Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1966

7

Nr 12

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående kvinnlig tronföljd.

I de likalydande motionerna nr 360 i första kammaren av herrar Holmberg
och Virgin samt nr 430 i andra kammaren av herrar Bohman och
Magnusson i Borås yrkas, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om skyndsam utredning och förslag beträffande de grundlagsändringar
som erfordras för att kvinnlig tronföljd skall kunna genomföras
senast i samband med den förestående författningsreformen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen i första
kammaren.

Frågans tidigare behandling

Frågan om kvinnlig tronföljd aktualiserades i riksdagen åren 1952 och
1964, varjämte den berördes i ett särskilt yttrande till författningsutredningens
slutbetänkande.

I en motion vid 1952 års riksdag hemställdes om utredning rörande sådana
grundlagsändringar, som utan rubbning av successionsrätten för de
tre då levande prinsarna möjliggjorde arvsrätt till tronen för kvinnliga medlemmar
av konungahuset samt rätt för dem att vara regent, ordförande i
tillförordnad regering och förmyndare för omyndig konung. Konstitutionsutskottet
framhöll i utlåtande (nr 19) över motionen, att det förtjänade
övervägas, om gällande grundlagsbud, som utesluter kvinnlig tronföljd och
som inte heller medger val av regerande drottning om konungahuset utslocknar
på manssidan, kunde anses tillfredsställande. Spörsmålet syntes
emellertid böra komma under omprövning i ett vidare sammanhang, varvid
även övriga i motionen upptagna frågor borde beaktas. Utskottet förutsatte,
att regeringen hade sin uppmärksamhet riktad på de berörda spörsmålen
och tog de initiativ, som kunde påkallas. Med hänsyn härtill ansåg
sig utskottet sakna anledning att tillstyrka någon framställning i ämnet
från riksdagens sida. Motionen avslogs av riksdagen i enlighet med utskottets
hemställan.

Författningsutredningen framhöll i motiven till silt förslag till ny regeringsform
(SOU 1963: 17, s. 135), att den inte haft i uppdrag att pröva principfrågan
om monarki eller republik och att dess förslag därför framlades

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1966

utan diskussion av statsformen. Till följd härav ingick utredningen inte på
de med tronföljden sammanhängande frågorna. I ett särskilt yttrande (SOU
1963: 16, s. 58) anförde emellertid tre ledamöter, att det oavsett inställningen
till principfrågan om statsformen syntes uppenbart, att bibehållande av
könsstreck vid tillsättande av statschefsposten inte kunde försvaras, varför
kvinnlig tronföljd borde införas, dock utan brytande av den aktuella successionen.

Frågan om kvinnlig tronföljd återupptogs i motioner vid 1964 års riksdag.
Konstitutionsutskottet uttalade i avgivet utlåtande (nr 24), att frågan
uppenbarligen mycket nära sammanhänger med principfrågan om statsformen
och därför bör betraktas i ett vidare sammanhang. Under hänvisning
till de pågående övervägandena om författningsfrågan i stort, vilka inte
borde föregripas, avstyrkte utskottet motionerna, vilka avslogs av riksdagen.
I en reservation hemställde åtta ledamöter om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om utredning och förslag angående sådana grundlagsändringar,
som erfordras för att bereda kvinnliga medlemmar av konungahuset
arvsrätt till tronen, dock utan brytande av gällande succession, samt behörighet
att vara regent och ordförande i tillförordnad regering.

Det må slutligen antecknas, att möjligheten att statschef sämbetet utövas
av förmyndare för omyndig konung avskaffats genom grundlagsändring
som slutligt genomfördes år 1965. Reformen vidtogs i anslutning till att
konungens behörighetsålder höjdes från 21 till 25 år. Har konungen inte
uppnått den föreskrivna behörighetsåldern, skall enligt de nya stadgandena
riksdagen välja en riksföreståndare. Såväl man som kvinna kan därvid ifrågakomma
till val.

Utskottet

Då frågan om kvinnlig tronföljd upptogs i motioner vid 1964 års riksdag,
framhöll utskottet, att detta spörsmål på grund av dess nära samband med
principfrågan om statsformen bör betraktas i ett vidare sammanhang. Då
utskottet fann sig inte böra tillstyrka en framställning från riksdagens sida,
som kunde föregripa de pågående överläggningarna om en författningsreform,
hemställde utskottet om avslag på motionerna. Riksdagen biföll denna
hemställan.

De synpunkter, som sålunda anfördes år 1964, äger giltighet även nu.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 360 och II: 430 inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1966

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

9

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 år 1966
Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson*, Erik Olsson, Carl
Albert Anderson, Dahl*, Dahlén* och Hernelius; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, von Friesen, Henningsson,
Walilund, Magnusson i Tumhult, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan,
Hamrin i Jönköping, Mossberg och Boo.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Hernelius, Magnusson i Tumhult och Hamrin i
Jönköping, vilka anfört:

Enligt vår mening bör kvinnliga medlemmar av konungahuset vara likställda
med manliga med avseende på arvsrätt till tronen och behörighet att
vara regent och ordförande i tillförordnad regering. Skälen för en reform i
denna riktning har förstärkts genom att skillnad mellan man och kvinna
inte infördes eller ens ifrågasattes beträffande riksföreståndarskap, då möjlighet
till sådant öppnades genom grundlagsändring förra året. Det bör
också påpekas, att ett kvinnligt statsråd kan vara — och f. ö. också har varit
— ordförande i tillförordnad regering. Vi anser sålunda att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1: 360
och II: 430, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag
till sådana grundlagsändringar, som erfordras för att bereda
kvinnliga medlemmar av konungahuset arvsrätt till
tronen, dock utan brytande av den gällande successionen,
samt behörighet att vara regent och ordförande i tillförordnad
regering.