Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
1
Nr 16
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
om ändrad ordning för väckande av motioner.
I motionen nr 434 i andra kammaren av herr Henningsson hemställs, »att
riksdagen måtte besluta om en ändrad ordning för väckande av motioner i
enlighet med vad som anförts i motionen».
Gällande bestämmelser och praxis
I § 55 riksdagsordningen stadgas, att motion alltid bör avlämnas skriftligen
till protokollet. I ordningsstadgorna för kamrarna, § 17, stadgas bl. a.,
att motion bör avlämnas i två exemplar, av vilka det ena bilägges kammarens
protokoll och det andra överlämnas till vederbörande utskott, samt
att över alla i kammaren väckta motioner och övriga inkomna ärenden skall
föras dagbok, som alltid bör finnas tillgänglig i kansliet.
Enligt kamrarnas praxis — här bortses från vissa smärre skiljaktigheter
mellan kamrarna — skall motioner avlämnas i tre exemplar, varav två måste
vara underskrivna, och mottagas i sessionssalen vid plenum. Motionerna
underkastas därvid viss förberedande granskning, avseende bl. a. underskrifter,
eventuell huvudmotionär och antal motioner av samma motionär.
Sedan talmannen därefter vid samma plenum anmält motionerna och kammaren
beslutat bordlägga desamma, överlämnas ett exemplar av motionerna
till TT. Motionerna diarieföres, förses med rubriker av sekreteraren och
sorteras på utskott och avdelningar. Vid nästa plenum hänvisas de till vederbörande
utskott, såvida inte remiss beslutats redan vid förra sammanträdet
såsom undantagsvis sker.
Historik
Tidigare måste motion väckas muntligen vid plenum. 1810 års riksdagsordning
innehöll i 48 § en bestämmelse som utvisade, att motion skulle väckas
i plena av någon då närvarande ståndsledamot.
Det ovannämnda stadgandet i § 55 nuvarande riksdagsordning, att motion
alltid bör avlämnas skriftligen till protokollet, står kvar oförändrat i
sin ursprungliga lydelse. Någon ändring i kravet på motionärens närvaro i
kammaren avsågs inte därmed. I praxis eftergavs emellertid detta krav redan
år 1868 av andra kammaren i ett fall.
Frågan om ordningen för avlämnande av motioner behandlades av båda
de utredningar, som föregick 194!) års reformer rörande riksdagens arbetsformer.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 5 saml. 2 avd. Nr 16
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
1943 års sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1944:8 s. 43) att
motionsavlämnandet då tillgick så, att motion väcktes vid kammarplenum,
varvid motionären med några korta ord meddelade, att han hade en motion
att framställa, ofta utan att ens angiva motionens innehåll eller rubrik. Motionären
hade emellertid att personligen infinna sig i kammaren och hade
sålunda icke möjlighet att i händelse av förfall låta någon annan frambära
motionen, såvida icke denne själv biträdde motionen. De sakkunniga ansåg
det från olika synpunkter lämpligt, att motion även fick inges till kammarens
kansli. De föreslog dessutom borttagande av det dåvarande kravet,
att Konungens skrivelser och propositioner med visst undantag skulle tillställas
kamrarna genom någon statsrådets ledamot.
1946 års sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1947: 79 s. 45) att
de icke ansåg olägenheterna av den dåvarande ordningen påkalla så långt
gående förändringar, som föreslagits av 1943 års utredning. De anförde vidare,
att närvaron i kammare av ett statsråd vid propositionsavlämnandet
och av vederbörande motionär, då motion avgavs, icke utan vidare borde
slopas enbart av rationaliseringshänsyn. Dessa sakkunniga föreslog i stället,
att proposition skulle kunna lämnas av statsråd direkt till talmannen
och att motion likaledes skulle kunna lämnas direkt till talmannen. De
sakkunniga uttalade att dessa reformer syntes kunna genomföras genom
ändrad tillämpning av §§ 54 och 55 riksdagsordningen utan ändring av
stadgandenas lydelse.
I propositionen till 1948 års riksdag (nr 244, s. 63 f.) föreslogs beträffande
Konungens skrivelser och propositioner, att regeln om avlämnande
genom en statsrådets ledamot skulle upphävas, och beträffande motioner,
att en regel skulle införas av innebörd att motion borde avlämnas skriftligen
till protokollet eller också inges till kammarens kansli inom sådan tid att
den kunde anmälas vid det sammanträde, då den sist fick väckas. I motiveringen
anfördes, att avlämnandet av en proposition uteslutande var en expeditionsåtgärd,
som lika väl kunde verkställas av någon tjänsteman inom
Kungl. Maj :ts kansli och ske på kammarkanslierna i stället för till talmannen
personligen, och att motsvarande rationalisering syntes kunna genomföras
beträffande avlämnande av motioner.
På tillstyrkan av särskilda utskottet (uti. 1948: 1) antogs förenklingen
i propositionsavlämnandet, vilken genomfördes fr. o. m. 1950 års riksdag.
Beträffande motionsavlämnandet anslöt sig emellertid utskottet till den
mening som uttalats av 1946 års sakkunniga. På grund härav infördes i samband
med 1949 års ändringar av riksdagens arbetsformer den nuvarande
möjligheten att under plenum inlämna motion direkt till talmannen. Möjligheten
infördes utan ändring i lagtexten.
Det sålunda år 1948 avvisade förslaget om förenkling av motionsavlämnandet
framfördes ånyo i motioner vid 1954 års riksdag. Konstitutionsutskottet
sade sig i sitt utlåtande över motionerna (nr 19) dela uppfattningen
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
3
att motion borde avlämnas vid plenum. Därvid fäste utskottet avseende
iramför allt vid det förhållandet, att talmannen eller kammarsekreteraren
understundom kunde vilja inhämta upplysningar av motionären eller samråda
med honom om avfattningen av motionens hemställan eller liknande.
Författningsutredningen föreslog (SOU 1963: 16 s. 83 och 1963: 18 s. 71)
en regel av innehåll, att motion skulle få avlämnas till riksdagen genom att
inges till riksdagens kansli, och uttalade härom bl. a.:
Vad angår samrådet mellan motionären och talmannen eller sekreteraren
torde ett sådant samråd otvivelaktigt kunna vara av värde. Något som talar
för att motion bör den sista dagen av motionstiden väckas vid sammanträde.
Antalet motioner kan å andra sidan vara så stort den sista motionsdagen,
att erforderligt samråd icke kan äga rum. För riksdagsledamöterna skulle
det vara en fördel om motionerna kunde ingivas direkt till riksdagens kansli.
Särskilt påfallande är olägenheten för närvarande ifall sista motionsdagen
är dag, då bordläggningssammanträde hålles. Utredningen får därför föreslå,
att motion alltid avlämnas genom att ingivas till riksdagens kansli.
I anslutning till utredningens förslag må anmärkas, att enligt andra kammarens
praxis motion må på sammanlrädesdag inlämnas till kansliet före
plenum om motionären är förhindrad att närvara vid detta exempelvis på
grund av resa. Det torde även ha förekommit att motion inlämnats av annan
än motionär. I detta sammanhang är även av intresse, att återtagande av
motion tillåtits efter framställning å motionärens vägnar av annan ledamot
(AK prot. 1961: 27: 198).
Motionen
I motionen anföres i korthet, att gällande ordning för väckande av motioner
innebär en onödig omgång. Motionären uttalar, att några bärande skäl
knappast synes kunna anföras mot att låta motioner få avlämnas på vederbörande
kammarkansli eller av annan än motionär.
Utskottet
Nuvarande ordning för avlämnande av motioner innebär, frånsett ovan
angivna uppmjukningar, att motion skall av motionär avlämnas i kammaren
vid plenum. I förevarande motion föreslås den förenklingen, att motioner
jämväl skall få avlämnas på vederbörande kammarkansli och kunna
avlämnas även av annan än motionär.
Såsom framgår av redogörelsen ovan gällde förut den ordningen, att jämväl
propositioner skulle avlämnas personligen, nämligen av någon ledamot
av statsrådet. Efter grundlagsändringar gäller emellertid sedan år 1950 den
förenklade ordningen, att proposition får avlämnas till riksdagen genom
bud. I den proposition, vari denna ordning föreslogs, uttalades att proposi
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 år 1966
tionsavlämnandet uteslutande borde betraktas som en formell expeditionsåtgärd.
Vissa skäl kan visserligen anföras mot att helt tillämpa samma synsätt
på avlämnandet av motioner. Utskottet anser sålunda, att motion alltid
bör avlämnas av riksdagsledamot — och av motionär, då ej synnerliga skäl
föranleder till annat —• och således icke bör tillställas kammare per post
eller genom person som icke är riksdagsledamot. Med dessa begränsningar
synes emellertid en uppmjukning av praxis — sådan som redan skett i andra
kammaren — enligt utskottets mening vara önskvärd. Motion bör sålunda
få avlämnas på kammarens kansli, om hinder föreligger att bevista
plenum, och vid synnerliga skäl bör avlämnandet få ske genom annan ledamot
än motionär. Mot en sådan ändrad praxis möter enligt utskottets mening
ej heller hinder av principiell art. Motionerna kan nämligen även i
sådant fall anses avlämnade till protokollet, såsom stadgandet i § 55 riksdagsordningen
fordrar, och de anmäls på vanligt sätt i kammaren av talmannen.
Under tid då kammaren har plenum bör emellertid motion kunna
avlämnas endast i kammaren. Härav och av anknytningen till protokollet
vid plenum följer vidare, att motion ej kan ingivas till kammarkansliet,
sedan det plenum börjat å vilket den sist kan väckas. Den nämnda förenklingen
i motionsavlämnandet kan, såsom redan skett i andra kammaren,
genomföras utan grundlagsändring. Utskottet finner således några ytterligare
riksdagens åtgärder härutinnan ej erforderliga.
Vissa problem av personalkaraktär kan emellertid tänkas uppkomma vid
motionsavlämnande på kammares kansli. Dessa problem synes lämpligen
böra beaktas av riksdagens organisationsutredning vid dess utredning av
riksdagens personalorganisation.
Utskottet hemställer,
A. att den i motionen II: 434 gjorda hemställan måtte anses
besvarad genom vad utskottet ovan anfört; och
B. att motionen överlämnas till riksdagens organisationsutredning.
Stockholm den 22 februari 1966
På konstitutionsutskottets vägnar:
TORSTEN ANDERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson*, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiherg, herrar Sveningsson, Erik Olsson, Carl
Albert Anderson, Dahlberg, Tistad och Svenungsson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Wahlund, Magnusson i Tumhult,
fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Larsson i Luttra, Andersson
i Billingsfors, Zetterberg, Keijer och Werbro.
* Ej närvarande vid justeringen.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660026