepartementet
med representanter för de tre kommunala förbunden för överläggningar
om den kommunala demokratien. Som framgått av redogörelsen
ovan har denna arbetsgrupp upptagit åtskilliga konkreta frågor till behandling
och i flera fall även tagit initiativ till reformer och särskilda utredningsuppdrag.
Vidare överväger kommunalrättskommittén ett flertal spörsmål
av betydelse i detta sammanhang. Nämnas må särskilt frågorna om de
borgerliga primärkommunernas kompetens, om underställningsskyldighet
beträffande kommunala beslut, om heltidsengagerade förtroendemän och
om antalet fullmäktige. De av motionärerna berörda problemen rörande
statsbidragssystemets utformning har också under senare år rönt åtskillig
uppmärksamhet. Betydelsefulla reformer på området genomfördes i samband
med att skatteutjämningsfrågan förra året blev föremål för beslut.
Ytterligare må antecknas, att de i motionerna upptagna spörsmålen om förbättrad
kommunal information aktualiserats även i samband med de större
frågorna om den samhälleliga informationen över huvud genom dagspressen
och om dagspressens ekonomiska villkor, vilket ämne kommer att behandlas
i ett särskilt utlåtande av utskottet senare under innevarande session.
Otvivelaktigt täcker inte de utredningar och överväganden, som sålunda
pågår, alla de frågor och synpunkter, som framförts i förevarande motioner,
liksom det inte heller uppdragits åt någon särskild utredning att verkställa
en samlad översyn av den aktuella problematiken. Enligt utskottets
mening har emellertid de berörda problemen blivit beaktade i sådan utsträckning,
att anledning saknas till något riksdagens initiativ. Det lärer
kunna förutsättas, att frågorna även utan någon särskild riksdagens åtgärd
kommer att följas med den uppmärksamhet från Kungl. Maj :ts sida, som
deras vikt kräver.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18 år 1966
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 146 och II: 199 måtte anses besvarade
med vad utskottet anfört.
Stockholm den 1 mars 1966
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Palm, Harald Pettersson*,
Sten Andersson*, Tistad* och Svenungsson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, von Friesen*, Henningsson,
Wahlund, fru Thunvall, herrar Hamrin i Jönköping, Larsson i Luttra, Nilsson
i Kristianstad, Martinsson* och Werner.
* Ej närvarande vid justeringen.