Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1966

1

Nr 24

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning, m. m., jämte motioner i ämnet.

I en den 25 februari 1966 dagtecknad proposition, nr 44, vilken hänvisats
till bankoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för finansärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning;

dels medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1966—den 30 juni 1967
fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att före utgången
av denna tid återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena ger
anledning till detta.

Det förslag i fråga om riksbankens sedelutgivningsrätt som framlägges
i propositionen innebär att särskilda bestämmelser om undantag från riksbankslagens
föreskrifter härom skall gälla även för tiden den 1 juli 1966—
den 30 juni 1967. Maximibeloppet för sedelutgivningsrätten föreslås höjt
från 9 700 till 9 900 miljoner kronor.

Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1966—den 30 juni 1967
följande särskilda bestämmelser skola gälla i stället för bestämmelserna i
9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank1.

1 Senaste lag i ämnet se 1965:216.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 8 samt. Nr 24

2

Bankoutskottets utlåtande nr år 1966

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst niotusenniohundra
miljoner kronor.

2 §•

Under tid då riksdagen ej håller session äger Konungen på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret
medge riksbanken att utge sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor, om det är nödvändigt med hänsyn till utomordentliga
omständigheter. Blir sådant medgivande icke godkänt av riksdagen
inom tjugo dagar från början av nästa session, upphör medgivandet att gälla
vid utgången av nämnda tid.

3 §•

Som riksbankens metalliska kassa räknas allt guldmynt och omyntat guld
som tillhör riksbanken.

Beträffande motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet hänvisa
till propositionen.

Till utskottet har även hänvisats de i anledning av propositionen väckta
likalydande motionerna nr 658 i första kammaren av herr Åkerlund och
nr 809 i andra kammaren av herr Carlshamre, vari hemställts att riksdagen
måtte uttala, att riksbankens metalliska kassa bör förstärkas med •
lägst 300 miljoner kronor under år 1966.

Beträffande motiveringen för sistnämnda hemställan hänvisas till motionen
1:658.

Utskottet. Riksbankens rätt att utge sedlar regleras sedan år 1939 genom
provisorisk lagstiftning, som trätt i stället för riksbankslagens motsvarande
stadganden. Den provisoriska lagstiftningen förlänges genom årligt beslut.
Giltighetstiden för den nu gällande lagstiftningen — som utgår den 30 juni
1966 — föreslås i propositionen bli förlängd ett år. Utskottet har ingen erinran
mot att så sker.

I detta sammanhang anser sig utskottet emellertid, liksom i ett flertal tidigare
utlåtanden i samma ämne, böra framhålla angelägenheten av att en permanent
reglering av sedelutgivningsrätten kommer till stånd. Såsom påpekas
i propositionen kan vissa hithörande frågor upptagas till prövning av myntkommittén,
som enligt sina direktiv är oförhindrad att behandla spörsmål
rörande guldmyntfoten och riksbankens skyldighet att inlösa sedlar med
guld, i vad dessa spörsmål direkt berörs av en ny myntlagstiftning. Vidare
anser sig utskottet kunna förutsätta att bankofullmäktige alltfort är inriktade
på att utan onödigt dröjsmål framlägga förslag till revision av riksbankslagen
på grundval av den allmänna överarbetning av denna som påbörjats
inom riksbanken och som torde beröra bl. a. sedeltäckningsbestämmelserna
i lagen.

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1966

3

I propositionen föreslås att maximibeloppet för sedelutgivningen skall höjas
från nuvarande 9,7 till 9,9 miljarder kronor. Denna höjning motiveras
av bankofullmäktige med önskvärdheten att behålla ett tillräckligt reservutrymme
för ändrade betalnings- och kassahallningsvanor. Även om skälen
för en ytterligare höjning av sedelutgivningens maximibelopp icke nu har
samma styrka som under de närmast föregående åren finner sig utskottet
kunna godtaga fullmäktiges bedömning. Utskottet tillstyrker således vad
som i propositionen hemställts i detta avseende. Ej heller i övrigt har utskottet
någon erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.

I de föreliggande motionerna föreslås, att riksdagen skall göra ett uttalande
av innebörd att riksbanken skall utöka sitt guldinnehav. Utskottet vill
erinra om att en ändring av relationen mellan riksbankens guldbehallning
och dess utländska tillgångar endast på längre sikt kan bli av betydelse för
ställningstagandet till förslag av den art som framlagts i den förevarande
propositionen. Något starkare samband mellan de i propositionen väckta
frågorna och det spörsmål som upptagits av motionärerna synes alltså icke
föreligga. Utskottet har vid sin nyligen verkställda och för riksdagen i utskottets
utlåtande nr 8 redovisade granskning av riksbankens styrelse och
förvaltning inte funnit anledning till uttalande beträffande relationen mellan
de angivna tillgångarna i riksbankens utgående balansräkning för år 1965.
Bland annat mot bakgrund av pågående diskussioner om utformningen av
det internationella betalningssystemet anser utskottet icke heller skäl föreligga
för riksdagen att nu genom direktiv7 till bankofullmäktige påkalla en
ändring av riksbankens politik beträffande placering av bankens tillgångar.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

1. antaga det genom propositionen nr 44 framlagda förslaget
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning;

2. med bifall i övrigt till nämnda proposition medgiva,
att riksbanken må för tiden den 1 juli 1966—den 30 juni
1967 fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa av
banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med
rätt dock för riksbanken att före utgången av denna tid
återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena
ger anledning till detta;

3. besluta, att motionerna 1:658 och 11:809 icke skall
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1966

På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL

4 Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm*, Åkerlund, Larfors och Mattsson*;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Hagnell , Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge*, Rask och
Hyltander.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Åkerlund, som ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med orden »I proposionen
föreslås» och slutar med orden »placering av bankens tillgångar»
bort ha följande lydelse:

»I propositionen föreslås---(= utskottet)---godtaga full mäktiges

bedömning. Därvid räknar utskottet med att fullmäktige nu är
villiga att föra en så stram likviditetspolitik att förutsättningarna för en
restriktiv kreditpolitik effektivt förbättras. Utskottet tillstyrker sålunda vad
som i propositionen hemställts med avseende på maximibeloppet för sedelutgivningen.
Ej heller i övrigt har utskottet någon erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag.

I samband med sin prövning av frågan om fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa sedlar med guld har utskottet haft anledning
att överväga omfattningen av riksbankens guld- och valutatillgångar.
Dessa kan enligt utskottets uppfattning alltjämt betecknas som knappa, om
än en viss förbättring totalt sett har inträtt på senare tid. Fördelningen mellan
guld och valutor ger emellertid utskottet anledning till erinringar. Riksbankens
guldinnehav framstår som ogynnsamt lågt. Enligt utskottets mening
bör riksbankens samlade guld- och valutatillgångar fördelas med ungefär
lika delar på guld och valutor. Förstärkningen bör dock ske i moderat
takt, varför utskottet förordar att guld för ett belopp av lägst 300 miljoner
kronor inköpes av riksbanken under år 1966.»;

dels att utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. med bifall till motionerna I: 658 och II: 809 i skrivelse
till fullmäktige i riksbanken uttala, att riksbankens metalliska
kassa bör förstärkas med lägst 300 miljoner kronor
under år 1966.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660029